Det är nog egentligen inte så mycket av mina allra innersta tankar, som jag vill "prata" om här på bloggen...

Men jag ska ändå ta dagen ifrån början ikväll... Så får jag väl komplettera med dagboken sedan. För att. Orka skriva på ännu en blogg efter detta..

Jag klev upp... När, minns jag inte. Men kanske vid halv tio tiden, imorse. Tråkade jättelänge. Låg på soffan och väntade på att Syrran och Brorsan skulle bli mer aktiva. Vovven var lika inaktiv, hon. Så. Jag låg bara och stirrade rakt ut. Halvsov lite då och då. Hade ont runt huvudet. Då jag hade keps på huvudet medans jag låg på huvudkudden, för tredje(tror jag) dagen i rad. På grund av att jag kände mig smutsig, men inte kände mig bekväm med att duscha här. Stökigt hus. Smutsigt badrumsgolv. Ofräsch dusch...

När Brorsan väl vaknade till liv, satte Syrran igång tv:n... Och tristessen fortsatte i ytterligare några timmar... Men Brorsan släppte ut Vovven i långlinan och gled sedan precis lika fort som han kom ut, in på sitt sovrum igen.. Och visade sig sedan inte på några timmar.

Själv sprang jag fram och tillbaka mella gården och soffan. Då jag ville lugna Vovven när hon blev stressad. Vilket inte hände så mycket idag. Då det inte var särskilt hög aktivitet utanför huset HELLER, idag.

... Ja. Så ÄNTLIGEN kunde vi gå på promenad! Ja, det HADE vi ju inte gjort så snart, om inte jag hade frågat Brorsan om vi inte kunde gå ut, och han som vanligt kommer nästintill direkt... Ja, det till skillnad från bror hans(Xsambon) som man fick tjata på för fulla muggar, men han ÄNDÅ inte ville komma!

Stressad vovve som slänger sig åt alla håll och kanter i kopplet... UTAN nosgrimma(med sele), till min stora glädje! Eftersom att hon slänger sig PRECIS lika mycket MED den! *Stackars nacke*...

Kommer till ett Marathon - Är lika med "Mycket folk", och Vovven blir nästintill okontrollerbar bland alla dessa hundar.

Högg mot både mig och Brorsan i ren stress, när vi som vanligt skulle sätta henne ner, så att hon fick lugna ner sig och vi fick kontroll... Men miljön var nog inte rätt för henne. För att vissa gånger går saker jättebra. Och ibland börjar hon gläffsa och "hugga" eller nafsa galet.

Hem igen... Och sedan har det inte hänt så mycket... Mer tv. Och en del springandes ut och in genom ytterdörren. Inte mycket. LÅNGT ifrån lika många gånger som igår. Då det inte har hänt så mycket idag. Utanför vårt hus.

Lite jobbiga känslor, nu till kvällen. Spänd inombords, och inte sådär supernöjd. Men ändå tillräckligt lugn för att ta mig an en dusch, trots ofräschheten...

... Jag behöver kärlek från hundar... Men jag vet med mig att jag egentligen inte orkar med att spendera mer än kanske ett par timmar i sträck med dem... TROTS att hela jag DRAS mot dem! Både i deras närvaro och när de inte finns där... Mitt kall är att träna, hjälpa och uppfostra hundar. Men min hjärna tillåter det inte. Och inte heller min nervösa natur, just nu...

Med det, säger jag god natt. Ny dag imorgon. Hoppas att det blir en minst lika bra dag som idag. Är orolig för annat...

God natt med er <3

En dag full av stress, osäkerhet. Nervositet. Men även lycka, glädje och stolthet... En dag som nu, såå skönt nog, är över!

Japp. Jag orkar typ inte. Jag orkar inte med livet som jag lever här. Det liv som jag egentligen så gärna skulle vilja ha. Ett liv bland vänner och hundar. Ja, vännerna är väl egentligen inget problem. Jag behöver ju inte vara särskilt social om jag inte vill. Även om jag lite smått längtar tillbaka till ensamheten igen..

Men det som jag spänner mig som mest för och som jag lägger som störst krav på mig själv i, är vovven. Hundar är mitt liv. Bokstavligt talat. Finns de i närheten, så är dessa de enda jag ser. Jag skulle göra precis VAD som helst för de mest underbara varelser jag känner. De mest kärleksfulla och välvilliga djuren jag vet... VAD som helst!

