Livet ur D:s synvinkel

Direktlänk till inlägg 24 februari 2015

Lite då och nu

Av D - 24 februari 2015 18:43

... Jag känner igen det här... Samma dag som jag kom ut från sjukhuset sista gången.. Helvetet brakade löst. Och jag var rädd att aldrig kunna somna igen..

 

När jag kom hem den dagen, fick jag panik.. Jag hade kommit ut därifrån på samma sätt, så många gånger... Och det hade aldrig fungerat.. Det hade alltid slutat med att jag grät i panik... och bara ville bort.. Jag visste inte VART... Men jag kunde ABSOLUT inte vara HEMMA längre! Inte en SEKUND till!

 

Det var ALLTID så det slutade... Vilket ledde till att jag till slut, åkte in akut till sjukhuset IGEN.

... Så. När jag kom ut sista gången... Ja, jag bestämde att det skulle bli sista. Då jag så fort jag kom innanför dörren, började gråta i panik... Verkligen helt uppgivet och trött, STORGRÅTA.. Jag orkade inte.. Inte EN GÅNG TILL!

 

Xsambon ringde sjukhuset... Men platsen som jag hade, hade redan blivit upptagen av annan patient... Och omvägen tillbaka skulle bli ganska lång. Utan hjälpen från A-K(som BRUKADE ta mig dit)...

Men det var bra. Riktigt bra..

För att nu ringde jag mamma.. Egentligen bara för att säga att jag hade kommit ut. Hem. Då jag kände mig så illa skyldig att göra dem medvetna om det..

 

Vi pratade lite grann... Ja, vi hade PRECIS börjat PRATA med varandra, efter dryga TJUGO år!

... Och så beslutade vi att jag skulle ta första bästa resa hem till dem näst kommande dag...

 

... Men även DET, gav mig ångest.. Jag mådde jättedåligt. Hade smått panik över att ha kommit ut i det otrygga, efter MÅNADER innanför sjukhusets murar! ... Och jag orkade INTE ha någon påtvingad kontakt med FAMILJEN!

 

... Grät lite till. Mest över att jag nu hade dragit på mig ÄNNU mer press.. Visst jag orkade inte vara "här"... Men jag orkade ÄN mindre vara "där"!

 

... Åkte trots allt dagen efter. Lämnade Xsambon och hunden.. Packade min väska med lite kläder och det viktigaste... Och reste dessa 35 mil hemåt...

... Och sedan dess har jag inte flyttat tillbaka.. Hälsat på en gång.. Men aldrig BOTT där...

 

A-K(min käraste biståndshandläggare i H*vetets stad) ringde några dagar senare. Då hon hade hört att de ÅTERIGEN släppt mig innan jag "var redo"... Hörde hur det var MED mig. Och pratade även med mina FÖRÄLDRAR. För att se så att det skulle bli så bra som möjligt.. Kära människa =)

 

... Vid det här laget, hade jag och mamma, tillsammans börjat försöka fixa upp mitt liv här istället.. Ringa samtal.. Och försöka hitta lägenhet...

 

... Men det jag skulle berätta var ju inte historien därifrån och hit... Så vi lämnar det..

Det jag skulle berätta var hur det gick med SÖMNEN när jag kom hem!

Jag hade inte SOVIT på hela den natten.. Natten mellan den hastiga resan hem och utsläppet(om man nu kan säga så) från sjukhuset... Jag bara stirrade. Kunde inte blunda. Slappna av... Jag kände mig som en känslomässig och psykisk PINNE...

 

Och den resan fortsatte även när jag hade kommit HEM.

Ingen sömn. Ingen sömn. Ingen sömn... Och ju fler nätter. Timmar. Minuter... Det blev utan sömn.. Desto mer RÄDD och spänd BLEV jag..

Jag började inbilla mig att jag ALDRIG skulle somna igen! Och det spelade ingen roll HUR många dagar som gick utan sömn... Jag BLEV inte tröttare!

 

En mardröm. Japp.. Jag som blir så orolig, osäker och rädd när någonting förändras.. Någonting som jag inte kan förstå..

Och detta kunde jag INTE förstå!

 

Men jag tog hjälp av sömntabletter eller om det var insomning, där ett tag... Och till slut kunde jag somna utan.

... Och med DET ville jag säga... NU är en sådan dag!

Har inte sovit på trettio timmar. Ungefär... Och när jag nu la mig för att slappna av en stund... Ja, då kunde jag inte ens BLUNDA!

Känns PRECIS som då! ... Men jag får somna när jag somnar... Börjar jag stressa upp nu, så lär jag fastna i den mardrömmen igen!

 

... Men dagen idag.. Nu när inlägget REDAN är lika långt som det brukar vara när jag är KLAR!

 

...Ja... Jag satt upppe tills... Ja, hel natten faktiskt.. Tänkte ju inte gå och lägga mig.. Satt inne och kollade på tradera... Mer, mer och MER! ... Kan tänka mig att jag även kollade lite fler Vloggs-avsnitt.. Men det vet jag inte säkert...

 

Minns dock inte hur jag KÄNDE eller vad jag TÄNKTE inatt. Då jag är för slut för att orka tänka alls...

Men jag minns jag mådde lite halvdåligt, både fysiskt, psykist och emotionellt... Testade att gå och lägga mig en stund innan bussen in till stan skulle gå... Klockan var halv sju tror jag...

 

Men lyckades inte somna... Inte ens VILA... Så gav upp ganska snabbt.. Och gick och satte mig vid datorn istället..

