Jag ska försöka blogga nu. Trots att bloggningen har kommit att kännas rätt så jobbig nuför tiden. Grejen är väl den att jag inte riktigt VET hur mina dagar har varit. Vad jag egentligen har gjort, eller vad jag känner och tänker efter en dag, nu längre... Det känns bara så rörigt. Och vad jag ska skriva, blir ren oklarhet...

Det är väl någon period. Men som vanligt, ska jag försöka. Jag rabblar dagen från morgon till kväll. Så faller nog allt(det mesta) på plats ;)

Jag vaknade rätt så tidigt imorse. Minns jag reagerade på att det fortfarande är ljust klockan åtta på morgonen. Då jag låg och stirrade ut genom fönstret, på sommarsolen, från min säng.

Låg kvar och drog mig tills klockan var NÄSTAN nio. Längre orkade jag inte. Vilket fick mig att tänka. "Varför ligger jag kvar? Det är ju ingenting som säger att jag MÅSTE ligga till nio om jag inte VILL det".

Så. Jag klev upp till min ensamhet. Mamma åkte in till sjukhuset för sin undersökning, vid halv nio tiden.

Jag åt min frukost. Samma som varje dag. Men till skillnad från igår, kände jag idag inga särskilda förhinder. Visst. Jag funderade och tänkte efter medans jag åt. Konstaterade några gånger under mitt ätande, att det inte borde vara för mycket... och kände efter lite extra, ifall jag var mätt eller kunde äta någon tugga till, under ätandets gång..

Efter frukosten, gick jag direkt upp på rummet för att sova igen. Men denna gången, låg jag mest och stirrade. Vred och vände på mig. Funderade. Och stirrade ut genom fönstret..

Sedan messade jag Bästisen för att se hur det gick för henne. Då jag nyfiket hade kollat våra senaste sms, på mobilen. Ville se hur det gick för henne med praktik eller plugg.

Så vi har haft lite messkontakt idag. Inte särskilt känslomässigt eller så. Lite lätt kallprat bara. Har inte så mycket gemensamt med henne längre..

När jag klev upp vid elvatiden... Ja, nu minns jag ju inte. Men om vi säger såhär.

Jag har suttit lite grann vid datorn idag. Men inte ALLS lika mycket som jag BRUKAR göra. Jag har kollat det vanliga. Såsom blocket, mailen och lite bloggar. Och jag har spelat lite Bejeweled... Men mer om det senare.

Annars spenderade jag iallafall förmiddagen med att öva på att fotografera med systemkameran utomhus. Ja, jag stod och satt på stentrappan på baksidan och experimenterade med kameran för att försöka få den att fokusera rätt, och att få tydliga bilder med rätt färg, skärpa och ljus. Målet var att det skulle bli suddig bakgrund med ett tydligt nära objekt. Respektive skarp bakrund och suddigt nära objekt.

Inte det enklaste. Och SOM jag fick försöka! Och försöka och försöka. Tills jag kanske fick till EN bra bild. Eller ja, en bild som blev rätt. Men jag var fortfarande inte nöjd med själv bilden!

Jag har ju alltid så svårt att släppa saker, tills jag är HELT nöjd. Det gnager liksom inombords och jag måste bara få veta att det går. Att jag kan... Men allra helst, hur man GÖR!

Jag klämde iallafall in en lunch där någonstans. En lunch mixad med fotografering. Då jag inte RIKTIGT kunde slappna av. Och det mixat med lite messande med Bästisen, och även en mess for iväg till Personligt ombud.

Efter det, minns jag inte riktigt..

Hmm. Jag vet att jag satt här vid datorn när mamma kom hem vid ettiden. Vad jag gjorde, minns jag dock inte..

Men om vi hoppar det och går vidare..

När mamma kom hem, satt vi LÄNGE och bara pratade i vardagsrumssoffan, om allt och ingenting. Om saker som i vanliga fall får mig att må dåligt och känna mig frustrerad. Som ofta börjar rätt så bra, men ju längre samtalet går, desto tystare och tröttare blir jag. Ja, jag orkar varken prata eller lystna särskilt länge.

Men det var trevligt och ett bra tidsfördriv att för en gångs skull få sitta ner ensam med mamma och bara prata om oväsentliga(stavning) saker..

Men när mamma bestämde sig för att ringa mormor, tog jag tillfället i akt för en paus. Minns inte heller denna gången, vad jag gjorde. Men vid datorn hamnade jag iallafall.