... Och det är ju just det som är problemet. Jag vill den FÖR väl. Och när jag inte lyckas hjälpa dem tillräckligt snabbt. Lyckas få dem att känna sig tryggare och lyckligare än vad de redan är, så blir jag osäker på mig själv. Söker lösningar. Och tvivlar på den insats jag redan gör...

Men det är ju även det faktum att jag inte kan SE någonting annat, TÄNKA på någonting annat... ÄGNA mig åt någonting annat än just vovven...

Ja, och NÄR jag väl gör det, ligger ångesten och gnager lite lätt i bröstet. Typ som nervositet eller oro...

Men trots det, så har det gått bra idag. Det är mitt dåliga självförtroende och mina skyhöga krav som ställer till det. För att, trots allt SER jag klart och tydligt att just Vovven och jag, har kommit MYCKET närmre varandra än vad vi någonsin varit, under dessa få dagar som jag har varit här! Och idag kände jag även, under en kort stund mitt på dagen, att hon vände sig till mig och sökte bekräftelse när hon såg någonting "misstänkt" ute på gården.

... Men som sagt. Osäkerheten, de höga kraven, och det faktum att jag stressar upp mig själv till nervositet utan att egentligen behöva det... Utan att ens TÄNKA på det, gör att jag blir helt utmattad av en dag med hund! ... Så har det inte alltid varit. Jag var lugnet själv framför hundar, fram tills "Jordens Undergång" när allt brakade samman för mig för några år sedan...

Min och min Älsklingsvovvens relation... Min och min Xsambos relation... Våra liv... Ja, allt brakade samman, sådär tio gånger om. Innan jag bestämde mig för att "fly" tillbaka till familjen... Och där står jag nu...

Men. Dagen idag.

Första delen av dagen. Sådär fram tills halv ett, spenderade jag sittandes ute på stentrappan. Eller i vardagsrumssoffan i tystnaden. Brorsan bestämde sig för att sjusova. Så Vovven och jag, tråkade lite grann sålänge. Jag kände mig lite stressad, och obekväm i att göra någonting annat.

Men vi hade allt att göra ändå!

Jag pratade lugnt och lugnade Vovven från onödigt stress. Lyckades hålla mig väldigt lugn och trygg till en början. Ja, det gick faktiskt jättebra. Och det var vid det här tillfället som Vovven vände sig till mig för bekräftelse och beröm, när hon såg dessa misstänkta ting.

Vi(hon) låg eller satt(på mitt kommando) och flåsade(inte mitt kommando :P) högljutt och snabbt, när hundar gick förbi. Och jag satt bredvid och lugnt sa till henne och sitta kvar. Flera gånger om. Och berömde sedan mjukt och lugnt. Glatt. När hon hade klarat det. Satte bestämt men vänligt, ner henne igen, om hon ställde sig upp för att börja stressa ännu mer.

Ja, vi jobbade på. Det kom värre tider. Då hon "högg" efter mig och grymtade till, i stressens och osäkerhetens(hennes) stund. Vare sig det var barn eller hundar som passerade.

Ja. Vovven är en osäker hund... Lugnt sagt. Men hon är helt klart fixbar. Om man orkar hålla på! Vilket mitt psyke inte tycks tillåta just nu... Är ju tillräckligt uppstressad och osäker i mig själv ändå! ... Men så är man ju jag. En hundvän som inte kan hålla sig borta. Jag dras till hundträning helt enkelt. Dras till hundar som behöver "fixas". För att det är vad jag älskar allra mest. Att "fixa" och hjälpa hundar.

Ja. Vi väckte iallafall Brorsan vid halv ett. Varpå han slog på tv:n och försvann in i sovrummet igen. Datorn antar jag...

Jag själv gick mellan tv:n och stentrappan. Då Vovven satt bunden i långlina ute på gården. fäst i huset. Och hon stressade ju upp för saker som gick förbi, vart femte minut typ. Kanske testade hon mig bara. Om jag skulle finnas där för henne varje gång som hon såg någonting misstänkt. Jag vet inte. Men vid det här laget hade hon börjat skälla ifrån ordentligt när andra hundar gick förbi. Från att ha kommit glatt när jag ropar in henne, samtidigt som en hund går förbi.. Japp. Anledningen vet jag inte. Men kanske för att jag inte SATT där med henne längre. Utan satt inomhus i soffan istället(?)...

