Ja... Som sagt, vet jag inte vilken header jag vill ha på den här bloggen. Jag är ju störtförälskad i denna lila virrvarrbild... Men samtidigt så beskriver även min förra header så bra, vad jag känner. Hur mitt liv ser ut. En bild på mig, där jag sitter och funderar med armarna runt knäna. Helt ensam och bara stirrar rakt ut. Ja, det är mitt liv det. Men denna nya headern är ju också mitt liv. Ett rent virrvarr av olika trådar, som sträcker sig både hit och dit. Rent omöjliga att följa för att hitta rätt ände...

Men jag får göra som så att jag behåller denna headerna ett tag. Börjar det kännas fel, byter jag tillbaka till den gamla, eller gör en ny om någon annan skulle passa bättre ;) Men säg gärna vad ni tycker, i inlägget nedan :)

Hmm. Vet inte om jag vill skriva om denna dagen. Har liksom ingenting att dela med mig av. Då dagen har varit såå tråkig. Ovanligt, hysteriskt tråkig.

Jag vaknade imorse. Efter att ha drömt JÄTTEkonstigt, och vaknat ett antal gånger under natten. Sovit väldigt lätt, med andra ord. Jag drömde typ om mig och mina gamla klasskamrater i våran gamla grundskola. Mina gamla mobbare och jag, var kompisar, tror jag. Vi tjafsade, busade och retades med varandra. Drev kanske lite grann... En jättekonstig dröm. Har ofta drömt liknande förut också. Jag och grabbarna, liksom :P

Annars var en rätt så jobbig känsla i hemmet idag. Mamma orolig och lättirriterad. Pappa rätt så tyst och nere mot vad han brukar vara... Och jag som blir lite osäker och tillbakadragen när jag märker att inte allt står rätt till. När jag inte vet ifall jag bara är ivägen om jag råkar prata med någon av dem... Så jag satt mest på mitt rum. Stirrade som vanligt in i dataskärmen...

Mamma och pappa, åkte stressat fram och tillbaka, mellan samhället och här. Först var det möte som handlade om 17åringen. Sedan kom de hem igen. Och så skulle mamma in och vaccineras. Sedan kom de hem igen. Och därefter åkte pappa till jobbet...

Inne på mitt rum, har jag skött om mina växter och även planterat om en gammal kaktus som 21åringen köpt för några år sedan. Som hon sedan bara lämnade i sitt rum när hon flyttade. Och nu har jag efter flera år, börjat vattna den igen. Vet inte om den tar sig eller ens hur den SKA se ut. Men kul att utforska iallafall. Tycker om att få saker att växa och se de utvecklas :)

Jag har även suttit och nött på detta med bloggstatistiken. Som jag sa härom dagen, så har jag kommit efter med att föra in alla olika siffror i dess respektive diagram. Och jag har en HEL del kvar, efter dagens arbete! Hann med alla siffror från förra månaden, iallafall ;) Så imorgon får jag väl försöka ta hälften utav det som är kvar. Vore skönt att komma ikapp, så att det bara är att fylla i ett fåtal siffror varje dag sedan ;)

Sedan har jag även kollat hundar på blocket, som alltid. Jag har kollat mailen ett antal gånger. Skrivit lite med min kära bloggvän. Läst lite bloggar...

Ja-a... Och så har jag klottrat lite i ett målarprogram. Varav min nya header blev av. Hade verkligen JÄTTETRÅKIGT. Så att klottra utan att tänka, var ett bra alternativ :)

Vad har jag mer gjort, de många timmar som jag spenderade på mitt rum idag? Hmm. Hmm. Hmm... Jo. Jag har varit inne och uppdaterat min intresseanmälan på de sidor som jag står i kö för lägenhet. Och så har jag sökt tre nya lägenheter...

HÄR ska flyttas! Här ska praktiseras! Och här ska skaffas hund! Umgås med folk, sköta hushållet, skratta och le =) Här ska kommas vidare med livet! ... Jag är jag. Och JAG vill ha ett liv värt att leva! Någonting att andas för. En anledning för mitt hjärta att bulta ;) Så kom igen nu D! Kom igen!

