Jahawww... Idag blev en sådan dag...

Nej, men den har faktiskt på sätt och vis, varit väldigt bra. Det känns som om jag har fötts på nytt. Att jag nu har fått nya krafter, en klarare syn på mig själv och tillvaron... och att jag nu är beredd att trotsa mig själv och ge livet den bästa chansen jag någonsin gett det ;) Jag ska KLARA det här!!!

För att, grejen är den att den senaste tiden har min header här på bloggen, ljugit mig själv och alla andra rakt upp i ansiktet. Jag har ju inte kämpat för ett bättre liv. Inte helhjärtat iallafall. För att den större delen av min själ har lagts ner i att svälta mig själv. Att rasa i vikt till den grad att jag bevisligen kommer att dö inom kort, om ingen skulle rycka in... Ja och det, utan att ens VILJA det! Utan att hitta en anledning...

Nej, men nu har jag bestämt mig! Igen. Att jag ska göra ALLT jag kan, för att må bra och nå mitt efterlängtade liv bland mat, godisverkstad, kärlek, hundar och barn! Jag SKA ha det liv som alla i denna världen, är värda att ha! Och INGENTING inom mig, ska få sätta stopp för det! ...

Ja. Dagen idag.

Jag åkte som vanligt iväg imorse. Ingen lust. Men ville inte heller äta frukost/lunch. Så jag åkte iväg ändå... När jag kom till stan, gick jag till affären för att se om jag kunde köpa mig någonting. Om inte annat, en dricka och tuggummi. Jag visste ju i princip redan att jag inte skulle få med mig något ätbart ut därifrån. Då jag inte ens lyckats få i mig en liten godis på en cm, som jag försökt med de senaste dagarna.

Men ut kom jag därifrån med en Loka och en burk tuggummi... Som för den delen INTE var goda! Sedan gick jag direkt till busstationen för att ta bussen hem. Japp. Som sagt. Ingen lust för stan idag. Väntade i ca en timme, på bussen. Sedan kom jag hem. 

En av anledningarna till att jag ville hem tidigt, var att jag ville ge mig själv en chans till att äta frukost. Jag satte mig vid datorn. Vattnade mina blommor, och spelade lite Bejeweled. Försökte samla kraft till mig, att göra iordning en macka med ost och skinka.

Gick ner och satsade högt. "Jag gör iordning den. Så får vi se om jag äter den"... Tog med mig smörgåsen upp på mitt rum... Satt och stirrade på den en stund. Blev slagen av någon tanke... Såg kanske något alternativt liv framför mig. Ett liv som jag kan få... Och började äta.

Från och med DÅ, kändes det som om en spärr släppte! Jag blev lättad inombords, och kände mig glad och stark. Jag KLARADE det!!!

Så jag slängde i mig de där två efterhängsna godisarna också. Och sedan lite dextro. Ja, jag tror att jag tog i lite för hårt sådär i början. Åt ett par godibitar till. Och när ångern och missnöjdheten slog till som en blixt från ovan, mådde jag så dåligt att jag åt ÄNNU mer! Bara för att "Skita i allt, och börja om min svält imorgon"... Allt var ju ändå förstört...

Jag hamnade i fosterställning i sängen. Deppig och trött. Och efter några bloggningar på min tredje blogg, tog jag återigen nya tag och samlade styrkan till mig själv. "Jag SKA klara det här! Jag SKA vinna över min fula hjärna!"... Men jag behöver struktur på mitt ätande. Så att jag inte får ångest av att äta "hela tiden". Därav schemat =)

Idag fick jag mitt intyg också. ÄNTLIGEN! Säger jag bara. Allt var positivt skrivet. Och det ända som störde mig i läsandets stund, var att jag inte skulle kunna praktisera ändå. På grund av min svält och därav svaga kropp...

Annars. Jag har ätit :) Sett på tv, kollat hundar på blocket. Kollat lite kläder på datorn, en snabbis... Och ja-a. Det var nog det :) Men en bra dag ;)

God natt med er <3

Jag tog mig precis över spärren!!! Jag åt nyss en macka med ost och skinka, till frukost =D Det var hårt, men nu mår jag sådär stolt bra ;) Det känns som om det kommer att bli enklare att äta igen nu framöver =) Två mål om dagen, ska jag åtminstone få i mig. Och helst något fikabröd eller någon, som komplement :) Precis som innan min matvägrans början ;D

Vi hörs ikväll <3

Och den inre konflikten fortsätter!