Det blev iallafall en promenad till Mamman(Brorsans)... Hon jobbade ju. Men vi skulle bara plocka lite fler röda vinbär som Brorsan gör saft av, innan dessa blev övermogna.

Hem igen. Osäkerheten fortsatte för både Vovven och mig. Men min lugna och trygga(Ja, så gott det gick) hantering vid hennes rädsla, stress och osäkerhet, fortsatte. Och trots en del motgångar, känner jag ändå att hon har funnit en viss trygghet i mig =) Det är orken som nu sätter stopp. Egen hund, blir det nog aldrig igen. Inte om jag inte mår bättre i mig själv först. Inte blir så besatt av allt... och kan sluta bry mig för mycket...

Ja. Annars har det i princip bara varit tv för mig idag. Någon kvällspromenad tog vi inte heller. Kände inte att jag orkade det idag... Försvinn ångest. Försvinn. Den bottnar i det förflutna... Kunde den inte stanna där!? Den tiden är förbi!!!

Nu blir det sängen iallafall. Kanske kan jag vakna upp som en lugnare och tryggare. Gladare och lättare människa imorgon.

God natt med er <3

Okej. Nu blir det en snabb bloggning innan jag ska sova... Jag är såå trött. Har inte ätit sedan klockan elva i morse och har rest hela dagen...

Japp. Låter kanske inte jättepositivt. Men första delen av dagen, ville jag äta. Men när jag stod där på stationen och skulle köpa någonting, så kände jag mig bara så obekväm. Jag kände mig utstirrad och övervakad... Och så hade jag beslutsångest på det.

Ja, så jag hoppade det. Iallafall för då, tänkte jag.

Skulle ta någonting på nästa station. Men där... Ingen kjosk!

Tar någonting när jag kommit fram istället... Men nej. Då kände jag helt enkelt inte för det. Ville inte ta någonting ur skafferiet eller kylskåpet HÄRHEMMA. Utan det måste ju vara någonting som jag betalar för eller köper själv...

Inte för att Brorsan har någonting emot att jag äter av hans mat, men har bara inte känt mig bekväm i att ta för mig...

Men imorgon så. Då ska jag se om jag kan handla lite att äta. Frukost och lunch, är ju iallafall inga problem. Middagen är annat. Där slår ångesten till. Hur GÖR man? Vad ÄTER man? Och hur är det med matlagningsmöjligheter i det här huset? LAGAR han någonsin mat?!

... Men iallafall. Dagen idag.

Jag klev upp imorse i samma tid som vanligt. Åt frukost. Samtidigt som jag försökte förstå mig på min nya dator. Den som jag skriver på nu...

Det gick bra till slut. Och jag ÄLSKAR den! Enkel att skriva på. En fröjd för fingrarna... och jag ÄLSKAR ljudet som blir av tangenterna! Helt underbar!

Ja-a.. Efter det, blev det att springa omkring i huset och fixa det sista. Packa ner datorn och lite smågrejer... och se till så att någon vattnade mina blommor när jag var borta.

Sedan bara en massa oro. Oroade mig för huruvida jag skulle hinna till det första tåget eller inte. Stressade upp mig i rädslan för att behöva känna mig panikartat stressad när jag väl kom till stationen... Litade inte fullt ut på att pappa skulle ha planerat rätt eller FÖRSTOD hur bråttom vi hade. Hur stressad jag var.

Men resan gick bra. Jag hade god tid på mig på alla stationer. Och det var bara två byten på hela resan. Jag hade mina reserverade platser. Och väskan var lagom tung att bära ;)

Väl här, mötte Brorsan, Syrran och hunden, upp mig. Jag hade haft en del kontakt med Xsambon under resans gång. Så han såg till att syskonen visste när jag skulle vara inne... Själv har jag inte ännu någon av deras nummer!

Det var JÄTTEKUL att se dem! Mindre kul att gå på dessa gator igen... Men mycket gos med vovven, har det blivit. SOM jag har saknat DET! Kel och mys. Och nu när jag kom hit som en helt ny människa. Istället för den där halvaggressiva, överstressade och irriterade... Så var även VOVVEN, BRA mycket mysigare och mer tillgiven mig! Visst. De flesta hundar tyr sig mer till mig, om jag finns att välja på... Men idag kändes det ÄNNU bättre, även med DENNA hunden!