Ja. Annars har jag nog inte gjort så mycket idag, verkar det som. Jag har suttit nerew i vardagsrummet, nu på kvällen. Sett på "Farmen", "Familjen Annorlunda" och nästan hela "Tjockare än vatten", med mamma och delvis 13åringen. Ingen annan är hemma, för tillfället.

God natt med er <3

Vet inte vart jag ska börja. Hur jag ska formulera mig. Jag känner mig bara så tom. Men så underbart glad. Jag känner mig stark, men så konstigt vilsen... Det känns som om livet tar en ny början... Samtidigt som jag fortfarande sitter fast och inte tycks ta mig loss... Jag känner mig så läskad. Så viktig... Så betydelsefull. Jag känner mig som en helt ny människa. En människa som står på egna ben och som ingen vill slå på eller trycka ner. En människa värd respekt...

Ja, det är en sådan konstig känsla. Vem är jag? Är det sant att efter allt helvete man har utstått. Efter alla inläggningar, bältesläggningar och tvångsmedicineringar. Efter att ha tvingats vandra inom dessa murar som sjukhuset så fint utgjorde... Är det sant att mitt liv nu kan ta en ny början? Att jag nu är en stark person, värd att lita på? Att jag hädanefter ska kunna vandra genom livet med ett leende på läpparna och huvudet högt?

Ja, det finns en tjej som ger mig hopp. På något konstigt vis, får hon mig att känna mig starkare. Hon kämpar och jag kämpar. Och bara genom att finnas där för henne, känner jag mig mer värd som person. Jag har funnit en bra vän. En bloggvän för livet. Vi ska ta oss igenom det här tillsammans. Följa varandra genom våra elektroniska skärmar, och hålla våra tummar för varandras resor... Tack för att du la den första kommentaren. Annars hade vi aldrig "träffats" och kunnat stötta varandra =) Genom våra skärmar, kan vi lära känna varandras person och historia. Kom ihåg att du är värd mycket =)

Ja. Nog om det. Konstig känsla, helt enkelt. För övrigt, känner jag mig enbart tom. I en egentlig brist på hopp, släpar jag mig genom vardagen. Jag lever men ändå inte. Gör egentligen ingenting värt att minnas. Och går runt och väntar på att tiden, dagarna ska gå. Väntar på en praktik. På en lägenhet... På ett värdigt liv. Och det går segt... Men fastän det, fortsätter jag kämpa. Håller ut och bara låter dagarna föra mig alltnärmre mitt mål. Första delmålet. Arbetsförmedlingen på Torsdag. Hoppas, hoppas, hoppas det går bra! Hoppas, hoppas, hoppas att de är villiga att lita på mig. Ge mig en chans till en praktikplats. För att det behöver jag :)

Och medans jag väntar, sitter jag vid min dataskärm. Vår tv-skärm... Och ägnar mig åt vad jag gör bäst... Skriver. Skriver och skriver. Idag gjorde jag dessutom en ny ritning till en hundsele. Jag försöker göra en ritning på en sele som ska växa med valpen. Men inte lätt att konstruera när man inte har varken stor hund eller valp i närheten :P Det är ju nog så svårt att få alla bitarna på plats, så att det blir ergonomiskt riktigt, ÄNDÅ!

Idag har jag även... Ja, vad har jag gjort? Jag har kollat mina växter. Vattnat dem ett antal gånger! Jag har tagit en kort och kall promenad. Inga kommentarer :P Och så har mamma, pappa, 13åringen, 17åringen och jag, sett på några fler avsnitt av "Polisen och pyromanen". Ja, vi såg klart hela idag. Så nästa gång blir det någon annan "Polisen".