Åt lite frukost vid halv åtta.. Efter att ha försökt förstå mig på mixern som jag har härhemma... Utan någon framgång... Så efter frukosten, kollade jag upp det på internet... Och tror mig nu förstå... Men har dock inte testat... Tänkte diska imorgon... Och sedan testa göra en smoothie efter det ;)

 

... Jag åkte iallafall in till stan.. Klockan halv tio... Och bussen var SMOCKFULL! Men jag gick till de sista av alla två-säten... Alltså precis framför de fyra(fem?) sätena längst bak... Och där hittade jag EN ledig plats utan någon på sätet bredvid! Skönt.. För att. Visst. Jobbigt med full buss... Men ÄN jobbigare om den är såpass full att man måste ha någon precis INPÅ sig!

 

Väl i stan... Ja, TRE timmar kvar tills mötet skulle vara! VAD skulle jag hitta på? ...

Jag gick in på gallerian... Butikerna hade inte riktigt öppnat ännu... Men idag var en dag för lite shopping! Eller åtminstone fönstershopping! ... Ja, fördelen med att vara trött... Man VÅGAR mer! ORKAR mer, rent psykiskt... Ja, i vissa situationer iallafall..

 

Detta var en sådan.

Jag gick in på ClasOlsson.. Kollade lite... Och köpte med mig några nödvändigheter hem.. Men jag tänker inte ens FÖRSÖKA berätta VAD! ... För att jag orkar inte gräva i minnet..

Gick sedan vidare till nästa galleria... Eller så var det samma? ... Men jag var BARA intresserad av... Vad heter det? ... Hushållsartiklar.. Fina saker till hemmet. Liksom nödvändiga... Ja, men mest sådant som piffade upp det hela..

 

Köpte bland annat en vit spetsduk till mitt mörkbruna träbord i köket.. Och ett lila blockljus... Äsch. Stor idé att berätta... Är ju inget intressant. När ni inte vet hur det ser ut i rummet för övrigt... Men kanske fotar hela lägenheten när jag någon gång är HELT klar.. Och berättar hur jag tänkte...

 

Minns inte om jag köpte något mer intressant...

Men klockan var nu... Ja, typ en och en halv timme kvar... Tror jag att det var...

... Så jag försökte gå en promenad för att få tiden att gå... Ingen större njutning... Och jag ville bara åka hem och sova... Ville få det hela överstökat...

Möbler... Eller mest inredning, fyllde min skalle... Och det jag hade handlat, la sig som en gröt i huvudet och gav mig ångest... Ängslan...

 

Efter promenaden... Nästan en timme kvar...

Fortfarande lika... om inte MER! Trött och seg.. Ängslig... Och ja.. Skrumpen.

... Så jag gick till bibblan och väntade en stund...

Jag störde mig nämligen på det faktum att jag inte RIKTIGT visste vart jag skulle.. Då hon har flyttat kontoret... Och att jag inte heller hade någon ANING om ifall det var en ringklocka på dörren även HÄR... Eller ifall jag måste gå IN... Och då säga TILL när jag har kommit!

Ovetskapen gjorde mig nervös... Och jag funderade många gånger på iafll jag bara skulle åka hem och SOVA istället...

 

Men nej.. Jag VILLE det här.. Jag BEHÖVER ut på praktik!

.. Satt på bibblan en stund...

Och promenerade sedan långsamt, långsamt, mot gatan där det skulle ligga. Kontoret.

... Lite osäker när jag kom till rätt gatunummer... Men när jag svängde runt hörnet vid huset, för att se om det var en dörr på andra sidan... Ja, då vinkade hon genom ett fönster, och öppnade den dörr som jag precis lämnat bakom mig.. Den dörr som jag TRODDE att det skulle vara..

 

Vi hade vårat möte... Pratade lite om hur vi skulle gå vidare.. VART jag skulle vilja vara... Och HUR vi skulle få det att FUNGERA för mig..

Bokade studiebesök på... Ja, vad det nu hette, stället.. Något slott tror jag? ... En grupp, även detta.. Alltså flera praktikanter med en närvarande handläggare... Hon trodde att det skulle vara bäst så.. Att jag var på en SÅDAN praktik. Iallafall till en början... Även om JAG hade önskat att det fanns ett ställe där man kunde vara i princip SJÄLV... Och om något, kanske inte med "så gravt funktionsnedsatta människor".. Har inget emot dem... Men.. Ja. ... Jag vill inte VARA stolpen... Jag vill greppa TAG om stolpen..

 

... Lämnade mötet. Och prickade lagom in en buss hem. Femton minuter senare..

Sedan jag kom hem, har jag ätit lite. Dock bara några små chokladbitar... Men bättre det än inget alls, antar jag..

... Jag har sett på några fler avsnitt av Vloggen som jag följer.. Kollat tradera ÄNNU mer! Försökt komma fram till vad jag vill buda på.. Vad jag vill köpa. Ha... Och så har jag ältat det faktum att jag inte är så säker på hur jag till en början ville ha min lägenhet... Börjar tvivla... Och det känns som om saker blir bara fel, fel... FEL.

 

Men det är ju normalt.. Och jag behöver nog bara en paus.. Saker går så snabbt nu.. Och det händer mycket på en gång...

Men blir det "fel"... Eller om jag tröttnar... Ja, då är det väl bara att göra om igen? ...

 

Försökte vila lite grann i sängen, för några minuter sedan... Men inte en blund...

Så får väl se när jag går och lägger mig igen... Är för TRÖTT för att orka vara uppe EGENTLIGEN..

 

God natt med er <3

 

 

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av D - 27 augusti 2018 10:22

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Av D - 2 april 2018 13:56

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Av D - 13 januari 2018 18:19


 

Av D - 22 september 2017 19:23

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Av D - 5 september 2017 13:39

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

Vill du följa mig? :)

Följ Livet ur D:s synvinkel med Blogkeen
Följ Livet ur D:s synvinkel med Bloglovin'

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6
7
8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26
27
28
<<< Februari 2015 >>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se