Idag har varit en fullspäckad dag. Kliver upp vid halv tio, äter en skål youghurt med äppelbitar och kanel i. Och sedan var det bara att ta tag i det mystiska bombnedslaget som blivit på diskbänken under den tidigare delen av morgonen... Vilket tycks hamna där VARJE morgon :P

Tog en paus i diskandet för att dricka kaffe tillsammans med pappa. Diskade resten. Vattnade mammas blommor, och gick sedan ut för att kolla in loppisen som hålls på gården. 22åringen skulle ju stå där och sälja. Så.

Jag stannade väl där från typ strax innan halv tolv, till klockan 2. Gjorde så gott jag kunde och försökte ha god kontakt med kunderna...

Men jag är ingen säljarmänniska. Jag är inte särskilt social... Trots att jag ÖNSKAR att jag var det! Jag tycker att det är så jobbigt att känna mig pressad. Att inte veta vad som förväntas av mig. Att inte veta vart jag ska stå. Vart jag ska titta... Och vad jag ska säga. Hur mycket jag ska prata med de eventuella kunderna...

Och så är det svårt när man då har en "medsäljare" som är mycket mer framåt. Som folk tycker om att se på. Att lyssna på och att prata med... Jag hamnar lätt i bakgrunden. Där ingen tycks höra mig.

Men jag försökte. Och trots lite dålig självkänsla, kände jag mig rätt så avslappnad och jag var på gott humör =) Gick som sagt hem vid tvåtiden. Behövde ju äta lunch också. Som jag hade tjatat om att jag skulle göra, i typ två timmar =P Men jag kom aldrig riktigt iväg.

Åt lunch och skrev av mig lite pressade och misslyckade känslor. Att jag kände mig oönskad och så vidare. Men så gick jag tillbaka dit igen. Då jag inte längre har ro att sitta hemma. Hjälpte till lite till. Och kände mig denna gången, ÄNNU mer avslappnad! Men det faktum att mina syskon ställer sig i rampljuset hos folk och jag automatiskt hamnar i skymningen... Ja, det är bara någonting som jag får acceptera =) Det viktigaste är att jag trots allt hade trevligt ;)

Det blev inte så mycket folk idag... Och vårt bord i mitten av ladan, verkade lite smått osynligt. Gästerna tycktes liksom dra sig till kanterna och glömde bort att det även stod ett bord i mitten. Men vi fick en del sålt. Hamnade på 370kronor idag. Och imorgon då det är helg, lär det gå BRA mycket bättre! För att tills kvart i fyra, kom det en hel del folk, idag. Då folk slutat jobba :)

Ja. Vid fyra, slutade marknaden. Vi åkte hem och gjorde iordning maten. För att följa schemat lite sådär, åt jag ett litet mellanmål medans maten var igångsatt.

Efter maten, diskade jag IGEN. Ingen annan ville hjälpa till. Så det var ju bara att ta tag i det. Lata syskon man har :P Men men :)

Sedan blev det att däcka(eller är det decka?) framför tv:n. Och ÄNTLIGEN ta det lugnt =)

Ja... God natt med er <3

Jag vet inte vad jag känner just nu. Jag mår inte dåligt. Men jag vet inte. Någon liten orolig känsla. Att någonting är fel... Men det är det nog inte :) Är nog bara lite trög i skallen och har bakomliggande tankar som ligger och borrar hål i nacken på mig.

Men nu tar vi dagen idag =)

Jag klev upp när klockan ringde vid halvtio i morse. Drog på mig morgonrocken och tog mig en skål youghurt med musly. Satt med 22åringen som sällskap...

Pappa och de flesta andra hemmavarande höll på och fixade och donade med det som skall komma att bli områdets vårmarknad/loppis... Men då allt tycktes krångla med grannarna. Gick inte att få tag i någon, och stället som sakerna skulle ställas in i, var låst... Ja, pappa gav upp. Efter att ha tagit en promenad till ladan två gånger.

Jag satt väl mest häruppe och tittade ut genom fönstret. Fick tiden att gå. Läste lite bloggar. Kollade djurannonser... Ja-a...