... Japp. Det känns helt klart som om jag har låst mig i mig själv ordentligt. Inte en endaste liten smula får jag i mig, förutom middagen. Idag hade jag till och med problem att köpa en dricka, när jag satt och väntade på bussen. Hade varken ätit eller druckit någonting, och klockan var närmare halv tre på eftermiddagen. Men efter mycket velande fram och tillbaka, klarade jag iallafall av att köpa mig den där drickan. Och GOTT var det! Fort som självaste f*n gick den ner ;P

Det känns inte som om det spelar någon ROLL hur mycket jag diskuterar med mig själv, hur mycket jag funderar på anledningen till detta beteende, eller hur mycket jag försöker övertala mig själv att börja äta "För att jag vill ju inte dö, inte hamna på sjukhus... inte bli smalare... Så varför inte äta? ...".

Men nu till kvällen, frågade jag mig själv(ÄN en gång) vad jag egentligen håller på med. Jag ÄLSKAR mat! Ser fram emot att börja laga mat, göra eget godis och baka... Och jag känner att jag VILL äta, lite rätt som det är. Önskar att jag kunde göra det... Önskar att den ANDRA starkare delen av mig, hade kunnat tillåta mig det. Och då jag inte ens hittar anledningen till min svält, och faktiskt NJUTER av naturen om dagarna, borde jag ju egentligen bara kunna trotsa min andra hälft och göra denna svagare del, starkare.

Kom igen nu, D! Livet är underbart! Och vad du än är rädd för, kommer du att klara detta ;) Varför göra det svårare än vad det redan är?

Så från och med imorgon(hoppas jag), ska jag börja äta TRE mål om dagen! Ja, det har jag inte gjort på ÅR! Men SKA jag nu börja trotsa mig själv, så ska jag väl göra det ORDENTLIGT!!! ... Ja, just det ja. Det som fick mig att bestämma mig för att vinna mot mig själv i detta hjärnans underliga spel, var att jag nu kämpar mig mot en praktik... En praktik som jag inte kommer att orka ta mig till, om jag fortsätter rasa i vikt. Har gått ner ca två kilo, den här veckan!

Så. Jag ska försöka. Vågar inte säga att jag från och med imorgon, kommer att börja äta ordentligt igen. Men jag kan säga att jag ska ge mig själv en chans ;) Annars får jag nog lite sådär motvilligt, prata med någon om det...

Ja. Dagen idag. Jag åkte som vanligt, tidigt iväg imorse. Smet från frukosten/ lunchen... Gick med nästan ingen energi, och satte mig utanför någon kyrka. Skrev lite dagbok och försökte övertala mig själv om ett och annat. Diskuterade, "brottades"... funderade.

Då det gör ont att sitta på hårda träbänkar, nu de senaste dagarna, gick jag vidare. Gick ner till hamnen och satte mig i en trädgård av något slag. Längre än så, kom jag inte. Då jag inte orkade gå. HELT slut på energi!

Där satt jag och bara var. Jag gjorde ingenting. Bara tittade omkring mig och lät tankarna flöda...

Tills jag till slut fick nog, och gick till busstationen istället... När jag satt där, efter sådär en halvtimme, kommer en liten mörk kille, kanske nio år gammal, fram och ställer sig i samma bås som jag sitter i. Frågar mig om jag glor på honom. Varpå jag inte reagerar, eftersom att jag tittar åt ett HELT annat håll! Så han frågar igen. Varpå jag tittar på honom och säger "va?". När han då frågar igen, svarar jag bara "Nej. Glor du på mig?". Lite sådär i ett trevligt tonläge. "Stirra inte på mig", säger han. Och jag svarar "Nej, tittar inte du på mig, så tittar inte jag på dig". Efter det, så börjar den här lilla pojken göra ALLT för att få mig att reagera och titta på honom! Börjar fråga mig frågor, sjunga högt och klappa händera och slå. Han börjar tjata på mig. "Tar du min buss, ska jag slå dig", och allt vad han säger. En liten nioåring! Men jag ignorerade honom. Ingen idé att bry sig :)

Hemma kollade jag sedan posten. Och igen. Men så kom 13åringen hem med den, efter ett tag... Och gissa vad... INGET INTYG! Nej. Hon skickade det med A-post i torsdags eftermiddag, och det har inte kommit ÄN! Ja, jag vet inte vad. Men det känns inte som om jag kommer att få det där intyget från försäkringskassan. Så jag mailade henne och sa "Det kanske helt enkelt inte går att skicka post från er till mig"... Och så mailade jag personligt ombud, så att hon får hjälpa mig att ta kontakt med psykiatrin... DE kommer ju iallafall att skicka mig det där förb*nnade intyget!

