Okej.. Såå trött.

Så jag tar bara och rabblar dagen "lite kort"..

Ja-a... Det kanske faktiskt BLIR lite kort idag.. För att jag är inte helt säker på att jag kan komma ihåg hela min dag..

Men jag kan allt komma ihåg att den har varit bra. Att jag varken har störts något särskilt av varken tankar eller känslor ;)

Klev som vanligt upp till klockan imorse. Klockan kvart i åtta.. Åt min frukost, som vanligt... Och gick sedan som vanligt och la mig igen..

... Jag klev upp igen, runt halv tolv-kvart i tolvtiden.. Då jag trodde att det snart kunde bli lunch.. Möttes av mamma som dammsög, och pappa som jobbade på... med vad han nu jobbade på med... Alltid inför flytten..

Ingen lunch ännu, alltså.

Nej. Nu fick jag istället frågan, ifall jag kunde hjälpa honom med att flytta fram trädgårdsmöblerna nu.. Vilket jag såklart skulle göra.

Så. Vi började bära stol efter stol. Skitiga och danna. Efter naturens... Ja, alla träd och sådär. Löv och pollen. Så som det BLIR när man har möblerna står under träd i flera månader i sträck.

Jag försökte bära dem så långt ifrån kroppen som möjligt.. Men stora stolar med långa ryggstöd... Ja, det var otympligt..

Efter det, blev det bordet som skulle flyttas. Det var ju inte så svårt... Pappa på den ena sidan. Och jag på den andra...

Och när vi nästan var klara, kom 14åringen ut och skulle hjälpa till..

Så då hjälpte jag HONOM att flytta stora, tunga plank, bort till högen av trä, uppe vid det stora vita godset, några tiotals meter bortför allén..

Det var inte det enklaste. Tunnt som självaste f*n... och jag kände bara att sista biten gav mig mjölksyra i både skuldror och axlar..

... Ja. När vi stod där borta vid trähögen, och 14åringen lät mig få den stora äran att lyfta dessa stora träbitar de sista meterarna, mötte vi 23åringen på vägen.. Hon skulle komma och hälsa på idag.. Mest för att ta tillvara på lite saker härhemma. Nu när vi ska flytta härifrån. Både hennes egna grejer och lite saker som mamma och pappa ville bli av med..

Det var en annorlunda känsla idag. Att syskonen kom och hälsade på.. När jag först såg 23åringen komma där på vägen, fick jag en känsla av vagt missnöje.. "Ånej..." liksom.. Men det gick fortare än kvickt, över.

Vi började prata och busa. Skratta. Jag, 14åringen och 23åringen.. Började planera fars dags present. En upplevelse, hade vi tänkt oss..

Vi gick iallafall hem tillsammans. Den korta biten nerför allén..

Och när vi kom fram, blev jag med ens lite osäker.. Jag visste ju att pappa ville ha hjälp igen... Men inte NÄR.. "Nu på en gång?" ... "Eller vad tänker han?"...

Osäkerheten gjorde att jag inte orkade vänta.. Så jag gick med de andra in, och bestämde mig för att äta lite lunch.. Då jag var hungrig, och jag fick veta att mamma och pappa hade tagit en tidig lunch idag..

Syskonen joinade mig. 23åringen, 14åringen, 17åringen... Ja, och så hennes kille..

Jag hann äta en överdel av en franska... Tror jag att de kallas. Antingen DET, eller fralla..

Och sedan fick jag se genom fönstret, att pappa gjorde gester om att han behövde hjälp. Så jag rusade ut. Nu skulle vi tvätta av möblerna ordentligt.. Eller ja. Han duschade av dem med högtryckstvätten, och jag hjälpte till att vända på stolarna och sedan att vika ihop dem.. Eller fälla ihop dem, kanske det heter.

... Och så blev min sista uppgift för dagen, att bära upp två vita platsstolar till garaget.

In till syskonen igen.. Och nu blev det till att fixa med den där presenten till pappa, som vi hade pratat om. Så vi invaderade mammas och pappas hobbyrum. Lekte hemliga agenter... Eller ja. Vi var iallafall på hemligt uppdrag.. Vi hade jättekul och alla skrek till, i panik, varje gång som någon närmade sig hobbyrummet :D Detta var ju topphemligt :P

Ja. Vi hade kul. Roligare än vad jag haft på länge, när syskonen har kommit över.. Jag som oftast mår dåligt av denna "påtvingade" kontakt... Men idag kanske DET var just vad jag behövde ;)

... Dock så är ju jag, jag. Så jag stod ju där och stampade lite lätt av rastlöshet och längtade tills vi var klara, mellan dessa skrattattacker och busiga ord.

Klara. Och jag gick upp på rummet. Stängde dörren om mig och la mig på sängen en stund. Utpumpad. Trött. Seg..

Satte på musik på mobilen och la mig för att vila en stund...

Sedan blev det middag..

Och så kom 21åringen, PRECIS när jag skulle börja diska och göra iordning. Tjugo minuter för tidig.

Men jag fortsatte ändå. Gjorde klart..

Och efter det, kollade vi lite grann, på de saker som vi kunde ta ur mammas och pappas köksskåp om vi ville. Jag 21åringen och 23åringen.

Jag hittade faktiskt en till skål, som jag ville ha. JÄTTEFIN. Men det fick bli det enda. Då jag vill ha med mig så lite onödigt som möjligt när jag flyttar.. Och så en påse bestick. Eftersom att DET är något som jag behöver.

Funderingarna började snurra. Och jag började försöka reda ut i mitt huvud, vad det egentligen är jag HAR, och vad jag kommer att BEHÖVA. Vad jag vill köpa nytt... Och hur jag vill HA det med allt...

Fika. Tårta. Då det var fars dag.. Även här, höll jag mig relativt pigg och glad.. Det var ju inte så att jag bara LÄNGTADE tills jag kunde smita ifrån. Nej inte DENNA gången. Idag kändes det faktiskt helt okej att umgås med familjen.

Efter fikat, skulle jag diska. Som vanligt.. Men blir avbruten mitt i. Av att jag ska joina 23åringen när hon kollar igenom gardiner. För att se om det fanns någonting som JAG ville ha.

Och det fanns EN intressant. Bruna, naturfärgade, långa gardiner.., Dem ville vi båda ha. Men det var ju inte så viktigt. Så vi sa bara det att vi får ju låna dem av varandra ;)

Fortsätta med disken... För att sedan stänga in mig på rummet igen. Sitta en stund vid datorn...

Minns inte riktigt vad jag gjorde.. Men jag kollade iallafall hundar på blocket...

Ner för att sätta mig vid tv:n, när syskonen lämnade huset. Vila. Avkoppling. SKÖNT.

Mamma satt med... och vi pratade om hundar.. Medans vi väntade på att pappa och 14åringen skulle komma hem igen..

Sedan började vi se på filmen på kanal 4(tror jag allt att det var), i vetskapen om att vi skulle bli störda av 20åringen och hans tjej, som skulle komma på besök senare under kvällen..

Ingenting som JAG såg fram emot. Nu fick det vara bra med kontakt för idag.. tyckte jag. Och även mamma, som hellre ville se på filmen, om hon inte hade lovat 20åringen att de fick komma.

