... Jag jobbar inte... och kommer inte heller att få in sådär överdrivet mycket pengar på min aktivitetsersättning och bostadtillägget... 

Men än sålänge har jag pengar :) Så. Lika bra att lägga en del på sina nära, nu när jag har möjlighet. Och lagt pengar... Ja, det har jag gjort ;D Det har blivit mycket av det nu det senaste... Men det är det värt. Än sålänge sitter jag inte i sjön. Får se hur ekonomin lägger sig sedan när jag har flyttat. Då ska jag nämligen börja köpa in möbler och liknande för pengarna jag har kvar. Och det jag inte har råd med, får jag försöka spara till. För att, snyggt ska det vara ;D

Men nog om det. In några sekunder.

Vi tar dagen ifrån början.

Jag klev upp imorse till klockan. Vid halv sju.. Efter en rätt så jobbig natt, av funderingar kring ätandet. Precis som jag avslutade gårkvällens inlägg med...

Minns inte om jag funderade HELA natten. Men jag minns HELT klart att jag önskade att personligt ombud inte behövde ha semester PRECIS just nu. Då jag kände att jag ville ta tag i hela alltet. Hälsan, framför allt. Så att jag får enklare att våga ta mig ut i livet. Träffa folk. Jobba... Och framför allt, ÄTA.

... Och då ville jag ha med mig henne och prata med någon..

Men idag har varit en lugnare dag.

Jag gick ner på nedervåningen. Hämtade en dubbelt så stor skål än vad jag BRUKAR äta ur. Och fyllde botten med yoghurt, nötter och frön. Russin.

Ja, jag gjorde så, för att botten på DEN skålen, är MER än det jag äter ur den lilla. Och jag tänkte det kunde kännas mindre MÄKTIGT att orka ÄTA, om det såg mindre UT..

Ja, och så tog jag med mig ett glas apelsinjuice... Och gick upp på rummet.

Åt. Och började sedan fundera.. Medans jag önskade att jag kunde somna om igen. Skulle bli en såå lång dag annars.

Och det gjorde jag.

Klev sedan upp vid tolvtiden, för att äta lunch. En del av Rågkuse, med kokt ägg. Och så en kopp te till det. Ja. Te har blivit väldigt gott igen. Efter flera års "paus" ...

Åt. Och gick sedan och satte mig vid tv:n... Stirrade.. Och så kom pappa hem en timme tidigare ifrån jobbet... Och det blev en kopp kaffe, nästan direkt jag avslutat lunchen.. Men inga problem. Kaffe går ju alltid ner ;)

Och nu när jag säger det... Jag höll på att glömma... Idag gjorde jag en ny lösning på mitt lunchproblem. Att EN del Rågkuse är för lite. Och TVÅ är för mycket.. Jag tog EN del, och sedan ett päron efter det :) Det kändes inte ALLS lika mäktigt ;D

... Japp. Nu är det allvar. Här ska kämpas för att äta sig mätt så gott det går. Det vill säga, gå upp i vikt ;D

Mamma var irriterad och frustrerad, mesta delen av dagen. Med några glada miner emellanåt. Ja, jag kände nästan att hon var lite ELAK mot pappa. Så oförstående hon var. Men så är hon ju så OROLIG också.. Minsta motgång åt NÅGOT håll... Så blir hon vresig och stressad.

Japp. Idag har ju pappa stukat foten på jobbet... Och han fick INGEN som helst förståelse för att han hade ont. Och vad han än gjorde... Hur han än såg UT, som indikerade att han hade MINSTA lilla ont.. Så hade hon någonting att säga till om...

Men det är ju stressen med flytten, som spökar hos henne. Har pappa ont, blir kanske flytten lidande... Och så ekonomin. Kan pappa inte jobba... Ja, då blir hon orolig för pengarna...

... Men LITE förståelse tycker jag nog att han kan få.. Själv skulle jag känna mig rätt så oviktig och sårad, om inte ens min PARTNER... Som jag varit gift med i över TJUGO år, kunde stötta mig.

Men. Nog om det.

Efter fikat, blev det till att plocka lite i allrummet. Flytta på kartonger... Och ta ner saker i källaren. Sedan satte jag mig vid datorn. Då jag kände att jag ändå inte behövdes. Säger de inte VAD jag ska göra, gör jag heller ingenting. För att, hur ska jag veta? ... Och dagens lilla syssla, fick jag nästan DRA ur dem, känns det som.

Vid datorn, började jag kolla möbler och design. Jag ville hitta webbutiker som säljer möbler och inredning i MIN stil. Så att jag sedan bara kan gå in på dem alla, när jag har ekonomi till att köpa en lite dyrare möbel... Eller billigare, för den delen!

Men när jag känner att jag vill köpa något, kollar jag bara igenom dessa, och väljer det som känns mest rätt i hela kroppen ;D

Det tog sin lilla tid att kolla igenom alla dessa webbutiker, och sedan välja ut de som tilltalade mig. Men jag hade ju också gott om just tid.

Satt i säkert tre timmar och bara bläddrade och bläddrade. Sparade sida efter sida...

Och sedan blev det middag. Diska efter middagen...

Och så fortsätta kolla igenom sidor.. Tils jag till slut, kände att det räckte med butiker. Nu kunde jag säkert hitta min stil...

Fika efter det. Till IDOL.

Jag åt två kakor, och en liten kula glass. Alldeles lagom. Och inte heller fastnade jag i någon fälla. Så idag har jag lyckats väldigt bra =)

... Ja-a.. Nu vet jag inte om det VAR så mycket mer. Har lovat att betala några hundra kronor till min syster, för farsdagspresenten... Fick betala så mycket vi ville. Resten tog hon.. Så jag tänkte 500. För att. Som sagt. Det blir mycket betalningar för presenter hit och dit nu.. Men snart kanske jag inte har råd ALLS. Då kommer jag att få SPARA i några år, för att kunna ge alla syskon och föräldrar, relativt dyra presenter... Ja, om jag inte får jobb, såklart ;)

Så. Med det sägar jag god natt. God natt med er <3

När man får lust att svälta igen... i ren desperation...

Jag känner mig bara så hjälplös. Så svag och uppgiven.. Allt jag kan se därframme, är jobbigheter. En ren kamp för vart steg jag tar... Och så kan jag inte ens få kontroll över det enda som jag TRODDE att jag kanske med lite vilja, skulle kunna få kontroll över...

Men det går inte... Och jag har ju inte någonting annat än mig själv att skylla på, HELLER. För att det är ju MIN vilja som tryter.. Det är ju JAG som bestämmer mig för att "fuska" och trots allt TA det steget som jag VET får mig att känna att jag har tappat kontrollen...

Och sanningen ÄR... att får jag inte kontroll över ätandet. Så att jag vågar äta mig MÄTT vid varje måltid, och äter vid UNGEFÄR samma tider varje dag...