Annars. Mormor är här idag. Inte mer med det. Har inte så bra relation till henne.

Jag har spelat Bejeweled. Kollat hundar på blocket. Vattnat mina växter. Jag har läst bloggar... Och så har jag sett på tv :)

God natt med er <3

Jag fick inte mitt läkaromdöme idag heller... Och inte fick jag hämta det på försäkringskassans kontor... När F*N ska jag få ta del av mitt eget J*VLA läkaromdöme?!

Nej, det hon svarade mig när jag skrev till henne igår och sa att jag kommer och hämtar det idag, var att de hade scannat in intyget i mitt ärende igår, och att det kommer att ta några dagar tills man kan hämta ut det. Men att hon hade skickat det med A-post(eller vad det nu kallades) igår eftermiddag. Men det kom inte idag. Och nu måste jag alltså vänta hela helgen också. Det var ju en vecka sedan snart, som hon skrev till mig att hon skulle skicka intyget.

Ja, jag vet inte. Dålig stil... Tiden går bara så långsamt. Och jag vill bara SE vad läkaren har skrivit om mig, och vad det sedan är för ett intyg som min praktikplanering ska utgå ifrån... Eller byggas upp på. Har inte jag rätt till det?

Nu får jag iallafall vänta minst tre dagar till. Så får väl försöka hitta på någonting som gör att dagarna snarare joggar än kryper fram. Svårt bara när energin ligger på noll. Vet att det är mitt eget fel, och att det här med att vilja svälta, är någonting som jag borde ta tag i. Men... Ja-a...

Jag är iallafall tröttare, känner musklerna i kroppen, domna... och jag har VÄLDIGT mycket funderingar i mitt huvud. Men jag får väl ta mig iväg till stan imorgon och promenera i solen. Alltid mysigt. Så får jag hoppas på att intyget kommer på måndag. BORDE det ju göra om hon skickade det med A-post igår! Annars får jag nog allt börja ifrågasätta vad hon försöker dölja för mig. I värsta fall, får jag väl höra av mig till psykiatrin och be att DE skickar en kopia till mig!

Idag blev jag annars hemma. Hade ingen ork att ta bussen iväg imorse. Fastän jag egentligen hade velat. Men jag har suttit här vid datorn och spelat Bejeweled. Kollat lite kläder som jag har bestämt att köpa någonting av. Poängsatt dem, utan att kunna bestämma mig för vilken ändå. Och så har jag läst bloggar och kollat blocket annonser. Ja, hundar såklart.

Sedan kom 21åringen, och 22åringen och hennes kille över. Så jag satt med systrarna och kollade en massa prylar som 21åringen vill ha sålt på loppisen som ska ordnas här på gården. Fick även lite saker själv. Ja, vi fick ta det vi ville ha, och resten skulle hon sälja eller slänga.

Druckit en hel del kaffe, har jag iallafall gjort idag. Vilket har gjort mig piggare och jag har alltid mått bättre efteråt :) Och middag blev det även idag. Ja, jag har iallafall accepterat att äta middag. Har väl insett att jag oundvikligen dör om jag inte äter minst ett mål om dagen.

Måste ta tag i detta. Svårt bara att prata med någon om det, när man är så rädd för inläggning... Jag behöver ju någon som lyssnar. Men problemet med det, är ju att den som lyssnar, även har skyldighet att agera. Så jag vet inte... Men förhoppningsvis är detta övergående. Det BRUKAR det ju vara!