Häng och halvsov vid tv:n, tillsammans med Syrran, och Brorsan som sprang förbi lite då och då. När han skulle... Ja, vad han nu gjorde i köket hela tiden :P

Bestämde mig iallafall för att ta och sova nu. Ny dag imorgon. Nya utmaningar. Har ju ett ätande att ta itu med då! Kan ju inte gå på noll energi i två veckor framåt!

God natt med er <3

Hmm... Nu har jag inte den där "hjärliga hälsningar"bilden som jag brukar använda. Glömde det... Får se om det går att fixa... Men för nu... God natt <3

Snacka stress just nu! Yttre stress!

Det är inte ofta som jag upplever yttre stress. Då mitt liv alltsom oftast innehåller typ ingenting... Men just nu känns stressen överväldigande! Det händer någonting HELA tiden! Och att få tiden att gå ihop, känns väldigt tajt. Eftersom att det inte bara är JAG i den här familjen! Mammas och pappas schema, måste gå ihop med mitt schema, när det har gällt och gäller idag och imorgon...

Ja-a. Babbel. Men jag tar det ifrån början... Ja, om jag nu kan komma att minnas vad jag gjorde INNAN den värsta stressen kom! Men jag gör mitt bästa ;)

Jag klev som vanligt upp vid halv nio i morse. Den här gången, när klockan ringde.

Kände mig lite smått stressad över dagen som komma skulle. Då jag hade saker som jag skulle hinna med. Nu när resan imorgon, kom så plötsligt! Jag skulle hinna packa...

Hmmm... Minnet alltså. Det var iallafall en del som jag skulle hinna med under dagen idag. Då jag reser imorgon, och inte kommer hem förräns på Tisdag om två veckor.

Men då jag är bortskämd med att få gå och lägga mig igen och sedan sova fram tills elva, tänkte jag även IDAG, ta ledigt fram tills efter lunch.

Klev iallafall upp klockan elva, och började, vad jag minns, direkt att plocka iordning alla mina saker och bocka av listan.

Hmmm. Vad gjorde jag sedan?

Vi struntar i det.

Under dagen har jag iallafall sedan suttit vid datorn en del. Jag har bloggat. Kollat det gamla vanliga. Redigerat ett foto på bästisvovvarna... Eller tre.

Jag har kikat in på lägenhetsköerna, utan framgång... Och så har jag kollat blocket.

Sms:at med sambon, har jag också gjort. Minns inte vad jag ville honom. Men jag minns vi messade fram och tillbaka...

... Ja, och så när vi efter lunch, märkte att min nya dator inte reagerade på någonting, utan var HELT död, började jag även må ÄNNU sämre än vad jag redan gjorde! Den inre stressen byggdes på, och ångesten tyngde ner mig till lättare depp.

Så jag gick ut och satte mig på stentrappan på framsidan i skuggan.

Fick sedan för mig att sjunga till mina favoritlåtar, medans mamma och pappa var på husvisning. Och jag väntade på att vi skulle äta middag. Så att vi kunde åka iväg till NetOnNet sedan. Pappa och jag.

Det var HÄRLIGT att sjunga! Det var så LÄNGE sedan nu. Och jag hade typ glömt BORT hur befriande det var för det annars så tunga hjärtat, att verkligen få sjunga ut så högt man bara KÄNDE för...

Middag på det. Fortfarande rätt så jobbigt inombords. Inte så konstigt kanske. Eller så är det det. Jag vet inte. Men det är ett faktum iallafall... Resan imorgon och stressen inför den, har gjort dagen idag, till en halvren mardröm...

Oron för datorn... Oron för att komma försent till första tåget... Den nyaste oron för att pappa tog på sig för mycket imorgon för att hinna med vad han hade lovat... Att köra mig till tåget, ca en timme bort.

Men jag får ju lita på honom. Att han kan planera sin tid rätt ;)

Efter middagen, mådde jag iallafall lite bättre. Fortfarande lite tung inombords... Men gladare och lite mer fri ändå.

Och att inse att mamma trots allt skulle följa med på våran ca timmelånga resa till NetOnNet idag, fick mig att lätta lite ytterligare. Hon och pappa kunde vara sociala med varandra och jag själv kunde skjunka in i mig själv ett tag och inte bry mig om någon eller något.

Att byta dator, gick smärtfritt. Och killen kollade också så att denna fungerade den här gången... och konstaterade att den som jag kom tillbaka med, var HELT död. Såg ut som om den redan hade varit öppnad en gång tidigare dessutom. Så var väl en dator som redan blivit tillbakaskickad en gång!

