Nu sitter jag här och skriver med ena handen. Äter en välförtjänt banan. Håret rinner. Och jag bloggar i väntan på sängen...

Jag börjar med dagen från början, tror jag. Trots att jag bara vill berätta hur duktig och stark jag känner mig just nu!

Inatt var en hemsk natt. Ja, rätt ut sagt.

Jag klev i säng med beslutsångest och prestationsångest uppöver öronen. Osäker som få, och med viljan att bara slippa. Tankarna snurrade och vägrade sakta ner. Vägrade ge svar på min desperata fråga. Frågetecknet som jag såväl visste hur onödigt och dumt det var. Något litet som allt så ofta växer sig för stort för att orka mäkta med... En sådan dum sak som vilken kategori ett visst inlägg bör hamna under!

... Allt känns fel, och jag finner inga rätt. Men hjärnan fortsätter desperat söka. Då svaret måste finnas. Stycket som frågetecknet gäller, läses gång på gång, upp i mitt huvud... Och tankarna snurrar stressat karusell innanför mitt pannben...

Men nog om det.

Värmen gjorde inte det hela bättre. Och inte heller det faktum att 17åringen låg och tittade på tv i allrummet, en dörr igenom(om man nu kan säga så)... Och PÅ det, visste jag även med mig att jag skulle kliva upp tidigt idag! Vilket inte gjorde mig MINDRE stressad!

Jag klev iallafall upp vid halv sju när klockan ringde. Åt frukost som planerat. Kände mig pigg och redo för träning. Men då det var en timme kvar tills jag kunde träna, så gick jag och la mig en stund igen. Vilade. Vilket har blivit en vana på senare dagar...

Och sedan när klockan ringde igen, kände jag bara att den känsla som jag tidigare känt, som nött lite lätt inombords och gjort mig lite lätt orolig, blev allt påtagligare. Jag var rädd att störa. Jag är alltid rädd att störa. Försiktig och blyg. Osäker. Vill inte bli sedd. Märkt. Ja, det är jag. Har alltid varit jag. Till och med på dagen, är jag rädd för att låta för mycket när jag tränar. Rädd att folk ska undra. Vågar inte riktigt värma upp... Men idag var underbart. En sådan lättnad! ... Kommer tillbaka till det, senare.

Så. Jag bestämde mig iallafall för att ligga kvar. Det fick helt enkelt bli "30grader-varmt-träning" idag.

Låg kvar i sängen tills klockan elva ungefär. Kände mig alldeles konstig inombords, efter en natt av orolig sömn och konstiga drömmar där jag smiter. Rymmer. Flyr. Blir jagad. Gömmer mig. Där jag blir upptäckt. Hittad. Rädd... Där jag blir mördad... Ja, verkligen jättekonstig dröm. Jag sprang runt som i en skola. Där var småbarn. Typ dagisbarn. Där var vuxna. Ja, mer vuxna än jag... Och jag tror det var berg... Ja, jag minns inte. Men en jättekonstig dröm, iallafall. Och jag var alldeles blöt när jag klev upp för andra gången!

Klev iallafall upp. Skrev dagbok. Led av värmen. Ja, verkligen led. Jag längtade efter hösten. Sommaren förstör för mig och grötar till det extra mycket för mig i mitt huvud, med tanke på träningen. För att det var där alla mina planeringar låg idag. Planering efter planering. Försökte få allt att gå ihop. När skulle jag träna? Äta? Hur skulle jag hinna med och orka både och? Hur skulle tiden mellan måltiderna gå ihop för träning? Skulle jag kunna träna någon gång då det INTE var varm? Och kunde man träna på tom mage?

Ja, hela dagen gick åt till att fundera. Ändra i schemat. Planera. Diskutera med mig själv. Och när jag väl hade bestämt mig för NÄR jag skulle träna, så kom bekymret. Mellanmål. IGEN. Jag menar. Osäkerheten för ifall jag fick i mig för mycket protein och hur jag istället skulle lägga upp mellanmål och kvällsmål. Eller ifall jag ens skulle HA något proteintillskott, gjorde mig gråhårig och varm. Jag ältade och ältade. Stressade och stressade. Blev mer och mer frustrerad. Gråtfärdig. Där jag satt tillsammans med pappa, mamma och 13åringen, och såg klart på resten av den sista "Sagan om ringen"filmen.

... Och det frågetecknet ligger fortfarande kvar. Jag är bra på att förbruka energi. Men jag kan inte bemästra konsten att veta hur jag ska fylla på med nytt! Där är jag helt maktlös. Hur mycket protein är lagom? Vågar jag äta olika mycket varje dag? Typ varannan dag det ena, och varannan dag det endra? För att två proteintillskott per dag, är lite overkill. Det vet jag. Men att bara ta när jag tränar... Är det bra? Eller bara barsen ena dagen, och proteinshaken den andra?