Sedan, nu på kvällen har vi sett på en film, som vanligt. Mamma, pappa och jag. Ja, pappa och jag iallafall :P Mamma sov som vanligt =P

Ja, en del bloggning har det även blivit. Men nu blir det nog sängen ;) God natt med er <3

Idag har varit en relativt bra dag. Vad jag minns... Men jag såg även nu, att jag har varit inne och skrivit på min tredje blogg idag... Så vad vet väl jag :P

Men iallafall. Jag tvingade mig själv upp "imorse", för att ta en dusch och sedan åka en vända till stan. Ja, jag klarar mig inte längre med att sitta hemma. Att ge sig ut, har blivit ren rutin. Men den egentliga anledningen till att jag kände att jag VERKLIGEN behövde åka iväg idag också, fastän jag inte hade varken ork eller lust... var att jag inte ville behöva äta både frukost och middag...

Så jag tog mig en dusch. Väntade in rätt tid för att slippa stå nere vid busshållsplatsen och vänta för länge, och gick sedan iväg. Men där fick jag ändå stå och vänta, enligt mig själv, ALLDELES för länge. Det blåste hårda och rätt så kalla vindar. Och mitt hår kunde inte annat än envisas med att lägga sig under näsan på mig! Trots att jag satte på mig luvan som skydd!

Men ja. Väl i stan, gick jag och satte mig vid ett fik i gallerian. Ja, jag satt där och bara tittade. Hoppades på att jag skulle klara av att gå in dit och köpa mig åtminstone något LITET att äta. Men just stirrandet på alla andra som köpte ätbara saker, var såpass långt som jag kunde komma idag. Så efter ungefär en timmes önskande utan framgång, bestämde jag mig för att ge upp på detta ställe, och istället gå och försöka mig på min standard mataffär(om man nu kan kalla den så, när jag inte längre tycks kunna handla). Gick och satte mig på en bänk en bit utanför affären... Men även här, blev det bara ett enda långt stirrande...

Japp. Bättre lycka nästa gång.

När jag satt där på bänken... Ja, på båda ställena, funderade jag mycket på mig själv. Vad jag gör mot mig själv och varför. Hur enkelt det egentligen borde vara att bara tvinga i sig själv tre mål mat om dagen. Och hur enkelt det SJÄLVFALLET hade varit, om det faktiskt var så jag ville HA det! Men en sak har jag lyckats övertyga mig själv, nu de senaste dagarna... Att det ÄR inte så jag vill ha det!

Jag är dum mot mig själv. Onödigt dum. Och grynigt värre, har det blivit i mitt huvud, om anledningen till denna dumhet. Ät och acceptera nu D.

Men som sagt så känns ändå denna dag som en bra dag. Jag har känt mig rätt så fri och lätt. Inte särskilt mycket som stört mig, egentligen. Jag har känt mig piggare än igår, och jag har orkat röra på mig lite grann... Trots att jag pladaskade i sängen, direkt jag kom innanför dörren härhemma!

Efter att ha suttit på bänken utanför mataffären, gick jag iallafall till bussen och satte mig i solen och väntade. Åkte hem. Och gick på denna idag JÄTTELÅNGA grusväg, i extra snabb takt, och bara HOPPADES på att denna gången låg det faktiskt någonting till mig i brevlådan... Men nej. Besvikenheten nådde mig igen. Inget intyg idag heller. Och inte heller något svar från min handläggare på försäkringskassan, som verkar VÄGRA svara på ifall hon har skickat det eller inte. Så jag skickade iväg ett mail till henne när jag kom hem, och skrev att jag kommer över till försäkringskassans kontor imorgon och hämtar det själv.

Visst det kanske inte är så viktigt att få veta vad som står i det. Då jag redan har fått klartecken från försäkringskassan att vi ska börja med en gemensam kartläggning. Men det känns ändå viktigt för mig att veta vad läkaren har skrivit. Det har jag ju rätt till!

Sedan har jag iallafall lyssnat på musik. Jag har kollat blocket efter hundar. Läst lite bloggar, och spelat Bejeweled. Sedan åt jag en liten portion middag. Men liksom igår, mådde jag lite dåligt efter att jag ätit. Önskade att jag hade haft egen lägenhet... Ja, så att jag sluppit äta...

Och nu på kvällen, satt vi och såg på lite tv, mamma, pappa och jag. Någon kaka blev det inte till kaffet, för min del. Tog en. Men den låg kvar på bordet, tills jag nu innan jag stängde min sovrumsdörr om mig, gav den till 13åringen.