Ner igen för att ta någonting att äta till middag. Ställde mig och väntade då mamma tycktes prata med Farmor. 17åringen satt i soffan mittemot och såg allmänt upprörd ut... Och jag bara VISSTE att snart skulle det börja pratas jobbigheter. Sådana saker som jag INTE orkar lyssna på! Allra helst inte efter att redan ha suttit och pratat och blivit trött, idag!

Jag bara kände i LUFTEN att snart skulle det börja tjatas om sådana saker som ger mig både ångest, frustration, upprörda känslor, och den starka viljan att fly härifrån och SLIPPA alla människor runt omkring mig!

Så när mamma lagt på... och 17åringen DIREKT börjar prata(!), så avbryter jag dem lite snabbt. Frågar mamma min korta fråga. Får mitt svar. Och smiter därifrån. Jag lägger pannkakorna i mikron, och går upp på mitt rum för att sätta musik i öronen. Och undviker på det sättet, att höra ett ORD.

Sedan åt jag pannkakorna på rummet, fortfarande med musiken i öronen. Bytte till youtube på datorn, och spelade Bejeweled medans jag fortsatte lyssna på musik... Bara för att försäkra mig..

När jag sedan trodde att de var klara med sitt prat, gick jag ner och satte igång tv:n. Och där blev jag sedan sittandes, liggandes, tillsammans med mamma och 17åringen, hela kvällen.

... Mer säger jag inte om det. För att inlägget drar iväg, och kanske har jag redan stört min sovande syster i rummet bredvid, tillräckligt länge. God natt med er <3

Ja, jag skrev ett superduperfrustrerat inlägg på min tredje blogg, också. LÄNGE sedan sist!

Ja, det är väl lika bra att jag tar tag i det här nu då..

De senaste dagarna har det bara känts så kämpigt att blogga. Att veta vad jag ska skriva. Antagligen av den enkla anledningen, att dagarna är så händelselösa, och att jag redan har skrivit flera gånger om, att jag vill ta mig framåt. Att jag behöver det, det och det... Och det är ju så det ÄR. Jag behöver bara en sak just nu... Jag behöver bara ta mig FRAMÅT.

Och nu får jag ju faktiskt ta och vakna upp. Sluta gräva ner mig i mina känslor. Sluta lita till rädslan. Jag måste helt enkelt FÖRSÖKA nu. Ta tjuren vid hornen(eller säger man i hornen?) och göra vad som krävs för att jag ska bli lycklig. För att jag ska känna mig som en människa. Och bli en stark och självständig. Lycklig vuxen. För att det händer inte utav sig själv...

Så detta fick bli min sista dag i underaktivitet. Den sista dagen då jag inte gör NÅGONTING för att ge mitt liv en mening... Den absolut SISTA dagen som jag tillåter mig själv att längta efter svälten av ren desperation!

Ja. Min dag idag. Om det nu är någon mening att skriva om den.

Jag klev upp klockan nio, som vanligt. Åt frukost. Men då oron för att äta för mycket, åter har börjat komma tillbaka. Känslan av att tappa kontrollen över allt och ingenting, gör ju att ätandet blir lidande... Ja, så jag åt väl lite si sådär.. Men grejen är ju också den, att när jag ställer mig på vågen och ser att jag inte har gått upp, gör att jag backar lite grann. Men faktum är att de gånger som jag har gått upp lite grann, får jag också lust att backa! Tror att förändringen åt det ena eller andra hållet, är obehaglig i sig.

Oj, vad jag babblar nu.

Det jag skulle skriva, var iallafall att frukosten gick ner, men allt utom en TUGGA. Japp, där hör ni :P Den tuggan hade ju gjort varken till eller från.. och det vet jag! Men det ska ju vara perfekt mängd. Oro. Onödig oro.

Vidare.

Jag kröp iallafall ner i sängen igen, när jag hade gjort iordning efter mig vid frukosten.

... Och efter det, är minnet blurrigt.

... Så jag börjar rabbla istället.

Jag har suttit en del vid datorn. Kollat mailen. Blocket hundar. Läst lite bloggar... som by the way aldrig uppdaterar. Och så har jag spelat Bejeweled... Såklart :P

Fotat en hel del med systemkameran, för att försöka hitta den funktion och de utseendet på foton, som jag tycker så mycket om. Misslyckats. Misslyckats.. Och misslyckats. För mörka bilder. För ljusa. För gryniga. För suddiga. Alldeles för skarpa. Fel fokus...

