Den här till köket

 

... Och den här till vardagsrummet

 

.. by the way..

 

... Jag mår rätt så dåligt just nu.. Är nervös. Orolig. Har ångest. Ont i huvudet... Och har en konstig känsla i magen..

 

MEN. Vi tar dagen idag.

 

Ja. Igår när jag bloggade, så kan jag ju säga att frustrationen var skyhög och likaså hjälplösheten och bristen på tro och styrka.. Därför struntade jag i att beskriva vissa saker. Och hoppade att berätta om hela natten före. Då det faktiskt HÄNDE en del även då..

 

Men... Ja. Jag gick nog och la mig direkt efter inlägget... Eller så drack jag en kopp te... Om jag inte hade gjort det innan...?

... Ja, det är ju skit samma med DEN saken..

 

Klev som alltid, upp mitt i natten igår natt.. Om jag inte minns fel.. Sov oroligt... Antagligen på grund av alla funderingar och ständiga misstag.. Mardrömmar för att allt(Ja, jag menar ALLT) känns så tungt och hårt just nu. Motsträvigt liksom..

 

... Men iallafall..

Idag skulle jag och Jobbcoach på studiebesök på ett slott här i närheten.. I hopp om att jag ska börja praktisera där..

Jag minns inte när jag klev upp.. Men jag minns att jag redan var vaken när klockan ringde vid halv nio..

Jo, jag klev upp vid strax efter nio.. Och gick sedan direkt iväg till affären och ställde mig och väntade på henne. Hon skulle hämta upp mig på vägen dit..

 

Stod och väntade en stund, i min sjal, fleecejacka, skinnjacka och svarta solblekta keps.. Japp, nu åker mössan också. Det får vara vår!

 

... Sedan åkte vi direkt dit.

Men. Ja-a... Det var ingen där och mötte upp oss.. Jobbcoach ringde dem och frågade vart de var... Och de hade glömt att vi skulle komma. Men jag kan ju inte BLI mer än förvirrad. Först har vi ett studiebesök bokat den 16:de, som vi bokade när jag var på möte hos henne.. Sedan messar hon några dagar senare och säger, utan att säga att det har blivit "ändrat", att vi ska på studiebesök "på måndag"... Vilket jag inte kunde förstå om det var en "felaktig" påminnelse.. Att hon hade råkat skicka fel tid eller bara hade "förglömt sig" och bara TRODDE att det var denna måndagen..

Och sedan, idag.. Ja, då KOMMER inte DE! ... Vilket får mig att undra om hon HADE misstagit sig ändå..

 

Japp. Förvirrad..

Men det spelar ingen roll.. För att det kom ändå en snubbe och mötte upp oss en kvart senare.. Och medans vi väntade, gick vi en kort promenad runt slottet..

 

Ja, jag var inte på min BÄSTA sociala sida idag.. Jag kände mig otrygg. Och jag kunde alltför sällan höja blicken från marken.. Min jobbcoach som jag ändå har TRÄFFAT några gånger nu, var det som om jag träffade för första gången... Och jag tyckte INTE om att bli tilltalad! Gick helst för mig själv och önskade att jag var osynlig...

 

Hon frågade om hon fick läsa min blogg. Då C, min förra jobbcoach inom den här verksamheten, hade sagt att jag hade berättat för henne att jag hade den. Sant. Det hade jag. Och även HON frågade då om hon fick läsa den! Och jag kan verkligen förstå dem. Det förenklar så mycket...

 

.. Men, nej tyvärr.. Det finns bara ett par enstaka personer som har fått tillgång till min blogg(som jag träffar eller har träffat). Och DET har varit för att jag känner mig såpass trygg med dem, att det inte gör någonting om jag har skrivit någonting "dumt" härinne.. Och så är jag rätt så säker på att jag inte har skrivit någonting "stötande" om dem.. Vilket jag inte kan garantera med Jobbcoach.. Men jag vet inte. Minns inte såväl...

 

Men iallafall.. Träffade till slut den här snubben.. Och... Ja.. DE pratade en stund. Och JAG försökte(knappast) använda orden "jag vet inte" så sällan som möjligt..

 

... Klara där... Ja, ÄN mer otrygg.. Men...

.. Ja, jag vet inte. Men jag måste ju börja NÅGONSTANS.. Så kanske ska chansa.. Men bara vara DÄR till en början..

 

Hon skjutsade hem mig igen..

Och jag gick hem och sov..

Ja, just det ja!

 

Soprummet var det ju!

Problemen tycks inte vara slut ÄN. Och jag undrar hur många negativa överraskningar jag ska få av detta rum!

... Idag hade jag bara restsoppåsen med mig.. Enkelt och bra.. DEN fanns det ju iallafall FYRA soptunnor till!

... MEN. Idag var det DÖRREN som spökade och bråkade med mig! Den slog upp till vid gavel av blåsten.. Och när jag skulle stänga den.. Ja, den spärrade.. Det gick inte att dra den en CENTIMETER åt NÅGOT HÅLL! "Knak" sa det bara..

 

Så. Ja. Jag gick därifrån. Stressad och nervös. Frustrerad. Och rädd att någon skulle skylla på MIG för att dörren stod öppen när den ska vara LÅST.. För att "De SÅG mig gå därifrån"!

... Men det är ju skit samma... Fixar de VÄRLDENS SÄMSTA SOPRUM, så får de stå ut med problemen!

 

Väl hemma igen, la jag mig iallafall på sängen..

... Och sedan är...

.. Nej, sedan åkte jag iväg till stan.. Bokstavligt TVINGADE mig själv att åka.. Jag var jättetrött och det var såå mycket mysigare att ligga nerbäddad NU, än vad det NÅGONSIN kan bli på natten! ... Men dagen skulle bli lång, och jag har ett busskort att utnyttja.. Så vad GÖR man inte?

