Ja, nu är jag igång igen! Tror jag..

 

... Jag minns inte så mycket av gårnatten.. Närmare bestämt, nästan ingenting..

Inte heller hur jag sov, kan jag minnas...

Så jag hoppar väl direkt till... morgonen.. Som jag inte heller minns :P

 

.. Okej. Bra det blev.

Men jag klev iallafall upp någon gång i morse.. Eller förmiddag iallafall.. Då gardinångesten och osäkerheten DÄR, fortfarande var i full fart..

Jag började direkt med att sätta ringarna i den sista tjockisgardinen och sedan hänga upp den på sin rätta plats i fönstret..

 

.. Och efter det, blev det en HEL del justerande.. Pillande och stirrande.. På avstånd från dörröppningen.. och nära, nära.. Stirra lite grann på gardinerna i det andra fönstret.. Och tillbaka till det första igen..

Upp på stolen, och ner igen..

Ja. Några gånger om.

 

... Jag kände mig inte RIKTIGT nöjd.. Och det sådär riktigt GNAGDE i mig.. "Skulle jag ha det så eller så?" ... "Såg det bättre ut på det eller det sättet?" ... "Och om jag istället gör sådär..?" ..

Ja..

 

När klockan blev dags för nästa buss att åka.. Den var väl..

Nja. Nu höll jag på att ljuga.. För att jag orkade inte alls sitta INNE och vänta på nästa buss! Ångesten besvärade mig en smula.. Och så hade jag ju den där TVÄTTIDEN att boka också..

Så jag gick direkt istället. Lite drygt en timme innan bussen skulle gå..

Klädde på mig ytterkläderna och gick direkt ner till tvättstugan i huset bredvid...

 

... Beställde(bokade?) tvättiden.. Onsdag nästa vecka fick det bli.. Och så gick jag vidare till busshållsplatsen.. Och väntade. Väntade.. Ja, i sådär en timme, satt jag där och småfrös.. Och väntade.

Men det var inga problem.. Det är alltid jobbigare att vänta på bussen i STAN. Här.. Här är det lugnt.

 

... Idag hade jag verkligen INGA planer alls. Förutom att jag skulle köpa mig något litet att äta.. En smörgås och en pucko, tänkte jag.

Så jag gick direkt till matbutiken. Köpte vad jag skulle ha. Och traskade sedan tillbaka till busstationen..

Och NU. Nu var det KALLT! Jag FRÖS som en GRIS! ... Ja. Inte till en början. För att då stod jag i väntsalen. Men det är ju inte bara JAG som tycker att det är kallt! Eller som är i stan en söndag!

 

... Så. Till slut fick jag nog. Orkade inte höra på tjattret. Och inte heller stå och hänga vid samma bord som fem medelålders som osade ÖL ur andedräkten!

... Så. Ut och frysa. Räkna minuterarna.. Typ.

Och när bussen väl kom, njuta av en varm och härlig bussresa.

 

Hem. Innanför dörren. Och direkt.. Eller ja. Först städa efter vad jag lagt över hela vardagsrumsgolvet för flera DAGAR sedan.. Och sedan så hoppade jag upp på stolen igen och justerade gardinen lite till.. Funderade och ältade..

Och satte mig för att se på lite serier på datorn. Och äta min smörgås. Dricka min pucko..

Och jag FRÖS! GUD som jag frös! ... Jag behöll sjalen på mig.. Och försökte få upp värmen något sånär..

Men ja...

 

Ja-a... Och mer än det.. Jag har sett på serier, efter serier.. efter serier.. Eller ja. Det var ju inte fler SERIER.. Utan fler AVSNITT ;)

... Drack lite te.. Och kollade blocket. Mailen... Bloggar.. I pauserna...

 

... Ja. jag har ju haft problem med ätandet och tankarna kring det, nu ett tag.. Typ. Äta, inte äta.. För mycket. För lite.. Vill inte. Borde.. Men vill nog ändå..

... Och jag har varit dum mot mig själv. Strikt. Men ändå inte.. Vilket har...

 

Ja, jag vet inte. Man kan väl säga som så, att...

Ja, jag tar skada. Det gör jag ju HELT klart. Min kropp tar skada. Min hjärna.. Ja, den drabbas.. Både till det vis att jag blir besviken, missnöjd med mig själv, vad jag än gör.. Och till det vis att den inte får den näring som den behöver för att fungera...

... Men samtidigt(vilket såklart inte är någon ursäkt), så klarar jag mig rätt så bra ändå.. Det blir nämligen aldrig(ytterst sällan) så jätteskadligt. Då jag går mycket upp och ner.. Ibland så äter jag jättemycket.. Ibland nästan inget alls.. Ibland vill jag ingenting.. Och ibland så tar jag nya tag.. Så varken svält eller hetsätning varar särskilt länge..

Men visst. Jag går både upp och ner i vikt. Vilket säkert inte är särskilt nyttigt. Bättre vore ju att kunna äta regelbundet. Lagom mängd. Och någorlunda varierat..

 

Så. Nu till kvällen. När jag satt och funderade på hur jag skulle äta för att bli nöjd.. DÅ, så lite som möjligt...

Men så plötsligt. Utan förvarning.. Och helt utan att jag ens skulle kunna TRO det just idag.. Så bestämde jag mig för att.. "Nej NU.. Nu måste jag börja äta igen. Jag måste köpa hem såpass riktig mat som jag KAN iallafall.. Och äta såpass regelbundet och varierat som jag orkar.. Handla så gott jag kan. Och sedan försöka hålla mig borta ifrån både svält och hetsätning" .. Vilket jag just NU, inser hur svårt det kommer att bli.. Jag kan liksom inte hålla BALANSEN.. Jag tippar ALLTID antingen åt hetsätarhållet.. Vilkens bristen på kontrollkänsla, gör att jag hellre vill svälta igen.. Bekvämare och tryggare än att vräka..

ELLER så äter jag alldeles för lite.. För sällan...

 

Men ja.. Jag ska iallafall iväg och handla någon dag.. Och jag antar att jag får VÄXA in i det, helt enkelt. Börja enkelt. Och bara handla på känsla. Vilket kommer att resultera i en massa hipp-som-hopp småhandlingar.. Fylla på vartefter. Och komplettera med vad jag "missat" .. Men tids nog, kanske man ändå känner sig klar i det hela. Och VET vad man behöver, utan att tvivla eller känna sig förvirrad :)

 

VRÄKTE iallafall i mig en massa varmkorvar(utan bröd) med ketschup och vitlöksdressing, nu på kvällen.. ... Och lyckas jag med någon form av handling de närmaste dagarna.. Utan för mycket ångest... Ja, då ska jag göra vad jag kan och orkar, för att börja äta frukost, lunch och middag. Och kanske något mellanmål eller kvällsmål..

 

God natt med er <3

 

 

Ojoj, vad ont i magen jag hade igår natt.. Jättespänd och nästan så att jag blev illamående... Allt bara ville upp igen.. Trodde nästan att jag skulle spricka...

Men jag fick ju skylla mig själv, som jag åt igår! ...

 

Mer minns jag egentligen inte om gårkvällen eller gårnatten.. Mer än att jag låg vaken väldigt länge.. på grund av denna "smärtan"..