Ja, jag är för orolig helt enkelt. Jag tror att kroppen ska gå sönder om jag inte får i mig samma mängd av alla ämnen varje dag... Eller om jag får i mig för mycket!

Men nu till mig. Jag var såå duktig vid tjugo i tio idag, när jag började min träning! Japp, tjugo i tio på kvällen. Och guuud vilken härlig känsla! Det bästa och smartaste jag gjort på länge! Träna utomhus på gräsmattan och kvällsluften ;D Det var helt underbart härligt! Och inga restriktioner. Jag kunde studsa huuur mycket jag ville, utan att störa. Jag kunde ta ut mig själv ordentligt, och göra så bra ifrån mig som bara JAG kan! Och inte nog med det, var himmelen sådär vacker mörkblå och klar. Träden som svarta silhuetter mott skyn. Insekter som fortfarande "sjöng" lite tyst. Och naturens lugna brus... För att inte TALA om den friska luften!

Ja, där mådde jag bra. Jag gick på känsla idag. Räknade istället för att låta stoppuret visa mig vägen. Och sedan bar det av för joggning. Och även här, överträffade jag mig själv. Det var underbart att jogga i mitt lugna tempo i tystnaden. Att bara springa där i min egen takt och veta att snart är jag hemma igen. Renduschad och nerbäddad i min säng...

Ja, och jag bara joggade, joggade och joggade. Jag tog i, men den svala luften, gjorde att jag ändock inte höll på att DÖ av andnöd. Nej, det var lugnt. Lagom ansträngande. Och när det väl BLEV för jobbigt, efter lite mer än halva rundan, gick jag en stund. För att sedan, så fort som jag kände möjlighet, tog kampen till mig, att jogga igen. För att, snart. Ja, snart skulle jag vara hemma igen!

Nog för att inte denna gången, var joggingturen helt utan promenad. Men det var näst intill. Och jag känner på mig att det inte dröjer länge förräns jag kan springa en hel runda i lugnt tempo. Och DET är inte dåligt! Idag klarade jag det NÄSTAN. För att mycket promenad blev det inte. Till och med den sista långa, branta och kurviga backen i slutet av rundan, som jag alltid GÅR uppför, joggade jag idag ;D STOLT! Jag är STARK nu! VILJA.

Stretching under stolthet och utpustande. Ute i mörkret i gräset. Och sedan en dusch. Tankarna är lugnare och problemet med protein, får jag(hoppas) skjuta på tills imorgon. Nu blir det sängen. God natt med er <3

Min själ känner sig förtvivlad, orolig. Och jag är inte säker på varför...

Idag har varit en minst sagt, varm dag. Att vara utomhus har knappast varit ett alternativ! Då jag bara känner att det skulle ha varit ett onödigt lidande. Jag testade imorse, att gå ut i skuggan. Tänkte sätta mig i gräset och bara ta det lugnt en stund... Men i skuggan var varmt och lufttunnt... Den enda skillnaden från solen, var att det inte brände mot huden.

Ja, det har varit sådär äckligt svettigt idag. Man har inte riktigt känt värmen, men jag har helt klart gått runt och känt mig lite lätt fuktig! Allra helst då mina tankar har snurrat som värst. Då kommer värmen inifrån, som en bomb från ovan!

Jag har liksom inte trott att NÅGONTING skulle vara möjligt... skulle orkas med i denna dagens värme. Men jag har ändå fått en del gjort. För det första, har jag beställt hem ett presentkort till 22åringen som fyller år nu den 26:e. Och då blir 23åringen =) Kollade igenom en massa presentkort från olika ställen, och bestämde  mig till slut för att beställa ett från Hellbergs Guld... Eller heter det Hallbergs? Ja, smyckeaffären iallafall.

Det blir nog bra med den saken. Till det kortet beställde jag även ett elegant(tror jag att det stod) kuvert och en hälsning med ett jättesött foto på henne som 14åring. Med två flätor i håret, och tandställning :P Ja, det är ett minne kärt. Mitt mest älskade foto på henne, av de foton jag tog på syskonen med min allra första kamera =)

Älskade syster.

Förutom det, har jag även tvingat mig själv att orka med en städning idag. Ja, jag orkade åtminstone med EN grundrengöring i ETT rum. Men bättre det, än ingenting ;) Skulle egentligen ha velat orka med mitt eget rum som alltid tycks bli smutsigt varje gång som jag har städat det :P Undrar varför =P Och sedan hallen häruppe på övervåningen och trappen ner...

Men det fick bli bara badrummet/toaletten här på övervåningen. Det var nog ändå det som var i störst behov. Och denna gången, lämnade jag ingenting orört. Dörr, dörrkarm. Handtag och vägg. Strömbrytare. Spegel och hyllor. Duschhandtag och munstycke. Ja, och så toaletten från alla håll och kanter. Och samma sak med handfatet. Och sist men inte minst, dränkte jag hela golvet med vatten. Lät det rinna undan, och tog fram "svabben".