Ja. Men efter lite trixande. lyckades jag iallafall hitta rätt INSTÄLLNING och fattade också hur man skulle använda sig av objektivet för att få till det på mitt sätt.

Japp. Tålamod. Tålamod.

Jag har iallafall varit otålig som få, även idag. Varit frustrerad, underaktiverad och uttråkad. Jag har bara känt att, varför lever jag ens, när jag inte har lust att anstränga mig för att få ett liv som är VÄRT något. Som är värt att ANDAS för.

Bestämt mig för att ta tjuren vid hornen. Och sms:at personligt ombud. Kanske kan hon stötta mig till att... Eller iallafall ge mig en knuff mot livet som jag vill ha...

Jag har legat på sängen och skrivit dagbok. Och direkt efter, skrivit på min andra blogg. Känt att jag bara behöver få ur mig tankarna, men samtidigt inte trivts med att skriva ner dem. Då det inte förändrar någonting..

Xsambon och jag har messat med varandra... Minns inte om vad..

Jo, just det. Han flyttar till H*vetets stad, nu på fredag. Han hade fått förflyttning i jobbet. Och vore det inte för mina föräldrar, hade jag kanske övervägt att flytta till honom.

Tv nu på kvällen. Ångest och depp. Tung som bly, kände jag mig. Av en anledning som jag inte tänker prata om här på bloggen. Inte just idag iallafall..

Åt min lunch ute på stentrappan...

Mer har jag nog inte att säga idag... Mer än att jag ser fram emot ett LIV om några månader!

God natt med er <3 Från en smått uppgiven D.

Jag har varit kissnödig halva dagen.. Men har jag gått på toa då? ... Nej. Inte alls.

.. Någonting som har hängt med sedan barnsben. Toaletten har alltid funnits högst femton meter bort. Då vi bodde superlitet. Men istället för att ta stegen till toan, har man suttit ner på huk och försökt hålla sig.. Ja, DET gör jag inte nu! Låter det gå så långt att jag måste sitta på huk :P Inte bra att hålla sig... Jag vet..

Men från något ointressant, till någonting annat.

... Vet inte om jag vill prata om det. Nämna det just idag. Har inte särskilt stor lust... Orkar inte fundera. Tänka.. Bry mig... Anstränga mig...

... Så vi går vidare. Kanske dyker det upp ändå, under inläggets gång.

Dagen idag.

Hmmm.. Tråkigt, som vanligt. Jag har typ bara...

Nej, USCH. Vilket skitinlägg detta blir. Jag har liksom ingen lust. Men eftersom att det är en rutinaktivitet att skriva om varje dag, varje kväll, är jag envis nog att göra det idag också.

Mamma åkte iallafall iväg till pappa på sjukhuset, klockan tio imorse. Eller om den var halv tio. Vet inte riktigt.

Men det var iallafall inte aktuellt, vad som var sagt igår. Han blir kvar på sjukhuset i några dagar, och skickas kanske tillbaka till det sjukhus där han blev transplanterad för tre år sedan, om några dagar. Så det var ju lite tråkigt. Nu ska han iallafall få penicillin på dropp i några dagar. Varför han ska vara kvar.

Mamma har iallafall inte kommit hem ännu. Men jag räknar med att hon kommer hem runt nio idag också. Likt igår...

Annars. Min dag har jag spenderat i sängen. Ja, jag har legat halva dagen i sängen. Ytterligare lite tid PÅ sängen... Och resten vid tv:n och datorn. Blocket hundannonser. Kattannonser... Mailen... Lite bloggar... Jag har spelat Bejeweled..

... Och jag har känt mig INTE ALLS redo för en praktikplats! Nu när jag fick ett mail från min handläggare på arbetsförmedlingen, och insåg att det kunde faktiskt bli av snart. "Är jag redo för det vuxna livet och ansvaret återigen?" ... "Klarar jag av att behöva prata med folk, att känna pressen att göra saker och ting på ett bra sätt, efter regler?" ... "Kommer jag att våga ta steget?" ... Japp. Läskigt. Det känns som för mycket på en gång..

Annars har jag suttit vid tv:n och stirrat. Haft lite ångest. Men tror inte att det störde mig så jättemycket. Vad som stör mig, är att inte ha någonting att GÖRA. Ingen MENING i mitt liv.. D-E-S-P-E-R-A-T-I-O-N. Jag VILL ju så mycket. Men GÖR så lite. Drömmer så mycket. Men åstadkommer så lite... Jag är 24. Jag var knappt 20 när drömmarna började blekna..