 

Tog mig en lång promenad i stan.. Och tog sedan första bästa buss hem igen..

Väl hemma.. Ja, det blev väl lite dator.. Läsa bloggar. Kolla blocket... Ja, och kanske någon video på youtube..

 

Jag har lyssnat på musik..

Och jag har kommit på någonting som för MIG, var förödande! ... ÄNNU ett problem på alla mina staplade missöden! ... Jag väntar ett paket från Tradera.. Det VAR ett tag sedan jag betalade det. Så jag mailar kvinnan som sålde det... Som svarar att det är skickat och att hon skulle hjälpa mig att kolla upp varför det inte hade kommit.. JÄTTEtrevlig och hjälpsam kvinna, by the way..

 

Och så går jag in på mitt traderakonto.. För någ... Ja, när jag började beställa saker till lägenheten, såg jag att min adress fortfarande stod på H*vetets Stad... Så jag ändrade det innan jag började beställa hem... MEN. Jag glömde mobilnumret! Hur skulle JAG veta att det behövdes för avisering?! Jag hade aldrig fattat mig på hur posten kunde ha mitt mobilnummer varje gång :P

 

... Så. Jag mailade kvinnan igen.. Sa att jag trodde att det var DET som var felet. Och hon trodde också att det kunde vara så..

Hon kollade upp vart paketet befann sig och gav mig sedan... Ja, ett JÄTTELÅNGT nummer som jag kunde söka på, på postens sida. För att få reda på vart paketet är... Och DÄR.. Ja, DÄR stod det att jag både hade fått SMS-avi(som hade lyckats!) OCH e-post-avi! ... Men E-POSTEN!? DEN var ju inte fel! Så varför har jag då inte mottagit en enda AVI?!

 

... Jag började söka igenom all min skräppost... Men då avin skulle ha kommit imorse... Ja, jag hade inte fått något.. Återställde till och med mappen "borttaget"..

... Men kvinnan sa att jag skulle testa att gå till mitt postombud imorgon och ge dem det långa numret(vet inte vad det heter) och även postens.. Ja, vad det nu heter, där det visas hur paketet har rört sig.. Så får vi se om de kan hjälpa mig..

... OMSTÄNDIGT.

 

Annars.. Ja, det enda jag har gjort förövrigt, är att bli förälskad i några gardiner.. Främst de "skogiga" i inlägget före detta..

Försökt mäta storlekar och leta gardiner som kan passa FRAMFÖR dessa. Som ska göra att det släpps in lite mindre ljus.. Dock är dessa inte mörkertäckande, eller vad det nu heter.. Men tycker att de mörkertäckande ser så tjocka ut.. Så klumpigt.. Nej, jag tog dubbla tunnare istället..

 

Lite ångest under tankeförloppets gång.. Då det är en STOR grej att köpa gardiner för över 4000 spänn! ... Men jag var ju BOMBSÄKER på dessa "skogiga"! .. Resten hoppas jag bara att faller på plats.. Blir det snyggt och trivsamt, så var det här både det STÖRSTA och BÄSTA köp jag har gjort!

 

... Ja, det var nog allt för nu.. Jag skulle dock behöva öppna min skalle och plocka ut mina tankar(och alla problem)... (Äcklig bild jag fick framför ögonen nu :P) ..

 

God natt med er <3

 

 

.. Ojoj. Nu har jag beställt hem(och betalat!) dessa. Så jag hoppas, hoppas, hoppas att detta blir ett lyckat köp! Att det ser bra ut när de väl sitter uppe. Jag tänkte nämligen ha de enfärgade gardinerna på en gardinstäng framför de "skogiga". Så jag hoppas att jag kan få de enfärgade åt sidan ordentligt =)

 

Men det blir nog bra.. Föll pladask för de "skogiga". Och så har jag dubbla gardinstänger i vardagsrummet. Så behövde något att ha framför.

       

Bilderna har jag snott från Bonprix hemsida :)

... Jag börjar tröttna.. Jag börjar röttna.. Jag börjar tröttna. Jag börjar tröttna...

Men samtidigt inte. Och det är DET som är så frustrerande!

 

... Ja, FÖRUTOM att allt går segare än gummi, när det gäller heminredningen... och egentligen ALLT annat runt liv, hälsa och hem! .. Så känner jag även att jag FÖRSTÖR allting hela tiden! Alltså, inte bara backar innan jag har hunnit gå framåt. Eller viker för rädslan... Bristen på ork.. Utan också rent fysiskt/praktiskt. Jag har sönder mina saker.. Först var det vardagsrumsgolvet.. En STOR och grov repa, gjord av en kartong.. Sedan var det vardagsrumsbordet.. En STOR och synlig repa precis där jag sitter och äter... Gjord av en kartong... Och nu, idag, när mamma och pappa var här, slängde jag min nya lampskärm i glas som jag köpte från tradera, i GOLVET! ... Och den gick i tusen bitar... BOKSTAVLIGT talat!

 

... Nu GRÅTER jag.. Och jag är såå trött på att kämpa för vad som betyder något, när jag hela tiden antingen förstör för mig SJÄLV eller ser livet lägga krokben på mig, gång på gång, på gång!

... Jag tycker ju REDAN att det är jobbigt att inreda lägenheten. Att sköta vardagens sysslor... Och att göra saker som jag inte riktigt förstår mig på...

... Jag har inte LUST med att försöka fixa upp efter misstag på misstag på misstag, hela tiden!

 

Nej. Sådant här får mig VERKLIGEN att önska att jag varken drömmar eller visioner hade... Att jag varken brydde mig om lycka eller glädje. Värme eller framgång...