Sedan var jag klar ;D

Och förutom dessa saker, har jag nog inte gjort någonting utöver det som jag gör VARJE dag. Såsom kollar blocket. Läser bloggar. Söker efter lägenheter. Sitter ute på stentrappan(när värmen tillät)... Segade i vardagsrumssoffan... Vattnade mina växter... Ja. Och åt mat.

Jag tittade en stund på när 13åringen spelade basket. Ja, mot sig själv. Kastade en gummibasketboll mot ett trasigt litet "10åringsmål". Söta broder =)

Och nu på kvällen, såg vi på film. Pappa, mamma, jag och 13åringen. Början av sista filmen "Konungens återkomst"... Kan den ha hetat så?

Jag, med ångesten i bröstet. Oron i själen. Tankar som segade i huvudet. Yrade runt utan att riktigt visa sig. Gåtfulla intellekt.

Nu blir det sängen. Planen är ju att kliva upp halv sju imorgon. Äta frukost. Och sedan träna klockan åtta. Får se om det håller för mitt sinne. Värt en chans iallafall =)

God natt med er <3

Äsch. Jag tror jag struntar i det istället. Jag har suttit i över en timme nu och gjort collage efter collage, med bilder från dagen. Men alltid är det NÅGOT som gör att jag inte blir nöjd. Så jag tror att jag ger mig nu. Orka hålla på, liksom. JAG kan ju trots allt titta på bilderna när jag vill! Att visa dem här på bloggen, är väl egentligen mindre viktigt :)

Jag ska rabbla dagen idag, iallafall.

Imorse vaknade jag tidigt, tidigt. Jag tror att klockan var halv tre. Eller så var den halv fem. Men jag låg iallafall kvar. Halvsov. Klockan blev... Ja, vad den nu blev. Jag minns inte riktigt. Halv åtta kanske. Och då klev jag upp. Åt frukost, och gjorde mig redo för familjens dagsutflykt. Idag innebar "familjen", jag, pappa, mamma och 17åringen. Vi skulle gå på fik, och hälsa på hos mormor.

Fiket låg på ett av de finaste och mest natursköna ställen jag har sett. Det var härligt. Vackert och harmoniskt. Lite väl varmt och mycket folk, bara.

Bilresan dit, kändes lång. Och bilbältet satt alltför hårt mot min då ömtåliga mage. Ja, jag mådde lite smått illa. Inte så att jag behövde spy... Nej, det var nog mest magvärk.

På ditvägen, svängde vi in på en klädaffär. Kollade lite. Jag tappade bort hela familjen därinne. Blev nervös. Irriterade mig på att de aldrig säger till när de tänker försvinna. Betalade mina saker och gick ut och satte mig i solen utanför. In igen för att gå en runda i butiken och se om jag hittade dem. Men nej. Och någon mottagning på mobilen, fanns det inte heller...

Men. Efter att ha stressat omkring en stund och oroat mig. Undrat vart de hade tagit vägen, dök de plötsligt upp. Japp. Lugnet och tryggheten var funnen. Och vi åkte tillsammans vidare till fiket.

Stod i lång kö. Fikade och gick en sväng i hamnen. Fotade lite den fina miljön. Och kollade i små butiker längs "vägen".

Sedan åkte vi vidare till mormor. Där vi enligt mig, stannade ALLTFÖR länge. Åt pasta-och kycklingsallad. Pratade. Eller de pratade, och jag satt och lyssnade/dagdrömde om vartannat.

Började bli trött och längtade tills vi skulle åka hem. Satt i ytterligare någon timme och bara väntade. Lyssnade på en massa svammel mellan mormor, mamma och pappa. Och hurrade inombords när vi ÄNTLIGEN skulle röra oss mot bilen! Mamma, pappa och jag. 17åringen skulle stanna över hos mormor. Och innan hon kommer hem igen, ska hon förhoppningsvis hälsa på 21åringen... och då kanske ta med systemkameran hit, så att jag kan testa den och se om jag vill köpa den.

På hemvägen, svängde vi in på Burger King. Jag tog mig ett barnmål med ostburjare(hmm stavningen ser fel ut...)

Pappa in på ica för att köpa "lördags"godis och fikabröd. Och sedan bar det hemåt.

Vi var hemma vid åtta. Satte oss direkt i tv:soffan med en kopp kaffe. Jag pressade även i mig ett par pringleschips, bara för att prova. Och en mintgodis "bara för att jag redan hade förstört dagen med godsaker idag :P"

Såg på andra delen av första filmen "Sagan om ringen"...

Och nu sitter jag vid datorn och har läst lite bloggar. Kollat blocket... Ja-a. Och sådär.

Halvsovande trötta jag, ser nu fram emot att sova... Hellre längre än vad dygnet tillåter. God natt med er <3

Nu är jag trött, och jag ska blogga innan jag lägger mig.