Men iallafall. Jag har tagit en MASSA foton med systemkameran. Japp. Batteriet dog. Jag testade inställning på inställning. Lärde mig mer. Samtidigt som jag inte fattade eller ens kom ihåg vad jag tryckte på...

Och så har jag försökt få kamerabatteriet att ladda. Men laddaren tog inte emot ström på NÅGOT sätt. Försökte än det ena, än det andra. Men ingen reaktion. Min tillfälliga bärbara dator, all over again...

Men så tog jag fram info om laddaren på internet. För att se om det var någonting jag missade. Och där såg jag någonting om att man kunde använda en nokialaddare till denna. Så jag öppnade min skrivbordslåda och hoppades att jag hade en gammal laddare där... Och jackpot!

Testade. Och den lilla lampan började lysa rött! Problem löst. Nu får vi bara hoppas att batteriet blir laddat också!

Fick ett mess från Xsambon... Okej, här kommer det som jag inte hade ork att prata om... Men jag nämner det kort ;)

Xsambon messade och meddelade att han kanske inte behövde flytta tillbaka till H*vetets stad. Att han kanske kan få en lägenhet fixad till sig, i staden som han jobbar i nu... Och så sa han att jag gärna får flytta hem till honom ändå om jag vill. Jag har ju inte sagt till honom ännu, att jag inte har några planer på att flytta längre..

Men grejen är den... Att jag skulle säkert gärna fortfarande flytta ihop med honom... Och jag bryr mig inte alls om vad A-K säger...

Inte heller vad mina föräldrar tycker... Men något som jag inte kan låta bli att bry mig om... Någonting som jag inte bara kan köra över, är deras känslor. Hur de mår..

Jag såg hur dåligt de båda började må... Hur oroliga och rädda de blev för min skull. När jag berättade att jag ville flytta tillbaka. 35mil ifrån dem. Till staden där helveltet gjorde sig påmint gång på gång... Och jag kan VERKLIGEN inte göra så mot dem!

Men Xsambon sa idag(när jag förklarade mitt tvivel), att han håller en plats till mig ändå. Ifall att jag vill komma tillbaka... Gå vidare kära du. Det är vi båda värda =) Ibland fungerar det bara inte... Om vi inte kan vänta i ett år på varandra. Då alla parter kan känna sig trygga med min flytt ;)

Med det, säger jag god natt. God natt med er <3

Jag känner bara att jag vill avsluta dagen här och nu. Så det är vad jag tänker göra...

Oförklarlig ångest. Instängdhet och grumlig hjärna... Nu går jag och lägger mig...

Oj, vad jag måste få någonting att göra om dagarna!

Dagen idag.

Jag klev upp imorse vid niotiden, som jag brukar göra. Märkte att pappa var hemma från jobbet idag. Han hade frossa igen, och mådde väldigt dåligt...

Jag åt iallafall min frukost. Plockade ur  diskmaskinen på ren disk, och packade sedan i den endast avsköljda disken från igår..

Sedan gick jag som vanligt upp hit och la mig igen. Bäddade ner mig, och halvsov ett tag. Tills klockan... elva, tror jag. Satte igång datorn. Kollade mailen. Och blocket... Ja, jag läste lite bloggar. Som vanligt, bara.

... Spelade Bejeweled för att det är en så himla bra sak att ängna sig åt medans man funderar. Bara klicka på skärmen. Flytta diamanter, och låta tankarna flöda. Rätt så lugnande på sätt och vis.

När det började bli dags för lunch... Vänta lite. Jag måste bara nämna. Jag fick svar från min handläggare på arbetsförmedlingen idag. Där hon... Ja, hon skrev att det var hon som var min handläggare, och så frågade hon om jag var intresserad av ett möte med en av de två kollegorna som enbart jobbade med att finna praktikplatser... Jag svarade såklart "ja"... Och sedan har jag inte hört något mer från henne.

Men iallafall. När det var dags för lunch, så märkte jag hur jobbigt min pappa verkligen hade det. Han hade ännu inte orkat sig upp ur sängen, och mamma var sådär irriterat orolig mot honom. Sådär så att man får känslan av att hon skäller på honom och är arg. Men att hon egentligen bara är rädd, och orolig för hans tillstånd...

Ja, han hade frossa, hög feber, och han verkade inte riktigt vara med på vad som hände runt omkring honom...

Klockan blev ett. Och när mamma väl lyckades få honom att kliva upp, åkte de direkt in till sjukhuset. Mamma är fortfarande där. Och pappa ligger med antibiotika i dropp. Och kommer hem imorgon. Det var någon infektion som spökade..