Ja, jag önskar att jag bara ville dra mig undan för mig själv. Skaffa mig en liten(eller stor) vovve. Och leva mitt liv bortom alla andra.. Och att LEVA skulle vara ALLT jag brydde mig om!

... Inga saker. Ingen inredning... Inga pengar eller arbeten.. Ja-a... Inga förväntningar.. Varken från mig själv eller andra...

 

... Men jag BRYR mig för mycket. Jag VILL för mycket.. Och jag har MÅNGA visioner... MYCKET som gör mig glad... Om det blir rätt!

 

... Men just nu... Jag önskar jag kunde blunda för verkligheten.. Vill inte SE vad jag har omkring mig och vad jag önskar jag kunde uppnå...

Vill bara släppa allt nu...

 

... Jag har ingen LUST att beskriva min dag idag..

Men jag kan säga som så..

Dagen började med diskning av de få, få saker som hade blivit sedan igår..

Sedan blev det ut på balkongen för första gången sedan jag flyttade hit.. Ja, jag har aldrig ens ÖPPNAT den förut!

 

Satte mig på datastolen en stund i solen.. Men gick sedan in till datorn och började söka efter trädgårdsmöbler... Men har ingen lust att prata inedning eller sådana planer... Då det är förknippat med ett STORT misslyckande! ÅNGEST.

 

Mamma och pappa kom över vid... Ja, tre kanske. De satte upp(eller rättare sagt pappa satte upp) gardinstängerna åt mig. Medans JAG roade mig med att slänga min daggamla(hos mig) lampa i golvet.. Så att den numer är TUSEN SMÅ lampor! ...

 

Höll mig på gott humör till föräldrarna gick.. Och då kom tårarna per omgående.. Jag torkade av golvet med en vårt trasa där pappa hade lagt halva väggen(borrat)... Och började söka, söka och söka efter den lampskärm som jag precis haft sönder, över hela internet.. Men hittade INGEN! Inte ens en liknande!

 

... Och varje gång som jag TÄNKTE på den... Varje gång som jag gick IN i köket... Kom ångesten... Och tårarna pressade sig hårt mot ögonlocken...

 

... Gav upp. Skickade iväg ett e-mail till tjejen som jag köpte lampan ifrån. I hopp om att hon visste vartifrån den kom... och att den fortfarande skulle finnas KVAR där.. Visst. Jag är inte så säker på att det är jut DEN lampan som jag vill ha.. Men färgen är rätt för köket... Och lika så det svarta snirkliga metallet som utgör lampans fot.

... Men med tanke på hur jag behandlar mina saker nuför tiden, kanske jag ska söka en lampskärm i samma färg, men i TYG istället!

 

Satte mig i köket och drack en stor kopp te... Och en MASSA... Och då MENAR jag MASSA mackor! Både rågkusar och knäckesmörgåsar.. Och jag kan med mina ÄRLIGASTE ord, säga att jag idag åt för att försöka svälja/äta upp min ångest! Jag ville SPRICKA av mättnad! Jag brydde mig liksom inte. Och jag ville bara äta NU, så att det tog slut. Och sedan BLEV det inget mer helt enkelt. Aldrig någonsin igen...

Men med DET sagt, vet jag ju också att det VISST kommer att bli igen.. Vilket gör att sådanahära hetsätningar inte känns särskilt bra..

 

Jag går ju upp i vikt iallafall :) 52.5 nu.. Bara ett halvkilo till min målvikt. Sedan får hetsätningarna allt ta och sluta.

 

... God natt med er <3

 

 

Jag behöver, känner jag, blogga nu... Då det VAR ett tag sedan sist..

Men jag vet bara inte vart jag ska börja.. Vad jag ska skriva...

 

Men. Sist jag skrev, var alltså torsdag kväll.. Vilket betyder att dagarna som nu ska sammanfattas är fredag, lördag... Och så idag.

 

Hmm..

Efter inlägget i torsdags...

Det är ju DET som är det negativa med att hoppa över någon kvälls bloggning... Mycket att komma ihåg när man väl tar sig FÖR sedan...

 

Jag vet att jag hade en jobbig kväll iallafall.. Det var då till att bli sista bloggningen.. Kändes det som DÅ. Men jag tror att jag, trots att det känns jobbigt att blogga... Jobbigt att tjata... Jobbigt att försöka minnas, och ibland även att öppna upp sig för omvärlden såpass mycket som JAG ändå gör...

... Men jag tror ändå att jag skulle SAKNA någonting om jag inte skrev... ALLRA helst eftersom att detta nu är den enda tiden.. Det enda tillfället på dygnet, som jag får UR mig allt vad som rör sig inom mig!

 

... Minns iallafall inte vad jag gjorde efter torsdagens inlägg...

Men jag klev väl i säng någon gång därefter..

... Och vaknade sedan... Ja, någon gång..

 

.. Kan nog inte förvänta mig att minnas sådana saker, nu när några dagar har gått...

Men jag minns iallafall att jag diskade den lilla disk som blivit.. Mest för att jag ville vara förberedd ifall det skulle råka komma hem någon till mig, efter födelsedagsfirandet..

 

Så. Diska all disk.. Och göra rent bord och golv... Från flingorna som jag rasade över hela golvet häromdagen!

... Och sedan så tror jag att jag duschade den dagen också? Men det KAN ha varit dagen innan..

 

När pappa snart skulle komma.. Fick jag för mig att måla mina naglar.. Jag har ett sådant där franskt manikyr-set... Vilket jag ALLTID brukade måla mina naglar med när jag gick i skolan! Ja, under gymnasietiden..

 

Men när JAG målar naglarna, BLIR det aldrig särskilt bra.. Allra helst på höger hand.. Då det är svårt att "måla innanför strecken".. Men det brukar ändå bli FINT. Jag brukar inte störa mig på det.. Och det brukar, om man inte stirrar SUPERNÄRA, ändå se någorlunda "proffsigt" ut...