Jag klev upp imorse vid halv nio, när klockan ringde. Väckte 13åringen, och gick ner på nedervåningen för lite frukost. Och då jag löste mitt bekymmer igår natt, mådde jag idag MYCKET bättre, när jag vaknade!

Efter frukosten, fanns det inte tid för mycket.

Jag gick upp på mitt rum och bytte om till vardagskläder. Borstade mina tänder, och gick sedan ner igen för en snabb kopp kaffe tillsammans med mamma och pappa...

Sedan bar det av mot zoo-t... Eller hur skriver man det?

Fortsättning följer...

Måste bara flika in med att jag vägde mig imorse när jag vaknade. Och vågen visade att jag har gått ner ett kilo sedan jag vägde mig sist. Ja, mer eller mindre. Det är ju många faktorer som spelar in när det gäller vikten. Och även morgonvikten.

Men idag visade vågen 49.2 och för någon vecka sedan, visade den typ 50.1 eller något sådant.

Men jag tänkte att det kan ju vara så att jag gått ner i vikt för att jag nu tränar rätt så hårt, närmare en timme varannan dag. Och så äter jag alltid bara tills jag precis blir mätt...

Men jag är inte orolig. Jag menar. Det kan ju bara vara en tillfällig viktnedgång också. För att kroppen inte har hunnit vänja sig vid träningen ännu. Och så har jag ju precis börjat ta proteintillskottet efter träning. Jag har inte hunnit börja med varken mellanmålet efter lunch eller mellanmålsbarsen på kvällen. Så vikten kommer säkert att börja öka bra, i takt med att jag har fått ordning på kosten.

SKULLE det hända att jag fortsätter gå ner eller inte går upp, tänkte jag byta ut mellanmålsbarsen på kvällen, till en måltidsbars istället ;) Och så FÖRSÖKER jag även lägga till ett mellanmål mellan frukosten och lunchen. Men det känns svårt, då jag redan har ett slags mellanmål där, varannan dag, efter träning. Men det skulle ju vara att lägga till något extra den tiden, även DEN dagen i så fall.

... Jaja, det löser sig :)

Tillbaka till dagen.

Så vi packade iallafall ihop oss i bilen. Mamma, pappa, jag och 13åringen. Körde iväg för att äta brunch hemma hos 21åringen och hennes sambo, och sedan gå på zoo tillsammans med dem.

Brunchen var supergó. Och något krig inombords upplevde jag inte alls. Inte på hela dagen, faktiskt ;)

Jag har haft lite funderingar fram och tillbaka. Försökt komma på olika ideér och alternativ till att gå upp i vikt om det inte börjar av sig själv. Och jag har dagdrömt lite grann. Sett framåt och föreställt mig mitt typ alternativa iv. Hur jag KUNDE ha haft det nu.

De bjöd iallafall på SUPERGOD mat. Hembakat bröd. Egna dressingar och röror. En massa olika pålägg, och sedan hembakade kakor.

Vi åt och pratade. Och jag kände mig helt okej med hela grejen =)

Sedan bar vi av mot zoo.

Det var kul att se djuren, men jag ljuger lite grann om jag säger att jag njöt av det. Jag var stressad och spänd. Lite väl lättirriterad... Japp, min perfektionisthjärna var i full fart. Det är sällan jag njuter av sådana här saker. Då jag alltid har något krav på mig. Jag ville ta foton, och fotona skulle bli bra. Jag såg djuren, men ändå inte... Och jag kände bara att det alltid var NÅGOT som förstörde för mig. Dålig kamera. Människor ivägen. Djur som var för långt bort eller rörde på sig. Vände ryggen till eller försvann precis när man skulle ta kortet...

Och även om jag VISSTE att det inte betydde särskilt mycket med foton på djur, så var jag envis.

Men däremot så var det GULD värt att vara på zoo med halva sin familj. Vi umgicks, pratade och busade. Jag knäppte foton på familjen, och bara NJÖT av att för en gångs skull, inte behöva kriga. Jag var fri och jag åt när de andra gjorde det. För att, idag var en dag mitt emellan. En dag med paus från verkligheten och att äta rätt. Det var en dag då jag bara kunde strunta i allt för en stund... För att detta var en dag från mängden. Något som inte händer varje dag...

Vi gick runt i värmen och tittade på alla djuren. De flesta visade sig faktiskt, mer eller mindre =) . Och sedan gick vi och tittade på dinosaurier, och jag kände hur glädjen och lugnet spred sig i kroppen. Då slappnade jag av. Jag behövde inte ta foton, och OM jag ville göra det, så flyttade sig inte djuren när jag försökte knäppa dem :P

Vi tog en glass var, och satte oss i skuggan.. Gick och tittade vid nöjesparken. Köpte lite gott att äta... Igen. Vilket jag hoppade. Då jag redan var mätt sedan brunchen och glassen. Men jag tog mig en Bon Acua(stavningen ser fel ut?). Så satt vi i skuggan och bara pratade. Länge. Om allt och ingenting. Bara njöt av att träffas ute i naturen, bland djur, bara för umgängets skull.