Själv hade även jag en rätt så jobbig stund. Önskade nästan att jag hade varit en av dem som gick i skolan idag. Så att jag slapp bevittna denna jobbiga händelse. Jag menar. Jag visste ju inte vad jag skule svara på mammas oro. Visste inte hur jag skulle prata med pappa...

... Så jag undvek helt enkelt att se honom imorse. Blev väldigt tyst och tillbakadragen, och efter min lunch, drog jag mig upp till min dator igen..

Jag blev nog lite rädd och orolig, jag också. Jag har ju verkligen lärt känna pappa nu. Den nya förbättrade pappa. Jag har kommit att börja älska honom som en... Ja, just pappa. Innan har jag aldrig känt någonting alls när andra mår dåligt. Kanske låter hemskt. Men jag har inget svar på varför heller. Har bara trott att jag inte älskar någon, och att det är därför.

... Men idag. Ja, kanske. I händelsens stund iallafall.

Det har blivit mycket dator. Ingen lust till någonting annat idag. Tänkt ta fram systemkameran. Men ingen ork till att tänka. Jag har bara haft en sådan unken känsla inombords. Tjock i skallen. Instängd, och ett tungt tryck om hjärtat hela dagen...

Och mitt svar på det frågetecknet, varför... är att jag inte GÖR någonting om dagarna. Klart att man mår dåligt om man inte gör någonting för att må bra. Klart att inaktiviteten tar ut sin rätt... Jag behöver både FRAMÅT i livet och ett händelserikare liv! STORT BEHOV!!!

Försök till att skriva av mig, och sedan blev det tv:n som sista försök till avkoppling. Åt ALLDELES för mycket mat, och kände mig ÄN mer hjälplös. Då behovet av självkontroll, blir ÄNNU större när jag inte känner mig på topp psykiskt.

Så. Jag går och lägger mig nu. Jag vill avsluta dagen. Inte veta av den mer. Gå på nästa och hoppas på att imorgon är en bättre dag.

God natt med er <3

Det är så vackert utanför mitt fönster nu. Det spöregnar på de fylliga täta träden. Och solen lyser upp dem så där underbart. Ger mig känslan av regnskogen. Lugn.

23åringen som nu även hon, behöver bostad, bad mig att fundera på ifall vi kunde bo TILLSAMMANS i en lägenhet, när jag väl får en... Hon och hennes kille har nämligen precis gjort slut. Så det vore ju konstigt om hon då bodde kvar i hennes före detta svärmors stuga!

Visst...

Nej.

... Hmmm. Jag vet inte ens hur jag ska skriva. Kan ju säga som så, att det förslaget, gav mig knip i magen, tjock skalle och ett vagt tryck över bröstet..

Jag känner bara att jag inte skulle klara av att bo tillsammans med något syskon.. Det skulle bara ge mig dålig självkänsla. Få mig att känna mig ensam och nedtryckt. Jag skulle ständigt påminnas om vem jag är och hur långt jag inte har tagit mig i livet... Och jag skulle känna mig pressad till att göra en det ena, en det andra..

Jag behöver bo själv. Ta allt i min egen takt. Och inte känna mig tvungen att umgås med NÅGON, prata med NÅGON... eller LYSSNA på någon, om jag inte känner för det. Och jag vill vara den enda som tar ansvaret på hemmaplan och ser till att saker blir gjorda.

Visst. Jag ville, för en vecka sedan, flytta ihop med Xsambon igen.. Men det är annorlunda. Honom känner jag mig trygg med... Och jag får aldrig känslan av att vara sämre än vad jag är...

... Men samtidigt, känner jag mig skyldig, om jag själv tar en bostad, och sedan låter min lillasyster gå "hemlös"...

Nej, jag vet inte.. Men hon får väl ställa sig i bostadskö som alla andra... Egentligen.

Förutom det, har den höga volymen och min(eller egentligen 21åringens, än sålänge) systemkamera stört mina känslor lite grann...

Men vi tar dagen idag.

Även inatt, hade jag svårt att somna. Låg vaken och bara vred och vände mig. Klev upp flera gånger. Började trixa med kameran. Testa olika funktioner...

..Somnade väl till slut, efter klockan två någon gång... Igen.

Vaknade tidigt, av ytterligare mardrömmar om psykiatri och sjukhus. Om hur jag flyr. Springer från människor som jagar mig. Över berg och in i skog. Upp på hustak, och in i garderober... Ja, säkert upp i träd, också!