Ja. Jag har kollat hundar på blocket, också. Annars vet jag inte. Kanske inte var så mycket mer :)

God natt med er <3

Och kära bloggvän. Jag hoppas att jag inte kommer att skrämma dig med min historia med tiden =)

Nu sitter man här och bara stirrar på datorn... Som såå många gånger tidigare idag. Ja. Jag har väl inte så mycket annat att göra. Datorn inte så mycket att ge, den heller. När man har kollat mailen, kollat blocket efter hundar och lägenheter. När man har läst alla bloggar och forskat för mycket i hundselen och koppel... Ja, då finns det inte längre så mycket kvar att göra. Så då sitter man och stirrar. Hoppas att det snart ska ploppa upp något intressant på denna elektroniska lysande skärm framför min näsa :P Men det gör det ju såklart inte :P

Nej. Jag kunde inte se fram emot MER, att mitt liv kunde börja gå framåt nu. Att saker börjar hända, och att det äntligen blir kul och meningsfullt att leva. Kunde inte vänta länge nog på att jag kan börja MÄRKA att jag går. Att jag KÄNNER att jag kommer ett steg närmre mina drömmar...

Jag ser såå fram emot att få den där lägenheten som jag väntar på. Få tvätta min egen tvätt, laga min egen mat, diska min egen disk(ja, det gör jag ju redan :P), och ja-a... Sköta mitt eget hem. Längtar såå till jag får börja praktisera, tills folk börjar lita på mig och ser att jag KAN. Ser såå fram emot när jag själv kan se att jag klarar det. Tills jag kan börja ängna mig åt alla de saker som jag tycker om... ... Tills livet är ett liv.

För att jag är redo nu. Såå redo. Men det tar så mycket längre tid än vad mitt tålamod tillåter. Men jag får stå ut. Snart har jag mitt liv mitt framför näsan och det är bara att gå fram och greppa det. Snart är det slut på dessa tråkiga, meningslösa dagar. Dagarna av luft... Jag vill ta mig framåt... och jag VET att jag kan. ALLA kan. Det är bara en fråga hur hårt man är beredd att kämpa ;) Hur stark vilja man har :)

Ja. Dagen idag då. Idag lika suddig som igår. Minns inte mycket. Börjar jag bli gammal, kanske :D

Jag har iallafall som vanligt, suttit vid datorn och kollat alla dessa saker, om och om igen :P Jag har vattnat mina växter och betraktat dess skönhet. Dagdrömt om hundar... Ja-a. Längtan är stor.

Jag har även... Ja, det var lite kul :D Eller tråkigt, kanske. Jag gick in på klart.se och kollade vädret. Upptäcke då att just den tiden jag kollade, var den timmen som det skulle vara som allra varmast. Upp ur stolen, studsar jag, med ett stort leende på läpparna och väldigt förväntansfull. "Här ska cyklas!". Jo, jag hade bara en sådan HIMLA lust att cykla denna långa runda som jag annars brukar gå. Se hur lång tid den tar, liksom. Och det verkade som en sådan HIMLA chans att göra det nu när det var som varmast. Eftersom att vinterkylan kommer snart. Sista chansen, liksom.

Så jag tar på mig skinnjackan och min limegröna cykelhjälm. Går ut till garaget och börjar rota ut min cykel. Rena hinderbanan bland allt bråte! Och när jag väl får ut den där cykeln, så märker jag att den är fallfärdig! Näst intill. Den ville jag ju inte cykla på. Så in gick jag igen. Inombordsligt upprörd. Men inte utåt sätt. Rusar upp på övervåningen och slänger av mig både hjälm och jacka... Ja. Sätter mig vid datorn igen, och skriver av mig skiten :)

Så var det med den cykelturen och den stora chansen. Lugnade mig själv med att det snart blir sommar. Så då blir det nya chanser =)

Annars har jag suttit vid tv:n lite grann, också. Nu på kvällen, såg mamma, pappa och jag på "Snabba Cash". Och tidigare idag, var det "Hem till gården" och kälkhockey... eller vad det nu hette.

Men jag tog en promenad ändå. Efter att ha lugnat ner mig och peppat mig själv genom att läsa min skrivbordsbakgrund, slängde jag på mig jackan och gick ut i det nu lite kallare vädret. Ingen sådan där jättehärlig känsla. Men jag mådde bra. Humöret var bra och vädret var helt okej. Jag gick i min egna lilla värld. Nynnade på en sång som fastnat i huvudet, och dagdrömde. Ingen ångest och jag kände mig inte deppig. Kunde gå hur länge som helst, kändes det som.