... Och så slutade det med att de KOM. Försvann upp på övervåningen direkt. Kom ner igen, strax därefter. Varpå 20åringen skulle duscha... Tjejen hans, hamnade i soffan med mamma, pappa och mig... Och när han var klar, gick de båda upp och la sig..

Japp. Givande umgänge :P

Men vad som fastnade i MITT huvud, var ångesten för att de skulle SOVA här.. Vilket jag INTE hade räknat med...

Men nu blir det iallafall sängen. TRÖTT. God natt med er <3

Kan livet börja här? ... Kan det vara så bra?

... Jag ser fram emot vad som komma skall... Eller som komma KAN... Men med försiktighet..

För att man vet ju aldrig. Antingen så går det bra.. Eller så går det dåligt...

... Men jag ser fram emot att få ett eget boende.. Att få sköta mitt eget hem. Finna min egen stil.. Möblera och detaljera efter eget tycke..

Jag ser fram emot att börja laga egen mat. Att tvätta kläder.. Och diska... Ja, det gör jag ju redan. Diskar, alltså..

Och så ser jag fram emot att sitta och njuta i mörkret, med tända ljus... Musik uti högtalarna.. På det mest UNDERBARA vis...

... Jag ser fram emot att börja träffa hundar. Klappa deras päls.. Prata med dem.. Krama dem... Och lära dem nya saker, på lugnaste vis..

Jag ser, på sätt och vis, fram emot att börja passa min mammas kusins lilla hund.. Trots att han, iallafall tidigare, var som han var... Busig och bångstyrig. Retsamheten själv :P

... Ja, jag ser faktiskt FRAM emot alla dessa saker... TROTS att jag inte litar på mig själv så mycket mer än en SMULA.. TROTS att det hela känns jättejobbigt, ur det perspektiv att jag inte litar på omvärlden, det MINSTA... Jo, lite tillit kan jag nog känna :)

... Men jag är redo att chansa. Ge det en ny chans att fungera... Ge mig SJÄLV en chans att klara det här... Utan att lägga mig pladask och vända på hela alltet ;D

Men. Dagen idag.

StandUpKomedi, igår natt.. Sedan musik tills jag somnade(om jag inte ljuger nu)...

Vaknade till klockan, imorse klockan kvart i åtta..

Åt frukost... Med mamma och pappa runt bordet..

Upp och lägga mig en stund till.. Men jag satte klockan på kvart i elva. Eftersom att pappa, mamma och 14åringen skulle åka iväg till någon föreställning av något slag, strax där vid lunchtid.. Så lunchen skulle vi äta tidigare.

Ner för lunch, när klockan ringde..

Lite småprat om hunddagiset.. Med mamma och pappa. Då det kändes liiite ljusare och lättare denna gången.. För en gångs skull, kunde vi prata om sådana här saker... UTAN att de ska säga någonting som sänker mig totalt ;)

Diska iordning efter lunchen...

Och sedan upp hit för att sitta vid datorn en stund. Efter att ha vinkat av mamma, pappa och 14åringen..

Minns inte riktigt vad jag gjorde. Mer än att jag la in en viktbild här på bloggen... Men NÅGOT mer gjorde jag nog. För att klockan hann bli lite mer än tolv, innan jag började förbereda mig på att sortera och packa det sista ur den osorterade kartongen.

... Jag satte till en början, klockan på en timme. Ja, timern på mobilen... Men då jag blev stressad av den, och det inte hjälpte att vända mobilen upp och ner(så att skärmen låg neråt mot bordet), så stängde jag av den till slut.. Jag hade ändå konstaterat att detta kommer att ta MINST en timme, innan jag är klar!

Den här gången använde jag mig av en annan strategi. Istället för att låta alla saker trängas i sängen och bli helt OMÖJLIGA att sortera, la jag upp kartongerna på sängen... och sorterade sakerna på golvet.

Sorterade allt i olika högar... Och började sedan fylla en ny stor kartong. Skriva vad jag la i den, allteftersom... Och sedan placera ut passande saker i de halvfulla kartongerna.

... Och gissa vad :P Jag blev KLAR med mitt rum idag ;D

Japp. Det ser enligt mig, fortfarande jättestökigt ut. Och inte ALLS som om jag är påväg att flytta. Men faktum är, att alla saker som står framme i mitt rum nu, är sådant som jag inte kan ta bort förrän dagen då jag ska flytta..

Och i garderoben står kartongerna uppstaplade mot båda sidor av väggen. Snyggt och prydligt. Vilken synen av, ger mig ett leende på läpparna =)

... Klockan var halv tre.. Och jag bestämde mig för att INTE klippa några skott i allén idag heller.. För att jag ansåg mig ha GJORT min insats för dagen, idag... Och ville nu förtjäna vila :)

... Satte mig vid tv:n. Ja, i några timmar. Bara satt och... Ja-a. Satt.

Blandade ihop lite av vispgrädden från våran våffel-och ärtsoppemiddag häromdagen, med kakao och lite mjölk... Och så tog jag en banan och doppade i.. JÄTTEgott =P

.. Hungrig efter en tidig lunch, och lyftandet av kartonger fram och tillbaka. Så det smakade bra ;)

Middagen väntades strax efter halv fyra..

Idag var det 17åringen och hennes kille som lagade mat åt oss. Och de gjorde det med glädje för ansvar.. Ja, när det gäller min syster, som nästan aldrig får chansen att vara vuxen, med föräldrar som bara ser diagnoserna i henne, så är det såå kul att se henne blomma upp när hon väl får göra någonting ansvarsfullt för någon annan =)

Hon var glad och framåt(Vilket hon ALLTID är, iockförsig)... Och det strålade stolthet i hennes ögon.

De lagade tacos... På ett helt annorlunda sätt än vad vi gör härhemma... Och det var sant. Det piffade upp det hela REJÄLT. Gott med lite ombyte ibland. Någonting nytt, liksom.. Och så ENKELT ändå!

... Killen hennes, diskade efter maten också. Vilket jag hade förväntat mig att JAG skulle få göra. Då de båda är väldigt slarviga.. Men även HAN, var framåt och pigg idag. Han diskade både tallrikarna, besticken, stekpannan och allt annat!

... Vilket jag iockförsig diskade om sedan. Då det faktiskt inte blir riktigt rent när han slarvar sig igenom det.. Men tanken var god. Och jag sa ingenting om att jag diskade allt en gång till. La bara tillbaka det i diskstället sedan.

Nej, jag hade INTE sett fram emot att ha 17åringen och hennes kille här i helgen. Mår alltid lika dåligt när de ska vara här. Då det låter så mycket. Skrattar, busar eller tjafsar...

Men det har ändå varit lugnt idag. De båda har varit lugnare... och jag har kunnat sitta för mig själv i vardagsrummet.. Medans de satt tillsammans i allrummet.. Frågade om jag ville vara med.. Men annars märkte jag knappt av dem. Förutom vid middagen.

Satte mig vid tv:n igen, efter urplockningen ur diskmaskinen och diskningen..

Skrev lite i punktlisteboken. Ältade hunddagis.. Och oroade mig lite grann..