... Ja, jag orkar liksom inte hålla på.. Och hellre, inte äta alls.. Än att äta ingenting, för att sedan äta massor.. Och gång på gång bestämma mig för att jag MÅSTE äta mig mätt.. Jag MÅSTE äta det, det och det målet varje dag... Men aldrig lyckas GÖRA det!

Och så samtidigt gå med viljan att gå upp i vikt och bli vän med ätandet. Känna mig TRYGG i det. Samtidigt som jag är RÄDD för näringen. RÄDD för VAD jag äter. NÄR. HUR och VARFÖR.. 

I samspel med rädslan för att gå upp i vikt, utan stopp.. Jag vill UPP! Men jag vill UPP under KONTROLL!

... Om ni förstår vad jag menar...

Men gång på gång, förstör jag för mig själv, genom att inte äta mig mätt... Och vägra äta om jag inte känner mig hungrig... Vilket leder till att hungern kommer vid fel tillfällen... Och jag börjar PROPPA i mig skräp!

Jag borde kanske prata med någon.. Jag behöver TRYGGHET. Och inte ännu en svältperiod mittuppi alltihopa. Vilket med största sannorlikhet väntar mig i min nya lägenhet. Där jag blir ensam...

Men till dagen.

DEN är nog enkel att räkna upp!

... Jag klev upp vid halv sju imorse. Smög ner på nedervåningen och gjorde iordning min frukost. Och gick sedan, för att undvika sällskap... eller att ens behöva riskera att SE någon, upp på rummet igen, och åt min frukost i sängen..

Sedan la jag åter huvudet på kudden, och somnade om...

Larmet stod på tio och elva också.. Då jag ville vakna till, vid tio.. Och sedan kliva upp för att duscha, vid elva...

Sagt och gjort.. Och efter duschen, la jag mig på sängen i några minuter till... För att sedan känna mig redo för lunch.. En överdel av en Rågkuse, med ett kokt ägg på... Och så en kopp svart vinbärste till det.

Upp på mitt rum, för att äta lunchen. Och sedan ner igen. Då jag hörde att mamma hade klivit upp. Och var rädd att HON skulle börja ta hand om den disken som JAG hade tänkt ta. Jag menar. Hon har ju jobbat natt. Lämna det åt mig =)

Diskade iordning.. Och sedan gick jag upp hit igen. Låg på sängen.. Ja, LÄNGE. Kände mig trött och seg... Och allt ältande angående rädslan för hela livet, som jag hade såå mycket tid till idag, gjorde mig alldeles tung och seg i huvudet... Tankarna rullade vålter... Och jag kunde inte lugna ner dem.. Samma tankar, gång på gång. I company med en MASSA andra orosmoment över livet i det stora hela, i bakgrunden...

Jag vågade inte lita på mig själv det MINSTA, angående att börja jobba ute bland folk.. Och jag kunde inte få ihop hur jag skulle orka med alla livets... Ja, allt livets innehåll, HELLER. Jag kände bara att livet inte är någonting för mig. Jag ser ingen större njutning i det... Och någon framgång på NÅGOT plan, kunde jag inte heller se...

... Ja. Jag ville bara försvinna...

Jag skickade iväg ett mail till min jobbcoach... Skrev att jag inte visste om jag skulle VÅGA vara på hunddagiset... Ja, jag behövde bara få det UR mig... Ältandet tog KOL på mig!

Och så skrev jag att jag inte visste vad som kommer bli jobbigast. Att sabba den här chansen som jag har VÄNTAT på såå länge... Eller att gå dit och må SKIT...

Annars har jag typ bara legat på sängen idag. Jag spelade en omgång BubbleShooter... Och jag har kollat blocket hundar...

Middag.

Och sedan tv på nedervåningen... En hel del skrivande i dagboken, på min tredje blogg... och i punklisteboken, under dagens gång...

Fika och film, tillsammans med mamma och pappa... 17åringen satt också med... Och 14åringen kom hem efter någon timme..

Jag åt ingenting. Utan drack bara kaffe. Då fikabrödet var "förbjudet" och jag inte var hungrig på smörgås eller yoghurt... Nej, ingen lust till att äta någonting ALLS, faktiskt...

... Och DET var misstaget! Jag SKULLE ha ätit ändå.. Men jag är RÄDD för att äta när jag redan är mätt.. För att "hur ska jag veta hur MYCKET jag har behov av? ... Mättnaden är ju min riktlinje", liksom...

Så. Vid halv tio, var jag såå hungrig... Och jag kände bara att "går jag och lägger mig nu, HUNGRIG... Ja, då går jag självfallet ner i vikt till slut.. För att, vad har kroppen att förbränna under natten?" ...

Så. Jag bestämde mig för att ta min andra del av Rågkusen från lunchen.. Och så tog jag en kopp med kall mjölk, lite ovispad vispgrädde och kakao.

... Och efter det, ville jag bara ha mer, mer och mer... Vilket gör mig orolig... "Hur vet jag när jag har ätit tillräckligt?" ... ALLRA helst när jag börjar äta kakor!

... Det är att inte känna kontroll, som är det jobbiga/läskiga... DET är vad som gör det omöjligt för mig att lyckas gå upp i vikt! Då jag stoppar mig själv hela tiden...

Men det blir FARLIGT, först när jag börjar känna behov av att svälta! Inte äta ALLS...

Men god natt med er <3 Jag får komma på någonting.

... Och nu.. Ett kvällsinlägg :)

Hmm. Vart ska jag börja?

... Kan ju faktiskt börja med att säga.. Att jag känner mig svag. I sinnet. Min vilja är svag.. Eller stark åt fel håll.. Och min hjärna säger mig ofta "Äsch. Skit samma... Jag kan ju alltid göra så, så eller så.. när jag har flyttat sedan.."... Drastiska åtgärder...

Men samtidigt så TROR jag att jag kan övertyga mig själv om att bli starkare. Att tvinga viljan att lägga sig åt rätt håll.. Bara jag PÅMINNER mig själv om VARFÖR jag gör det.. Och om hur jag mår om jag INTE gör det ;)

... Ja. För tillfället, handlade det om mitt behov av att få ordning på maten. Att äta hälsosamt och regelbundet... Och att inte BOBBA i mig obegränsat med onyttigt under en och samma gång... fastän jag känner mig PROPPAD och illamående!

Utan få ordning på rutinerna. Ungefär samma tider varje dag. Och begränsat med sådant ätbart som man bara mår dåligt av.. Både fysiskt och psykiskt, för min del!

... HÄLSOSAMT, alltså! Sådant som gör en lycklig och får en att känna sig stark och pigg ;D

Ja.

Men från början nu då.

Jag vaknade imorse klockan... Ja, natten minns jag inte så väl... Så jag går direkt på morgonen..