 

Men inte idag(i lördags)! ... Nej. Jag börjar måla.. Det går extra bra.. Det första lacket är ju enkelt. Bara på med det.. Det andra. Ja, då måste man vara lite mer precis.. Det gick också bra.. Bättre än det BRUKAR, faktiskt...

 

... Men så ska jag på med det sista.. Det helt genomskinliga... Och jag tror att det var för TORRT eller något.. Dessa ÄR ju ändå över fem år gamla!

... Så det smetade bara ut sig, och drog då med sig det ännu inte HELT torra nagelacket... Men inte så att det var tvunget att göras om..

 

Men EFTER att ha blivit klar.. Bytte nagellack till ett nyare.. Så började jag ju göra mig klar för att gå.. Saker att packa.. Plocka iordning... Och ja.. LÅNGSAMT torkande nagellack, tydligen! ... För att det smetades VAD jag än gjorde.. Även om jag med mina fingrar, tippade på tå.. Superduperförsiktig.. Och jag kände mig såå handikappad! ...

 

Målade på några gånger till. Med det vita lacket... Och även med det genomskinliga... Räddas vad som räddas kunde..

Men.. Ja. Det blev inte bra.. Ser MINST sagt amatörmässiga ut! ... Men orkade aldrig måla om dem igen... Så det fick vara.. Vitt är iallafall snyggare än GULT, som mina naglar ANNAR är i spetsarna! ... I jämförelse.

 

Pappa hämtade... Och vi pratade en del.. Smalltalk. På vägen hem till dem..

Åt lunch är vi kom hem... Och sedan... Ja-a.. Det blev rätt så mycket små-och ströprat mellan mig och mamma, under dagen.. Då pappa oftast sysslade med annat.. Ja, DE har ju OCKSÅ precis flyttat(men skillnaden är att DE får ordning :P)!

 

... Det blev middag framför tv:n. Pappa, mamma och jag.. Vi gjorde varma mackor... Enkelt och bra.

 

Tv resten av kvällen... Och sedan gick vi för att lägga oss..

Jag var vaken.. Vaken. Vaken.. Trippade upp och hämtade en chokladbit vid tvåtiden någon gång... Och låg sedan vaken ytterligare några timmar.. VILLE verkligen sova! ... Men det där RUMMET.. Det ÄR någonting med det där RUMMET! Och funderingarna i huvudet, bara snurrade. Snurrade... Och SNURRADE!

 

Somnade sedan till, någon gång efter fyra.. Och vaknade igen, av mammas och pappas prat, vid halv åtta..

Klev upp... SPRANG ner på toaletten! Då jag hade hållit mig HELA natten! ... Ja, jag var trött..

Och sedan blev det frukost...

 

Efter frukosten..

Ja, pappa började fixa och dona igen... Och mamma och jag, pratade lite om allt och ingenting.. Glodde på tv:n... Eller, ibland, när jag var ensam, satt jag och stirrade på elden i den öppna brasan...

 

Hmm... Inget mer att säga om DET..

Resten av familjen, kom klockan tre.. Eller ja.. 22åringen och hennes sambo var lite sena.. Men annars.

Det blev lite smalltalk i soffan.. Inte så mycket JAG.. Trött efter natten... Och egentligen inte särskilt sugen på social kontakt och sällskap..

 

Sedan blev det smörgåstårta... Jag kände mig väl lite... Ja, jag vet inte... ENSAM mitt bland allt folk.. Inte så att jag LED av det.. Men jag VAR lite osäker.. Kände att saker jag gjorde eller sa, bara blev fel.. Men jag njöt ändå till stor DEL av att ha alla samlade.

 

Det blev en timmes paus mellan smörgåstårtan och fikat... Och 20åringen och hans sambo, lämnade oss för att gå på annat födelsedagsfirande...

 

Fika.. TRE tårtor hade 22åringen med sig! .. 14åringen och 18åringen hade nämligen OCKSÅ önskat sig tårtor :P

... De var goda allihopa... Men man blev ju en ANINGEN mätt! Och när mamma hade samlat ihop alla rester från tallrikarna, var det ett BERG av tårta på fatet! :P

 

Presenter. Japp. Nu blev det en del presenter.

Från 14åringen fick jag ett tusenbitarspussel med en söt uggla på. Av 18åringen... Ja, den får jag vänta lite på. Den hade nämligen inte kommit ännu.. Av 20åringen, 23åringen, mamma och pappa fick jag en korgfåtölj till min hall.. En vit.. Jag hade ju sagt att jag ville HA en sådan.. Kanske inte just VIT, men... Nu känns det ju som om min FAMILJ ineder mitt hem!

 

... Men inga problem SÅ. Eftersom att det enda som HÄNDER, är att mina planer förändras.. Jag tänker om.. och får nya idéer.. Lite jobbigt dock, de första... timmarna, dagarna.. Men när jag väl VANT mig vid det nya... Ja, då funkar det..

 

Jag blev glad. Och nu när jag har ställt fåtöljen tillrätta.. Rullat ut den vit-beiga-randiga mattan i hallen... Ja... Nu efter att ha sprungit omkring som en galning mellan hall och kök. Hall och vardagsrum... Tycker jag nu att det ser riktigt hemtrevligt ut.. Utmaningen är bara att acceptera att det inte är EXAKT som jag hade tänkt mig, och sedan komma fram till hur jag ska inreda RESTEN av hallen ;)

 

... Vidare.