På hemvägen blev blåsten kall och öronen värkte lite lätt. Det blåste rätt så rejält i motvind. Inte särskilt skönt. Och när jag kom hem, var jag trött och nöjd. Började plocka ur diskamaskinen...

Ja, sedan har det nog bara varit datorn, typ. SOM jag har sett fram emot och längtat efter mitt liv efter detta! Det bättre livet. Det fyller min hjärna, dagarna långa, just nu. "Kom igen D! Du klarar det här! "På torsdag är det möte på arbetsförmedlingen. Du är närmre en lägenhet på kölistan. Det är BARA att hålla ut ;)". LE. Le stort =D Livet leker :D

Ja. Det var nog allt från mig. God natt med er <3

Jag rullar hundar i mitt huvud. Kan inte låta bli. Jag har bara fastnat. Vilket jag ofta gör när någonting kommer mig nära. Jag saknar att ha hund, såå mycket. Att få umgås och spendera tid med kära E (mammas kusins vovve), fick mig att minnas känslan av att ha någon. Att känna kärlek och gemenskap. Jag påmindes om hur mycket det egentligen GER att ha hund. Att känna av utmaningen i att anpassa dessa varelser till livet. Att få ge så mycket kärlek som bara en hund kan ta emot. Att själv få suga in såpass mycket av denna varma kärlek och trofasthet som bara hundarna är kapabla att ge.

Ja, jag ÄLSKAR hundar. Och lilla underbara, busiga, varma och kärleksfulla E, tog mig tillbaka till hundlivet. Och jag vill ha honom. Jag vill ta till mig uppgiften att lära honom rätt och fel. Att ge honom en trygg hand genom livet... och att skydda honom genom vått och torrt. Jag vill "prata" med honom och återigen påminnas om hur smarta dessa djur är. Det är så kul att kommunicera med hundar. För att de förstår. De lyssnar och tar in... Och de VILL vara till lags. Underbara varelser <3

Idag har jag iallafall forskat lite mer i det här med hundselen. Luskat i hur dessa borde se ut för att hunden ska må som bäst och störas som minst i den. Och jag har funderat lite över vad för sele och koppel jag ska köpa till E. Ja. Jag har även gjort en ny ritning på en sele. Blir säkert ingen av dem, i slutänden :P Men kul att luska lite i det. Och så har jag sökt lite efter tyger. Jag vill att det ska vara slittåligt, kanske lite stretchigt... Luftigt, men ändå vatteavvisande. Ja-a. Svårt det där. Allra helt när man inte kan NÅGONTING om tyg!

Jo. Min dag idag. Dagen började tråkigt. Solen sken och himmelen var underbart ljusblå. Men jag mådde inte så bra. Jag kände mig vilsen i mig själv. Kände att någonting felades. Fastän osäkerheten fanns att det kanske inte alls felades något. Kanske har jag det mitt framför näsan på mig, men att jag bara inte vet hur jag ska få tag i det(?). Eller tar jag kanske redan del av det(?).

Ja-a. Jag var förvirrad. Hade inte ro i sinnet till att göra någonting. Men jag mådde inte särskilt dåligt egentligen. Jag var på gott humör. Visste bara inte HUR jag skulle ta mig ut. Kände mig låst.

Men jag tog mig en promenad iallafall. Jag skrev av mig skiten. Slet mig från min hjärnas fasta grepp och gjorde vad jag visste att var bäst för mig. Jag BEHÖVER ett liv. Vädret var fint, och då finns ju alla möjligheter till ett gott mående ;) Så kom igen nu kära D.

Direkt jag kom ut, drog jag på mungiporna. Andades in den HÄRLIGA luften. Riktade ansiktet mot solen och betraktade den ljusblå klara himmelen. Jag tog fram min mobil och gick in på Youtube. Satte igång min spellista och gjorde något av det BÄSTA med att bo på landet. Jag sjäng. Högt och ludligt. Utan en enda tanke på att grannarna skulle höra. Jag sjäng med i texterna. De höga tonerna kan nog ha sträckt sig långa vägar över det öppna landskapet.