Vaknade iallafall vid halv sju, när klockan ringde. Åt min frukost. Lite mer än vanligt. Men säkert bara knappt en halv decilliter mer yoghurt än vanligt..

Kröp sedan i säng igen.. Somnade om. Och vaknade igen, till klockan, vid 11tiden.. För att då skulle jag snart ut och klippa skott.. Husvisning idag också.

Låg dock kvar i sängen. Vaken. En stund till..

Väntade på att få höra bilen komma.. Men kände ändå att jag behövde kliva upp till slut..

Klädde på mig kläderna.. Och satte mig sedan på datastolen och väntade.. Kollade ut genom fönstret. Väntade...

Men ingen kom. En kvart sena. Och jag gick ner på nedervåningen. Frågade mamma... Och de kommer inte. Influensa.

... Och då struntar ju jag såklart i att klippa skott.

Jag kände bara att jag behövde en HELT ledig dag. Då det har varit såå mycket på sistone. Såå mycket stress. Såå mycket som händer... Möten och packning... Och såå mycket funderingar. Planering. Och ältande...

Så. Jag satte mig vid tv:n en stund. Åt lunch... ALLDELES för mycket. Vilket övertygade mig om att en HEL rågkuse(dubbel) var ALLDELES för mycket för EN lunch. Jag mår helt enkelt inte bra av det. Känner mig proppad. Och blir osäker...

Sedan blev det till att sätta sig i bilen. Mamma hade lovat att skjutsa mig till affären för att hämta ut ett par paket som jag hade beställt. Ja, på posten, dåda.

Så. Det gjorde vi.

Så nu har jag hämtat ut den hemliga julklappen till 20åringen. Och så 14åringens julklapp. En Kickster, tror jag att det hette. Stort och tungt paket. Och jag tror att han kommer att ÄLSKA den! Det HOPPAS jag iallafall ;D

Efter det. Upp på rummet. Stå en stund i allrummet, och hålla mamma sällskap när hon gick igenom gamla sängkläder och valde vad hon ville ha kvar och inte.. Och sedan gick jag in på min rum. Satte på musik på mobilen.. Ut i högtalarna... Och så la jag mig på sängen.

Bara kopplade av. Stirrade rakt ut... Och kande hur TUNGA ögonlocken blev. Hur AVSLAPPNAD jag var i hela kroppen. TRÖTT.

Låg kvar på sängen, tills 14åringen, knackade på min dörr... och insåg att jag "låg och sov"... Backade långsamt och osäkert, undan... Varpå jag sa "Men ska du GÅ nu?" ... Ett leende på brorsans läppar. Och han kommer och sätter sig på sängen.

Pratar lite... Och sedan går han igen...

Efter det här, hände det inte så mycket. Inget märkvärdigt eller nämnvärt iallafall.

Så. Ner för middag.

Och sedan diska iordning efter middagen...

... Hmmm... Vad hände SEDAN?

Jag minns inte riktigt. Men någon gång därefter, kom iallafall mamma och pappa upp på övervåningen. De skulle fortsätta röja bland alla spel och pussel. Lägga i kartonger och säckar och så vidare.

Jag satt med dem. Men sedan när de gick ner, satte jag mig vid tv:n istället...

Skrev av mig lite i punktlisteboken... Då jag fick lampor, fläkter, kaminer och så vidare, på hjärnan. ÄNNU fler saker som kan vara bra att ha. Som jag behöver... Eller som jag VILL ha, till lägenheten...

... Ja. För att, när jag har flyttat sedan, känner jag att jag behöver ha en plan för ungefär hur jag ska ha det...

Diskuterade det lite med mamma. Och kom fram till lite olika alternativ. Och hon, som kanske har lite mer koll på vad som finns och inte finns där redan när jag flyttar in... Ja... Jag fick lite mer koll.

Sedan. Fika och film, tillsammans med mamma, pappa och 14åringen..

Jag hade ju bestämt mig för att INTE äta fikabröd eller godis(och liknande) på vardagarna något mer... Just för att jag VET att om jag släpper efter på dessa "regler", så släpper jag på alla. Och det blir varken måltider eller någon begränsning på hur MYCKET jag äter(vilket ofta leder till självsvält)! ... Vilket jag ALLTID mår lika dåligt av, både psykiskt(ångest) och fysiskt(illamående. Proppad)!

Så. Efter att ha ätit obegränsat utan stopp. Ja, jag menar. Mättnadsmässigt. Tror inte att det FINNS något stopp just nu... Och av BARA onyttigheter! ... Så bestämde jag mig för... Jag LOVADE mig själv. En gång för alla. Att INTE äta onyttigheter varje dag. Utan BARA på lördagar... och vid familjesammankomster och liknande. För att man BEHÖVER inte allt detta socker. Och inte heller snacks... Vilket jag inte äter för tillfället, HELLER. Men ändå. Onödigt skit. Som man blir beroende av... När frukt och naturella nötter, faktiskt är MINST lika gott ;P

HOPPAS att jag har lyckats övertala mig själv nu... För att jag vill inte KÄNNA mig såhär svag och hjälplös... Såhär uppgiven av brist på självtillit... Inte när det kan förstöra för vad som verkligen är VIKTIGT för mig! ... Ett lyckligt liv.

Med det, säger jag. God natt med er <3

... Jag vet inte hur jag ska klara livet som uppenbarar sig framför mig...

Jag ska klara av att ÄTA relativt hälsosamt.. Jag ska klara av att gå till praktiken vid varje tillfälle... Jag ska sköta ekonomin. Kunna hantera både överflöd efter månadens slut(Hur mycket ska jag spara? Vart? Och vad ska jag göra med pengarna?)... och de månader som kanske blir tajta..

Jag ska klara av att handla för veckan eller månaden. Att tvätta. Städa. Och laga mat...

Ja. Och jag ska klara av ALLT! Utan att känna att det inte är värt det, och istället börja sträva åt HELT fel håll. Det ENKLA hållet... "Jag skiter i allt"hållet...

Nej. Jag känner bara just nu. När jag sitter här och i princip HELT har släppt kontrollen över ätandet. I princip inga matrutiner... Och inga som HELST gränser på hur mycket onyttigt skit som jag kastar i mig på en gång...

Ja, jag känner bara att.. Om jag är SÅHÄR svag NU.. Att jag har kommit på ÄNNU en ursäkt för att få släppa på allt "Jag kan ju börja när jag har flyttat. Enklare då..." .. Ja, hur ska jag DÅ klara det.. Bli starkare när jag har FLYTTAT? Jag menar. Vad kommer jag DÅ på för ursäkt för att äta på ett sätt som får mig att må dåligt både fysiskt och psykiskt i längden?

PÅ mitt problematiska tänkande med maten... Det dåliga samvetet och ångesten, varje gång som jag äter "fel"... Varje gång som jag inte äter alls... Och varje gång som jag äter för MYCKET...