Av 22åringen och hennes sambo, fick jag... Ehhmm.. Vad heter det? Ett set(?)... med tallrikar, djupa tallrikar, assietter, koppar och bestick... TOLV stycken av VARJE! ... Jag menar. Jag är ENSAM! ... Hon har nog tänkt att jag ska bjuda hem hela tjocka släkten till min lilla tvåa :P

 

... Ja-a... Kvällen fortsatte... Och när man hade varit trött på det hela och bara ville hem, i typ en timme eller två, åkte vi ÄNTLIGEN.. 22åringen och hennes kille, köre hem mig och 23åringen, på vägen..

Och när jag kom hem... Jag åt lite mer tårta :O ... Och så satte jag mig vid datorn en stund... Lite ångest... Rätt så mycket... Men annars lugnt.. Jag var mest trött..

 

Satt här, och bara stirrade på datorn.. Slog upp sidan "bloggplatsen" och försökte mana mig själv till att blogga.. Kände REDAN att det var jobbigt att jag inte hade bloggat i FREDAGS!

... Men jag konstaterade ändå att jag var för trött.. "Jag gör det imorgon istället..."

 

Klev i säng...

Och somnade... någon gång..

 

Idag.. Ja, jag stördes lite grann. Blev stressad över att mamma och pappa skulle komma idag.. De skulle komma förbi och lämna min korgstol.. Korgfåtölj. Och jag ville bara ha en ledig, ostörd dag... Orkade INTE riktigt träffa någon eller ha någonting inplanerat idag OCKSÅ!

 

På morgonen.. Ja, jag åt tårta till frukost... Måste nämligen bli av med den... Och den var ju såå god!

... Sedan började jag packa upp alla tallrikar och koppar som jag fick av 22åringen..

Upptäcker, efter lugnet, att jag har repat BORDET! En STOR repa! Precis där JAG brukar sitta och äta! Störde mig på det, till den grad att jag fick ÅNGEST av att titta på det! Av att vara i det RUMMET!

 

Jag hade förstört ett riktigt gammalt bord i en JÄTTESNYGG färg(!)... Och nu var det tvunget att både slipas och målas om! "Och jag vill att det ska se PRECIS likadant ut!" ..!

 

Jag kunde inte sluta stirra på det... Och att plocka ur kartongen... Nej, jag tröttnade.. Gick bara runt, runt, runt. Med ångest.. Misslyckandekänslor... Och nu efter att ha LÄRT mig TVÅ gånger, att kartonger repar trä... Ja, nu borde det sitta...

 

Jag minns inte... Jag la mig nog på sängen en stund... Men bestämde mig sedan för att packa upp RESTEN av tallrikarna m.m Medans jag väntade på föräldrarna..

 

De kom. De småpratade lite.. Och de gick..

Och sedan dess har jag... Ätit.. Suttit vid datorn... Kollat i hallen.. Kollat i halllen... Kollat i HALLEN!

Jag har sökt efter passande dörrmattor och andra textilier till hallen, på datorn... Funderat inredning... Dock BARA till hallen idag! .. Och känt mig lite stressad och osäker angående det... För mycket i huvudet på en gång, helt enkelt..

 

Jag har legat på sängen. Halvsovit.. TRÖTT. ... Och så har jag betalat plåttavlan som jag vann från tradera för några dagar sedan.. Tyvärr vann jag inte den andra... De hade BÅDA så bra budskap.. Som jag tror att skulle hjälpa mig en del.. Men det var någon som behövde den lika bra som jag..

 

Ja-a... Och så har jag sett på några Vloggs-avsnitt... Jag har druckit te... Och jag har ätit smörgås...

 

... Ja-a.. Det var nog min helg. Kort och gott.. Nu fortsätter vardagen.

God natt med er <3

 

 

... Det känns så konstigt.. Och lite lätt frustrerande..

Förr när jag brukade må såhär, kunde jag skriva flera A4sidor, BOMBADE med känslor och tankar. Diskussioner och frustrationer...

... Men inte nu... Det är lika tomt däruppe VARJE gång som jag ska skriva nuför tiden, som det är i vanliga fall när jag ska PRATA med någon om det!

 

Jag kan inte riktigt FÖRSTÅ det!

Jag kan liksom DISKUTERA saker med mig själv, innanför mitt eget pannben. Prata för fulla muggar(fortfarande på insidan av mitt pannben)... och för en stund, veta PRECIS vad som är fel och vad jag känner.. Men när det kommer till att skriva av sig det, i hopp om att kanske må lite bättre... Ja, då blir det tomt..

Dock kan jag samtidigt sitta där och FORTSÄTTA diskutera med mig själv! Älta och känna mig frustrerad...

 

Konstigt det där... Allra helst eftersom att jag ibland bubblar ÖVER av all frustration! ...

 

Men men.. Dagen idag.

Igår natt.. Ja, eller natt och natt...

Jag LA mig klockan halv tio, tror jag... Och sedan så somnade jag nästan bums..

 

... Men frågan är, som jag inte minns, vad jag gjorde efter att jag hade bloggat... För att jag satt ju UPPE ett tag till... Men som vanligt, hinner jag under dagen, glömma vad jag mindes på morgonen..

 

Så. Vi går vidare..

Vaknade iallafall, utvilad. Vid halv åtta... Eller om det var åtta.. På morgonen..

Det var skönt.. Att äntligen få sova ut ordentligt.. och känna sig på ett HELT annat sätt än vad man vanligtvis gör när man vaknar... Ja. Och med "man", menar jag "jag" :)

 

Klev upp... Ja, jag tror att den var nio.. Eller strax därinnan.. Då jag ville äta frukost i en lagom tid... VID en lagom tid, kanske det heter..

Så. Jag åt..

Och sedan så...

 

"Gaaaahh!".. Vill jag bara säga...

 

Känner mig så FRUSTRERAD! Jag MINNS inte. Och jag vet inte hur stor mening det är att blogga... Hur stor mening det är med någonting ALLS just nu...