Ja, just det. Gjorde ett schema idag, också. Om hur det skulle kunna se ut när jag har flyttat sedan. Hur en normal dag och vecka kan se ut... Bara så att jag vet vad jag har att förvänta mig..

.. Men iallafall. Mycket tankar om hunddagiset. Om min mammas kusins hund... Om livet i den nya lägenheten... Ja, men mest om hunddagiset...

.. Mamma och pappa.. Ja, och 14åringen.. Kom hem vid åttatiden. Vartill jag gjorde iordning kaffet... Och var tvungen att slita mig från slutet av den spännande filmen, som jag höll på att se :(

Men men. Nu blev det fika :) Och annan film. Lite naturgodis... Och ja-a...

Sedan VAR det nog inte så mycket mer.

Så. God natt med er <3

Tackade... Skrev iallafall till min jobbcoach idag, och tackade ja till en praktikplats på hunddagiset.. Så nu blir det till att försöka ;)

Oj. Lång dag idag.

Eller kanske egentligen inte så LÅNG.. Men jag har känt mig väldigt sliten mellan två världar. Den ena, där jag är vuxen, arbetar och sköter hushållet. Där jag mår bra och tar ansvar för mig själv och mitt eget liv. En värld av hopp och glädje. Kärlek och gemenskap... Ett liv av värde...

... Och den andra. Där jag befinner mig nu. Där hoppet är näst intill frånvarande. Där jag känner mig liten och svag. Rädd för min omgivning. Den värld, där jag inte tar mig någonstans. Inte vågar någonting... Där jag förstör mitt liv, helt och hållet... Ett liv där framtiden är svart. Och livets... "utgång" vill jag säga... Men jag tror inte att det är ordet som jag söker... Men iallafall... Är oviss..

Men vi tar dagen ifrån början.

Gårnatten minns jag inte mycket av... Mer än att jag först såg på StandUp på mobilen... För att sedan försöka sova... Och till slut, sätta på lite musik på youtube. Som sedan fick rulla tills jag inte orkade hålla mig vaken längre...

Vaknade imorse när klockan ringde.

Klev upp och åt frukost. Klockan var som vanligt, kvart i åtta..

Sedan blandade jag iordning min kakaomjölk... Bara för att det skulle bli enklare att skaka ut den till en slät dryck sedan... Ja, jag tänkte att kakaon skulle få tid på sig att smälta ner i mjölken..

Onitressant. Ointressant.

Så. Vi går vidare.

Kröp ner i säng igen... Vilade en stund till. Men väckte mig själv, varje kvart ungefär, för att kolla klockan..

Orkade till slut inte ligga kvar längre. När det var ungefär fem minuter kvar tills klockan skulle ringa igen.. Den var då fem i halv elva... Då jag skulle kliva upp och göra iordning lunchen.

Sedan blev det att gå iväg till bussen... Halvt ovillig.. Ja, egentligen HELT ovillig. Jag var INTE sugen på att gå till något hunddagis idag.. Jag var RÄDD och stressad.. Jag ville inte TRÄFFA någon där. Inte dra åt mig deras uppmärksamhet... Inte få några förväntningar eller förhoppningar på mig...

... Men jag kunde inte heller dra mig ur NU. Jag menar. Jag har kämpat för detta. TJATAT efter detta... Jag har fått HJÄLP att ordna denna praktiken nu.. Detta studiebesöket på det ställe som jag velat till, i flera MÅNADER..

Ja. Så nu fick jag allt göra MIN del i det hela OCKSÅ.. Och det var att åtminstone gå DIT när hon hade ordnat det åt mig!

... Men visst var jag orolig och hade lite ångest... Visst snurrade tankarna av ovilja och den starka önskan om att det skulle råka bli inställt... Där jag gick på min väg mot bussen..

Att bussen skulle vara försenad. Inte komma.. Ja, vad som helst!

Bara så att vi kunde skjuta upp det ett tag, tills jag hade mer tid. Större ork.. Bara fram till några veckor efter flyttarna. Min familjs... Och min egen..

Jag gick till biblioteket, medans jag väntade på att det skulle bli dags..

Satte mig därutanför i stensalen... som jag brukar kalla det... Och åt min lunch..

Stressade som F*N, dit. Då jag trodde att allt skulle ta längre tid än vad det gjorde... Att vägen mellan biblioteket och min jobbcoaches kontor, var längre än vad den var..

Men blev sedan klar med lunchen, en kvart tidigare än vad jag hade tänkt börja gå dit..

Satt och väntade ut tiden.. Funderade säkert lite grann.. Kände av lite rädsla.. och ovilja.. Men gick sedan dit, med raska steg..

Plingade på deras dörrklocka... Och några SUPERtrevliga kvinnor, öppnade dörren och lät mig vänta på min jobbcoach som inte befann sig på kontoret..

Ut till bilen där hon satt och väntade på mig, efter att inte ha hittat någon parkeringsplats.. Och så åkte vi iväg...

Hon småpratade lite grann. Och jag fick en HELT annan bild av henne denna gången.. Ja, det är ju andra gången jag träffar henne nu.. 

... För det första, SÅG hon annorlunda ut... Äldre. Eller rättare sagt.. Jag SÅG henne aldrig så BRA förra gången. Då jag alltid tittar någon annanstans när jag är på möten..

... Men förutom det, så var hon mycket varmare och mer avslappnad, den här gången. Kändes det som. Hon var mer som en "vanlig människa"... ... Vilket gjorde även MIG, liiite mer avslappnad :)

Hon pratade.. Och jag svarade kort. Hon pratade igen.. Och jag svarade lika kort.. Men för varje gång, med en liiite tryggare och lugnare känsla inombords..

In på hunddagiset. Vart vi blev "inledda" av en annan tjej från FIA, som hade arbetstränat där ett längre tag, verkade det som..

Vi blev sedan runtvisade av en yngre man.. Som visade oss de olika "områdena" eller rummen.. Han pratade lite grann. Berättade om vad som hände under en dag, på det där stället... Vi fick se boxarna där hundarna, vid det tillfället, befann sig... och vilade efter lunchen..

... Och sedan gick vi igen..

Jag stod mest och stirrade. Kände mig obekväm bland praktikanter och personal... Och kände mig föga(är det rätt ord?) osäker på om jag skulle klara av att börja praktisera där ALLS.. Jag menar. Hundarna. Ja visst! Självklart. ÄLSKA.

... Men jag vet inte om jag skulle våga GÖRA särskilt mycket. Ta för mig... Eller ens gå DIT... När jag känner mig såå obekväm och osäker bland alla människor på platsen!

... I bilen, pratade vi lite försiktigt igen.. Men jag kunde varken säga ja eller nej, till denna praktikplatsen... Men väldigt nöjd med vem jag fått som jobbcoach DENNA gången, var jag iallafall.. Hon är trygg och vänlig =) Min förra... Nej, henne trivdes jag INTE med.. Men kanske fick hon aldrig någon ärlig chans då, heller...

Vi bestämde iallafall att jag skulle maila henne på måndag, och säga hur jag känner. Om jag vill ha platsen eller inte.. Vilket jag lovade att göra..