Sedan passade jag på att tvätta av resten av nedervåningens alla dörrar, dörrkarmar, dörrhandtag och lysknappar. Även trappräcket upp hit. Imorgon blir det övervåningen ;) Jag har diskat och hållit igång typ HELA dagen idag!

Efter det, åt vi lunch. JÄTTEgott var det =P Rågkuse med smör och ost. Min favoritlunch. Och så kaffe på det ;)

Sedan var det väl en hel del mer häng. Innan jag bestämde mig för att mixa ihop en banansmoothie. En banan, lite mjölk, någon droppe grädde, en nypa strösocker och så kakao. Ja, det var nog det jag använde. Kakaon gjorde den lite bäsk. Men det blev såå gott! Nästa gång ska jag testa utan socker och grädde ;)

Ja, efter ett tag, när 22åringen skulle till ladan och hänga upp kläder och lägga upp grejer på bordet, tills det ska säljas imorgon, tjatade hon med sig mig dit. Jag som inte ens hade tänkt anstränga mig ett jota i den där marknaden :P Men men. Vad gör man inte för sin lillasyster <3

I ladan var ISKALLT! Händerna blev näratill isbitar. Och SOM vi plockade. Kläder efter kläder. Väskor och prylar. Långbordet blev fullt, och två en och en halvmeters stänger fulla med kläder i guds alla stilar. Japp. Mammas gamla 70talskläder, blandat med estetens(21åringens) färggranna och utstående kläder, och 22åringens fina stilrena kläder. Ja-a... Underbart <3

Vi höll säkert på i ett par timmar, innan vi ÄNTLIGEN blev klara! Stolta och glada. Förväntansfulla inför morgondagen, gick vi hem för lite Tacos till middag =)

Det var pappa och 19åringen som handlade till Tacosen idag... Det märktes! Ingenting blev rätt! Men lika gott ändå ;P Det blev ju mat iallafall =) Och Tacos som är så gott =D

Sedan var jag trött. Slog baken pladask i vardagsrumssoffan, och ett tag därefter, kom resten av allihopa... 17åringen och hennes kille, 13åringen, 19åringen, 22åringen och henns kille, och pappa. Så såg vi på "Spindelmannen 1" tillsammans. Såå underbart trevligt! En dag full av kärlek <3 Och alla har vi varit sams. Skrattat och pratat. Skämtat och skojat... Busat. Jag kände mig så där onormalt nära min pappa idag. Är det för att mamma är bortrest och pappa stiger fram(?)... Eller är det kanske för att 22åringen är här och lättar upp stämningen(?)... Ja, men underbart <3 Kära familj <3

Ja. Då var denna dagen slut. Får vi se fram emot morgondagen ;D

Det är kanske den drastiska förändringen i min vardag, som får mig att känna mig såhär tom och ängslig just nu... Men det har varit en BRA dag idag! Du är vuxen nu, D.

God natt med er <3

Idag har jag inte suttit här särskilt mycket. Jag har haft fullt upp, i princip hela dagen, med pauser framför tv:n. Men jag har iallafall kollat lite hundar på blocket och läst bloggar... Mer minns jag inte om jag har gjort på datorn idag. Tror jag var inne och kollade lägenheter tidigare idag... Och så har jag skrivit ut ett foto på mig, 25åringen, 22åringen och 21åringen som små. Jag är väl ca 3-4år på det fotot =) Det var i färg från början. Men jag har nu gjort det lite suddigt, lagt till lite skärpa och gjort det svartvitt. Japp. En helt UNDERBAR bild!

Men nu till dagen idag ;)

Jag ställde klockan igår, ifall att jag skulle försova mig så att jag missar min frukosttid... Ja, det känns tryggast och enklast att följa schemat på tid ;) Så klev jag upp vid halv tio imorse. Tog fram en lagom stor skål. Ja, rymmer väl 1,5dl eller något. Gjorde iordning en skål med youghurt och musly. Och till det, tog jag ett litet glas juice.