 

Men jag fortsätter..

Någon gång, efter att ha gjort NÅGONTING, började jag iallafall diska all disk som skulle diskas... Men det VAR inte så JÄTTEMYCKET den här gången... Som TUR var!

Dock tänkte jag INTE åka till stan idag.. Då det inte skulle orkas med efter diskningen, tänkte jag..

 

.. Ja-a... Så det blev diskat... Bara kastrullerna kvar... Och den lilla disk som jag har använt idag... EFTER att jag hade diskat.. Såklart.

 

... Eeemmh...

Jag har iallafall suttit HÄR. Kollat på fler avsnitt av Vloggen som jag följer.. Eller SKA börja följa, när jag har kollat igenom alla GAMLA avsnitt!

... Jag har suttit inne på Tradera och kollat lite.. Dock inte så mycket... Jag har kollat blocket... Lite grann... Och så har jag läst bloggar...

 

Men jag har även suttit på andra sidan rummet, på min datastol, och stirrat på min Ficus(eller var det med "k"?), som var så vacker i solen...

Öppnat ett paket som kom i brevlådan idag.. Min toalettpappershållare som jag köpte på tradera.. Ja, kanske inte låter så speciellt... Men den var speciellt sydd... och i PRECIS rätt FÄRG!

 

... Ja-a.. Jag har legat ett par snabba vädor på sängen...

Och så har jag ätit.. Lagom mycket... och i rätt så regelbundna tider, idag...

 

... Ja, och gällande kortet i förra inlägget...

Jag satt här... Som vanligt, mådde lite halvdant.. För mycket på en gång... För mycket att hålla reda på... Och... Ja.. Bara för mycket "att leva", helt enkelt..

Dessutom, en tråkig tillvaro...

 

Och ja. Jag vet inte...

Men så helt plötsligt fick jag en KNYTNÄVE i magen!

.. Ja, jag har ju funderat på det förut.. Känt mig tyngd av det.. Då det blir för mycket på en GÅNG, det här med att köpa saker till lägenheten...

Och att bo själv, börjar nu kännas som en mardröm... Jag vill inte HA egen lägenhet.. Jag vill inte BO själv... Och jag vill inte BESTÄMMA över mitt eget liv! ... Och om ALLT detta, kan jag även säga PRECIS tvärtom!

 

Men grejen är, att det blir för stort.. ALLT blir för stort! Vartenda litet val... För stort... Och jag vill bara ha allt så regelbundet... Det har med tryggheten att göra.. Jag vill, när jag SER till någonting, kunna känna att jag ser ett mönster.. Att jag vet VARFÖR jag har gjort någonting på ett visst sätt.. En regelbundenhet. Någonting att klamra mig FAST vid, så att jag inte flyger iväg... Ja, det kanske inte makes any sense(stavning) för vissa... Men jag kan verkligen SE bilden framför mig, hur jag svävar iväg om jag inte kan känna den här regelbundna TRYGGHETEN, den här LOGIKEN... I ALLT! ... Och alltså inte BARA i lägenheten och hur ett rum är inrett..

 

Men nog om det.. Det jag skulle säga var att jag fick ett knytnäveslag i magen. Av tanken att...

Ja, jag vet inte.. Men helt plötsligt blev jag HELT anti till att beställa någonting mer ALLS! Då jag kände att det blev för MÅNGA beställningar! Jag ville inte HA någonting nytt i brevlådan VARJE dag.. Eller nästdärpå.. Jag ville inte köpa hem en massa till lägenheten, som jag sedan skulle få svårt att hålla reda på.. Att veta VARFÖR jag köpte dessa, och... sedan ALLTID ha någonting att vänta... Att fixa... Eller att hålla KOLL på..

 

... Och jag ville inte heller betala en massa rätt så små summor, i flera dagar i rad... Vilket OCKSÅ ger huvudet mycket jobb att hålla koll på och sedan bearbeta! ... Ja, jag skulle med lätthet kunna betala alla dessa pengar som jag nu håller på och lägger på inredningen till hemmet, i EN enda stor KLUMPSUMMA! Det är inte det... För att jag har ju SPARAT pengarna till just "saker till lägenheten"! Men .. Ja, jag orkar inte förklara...

 

Jag VET egentligen inte... Vet inte vad jag babblar om nu... Och inte heller om något av det verkar vettigt...

Men jag an ju säga som så, att beslutsångesten för den sak som jag skulle buda på IDAG, var utan dess NÅDE! ... Jag mådde skitdåligt.. Började diska lite grann... Då jag kände mig hjälplös. Frustrerad... Hade ångest uppöver öronen...

 

Ja, jag var tvungen att ta en promenad..

Och där jag gick, kom tanken upp... "Kommer detta NÅGONSIN ta slut?" ... Jag inser ju att jag bor i eget nu.. Jag är vuxen... Och blir aldrig YNGRE igen... Kommer ALLTID att bo själv eller med sambo... ALLTID ha egna beslut att ta... och eget ansvar om saker som händer i vardagen eller som jag VILL att ska hända...

... Och... Det här är mitt liv nu...

 

... Vet inte om jag orkar...

Borde säga att jag önskar jag vore starkare... "Så att jag kan ta mig framåt" ... Men min tanke är "Jag önskar jag vore svagare... Så att jag kan ge upp" ... För att jag orkar inte.. Orkar inte framåt.. Orkar inte nuet... Jag ORKAR inte VILJA!

 

... Jag orkar inte ens TÄNKA framåt längre! Inte heller planera eller skriva på Whiteboarden...

 

Men slutgnällt från mig... IDAG iallafall..

God natt med er <3

 

Det här blev by the way ett väldigt RÖRIGT inlägg, enligt egen mening... Men så får det vara. 