... Fundera. Fundera. Fundera. Grubbla. För-och nackdelar... Varför. Varför inte... Göra punktlista och plus-och minuslista... Må lite dåligt över hur jag känner jämtemot min mamma... Ja, allra helst mamma. Hur icke förstådd jag känner mig... Och hur lite stöd jag känner att jag kommer att få, då jag kanske behöver det som mest...

Men jag tror iallafall att jag har beslutat mig för att försöka.. Känner jag att det VERKLIGEN inte fungerar.. Att jag mår JÄTTEDÅLIGT... Eller ifall hela livet håller på att braka samman... Ja, då är det ju bara att lägga det åt sidan.. Försöka gå andra vägar..

Men jag måste FÖRSÖKA. Nu när jag äntligen har fått det som jag vill. Praktik på HUNDDAGIS ;D

... Jag får ta mig igenom det ;)

Efter det.. TROR jag att jag la mig på sängen och såg på StandUp på mobilen... Eller kanske inte..

Nej, jag satt nog fortfarande här, förresten. När 17åringen kom och knackade på min dörr. "Mat".

... Ner för att äta. Diska och göra iordning efter middagen..

Och sedan, upp hit.. För att.. Typ... Ja, nu var det nog StandUp.. Om jag inte satt vid datorn en stund till, först.

StandUp. Iallafall.

För att sedan bli avbruten av pappa som sa att det var fika och film.

Jag drack lite kaffe. Då jag inte kände behov av varken fikabröd eller yoghurt..

... Och sedan, under kvällens gång, blev jag väldigt sugen på att äta yoghurt med cornflakes.. Så det ska jag försöka komma ihåg till frukost imorgon... Vilket inte är så sannorlikt att jag gör :P

Lite tv. Tillsammans med mamma, och en stund, pappa..

Och nu blir det sängen. Lite StandUp på mobilen, tror jag.

God natt med er <3

... Vet inte vad jag har lust att dela med mig av idag... Det är ju bara samma sak hela tiden... Och jag börjar bli trött på mig själv.. Trött på att skriva det... Och trött på att låta hjärnan rabbla samma sak varje dag..

Så, därför börjar vi. Jag rabblar dagen. Så får vi se hur mycket känslor som kommer med sedan... Vilket antagligen blir lika mycket som i vanliga fall! Men ändå ;)

Igår natt. StandUpKomedi. Igen.

Sova.. Ja, när jag väl somnade..

Och sedan INTE kliva upp när klockan ringde, vid kvart i åtta.. Minns inte ens om den kommer att ringa IMORGON... Eller om jag stängde av den helt... Får kolla det sedan.. För att, från och med imorgon, blir det frukost, lunch, middag och kvällsmål igen. Trots kvällens tvivel och brist på lust och ork att försöka ;)

Klev iallafall upp när klockan ringde, vid tjugo i nio. Och klädde på mig kläderna. Ytterkläderna. Packade min lilla bruna ryggsäck... För att sedan ge mig iväg till bussen...

För att idag blev det ingen frukost, efter gårkvällen av ångestätande och skrivande av nya matsheman.. Ingen lust, liksom..

Inte heller någon lunch, hade jag med mig. Trots att jag skulle till att vara hemifrån, fram till klockan ett... Icke villig att varken köpa lunch i stan, eller äta senare än klockan tolv...

Ute var slaskigt. Snöigt. Och blött. Det snöade blötsnö i stora flingor, i motvind... Och mina fötter blev dyngsura på bara några minuter...

Jag stod härinne i rummet och stirrade på mina vinterstövlar... Och så ut genom fönstret.. Funderade... Tänkte efter... Och konstaterasde sedan att jumpadojjorna räcker...

... Och OJ vad dålig jag är på sådant :P Det räckte INTE!

... Jag blev BLÖT och KALL om fötterna. Vilket gjorde att jag frös som en GRIS! Om nu dessa fryser xP

Och jag fick skydda mitt ansikte mot den värsta snön, med min plastpåse som jag höll i handen.. På backen var stora, plaskiga pölar av snö... Plask och scweeez(okej. Hittade ingen bra stavning för detta ordet =P) under mina fötter... Och vattnet bara SIPPRADE in(!)...

Ja. Inte så härligt..

Men iallafall. En kort promenad från busstationen, fram till Personligt ombuds kontor.. Vänta under taket, vid huset, i kanske fem minuter... Och sedan följa med henne in, när hon tittade ut genom dörröppningen..

Japp. Idag skulle vi fylla i ansökan om bostadstillägg.. Jag hade packat de papper som JAG trodde att jag skulle behöva. Men trodde att jag hade LÅNGT ifrån ALLA papper med mig! Trodde faktiskt inte att NÅGOT AV dem skulle duga!

.. Men tydligen räckte alla papper... Och vi kopierade dem... Jag loggade in på internetbanken och fixade även DET pappret... Någon årsresumé från banken... Eller vad det nu kan ha hetat..

... Och så fyllde vi i ansökan... Nu är det bara ett sista papper som ska skickas in till försäkringskassan... Och det är hyres... Ja, jag minns inte vad det hette... Men kom på när jag kom hem, att det faktiskt är ETT papper till, som de efterfrågar... Men som jag inte kan skicka in förrän jag fått den första räkningen på hyran...

Efter att ha fyllt i klart, pratade vi lite om allt... Ja, jag vill gärna säga "och ingenting"... Men så mycket "ingenting", blev det nog inte :P

Mötet pågick väl alltsom allt, i ca en timme och tjugo minuter... Och ja... Jag vill inte "prata" om vad vi pratade om :P

... Så. Vi hoppar det. Kan väl säga. Situation och mående. Framtid...

Ja. Bara lite ditt och datt ;)

Sedan var det ut i ruskovädret igen... Med mina blöta och kalla fötter... Frysa even more, denna gången. Darra i kroppen... Och känna vinden genom min fodrade jacka...

Ner till busstationen, med stänket plaskande runt mina fötter.. Lite halvmörkt ute... Fastän tiden på dygnet.. Ca halv tolv.

... Satte mig i ett bussbås och väntade... Satt bara där och stirrade... Kände av mina värkande fötter. Testade böja tårna, då och då... Och ignorerade killen som satt och tittade på mig, nynnade lite då och då... och testade säga hej, ett par, tre gånger... Men just det där "hejet", kan jag ju ursäkta mig med att jag först inte ens fattade att han försökte få kontakt... Jag satt ju och stirrade åt det andra hållet... Helt ointresserad av att socialisera med någon alls, i denna kylan... Och var nästan helt säker på att han pratade i telefon :P

... Så när jag väl fattade, var det skit samma.. Jag bara låtsades som ingenting.

På bussen. Glad och lättad... "SNART hemma =)"

Raska steg i alla dessa vattenpölar av smält snö. Plask och stänk, där jag stampade mig framåt på grusvägen..

In och upp på rummet direkt... Nja. Jag snodde ju med mig en chokladbars ur skafferiet, först.. För att. Det kände jag att jag behövde.. Hade ju inte ÄTIT någonting idag, ännu...

Började så gott som direkt, söka efter presenter och julklappar.. Jag har ju tre julklappar och tre presenter, som jag tänkte att jag skulle köpa innan jul... Men ACK så svårt det är att HITTA. Att veta vad man ska KÖPA.