Sedan blev det till att åka hem. Det hade varit varmt de senaste timmarna. Klockan var sex eller halv sju, och vi var trötta. Hejdå till underbara glädjegivande 21åringen och hennes sambo... Som jag by the way ska köpa en systemkamera av(yeeeeey!)... och en relativt lång bilresa hem.

Då vi inte hade ätit någon middag ännu, åkte pappa iväg och hämtade hämtmat från pizzerian, när vi hade kommit hem, vid sådär halv nio, kanske. Eller om den var halv åtta.

Jag var inte särskilt hungrig... Men det var ju klart att jag ville ha hämtmat! Än se´n. Jag ska ju ändå gå upp närmare fem kilo!

Jag åt. Jag jag åt upp en hel kebab med bröd. Men faktum är, att jag blev inte proppmätt. Nej, när jag hade ungefär en halv decimeter hörn av kebaben kvar, började jag känna mig mätt och skulle i vanliga fall, ha slutat äta... Men värre än så, var det inte ;) Dock kom det lite ältande funderingar och osäkerhet efter maten. "Var jag för mätt?"... Men ingen fara. Jag får helt enkelt acceptera min mättnad ;) Det är ju iallafall inte VARJE dag som blir som denna. Från och med imorgon, blir det ordning på måltider och träning igen ;D

Så. Nu måste jag gå på toaletten. Sedan blir det sängen för mig. Hypertrötta jag.

God natt med er <3

Kvällen idag, som kvällen igår... Oro, osäkerhet. Rädsla. Jag vågar inte längre nu. Jag vågar inte möta framtiden, när jag inte är säker på vad jag gör. Att hur jag hanterar saker och ting, är det rätta sättet att göra det på. När jag inte kan vara säker på att jag lever på ett sätt som är det allra bästa och hälsosammaste för mig...

Jag blir orolig för att äta för mycket, när jag äter. Orolig för att äta för lite, när jag struntar i den där extra yoghurten som jag egentligen så gärna vill ha... Jag menar. Hur vet man vad som är rätt? När man har ätit det man behöver men inte mer? Hur vet man vad man kan unna sig. Och när man bara ska säga nej? ... Och VAD för sorts mat borde man äta? ... Ja, egentligen VET jag ju. Men grejen är den, att ska jag använda mig av min kunskap om kosten och människokroppen, så kommer jag inte att orka leva DÄRFÖR istället! För att jag orkar inte tänka varje gång innan jag äter. Jag orkar inte hålla på och räkna...

Men det är läskigt. Och osäkerheten gör mig låst. Att vara låst, gör mig stressad...

Jag känner bara att jag inte har någon kontroll över vart min hälsa tar vägen. Det är ju klart att varenda människa vill må så bra som möjligt. Både fysiskt och psykiskt. Men som jag känner och tänker nu, mår jag inte alls bra psykiskt...

Perfektionist. Jo visst. Men det här...! Jag vågar varken äta eller inte äta...

Men vidare. Nu tar vi dagen idag. Om jag nu kan minnas den!

Äsch. Lust. Jag rabblar saker som jag har gjort istället.

Jag har kollat igenom de träningskläder som jag sparade i "bokmärken" på datorn häromdagen. Försökt reducera antalet "items" lite. Men har fortfarande många kvar att ta bort för att komma fram till vilka saker jag vill köpa...

Jag har klippt till en av de vildvuxna buskarna utanför vårt hus, vid stentrappan på baksidan. Det var kul, och jag fick använda min kreativitet. Drog dock på mig en arbetsskada i form av ett skavsår på tummen, från sekratören. Och så var det j*vligt varmt!

Jag har också läst bloggar, kollat blocket. Jag har varit inne och kollat lägenheter...

Och så har jag undersökt lite nutrilett-alternativ. Nej, jag ska använda dem som mellanmål, tänkte jag. Men jag lyckades aldrig köpa något. För att jag är så osäker på hur mycket jag ska äta varje dag. Så jag vet ju inte om jag kommer att klara av att äta någon bars eller liknande ändå...

Annars så har jag nog inte gjort så mycket. Jag har druckit en massa vatten. Vattnat mina växter. Och redigerat och satt ihop bilder på mina växter.

Jag har fått ett supergulligt mail från personligt ombud. Ett mail som visar att hon verkligen bryr sig, och jag blev alldeles varm inombords. Det betyder jättemycket för mig att känna mig viktig... Att jag syns för någon... Och hon är bara så varm. Så trygg och snäll...

Ja, nu låter jag ju mer ensam än vad jag är :) Men det var iallafall uppskattat att få det mailet. Nu har hon semester i några veckor. Så då får jag klara mig själv. Men det ska nog gå bra =)

Ja-a. Annars...