 

... Jag känner igen det här... Samma dag som jag kom ut från sjukhuset sista gången.. Helvetet brakade löst. Och jag var rädd att aldrig kunna somna igen..

 

När jag kom hem den dagen, fick jag panik.. Jag hade kommit ut därifrån på samma sätt, så många gånger... Och det hade aldrig fungerat.. Det hade alltid slutat med att jag grät i panik... och bara ville bort.. Jag visste inte VART... Men jag kunde ABSOLUT inte vara HEMMA längre! Inte en SEKUND till!

 

Det var ALLTID så det slutade... Vilket ledde till att jag till slut, åkte in akut till sjukhuset IGEN.

... Så. När jag kom ut sista gången... Ja, jag bestämde att det skulle bli sista. Då jag så fort jag kom innanför dörren, började gråta i panik... Verkligen helt uppgivet och trött, STORGRÅTA.. Jag orkade inte.. Inte EN GÅNG TILL!

 

Xsambon ringde sjukhuset... Men platsen som jag hade, hade redan blivit upptagen av annan patient... Och omvägen tillbaka skulle bli ganska lång. Utan hjälpen från A-K(som BRUKADE ta mig dit)...

Men det var bra. Riktigt bra..

För att nu ringde jag mamma.. Egentligen bara för att säga att jag hade kommit ut. Hem. Då jag kände mig så illa skyldig att göra dem medvetna om det..

 

Vi pratade lite grann... Ja, vi hade PRECIS börjat PRATA med varandra, efter dryga TJUGO år!

... Och så beslutade vi att jag skulle ta första bästa resa hem till dem näst kommande dag...

 

... Men även DET, gav mig ångest.. Jag mådde jättedåligt. Hade smått panik över att ha kommit ut i det otrygga, efter MÅNADER innanför sjukhusets murar! ... Och jag orkade INTE ha någon påtvingad kontakt med FAMILJEN!

 

... Grät lite till. Mest över att jag nu hade dragit på mig ÄNNU mer press.. Visst jag orkade inte vara "här"... Men jag orkade ÄN mindre vara "där"!

 

... Åkte trots allt dagen efter. Lämnade Xsambon och hunden.. Packade min väska med lite kläder och det viktigaste... Och reste dessa 35 mil hemåt...

... Och sedan dess har jag inte flyttat tillbaka.. Hälsat på en gång.. Men aldrig BOTT där...

 

A-K(min käraste biståndshandläggare i H*vetets stad) ringde några dagar senare. Då hon hade hört att de ÅTERIGEN släppt mig innan jag "var redo"... Hörde hur det var MED mig. Och pratade även med mina FÖRÄLDRAR. För att se så att det skulle bli så bra som möjligt.. Kära människa =)

 

... Vid det här laget, hade jag och mamma, tillsammans börjat försöka fixa upp mitt liv här istället.. Ringa samtal.. Och försöka hitta lägenhet...

 

... Men det jag skulle berätta var ju inte historien därifrån och hit... Så vi lämnar det..

Det jag skulle berätta var hur det gick med SÖMNEN när jag kom hem!

Jag hade inte SOVIT på hela den natten.. Natten mellan den hastiga resan hem och utsläppet(om man nu kan säga så) från sjukhuset... Jag bara stirrade. Kunde inte blunda. Slappna av... Jag kände mig som en känslomässig och psykisk PINNE...

 

Och den resan fortsatte även när jag hade kommit HEM.

Ingen sömn. Ingen sömn. Ingen sömn... Och ju fler nätter. Timmar. Minuter... Det blev utan sömn.. Desto mer RÄDD och spänd BLEV jag..

Jag började inbilla mig att jag ALDRIG skulle somna igen! Och det spelade ingen roll HUR många dagar som gick utan sömn... Jag BLEV inte tröttare!

 

En mardröm. Japp.. Jag som blir så orolig, osäker och rädd när någonting förändras.. Någonting som jag inte kan förstå..

Och detta kunde jag INTE förstå!

 

Men jag tog hjälp av sömntabletter eller om det var insomning, där ett tag... Och till slut kunde jag somna utan.

... Och med DET ville jag säga... NU är en sådan dag!

Har inte sovit på trettio timmar. Ungefär... Och när jag nu la mig för att slappna av en stund... Ja, då kunde jag inte ens BLUNDA!

Känns PRECIS som då! ... Men jag får somna när jag somnar... Börjar jag stressa upp nu, så lär jag fastna i den mardrömmen igen!

 

... Men dagen idag.. Nu när inlägget REDAN är lika långt som det brukar vara när jag är KLAR!

 

...Ja... Jag satt upppe tills... Ja, hel natten faktiskt.. Tänkte ju inte gå och lägga mig.. Satt inne och kollade på tradera... Mer, mer och MER! ... Kan tänka mig att jag även kollade lite fler Vloggs-avsnitt.. Men det vet jag inte säkert...

 

Minns dock inte hur jag KÄNDE eller vad jag TÄNKTE inatt. Då jag är för slut för att orka tänka alls...

Men jag minns jag mådde lite halvdåligt, både fysiskt, psykist och emotionellt... Testade att gå och lägga mig en stund innan bussen in till stan skulle gå... Klockan var halv sju tror jag...

 

Men lyckades inte somna... Inte ens VILA... Så gav upp ganska snabbt.. Och gick och satte mig vid datorn istället..

Åt lite frukost vid halv åtta.. Efter att ha försökt förstå mig på mixern som jag har härhemma... Utan någon framgång... Så efter frukosten, kollade jag upp det på internet... Och tror mig nu förstå... Men har dock inte testat... Tänkte diska imorgon... Och sedan testa göra en smoothie efter det ;)

 

... Jag åkte iallafall in till stan.. Klockan halv tio... Och bussen var SMOCKFULL! Men jag gick till de sista av alla två-säten... Alltså precis framför de fyra(fem?) sätena längst bak... Och där hittade jag EN ledig plats utan någon på sätet bredvid! Skönt.. För att. Visst. Jobbigt med full buss... Men ÄN jobbigare om den är såpass full att man måste ha någon precis INPÅ sig!