... Jag HAR ju typ de flesta. Men så tvivlar man på de första... och har problem att FINNA de sista..

Ja, jag bestämde mig för att ge det en dag till.. innan jag beställer. Vill nämligen beställa allt på en gång. Istället för allt utspritt över flera dagar.

Fortfarande kall om fötterna. Frös lite lätt, hela jag.. Ont i mitt huvud, efter kylan...

Ja, så jag gick och la mig på sängen en stund. Virade morgonrocken om fötterna... Men frös likt förb*nnat..

Låg kvar ändå... Ville lyssna på musik... Men internet krånglade... Ville ju nämligen ha youtube... och inte radion..

Så jag la mig och bara vilade istället... Skönt.. Men fortfarande kallt..

Ner på nedervåningen.. Äta middag... Diska och göra iordning efter middagen... Och sedan ner i källaren, för att hämta upp STRUMPOR! Barfota som jag var.. Ja, jag hade ju tofflor på mig.

På med strumpor, tjockare stumpor ovanpå det... Och så tofflorna på det...

Ja, och så allt det, under morgonrocken, på sängen..

NU blev det youtube. Internet fungerade bättre igen.

StandUp en stund... Och sedan, när tröttheten satte in... Mina "favvisar" på youtube... Alltså favoritlåtarna.

Bara vila, vila. Vila.

Och när jag minst av allt, vill kliva ur denna nyligen funna värme...

Upp ur sängen, och ner för att äta fika och se på film, tillsammans med mamma och pappa..

... Jag var ALLT utom hungrig.. Så jag drack bara några klunkar kaffe, med en liten klick vispgrädde i.. Jo, för att det var grädde över från våfflorna igår..

.. Mamma åkte till jobbet. Pappa gick och la sig... Syskonen befann sig på övervåningen... Och JAG satt kvar vid tv:n.. Skrev lite punkter i min punktlistebok... Funderade lite... Stirrade in i tv:n... Pillade upp mina gamla sår i ansiktet... Och bestämde mig sedan för att ta en STOR(Ja, större än vad jag BRUKAR, iallafall) skål med yoghurt med nötter, frön, russin, banan... OCH kakao.

En riktig pangare!

.. Men det var vad jag behövde.. Jag hade ju ändå förstört matrutinerna för både igår och idag... Så "passa på medans du inte förstör någonting.. För att imorgon, blir det struktur igen"... Jo, jag BEHÖVER strukturen för att må bra... ALLA behöver den, till en viss grad... Allra helst när det gäller att undvika småätande... och ångestätande, tillexempel. ... Och regler är HÄRLIGA. De gör en stark.. Ja, om man klarar att följa dem ;P

... Det blir iallafall yoghurt med frukt, till kvällen.. Annars samma sak som vanligt.. Så inga konstigheter ;)

Lunchen imorgon, blir en utmaning däremot! För att, då är jag hemifrån igen. ALLTID mer osäkerhet och grubbel, när jag inte är hemma som normalt.

Men god natt med er <3

... När man ÄR så stressad, att man glömmer att kissa fast man är kissnödig, i FEMTON timmar... Japp. Ingen överdrift..

Och här sitter jag nu igen, och känner av blåsan.. Men idag ska jag väl inte gå och lägga mig, utan att besöka toaletten först... Får man väl hoppas.

Igår natt... Eller kanske närmare bestämt.. Kväll.

Ja, det var inte helt jättelätt.. Men det blev inte heller lika illa som det ibland kan bli..

Jag hade beslutsångest. Prestationsångest... Eller ja. NÅGON ångest byggd på osäkerhet och perfektionism.

... Jag bytte nämligen namn på en inläggskategori här på bloggen.. Då jag kände att jag alltför ofta blev osäker på ifall inläggen som jag skriver, skulle höra dit eller inte.. Så jag ville göra den tydligare. Så att dessa inlägg som både passar in och inte gör det, nu ska kunna kännas HELT rätt.. Om man nu säger så.

... Men det tog lång tid för mig att kunna komma fram till ifall kategorin ALLS kunde heta så. Ifall det bara skulle röra till saker och ting, så att inlägg som tidigare inte hört dit, nu helt plötsligt kommer att göra det. Och "blir kategorin av helt fel syfte mot vad den var innan, om jag nu ger den DETTA namnet istället?" ... "Vad BETYDER dessa orden? Detta namnet?" ...

Ja. Hjärnan snurrade för fullt. Jobbade på så att det nästan började lukta bränt.. Stressen smög sig på... Och.. Ja. Ångest. Det gnagde inom mig...

Men lyckades till slut bli vän med mig själv. Känna mig säker och klar i huvudet.. "Det var ju klart att det var SÅ" ...

Och så stängde jag av datorn och fortsatte älta.. Och undra. Fundera. Rätt och fel. Försöka förstå. Oroa mig lite grann över hur klar i huvudet och säker jag skulle känna mig, nästa gång som jag ska kategorisera ett inlägg i denna kategorin..

Men blev säker och klar i huvudet, några gånger till... Och så när stressen la sig, såg jag på lite StandUp på mobilen. Nerbäddad i sängen..

Vaknade imorse... Ja, jag sov oroligt.. Vaknade tidigt. Säkert några gånger. Men klev sedan upp när klockan ringde, vid kvart i åtta.

Åt frukost. Mer än jag brukar. Säkert en decilliter yoghurt med nötter, russin och frön.. Istället för en halv.

Eftersom att yoghurten var NÄSTAN slut. Det skulle bara gå att få ur mer om man lossade på flärparna och PRESSADE ur resten.. Och SÅ LÄMNAR man inte en tetra, tycker JAG.

Men det gick ner.

Upp och lägga sig igen. Somna om, snabbt som ögat. Märkte inte ens när mamma åkte iväg till affären och en halvtimmes massage..

För att, här hade jag suttit vid frukosten, och planerat att duscha klockan elva.. För att mamma ändå skulle handla först. Så att "Jag hinner innan hon kommer hem, om jag kliver upp senast elva"...

Men nej. Här kliver jag upp. Börjar klä på mig och leta fram kläder och duschhandduk och sådär.. Och så KOMMER hon... Klockan ELVA!

Men ingen fara. Jag kunde ju duscha ändå. Det var bara det, att jag känner mig tryggare och mindre stressad, om jag får duscha när jag är ensam hemma... Och nu på senaste, har jag haft väldig tur med det :)

Efter duschen, blev det upp hit. Sätta på datorn... För att göra typ ingenting.. Nej datorn får bara mindre och mindre tid. Jag stirrar på den. Ger en blick åt bokmärkesfältet, och konstaterar direkt, att det inte finns någonting intressant eller av värde, att göra på min dator just nu.

Ingenting av det som jag tidigare gjorde, orkar jag med eller har lust med, längre..

På talan om dator.. Fick mail från arbetsförmedlingen idag.. Och för femtioelfte gången, har jag fått en ny handläggare! ... Och jag har inte träffat en ENDA av dem!

... Men nu måste jag ju svara på detta mailet. Då jag faktiskt ska ut på praktik via kommunen snart. Antagligen.