Jag mådde BÄST. Jag var på topp. Och jag BRYDDE mig inte ens när jag gick förbi den gamla gubben med gåstavar. Jag sjöng på, och vinkade till honom när vi gick om varandra på den smala grusvägen. Duktiga blyga jag ;) 14 grader ute och en lätt lätt vind som fläktade lite lagom <3

Mitt i promenaden, stördes min lugna och harmoniska känsla. Jag fick ångest av ett bekymmer som uppstod. Tänker inte gå in närmare på det. Men jag ältade en stund, och lyckades sedan vända på det igen. Tänkte inte låta ett egentligen obetydligt bekymmer, förstöra det underbara som naturen bjuder på.

Så började jag må bra. En liten obehaglig känsla inombords, men ett STORT leende på läpparna, följde mig hemåt :D

Ja. Börjar bli långt, detta inlägg. Men annars har jag skött mina blommor. Jag har gluttat igenom bloggarna. Kommenterat lite fram och tillbaka med en underbar och trevlig tjej... Och så har vi sett på en film, pappa, mamma, 19åringen, 13åringen och jag. "Riddick"(stavning) hette den. Helt okej. Störtälskade hunden <3 Ni borde se den :)

God natt med er <3

Nu har jag suttit och kollat hundselar och koppel, sedan... Ja, halva dagen idag, i princip. Jag tror att jag har kommit in i en period av intresse för hundar och hundtillbehör. Enklare att dagdrömma då, kanske :P Om man kan se både koppel, sele och vovve framför sig :) Intresset finns väl alltid. Men jag har allt mina perioder, då jag tänker extra mycket på det. Och nu är en sådan period.

Jag vill köpa ett (en?) sele till min mammas kusins hund, för de gånger då jag kommer att vara hundvakt. För att han har inget sele (mig vetligt) och han drar så mycket i kopplet. Inte skönt för hundnacken :( Så tänkte om jag skulle köpa ett relativt bra och prisvärt sele, och så ett expanderkoppel till det. Då expander även DET, är bra för hundens nacke och rygg. Minskar stötar från när hunden drar i kopplet. Det tillsammans med ett bra och ergonomiskt sele som fördelar trycket jämnt över bröst och axlar (tror jag att det är), istället för hals och nacke, blir ju en bra mycket hälsosammare kombination... Än ett halsband som egentligen bara stressar upp och ger obehag till en redan stressad och dragande hund :)

Ja. Nog om det. Jag har iallafall hittat en hel del olika koppel, långlinor, midjeband och expander till hund, på denna sidan... Men hittade inte direkt något sele som jag direkt velat köpa till honom.

Annars. Idag började dagen segt. Jag har typ bara ältat och mått dåligt. Känt mig nere och deprimerad. Jag har spenderat min tid på sängen. Lyssnat på musik. Känt ångesten bubbla och inte vetat vart jag ska ta vägen. Jag har VETAT att jag skulle må bättre av att gå ut. Lämna huset. Men har samtidigt inte haft någon lust. Inte fått någon ro i sinnet för att orka ta mig utanför dörren.

Jag har bara suttit inne. Instängd på mitt rum... och ältat, känt att livet var värdelöst och tråkigt, och bara ÖNSKAT att Xsambon skulle komma tillbaka igen. Vi GJORDE saker. Hade ett liv. Dagarna var fullbokade och vi var utanför huset VARJE dag. Men så åkte han, och min värld förändrades drastiskt. Nu sitter jag ÅTER härinne. Instängd och med lust/ ork till ingenting. Jag VET jag måste ut. Jag VET att jag måste ta tag i mitt liv , min vardag. För att jag VET att jag kan! Men har bara svårt att komma igång när jag är för mig själv. Men ska ta och köpa mig ett busskort. Ett månadskort att åka hur många gånger som helst på. För att nu får det vara nog! Jag KAN ju! Så varför må dåligt?