Hemska drömmar. Men dessa har jag vant mig vid, i det här laget. De kommer lite då och då. Var och varannan natt.

Men iallafall. Jag klev upp klockan nio. Och åt frukost.

Sedan blev det direkt till att börja städa. Hade mycket att hinna med, innan klockan två. Då 21åringen och hennes kille. 20åringen och 23åringen, skulle komma.

Städade mitt rum. Lite sådär slarvigt. In med "skräpet" i garderoben, bara. Dammsuga och damma. Ja, flugan som legat på mitt fönsterbräde sedan i våras, fick nu resa första klass genom dammsugarröret :P

... Sedan blev det badrummet. Städa grundligt. Så att allt blev fräscht. 

Och så vidare till hall och trappa. För att sedan köra sista rycket med dammsugaren på nedervåningen.

Lunch på det. Och en BRA mycket gladare mage.

Sedan blev det lite datahäng. Kolla allt det vanliga. Såsom blocket. Mailen. Och lite bloggar.

Sedan blev det lite Bejeweled tills syskonen fick för sig att komma. Då gick jag ner till dem.

.. Morfar och hans tant, var sena. Då de körde vilse på vägen. Ja, de har närmare tre timmar att resa. Inte det enklaste att hitta alla gånger, då :)

Men när de väl kom, blev det lite kramar, och sedan åt vi fika. Hög volym och många som pratade samtidigt. Själv sa jag som vanligt, inte mycket... Men det var trevligt att sitta med, ändå ;) Lite högljutt emellanåt, bara. Längtade lite smått tills det skulle vara dags för alla att lämna oss. Vila, ni vet.

När alla hade åkt, blev det film tillsammans med mamma och pappa. Till vilken jag SKULLE ha ätit någon form av middag! Men lusten eller orken, fanns inte...

Ingen fara skedd. Jag äter ju bra i övrigt ;)

Nu blir det sängen. Äntligen måndag imorgon!

God natt med er <3

Okej. Nu blir det bloggen...

Inte för att jag vet vad jag ska skriva. Men det brukar forma sig bra.

Jag kan väl säga som så, att livet ät TRÅKIGT, just nu. Jag menar. Jag är otålig. Jag vill FRAMÅT i livet. Jag vill nå det liv som jag väntat på de senaste fem åren. Det vuxna livet i ansvar, lycka och kärlek. Jag vill forma mitt eget hem. Tvätta, städa och laga mat. Jag vill planera och jobba. Jag vill finna kärleken, ta ansvar för ett liv, utöver mitt eget... Och jag vill känna tillfredställelsen dra i mina mungipor :P

... Jag är redo nu. Och jag har inte tid att vänta.

De senaste dagarna. Ja, sedan jag kom hem i tisdags eftermiddag, har dagarna bara segat. Jag har inte gjort annat än legat i sängen. Legat på sängen. Lyssnat på musik... Suttit vid datorn och gång på gång, kollat mailen och blocket. Jag har spelat massvis med Bejeweled! Och jag har funderat väldigt mycket på hur jag ska ta mig framåt och vart jag ska ta mig. Har känt mig låst, då det inte har funnits så mycket mer jag kunnat göra. Förutom att vänta på svar från hitan och ditan. Svar som alltsom oftast inte kommer.

... Men jag behöver framåt. Det gör jag verkligen. För att livet ska ha mer att ge en 24årig tjej, än såhär. Och det HAR det! Men det är bara segt som gummi, att ta sig dit... Eller så försöker jag bara inte tillräckligt hårt! ...

Idag har iallafall, trots långrandigheten, varit en helt okej dag. Jag har varit på bra humör. Även om jag bara har suttit fastklistrad framför datorn och spelat Bejeweled, medans jag har funderat över vad jag nu har funderat över :P

Jag har kollat blocket. Läst lite bloggar... Fotat lite med systemkameran, och nu sett att fotona även blir bra på datorn, i full storlek. Gillas ;D

... Jo. Och så har jag skickat iväg ett mail till någon som jag bara kan GISSA på att är min handläggare på arbetsförmedlingen. Och det sista jag hörde därifrån, var att min handläggare skulle kalla mig till möte så fort som hon kom tillbaka från semestern. Men det är ju inte många saker som funkar, här i denna lilla staden. Hon kallade mig INTE till möte. Men kanske har hon precis kommit tillbaka. Och då kanske hon kallar mig nu när jag hörde av mig... Ja, om det nu är henne jag har :P Min handläggare på försäkringskassan ville inte hjälpa mig med vem jag hade. Men jag tror allt att det är hon. Så var det sist jag hörde någonting iallafall ;)