...Sedan blev det lunch.. Se på tv en stund tillsammans med mamma. Fram tills klockan ett... Då "packa i kartonger" stod på schemat.. Japp. Idag har jag satt ut tider på alla dagars "att göra"punkter.. Då jag känner att motivationen och orken tryter.. Och då får jag nog mer vilja, om jag har en viss tid jag ska börja... Och ett visst antal minuter som jag ska hålla på..

Och idag hann jag långt. Är nöjd med min insats. Men däremot så blev det inte som jag hade tänkt mig. Då byrålådorna som jag höll på att plocka ur, sortera och... Ja, det tog längre tid än vad jag trodde. Inte bara en timme. Utan två! Och då blev jag inte ens klar..

Så. Att klippa skott, som jag hade tänkt göra efter en timmes kartongjobb, var ingenting som jag orkade med sedan. Utan kartongerna fick ta lite extra tid istället. För att, två timmar är typ det jag orkar med för tillfället..

Men arbetstatus.

Nu har jag bara EN kartong här i rummet, som INTE är iordninggjord. EN överfull kartong som ska sorteras och förhoppningsvis delas upp i alla dessa halvfulla kartonger i rummet... Sedan är jag HELT klar härinne, tills det är dags för flytt ;D

... Ja. Men arbetet fortsätter ju iockförsig i allrummet och alla allmäna förråd.

Efter att jag blivit klar.. Ner på nedervåningen. Sätta mig en stund i soffan, och invänta middagen..

Äta tillsammans med mamma och pappa..

Diska ALL denna disk som var idag. Tog säkert närmare en timme..

Och sedan upp till datorn. Direkt konstatera... TRÅKIGT.

Ner igen. Sätta mig vid tv:n och glo..

Och blev där sittandes, resten av kvällen.

Dagens ältande..

Lite kort sådär..

Det blir mycket folk nu de närmaste dagarna. Vilket jag INTE trivs särskilt mycket med, just nu.. Imorgon kommer antagligen två syskon hit. Utspritt över dagens timmar. Varav 23åringen antagligen stannar tills på torsdag... Och det är ju NOG med jobbigt att behöva känna att man måste vara SOCIAL tillsammans med sina SYSKON som man inte längre träffar så ofta... Men jag är även orolig och har ångest för att behöva AVVISA ett av mina syskon(23åringen), ifall hon vill komma och BO hos mig ibland, för att få närmare till jobbet, när jag har flyttat.. För att det har hon nämnt förut.. Och jag har alltid mått lika dåligt AV det.. Då jag inte vill känna att jag måste vara social när jag inte känner för det.. Jag vill inte ha några förväntningar på mig... Och jag vill inte behöva lyssna eller prata.. Ha någon som klanker ner på det jag gör(eller inte gör)... och känna självkänslan vibrera hårt...

Men jag vill inte verka som om jag inte tycker OM dem, HELLER.

För att, samma sak med 17åringen... Fick veta IDAG, att hon har studiedag imorgon, och alltså kommer att vara hemma... Och kände DIREKT ångesten komma som en KLUMP till bröstet... Nedstämdheten besökte mig för en stund...

Jag hade ju inte RÄKNAT med att hon skulle vara hemma, liksom.. Men jag har börjat trösta mig själv med att jag snart får vara helt ifred. Då jag kommer att bo själv snart. Bara ta emot besök när jag själv känner för det.

... Okej. Kort och kort. Det blev det väl inte..

Men med detta inlägg, säger jag iallafall god natt.

God natt med er <3

... Nu ska jag blogga. För att sedan ska jag försöka orka se klart en video på youtube innan jag bäddar ner mig. David Batra..

...Och LÅNG var den också! ;D

Igår natt. StandUp igen.. Såklart. Ingenting ovanligt these days.

... Och efter det, försöka sova.. Men svårt att inte ligga vaken och fundera... När det finns såå mycket att tänka på. Att reflektera över... Och inte minst... Att PLANERA.

Jag vet inte om jag vaknade till, tidigt imorse. Men det KÄNNS iallafall som om jag gjorde det..

Somnade iallafall om, och vaknade av klockan..

Klev upp. Åt frukost.. Och ställde sedan klockan på tjugo i nio... Ja, efter att jag hade packat min lilla ryggsäck färdigt. Allt för att kunna få sova ut lite innan det var dags att åka.

... Klev upp innan klockan ringde. Då jag ändå låg vaken och bara väntade...

Klädde på mig och gjorde mig iordning. Packade ner lunchen... Och gav mig sedan iväg.

... Väl i stan, var det bara att hitta till rätt ställe. Rätt gata. För att hela tiden kommer det nya ställen att hitta till... Och mitt lokalsinne... Nej då.. Men det är nog ändå helt okej. För att efter att ha pluggat kartan dagen innan, hittar jag ju fram utan några större problem.

Jag kände bara att "nu kan jag ta det lugnt. Jag har över en timme på mig. Så jag HINNER hitta. Även om jag skulle gå fel" ... Vädret var regnigt och fuktigt... Och...

Ja. Jag började gå iallafall. Tog den väg, av två, som jag INTE hade tänkt välja. Då den andra kändes enklare på något sätt..

Gick. Och gick... Och gick. Tyckte att det började ta lång tid på samma långa väg... Och gatan som jag skulle in på, borde ha visat sig för länge sedan...

... Började känna mig lite stressad... och gick snabbare för vart steg jag tog... För att, var detta fel nu, efter närapå en halvtimme, så kunde det bli tajt att hinna hitta rätt..

Men jag fortsatte gå på samma gata. "För att, om mitt minne inte sviker mig nu, så SKA det vara en sväng ut från denna gata... och sedan framme.

... Men jag var ju inte säker på att jag mindes.

Till slut så kom jag fram till rätt gata... Men hittade inte rätt byggnad... Bara en byggnad som jag tyckte att BORDE ligga i närheten av den jag skulle till..

Började gå vidare på samma gata... Men märkte att gatan bytte namn... "Nej, det blev fel"... Vände mig om och skulle gå tillbaka... Och då SER jag rätt byggnad, PRECIS rakt över på andra sidan gatan, där jag hade stått och stirrat precis! Jag hade bara behövt vända mig tvärt om... och... Ja. Där var den :P

Det regnade fortfarande. Nu, lite ytterligare..

Men det kändes för tidigt att gå in. Då det var nästan en timme kvar tills jag hade avtalad tid.. Och inte heller vågade jag befinna mig i närheten av byggnaden. Av alla dessa fönster som stirrade på mig.. Än mindre stå utanför eller gå IN för tidigt!

Nej, jag vet inte varför. Men varje gång som jag ska på möte på ett ställe, så känner jag mig övervakad av dem... Och det är obehagligt. Jag vill inte bli sedd eller hörd. Inte dra till mig uppmärksamhet... Och jag vill inte att folk ska undra varför jag står där... Eller varför jag kommer så tidigt(!)...

Så. Jag gick iallafall en bit bort. Satte mig på närmaste bänk, men utanför en annan byggnad... DET kändes okej.

Satt där i regnet. Och bara väntade. Kollade på klockan då och då. Och önskade att jag snart skulle kunna gå in.. Att det inte längre skulle kännas fel eller konstigt.. Obehagligt.