Ja, då har jag ju också detta urdåliga självförtroendet, som ger mig problem på alla möjliga sätt och håll. Ja. Allra helst på det sociala planet, dåda...

.. Och perfektionismen.. Att fundera för mycket. Behöva FÖRSTÅ allt jag gör, innan jag gör det. För att annars kan ju något annat alternativ vara mer bra.. Varför inte, liksom(?)...

Ja. Men nu tar vi dagen idag. Nu när jag gnällt färdigt :) Allt löser sig nog till slut.

Klev upp imorse när klockan ringde. Vid halv sju. Åt min frukost. Under lite sådär osäkerhet.. Eller jag vet inte vad jag ska kalla det. Men jag kände mig spänd. 17åringen gick omkring i huset... Och jag VILLE bara inte att hon skulle SE mig.. Jag hade ingen som HELST lust för någon kram.. Ingen som HELST lust att öppna min mun för annat än äta.. Ingen lust att se någon eller att bli sedd..

Nej, jag ville bara vara ifred.. Och kanske förstod hon redan det.. För att hon lämnade sedan huset för att gå till skolan... Utan att jag behövde ge en blick..

Upp hit igen. Lägga mig och sova en stund till. Ja. Fram tills klockan ringde igen, vid tio. Då skulle jag kliva upp. För att sedan göra mig klar för att gå ut och klippa skott. För att idag kom de fler husspekulanter som hyresvärdarna släpar hit stup i ett.. Och då ville jag INTE vara inne.. Vart gömma sig, liksom(?).

Ut jag for. Klippte skotten från ETT träd. Det näst sista på denna sidan av allén. Och den andra lär jag inte hinna klart med..

Sedan var det iallafall lagom att avsluta. Då husvisningen var klar för idag. Nu blir nästa, imorgon. Då klipper jag det sista trädet.

Mamma var i fullt stök med att baka, hela förmiddagen och halva eftermiddagen..

Men det var ingen fara. Jag hade annat att göra, på mitt håll.

Åt lunch.. Och gick sedan upp på övervåningen för att fortsätta med vad pappa hade påbörjat. Att plocka ut allt ur spelförrådet. Och sortera spel, pussel och experiment och pyssen m.m i olika högar. Tejpa ihop de pussel-och spelkartonger som var trasiga och så vidare.

Satte på musik på mobilen. Ut genom högtalarna. Och så började jag.

... Inget mer att säga om det.. Höll väl på i närmare två timmar..

Och sedan gick jag in på rummet och stängde dörren om mig en stund..

Jag minns inte vad jag gjorde nu.. Men jag satte nog inte igång datorn iallafall. Nej, jag satt på sängen. DET minns jag.

... Men jag går vidare. Eftersom att det är svart.

Jag mailade iallafall...

Nej, just det ja! Jag fixade med adressändring. Så nu... Ja, nu är DET gjort ;P

Och SEDAN mailade jag min kontakt på försäkringskassan. Då jag satt och funderade på hur jag skulle göra med den där hyresspecifiktationen som skulle in till försäkringskassan. Den sista delen till min ansökan om bostadstillägg... "FINNS det inget enklare sätt? ..."

Men det var inte DET jag frågade.. Det var bara vad jag satt och önskade... INNAN jag skrev det där mailet..

Nej, det jag frågade, var "exakt vilken adress den skulle skickas till".. Och hon svarade mig, att allt redan var färdigt. Att den delen inte behövdes.. Och så skrev hon hur mycket jag hade blivit beviljad. Och från och med när..

Det tackar vi för! Tycker om min nya handläggare. MYCKET trevligare och mer hjälpsam ;D

Så. Då blev det med ens lite enklare att räkna ut inkomsten per månad.. Och jag kunde få en bättre överblick på "relationen" mellan utgifter och inkomster...

... Låg på sängen en stund... Skrev lite, gång på gång, i punktlisteboken... Mycket tankar nu.. Många intryck. Och mycket att komma ihåg, och fundera över. Planera och så vidare. Reflektera...

Jag VET inte om jag skrev dagbok.. Men punktlisteboken, blev väl nött...

Middag. Och sedan upp hit en kort stund.. För att sedan går ner för att se på tv... Men istället följde jag med mamma och pappa upp hit, för att gå igenom pussel och spel med dem.. För att nu låg ju allt på tusen högar på både skrivbord och allsäng..

Fika och film på det... Och sedan började jag proppa i mig en MASSA kakor. Eftersom att reglerna och riktlinjerna togs bort... av mig själv! Dumma jag.. Men grejen är den, att det känns som om jag blir GLADARE av att äta onyttigt. Av att bara VRÄKA i mig... Och jag känner att jag UNNAR mig det nu.. Trots att jag mår skit av det(!)... Hoppas bara att jag lyckas äta någorlunda regelbundet och hälsosamt, sedan när jag har flyttat...!

Tog med mig kakor, yoghurt och banan, upp hit. Nu när jag skulle blogga... Men gick sedan ner en gång till... och hämtade FLER kakor!

Ja, helt otroligt. Antingen så är man jättenoggrann och avstår helt(förutom måltiderna)... Eller så släpper man ALLT och det finns inga GRÄNSER för hur mycket man proppar i sig!

Jahapp... Gnäll. Gnäll. Gnäll. När ska jag klara av att ta tag i allt på RÄTT sätt? Varken för besatt eller släpphänt? Och få det att kännas tryggt?

... Jaja.. God natt med er <3

De är intryck. Saker som fastnar på hjärnan, bara för att de intresserar mig. Saker som jag vill komma ihåg. Är rädd att glömma... Ja-a... Jag oroar mig till och med för beslutsångest... Eller att inte bli nöjd med rätt saker.. Blir jag nöjd så blir jag.. Men jag vill bli nöjd för de framtidsvisioner som jag har just NU.. Med den inredningen och designen.. De möbler och ideér om... Ja, som jag har NU...

Befängt(om det nu är rätt ord).. Men SÅ fungerar min hjärna... Jag ser en MASSA fina saker. I butiker och på internet... Vill registrera det i hjärnan. Ordentliget. Behålla bilden, för framtiden.. Då jag ÄNTLIGEN kan köpa någonting liknande.. För att det är ju SÅ jag vill HA det.. Och tänk om jag inte minns... Blir nöjd med någonting annat... "Men är det då JAG?" ...

Men vidare.

Jag rabblar dagen idag.. Trots att det känns hårt att blogga just nu. När det är så mycket annat som stör min hjärna.. Men gör jag det INTE, riskerar jag att ångra mig, om sådär ett par veckor... Och så blir det en lucka... Oacceptabelt!

Imorse... Efter att ha sett på fler avsnitt av en pjäs som jag påbörjade häromnatten, och ha sovit obekvämt... vaknade jag till klockan, vid kvart i åtta... Men jag klev inte upp. Då jag redan hade ställt in klockan att larma vid tjugo i elva också.