Men denna ska nog fungera. Ska testa att slå igång den imorgon. För att det hann vi aldrig idag. Fullspäckad dag. Men laddar gör den iallafall ;D

En film till kvällen. Och nu blir det sängen. Orolig inför morgondagen. Men så fort som resan är överstökad, har jag semester. Så då ska jag försöka slappna av och bara LEVA!

God natt med er <3

Nästa gång jag skriver, sitter jag i "H*vetets Stad" :P ... Ja, den får heta så, här på bloggen. Då det var där jag upplevde den absolut värsta delen av mitt liv... Men den här gången, ska den bli en av de bästa ;) Min bästa sommar upplevdes ju trots allt OCKSÅ i den staden! Nykär i min Xsambo =)

Så God natt igen <3

Nej. Nu är det dags att blogga. Sedan blir det sängen.

Just nu sitter jag här. Har nyss lagt på telefonen efter att ha pratat en stund med Xsambon. Trygghet. Ett försök till lite lugnande. Tänka på annat. Sådär.

Känner stressen inombords. Nervositeten i bröstet. Nu går allt såå fort!

Dagen idag.

Jag klev upp imorse klockan... Ja, strax innan halv nio. För att det minns jag. Då larmet ringde när jag satt och åt frukost.

Jag var lite stressad redan då. För att jag var halvskitig i håret och skulle hinna duscha innan vi skulle åka. Idag var det dags att köpa en minilaptop. En liten bärbar dator som skulle göra det möjligt för mig att åka på en minisemester till min gamla hemstad. Utan att behöva avstå kvällsbloggningen.

Efter frukosten, gick jag direkt för att duscha. Och satte mig sedan vid datorn... Vad gjorde jag där? Jo, jag kollade vidare lite grann på alternativ till schampo. Ja, jag tänkte ett ekologiskt schampo. Det kanske vore något. Men vilket?

Kollade lite grann. Läste omdömen... och funderade sedan lite över ifall jag kanske borde köpa ekologisk tvål också. Men varför? Hur viktigt är det? Och hur stor skada tar jag egentligen av det vanliga produkterna som jag har NU?

Fundering, fundering. Fundering. Kunde inte riktigt besluta. Stressen blommade. Och pappa knackade på dörren. Dags att åka.

Så jag lämnade sidan uppe och skulle titta på det igen när jag kom hem.

Packade ihop oss i bilen. Pappa, jag och 13åringen. Och iväg vi for.

Åkte först för att köpa min dator. Gick nästan vilse i NetOnNet. STOR butik. Med både genvägar och omvägar! Pappa gick vilse när han letade efter 13åringen och mig, som gick för att få fram rätt dator. Medans pappa letade våffelgärn. Och vi sprang omkring och letade efter pappa, från VÅRT håll :P

Vidare till Elgiganten i en annan stad. För att 13åringen skulle köpa headset till sin ps3.

Och sedan vidare till ClasOlsson. Där pappa skulle köpa en ny högtryckstvätt.

13åringen och jag, har jättekul nuför tiden. Och har kommit såå mycket närmre varandra, sedan jag flyttade hem! Vi tappade ju kontakten helt, när jag flyttade 35 mil bort. Vilket var synd. Då jag faktiskt hade JÄTTEBRA kontakt med honom när vi var små. Eftersom att han är tio år yngre än mig. Och jag både bytte blöja, matade med flaska, klädde på honom, gick ut på barnvagnspromenader ensam med honom, och cyklade till affären med honom i en stol bak på cykeln, själv, när vi var små =)

Nu busar vi. Driver med varandra. Och man verkligen KÄNNER att han ser tryggheten i mig igen! Liksom 17åringen också gör! Och pappa och jag har ALDRIG haft en sådan här bra kontakt förut! Verkligen ALDRIG! Jag som alltid har känt mig otrygg i hans sällskap! Allra helst ensam med honom!

Hem vi for. Åt mat istället för lunch. Klockan var någon gång vid halv tre kanske, när vi kom hem.

Efter maten, hade jag INTE lust att sköta disken! Men vem skulle annars göra det! Så med ögonen nätt och jämt öppna, och stressen i hela kroppen. På grund av snubben och min nya dator, bland annat, tog jag mig an den förb*skade disken.