Annars har jag skrivit lite i min punktlistebok... Jag har slagit in 13åringens, som nu är 14åringens, present. Och knåpat ihop ett födelsedagskort till honom. Kan ju tyvärr inte visa det. Då han själv ÄR på fotot, som typ fyra-eller femåring :) Men det blev såå bra. Och han var såå söt! Med en liten glugg mellan framtänderna :P

Ja, jag känner mig otålig. Men. En tråkig, men ändock bra dag idag =)

God natt med er <3

... Ja. Till kvällen, blev det tv också.

Nu ser jag fram emot att blogga. Så att jag kan göra slut på den här dagen..

Jag har precis suttit och beställt hem fodral till bärbara datorer, härhemma. Hittade på Fundiq, en massa olika fodral till bärbara datorer. I en massa olika färger och mönster. Vadderade och sydda i dykarutrustningstyg. Ja, det verkade superbra. Och det var ju inte det enklaste att välja! Men jag gjorde det enkelt för mig. Ställde två stycken emot varandra och tog bort den mindre fina, varje gång. Tills jag bara hade två kvar att välja mellan. Och så gick jag på känsla ;)

Det svårare... Eller rättare sagt. Det som känns i hjärtat just nu, är att jag även beställde hem till 13åringen och 17åringen. Och dessa chansade vi bara på. Då vi inte var säkra på storleken. Och så var det lite tråkigt också, att det inte fanns särskilt mycket passande mönster och färger för KILLAR att välja på! Stackars 13åringen. Men jag tror att han blev nöjd med den han valde iallafall :)

... Så jag ska nog släppa det hela, nu. Det ordnar sig nog till det bästa, till slut ;)

Annars. Dagen idag.

Imorse låg jag bara kvar och drog mig, ovillig att kliva upp, fram tills klockan halv tio. Sedan klev jag trots allt upp för att äta frukost. Vill ju inte riskera att ramla ner i någon ätvägrarsvacka igen, nu när jag precis tagit mig upp.

Åt iallafall frukost, sittandes vid matbordet tillsammans med mamma och pappa. De nämnde ingenting om flytten till H*vetets stad.. Vilket kändes befriande och skönt. SOM jag oroat mig! Och bävat inför detta... Och nu behövde jag inte gå igenom det.

Men så. När jag stod och tog hand om disken efter frukosten, så kom det. Pappa ställde frågan som jag hade vikt mig inför... Han... Ja, jag vill ju inte ta upp vad jag har sagt för anledning till flytten, här. Eftersom att den inte är sann. Så vi skiter i det.

Men det blev iallafall en halvjobbig diskussion, och jag kände mig illa klämd. Nertryckt... Men samtidigt så viktig och älskad... (lögnen kom inte fram alltså. Utan endast en diskussion om flytten).

Ja, därefter började jag tänka om. Undra. Och komma fram till att jag kanske ändå BORDE stanna här. Här där jag har folk som bryr sig. Som stöttar och älskar mig. Och inte flytta iväg 35mil bort till H*vetets stad. Där allt alltid har varit skit, och där inte ens personen som jag planerar att bo med, vill spendera tid med mig!

Så. Ångesten som jag känt. Kluvenheten... och att vara vilsen. Ja, den försvann... Efter att ha legat nerbäddad i sängen. Spänd i kroppen, och med ångesten och skuldkänslan högt upp i halsen.

Jag skrev av mig lite grann på min tredje blogg...

Jag har kollat blocket. Läst bloggar. Kollat mailen då och då...

Jag har även fotat en del med systemkameran idag. Testat den lite och lärt mig mer... Och jag tror faktiskt att jag gillar den! Kanske att jag köper den av syrran nu då. Men ska kolla bilderna på datorn först.

... På talan om bilder... Jag ÄLSKAR min nya header! Det gör jag. Jag tycker att den passar så bra in på bloggen...

Ja-a... Vad har jag mer gjort idag?

... Ja, det kanske inte var något mer. I så fall har jag ändå glömt det nu.

Men ett faktum är. Ska jag flytta ihop med Xsambon i H*vetets stad, får det bli om ett år eller så. När jag vet att jag klarar dessa livets påfrestningar. På tisdag den 2:a, ska jag på visning här i närheten. Och hoppas på vinst ;D

God natt med er <3

Jag har gjort någonting som jag aldrig trodde att jag skulle göra! ... Jag har ljugit för att... Ja, det räcker väl med att säga "för min egen skull"...