Jag har ätit. Suttit och sett på tv tillsammans med mamma och 13åringen. Och så har jag funderat fram och tillbaka... Ja, om allt skit. Men bara nu till kvällen. Dagen var relativt lugn.

Ja-a. Har jag inte glömt något, så var det det. Så. God natt med er <3

Nu blir det bloggning. Jag är såå trött! Och ser fram emot att få sova hela natten.

Dagen idag har varit bra. Ovanligt bra. Jag har känt mig mer levande än på länge. Och jag har känt mig hälsosam. Inga direkta funderingar om maten, och känslan inombords har varit "vuxen", "ansvarsfull"... Ja "levande". Jag har varit glad och på bra humör... Ja, det är väl lite samma sak :P

... Och jag har både tagit en alldeles underbar och givande powerwalk och styrketränat i tio minuter. Vet det är inte mycket. Men det GER så HIMLA mycket, psykiskt! Jag får känna mig nyttig och hälsosam. Jag känner mig tillåten och värdig all näring som jag stoppar i mig. Trots att det kanske ibland, far en osäker tanke inom mig, att jag kanske ändå äter lite för mycket...

Okej. Jag börjar med dagen från början. Så vet jag att jag får med det mesta.

Men minnet är ju fortfarande vad det alltid varit. Så eftersom att jag är för lat/ seg för att orka tänka efter, tar jag bara det som jag kommer ihåg...

Jag vaknade bums klockan nio. For upp snabbt som en raket ur sängen. Helt nyvaken. Och ner för att äta frukost. En skål med yoghurt... Ja, och så tror jag att jag fick i mig någon knäckemacka också. Eller någon crisp. Jag vet inte vad de heter, dessa små tunna saker :P

Gick ifrån bordet, utan mättnadskänslan(vad jag minns)... Satt och tråkade en stund i vardagsrumssoffan. Hade ingenting att göra. Alla andra i familjen, hade nog någonting att göra. För att inte satt de i soffan hos MIG iallafall! 17åringen kom in lite då och då, och pratade på om allt hon kunde tänkas tänka :P

Men tiden gick. Och jag satt stilla. Så jag bestämde mig för att ta ett litet styrketräningspass istället. Hade ju bestämt att göra det efter LUNCHEN varje dag... Men nu fick det bli efter frukosten istället ;)

Satte stoppuret på mobilen denna gången. För att få koll på hur lång tid mitt nuvanrande träningspass tar. Och så körde jag på rätt så intensivt. Inga pauser och... Ja, så gott jag kunde, helt enkelt.

Det tog ungefär nio minuter, allt som allt... Men det, utan stretching. Då jag inte stretchar. Men ska börja med det, från och med imorgon :) ...

Sedan blev det till att vänta på lunchen. Minns inte om jag satte mig i soffan igen. Eller... Jo, det tror jag att jag gjorde... Satt och lyssnade lite till på 17åringens prat... Gjorde iordning kaffet, och åt en bra lunch. Jag blev mätt, men inte FÖÖÖR mätt. Trots att jag drog i mig en hel del...

Efter lunchen, gick jag upp hit. Jag satt nog vid datorn ett tag. Vattnade mina växter, och kollade mailen. Blocket, och bloggar... Jag kollade in på kölistorna för lägenheter, och svarade på ett mail som jag hade fått angående hundrastning...

Ja, det var lite kul, och kändes som en mindre framgång. ÄNTLIGEN ska jag nog snart få börja umgås med hundar igen! Det var en tjej med en amstaff/bullterrier på 8år och en miniatyr bullterrier på 6månader, som hörde av sig. Och hjärtat hoppade över ett slag! Eller slog det ett extra? :P

Med med den glädjen och förväntansfullheten(okej det är inget ord, tror jag), kom också nervositeten och osäkerheten... Ja, man kan väl säga att jag ser fram emot vårt första möte, med försiktighet... Men det känns kul :) Första mötet med kvinnan, är ju det mest nervösa. Hundarna VET jag redan att jag kommer att älska och känna mig trygg med!

Ja. Sedan blev det som sagt en powerwalk. Jag kunde nämligen inte bestämma mig för hur jag skulle få ihop dagen. Jag var i stort behov av att duscha. Men jag ville ju inte duscha FÖRST och sedan ta en pw! Och jag ville inte heller skjuta upp både duschen och pw:n... Ja, så alternativet var ju att ge sig ut i värmen och gå så fort man bara kunde!

Tänkt, sagt och gjort :)

Jag gick så benen höll på att falla av :P Så fort som det bara var möjligt för mina ben att röra sig! Och jag mådde såå bra! Såå härligt och jag kände mig såå duktig och hälsosam! Ja, jag känner bara att jag är påväg åt rätt håll nu. Mot det hälsosammare livet... Mot ett vuxet och mer innehållsrikt liv ;) Vilket gör att jag känner mig så öppen till den friska luften och min egen själ. Jag svävar... Men på ett bra sätt :)

Ja-a. Svårt att förklara.