Ingen frukost idag heller... Det BLIR så, när jag går och lägger mig efter att precis ha ätit. Ingen matlust liksom. Ingen matlust när jag lägger mig... Och jag har ställt in mig på att hoppa över frukosten.. Så enkelt, liksom.

Klev iallafall upp när klockan ringde vid tjugo i elva. Gjorde mig iordning. Tog ett glas apelsinjuice till mina vitamintabletter.. Och traskade sedan iväg till bussen.. Idag var det dags för planering inför praktik, med min jobbcoach.

Väl i stan, gick jag direkt in på Åhléns.. Tittade runt lite grann. Och fick inspiration. Inspiration som iochförsig får hjärnan att snurra, rulla tankar, kanske lite fööör fort... Men OJ, så fina saker!

Det är inte ofta jag kollar. Men det...

Ja, det var fint. Såg en MASSA som jag skulle kunna tänka mig att köpa, om jag redan hade bott hemifrån. Men ja.. Det blir svårt att hålla det fast i minnet, enda tills jag får chansen att köpa DET eller något liknande!

... Men nu på kvällen, skrev jag ner en lista med några butiker som HAR sådana saker som jag FALLER för... Så kan jag lugna ner mig lite ;)

Men tillbaka.

Efter Åhléns... började jag gå mot platsen där vi skulle ha möte. Men tio minuter kvar... Så jag tog en snabbis in på Hm också... Men. Nej. Inte så intressant, enligt mig.. Jag hade ingen ro till att titta på kläder. Inte idag.. Så jag bestämde mig för att gå upp och ringa på klockan istället. Bara fem minuter tidig ju.

Rätt kvinna kom och öppnade. Och vi började direkt.. Jag var inte rädd för att visa mitt tvivel och min mäkta osäkerhet för hela GREJEN med att börja praktisera bland FOLK, och få KRAV på mig(!)... För att det ÄR verkligen så jag KÄNNER.. Jag är inte ens 10% säker på att jag kommer att klara av att göra någonting ALLS där, utan att bara ställa mig halvt paralyserad!

Men vi pratade lite. Och försökte göra upp en så bra plan som möjligt. Hon följer mig dit, första gången. Och så FÖRSÖKER vi med att hon går därifrån direkt. För att, hon SA att hon kunde stanna tills tolv... Alltså hela tiden JAG var där... Men samtidigt trodde vi båda två, att det kunde bli svårt för mig att våga mig dit nästa gång då..

Och så nämnde hon, några gånger, att jag måste öva på att säga "hej" när jag kommer. Och att iallafall kunna prata något SÅNÄR... För att andra kunde uppfatta mig som sur annars..

Ja. Vi får se hur det går med allt. Kanske går det jättebra också. Känns inte så. Men det är ju inget som jag VET :)

Gick därifrån. Var hungrig. Illamående. Utmattad... Ja. Idag... Ja, de senaste dagarna, har det blivit väldigt tydligt för mig att jag äter för lite. Då jag alltid känner mig tom i magen. Och hungrig.. Ja, och axlarna börjar bli sådär kantiga igen. Ryggen kotig och de här tjocka benen nedanför halsen, sticker ut längre än tidigare...

Ja, det känns inte så bra.

Så. In på min standard matbutik.. Efter att ha suttit i stensalen utanför bibblan en stund.. Och köpa mig en lunchsmörgås och lite plocksallad. Ja, lösvikt. Ni vet.

Nu skulle jag ÄTA! Och mätt skulle jag bli. Sedan får det allt bli ORDNING på ätarrutinerna!

Så kommer jag ut därifrån. Bänken som jag brukar sitta på, var borta. Gick vidare. Ingen bänk. Ingen bänk... INGEN BÄNK!

Jag var hungrig. Illamående. Och slut på att gå. Jag ville BARA hitta någonstans bortom alla människor, att sitta och ÄTA..

Men det blev inte så. Jag gick till busstationen. Ställde mig och väntade på bussen i några minuter.. Och åkte sedan hem. I en ÖVERPROPPAD buss! Där jag fick STÅ upp den första biten! Ja, att stå är inga problem. Jag är ung =) Men FULL buss! Ja, DET är jobbigt! Säkert många som håller med mig.

Väl hemma. Direkt upp på övervåningen. Äta min sallad. Vara mätt. Men PROPPA i mig smörgåsen också.. Bli... Ja, frustrerad kanske(?) på mättnadskänslan. Denna PROPPADE känsla... Och därför göra en plus- och minuslista på att VILJA gå upp i vikt och INTE vilja det! För att, nu måste jag bestämma mig! SKA jag gå upp i vikt, så måste jag kämpa fullt ut! Äta mig MÄTT! Och äta regelbundet. Annars får det vara. För att detta mår jag INTE bra av!

Att gå upp i vikt, vann stort. Vilket borde betyda att det är dags att koppla bort den västa delen av hjärnan, och börja äta ORDENTLIGT ;) Inte tänka så mycket... Ja, det enda ska vara att jag inte äter sådant som jag VET är uppenbart onyttigt, på vardagarna.. Och att jag äter vid ungefärliga samma tider varje dag... Alltså MÅLTIDER ;)

Annars MÅSTE jag försöka slappna av! Det är inte DÖDLIGT allvar, om jag skulle göra lite "fel" då och då :) ... Försök nu, kära D... Sista chansen.. Annars ORKAR jag inte mer!

Upp till 54kilo. Go! Go! Go!

Ner för middag, bara 45 minuter senare. Knappt!

INTE HUNGRIG, såklart. Men så visste jag ju att det skulle bli.

... Jag, fortfarande trött. Tyst. Ingen lust att varken TITTA på någon eller föra en konversation... Satt och PETADE i maten. De få riskorn som jag hade på min tallrik. Och den halva hajmalen som även DEN, skulle ner i magen. På ett eller annat sätt..

Efter middagen. Upp hit. Mamma skötte disken, även idag.

Bäddade ner mig under filten på sängen.. Satte youtube i ena örat... Och SOMNADE! Stenhårt!

Jag sover ALDRIG med ljud i bakgrunden! Är tv:n på, kan jag inte sova.. Är musik på, samma sak... Pratar eller snarkar någon för mycket... Ja... Då somnar jag inte!

... Men idag. Jodå! Jag måste ha varit RIKTIGT slut ;D

Efter sovstunden, var jag piggare. Gladare.. Och mer kommunikativ..

Ner för fika tillsammans med mamma och pappa. 17åringen satt med en liten stund. 14åringen joinade oss, för att se på film...

Och efter filmen, började jag älta inredningsideér och butiker... Snurr, snurr, snurr. Funderingar... Punkter i punktlisteboken...

Såg på Dicte, tillsammans med mamma...

Och nu blir det sängen... Ja. Jag tog lite yoghurt nu på kvällen, också. Bara för att fylla på lite.. Illamående, ni vet.