Jag har iallafall kollat mailen idag. Jag har säkert(?) kollat hundar på blocket. Jag har läst lite i min noskalgibok om leksaker. Vilken gjorde mig tårögd till den grad att jag nästan började gråta. Jag blev såå känslosam av att läsa den! Vet inte ens VARFÖR! Men det var kärlek, värme och lycka. Det var minnen, empati, gemenskap. Jag mådde såå bra bara av att läsa i den. Några sidor, och ångest blev till harmoni. Depp blev till glädje... Tack ÄLSKADE syster, för denna fina gåva <3

Annars. Ja-a. Vi har sett på en film tillsammans, pappa, mamma och jag. En jättekonstig film. VERKLIGEN! Hade typ ingen handling och hoppade fram och tillbaka. Mer skräck än... Ja, jag vet inte ens vad det SKULLE vara! En superunderlig film. Men på något sätt tyckte jag ändå om den. Den var ändå lite spännande ;) Se den. Och håll med oss om att den är konstig :P "Storm" hette den.

Ja. Annars har jag läst bloggar. Bara gluttat lite. Har tappat suget, efter att inte ha läst på nästan en vecka. Får se om jag kan fånga upp intresset igen med tiden ;)

Nu blir det sängen. God natt med er <3

Oj. Nu ser jag fram emot att sova. Kvällen har varit fylld av stress, frustration... Ångest och uppgivenhet. Dagen använd väl. Skönt att få bädda ner sig och koppla av en stund. Tills dagen börjar imorgon igen.

Imorse vaknade jag klockan nio. Såg solen skina in genom mitt fönster, och kände mig med ens mer glad och positiv. Så jag klev upp och började klä på mig. Åt frukost tillsammans med Xsambon och pappa. Sedan gick vi upp på mitt rum, Xsambon och jag, för att sitta och ta det lugnt en stund framför datorn, innan vi skulle ta bussen in till stan. Vattnade mina kära växter, lyssnade på lite musik, och sjöng rakt ut. Ja, jag älskar att sjunga. Det gör mig glad :) Allra helst höga toner, då man verkligen får ta i från magen, tycker jag om. Då njuter jag ordentligt ;) Känner mig lugn och... Ja, jag vet inte :) Glömmer allt runt omkring mig...

När vi klev på bussen, såg jag att chauffören tänkte ta betalt tio kronor mer än vad som vi EGENTLIGEN skulle betala. Men jag sa inget. Nej, jag kände mig osäker i mig själv och vågade inte säga ifrån. Inte kontrontera honom. Så jag lät honom ta betalt för mer än vad resan var värd. Men under resans gång, samlde jag mod till mig. Ville konfrontera honom. Så att han åtminstone visste OM sitt misstag. Så det gjorde jag. Jag gick fram till chauffören, vid resans slut, och sa att han borde bli noggrannare när det gäller vart man kliver på och vart man kliver av. Så att man får betala rätt pris. Han ursäktade sig. Erkände sitt misstag och tog på sig skulden. Trots tio kronor fattigare, kände jag mig tillfreds över mig själv. Men tänk vad rädslan kan kosta... Jag KAN ju! Och jag VÅGAR ju! Så låt inte onödig rädsla stoppa dig, sålänge som inte risken att du dör, finns ;)

Väl i stan, gick vi och satte oss på en bänk i gallerian. Ingen av oss, särskilt intresserade av att gå i affärer denna dag. Vi satt där och pratade en stund, och sedan bestämde vi oss för att gå och handla lunch, innan vi skulle gå vidare till arbetsförmedlingen.

Vi plockade ihop våran egen sallad. En varsin. Vilket man tydligen kan göra på vissa matbutiker. Det var typ som en buffé som man betalade för i hektopris. Visste inte att det fanns. Men det var såå behändigt! Man fick PRECIS vad man tyckte om, och hur mycket man ville! Tio kronor hektot. Inte särskilt dyrt, heller ;)

Sedan gick vi tillbaka till gallerian och åt vår sallad. Gick vidare till arbetsförmedlingen, med nervositeten i hela kroppen. Mådde inte särskilt bra av det... Väl där, fick jag med ens prata med en arbetsförmedlare. Skrevs in och har nu fått en tid till min nya handläggare. Vilken jag ska prata vidare med, om vad jag förväntar mig av dem, eller vad jag behöver för stöd. Jag menar. Jag går ju på aktivitetsersättning och kommer att göra så i typ två år till. Det jag är ute efter, är ju i nuläget inte något arbete. Utan en praktik. Att få komma ut och GÖRA någonting om dagarna. Att få se vad jag klarar av och vem jag egentligen är. Då jag förvirrat och lurat mig själv, under såpass lång tid, fram tills nyligen...