Det känns så BRA att äta! Att veta NÄR man ska äta och ungefär hur mycket. Inga frågetecken och inget småätande :) Då kan jag matvägra mellan måltiderna ;P Det är ju bara bra. Ingen skada skedd =) Och en annan sak som känns såå bra, är att jag inte äter så mycket onyttiga saker! Idag var det enda onyttiga, ett par små hemgjorda chokladbollar till mitt kvällskaffe ;)

Ja. Medans jag åt och även en stund efter, satt jag vid tv:n och stirrade på något program som inte ALLS föll mig i smaken! Men hade inget annat för mig.

Sedan blev det lunch med pappa och 17åringen. Det var lite tidigt egentligen. Men pappa skulle till jobbet, så jag åt tillsammans med honom, innan han drog.

Efter lunchen, tog jag en dusch, för att sedan i princip direkt börja städa. Ja, mamma hade bett mig att tvätta av alla dörrar, dörrkarmar, handtag och lysknappar. Ja, hur många dörrar kan ja ha tagit idag? Säkert närmare 15-20 stycken! Och imorgon har jag ÄNNU fler kvar att ta! För att jag var tvungen att ta en paus för att fylla på med energi.

Första gången på LÄNGE, som jag lever idag! Jag menar. Verkligen LEVER! Jag kände mig så fri. Så levande... Så vuxen och påhittig. Jag tog egna initiativ... Ja, jag var den jag VILL vara ;)

Till mellis, gjorde jag iallafall iordning något smoothie(stavning)liknande. Lite banan, ett halvt äpple, några russin(ett misstag:P), lite naturell lättyoughurt och så en hel del apelsinjuice. Så mixade jag det.

Det blev gott. Väldigt gott, faktiskt. Om man inte drack för mycket av det ;) Det enda som var lite halvvidrigt, var russinen :P Önskar det funnits vindruvor hemma istället.

Så såg jag på lite tv och vilade mig. Sedan blev det "bakning". Jag slängde ihop några chokladbollar. Men guuud vad jag misslyckades! Råkade hälla i typ en halv kopp kaffe, istället för två matskedar! Så det blev ju väldigt geggigt. Ville rädda upp situationen genom att dubbla resten av ingredienserna. Men det hjälpte inte. Nej, fortfarande helt omöjlig att göra bollar av :P

Så ner med smeten i soporna och börja om igen. Slöseri, slöseri =P Men jag lyckades ;D Till slut så!

Ja. Sedan såg jag på lite mer tv, tillsammans med 13åringen. Kokade lite varmkorv till middag... Och efter det, en film "Pretty Woman" eller något sådant. Med ett par chokladbollar och en kopp kaffe ;)

Ja. En lyckad dag, och jag känner mig förväntansfull inför nästa. Livet kan bara bli bättre. Och jag är påväg framåt ;)

God natt med er <3 Från en idag, tanketrög bloggare. Japp det var svårt att skriva detta inlägg :)

Jahawww... Idag blev en sådan dag...

Nej, men den har faktiskt på sätt och vis, varit väldigt bra. Det känns som om jag har fötts på nytt. Att jag nu har fått nya krafter, en klarare syn på mig själv och tillvaron... och att jag nu är beredd att trotsa mig själv och ge livet den bästa chansen jag någonsin gett det ;) Jag ska KLARA det här!!!

För att, grejen är den att den senaste tiden har min header här på bloggen, ljugit mig själv och alla andra rakt upp i ansiktet. Jag har ju inte kämpat för ett bättre liv. Inte helhjärtat iallafall. För att den större delen av min själ har lagts ner i att svälta mig själv. Att rasa i vikt till den grad att jag bevisligen kommer att dö inom kort, om ingen skulle rycka in... Ja och det, utan att ens VILJA det! Utan att hitta en anledning...

Nej, men nu har jag bestämt mig! Igen. Att jag ska göra ALLT jag kan, för att må bra och nå mitt efterlängtade liv bland mat, godisverkstad, kärlek, hundar och barn! Jag SKA ha det liv som alla i denna världen, är värda att ha! Och INGENTING inom mig, ska få sätta stopp för det! ...