 

Väl i stan... Ja, TRE timmar kvar tills mötet skulle vara! VAD skulle jag hitta på? ...

Jag gick in på gallerian... Butikerna hade inte riktigt öppnat ännu... Men idag var en dag för lite shopping! Eller åtminstone fönstershopping! ... Ja, fördelen med att vara trött... Man VÅGAR mer! ORKAR mer, rent psykiskt... Ja, i vissa situationer iallafall..

 

Detta var en sådan.

Jag gick in på ClasOlsson.. Kollade lite... Och köpte med mig några nödvändigheter hem.. Men jag tänker inte ens FÖRSÖKA berätta VAD! ... För att jag orkar inte gräva i minnet..

Gick sedan vidare till nästa galleria... Eller så var det samma? ... Men jag var BARA intresserad av... Vad heter det? ... Hushållsartiklar.. Fina saker till hemmet. Liksom nödvändiga... Ja, men mest sådant som piffade upp det hela..

 

Köpte bland annat en vit spetsduk till mitt mörkbruna träbord i köket.. Och ett lila blockljus... Äsch. Stor idé att berätta... Är ju inget intressant. När ni inte vet hur det ser ut i rummet för övrigt... Men kanske fotar hela lägenheten när jag någon gång är HELT klar.. Och berättar hur jag tänkte...

 

Minns inte om jag köpte något mer intressant...

Men klockan var nu... Ja, typ en och en halv timme kvar... Tror jag att det var...

... Så jag försökte gå en promenad för att få tiden att gå... Ingen större njutning... Och jag ville bara åka hem och sova... Ville få det hela överstökat...

Möbler... Eller mest inredning, fyllde min skalle... Och det jag hade handlat, la sig som en gröt i huvudet och gav mig ångest... Ängslan...

 

Efter promenaden... Nästan en timme kvar...

Fortfarande lika... om inte MER! Trött och seg.. Ängslig... Och ja.. Skrumpen.

... Så jag gick till bibblan och väntade en stund...

Jag störde mig nämligen på det faktum att jag inte RIKTIGT visste vart jag skulle.. Då hon har flyttat kontoret... Och att jag inte heller hade någon ANING om ifall det var en ringklocka på dörren även HÄR... Eller ifall jag måste gå IN... Och då säga TILL när jag har kommit!

Ovetskapen gjorde mig nervös... Och jag funderade många gånger på iafll jag bara skulle åka hem och SOVA istället...

 

Men nej.. Jag VILLE det här.. Jag BEHÖVER ut på praktik!

.. Satt på bibblan en stund...

Och promenerade sedan långsamt, långsamt, mot gatan där det skulle ligga. Kontoret.

... Lite osäker när jag kom till rätt gatunummer... Men när jag svängde runt hörnet vid huset, för att se om det var en dörr på andra sidan... Ja, då vinkade hon genom ett fönster, och öppnade den dörr som jag precis lämnat bakom mig.. Den dörr som jag TRODDE att det skulle vara..

 

Vi hade vårat möte... Pratade lite om hur vi skulle gå vidare.. VART jag skulle vilja vara... Och HUR vi skulle få det att FUNGERA för mig..

Bokade studiebesök på... Ja, vad det nu hette, stället.. Något slott tror jag? ... En grupp, även detta.. Alltså flera praktikanter med en närvarande handläggare... Hon trodde att det skulle vara bäst så.. Att jag var på en SÅDAN praktik. Iallafall till en början... Även om JAG hade önskat att det fanns ett ställe där man kunde vara i princip SJÄLV... Och om något, kanske inte med "så gravt funktionsnedsatta människor".. Har inget emot dem... Men.. Ja. ... Jag vill inte VARA stolpen... Jag vill greppa TAG om stolpen..

 

... Lämnade mötet. Och prickade lagom in en buss hem. Femton minuter senare..

Sedan jag kom hem, har jag ätit lite. Dock bara några små chokladbitar... Men bättre det än inget alls, antar jag..

... Jag har sett på några fler avsnitt av Vloggen som jag följer.. Kollat tradera ÄNNU mer! Försökt komma fram till vad jag vill buda på.. Vad jag vill köpa. Ha... Och så har jag ältat det faktum att jag inte är så säker på hur jag till en början ville ha min lägenhet... Börjar tvivla... Och det känns som om saker blir bara fel, fel... FEL.

 

Men det är ju normalt.. Och jag behöver nog bara en paus.. Saker går så snabbt nu.. Och det händer mycket på en gång...

Men blir det "fel"... Eller om jag tröttnar... Ja, då är det väl bara att göra om igen? ...

 

Försökte vila lite grann i sängen, för några minuter sedan... Men inte en blund...

Så får väl se när jag går och lägger mig igen... Är för TRÖTT för att orka vara uppe EGENTLIGEN..

 

God natt med er <3

 

 

.. Tänkte bara att jag skulle visa...

 

Det här är lampan som jag budade hem till köket. Då en av karaktärsfärgerna, helt automatiskt har blivit mörkt gul.. Eller orangegul. Och det som gör det hela så perfekt, är det svarta metallet. Vad det nu kallas. Och att det snirklar sig sådär.. För att, just DET är OCKSÅ en karaktär i mitt kök! Har även hittat en taklampa i vitt, som OCKSÅ har svart snirklat metall(Ja, jag kallar det så nu :P), som jag ska köpa till köket någon gång.. Dock inte på tradera.