Vaknade sedan.. tidigt på morgonen.. Efter en orolig natt.. Eller rättare sagt. Obekväm sömn.. Vred och vände på mig, och var hela natten, medveten om denna "tjocka" och spända känslan i magen..

 

... Jag måste ha klivit upp ganska tidigt idag. För att jag minns att jag hann sätta upp en gardin i det andra fönstret här i vardagsrummet.. Den tjockgardin som jag KUNDE sätta upp.. Då jag bara hade ringar till den ena..

Och så hann jag även sitta vid datorn... Minns dock inte vad jag gjorde...

 

Men det hade iallafall gått JÄTTElång tid.. Kanske kollade jag blocket.. Mailen.. Kanske läste jag bloggar.. Videos?

... Men så kollade jag iallafall klockan.. Tänkte att den måste väl vara någonting vid fem... Men nej... Klockan var TVÅ! :O ...

 

"... BARA TVÅ!?"

Så jag kollade när närmsta buss in till stan gick.. "Om en halvtimme.." .. "Ja, men DEN tar jag!" ...

Så jag klädde direkt på mig ytterkläderna och...

Ja, just det ja.. Jag hade hunnit BADA också. I badkaret.. Det var såå tiden gick.. Eller BORDE ha gått! .. Behövde ju verkligen duscha..

 

Satte mig och väntade på bussen.. Med blöta jumpadojjor sedan igår... Men som inte KÄNDES våta innan jag gick ut... Satt jag där och frös i väntan på bussen..

Ja, det är inget härligt väder längre.. Blött, mörkt och kallt.. Men våren kommer tillbaka.. Och innan jag vet ORDET av.. SOMMAREN! :D

 

När jag väl kom in till stan, hade jag egentligen ingenting att göra.. Men om butikerna var öppna, tänkte jag köpa de där gardinringarna och även någon krok eller liknande, som kan fästa en av tjockgardinerna mot väggen.. Så att de inte hänger för mycket framför fönstret..

 

... Så. Jag gick in på ClasOlssons.. Grabbade mina ringar.. och synade hyllorna efter dessa "krokar" eller vad man nu ska kalla dem...

Men nej. Ingenting.. Gick runt till ett par andra affärer.. Men kunde inte hitta någonting.. Men däremot drog jag på mig lite beslutsångest angående några gardinknoppar.. Och även en del rabblande i tankarna. Då jag tyckte(tycker) att det är väldigt mycket saker att hålla REDA på just nu, vad gäller inredningen.. Mycket(känns det som) som ska köpas.. Ja-a...

 

.. Tänkte ge upp mitt letande för dagen.. Och istället köpa denna "krok" från BonPrix. Där jag VET att den finns..

Men tvärvände i farten, och bestämde mig för att ge ÖoB en chans...

Gick dit... Frös... Men nej.. Inte heller DE, hade dessa krokar...

 

... Virrade runt lite bland hyllorna därinne... Men gick sedan vidare till Coop istället.. Köpte mig en smörgås... Ska iallafall försöka äta NÅGONTING per dag...

... Och gick sedan vidare till busstationen... Och DÄR... Ja, där satt jag och väntade på bussen i ÖVER TVÅ TIMMAR!

Ja, det är ju lördag...

 

Satt först i väntrummet... Då det var såå kallt ute.. Men när det var ungefär en halvtimme kvar, kände jag mig trängd av allt folk, så då gick jag istället ut och satte mig.. LÄNGTADE... LÄNGTADE tills bussen skulle komma. Så att man kunde få åka hem... till den värme som iochförsig brukar vara rätt så frånvarande i min lägenhet.. Men inga MINUSGRADER iallafall!

 

... Klev på bussen.. Åkte hem.

Och efter att ha kommit hem... Ja, jag satte mig här framför datorn och kollade videos... Åt lite grann...

Och här har jag suttit sedan dess. Kollat videos. På videos... På videos...

 

... Och vad jag MINNS, har jag inte så mycket mer att säga just nu..

Så jag säger god natt, istället.. God natt med er <3

 

 

... Visst. Nu  har jag gjort en förändring igen... och ångesten kommer sitta i ett tag... Men ångesten som jag hade innan, vet jag inte om den NÅGONSIN hade tagit slut.. Nej, jag tror nog att detta var mer rätt.. För att, trots den isittande ångesten, så känns det som om allt är mer "helt" nu :)

 

... Men jag börjar ifrån början..

Nuför tiden, känns det som om jag i regel går och lägger mig i någorlunda tid.. Antingen väldigt tidigt eller iallafall inte så sent..

Jag ligger vaken och funderar. Vrider och vänder mig, i några timmar. Innan jag till slut somnar...

Och sedan, vaknar jag väldigt tidigt. I regel innan sju på morgonen.. Okej. Inte tidigt för någon som jobbar eller pluggar. Men för mig, som kan kliva upp precis när jag vill, är det tidigt..

... Och sedan ligger jag. Vaken. Vrider och vänder mig. FÖRSÖKER att sova mer.. Men det GÅR inte.

Nätterna är kalla. Ligger fullt påklädd. I mjukiskläder såklart. Morgnarna ofta lika kalla, de också...

 

Men ointressant. Ointressant.

Natten inatt(igår natt) var iallafall ingen skillnad...

Dock så minns jag inte hur jag mådde igår kväll.. Mer än att dagen kretsade kring gardinångest.. Så jag minns inte hur natten var..

 

Vaknade tidigt imorse.. Idag skulle jag iväg till stan.. Och då jag ändå sedan länge, legat vaken i sängen, så kom jag på att det kanske inte är lika mycket ungdomar på den tidigare bussen. Eftersom att den inte går lika lång sträcka. Och de yngre barnen som BRUKAR åka denna sträckan, knappast börjar skolan vid halv tio.

... Så. Jag klev upp. Och tog den bussen istället.

 

Skulle inte träffa Personligt Ombud förrän klockan elva. Men jag kunde lika gärna vänta i stan. Kanske orkade/lyckades jag köpa hem gardinringar. Så att jag kunde hänga upp dessa gardiner...

 

... Och jag hade RÄTT! HÄRLIGT. Bussen var nästan tom. Bara jag. Två till. Och så busschauffören..

Otrevlig, by the way.. Vissa är såå trevliga och tillmötesgående. Och vissa pratar till en som om man vore dum i huvudet.. Eller som om man borde veta allt, utan att de SÄGER det till en... Men vissa gånger kanske det är samma chaufför i båda fallen.. men med olika humör? Den möjligheten finns ju också.

 

Lite ångest för det. Men någonting som jag, efter lite funderingar, bara släppte.. Han hade nog en dålig dag. Och jag kommer ändå inte att känna igen honom nästa gång. Då jag är dålig på både ansikten och röster :P Ansikten, mest för att jag nästan aldrig tar ögonkontakt i mer än ett par sekunder.

 

Väl i stan.. Ja, galleriorna hade ju iallafall öppnat.. Så jag satte mig vid en stol och bara stirrade en stund.. Och sedan, när affärerna öppnade, gick jag in på ClasOlssons och sökte med hököga efter gardinringar... Och BARA gardinringar!