När det var en kvart kvar till mötet, tillät jag mig själv att gå in.. Nu kunde jag skriva det där kontraket för tidigt... Utan att det skulle vara något speciellt med det.

Jag gick in. Visste inte riktigt vilken våning jag skulle till.. Men chansade på den som verkade mest logisk..

Gick fram till disken och sa att jag skulle träffa någon klockan elva "för att jag har fått en lägenhet".. Kvinnan tycktes inte förstå vad jag menade.. Och jag fick testa några olika sätt att säga det på.. Då jag inte vågade säga rakt ut, vad det var jag "trodde" att jag var där för... Då jag inte var säker..

Hon frågade vem jag skulle träffa... "Ingen aning"... Frågade om det var för att skriva kontrakt... "Jag antar det..."... Frågade efter mitt namn... "Kunde hon inte sagt DET från början :P Det är ju faktiskt någonting som jag vet och är tillräckligt säker på, för att våga yttra mig OM".

Fick vänta i några minuter. Och så kom kvinnan som jag skulle träffa. Vi gick igenom lite papper. Lite information.. Och sedan så skrev jag på. Fick med mig papper hem i en blank pappersmapp...

Ja, anledningen till att jag säger "blank pappersmapp", är att det fortfarande REGNADE ute. Och jag hade varken påse eller väska att lägga dessa VIKTIGA papper i(!)...

Så. In med mappen innanför jackan... Och så fick jag gå och STÖDJA denna mapp, med händerna... och jackan EMELLAN... Där jag gick i regnet...

Ja, det var inte så lätt. Och jag fick svårt att slappna av.. Men det fungerade..

Bestämde mig för att gå till biblioteket... Och av en ren tillfällighet, råkade jag "krocka med biblioteket", utan att veta att jag var såpass nära. Japp, ingen koll på vart vägarna jag går på, leder. Bara att jag var påväg mot torget ;P

Där skulle jag sätta mig, tänkte jag. I salen utanför biblioteket, och äta min lunch.. För att det var den enda platsen som jag kunde tänka mig att jag fick äta något sånär ifred... Utan att känna mig iakttagen.

... Skrev lite dagbok... Minns inte om vad... Men var väl något om jag kände att jag ville ventilera..

Sedan gick jag till bussen. Med ingen ork för NÅGONTING annat! Skulle egentligen ha köpt sodavatten för mammas skull. Som hon bad om igår. Nu när jag ändå skulle in till stan.. Men "det glömde jag"... Det var ju ändå bara om jag kom ihåg det.. Och nu ville jag BARA hem med dessa papper, och vila..

Satt en stund på busstationen och väntade.. Väntade. Och väntade. Det var för kort tid för att hinna handla till mamma, om jag skulle hinna med första bussen... Men ALLDELES för lång tid för att orka vänta(!)... Ja, kändes det som. Men det gick ingen nöd på mig..

Hem. Sätta på datorn... Börja kolla upp bostadstillägg. Hur man ansöker om det... Hittade blanketten på försäkringskassans hemsida, och började fylla i den... Men märkte ganska snart, hur SVÅRT det var. Hur mycket information som krävdes... Hur många PAPPER som skulle skickas(!), och av mig, kännas igen... Och ja... Jag fattade inte mycket.

Försökte kolla upp de olika papprena som skulle in. Kolla upp vad det var för något... Men det slutade istället med att jag skrev ner dessa papper som skulle med, i punkter... Så att jag iallafall hade koll på DET... Och sedan gav jag upp..

Skrev till personligt ombud och frågade om HON kunde hjälpa mig.. Och så bokade vi möte tills på torsdag.

Ner till mamma. Mest för att se om det var något av sakerna på frysen... De saker som mamma och pappa ville bli av med... som jag ville ha... Men det slutade med en HIMLA beslutsångest, med en STRESSAD och förvirrad... Kluven hjärna... Och jag gick istället in till mamma och pratade lite om kontraktskrivningen idag... Om bostadstillägg... Och om mitt nya boende, i det stora hela..

Upp hit. För att skriva lite mer i min punktlistebok. En liten planering över hur jag ska sortera upp alla mina miljoner papper sedan när jag har flyttat. Alla viktiga papper i en hög. Alla "dagboksinlägg" i en hög... Och så teckningar och andra onödiga papper, i en annan..

Och sedan ska jag sortera upp alla viktiga papper, i olika grupper... och in i en pärm med flikar.

... Satt... Eller låg. Det minns jag inte... På sängen. Och funderade lite grann. Kom på att jag hade andra saker som också måste fixas innan jag har flyttat... Eller TILLS jag flyttar... Som jag inte har tänkt på, bland alla andra viktiga saker...

Och började därmed skriva ÄNNU en liten punktlisteplanering..

... Och allt som händer just nu.. Alla tankar.. Allt som måste göras.. Allt som jag KÄMPAR med att hinna och orka med... Och det faktum att arbetet inte slutar när jag väl har flyttat... Utan FORTSÄTTER tills allt är i sin ordning... Och DÄREFTER slutar med att jag ska orka börja LEVA också(!)... Ja, det känns både rörigt och stressigt!

... Men det löser sig nog =) Mitt liv börjar här ;D

Efter det... Minns jag inte riktigt...

... Men jag har egentligen inte gjort någonting på datorn idag...

Jag har som sagt börjat se på en föreställning av David Batra(Det här var ju tråkigt 2012)... Blivit störd av 17åringen och henns kille med kompis, som väsnades som ATTANS i allrummet utanför min dörr. Försökt koncentrerat mig på videon... men sedan gett upp, efter ett tag.. Och istället gått ner på nedervåningen och ätit fika och sett på film tillsammans med mamma och pappa... Och 14åringen... Vilket jag iockförsig skulle ha gjort ändå :) ... Så ingen skada skedd ;)

... Tvivlat lite på det här med bostadstillägg... Hur det fungerar.. och om jag i och över huvud taget, kommer att ha RÄTT till det... Men...

Ja-a.. Annars blev det iallafall film till kvällen. Blade2... Lite sodavattendusch i vardagsrummet xD... Ja, GUD vad det sprutade ur den där flaskan =P

Dicte tillsammans med mamma.. GLAD att jag inte missade det! Hade ingen ANING om att det var idag! Men var ju tvungen att se andra delen av förra avsnittet! ÄLSKAR danska kriminalare!

... Och nu blir det natten... Ja, efter att jag har kämpat mig igenom de sista minuterna av David Batras show ;P

God natt med er <3

Vi tar och skriver om dagen, nu direkt då.

Lika bra. Ont i huvudet, efter gårkvällen/ natten.. Och väldigt pepp på att bädda ner mig och koppla av :)

Jag börjar med den JOBBIGA kvällen och natten igår.

... Ja, det var nog(kan jag ärligt säga) en av de VÄRSTA "dagarna" jag har upplevt på LÄNGE! Ja, sedan jag bafann mig i H*vetets stad och rann ut och in på sluten psykavdelning. Faktiskt.

Jag bara grät och grät och grät. Kunde inte hålla tårarna inne. Och en sådan enkel sak som att BOWLA, kändes som om det skulle utslösa jordens undergång. En ren skandal i mitt huvud... Och jag ville mest av allt, bara smita. Rymma. Fly. Försvinna.. Ja, helt enkelt, sluta LEVA. För att slippa utsätta mig själv för den pressen.