Sedan direkt upp hit för att maila lägenhetsägaren och tala om att snubben som bor i lägenheten, inte svarar. Får till svar att det var väldigt många som hade hört av sig och att hon hör av sig till mig, om det skulle bli aktuellt...

Kunde han inte ha sagt det då, när jag har frågat och frågat... utan svar?!

Jaja. Sedan beställde jag hår-och hudvårdsprodukterna. Trots osäkerhet. Vilken skada GÖR det liksom? Hallå. Tänk efter :P

Bloggade om det. Och kollade det vanliga på datorn. Typ bloggar, blocket. Lägenheter. Mailen...

Sedan fick jag för mig att ta den där resan till min fd hemstad. Nog för att det var där jag levde den hemskaste och jobbigaste tiden i mitt liv! Och att jag flydde hit för att orka leva. Men nu känner jag att jag behöver en paus HÄRIFRÅN... Och flyr därför DIT igen ;D Det går säkert bra =)

Höll på att stressa ihjäl mig av osäkerhet och nervositet, när jag skulle beställa biljett. Och sprang upp och ner för trappan, mellan föräldrar och dator, likt en yr höna, för att finna trygghet.

Pratade ett par gånger i telefon med Xsambon. Messade fram och tillbaka med honom. Och fick höra att jag var efterlängtad hos Brorsan. Xsambons bror ;) Kul att höra. Och ska bli kul att träffa Brorsan, Syrran(Xsambons), och Vovven igen. Även Xsambons Mamma, såklart. Xsambon själv, jobbar. Så vi kan bara ses under en helg. Men ändå...

Sedan blev det film. Tillsammans med mamma och pappa.

Och nu är jag stressad. Snart ska jag resa 35 mil med tåg och buss. Sedan ska jag bo i en halvrisig villa tillsammans med Brorsan, Syrran och en hund... Men det blir nog bra ;) Hoppas att jag kan få träffa A-K också. Min älskade gamla socialsekreterare *Tack för allt*...

Med det, säger jag god natt. Imorgon blir det packning! Åker på Tisdag.

God natt med er <3

Jag tänkte att jag ska blogga nu. För att sedan ska jag bädda ner mig och lyssna på musik. Då jag inte har lust med någonting annat. Känner mig lite spänd. Utav en anledning som ni kommer att få veta någonstans i inlägget...

Nu får vi se om jag kan minnas dagen och tänka bättre idag än igår :)

Dagen idag.

Jag vaknade av mig själv, imorse klockan halv nio. Samma tid som klockan ringer varje vardag. För att jag TROR inte att den ringde imorse iallafall! Men det kanske den gjorde.

Jag hade iallafall redan varit uppe ett ANTAL gånger inatt. Vilket var lite jobbigt. Då 23åringen låg och sov i allrummet utanför min dörr. Rädd att störa. När jag springer där och öppnar och stänger min gnissliga dörr...

Men. Men. Klev iallafall upp. Åt frukost... Och skyndade sedan i säng igen. Så fort som jag fick möjlighet. Jag har VERKLIGEN etsat mig fast i den rutinen! Kliva upp halv nio. Gå och lägga mig igen. Vakna klockan elva. Och kliva upp för att försöka göra någonting viktigt...

Och idag var inget undantag. Efter att jag hade klivit upp för andra gången, började jag klippa gräset. Resten av det som aldrig blev klippt igår.

Hann klippa ungefär hälften. Sedan bestämde jag mig för att ta en paus. För att gå på toaletten och äta lunch.

Sagt och gjort. Sedan fortsatte jag med resten av gräset.

Efter att ha blivit klar, TROR jag att jag satte mig här vid datorn. Jag kollade det vanliga. Mailen. Blocket. Läste bloggar. Jag kollade lite efter en minilaptop som jag ska köpa för att kunna blogga när jag åker hemifrån under flera dygn. Som jag nu ju tänkte göra. För att annars tar jag mig inte iväg! Jag lämnar INTE hemmet om jag inte kan vara säker på att jag får fortsätta blogga VARJE kväll! Det är liksom inget alternativ. Bloggen är en rutin som är OMÖJLIG att rubba! MÖJLIGTVIS att jag kan hoppa någon DAG, om det skulle behövas... Men helst inte.

Ja, och så kollade jag iallafall lägenheter också. Både på blocket och där jag står i kö. Kölistorna ger ingen större framgång just nu. Men däremot hittade jag en till lägenhet i samma stad som jag var på visning i härom veckan, på blocket. Skrev direkt ett mail till kvinnan som ägde lägenheten. Vilken svarade rätt så direkt. Och gav mig numret till killen som bor där nu. 