Jag vet inte om jag vill gå in på det mer. Men jag kan ju säga som så, att samvetet tryter och ångesten pressar just nu... Jag känner bara att det är så fel... Jag ska inte behöva komma upp med lögner för att kunna göra egna val i livet. Andra oroliga själar som måste lägga sig i för att skydda mig. Nej, jag vet vem jag är. Och jag vill själv komma fram till vart jag hör hemma och med vem. Göra mina egna misstag och framsteg... Jag vill testa för att märka...

... Och just nu vill jag bara prata med någon opartisk. Någon som egentligen inte bryr sig om vilket. Någon som inte vet så mycket... Som inte varit med från början. För att jag vill tillåtas lita på mig själv. TRO på att även jag kan bli bättre och göra framsteg. Klara vad jag tidigare inte klarat...

...Och tvivlet från min egen sida, är det värsta...

Jag önskar personligt ombud fanns tillgänglig... Men semester, ni vet.

Ja. Som ni kanske märker, är jag väldigt kluven just nu. Väldigt vilsen i mig själv. VILL en sak, men sviker.. Samtidigt som jag inte riktigt vågar... Kanske inte ens vill...

Men vi tar dagen idag, istället ;)

Jag klev upp imorse klockan sju. Mötte Brorsan i hallen, väntade in att han skulle "nosgrimma" Vovven, och så traskade vi tillsammans iväg till bussen. Japp. Idag skulle jag åka hem.

... Han satt kvar med mig och väntade tills bussen kom, och sedan skildes vi åt. Jag på bussen och han hemåt till sig igen.

Resan gick jättebra, och jag var faktiskt inte orolig eller nervös en enda gång. Jag hade väl för mycket annat att tänka på, antar jag. Allt det här med flytten till H*vetets stad, som kommit så plötsligt, och alla oenigheter mellan A-K och mig, har gjort att DET är det enda jag kan tänka på. Ja, det och en massa framtidsdrömmar- och syner om hur det kan komma att se ut OM nu Xsambon och jag skulle flytta ihop igen! Oron över hur jag ska berätta det för mamma och pappa. Vad de ska säga... Ångesten över att svika och göra mina närmaste oroliga... De som betyder allra mest för mig...

Men annars gick resan jättebra. Förutom att det regnade oavbrutet. Det blåste och var kallt. Men det var ju bara under väntetiderna som det var någonting som jag kunde lida av.

Väl hemma, klockan tre, gick jag direkt upp hit på övervåningen. Gladdes(ett ord?) åt att mina växter fortfarande levde, och blev ännu gladare av att de hade växt som självaste F*N :D

Jag har suttit vid datorn. Skrivit av mig på min tredje blogg. Läst bloggar. Kollat blocket. Och så har jag spelat lite Bejeweled. Ja, och jag har gjort en plus-och minuslista över att flytta inom detta området respektive H*vetets stad. H*vetets stad vann konstigt nog. Men det var ju det jag satt och hoppades på. Så det måste väl betyda något.

När jag väl tog mod till mig för att prata med mamma, så tog hon det PRECIS som jag hade trott. Hon blev tystlåten och "deppig"... Antagligen av oro. Hon sa att hon tyckte att det var en väldigt dum idé... Och ja... Men det är ju mitt beslut. Samvetet kan dock inte låta bli att värka... Men vem lever jag för? Dem eller mig själv? ...

Idag har jag även testat 21åringens systemkamera, för att se om jag ska köpa den... Den låg på min säng när jag kom hem. Men än sålänge, efter en liten "testrunda", fattar jag inte mycket alls. Jag förstår inte hur man får fram bilden på skärmen. Jag kan TA foton, men jag kan inte se bilden på displayen innan jag knäpper av ett foto. Utan jag får kika i "hålet" eller vad man nu ska kalla det...

Ja, men jag lär mig nog ;) Hade bara inte ork att joxa för mycket och för länge idag...

Nu till kvällen, såg jag på lite musik på tv:n och åt godis som krymt till hälften så mycket medans jag har varit borta i två veckor. Ja, men jag får skylla mig själv. Lämnar jag det i kylskåpet där vem som helst kan se det, får man räkna med att gottegrisarna norpar :P Ingen skada skedd. Jag har allt råd att köpa nytt om det skulle vara så ;P

Nu säger jag god natt. God natt med er <3