Hem kommer iallafall jag. Svettig som få, och med andan uppöver halsen. Lagom puls som jag är nöjd med efter en lagom lång powerwalk...

Pappa skulle ha badkaret att bada i, precis när jag kom hem. Men det var ändå rätt så skönt. För att då kunde jag varva ner lite innan jag duschade.

Så. Jag tog mig lite kolsyrat vatten och så gick jag ut på gräsmattan på baksidan av huset, och satte mig nere i skuggan. Satt där på gräsmattan och lät min bak göra en stämpel i gräset :P

Och det var såå härligt. Jag bara satt och NJÖT av att nyss ha utfört någonting som fick mig att känna mig såå levande! Varför har jag inte alltid levt såhär?

13åringen kom ner med en vit plaststol och satte sig framför mig i skuggan. Han hade med sig den aukustiska(stavning) gitarren, och började spela så fint för mig. Han övar. Det blir mycket fel. Men jag tycker bara om att höra honom spela :) Han är duktig ;) Och sällskap av sina kära syskon, är aldrig fel :)

Sedan blev det en dusch. Lite mer skrivande fram och tillbaka med hundägaren. Lite mer nervositet och osäkerhet. Men även en del dagdrömmande och föreställanden i mitt huvud... Det kan bli såå kul och givande, detta!

Lite mer datorhäng.

Sedan blev det middag. En rätt så stor portion. Men endast en hint av osäkerhet och ovillighet, besökte min skalle... Annars INGA problem :)

Efter middagen, blev det inte mycket gjort. Jag satt väl en stund här. Kollade lite saker, kanske... Och sedan bäddade jag rent min säng. Så nu är det fräscht och gott. Och så satt jag och såg på film tillsammans med pappa, mamma och 13åringen, och åt några godisar. Gott, men inte särskilt gott för min mage. Känner mig unken. Yoghurt för att stabilisera, och sedan sängen.

Så. Nu ska jag sova. God natt med er <3

... ... Mätt. Halvdepp. Trög i skallen. Svävande svårfångade tankar. Lite smått trött på allt, och närmare uppgiven...

Jag vet egentligen inte vad jag ska säga. Hur jag ska sammanfatta den här dagen. Den har varit minst sagt seg. Lång och händelselös. Jag har bara väntat. Drömt och önskat. Velat, men inte orkat fixa. Jag har känt mig svag och misslyckad... Och jag har sett mig själv sträcka mig efter mina drömmar, men aldrig fått ork eller lust till att ta ett steg framåt för att ha en chans att nå...

Ja, jag står stilla. Helt stilla. Utan några närmare planer på att faktiskt ta mig någonstans i livet. Och de få försök som jag faktiskt gör, är knappast tillräckliga för att ta mig framåt inom snar framtid... Om ens alls!

Det känns som om världen runt omkring mig, går vidare. Medans jag själv står kvar och frivilligt stampar...

Men ändå. Nu tar vi dagen idag :)

Jag klev inte upp förräns halv tio imorse. Låg nämligen kvar och drog mig i sängen, innan jag klev upp...

Åt min frukost utan problem. Kände mig fatiskt hungrig imorse när jag klev upp ;)

Satte mig vid datorn en stund och kollade... Ja, vad kan jag ha kollat? Segt. Segt. Segt. Jag vet inte. Men säkert det vanliga. Blocket. Lägenheter. Lite bloggar kanske. Kollade även om min annons lags ut ännu. BEHÖVER verkligen något meningsfullt att göra! Så att jag kommer ut lite, och får känna mig nyttig och behövd. Jag behöver bli av med mitt dåliga samvete som jag har för att jag varken gör nytta för andra eller för mig själv om dagarna. Vilket idag har stört mig extra mycket!

Kröp sedan ner i sängen igen. Somnade... Ja, eller halvsov om en stund. Och klev sedan upp igen vid halv tolv tiden kanske.

Satte mig här en stund till... Kollade allt en gång till. Och började sedan läsa igenom några inlägg ur min blogg. Minnas tillbaka lite... Ja. Vissa inlägg känns så bra att läsa, att jag blir lite kär :P De klingar ganska fint och orden faller ihop bra ;)

Nogskrytet =P

Sedan blev det iallafall lunch. Vilken även den gick bra. Jag åt mig mätt. Men inte övermätt.

Blev missnöjd för att det regnade. Så att jag inte kunde klippa gräset... Dagen var ju såå tråkig. Och tiden såå långsam. Vad skulle jag GÖRA hela dagen?

Känslan inombords, var lätt ångest. Jag hade superlångtråkigt, och jag kände mig otillräcklig. Dum. Svag. Varför GÖR jag ingenting av mitt liv? Jag är 24...