 

... Det var svårt att hitta. Och jag gick, med envisheten i sinnet, flera VARV, innan jag äntligen hittade vad jag sökte.. TÄNKTE väl att de borde ha dessa ringar ;P

 

... Köpte dem. Tre paket, med tio ringar i varje... Vilket jag just nu, i skrivandets stund, kom på att jag måste gå och köpa en till av.. Eftersom att jag inte räknade med den andra tjocka gardinen som till en början hängde i dörröppningen mellan hallen och vardagsrummet.. Hmm.. Jaja. Bara att gå dit igen då.

 

Sedan gick jag fram och tillbaka en stund i gallerian.. Hade fortfarande lite tid att slå ihjäl innan jag skulle möta Personligt ombud utanför banken...

Bestämde mig för att ta en promenad runt huset medans jag väntade... Och DÄR. Ja, där stötte jag på Jobbcoach.. Hon pratade lite. Och jag fick reda på lite hur långt hon hade kommit.. Hon försöker nämligen fixa en samtalskontakt till mig. Då vi nu har tagit en paus i praktikletandet.. Eftersom att jag ÄNDÅ inte vågar mig ut..

 

... Jag själv, dock.. Jag stirrade rakt ut i luften, och kände mig VÄLDIGT osäker till att säga någonting alls.. Medans jag, om jag hade behövt prata en snabbis. Några ord.. med en helt okänd människa, hade kunnat känna mig MYCKET mer avspänd! ... VARFÖR känner jag mig så UTSATT?

 

...Tack och hej. Och så fortsatte jag min väg runt huset.. Ställde mig sedan inne på en annan galleria. Vartifrån jag kunde SE banken.. Och alltså, även när hon KOM. Och väntade...

Och när jag såg henne komma, gick jag ut och följde efter henne in på banken..

 

Det var skönt att hon var med. För att jag hade aldrig vågat själv. Då jag inte vet hur man GÖR. Hade ju aldrig SJÄLV ställt mig... Tagit en kölapp och haft sinnesro nog till att stå och vänta i en halvtimme, utan att veta om jag ens var på rätt spår!

... Men hon tog en kölapp. Vi väntade. Ja, i flera minuter.. Och sedan gick jag fram och fick det fixat.. Behövde inte ens använda AUTOMATEN för att sätta in pengarna! Så HIMLA SKÖNT! Tack, Personligt ombud =)

 

Ja-a.. Efter det, blev det ett toalettbesök. Och sedan en vända till affären, för att köpa lunch.. Tillbaka till busstationen.. Och sitta ute och vänta. Passa på att äta min macka, när jag väl blev ensam i "mitt" bås för en stund.. Och gick sedan in och satte mig i väntsalen. Då det var en timme kvar till bussen skulle gå.. Eller mer..

 

.. Väntade. Väntade... Väntade.

Och sedan kom bussen. Jag åkte hem.. Och på vägen, när jag hade klivit av bussen, hämtade jag ut mitt sista paket.. från Macken.

Min fönsterlampa till köket.. Men den hade en sådan där stickpropp som taklampor brukar ha.. Och inte en sådan där vanig kontakt... Så får se om pappa kan hjälpa mig med det... Eller hur man nu ordnar DET.. För att jag har inget "uttag?" ... "intag?" för det vid fönstret...

 

... Och efter det... Ja, jag kan ju säga att gardinångesten har varit ÄNNU värre IDAG, än igår! ... Jag har mått så DÅLIGT. Och jag har inte ALLS kunnat slappna av!

... Jag har bara suttit på datastolen, in mot väggen, och STIRRAT på dessa gardiner.. Försökt läsa AV dem, för att få ett SVAR på ifall den känner sig halv eller hel.. Ifall den behöver sin själsfrände på sidan om sig.. Eller ifall att dörröppningen kan få LÅNA en av dem.. utan att det ser KONSTIGT ut..

 

Och ångesten har bara drivit mig någonstans där jag INTE orkar vara, idag...

... Så jag bestämde mig för att gå till affären.. Ja, jag kommer att bli fattig om jag håller på såhär :P

Jag gick till affären och handlade på mig en MASSA godis! Som jag skulle proppa i mig så mycket jag bara orkade av.. För att, den här ångesten.. Nej, jag visste inte hur jag skulle hantera det!

 

... Kom hem. Åt. Medans jag kollade igenom en massa avsnitt av "ExtraExtra"..

Halvt koncentrerad.. Eller till en början, helt.. Men sedan började jag ofrivilligt, älta gardinerna igen.. och längtade istället efter PAUSERNA.. Då jag kunde kolla upp på gardinerna istället. Utan att missa någonting.. För att, sätta på "stop".. Det ville jag INTE :P

 

När jag märkte hur mycket jag bara stirrar.. Hur jag hela tiden backar undan från fönstret för att inspektera gardinerna från håll.. Ja, till slut slet jag bara ner gardinen från dörröppningen.. Trädde ringarna genom den.. och hängde upp den bredvid sin kompis i fönstret.. Fixade. Och ordnade.. Kollade på håll. Fixade lite till.. Och kände ÄNTLIGEN ångesten lätta lite grann.. Någonting la sig tillrätta inom mig.. Och nu kändes fönstret helt. Det fanns ingen obalans. Inte en sida som vägde tyngre än den andra... Inget ologiskt eller ojämt.. Fönstret var nu "fullbordat" ..

... Ja, ångesten sitter ju kvar.. Men det är ju bara den där vanliga "Oj, det här är nytt"-ångesten.

 

... Och dörröppningen.. Ja, den är tom.. Men den ska få sin gardin en dag.. Har inte råd just nu bara.. Och när jag väl HAR det, ska gardinen vara flerfärgad.. Och inte likadan som någon av dem i fönstren ;)

 

... Ja-a.. Det var nig MIN dag :) ...

God natt med er <3

 

 

... Idag har fokus legat på gardinerna, härhemma. Helt klart.. Och jag TROR mig nyss ha kommit över en beslutsångest"attack"...

Idag har jag nämligen jobbat och slitit för att få upp åtminstone TVÅ av de åtta längderna som ska upp i vardagsrummet.. Klippt och knutit.. Klippt upp och gjort om...

 

Ja, jag fick mig ju en liten känslomässig chock tidigare idag. När jag upptäckte att jag hade köpt SKJORTDYRA gardiner, som saknade hängen! ... Japp. Dessa skulle jag INTE ha råd att köpa NU!

... Tårar i ögonen.. Lite smått panik.. Ångest... Nu fick det väl RÄCKA med problem och negativa överraskningar!

 

Och så messade 22åringen precis då också.. Vilket gjorde mig stressad.. Och så en gång till, sekunden efter... *ÄNNU mer stressad*!

... Men jag ignorerade dessa glada sms med frågor i, tills jag hade kommit på en åtminstone TILLFÄLLIG lösning på mitt problem..

 

Nu åkte det gamla hederliga resårbandet fram.. Ja, jag kan ju säga att DET och garn, hamnar lite här och var, när JAG stöter på problem.. När jag var liten, STICKADE jag till och med med ett tunt vitt snöre och två färgpennor :P I brist på annat så.

 

Jag klippte till dessa resårbitar och knöt det med jämna mellanrum runt gardinstången och genom gardinens "flärpar"... Tog LÅNG tid. Och det var svårt att göra så att alla band var knutna varken för hårt eller för löst runt stången.. Och efter att jag har kommit HALVVÄGS, så kommer jag på ett bättre sätt att göra det på! ... Bara att klippa bort alla band och börja om från början igen... Och ändå var jag HELT ovetandes om ifall det ens skulle se KLOKT ut med dessa banden i gardinen! ... Och att resårbanden höll på att ta slut, gjorde ju inte oron mindre!