Ja. Dagen idag.

Jag åkte som vanligt iväg imorse. Ingen lust. Men ville inte heller äta frukost/lunch. Så jag åkte iväg ändå... När jag kom till stan, gick jag till affären för att se om jag kunde köpa mig någonting. Om inte annat, en dricka och tuggummi. Jag visste ju i princip redan att jag inte skulle få med mig något ätbart ut därifrån. Då jag inte ens lyckats få i mig en liten godis på en cm, som jag försökt med de senaste dagarna.

Men ut kom jag därifrån med en Loka och en burk tuggummi... Som för den delen INTE var goda! Sedan gick jag direkt till busstationen för att ta bussen hem. Japp. Som sagt. Ingen lust för stan idag. Väntade i ca en timme, på bussen. Sedan kom jag hem. 

En av anledningarna till att jag ville hem tidigt, var att jag ville ge mig själv en chans till att äta frukost. Jag satte mig vid datorn. Vattnade mina blommor, och spelade lite Bejeweled. Försökte samla kraft till mig, att göra iordning en macka med ost och skinka.

Gick ner och satsade högt. "Jag gör iordning den. Så får vi se om jag äter den"... Tog med mig smörgåsen upp på mitt rum... Satt och stirrade på den en stund. Blev slagen av någon tanke... Såg kanske något alternativt liv framför mig. Ett liv som jag kan få... Och började äta.

Från och med DÅ, kändes det som om en spärr släppte! Jag blev lättad inombords, och kände mig glad och stark. Jag KLARADE det!!!

Så jag slängde i mig de där två efterhängsna godisarna också. Och sedan lite dextro. Ja, jag tror att jag tog i lite för hårt sådär i början. Åt ett par godibitar till. Och när ångern och missnöjdheten slog till som en blixt från ovan, mådde jag så dåligt att jag åt ÄNNU mer! Bara för att "Skita i allt, och börja om min svält imorgon"... Allt var ju ändå förstört...

Jag hamnade i fosterställning i sängen. Deppig och trött. Och efter några bloggningar på min tredje blogg, tog jag återigen nya tag och samlade styrkan till mig själv. "Jag SKA klara det här! Jag SKA vinna över min fula hjärna!"... Men jag behöver struktur på mitt ätande. Så att jag inte får ångest av att äta "hela tiden". Därav schemat =)

Idag fick jag mitt intyg också. ÄNTLIGEN! Säger jag bara. Allt var positivt skrivet. Och det ända som störde mig i läsandets stund, var att jag inte skulle kunna praktisera ändå. På grund av min svält och därav svaga kropp...

Annars. Jag har ätit :) Sett på tv, kollat hundar på blocket. Kollat lite kläder på datorn, en snabbis... Och ja-a. Det var nog det :) Men en bra dag ;)

God natt med er <3

Och den inre konflikten fortsätter!

... Japp. Det känns helt klart som om jag har låst mig i mig själv ordentligt. Inte en endaste liten smula får jag i mig, förutom middagen. Idag hade jag till och med problem att köpa en dricka, när jag satt och väntade på bussen. Hade varken ätit eller druckit någonting, och klockan var närmare halv tre på eftermiddagen. Men efter mycket velande fram och tillbaka, klarade jag iallafall av att köpa mig den där drickan. Och GOTT var det! Fort som självaste f*n gick den ner ;P

Det känns inte som om det spelar någon ROLL hur mycket jag diskuterar med mig själv, hur mycket jag funderar på anledningen till detta beteende, eller hur mycket jag försöker övertala mig själv att börja äta "För att jag vill ju inte dö, inte hamna på sjukhus... inte bli smalare... Så varför inte äta? ...".