Jag skickade på en gång, iväg ett sms till killen... Eller gubben :P Och fick svar efter fem minuter. Skrev att han skulle återkomma i eftermiddag... Ja, och jag väntade. Men inget svar kom...

Klockan sju, skrev jag till honom igen, och frågade om han hade någon möjlighet till visning de närmaste dagarna. Tänkte att han kanske hade glömt mig...

Men inget svar. Och där står jag nu.

Men jag tänkte. Det är ju Lördag. Så han kanske har annat för sig. Så jag tänkte att imorgon bitti, skriver jag till honom en sista gång. Och så hör jag av mig till ägaren igen, om jag inte får kontakt. Jag vill ju inte sumpa chansen, och låta någon annan sno den för mig. Om jag nu har en möjlighet att bli bland de första intressanterna(ett ord?).

Ja. Så nu känner jag mig lite spänd. Vill ju bara få det avklarat. Veta att jag till slut kommer att nå till den visning som ägaren sa till mig att boka med honom. Dumma som inte svarar. Men men. Imorgon så. Det satsar vi på ;)

Ja. Jag tror att det var typ min dag.

Nu till kvällen, har mamma, pappa och jag, sett på en film. Och sedan även Sommarkrysset. Jag har hängt lite i soffan, i väntan på sms från snubben...

Men annars. God natt med er <3 Nu blir det musik =D

Nu. God natt. Jag har mensvärk. Är trött. Förvirrad... Och vill bara sova. Vakna upp imorgon, till en ny dag.

Vet inte ens vad jag ska skriva, just nu. Jag har även idag, känt mig sådär halvtrött hela dagen. Skrivit några enkla punkter i min punktlistebok...

... Ja, jag vet inte. Känns trögt inombords och jag vet inte om jag egentligen har någonting att förmedla idag. Kanske är jag bara stressad. Hinner inte tänka efter... Eller så är det helt enkelt bara såhär det är idag..

Men jag ska försöka ta dagen idag, ifrån början iallafall. Om jag nu kan lugna ner mitt sinne såpass att jag kan komma ihåg vad jag gjort idag.

Jag klev upp imorse när klockan ringde. Det tror jag iallafall. Jo, det gjorde jag.

Åt frukost. Och bäddade sedan ner mig i sängen igen. Som alltid nuför tiden! Vaknade sedan vid elva och klev upp yrvaken. Satte mig nere i soffan, helt skum i huvudet. Då jag knappt hunnit vakna ännu. Skrev några lugnande, förklarande ord till mig själv, angående gårkvällens träning. Och lyckades sedan ÄNTLIGEN släppa den lilla ångesten!

Ja-a... Vad har jag GJORT idag?

Jag har iallafall suttit här vid datorn. Kollat lägenheter. Läst bloggar. Kikat in på blocket. Jag har pratat med min Xsambo en stund. Bara för glädjens skull. Men sedan behövt lägga på. Då jag kände att jag hade andra saker som jag behövde göra. Såsom att svara på en annons om hundpassning... Klippa gräsmattan...

... Ja, det kändes som så mycket, DÅ. Men nu minns jag inte så mycket mer.

Annonsen blev iallafall svarad på. Gräsmattan blev klippt. Ja, halva iallafall.

Tyvärr så blev det ingenting med hundvakteriet denna gången heller. Då jag inte kan ha hund härhemma. Och det inte fanns någon möjlighet att vara hemma hos dem. Men annars såg jag det som en passande chans. Då hunden var lagom stor för att börja med.

Men lika bra kanske, att inte ta på sig för mycket ansvar just nu. Då jag har så mycket annat pågång i mitt sinne just nu :)

Gräsmattan fick jag tillfälle att klippa, först när klockan blivit sex på kvällen. Och då var jag så duktig och skar mig själv i fingret. Jag vet inte VAD jag kom åt på gräsklipparen... Men jag kunde HÖRA hur fingret rispades upp! Men jag fortsatte ändå. Lät fingret lufttorka, medans jag klippte klart vad jag hade påbörjat. I sådär en halvtimme.

Sedan in för att sprita fingret, och se på tv. Vilket jag ha gjort resten av kvällen.