 

... En längd färdig.. Upp i fönstret med gardinstången och den färdiga längden.. För att mer orkar jag inte idag...

Men då jag, när jag har kommit igång med någonting eller gjort en förändring, får svårt att slappna av och koppla bort.. Bara stirrar, funderar och ältar... Ja, jag började med nästa längd också..

 

... Sedan blev det till att stresshandla lite... Ja, jag tror att jag precis hade satt upp en av de röda "tjockgardinerna" i dörröppningen mellan hallen och vardagsrummet... Och blev såå NÖJD! ... Ja, det är verkligen URSNYGGT!

... Men att sätta upp gardiner i fönstren och att få dessa nya intryck av mitt vardagsrum.. Kanske lite nya ideér, och att sedan BEARBETA vad jag nyss har åstadkommit... Ja, jag behövde gå hemifrån en stund... Och jag behövde ÄTA!

 

Handlade mig något litet att äta och en havredryck.. Och så gick jag hem igen.. Fortfarande lika glad över gardinen i dörröppningen... Och nu även tillfreds med hur mina "skogsgardiner" såg ut utifrån..

Jag satte mig på datastolen mot väggen, och under stress, funderade och ältade dessa gardiner... Upphängningen av de tjocka gardinerna... Ja, och vad det nu var min hjärna rullade... Medans jag stirrade stint på dem.. Halvtsom nöjd.. Halvtsom osäker.. Och åt. Drack.

 

... Annars har jag suttit en del vid datorn idag.. Jag har försökt koppla av framför lite serier.. Jag har kollat blocket. Läst bloggar. Kollat mailen. Och sådär..

Jag skickade ju även, under upprördhetens stund, iväg ett mail till BonPrix och frågade om hur jag ska hänga upp gardinerna. Och blev då visad till deras upphängen.. 

Så jag antar att det blir till att köpa till sådana till "tjockisgardinerna", och de två övriga tunna "skogisarna" tar jag resårband till.. För att det FUNGERADE! Mer jobb... Men billigare.

... Dock så tror jag att jag köper dessa i fysisk butik istället. Om jag kan hitta.. Vill inte ha hit fler paket nu!

 

Jag satte mig i köket ett stund, för att försöka slappna av.. Ja, trots att jag är nöjd, så stör dessa gardiner mitt sinne. Och jag får ångest och blir orolig.. Antagligen en viss osäkerhet, för att "det kanske KAN bli BÄTTRE"... "Är jag NÖJD med det jag gjort?" ...

 

Och så är det ju så mycket ANNAT inom mig också, som stör. Men eftersom att jag har skrivit om det VARJE dag nu, så hoppar jag den biten idag.

... Satte mig iallafall med en kopp te och tända ljus... Stirrade en stund... Och gick sedan in till datorn igen.. Och för att undvika att stirra på gardinerna och älta, så började jag se på lite komikserier..

 

.. Och kom helt plötsligt att tänka på något som för en stund raserade mitt lugn... "Borde jag ha TVÅ "tjockisgardiner" i fönstret ändå?" ... Jag satte ju nämligen en av de röda tjocka, i dörröppningen, idag.. Bara för att testa.. Då jag kände att jag inte ville dölja för mycket av skogisgardinerna i det lite mindre fönstret... Och så tyckte jag att det var såå SNYGGT..

... Men nu när jag börjar(började) tvivla på ifall två stycken i fönstret kanske ändå BLIR snyggast.. Ja, jag har ju inte råd med en TILL! Och vill inte heller "sno" den ifrån dörröppningen...

 

Kunde inte längre koncentrera mig på serien som jag såg... Ville bara stirra på gardinen.. För att försöka se.. Se vad som skulle se mindre dåligt eller mer bra ut... Och kom till slut fram till att det nog skulle fungera med bara en.. Och om inte. Så får jag köpa till en till, senare..

Men ångest. Japp. Fortfarande, känner jag...

... Men det BORDE funka med en ;)

 

Ja-a... Det var nog MIN dag...

God natt med er <3

 

 

... Jag kan inte börja gråta nu... För att jag ska till min syster imorgon.. och tänker INTE åka dit med svullna ögon!

 

Jag känner mig bara såå... Ja, TYNGD.

... Och jag vet inte vad jag ska säga... Det finns såå många sätt att leva sitt liv på... Det kan se ut på HUR många sätt som helst.. Jag kan vara PRECIS vem jag vill.. Må HUR bra jag bara vill...

 

Men såhär ÄR det...

 

Sitter hemma hela dagarna.. Har nästan ingen som HELST kontakt med omgivningen, som inte innebär att knappa på tangenter.. Och tyda bokstäver och andra tecken på en skärm..

Jag lämnar lägenheten ibland, i ett par timmar.. Bara för att få komma ut lite.. Eller för att busskortet ska vara värt sina kronor...

Men då träffar jag inte folk.. Inte en enda människa! .. Nej, jag promenerar lite grann.. Njuter av bussresan fram och tillbaka.. Och tittar på andra människor röra på sig i naturen.. Prata och skratta..

 

Och mitt prio ett i vardagen, som min hjärna fokuserar på, är hur livet faktiskt ser ut.. Och hur det SKULLE kunna se ut!

Jag oroar mig och ältar.. Det är inredningen.. Det är ätandet... Det är praktiken som aldrig blir av... Och det är rätt och fel.. Där jag alltsom oftast VÄLJER att göra FEL.

 

... Även när jag INTE svälter, är min hjärna en svälthjärna... Och det är ju inte så konstigt att jag inte orkar någonting nuför tiden.. Att allt blir en utmaning... och att jag bara vill ge upp. Sväva iväg... Inte så konstigt att dagarna trots allt BÖRJAR lite bättre än vad de slutar... Jag menar...

Ja, jag vet inte...

 

... Jag är iallafall HELT slut.. Och jag bäddar ärligt talat hellre ner mig under täcket och blundar hårt... Ignorerar hela SKITEN, än att kämpa på med samma dagar om och om igen.. Utan någon framtidssikt alls.. Smutsen i framrutan, har skymt min sikt såå länge nu.. Och jag vet inte hur mycket den här resan BETYDER, när jag inte kan se vart jag är påväg... Och åtminstone få en HINT om att utsikten är vackrare lite längre fram på gatan!

 

Men om jag bara stannar... Stannar och tittar omkring mig RIKTIGT noga, så kan jag SE alla dessa vackra ting utanför mitt fönster. Dessa vackra, underbara ting, som jag inte hinner med att se. Att ta till mig.. Som jag inte bryr mig om.. VÄLJER att avstå..

... Och bakom mig, ser jag allt det goda som jag fått ta del av, men aldrig riktigt uppskattat. Då jag hellre fokuserar på att ha det förjävligt och FORTSÄTTA köra min bil, längre och längre in på den mörkaste väg.. För att... Det är där jag är bekväm...

 

... Ja-a... Just nu sitter jag här och känner att det viktigaste just nu, är att få ägna mig åt det som skadar mig mest... För att det är då min hjärna blir nöjd... Då JAG och mina känslor blir nöjda... För att även under de BRA perioderna, saknar jag de dåliga...