Men nu till kvällen, frågade jag mig själv(ÄN en gång) vad jag egentligen håller på med. Jag ÄLSKAR mat! Ser fram emot att börja laga mat, göra eget godis och baka... Och jag känner att jag VILL äta, lite rätt som det är. Önskar att jag kunde göra det... Önskar att den ANDRA starkare delen av mig, hade kunnat tillåta mig det. Och då jag inte ens hittar anledningen till min svält, och faktiskt NJUTER av naturen om dagarna, borde jag ju egentligen bara kunna trotsa min andra hälft och göra denna svagare del, starkare.

Kom igen nu, D! Livet är underbart! Och vad du än är rädd för, kommer du att klara detta ;) Varför göra det svårare än vad det redan är?

Så från och med imorgon(hoppas jag), ska jag börja äta TRE mål om dagen! Ja, det har jag inte gjort på ÅR! Men SKA jag nu börja trotsa mig själv, så ska jag väl göra det ORDENTLIGT!!! ... Ja, just det ja. Det som fick mig att bestämma mig för att vinna mot mig själv i detta hjärnans underliga spel, var att jag nu kämpar mig mot en praktik... En praktik som jag inte kommer att orka ta mig till, om jag fortsätter rasa i vikt. Har gått ner ca två kilo, den här veckan!

Så. Jag ska försöka. Vågar inte säga att jag från och med imorgon, kommer att börja äta ordentligt igen. Men jag kan säga att jag ska ge mig själv en chans ;) Annars får jag nog lite sådär motvilligt, prata med någon om det...

Ja. Dagen idag. Jag åkte som vanligt, tidigt iväg imorse. Smet från frukosten/ lunchen... Gick med nästan ingen energi, och satte mig utanför någon kyrka. Skrev lite dagbok och försökte övertala mig själv om ett och annat. Diskuterade, "brottades"... funderade.

Då det gör ont att sitta på hårda träbänkar, nu de senaste dagarna, gick jag vidare. Gick ner till hamnen och satte mig i en trädgård av något slag. Längre än så, kom jag inte. Då jag inte orkade gå. HELT slut på energi!

Där satt jag och bara var. Jag gjorde ingenting. Bara tittade omkring mig och lät tankarna flöda...

Tills jag till slut fick nog, och gick till busstationen istället... När jag satt där, efter sådär en halvtimme, kommer en liten mörk kille, kanske nio år gammal, fram och ställer sig i samma bås som jag sitter i. Frågar mig om jag glor på honom. Varpå jag inte reagerar, eftersom att jag tittar åt ett HELT annat håll! Så han frågar igen. Varpå jag tittar på honom och säger "va?". När han då frågar igen, svarar jag bara "Nej. Glor du på mig?". Lite sådär i ett trevligt tonläge. "Stirra inte på mig", säger han. Och jag svarar "Nej, tittar inte du på mig, så tittar inte jag på dig". Efter det, så börjar den här lilla pojken göra ALLT för att få mig att reagera och titta på honom! Börjar fråga mig frågor, sjunga högt och klappa händera och slå. Han börjar tjata på mig. "Tar du min buss, ska jag slå dig", och allt vad han säger. En liten nioåring! Men jag ignorerade honom. Ingen idé att bry sig :)

Hemma kollade jag sedan posten. Och igen. Men så kom 13åringen hem med den, efter ett tag... Och gissa vad... INGET INTYG! Nej. Hon skickade det med A-post i torsdags eftermiddag, och det har inte kommit ÄN! Ja, jag vet inte vad. Men det känns inte som om jag kommer att få det där intyget från försäkringskassan. Så jag mailade henne och sa "Det kanske helt enkelt inte går att skicka post från er till mig"... Och så mailade jag personligt ombud, så att hon får hjälpa mig att ta kontakt med psykiatrin... DE kommer ju iallafall att skicka mig det där förb*nnade intyget!

Annars. Mormor är här idag. Inte mer med det. Har inte så bra relation till henne.

Jag har spelat Bejeweled. Kollat hundar på blocket. Vattnat mina växter. Jag har läst bloggar... Och så har jag sett på tv :)

God natt med er <3

Jag vet inte vad jag ska skriva. Då jag inte är riktigt säker på vad jag egentligen vill ha med här på bloggen. Det känns bara som om jag har delat så mycket av mig själv nu de senaste dagarna... Och för sådana saker, har jag ju en annan blogg...