Och nu blir det snart natten. Ska kolla lite lägenheter först... Sedan vet jag inte. Men go natt med er <3

Livet är underbart. Naturen är vacker. Solen värmer. Och kärleken blomstrar...

... Ja, jag ville bara säga det.

Dagen idag har varit så gott som hemsk. Uppbyggd på ett mörker som jag frivilligt skapar. Inom mig tycks det inte duga att må bra. Att se ljuset i livet skina. Det tycks inte vara tillräckligt tillfredställande att njuta av solens strålar, eller att betrakta kärlekens varma underbara...

Nej, jag blir bara frustrerad på mig själv. För att jag VET vad livet har att ge. Dessa enkla små saker som faktiskt utan vidare, lyser upp ens dag lite extra... Visst jag kanske inte kan få allt. Inte får uppleva mina drömmar, eller någonsin lyckas uppnå den där äkta värdigheten i livet... Men att jag inte vill njuta av och ta tillvara på dessa små underbara ting som jag faktiskt KAN få... Ja, det är vad som stör mig.

Idag kände jag mig bara TVUNGEN att åka in till stan. För att jag visste inte hur jag ANNARS skulle kunna omärkt, strunta i frukosten. Hoppa över lunchen... Ja. Och sedan när jag insåg att jag inte skulle kunna hoppa över middagen OCKSÅ... Då det skulle verka konstigt att jag hade råd med att äta både lunch och middag i stan... Ja, då låste det sig i skallen på mig. "Hur skulle jag nu kunna strunta i att äta helt?"...

Bara en sådan sak. Att man inte kan nöja sig med att plåga sig själv lite. Att bara hoppa över två av tre måltider... Ja, det tär på mig att känna såhär. Då jag VET att det egentligen inte finns någon anledning. Att det bara är ren dumhet från min egen sida. Jag menar. Jag är ju RÄDD för döden! Inte redo att dö... Inte ens helt SÄKER på att jag kommer att misslyckas i livet! Bara för att jag inte kan SE mig själv lyckas, så betyder det ju inte att det är dags att ge upp! ... Och som sagt. Livet är ju underbart. Och jag kan SE det!

Idag har iallafall varit en dag utan ork. Jag har mått jättedåligt av att gå på tom tank. Jag har känt mig trött och orkeslös. Har bara suttit och legat. Och inatt insåg både kropp och själ, att min hjärna vill se mig död...

Jag åkte iallafall till stan. Satte mig på en bänk och glodde en stund. Och gick sedan tillbaka till busshållsplatsen. Stod ut med att bara vänta. Och tog sedan bussen hem...

Kollade posten. Men inget intyg idag heller... Suck. Då min handläggare på försäkringskassan hörde av sig idag, och sa att hon hade dubbelbokat morgondagen och därför inte kunde vara med på mötet på arbetsförmedlingen, så avbokade jag det istället. Jag vill inte gå på ett möte utan att ha fått chansen att se vad som står i mitt intyg. Det är det absolut inte värt! Jag har ju ingen ANING om vad läkaren har skrivit! Så vi får helt enkelt boka om det. Och då hoppas jag VERKLIGEN att hon har skickat mig mitt intyg!

Jag åt middagen idag, iallafall. En nästan hel portion makaroner och typ köttgryta eller något... Vet inte riktigt vad det var.

Men efteråt mådde jag dåligt över det. Kände mig svag och sviken av mig själv. Ja, det har börjat kännas FEL att äta alls...

Sedan satte jag på musik och la mig i sängen... Ja efter att ha skrivit av mig på min tredje blogg. Somnade till en stund. Men tvingade mig sedan upp, då jag kom på att jag måste kunna sova inatt också. Så började spela lite Bejeweled på datorn, och titta på lite kläder. Funderar på att utöka min garderob.

Och nu på kvällen, såg pappa, mamma och jag, på en film. Vet inte vad den hette. Det minns jag inte.

Ja, det var min dag. Men jag känner på mig att det snart vänder :)

God natt med er <3

Idag har dagen mest gått ut på att få tiden att gå... Det har nog varit lite så, varje dag, sedan jag började åka till stan. Dessa små tripper har kommit att bli ett litet beroende, just på grund av att tiden går snabbare. Och då jag faktiskt väntar på något. På att få avsluta detta steg, för att sedan få påbörja nästa. Så är det ett MÅSTE, att tiden går fortare än normalt! Vet inte hur jag annars skull stå ut!