Väntade. Väntade... Och ja. Väntade lite till. Satte mig vid datorn. Flera gånger om. Långa stunder.

Sedan ner till tv:n och satt där och glodde tillsammans med mamma. Innan det var middag. Åt lite mat. Blev inte mätt. Men ville inte heller något mer ha.

Upp hit igen. Spelade kanske lite Bejeweled. Kollade allt på datorn, en gång till. Annonsen inlagd. Nu är det bara att vänta. Kanske slår det tjing =P

Ner till tv:n igen. Tv:n avstängd. Men jag hade inte behov av den. Satt och halvsov. Dagdrömde. Och fantiserade... Ja, så gott som min sega hjärna kunde tillåta. Gud vad jag får kämpa för att hålla fast vid mina tankar. Annars smiter de iväg :P

Ja. Sedan blev det fika. Även där, var tvivlet och ångesten, nästan som bortblåsta. Vad gäller ätandet. En liten hint av funderingar, träffade mig väl. Men inget som jag brydde mig om att ändra tankesätt för. Nej, nu är jag på g! Inget mer svältade här inte!

Film med mamma, pappa och 13åringen.

Och sedan en ostsmörgås på det. Vilken jag fick lite ångest för. Då den var stor och ljus. Och den innehöll tillsatt socker. Egentligen är det en helgmacka. Men jag får väl tillåta mig själv. Blir andra bullar när jag har flyttat till eget, sedan ;)

Messade Xsambon för att jag fick lust att höra efter hur det var med Brorsan. Ja, Xsambons bror. Jag har alltid nämt honom vid "Brorsan". Vet inte varför. Men känns naturligt.

Insåg att Xsambon har gått vidare nu. Han vill nog inte ha så mycket mer med mig att göra... Tråkigt. Men det var ju jag som valde att lämna honom... Och efter allt vi har varit med om. Allt som jag har utsatt honom för, förstår jag att han gärna går vidare...

Men han kommer alltid att vara min närmaste vän <3

Med det, säger nog en närmast desperat jag, god natt. Hoppas på att finna den inre styrka som för mig framåt snart. Annars går jag hellre bakåt... Måste ta mig NÅGONSTANS.

God natt med er <3

... Jag vill inte sova nu.. För att jag vill inte kliva upp imorgon...

För det första, orkar jag inte med att äta på det sättet som jag gör nu. Jag menar. Jag älskar att äta, och jag tycker att det är jättegott. Jag trivs även med att nu ha hittat ett sätt att kontrollera mitt näringsintag någorlunda, och samtidigt föra loggbok över det. Följa utvecklingen. Se flödet som blir i dokumentet... Samtidigt som jag tillåter mig själv att äta.. Ja, jag trivs jättebra med det, och tycker att det är kul. Men jag orkar liksom inte. Jag orkar inte fundera, söka fakta och räkna. Försöka använda mig av ögonmått för att se vad en viss sak kan väga, innan jag stoppar det i munnen. Nej, pressen. Jag orkar inte känna mig så låst...

Och för det andra, kommer 21åringen och hennes sambo över imorgon. Vi ska äta tårta, grilla och fira pappas födelsedag.. Det är väl kul i sig. Men det krävs ju en del. Bara den saken att jag blir tvungen att duscha inom en bestämd tid, stressar upp mig. Det vill jag liksom kunna göra i lugn och ro, när jag känner för det. Men imorgon känns det pressat och stressigt. Kan ju inte gå oduschad, heller, när det kommer folk.

Och så själva stimmet som blir när det blir mycket folk. Det stör mig också. Jag vill ha lugn och ro...

Och att inte veta hur jag ska hantera kostintaget imorgon. Då det blir mycket på en gång. Omöjligt att räkna, liksom. Ja, det är det tredje... Fjärde, femte, sjätte(?).. som stör mig..

Okej. Färdiggnällt. Allt är inte så illa som jag kanske får det att låta. Jag är på bra humör. Det har gått någorlunda bra idag, med att äta utan oro eller stress. Lite funderingar hit och dit, bara. Väganden fram och tillbaka. Frågetecken osv.

Jag har nog inte gjort så mycket idag, egentligen. Jag har ätit typ sex eller sju gånger(!).. Jag har suttit vid datorn. Minns inte vad jag gjorde. Typ kollade blocket. Lägenheter. Lite bloggar. Jag har sökt fakta. Planerat dagens kost. Fört loggbok över vad jag äter och bör äta...

... Ja-a... Kan det ha varit så fattigt? Eller har jag bara glömt någonting stort. Eller massor av småsaker?

Till kvällen, blev det iallafall tv. Film tillsammans med mamma och pappa..

... Ja, och en del vippande på kanten till att vilja börja svälta igen, för att "det är enklare".

Så. Eftersom att jag inte kommer på någonting mer, säger jag god natt nu. God natt med er <3