Men jag fortsätter skriva, och går på känsla, helt enkelt :)

Idag bestämde jag mig för att dra till stan tidigt. Det är ju lördag idag, och bussarna går inte speciellt ofta hit ut... Så jag bestämde mig för att dra till stan klockan tio på morgonen. Vetskapen om att behöva äta frukost/lunch om jag stannade hemma tills lite senare, gjorde att det var väldigt angeläget att lämna hemmet...

Jag åkte iallafall in till stan med mamma och pappa, som även de, hade ärenden där och skulle åka precis då.

Jag satte mig direkt på en bänk i solen, på torget. Tittade på lite folk, och funderade fram och tillbaka.

Det var jättemycket folk ute idag! Och då menar jag verkligen JÄTTEMYCKET! Barnvagnar. Bebisar och barn. Vuxna och gamla. Hundar... Tiggare. Ja, det var... Trevligt ;)

Efter att ha suttit en stund, kände jag bara att jag behövde röra på mig lite grann. Så började gå vidare ner på en tvärgata. Kom till forsen, där de paddlade kanot eller kajak för några dagar sedan. Satte mig där på bänken och började skriva lite dagbok. Ja, jag kände att jag behövde det. Jag mådde bra, men jag behövde skriva av mig lite grann om svälten och vad jag gör mot mig själv just nu. Hur min situation ser ut, och hur lite jag vet hur jag ska ta mig ur den...

Efter att ha skrivit, gick jag vidare. Gick tillbaka till torget och satte mig i en galleria. Tittade på folk och bara gjorde ingenting. Sedan kände jag att jag behövde skriva igen... Så jag ville bort från allt folk. Sitta för mig själv lite. Satte mig på en avlägsen bänk i halv sol. Skrev av mig, och gick sedan vidare... igen. Gick till biblioteket för att låna toaletten. Tyckte att alla stirrade på mig hela tiden, och inbillade mig att det var för att de tycker att jag är för smal...

... För att det gör JAG! Ju smalare jag blir, desto "räddare"/oroligare blir jag. Men samtidigt den del av mig som VILL det här. Som VILL svälta... Ja, den blir bara nöjd och pustar ut när jag tappar vikt. För att det är ju ett täcken på att det fungerar att svälta...

Men jag. Nej, jag tycker att det är obehagligt. Desto smalare jag blir, desto mer kommer min omgivning att märka. Undra. Och ju snabbare jag rasar i vikt, desto tidigare kommer jag inte att våga visa mig hemma något mer...

Ja, jag har funderat en del. Och jag kan väl säga som så att jag har låst mig ordentligt. Ser liksom inga lösningar. Iallafall inga som skulle bli till det bättre för mig. Det är väl i så fall att börja äta tre mål om dagen nu direkt... Men en stark del av mig, vill inte det...

Ja. Efter toalettbesöket, promenerade jag iallafall vidare. Satte mig på en bänk längs vägen på min långa, långsamma promenad, och vilade. Gick sedan vidare. Jag blev rätt så orkeslös efter en stund, och jag gick hela tiden och oroligt kände mig själv om höfterna och kinderna... Magen var såå tom...

Sedan direkt till busstationen. Hade tänkt köpa mig lite tuggummi, bara för att ha någonting att tugga på nu när jag knappt äter. Men jag "förbjöd" mig själv till det, då jag anser att vill jag ha någonting att tugga på, får jag ta någonting ätbart istället ;)

Väl hemma, längtade jag efter middagen. Den enda måltiden som jag faktiskt tillåter mig själv att äta. Jag spelade säkert lite Bejeweled, vattnade mina växter, och satte batterier i min nya väggklocka som jag fick av 21åringen igår. Satte även upp lite fina skålar och koppar. Ljusstakar... På hyllan som 22åringens kille ställde i mitt rum igår...

