Jag rullar hundar i mitt huvud. Kan inte låta bli. Jag har bara fastnat. Vilket jag ofta gör när någonting kommer mig nära. Jag saknar att ha hund, såå mycket. Att få umgås och spendera tid med kära E (mammas kusins vovve), fick mig att minnas känslan av att ha någon. Att känna kärlek och gemenskap. Jag påmindes om hur mycket det egentligen GER att ha hund. Att känna av utmaningen i att anpassa dessa varelser till livet. Att få ge så mycket kärlek som bara en hund kan ta emot. Att själv få suga in såpass mycket av denna varma kärlek och trofasthet som bara hundarna är kapabla att ge.

Ja, jag ÄLSKAR hundar. Och lilla underbara, busiga, varma och kärleksfulla E, tog mig tillbaka till hundlivet. Och jag vill ha honom. Jag vill ta till mig uppgiften att lära honom rätt och fel. Att ge honom en trygg hand genom livet... och att skydda honom genom vått och torrt. Jag vill "prata" med honom och återigen påminnas om hur smarta dessa djur är. Det är så kul att kommunicera med hundar. För att de förstår. De lyssnar och tar in... Och de VILL vara till lags. Underbara varelser <3

Idag har jag iallafall forskat lite mer i det här med hundselen. Luskat i hur dessa borde se ut för att hunden ska må som bäst och störas som minst i den. Och jag har funderat lite över vad för sele och koppel jag ska köpa till E. Ja. Jag har även gjort en ny ritning på en sele. Blir säkert ingen av dem, i slutänden :P Men kul att luska lite i det. Och så har jag sökt lite efter tyger. Jag vill att det ska vara slittåligt, kanske lite stretchigt... Luftigt, men ändå vatteavvisande. Ja-a. Svårt det där. Allra helt när man inte kan NÅGONTING om tyg!

Jo. Min dag idag. Dagen började tråkigt. Solen sken och himmelen var underbart ljusblå. Men jag mådde inte så bra. Jag kände mig vilsen i mig själv. Kände att någonting felades. Fastän osäkerheten fanns att det kanske inte alls felades något. Kanske har jag det mitt framför näsan på mig, men att jag bara inte vet hur jag ska få tag i det(?). Eller tar jag kanske redan del av det(?).

Ja-a. Jag var förvirrad. Hade inte ro i sinnet till att göra någonting. Men jag mådde inte särskilt dåligt egentligen. Jag var på gott humör. Visste bara inte HUR jag skulle ta mig ut. Kände mig låst.

Men jag tog mig en promenad iallafall. Jag skrev av mig skiten. Slet mig från min hjärnas fasta grepp och gjorde vad jag visste att var bäst för mig. Jag BEHÖVER ett liv. Vädret var fint, och då finns ju alla möjligheter till ett gott mående ;) Så kom igen nu kära D.

Direkt jag kom ut, drog jag på mungiporna. Andades in den HÄRLIGA luften. Riktade ansiktet mot solen och betraktade den ljusblå klara himmelen. Jag tog fram min mobil och gick in på Youtube. Satte igång min spellista och gjorde något av det BÄSTA med att bo på landet. Jag sjäng. Högt och ludligt. Utan en enda tanke på att grannarna skulle höra. Jag sjäng med i texterna. De höga tonerna kan nog ha sträckt sig långa vägar över det öppna landskapet.

Jag mådde BÄST. Jag var på topp. Och jag BRYDDE mig inte ens när jag gick förbi den gamla gubben med gåstavar. Jag sjöng på, och vinkade till honom när vi gick om varandra på den smala grusvägen. Duktiga blyga jag ;) 14 grader ute och en lätt lätt vind som fläktade lite lagom <3

Mitt i promenaden, stördes min lugna och harmoniska känsla. Jag fick ångest av ett bekymmer som uppstod. Tänker inte gå in närmare på det. Men jag ältade en stund, och lyckades sedan vända på det igen. Tänkte inte låta ett egentligen obetydligt bekymmer, förstöra det underbara som naturen bjuder på.

Så började jag må bra. En liten obehaglig känsla inombords, men ett STORT leende på läpparna, följde mig hemåt :D

Ja. Börjar bli långt, detta inlägg. Men annars har jag skött mina blommor. Jag har gluttat igenom bloggarna. Kommenterat lite fram och tillbaka med en underbar och trevlig tjej... Och så har vi sett på en film, pappa, mamma, 19åringen, 13åringen och jag. "Riddick"(stavning) hette den. Helt okej. Störtälskade hunden <3 Ni borde se den :)

God natt med er <3

 

lev-i-nuet

13 mars 2014 08:51

Heejsan D :)
Det var riktigt starkt jobbat av dig att kämpa dig igenom ångesten! Det är absolut inte det enklaste..

Och att du vågade sjunga fastän gubben gick förbi, bra där! :D Hade jag aldrig lyckats med hehe.

Tusen tack för dem fina orden <3 du är också en underbar och härlig person :))
Kram

http://lev-i-nuet.bloggplatsen.se

D

13 mars 2014 11:19

Tack! Det var säkert en engångsföreteelse, men det kändes skönt att jag inte brydde mig. Kanske min sociala fobi eller vad det nu är, börjar försvinna ;)

Känner mig på många punkter, som en starkare person än vad jag gjorde för några månader sedan :)

Tack själv! Så härligt med någon som bryr sig =)

 

lev-i-nuet

13 mars 2014 15:49

Härlig känsla att känna sig starkare!

Jag gör också det faktiskt, undrar om det kan ha något med solskenet att göra?
:)

http://lev-i-nuet.bloggplatsen.se

D

13 mars 2014 16:19

Det kan det nog ha. Man blir gladare, liksom :) Mer uppåt och peppad till ett ljusare, gladare liv ;)

 

lev-i-nuet

13 mars 2014 16:42

Aa, precis :D
Heja OSS! ;))

http://lev-i-nuet.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...