Har funderat lite på att kanske börja praktisera på något kontorsjobb istället... Men det är ju bara rädslan och ångesten som talar.. Så.. Jag måste sikta på hunddagiset nu när jag har det inne ;)

... Och så har jag bestämt mig för att INTE ansöka om någon kontaktperson just NU. Då det händer för mycket... Och jag inte vet ännu, om det behövs...

God natt med er <3

.. Alltså. Jag kan inte äta med rutiner, om jag inte äter ORDENTLIGT när jag väl äter. Det ÄR bara så. SKA jag äta regelbundet och BARA vid vissa tider, så kan jag ju inte bestå såhär rädd för att bli mätt, och därför vara HUNGRIG vid fel tider... Men ändå inte kunna tillåta mig själv att ÄTA.

... Ja. Om ni förstår hur jag menar. JAG förstår iallafall. Men jag VILL bara inte äta mig MÄTT...

Och jag är inte så säker på VARFÖR. Jag vet bara att jag HATAR känslan.. Och att jag ångrar mig. Får ångest varje gång som jag "ätit för mycket"...

...Kanske ÄR jag rädd att bli tjock, ändå.

Jag menar. Rädd att börja gå upp i vikt, utan kontroll på HUR MYCKET... Ja, det VET jag ju redan att jag är.. Men jag har på senare tiden, trott att jag VILL gå upp dessa fyra till fem kilo, som jag EGENTLIGEN behöver gå upp...

Men kanske inte... Då hade jag väl klarat att äta ORDENTLIGT, utan att må DÅLIGT för det(?!)...

Men vidare.

Igår natt, åt jag en MASSA naturgodis. En muslibars... Och en flaska smoothie... Ja, ALLT för vad jag TRODDE var den anledningen som jag gjorde ett kort om igår..

Åt och åt och åt.. Antagligen för att jag ville passa på när jag väl "fick"... För att, man vet ju inte när jag nästa gång, kommer att tillåta mig själv äta ORDENTLIGT.

Och OJ vad illamående jag blev... Jag tyckte INTE att det var gott... och jag TVINGADE mig själv med varenda tugga, efter hälften ungefär..

Sedan blev det ett till matschema.. Ett som jag ska FÖRSÖKA följa.. Ett med MINDRE krav... Och inte ALLS lika hårda regler... Ja. Ett schema som det fungerade UTMÄRKT att äta efter, under en period i somras.

Men idag, fungerade det dock inte så bra.. Nej, jag tror att hjärnan har hakat upp sig såpass nu..

.. Att jag har styrt in mig så HÅRT på dessa känslor... Att det känns bara.. Ja. Såå jobbigt att bryta det...

Jag brydde mig inte ens om att kliva upp imorse. Jag stängde bara av klockan som ringde vid kvart i åtta... Och så somnade jag bums, om igen..

Jag klev inte upp förräns klockan tjugo över tolv. Då jag hörde lunchstöket nere från kök och matrum..

... Jag satte en snodd i mitt halvskitiga hår... Under lite lätt ångest över att VISA mig efter att inte ha duschat på ett tag... Hand i hand med oron över att inte hitta någon bra lucka att smita in och duscha, i..

Ner för att äta lunch tillsammans med mamma, pappa, 17åringen och 14åringen..

Diskutera lite grann, vad det är som ska göras under dagen. Vad som ska packas. Vilka utrymmen... Och vad man bör börja med..

Diska iordning efter lunchen..

Och sedan direkt upp hit, för att börja packa ner alla vhs-filmer ur bokhyllan... Vidare till alla skåpen och övriga saker i hyllorna...

Ja, det var kämpigt.. Inte så mycket, fysiskt.. Men att jobba med någonting som man inte har någon ANING om vad man ska göra MED. Jag menar. "Vad vill de ha kvar?" ... "Vad ska slängas?" ... "Och vad är vems?" ... "HUR vill de ha det packat?" ... "Och när jag är klar... Vad vill de ha gjort härnäst?" ... "Och när?" ...

Ja. Och sedan. Ju fler och fler grejer som kom fram. Lades på hög.. Desto rörigare och tyngre blev det att titta på... Och ju tröttare man blev i huvudet, desto mindre motivation kände man till att fortsätta... Ja. Men ALLT jag gjorde... Gjorde jag för dem... Så. Jag fortsatte.

Frågade. Frågade. Och frågade.. Ja, det var det enda jag kunde göra.

En timme, kändes som en hel dag... Men efter middagen, sa jag bara att "Nej, nu räcker det. Nu ska jag KISSA och DUSCHA." ... Ja, jag hade inte velat gå på toaletten tidigare. Mitt uppi allt stök. Jag höll mig hellre tills jag var klar... Och SEDAN kunde jag avsluta och koppla av.

Efter duschen, direkt in på mitt rum. Stänga dörren om mig.. Och på med mina favvis-låtar på YouTube, ut genom mobilens högtalare... på låg volym...

Ligga. Slappna av.. Koppla av.

Sedan. Ner på nedervåningen. Se på film och äta fika. Tillsammans med mamma och pappa.. 17åringen och 14åringen satt med vid fikat..

Jag bestämde mig för att ta en munk, trots att jag inte var hungrig. Inte hade någon större matlust... Men i vetskapen om att jag inte skulle få äta onyttigt och sött, förrän nästa helg... Då får man ju passa på!

Mamma åkte till jobbet.. Pappa gick och la sig... Och jag satt kvar en stund vid tv:n..

Jag tog mig en muslibar.. Bara för att jag var hungrig. Och tänkte att.. Det är ju helg. Och på helgen får jag väl tillåta mig själv att frångå rutinerna LITE.. Allra helst, när jag är såå motvillig att NÅGONSIN äta mig mätt! Jag går ju NER i vikt! Inte upp! ... KÄNNS det som iallafall(!)... Men vad vet väl jag(?)... Vågen är ju sedan någon vecka, nerpackad...

Nej, jag måste kämpa. Från och med imorgon... ALLTID MÄTT ;)

.. Då SLIPPER jag äta vid "icke måltider" också ;)

God natt med er <3

.. Ja, nu är det ju bara två veckor kvar... Sedan tar jag steget ut i det vuxna livet igen.

... Och jag VILL ju gärna säga att mina känslor är mest positiva vad gäller den nya lägenheten. Att få ett eget liv. Ta eget ansvar... Att ÄNTLIGEN kunna få ta hem hundar till mig när jag känner för det...

Och SJÄLVKLART att TILL SLUT ha tagit mig såpass långt att jag ska få börja praktisera vilken dag som helst nu! ... Och på HUNDDAGIS!

... Men sanningen är den, att jag är mest orolig och rädd. Självförtroendet tynar bort mer och mer... och allt det mörka med ett vuxet liv... växer sig bara större och större... Tyngre och tyngre...