Jag har läst lite bloggar... och så såg vi på film, nu på kvällen... Mamma, pappa och jag. Har även bloggat lite själv, på min tredje blogg. Sådär tre gånger kanske.

Har jag inte glömt något nu, så var detta min dag :) God natt med er <3

Jag fick inte mitt läkaromdöme idag heller... Och inte fick jag hämta det på försäkringskassans kontor... När F*N ska jag få ta del av mitt eget J*VLA läkaromdöme?!

Nej, det hon svarade mig när jag skrev till henne igår och sa att jag kommer och hämtar det idag, var att de hade scannat in intyget i mitt ärende igår, och att det kommer att ta några dagar tills man kan hämta ut det. Men att hon hade skickat det med A-post(eller vad det nu kallades) igår eftermiddag. Men det kom inte idag. Och nu måste jag alltså vänta hela helgen också. Det var ju en vecka sedan snart, som hon skrev till mig att hon skulle skicka intyget.

Ja, jag vet inte. Dålig stil... Tiden går bara så långsamt. Och jag vill bara SE vad läkaren har skrivit om mig, och vad det sedan är för ett intyg som min praktikplanering ska utgå ifrån... Eller byggas upp på. Har inte jag rätt till det?

Nu får jag iallafall vänta minst tre dagar till. Så får väl försöka hitta på någonting som gör att dagarna snarare joggar än kryper fram. Svårt bara när energin ligger på noll. Vet att det är mitt eget fel, och att det här med att vilja svälta, är någonting som jag borde ta tag i. Men... Ja-a...

Jag är iallafall tröttare, känner musklerna i kroppen, domna... och jag har VÄLDIGT mycket funderingar i mitt huvud. Men jag får väl ta mig iväg till stan imorgon och promenera i solen. Alltid mysigt. Så får jag hoppas på att intyget kommer på måndag. BORDE det ju göra om hon skickade det med A-post igår! Annars får jag nog allt börja ifrågasätta vad hon försöker dölja för mig. I värsta fall, får jag väl höra av mig till psykiatrin och be att DE skickar en kopia till mig!

Idag blev jag annars hemma. Hade ingen ork att ta bussen iväg imorse. Fastän jag egentligen hade velat. Men jag har suttit här vid datorn och spelat Bejeweled. Kollat lite kläder som jag har bestämt att köpa någonting av. Poängsatt dem, utan att kunna bestämma mig för vilken ändå. Och så har jag läst bloggar och kollat blocket annonser. Ja, hundar såklart.

Sedan kom 21åringen, och 22åringen och hennes kille över. Så jag satt med systrarna och kollade en massa prylar som 21åringen vill ha sålt på loppisen som ska ordnas här på gården. Fick även lite saker själv. Ja, vi fick ta det vi ville ha, och resten skulle hon sälja eller slänga.

Druckit en hel del kaffe, har jag iallafall gjort idag. Vilket har gjort mig piggare och jag har alltid mått bättre efteråt :) Och middag blev det även idag. Ja, jag har iallafall accepterat att äta middag. Har väl insett att jag oundvikligen dör om jag inte äter minst ett mål om dagen.

Måste ta tag i detta. Svårt bara att prata med någon om det, när man är så rädd för inläggning... Jag behöver ju någon som lyssnar. Men problemet med det, är ju att den som lyssnar, även har skyldighet att agera. Så jag vet inte... Men förhoppningsvis är detta övergående. Det BRUKAR det ju vara!

Sedan, nu på kvällen har vi sett på en film, som vanligt. Mamma, pappa och jag. Ja, pappa och jag iallafall :P Mamma sov som vanligt =P

Ja, en del bloggning har det även blivit. Men nu blir det nog sängen ;) God natt med er <3

Idag har varit en relativt bra dag. Vad jag minns... Men jag såg även nu, att jag har varit inne och skrivit på min tredje blogg idag... Så vad vet väl jag :P

Men iallafall. Jag tvingade mig själv upp "imorse", för att ta en dusch och sedan åka en vända till stan. Ja, jag klarar mig inte längre med att sitta hemma. Att ge sig ut, har blivit ren rutin. Men den egentliga anledningen till att jag kände att jag VERKLIGEN behövde åka iväg idag också, fastän jag inte hade varken ork eller lust... var att jag inte ville behöva äta både frukost och middag...