Vilket gör att jag skäms en smula(En JÄTTEsmula!) .. Då folk har det sämre... Då folk som UPPSKATTAR sitt liv mer än jag, inte kan få det HÄLFTEN så bra som JAG kan... Och här önskar jag BORT det hela!

 

... Ja, jag kan ju diskutera det här hur länge som helst... Och jag känner bara att jag borde hata mig själv mer... För att det HÄR är vad som tynger mig denna kväll!

.. Jag blir bara så slut till kvällen, att jag inte vet vart jag ska göra av mig själv.. Men jag kan inte ge upp nu.. Inte förrän jag har TESTAT det liv som jag strävar efter! ... Trivs jag inte med det HELLER... Ja, då...

 

Ja. Dagen idag. Kort..

Alltså. Jag mår så dåligt av dessa inlägg. Då de verkligen TYNGER mig. Och jag önskar jag ville sluta skriva eller åtminstone LÅSA inläggen.. Men faktum är.. Att jag vill dela med mig.. Då det är YTTERST frivilligt att läsa, så känner jag att "kan dessa tunga texter påverka NÅGON annan människa, så är iallafall inte allt förjäves" ..

 

Ja-a... Idag skulle pappa komma. Han och jag skulle hämta hem min tv från posten tillsammans..

Så jag klev väl upp runt.. Ja, jag hade satt klockan på halv elva. Då jag skulle diska då.. Jag var ju såå stressad inför idag! Då pappa skulle komma. Disken skulle diskas.. Och jag skulle även hinna hämta ut ANDRA paket innan dess!

 

Ja, det var ju inte så JÄTTEMYCKET.. Men jag blir stressad bara jag har NÅGONTING på schemat. Och denna veckan finns det någonting i princip VARJE dag! PLUS de saker som jag vet att jag borde göra, men ändå inte gör, som följer med mig från vecka till vecka!

 

Ja, jag hade målat upp en jättebild av idag. Och gårnatten i sängen, gick åt till att ha ångest och tunga tankar om... Ja, egentligen ALLT! ... Jag skrev nog den längsta texten NÅGONSIN, i anteckningar på min mobil.. Och jag visste inte hur jag skulle hantera det.. Livet brakade samman framför mina ögon..

 

Klev iallafall upp.. Halv tolv tror jag.. Och började göra mig iordning.. Behövde städa också.. Åtminstone badrummet, såg jag..

Men jag började med disken.. Efter att ha öppnat posten som jag fick... ÄNTLIGEN kom min avi! Pappersavin som jag hade väntat på.. Från den saken som jag köpte på tradera.. Men där på NÅGOT vis, både E-mailadressen OCH mobilnumret hade blivit fel! ... Och OJ, vilken klump som lossnade!

 

... Och så ett beslut om nytt bostadstillägg.. Minus en krona... OJ, HUR ska jag klara mig nu?! :P

Diskade.. Och städade sedan badrummet..

Nu blev det lite dator medans jag väntade på pappa... Och jag var NERVÖS! Vet inte varför.. Men himla nervös. Och spänd inför att få hämta ut paketet..

Och att vara ovetandes om ifall pappa skulle ha glömt. Då jag inte hade HÖRT någonting av honom på flera dagar, och inte heller fått någon TID... Ja, det kändes inte bra..

 

"När skulle han komma?" .. "Vart skulle vi mötas?" .. "Hade det ens blivit BESTÄMT att vi skulle göra det idag?" ... "Och vad förväntades av MIG?" ... "Var det någonting som jag borde ha läst mellan raderna, så att jag borde STÅ där en speciell tid?" ..

 

Ja, jag såg på lite serier på datorn.. Under nervositet och pressat mående.. Ville bara få det gjort, så att jag kunde slappna av sedan..

Klockan blev ungefär den tid då jag trodde att han borde vara här.. Så jag bestämde mig för att CHANSA på att vi skulle mötas där.. Kunde ändå inte sitta inne längre.. Kände mig för spänd för det..

 

Promenerade iväg. Tog den längre vägen. Så att han skulle kunna SE mig ifrån bilen när han kom...

Och mötte honom mycket riktigt på vägen.. Och det såg UT som om han hade tänkt åka hem till MIG och hämta mig..

 

Hämtade ut tv:n... Och eftersom att jag inte är i mitt bästa skede av hälsan just nu, så sa jag att vi kan hänga upp tv:n och småfixa lite någon helg framöver istället.. Han ville hem och äta, efter jobbet.. Såklart.. Och jag ville bara koppla av. Vila.. Hade ingen större lust med att ha min pappa här och borra och socialisera idag..

 

"Tack och hej"... Och så blev det mer dator. Fler serier... Och en MASSA godis! Japp.. HAR jag så ÄTER jag.. Men inte för att det är gott.. Utan mer på grund av min svälthjärna... Jag vill få slut på det, så att jag slipper äta igen.. Och när jag inte orkar något mer... Ja, då blir jag orolig och frustrerad... För att "då måste jag ju äta imorgon OCKSÅ"

.. Men jag har lärt mig det nu... "Godis är ÄCKLIGT" ..

 

.. Jag är grå i huvudet... Men det beror nog mest på hur jag hanterar mig själv.. Så jag kan inte skylla på någonting annat än min egen dumhet... Och jag VET vad som finns tillgängligt för mig.. Bara jag öppnar mitt sinne för det..

 

God natt med er <3 Jag får nog kul hos 26åringen imorgon iallafall.. Vi ska äta lunch tillsammans och gå ut med hennes hundar =)

God natt <3

 

 

... Morgonen började med en del oro och ältande, liggandes i sängen.. Flygandes mellan att sova och att fundera... Vetandes(om det nu är ett ord) om att jag egentligen borde ha klivit upp för länge sedan.. "Men varför?" liksom..

 

Jag kom på det faktum att den soffan som jag ville ha. Som jag bestämde mig för redan INNAN jag flyttade ifrån mina föräldrar.. Ja, att den NÄR som HELST kunde försvinna ur deras sortiment! Jag menar. Det VET man ju inte! Och den soffan är inte lik NÅGON annan soffa som jag har hittat!

 

... Så jag blev lite stressad.. Funderade på vad som var det bästa beslutet att ta. Då jag antingen var(är) tvungen att betala extra för att få den hemkörd på KVÄLLEN, så att mamma och pappa kan hjälpa till att bära in den hos mig.. Eller betala ungefär 1500 kronor extra för att få den inburen hos mig! ... Japp. Nackdelen med att bo i en liten byhåla..

 

Men nu när jag kom till tanken att det när som helst kan vara försent.. Så kände jag bara att det var skit samma.. Jag ville ha hem den NU! På en gång..

... Så. Ja, jag bestämde mig typ för att göra det enklast för mig. Och beställa hem den, MED inbärning. Så att de får ta den där ANDRA bilen, som de pratade om. Och så betalar jag den extra summan.

 

MEN. Då kom det bekymmer som jag ältade EXTRA länge.. Jag har inte så mycket pengar på kontot. Har väl 6000 som det ser ut nu.. Men jag tror att det blir tajt.. Kanske inte NU längre. När jag inte är så säker på att jag även ska köpa tv-bänk i samma veva från samma firma..