Nej, det är ingenting som jag tänker på hela tiden... Men när jag SER åt det vuxna livet, så ser jag bara en massa tungt ansvar, och jag själv som ligger och ger upp på vardagsrumssoffan, nerbäddad under täcket... Med skitigt hår... Mår dåligt för att jag inte gör det, det och det... Men vill samtidigt inte göra någonting för att må bättre...

Ja. Mardrömsscenario.. Men jag har VARIT där. Och det är nog DÄRFÖR som jag har en sådan klar bild av det.. Någon annanstans har jag aldrig befunnit mig, i det vuxna livet.. Livet hemifrån...

Okej... Men babbel. Babbel...

Nu blir det dagen idag.

Bla. Bla. Bla.. Undrar om jag ens behöver SÄGA hur mina morgonar börjar. Kliva upp. Äta frukost. Gå och lägga sig igen. Sova vidare. Och kliva upp igen.

Äta min lunch.. Och sedan börjar dagen...

Idag började jag direkt efter lunchen, röja lite i mitt rum. Sortera de saker som jag hade lagt i en SlängaHög... Och packa ner de där få sakerna som samlats på min hylla över skrivbordet, vartefter jag fått dem av mamma och pappa...

Sedan började jag... Ja, jag minns inte.. Jag tråkade. Ja, framför datorn.. Läste väl lite bloggar. Kollade blocket hundar... Ja, och la in en uppdatering av Kvar-Att-Göra-Listan...

Sedan minns jag inget mer.. Minns bara att jag satt här vid datorn och stirrade. Hade tråkigt. Försökte komma på vad jag skulle göra... Utan en IDÉ på att jag kunde gå ut en stund och klippa skott!

Bestämde mig för att trots allt betala den där räkningen som har legat på mitt skrivbord i flera dagar.. Räkningen på den första hyran på den nya lägenheten... Har inte känts bra att göra det, innan. Då jag kände att det var så tidigt. Men "vad väntar jag på?"...

Så. Betald. Och så fixade jag den på e-faktura också. Kanske är enklast, tyckte jag. Fastän jag knappt vet vad det ÄR för någonting...

Få se om jag även tar den på autogiro sedan.. Men vet inte. Jag vill ju ha kontroll...

Ja-a.. Tråk. Tråk. Vad  jag vet..

Och sedan blev det middag.

Äta.. För att sedan gå upp hit och sätta mig vid datorn en stund.. Tråka. Tråka...

Sedan kom 17åringen hem från sin kille.. Kom in på mitt rum, jättemunter... Men jag var nog inte på mitt bästa humör. Var inte otrevlig eller så.. Men väldigt ointresserad av att prata... Eller på annat sätt... Intressera mig av någon konversation...

La mig på sängen och väntade. Medans hon var i köket och åt mat... Och sedan gick jag ner och såg på tv..

14åringen kom hem. 17åringen kom ner... Och.. Ja, det blev inte mycket av konversation från min sida. Korta svar.. Som visade att jag var bara liiite intresserad. Knappt. Men ändå inte avvisande... De hade ju varandra, pratkvarnarna :P

Pappa och mamma kom hem från 21åringen, tidigare än räknat.. Så då blev det kaffe och fika, ändå. Vilket INTE var tänkt.

Idag var aptiten helt okej. Jag har ätit bra.. Eller iallafall bättre än vad jag har gjort de SENASTE. Och fika gick allt ner, det också ;P

Film. Tillsammans med pappa, mamma och 14åringen.

Diska iordning efter fikat... Och sedan gå upp hit. För att stirra rakt in i dataskärmen, minut efter minut. Utan att ha någonting att egentligen TITTA på.. Bara försöka komma på någonting att göra... Utan framgång. Komma på någonting att blogga om... Men sedan, när jag väl har skrivit de första styckena... ändå känna att det inte hör till denna dagen i SIG(!)... Lite ångest på det... Och trots känslan av att vilja ta BORT de översta styckena i inlägget, så tänker jag spara det som det är... För att, det var ju SÅ det BLEV :)

God natt med er <3

.. Jag tänker att bilden som jag precis la ut, ska vara det enda viktiga i mitt liv, just nu... Det ska ju inte VARA mer än så.. Alla problem på vägen dit, borde inte få klänga sig FAST såpass mycket som de hittills har gjort... Och rädslan för att göra fel... eller VARA fel, ska ju inte HELLER få stoppa mig på min väg mot "livet som jag vill ha"... på det sättet som de hittills gjort.

... Men ÄNDÅ så är det så svårt att slappna av.. ÄNDÅ tillåter jag gång på gång, rädslan och ångesten... Dessa brister på logiska förklaringar... Ja, ALLT vad det nu kan vara(!), stoppa mig...

Ja, det är svårt..

Imorse när jag gick på min väg mot bussen. Tog steg efter steg, på denna långa, lite lätt snirkliga grusväg.. Ja, då slogs jag helt plötsligt av känslan... Av TANKEN på hur jag egentligen skulle KÄNNA där jag gick i min egen takt, om jag var ett BARN.. Om livet vore näst intill kravlöst. En lek... Då man inte ens kunde FÖRESTÄLLA sig, hur livet som vuxen, skulle vara... Hur STORT det skulle bli... Hur många livsnödvändiga MÅSTEN som skulle dyka upp framför näsan på en...

Ja, jag tror inte att jag... Att NÅGON skulle må såhär dåligt. Vara såhär stressad och osäker. Rädd.. Om livet FORTFARANDE kunde vara lite av en LEK. Om man inte behövde TÄNKA framåt.. Inte behövde bry sig om pengar eller samhällets krav...

... Förr ville jag bo på en öde ö... Bortom samhället...

Har alltid känt att jag hör hemma på typ stenåldern eller något... Man dog BRA mycket tidigare... Och fick själv kämpa fysiskt för sin mat... Men det var äkta. Som alla andra djur... i det vilda...

Inget vetenskapligt bakom detta... Bara mina egna känslor :)

.. Men nu går vi vidare. Dagen idag.

Vaknade imorse. Bla. Bla. Bla.

Hade drömt om mig och den värsta mobbaren i klassen(när jag gick i grundskolan. Sexårs till nian).. Vi busade(i drömmen) och kramades. Skojjade med varandra. Och umgicks... Ja. Vi TILL OCH MED... HÅNGLADE!

Inget som jag tycker om att göra i VANLIGA fall. Då jag inte ser tjusningen i det. Och har basillskräck.. Xsambon och jag, såklart. Men egentligen ingen större njutning. Och det upphörde rätt så omgående...

Men iallafall. ÄNNU värre när det var just den HÄR killen! Helt osannorlikt!!! :P

Konstigt man kan drömma =P

Klev iallafall upp. Åt frukost. Klev i säng igen.. Fick sedan svar från personligt ombud, som jag messade igår natt och frågade ifall hon tyckte att jag borde gå på dagens möte eller inte. Och varför..