... Men det är ju klart. Det var ju mer än bara bowlingen, som gjorde att jag mådde sådär.. Det händer ju mycket på en gång just nu. Och min hjärna klarar inte av sådan press. Så mycket ansvar på en gång... Varpå jag även började tvivla på mig själv och min egen flytt till lägenhet, igår natt... Och började gråta ÄNNU mer! För att jag klarade ju inte av det vuxna livet i egen lägenhet, FÖRRA gången(!) ... "Hur skulle jag få livet att gå ihop?" ...

Nog om det.

Jag låg iallafall och grät hysteriskt. Torkade tårarna med toalettpapper... Ja, som aldrig har stått i badrummet, såklart... Och grät mig själv till sömns.

... Väckarklockan stängde jag av igår natt. "Jag tänkte INTE kliva upp klockan åtta imorgon!" ...

Och vaknade sedan, idag... Ja. Klockan åtta.

Men jag klev inte upp. Låg kvar och halvsov.. Sov säkert lite grann. Och sedan kom pappa och knackade på min dörr, vid tio över tio. "Skulle du med på bowlingen?" ... Och jo. Det var ju klart jag skulle. Jag hade ju lovat. Och tänker inte svika, bara för att nästan alla andra gjorde det. Jag tar mig igenom det. Gör det bästa av det hela... Och har KUL!

Ögonen var svullna. Och jag hade till en början, svårt att titta. Hålla dem öppna. Huvudet värkte. Och såren i ansiktet, satt som små skrovliga piggar på min hud...

... Ja, det var ju inte toppen, precis.

Men jag klarade det bra. Trots huvudvärken och de stramande såren i ansiktet. Trots de svullna ögonen, efter all gråt...

Jag var rent(rätt) ut sagt, BÄST! Japp. Och jag SKOJAR inte! Jag behöll ledningen, från början till slut. Ledde stort, den mesta delen av tiden. Hade hela tiden MINST tjugo poäng mer än den näst ledande! ... Och det var KUL!

Jag kände mig såå DUKTIG... Och trots att jag redan efter tjugo minuter, hoppades att det skulle ta slut snart, och var psykiskt klar med bowlandet... Så njöt jag faktiskt lite grann av att bowla med familjen. Även om familjen var BRA mycket mindre än vad det till en början räknades med! Pappa, jag, 14åringen... Och så hans kompis. Och så mamma som satt och hejade på, såklart ;D

Det gjorde inte så mycket. Och min lilla farhåga över att behöva bowla med tre killar... Och inte känna gemenskap... Nej, det blev inte så. Visst. Jag hade ingen där, som jag har särskilt mycket gemensamt med... eller känner mig riktigt nära.. Men vi hade ändå kul tillsammans.

Efter bowlingen, åt vi lunch på bowlinghallen. Ja, det går att beställa mat där.

Jag beställde bara samma sak som någon i familjen idag. Den första som mamma räknade upp för mig att någon skulle ha.. För att, att välja. Det är inte min grej. Stress. Stress. Stress. Och jag kan ALDRIG urskilja någonting och FÖRSTÅ det som står på tavlorna. Jag ser inte ens hur MÅNGA tavlor som finns!

Kebabtallrik, fick det iallafall bli.

... Efter bowlingen. Lämna av 14åringens kompis, hemma hos honom.

Och sedan åka till ÖB. Jag skulle handla silkespapper. Och så plockade jag ihop en påse naturgodis också. Bjussade på ett paket chokladfingrar till 14åringen...

.. Hämta upp mamma på Willys. Där vi hade lämnat av henne innan ÖB.

Och sedan. Hem för en fika.

Fikade. Och sedan gick jag upp på övervåningen och kollade det vanliga på datorn. Ja, inte blocket hundar. Har gett upp lite med det. Energin finns inte just nu. Så mycket annat att prioritera och tänka på. Läste däremot lite av bloggarna igen.. Dock LÅNGT ifrån lika noga som jag BRUKAR vara! Jag lät typ ögonen registrera något ord här och där. Och läste lite noggrannare på det som verkade mer intressant.

Började göra upp lite listor över vad jag ska göra. Vad jag har kvar. Och nu har jag även gjort en LÅNG och utförlig lista över PRECIS vad jag kommer behöva och vilja ha i varje rum i lägenheten sedan! Så nu vet jag PRECIS!

Ner för en skål med yoghurt, nötter, russin och frön. Som kombinerad frukost och middag. Så jag tog en lite större skål, denna gången.

Såg på Rock Of Ages tillsammans med mamma, pappa och 14åringen. Godisskålar överfyllda med godis, på vardagsrumsbordet. Men jag, mätt. Åt ingenting..

Förrän jag skulle traska upp på övervåningen efter filmen! Då tog jag med mig tre godisar upp hit.. Åt dem... Och så var jag FAST! Så jag började äta naturgodis... Efter naturgodis... Här jag satt och stressade igenom mina listor och försökte tänka. Koncentrera mig..

Men så fort som jag reagerade på att jag bara stressåt och faktiskt inte ens kände SMAKEN eller TÄNKTE på att jag åt(!), så stängde jag glasburken, och la undan den i garderoben.

Beslutade mig för att, idag blev min lördag. Min godisdag. Och imorgon blir det bara något gottis om det bjuds på. Som vanlig. Och inte efter klockan åtta. Resten av mitt eget godis, sparar jag till nästa vecka =)

Nu blir det sängen. God natt med er <3

... Jag bara gråter och gråter. Min hjärna är överansträngd. Hjärtat orkar inte mer tyngd... Och det jag har mest ångest för just nu, är att åka och bowla imorgon. Då det bara blir pappa, jag och 14åringen. Och så hans kompis. Vad FAN ska jag göra där?! När jag från första början inte orkar. När jag bara ville ställa upp för familjen...

Packat i kartonger. Blivit nästan klar i mitt eget rum. Kollat. Kollat. Och KOLLAT. På olika saker till hemmet, på Fyndiq.

Känt mig stressad.

Stressat. Stressat. Och stressat...

Ja, kanske. Jag minns faktiskt inte..

Fått tid till studiebesök på hunddagiset... Men inte kunnat se något positivt i det... Fastän jag har försökt med just det, i flera, flera månader...

Fick reda på imorse, att det blir bowling imorgon istället. Resultat. Upp och lägga mig och sova igen.

Skriva till min handläggare på försäkringskassan, om bostadstillägg.. Hon var på semester...

Fått reda på att det faktiskt typ inte BLIR någon familj att bowla med imorgon. Börjat må ÄNNU sämre. Bubblan sprack. Jag gråter.

Ringer Xsambon. Pratar med honom. Tårarna forsar ner för kinderna..

Börjar må lite bättre. Hjärtat lättar lite grann.

Lägger på, för Hela Sverige Bakar... Börjar må sämre. Tårarna trycker på... "ORKAR inte bowla" ..

Upp på övervåningen igen. Gråta i floder...

Och nu göra en fuskbloggning, för att BARA få gå och lägga sig.

... God natt med er <3