 

... Men ja.. Jag behöver nu ha IN mina sparpengar på kontot.. Så att jag kan FORTSÄTTA köpa hem möbler.. Iallafall tills min inredningsbudget tar slut! Vilket lär säga "POFF" snart!

... Och jag vågar inte använda automaten.. Jag vågar inte låta såpass mycket pengar "blåsas in" i en maskin. Utan att veta hur den fungerar.. Ja, första gången, ni vet.. Den är alltid värst..

Jag var in till den där automaten och SKULLE sätta in pengarna för några dagar sedan... Men jag vågade inte.. Och visste inte hur eller vem jag skulle fråga om hjälp.. Och ifall man förväntades ta en kölapp för att fråga..

 

Ja-a.. Jag klev väl iallafall upp runt... Ja, jag har faktiskt INGEN ANING.

Men det jag VET, är iallafall att jag har läst bloggar.. Kollat blocket. Mailen.. Allt det vanliga..

Och så har lagt upp min nya budget för månaden. Då både hyran och aktivitetsersättningen har ökat..

Jag har kollat soffbord och tv-bänkar som ska passa ihop med soffan(och helst de övriga möblerna i vardagsrummet) och satt ihop olika förslag i ett kollage... Och sedan även satt ihop olika förslag på soffan, ett bord och en tv-bänk tillsammans.. För att se vilka kombinationer av de möbler jag VALT, som skulle kunna funka..

 

... Ja, det tar sig.. Men det blir både rörigt i huvudet, och osäkerhet i själen, under resans gång..

Blir nog bra till slut, dock...

 

Sedan åt jag lite middag... För att sedan sätta mig vid datorn och kolla på lite serier på WebbTv:n

... Jag har oroat mig... Eller rättare sagt.. STRESSAT över morgondagen.. Eller egentligen hela VECKAN! Då det HÄNDER såå mycket på en gång.. Och jag bara vill att allt ska vara klart. Över.. Jag vill vila. Ta en paus ifrån allt.. Jag vill få ett händelselöst och tråkigt liv...

 

Eller ett jätteroligt och händelserikt liv... Men som betyder någonting =) Inte heller helt fel. Då kan man stå UT med att vara stressad ;D

 

... Jag har mått relativt bra faktiskt.. Lite funderingar kring på vilket SÄTT jag ska få livet att rulla och uppnå de saker som jag gärna önskar uppnå.. Att åtminstone när jag kommer utanför DÖRREN, inte behöva vara ensam.. Att inte behöva gå igenom en folkmassa, sitta i en galleria, med femtio pers runt omkring mig, men FORTFARANDE vara lika ensam som jag var innan jag gick ut!

 

... Ja, jag har känt mig mottaglig.. Men samtidigt blivit förvirrad av hela grejen..

Jag menar... Ja, jag VET inte ens.. Det borde vara så mycket enklare. "Gör så.  Så hamnar du där" ... "Gör du såhär, så kommer du DITÅT istället" ... Ja, jag vill gärna ha en uppritat karta över mitt liv, vart jag bara kan följa en viss väg och därmed veta vart jag hamnar..

 

... Och ibland önskar jag bara att jag inte vore så envis.. Inte vore så rädd för att byta riktning.. Vilja någonting som jag inte tidigare ville.. Och lita på mig själv, mina känslor, omgivningen.. och LIVET.. Även om dessa plötsligt vänder håll..

Allt GÅR inte alltid i en rak linje.. Men jag har svårt att acceptera det.. Det ska vara bra eller dåligt. Rätt eller fel.. Högt eller lågt.. Det ska vara helt nödvändigt.. Eller väldigt onödigt.. Allt ska vara skit(hela tiden).. Eller så är allt bra(alltid) ... Annars blir jag förvirrad och tvivlar..

.. Jag förstår inte riktigt "upp och ner" .. Eller, i teorin gör jag nog det...

 

Hmmm.. Ja-a..

Annars har jag nog inte GJORT så mycket idag.. Jag har rabblat i huvudet, allt som ska göras imorgon och resten av veckan.. Eller ja. Huvudet har fått vila rätt så mycket idag.. Så jag har typ inte orkat anstränga mig för att se över morgondagen och sådant.. Men jag har gott SETT sakerna framför mig i huvudet.. Vilka har stressat mig.. Då jag inte orkar sortera upp dem..

 

... Jag sitter fortfarande lite fast i svälten.. Men känner ändå att jag nog kommer att kunna ta tag i det.. Bara den här veckan(nästa veckas) värsta stress har lagt sig.. Och jag har fått ordning på praktikfrågan.. Och för att inte TALA om "stöd-i-vardagen-frågan"! ... För att DÄR känner jag mig VERKLIGEN vilsen! Otrygg.. Och allt jag vill ha, är en kompis.. Någon att leva mitt liv.. Dela min vardag med...

 

Och nu.. Frågan.. Ska jag låsa detta inlägget eller inte? ...

 

 

Hmmm..

 

Klev upp igår natt vid ungefär två, igen.. Satte mig vid köksbordet och bara stirrade. Kunde inte sova..

Och så medans jag SATT där, kom jag på ÄNNU en sak som fick mig att börja gråta..

Men jag tänker inte gå in på det mer NU.

 

Vaknade imorse. Alldeles kallsvettig.. Ja, jag vet inte vad det är just nu.. Orolig sömn.. Och vaknar nästan ALLTID äcklig.. Tappar saker hela tiden.. Ja, jag känner mig klumpig.. Men hjärnan kaske bara har ställt in sig på det nu, för att det har hänt för mycket/ofta på senaste..?

 

Klev upp.. Minns inte när. Men satte mig i köket och gjorde mig en kopp te.. Lyssnade på musik på youtube.. Och fick sedan för mig, efter att ha sett en reklam på en ny film, att jag skulle beställa hem den där tv:n.. STRUNTAR i hur lite jag kan.. Hur osäker jag känner mig på den fronten.. Och bara kör.. Den tv:n kan ju inte vara sämre än Xsambons och min TJOCKTV som vi levde med alla våra fyra år tillsammans!

 

Ja-a.. Kollade runt lite på internet först.. Det vanliga. Blocket. Mailen... Bloggar... Ja, men allt det där.. Och sedan gick jag in till den tv:n som jag för ett tag sedan, sparade bland mina "bokmärken" ..

Och efter lite osäkerhet och(knappa) försök till att kolla om det fanns någon bättre, beställde jag hem den. Betalade den.. Och nu är det bara att vänta!

 

... Sedan minns jag inte så mycket vad jag gjorde.. Jag lyssnade iallafall på musik på datorn. Genom högtalarna den här gången.. Har alltid hörlurar annars.. Men trots att det är obehagligt att känna att man(jag) gör ljud ifrån sig(mig) och har så tunna väggar.. Eller kanske tak/golv.. Så måste jag lära mig att våga.. För att när tv:n kommer, måste jag ju känna att jag kan titta med ljud om jag vill :)

 

Jag har sprungit omkring i lägenheten.. Skrivit på WhiteBoardTavlan. Och bokat in mig att åka till 26åringen på tisdag nästa vecka..

 

... Jag har suttit vid datorn. Suttit vid datorn... Suttit vid datorn.. Vad jag har GJORT vid datorn, har jag dock glömt! ... Men måste ha VARIT en del.. Då jag har suttit här hela dagen!