Efter arbetsförmedlingen, gick vi till bussen. Jag nöjd över mig själv och min insats. Mitt mod att ta tag i saker som legat djupt begravda. Och förväntansfull över vad som komma skall.

Väl hemma, sätter vi oss och lyssnar på musik en stund. Xsambon letar fram en massa låtar som han tycker att är bra och jag känner harmoni i luften när jag återupptäcker låtar som jag tidigare älskat, men numer glömt att fanns...

Ja-a... Vad har vi mer gjort? Minnet, minnet... Minnet...

Vi har sett på film tillsammans med mamma och pappa. "Monkey king". Tror jag att den hette. Med Jet Lee och Jackie Chan. Och så har vi bråkat med min mobil. Jag har blivit nervös och frustrerad på mobilen som jag inte förstått mig på. Behövt förklaringar som han inte kunnat ge. Blivit stressad för att jag inte får svar. Känt mig varm och överanstränd i huvudet. Hittat en lösning. Ett svar. Lugnat ner sig och sett på en film tillsammans med Xsambon. "Johny English".

Och så har jag pratat med mammas kusin, som kommer och hämtar Xsambon och mig klockan fem imorgon kväll. För att själv åka på kalas medans vi är hundvakter...

Nu sova. God natt med er <3

Gud vad jag INTE ska äta godis imorgon! Jag har bara ätit och ätit och ätit. Inga sötsaker. Inget godis eller snacks. Nej, för att nu känner jag mig lite lätt illmaående. Man tänker ju aldrig på det när man väl äter. Men när man sedan sitter där, illamående, påminns man av känslan som man får när man bara ätit för ätandets skull :P

Ja, min dag idag. Känslorna mina, har varit både upp och ner. Jag har pendlat raskt mellan glad och orolig. Stressad och lugn... Irriterad och tålmodig. Jag har gång på gång, fått påminna mig själv om att jag inte ska stressa upp för småsaker. Utan istället acceptera och gå vidare. Det som hänt har hänt. Det som kommer att hända, händer även om jag går omkring och grubblar på det. Påminna mig själv om att bekymrena jag har, inte är särskilt mycket att må dåligt över, sålänge som det inte dödar mig eller jorden går under :P

Men det har även varit stunder då jag har glömt. Då jag stressat upp helt i onödan. Och blivit mer och mer irriterad. Känt hur frustrationen stiger och hjälplösheten likaså. Känt hur ångesten gnager...

Men allt handlar ju om inställning. Det kommer jobbiga stunder. Vissa jobbigare än andra. Men om man håller ett leende på läpparna och tänker positivt. Lämnar problemen bakom sig, mår man med ens mycket bättre. Varför lida när man kan göra sopor av problemen, skratta och vara glad? Man lever ju trots allt  bara en gång :)

Ja-a. Lär av vad du säger, kära D. Lättare sagt än gjort. Men jag ska jobba på det. Får jag bara ett liv, EN chans... Ja, då ska jag f*n leva! Oavsett hinder ;)

Ja. Dagen idag. Förövrigt. Bortsett från mitt mående idag, har min Xsambo och jag, varit en tripp till köpcentret. Vi skulle gå på bio. "Hundraåringen" (eller skrivs det med siffror?) såg vi. Efter att ha tagit en iskall promenad till biosalongen. Suttit och väntat i en och en halv timme, och ätit en hel del godis. Eller JAG iallafall :P

Filmen var bra. Tyckte om gubbens teorier, värderingar och syn på livet. Filmen var underhållande, men jag tycker nog att den var lite lång emellanåt. Helt klart sevärd, om man vill skratta lite lagom ;)

Sedan gick vi till köpcentret. Gick i djuraffären, in på willys, och sedan tog vi bussen hem igen. Efter det, har vi suttit lite vid datorn. Jag har kollat vovvar och lägenheter på blocket. Och så har jag fått ett samtal från mammas kusin. Så Xsambon och jag ska vara hundvakter åt den lilla Jack Russeln på fredag.