... Hon tyckte att jag skulle gå dit. För att det kunde hjälpa mig i min strävan ut i livet..

Sov en stund. Men klev sedan upp till klockan, vid tjugo över tio. Då jag skulle äta lunch med mamma och pappa, innan jag skulle dra till bussen och pappa till jobbet.

Traskade sedan iväg. Mamma fick ta disken idag..

Nu kom dessa funderingar.. Så jag behöver ju inte berätta mer om det.

Väl i stan, gick jag in på ClasOlsson en vända. Ville bara kolla lite. Få tiden att gå. Tills jag skulle på möte klockan två.

Beslutsångest, som vanligt. Då jag drogs med tanken att jag INTE ville släpa hem någonting nytt, nu när jag snart ska flytta. Bara mer att packa ner och flytta över, då.. Men samtidigt såg jag såå fina saker. Skulle jag passa på... eller bara gå vidare, och antingen hoppas att de finns kvar NÄSTA gång, eller att det finns andra ÄNNU finare saker då?!

Gick ut därifrån..

Över en timme kvar till mötet. Så jag gick in i stensalen utanför biblioteket och satte mig. Väntade. Skrev dagbok. Funderade.

... Bestämde mig sedan för, när det var 55 minuter kvar, att ta en LÅNG promenad medans jag väntade. Gå RUNT alltihop och sedan komma FRAM precis vid omsorgsenhetens kontor...

... Dumt gjort, D.. Dumt gjort.

Jo, man kan ju säga som så, att jag inte är särskilt bra på att bedöma sträckor och tider.. Inte så konstigt, iockförsig. Eftersom att jag ALLTID går för mig, okända sträckor..

Men så. Jag började långsamt. Tänkte. Jag har gott om tid på mig.. Men ju längre tiden gick, och ju mer jag kände mig borttappad. Ja, inte visste vart jag var... Desto mer stressad började jag känna mig... Och det slog mig plötsligt... Hade jag gjort ett misstag? Skulle jag hinna dit i tid? Till mötet som har varit bokat i en månad...

Började ryka under fötterna på mig. Det blev varmt i hela kroppen. Nästan så att det ångade.. Och benen rörde sig BOKSTAVLIGT talat, så fort de kunde bära mig...

Bultande hjärta. Nästan magknip... Och varmt i nacke och ansikte.. allra helst.. Och hela tiden, frågan... Vart ÄR jag? Och, kommer jag att hinna?

Men. Jag hann. Och det var PRECIS.

Först så hittade jag inte in i byggnaden. Fel sida om stängslet... Ja, de håller typ på och bygger där...

Jag hade för en stund sedan, tagit av mig jackan, och knäppt upp munkjackan... Och nu försökte jag bara lufta och stressa ner, innan jag gick in på ett kontor med en handläggare.

Bara att jag var VARM och kände mig röd i ansiktet, gjorde mig stressad. Så jag hade ett HIMLA problem att stressa ner och slappna av...

Så kom hon... Och precis som alla andra gånger, fick jag ett HELT annat intryck av personen som jag träffade, ANDRA gången, än vad jag gjorde den första. Både till utseendet. Då jag näst intill ALDRIG tittar på personen i fråga, av ren osäkerhet och presskänsla... Men så tar man några snabba tittar, andra gången... och man SER vem det är man har träffat.

Likaså. Rent... Ja-a.. Vad säger man? Ja, men hennes utstrålning. Idag verkade hon MYCKET varmare och mjukare, än vad jag uppfattade henne FÖRRA gången. Hon var jättetrevlig och förstående... Och hon gjorde klart för mig att allt skulle göras på MITT sätt. För att det var viktigt att jag kände mig trygg i det hela..

Hon var glad och utstrålade en varm känsla...

Och ja-a... Vi bestämde iallafall att jag inte behövde ta något beslut om kontaktperson IDAG. Utan det var bara att jag skickade in svaren på hennes frågor, per mail... och sedan påbörjar hon utredningen när jag känner mig redo... OM det händer...

Vet inte.. Då måste jag nog träffa henne, i samband med det... Men har hon redan svaren på frågorna, så går det snabbare(vad jag fattade)...

... Så gick jag därifrån. Nu skulle jag handla mjölk till mamma, innan jag tog bussen hem. Gick till min standard matbutik. Köpte två mjölkpaket, en smoothie och ett tuggummipaket.

Och så. Till bussen.

Stod och väntade en stund... Kanske föör länge, kändes det som. Mycket folk... Och...

... Ja-a. Hemma.

Där fortsatte funderingarna kring kontaktperson. Vilket aldrig kändes särskilt rätt.. Det känns liksom inte som om DET är vad jag behöver... och kanske vill ha..

Det känns liksom som om, ifall JAG vill gå ut och ha kul... Om DET är vad mitt hjärta säger till mig och skriker om... Ja, då har jag ju många syskon..

Nej, det viktigaste för mig, är att känna mig trygg i livet. Att kunna få stöd i de känslor jag har och de tankar jag tänker... Jag behöver tjata ut allt jag bär på, tusen gånger om... Och jag behöver få rätt svar vid rätt tillfälle... Och bloggen gör hälften av det arbetet..

Jag behöver VÅGA, mer än bara en gång i veckan på ett café eller liknande...

Kanske funkar en kontaktperson. Men vad skulle det hjälpa att ansöka, när jag faktiskt alltsom oftast vill fly undan social kontakt? ... Om jag bara riskerar att avvisa.. Avvisa... AVVISA?

- Ja, tankarna snurrar... Men vi får se hur jag gör... Det kanske är mer rätt för mig än vad jag tror :)

Annars.

Jag har iallafall svarat på NÄSTAN alla frågorna som handläggaren på omsorgsenheten skickade till mig...

... Hmmm.. Jag känner att det är något som jag har glömt.. För att jag vet jag tänkte tanken, flera gånger idag, att just "det här" riskerar jag att glömma...

... Nej, jag minns inte..

Det som är glömt, är glömt. Det var nog inte så viktigt.

Middag. Diska efter middagen.. Och sedan upp hit, för att sitta i ett par timmar...

Ja. Jag har läst lite bloggar också!

Annars vet jag inte.. Förutom det där som jag glömt. Irriterande när det händer..

Ner till tv:n. Äta rabarberpaj med vaniljsås, tillsammans med mamma och pappa. Tog fram min smoothie. Men den åkte tillbaka in i kylskåpet igen.. Och så blev det IDOL. Mamma åkte till jobbet. Pappa, jag och 14åringen blev kvar i soffan. 

14åringen drog upp, efter en stund. Pappa och jag satt kvar..

Pappa drog till datorn.. Jag satt fortfarande kvar..

Såg på utröstningen.. Och sedan gick jag upp hit. Skriver nu detta inlägg. Och går sedan och lägger mig.

God natt med er <3