 

... Skrev mail till mamma.. Svarade på det hon skickade till mig igår..

Boendestöd har ringt.. Vilket jag egentligen inte orkar säga så mycket OM. Men inlägget innan, beskriver det iallafall lite kort.

.. De ringde. Jag svarade.. Och efteråt kom tvivlet direkt.. Känner inte riktigt att jag BEHÖVER dem längre.. Eller ja. Kanske till VISSA saker.. Men känns ändå som om... Ja, på något sätt kommer jag att...

Äsch. Jag vet inte hur jag ska förklara.. Eller så vill jag helt enkelt inte att ni vet hur jag känner och tänker angående det, just nu...

 

... Men det känns ändå som om "tanten" kommer att komma hit imorgon.. Vi pratar lite... Och min ångest och självklara bild i huvudet om att detta inte kommer att funka och att det är HELT onödigt, kommer att göra att jag inte vill att de kommer hit igen.. Samtidigt som jag kommer att må väldigt DÅLIGT, för att jag då står på samma ruta som innan! ...

 

... Men hon får komma imorgon. Känns det som om det är överdrivet eller onödigt, så får jag helt enkelt lösa det hela på egen hand.. För att "är det "onödigt", så borde jag väl klara det själv? ... Annars är det väl "nödvändigt?"

 

... Resten av dagen.. Ja-a.. Lite te.. Lite mat...

... Och en HELT klart MYCKET lugnare dag inombords än igår!

 

.. Jo. Jag har diskat också! KAN bara inte släppa in folk när det ligger disk i diskhon! Eller jag HAR gjort det.. Och det har varit en ren soptipp(bokstavligt talat) i min och Xsambons lägenhet när vi bodde tillsammans.. Och då kom folk in till oss.. Men det var ju å andra sidan akut. Och jag kunde inte bry mig mindre om vad andra tyckte!

 

.. Nu på kvällen, har jag sett på en serie på webben..

Och ska väl antingen ta en kopp te och sedan gå och lägga mig.. Eller ta en kopp te och sedan sätta mig här igen. Då jag skulle behöva DUSCHA innan hon kommer! .. Och går jag och lägger mig, vet jag inte om jag orkar upp och göra det innan elva imorgon!

 

... God natt med er <3

 

 

... Jag tror att jag ska gå och lägga mig nu.. Innan jag sliter håret av mig...

 

Jag orkar INTE.. Ingenting kan vara enkelt eller iallafall ge mig en YNKA LITEN medvind att kämpa i..

Skruvar som sitter får hårt... Fastlimmade kanske.. Flagnar(flagar?) bara när man försöker mejsla bort den..

Telefonnummer som bli fel... Flera gånger i rad.. Misstag som blir gjorda.. Efterkloka tankar.. Ångest på det... Och hela jävla skiten, som man trodde att skulle bli såå kul, känns nu mer som en mardröm med lite förkärlek i..

... Och för att inte TALA om all osäkerhet och beslutsångest!

 

Nej. Det blev inte kul.. Jag TRODDE att det skulle bli det.. Men jag, precis som de flesta andra, är inget fan av att jobba i motvind och att hela tiden bli fälld av en det ena, en det andra...

 

Härom natten, när jag låg vaken.. Så önskade jag bara att jag hade flyttat in i en redan möblerad lägenhet... För att... Ja, jag ÄLSKAR att hålla på. Att bolla idéer med mig själv och att göra snyggt omkring mig. Då jag har så lätt för att se en inre bild framför mina ögon...

Men mitt huvud är ärligt talat så fullt av precis ALLT och ingenting, att jag inte orkar BRY mig! ...

 

Ja, jag lever i en mardröm. En mardröm som jag inte vill ta mig ur. Eftersom att det samtidigt är ett stort intresse..

... Men jag önskar.. Jag ÖNSKAR det inte var det.. För att min hjärna behöver vila BIGTIME... Men det tillåts inte. Då den inte kan släppa inredningen... Alla vakna timmar av dygnet, tänker jag inredning.. Springer omkring som en yr höna och försöker komma fram till vad jag ska göra härnäst.. Ältar och stirrar... Oroar mig... Och blir helt plötsligt osäker. Efterklok.

... Ingenting blir någonsin bra... Och även om det BLIR det, så kan jag inte riktigt acceptera och släppa taget för ett tag..

Inredning. Inredning.. Och inredning. "Men", "kanske" och "om"...

 

... Men jag vill inte gnälla. Inte egentligen..

Men då jag är så nära bristningsgränsen i det mesta i mitt liv. Inklussive bloggen. Då orken är slut.. Så bryr jag mig inte om vad jag inte vill.. Jag skriver vad som faller mig in. Och de som inte vill läsa en massa överflödigt gnäll, får väl backa..

 

Men jag ska rabbla dagen idag också. Så kommer det nog mer gnäll på vägen.

 

Natten var jobbig. Japp. Kunde inte sova. Ont i huvudet. Jättetrött. Bränner i ögonen... Men nej. Bara vred och vände mig... Kunde inte blunda. Inte koppla av..

Så jag klev upp.. Klockan var två.. Gjorde mig en kopp te.. Och satt och funderade lite.. Minns dock inte vilket rum det gällde den här gången. Men inredning var det iallafall.

 

Gick och la mig igen vid tre. Eller strax därinnan. Och låg vaken med samma bekymmer och problem att sova, som innan..

... Men somnade ändock till slut..

 

Vet inte när... Men jag klev iallafall upp.. Fick för mig att hänga upp gardinstängerna här i vardagsrummet. Trots att jag inte har några gardiner än.. Bara för att testa..

Ja, och just nu, är ju varenda motgång, en förödande motgång för mig..  Jag tror att hoppet tynar och tålamodet tar slut efter ett tag.. Helt enkelt.

 

Men ja-a... Först så var tre av gardinstängerna för korta.. TROTS min noga mätning och tejpning av stängerna för några veckor sedan! ... Så. Det var bara att göra om..

... Och så stötte jag på ett problem när jag skulle... Ja, dessa dubbla gardinstångfästen som finns till de svarta, runda stängerna i metall.. Där sticker man ju igenom den ena av stängerna genom ett par hål...

Och problemet HÄR, var att stången var för lång, även när jag hade gjort den som kortast, för att kunna träs igenom hålet. Då väggen intill, var för nära... Ja,  kanske förstår ni. Kanske inte.. Men JAG förstår :)

 

... Jag satte mig på golvet.. "Nej, nu räcker det.. Jag ger upp. Det spelar ingen roll" ... Ja, det kändes faktiskt som om allt bara fick vara nu. Och jag var inte särskilt ledsen över det heller.. Jag önskar ju ÄNDÅ att jag inte brydde mig!

 

... Men jag kunde inte släppa det ändå. Stirrade på stången. Stirrade på fästena och väggen...

...Och kom på ett sätt att lösa det på!

Så. Då var DET problemet löst. Jag hindrade mig själv från att falla.. Denna gången.

 

Ja-a...

Jag minns inte riktigt vad jag gjorde sedan.. Sprang omkring som en yr höna och stirrade på vad jag hittills gjort, antar jag...

För att när klockan blev närmare ett, klädde jag rent impulsivt, på mig ytterkläderna och gick iväg till bussen... "Jag skulle INTE orka vara hemma idag!" ... Visst. Tankarna och ångesten. Osäkerheten och hela skiten... finns ju fortfarande när man är hemifrån... Men den är såå mycket lugnare! .. Och inte alls lika "nära" ...