Så jag tog mig en dusch. Väntade in rätt tid för att slippa stå nere vid busshållsplatsen och vänta för länge, och gick sedan iväg. Men där fick jag ändå stå och vänta, enligt mig själv, ALLDELES för länge. Det blåste hårda och rätt så kalla vindar. Och mitt hår kunde inte annat än envisas med att lägga sig under näsan på mig! Trots att jag satte på mig luvan som skydd!

Men ja. Väl i stan, gick jag och satte mig vid ett fik i gallerian. Ja, jag satt där och bara tittade. Hoppades på att jag skulle klara av att gå in dit och köpa mig åtminstone något LITET att äta. Men just stirrandet på alla andra som köpte ätbara saker, var såpass långt som jag kunde komma idag. Så efter ungefär en timmes önskande utan framgång, bestämde jag mig för att ge upp på detta ställe, och istället gå och försöka mig på min standard mataffär(om man nu kan kalla den så, när jag inte längre tycks kunna handla). Gick och satte mig på en bänk en bit utanför affären... Men även här, blev det bara ett enda långt stirrande...

Japp. Bättre lycka nästa gång.

När jag satt där på bänken... Ja, på båda ställena, funderade jag mycket på mig själv. Vad jag gör mot mig själv och varför. Hur enkelt det egentligen borde vara att bara tvinga i sig själv tre mål mat om dagen. Och hur enkelt det SJÄLVFALLET hade varit, om det faktiskt var så jag ville HA det! Men en sak har jag lyckats övertyga mig själv, nu de senaste dagarna... Att det ÄR inte så jag vill ha det!

Jag är dum mot mig själv. Onödigt dum. Och grynigt värre, har det blivit i mitt huvud, om anledningen till denna dumhet. Ät och acceptera nu D.

Men som sagt så känns ändå denna dag som en bra dag. Jag har känt mig rätt så fri och lätt. Inte särskilt mycket som stört mig, egentligen. Jag har känt mig piggare än igår, och jag har orkat röra på mig lite grann... Trots att jag pladaskade i sängen, direkt jag kom innanför dörren härhemma!

Efter att ha suttit på bänken utanför mataffären, gick jag iallafall till bussen och satte mig i solen och väntade. Åkte hem. Och gick på denna idag JÄTTELÅNGA grusväg, i extra snabb takt, och bara HOPPADES på att denna gången låg det faktiskt någonting till mig i brevlådan... Men nej. Besvikenheten nådde mig igen. Inget intyg idag heller. Och inte heller något svar från min handläggare på försäkringskassan, som verkar VÄGRA svara på ifall hon har skickat det eller inte. Så jag skickade iväg ett mail till henne när jag kom hem, och skrev att jag kommer över till försäkringskassans kontor imorgon och hämtar det själv.

Visst det kanske inte är så viktigt att få veta vad som står i det. Då jag redan har fått klartecken från försäkringskassan att vi ska börja med en gemensam kartläggning. Men det känns ändå viktigt för mig att veta vad läkaren har skrivit. Det har jag ju rätt till!

Sedan har jag iallafall lyssnat på musik. Jag har kollat blocket efter hundar. Läst lite bloggar, och spelat Bejeweled. Sedan åt jag en liten portion middag. Men liksom igår, mådde jag lite dåligt efter att jag ätit. Önskade att jag hade haft egen lägenhet... Ja, så att jag sluppit äta...

Och nu på kvällen, satt vi och såg på lite tv, mamma, pappa och jag. Någon kaka blev det inte till kaffet, för min del. Tog en. Men den låg kvar på bordet, tills jag nu innan jag stängde min sovrumsdörr om mig, gav den till 13åringen.

Och nu blir det snart natten. Ska kolla lite lägenheter först... Sedan vet jag inte. Men go natt med er <3