Till kvällen, såg vi på en film. Mamma, pappa, jag och Xsambon. "Arthur" hette den. För mycket krig för min smak. Långtråkig.

Och efter det, såg Xsambon och jag, på "YesMan". Mycket bättre, enligt mig! Jag är mer för roliga filmer än action :)

Nu är det God natt <3

Ja. Hej och hallå!

Idag har varit en underbar dag. Mestadels iallafall :)

Dagen började med att min Xsambo väckte mig klockan halv elva. Jag var redan halvvaken. Sådär vaken som jag brukar vara när jag ändå aldrig kliver upp :P Jag vaknade när mamma och pappa åt frukost. Men orkade inte lämna sängen. Men när sambon kom in och gjorde dagen ljusare, med sin goda nyhet, så flög jag typ upp ur sängen. Drog på smilbanden och blev piggare än på BRA länge ;) Jag kände mig så glad och uppåt. Så varm inombords.

Jo, han hade pratat med sin pappa, då han ringde. Kära Xsambon hade fått in 300 kronor till mig för att jag fyller år, som vi fick göra vad vi ville för. Så nu hade vi ca 800 spänn att göra av med på vad vi ville (mamman satte in 1000spänn tidigare. Till hans resa hem från mig bland annat.). Kändes kul att vi kunde göra saker eller köpa saker som kostar pengar, utan att bry oss om vart pengarna tar vägen ;) Så när han svarade "Ja" med ett leende på läpparna, när jag frågade om vi kunde åka in till stan och hitta på något, kände jag mig med ens flygande lätt. Fjärillar i själen. Jag var glad. Underbart <3

Xsambon brukar (brukade) nämligen inte vara så mycket för att hitta på saker tillsammans med mig, så blev väldigt glad när han tycktes se det som en självklarhet idag :D

Så. Vi åt frukost i en och en halv timme. Vet inte varför det tog så lång tid. Sedan åt vi lunch tillsammans med mamma och pappa, utan att lämna bordet emellan. Semla stod också på menyn. Xsambon tog en dusch medans jag tog hand om disken. Sedan blev det att kolla upp lite saker på datorn, för att sedan ta bussen till stan.

Väl i stan, kollade vi lite butiker. Utforskade butiker som jag tidigare inte haft lust att gå in i. Lusten och utforskarglädjen var verkligen på topp idag. Vi undersökte näst intill ALLA föremål på hyllorna. Diskuterade, pratade och skrattade. Skämtade. Gjorde narr av varandra :P Ja vi hade kul.

Sedan ringde Xsambons mamma. Och blyga, tillbakadragna jag, pratade för första gången med henne i telefon. Hon ville gratta mig på mig 24årsdag. Det gick bra att prata med henne i telefon, och jag kände att jag gjort ett stort framsteg. Så, ännu gladare, fortsatte jag min "resa" tillsammans med Xsambon.

Efter att ha gått omkring i galleriorna ett tag, tog vi en fika. Satt lääänge och bara njöt. Pratade, skrattade. Ovanligt för att vara jag. Jag som gärna stressar från ställe till ställe och bara vill vidare. Härligt att kunna slappna av lite ;)

Sedan gick vi omkring lite till. För att sedan gå vidare till O´learys (eller hur man nu skriver det). Där åt vi en UNDRBAR middag, bland UNDERBARA glada folk, och supertrevlig personal. Man kände sig så viktig och mysfaktorn var 100 <3 Maten var supergod och drinken som jag drack, söt och god. Lite för söt till slutet, kanske. Men O´learys får 100 av 100 av mig ;) Där vi satt i säkert två timmar.

Efter middagen, klockan åtta, gick vi till bussen och åkte hem. För att avsluta dagen med snacks och en "Jackie Chan"film.

I det stora hela, var dagen underbart fantastisk. Ångestattackerna och stressen, kom som små stötar under dagen. Då jag blev otålig och nervös. Stressad och orolig. Men jag stod ut och gick vidare rätt så omgående. Vill man ha en bra dag, får man tillåta sig själv att släppa på det som stör en. Bara för en stund ;) Och njuta och ha kul istället. Le lite grann :)

God natt med er <3 Från en glad 24åring med en gnutta ångest :)