Det är nog egentligen inte så mycket av mina allra innersta tankar, som jag vill "prata" om här på bloggen...

Men jag ska ändå ta dagen ifrån början ikväll... Så får jag väl komplettera med dagboken sedan. För att. Orka skriva på ännu en blogg efter detta..

Jag klev upp... När, minns jag inte. Men kanske vid halv tio tiden, imorse. Tråkade jättelänge. Låg på soffan och väntade på att Syrran och Brorsan skulle bli mer aktiva. Vovven var lika inaktiv, hon. Så. Jag låg bara och stirrade rakt ut. Halvsov lite då och då. Hade ont runt huvudet. Då jag hade keps på huvudet medans jag låg på huvudkudden, för tredje(tror jag) dagen i rad. På grund av att jag kände mig smutsig, men inte kände mig bekväm med att duscha här. Stökigt hus. Smutsigt badrumsgolv. Ofräsch dusch...

När Brorsan väl vaknade till liv, satte Syrran igång tv:n... Och tristessen fortsatte i ytterligare några timmar... Men Brorsan släppte ut Vovven i långlinan och gled sedan precis lika fort som han kom ut, in på sitt sovrum igen.. Och visade sig sedan inte på några timmar.

Själv sprang jag fram och tillbaka mella gården och soffan. Då jag ville lugna Vovven när hon blev stressad. Vilket inte hände så mycket idag. Då det inte var särskilt hög aktivitet utanför huset HELLER, idag.

... Ja. Så ÄNTLIGEN kunde vi gå på promenad! Ja, det HADE vi ju inte gjort så snart, om inte jag hade frågat Brorsan om vi inte kunde gå ut, och han som vanligt kommer nästintill direkt... Ja, det till skillnad från bror hans(Xsambon) som man fick tjata på för fulla muggar, men han ÄNDÅ inte ville komma!

Stressad vovve som slänger sig åt alla håll och kanter i kopplet... UTAN nosgrimma(med sele), till min stora glädje! Eftersom att hon slänger sig PRECIS lika mycket MED den! *Stackars nacke*...

Kommer till ett Marathon - Är lika med "Mycket folk", och Vovven blir nästintill okontrollerbar bland alla dessa hundar.

Högg mot både mig och Brorsan i ren stress, när vi som vanligt skulle sätta henne ner, så att hon fick lugna ner sig och vi fick kontroll... Men miljön var nog inte rätt för henne. För att vissa gånger går saker jättebra. Och ibland börjar hon gläffsa och "hugga" eller nafsa galet.

Hem igen... Och sedan har det inte hänt så mycket... Mer tv. Och en del springandes ut och in genom ytterdörren. Inte mycket. LÅNGT ifrån lika många gånger som igår. Då det inte har hänt så mycket idag. Utanför vårt hus.

Lite jobbiga känslor, nu till kvällen. Spänd inombords, och inte sådär supernöjd. Men ändå tillräckligt lugn för att ta mig an en dusch, trots ofräschheten...

... Jag behöver kärlek från hundar... Men jag vet med mig att jag egentligen inte orkar med att spendera mer än kanske ett par timmar i sträck med dem... TROTS att hela jag DRAS mot dem! Både i deras närvaro och när de inte finns där... Mitt kall är att träna, hjälpa och uppfostra hundar. Men min hjärna tillåter det inte. Och inte heller min nervösa natur, just nu...

Med det, säger jag god natt. Ny dag imorgon. Hoppas att det blir en minst lika bra dag som idag. Är orolig för annat...

God natt med er <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...