Såg på "Spanlisch". En jättebra film med Adam Sandler. Tyckte verkligen om personligheterna! Sandler, helt underbart gó och förstående. Spanskan så söt och "skum"(skanske inte var rätta ordet), och tanten så gulligt trevlig...

Sedan kom 23åringen hem och "störde". Hon och 20åringen ska sova här under helgen. Då huset som de BRUKAR bo i, ska få besök av ägarens släkt.

Så jag missade slutet av filmen. Men i frågan. Film eller familj, är ju svaret enkelt. Trots att jag verkligen ÄLSKADE filmen och ville se hur den slutade!

Med det, säger jag god natt. Konstigt inlägg, detta. Kanske... Hmm.. Känns nog bättre imorgon =)

God natt med er <3

Nu har jag precis gjort ett VÄLDIGT efterlängtat träningspass! "Gjort ett träningspass"... Säger man så?

Idag tog jag det lugnt. Väldigt lugnt. Jag joggade i lugn takt och kände knappt att pulsen ökade. Eller det kanske var att ta i. Men jag blev inte i NÄRHETEN av lika andfådd som jag BRUKAR bli! Och var inte i NÄRHETEN av lika svettig som jag hittills har blivit!

... Vilket stör mig. Jag blir bara så orolig och känner mig lat/svag, när jag känner att jag inte tar ut mig själv lika mycket som jag gjort förut. När jag inte får ut lika mycket av träningen och kämpar på lika bra som jag tidigare gjort...

Men samtidigt. Jag borde vara nöjd. Jag joggade HELA tiden! Om än sakta. Upp för uppförsbackar. Ner för nedförsbackar. Långa längan fram och långa längan tillbaka...

... Men var jag latare idag? Eller orkade jag bara mer? Brukar jag bara vara mer stressad annars? Eller brukade viljan att övervinna mig själv, vara starkare? ... Det var nog helt enkelt bara så, att jag hade lust att ta det lugnt idag. Att klara hela rundan, utan att hålla på att dö av andnöd. Och det gjorde jag! Nätt och jämt andfådd... Nätt och jämt svettig. Efter ca 3.8km joggning.

Jag borde vara nöjd... Jag tog mig ju ut och tränade iallafall. Kan ju kämpa på lite extra nästa gång, om jag känner att jag vill utmana mig själv mer ;) Så släpp det, kära D. Förstör inte träningsglädjen nu...

Försök släppa det...

Nu. Dagen idag.

... Men ångesten inombords, tar bort glädjen i att skriva. Jag vill bara ut och springa igen. Ta ut mig själv ORDENTLIGT! Jag vill DÖ på den sista tiometersslingan! Som jag BRUKAR göra!

Har iallafall varit borta med mamma, pappa och 13åringen, hela dagen idag. Vi har varit på museum. Kollat på alla möjliga saker. Ätit god lunch. Fika på det. Gått omkring lite till. Tittat hit och dit...

... Och sedan satt oss i bilen för att åka hem igen.

Åt kvällsmål. Och såg på en film.

Och sedan, efter det, bestämde jag mig för att jag bara MÅSTE få träna innan det är försent att hinna innan den Röda Veckan sätter in. Då jag måste vänta i ett par dagar.

Vädret var härligt. Friskt. Och jag längtade ut. Började styrketräna som vanligt. Och sedan ut och springa...

Känner mig missnöjd NU. Men kanske smälter det in. Det SKA ju inte ses som något misslyckande... Jag joggade ju hela biten. Och att jag klarade DET utan någon större ansträngning, betyder ju bara styrka. Fysisk styrka. Den psykiska styrkan hade fått mig att öka takten ännu mer och utmana mig själv! Och det är nog DEN som jag känner att jag svek mig själv med idag! Ingen som helst utmaning bjöd jag på! ... Men jag får hoppas på nästa gång =)

Tog en dusch. Där jag duschade noggrannt(ser felstavat ut) utan schampo. Får se hur håret reagerar på det. Men vill inte använda schampo igen. Då jag duschade imorse klockan halv sex när jag vaknade också...

Jo, jag vaknade till, halv sex. Klev upp på stört, då jag fick för mig att jag skulle duscha. Duschade och klev sedan i säng igen. Med rinnande hår, la jag mig på huvudkudden och somnade till i två timmar till. Klev sedan upp och åt frukost...

...Med det säger jag god natt. Ska FÖRSÖKA känna mig nöjd över kvällens insats... God natt med er <3