 

Väl i stan... Ja, egentligen hade jag bara tänkt sätta mig på busstationen och vänta. För att sedan ta nästa buss hem igen. Då jag inte hade ork/lust med någonting annat..

Men jag fick ändå för mig att jag skulle kolla efter de kökslampor som jag ville ha... Och jag hoppades på ClasOlssons. Då jag kände mig rätt så trygg med den butiken...

 

Men jag hittade ingenting intressant där... Dock så hittade jag dricksglas och jag kände att det var dags att köpa det nu. Då jag bara har(hade) koppar hemma..

 

... Efter det, bestämde jag mig för att gå tillbaka till busstationen.. Jag var trött och ville åka hem igen...

Men råkade i förbifarten, se en lampaffär.. Eller det var en inredningsaffär. Men de hade i princip bara lampor...

 

Jag gick in där. Trots att jag kände att det var mäkta obehagligt att gå in i en butik med MASSOR av saker! Och där JAG och personalen skulle vara de enda därinne! .. UPPMÄRKSAMHET.

... Började kolla lite lampor. Sökte specifikt efter "min" lampa.. Gick långsamt mellan hyllorna... Stirrade på lamporna... Fram och tillbaka gick jag..

 

Och till slut frågar den unga kvinnan, ifall jag hittar det jag söker..

Och ja-a... Jag kan ju säga att jag förstår mig själv rätt så... inte alls.

För att i denna situationen, med en ny tjej som jag aldrig har träffat. I en butik med en MASSA saker.. Ja, jag kände mig trygg.. Ja. Relativt iallafall.. Jag menar. Jag är ju fortfarande jag.. Men henne kunde jag svara när hon tilltalade mig.. Till och med med glädje i rösten.. Och utan att gå omkring och hoppas på att hon ska backa undan eller att hon inte ska säga någonting till mig, som kräver svar..

 

Nej. Jag kände mig som "mig".. Som den person som jag är mot andra människor när jag är med Xsambon. Och BARA Xsambon..

Visst. Jag kände att jag inte visste hur jag skulle röra mig. Vart jag skulle titta när hon höll på med min beställning.. Vad hon förväntade sig att jag skulle göra... "Skulle jag kunna gå härifrån nu?" .. "Eller är det någonting hon BEHÖVER av mig innan jag går?" ... "Är vi klara här?" ... Men jag vågade inte fråga.. För att "Borde jag redan veta?" ...

 

Och ja-a.. När jag hade pekat ut lampan som jag ville ha, så visade det sig att hon inte hade den hemma just nu.. Men att hon kunde göra en kundbeställning.. "Ja, men visst. Jag har inte bråttom!" ...

Och så går jag omkring, lite smått osäker och "inte vet", medans hon gör beställningen... Och bra att jag stannade kvar. Det var rätt!

För att sedan behövde hon mitt namn och telefonnummer.. Namnet.. Ja, DET har jag ännu inte hunnit blanda ihop med något annat!

 

... Jag ger henne mitt telefonnummer och lämnar shoppen.. Och efter ungefär TIO meter, tvärvänder jag tillbaka. Då jag kom på att siffrorna jag sa, inte ALLS var mitt telefonnummer! ... Det var mitt GAMLA nummer! Det nummer som jag ABSOLUT inte kunde komma mig att minnas, när jag försökte IGÅR!

 

... Jahapp. Tillbaka in.. "Det blev fel nummer ändå" ... Och så ändrade vi på det... Och jag kunde inte låta bli att rabbla mina båda nummer i huvudet, HELA vägen hem sedan! ... Jag var såå osäker på vilket jag egentligen hade NU, och vilket som var gammalt!

 

Sedan gick jag iallafall tillbaka till busstationen. Osäker och dann.. Då jag hade köpt lampor som jag EGENTLIGEN inte visste om var de rätta för MIG.. "Men det var ju dessa som jag hade TÄNKT köpa" ...

 

Grubbel. Grubbel.. Grubbel.

Kommer hem.. Och då ÄTER jag nog någonting, tror jag... Eller det var nog FÖRE stan, förresten..

Datorn..

 

... Ja-a... Ska man MINNAS det här?

... Ja, jag säger det jag MINNS iallafall.

 

... Jag började istället beställa hem köksfönsterlampan som hon inte tycktes ha i sin butik, på internet.. Och så hittade jag samma lampa som jag precis köpt! Men MYCKET billigare! ... Dock var den utan ljus... Ja, nu kommer jag inte ihåg vad det heter. Men står i inlägget före detta.. Jo, ljuskälla.

... Så kanske var därför.. Lugnade min ångest med det iallafall.. Så räddade jag mig själv från att falla, för TREDJE gången idag! Ett "gardinstången". Två "mobilnumret" ... Och tre "kostnaden" ... Dock med en hel del tung och skärande ångest.. Men den sitter typ i, nuförtiden. Ständigt. Förutom när jag sover eller promenerar :)

 

... Men så kommer jag på att jag skulle ha FÅTT lamporna så mycket tidigare, om jag bara hade gått därifrån och köpt dem på internet istället! .. När hon ändå inte hade dem inne!

.. Och DET, tillsammans med att jag kanske hade betalat onödigt mycket... PLUS alla andra ständiga krasanden! ... Ja... Det blev för mycket..

 

Bestämde mig till slut för att skriva ett mail till mamma.. Ja, enklare än att messa.. För att jag behövde VERKLIGEN dela åtminstone DAGENS med någon! Blir ju en roman, om jag ska ta upp ALLT.. Och ALLT vill jag inte heller att hon vet... Men jag känner väl att jag vill ha någon slags bekräftelse. En lugnande hand, vad gäller lamporna... Nu när allt blir så tungt att bära..

 

Sedan har det blivit lite middag.. Lite funderingar angående 26åringen.. Får väl åka dit på torsdag eller fredag. Så att jag inte sviker henne..

Och så har jag lyssnat på radion.. Kollat blocket hundar...

 

Och.. Ja-a...

 

... Just det! Jag har även räknat ut hur mycket pengar jag har kvar till inredningen. Och skrivit en lista på vad jag ska prioritera nu. Så har jag LITE koll iallafall! Dock svårt ändå... Då alla saker inte kostar lika mycket.. Men men..

 

... Jag har glömt det sista jag skulle skriva... Hade det precis i tankarna.. Men det försvann.. Så var nog inte så viktigt..

 

God natt med er <3

 

Kom på det sista. Så tar det innan jag sparar... Skruvj*veln...

Tänkte att jag skulle skruva fast dessa dekorationer som finns till de svarta gardinstängerna, i köket. Då jag köpte sådana till den stången...

Men då kommer NÄSTA problem och motgång! ... Skruven sitter jättehårt! Inskruvad så den omöjligt kan sättas fast på en gardinstång.. Den ena av dekorationerna, satt skruven halft ute på.. Så att den var lätt att skruva på. Både in och ut... Men inte den andra! Den rörde sig inte en halv MILLIMETER! ... Och skruven bara flagade och blev vass..

 

... Ja. Jag är övertygad.. Det är inte meningen att jag ska inreda.. Men jag fortsätter ändå. Det VET jag redan.