Jag bestämde mig ju för att ta tag i det här med att komma hemifrån om dagarna, för att jag hade så HIMLA TRÅKIGT! Jag stod liksom inte ut. Och jag mådde bara sämre och sämre...

Men vidare.

Så idag var iallafall vad jag TRODDE, den sista dagen som jag skulle behöva tvinga mig själv ut för att få tiden att gå fortare, innan mitt läkarintyg kommer! Ja, annars har jag ju verkligen VELAT ut! Jag har NJUTIT av solen och värmen. Njutit av att se folk och hundar. Naturen. Men inte idag. Jag börjar bli trött, och omgivningen tråkig av att alltid göra samma sak. Gå på samma ställen, och se samma saker. Jag behöver liksom AKTIVERA mig! Och därför såg jag verkligen fram emot att ta mig igenom denna dagen och sedan komma hem och hitta mitt intyg i brevlådan. Ja, för att, mycket gjorde jag inte i stan idag. Jag satt i princip bara och väntade. Väntade på att tiden skulle gå... och att det var dags att åka hem igen...

Jag får ett leende på läpparna, varje gång som jag tänker på att jag kanske snart har en praktikplats bland hundar. Jag är bara såå redo nu! Jag BEHÖVER komma ut! Göra någonting nyttigt, och verkligen NJUTA av vad jag älskar allra mest <3 Göra vad jag trivs med allra bäst. Och inte nog med det! Jag känner ett STORT behov av att få bevisat för mig att jag KAN. Att jag orkar. Få klart för mig ifall att jag KAN få ett liv som jag trivs med! Jag behöver VETA. Ovissheten är värst.

Annars. Dagen idag. Jag bestämde mig imorse, för att trots allt åka in till stan en vända. Var lite osäker, då jag inte visste när jag skulle ta mig hem. Gillar nämligen inte att åka buss när alla skolungdomar ska hem. PROPPFULL!!!

Men jag åkte ändå. Det var ju att välja på att må lite halvdåligt. Knappt märkbart. Och att må väldigt dåligt, där jag sitter härhemma och bara VÄNTAR och väntar och VÄNTAR på det där intyget! Hur skulle jag stå ut?!

Jag tog halv tolv bussen. I stan, var jag "out of energy". Verkligen. Åt ingen frukost. Och ville inte heller något ha. Jag kände mig inte hungrig på hela dagen. Men efter ett par timmar i stan, kunde jag allt känna hur tom magen var och hur slut på ork att stå upp, jag hade...

Jag hade inte det där intensiva "matvägrartänket", men det lurade i bakhuvudet. Och då jag inte kände något behov av att äta, så struntade jag helt enkelt i det...

Vet inte vart mitt självskadebeteende är påväg eller varför jag håller på. Varför jag vill plåga mig själv... För att det är ju DET som det handlar om! ... Men kanske slutar jag TÄNKA så mycket, när jag får ängna mig åt annat. Fokusera på andra saker än bara "livet", liksom...

Jag satt iallafall i hamnen en stund. Som vanligt tittade jag på hundarna i hagen. Med bara strumpor på fötterna, och fötterna på bänken... Satt där en stund, och sedan gick jag vidare. Orkade som sagt var inte gå så mycket. Men gick och satte mig på busshållsplatsen, och satt där ett BRA tag, innan bussen kom! Orkade inte vänta tills efter fyra, så åkte hem på denna PROPPFULLA bussen! Är man desperat så är man. Tyckte dock inte om tanken på att komma hem en timme innan posten skulle komma. Rädd för hur jag skulle må i denna väntan hemma, då.

Kollade posten på hemvägen. Trots att jag visste att den inte hade kommit. Gick och tittade lite senare. Hade inte kommit då heller. Den är sen... Äter mitt första(och enda) mål för dagen. Klockan var fyra. Resten av kebabrullen från igår... Kollade posten en gång till... Posten hade kommit... Men INGET INTYG! Besviken... Blev lite deppig... Så jag la mig i sängen en stund och lyssnade på musik. Sjöng. Blev gråtfärdig... Men sången gjorde att jag "glömde bort" mina känslor...

Det är okej. Bara jag får mitt intyg innan på Torsdag. Då jag ska ha möte med försäkringskassan och arbetsförmedlingen. För att jag vill ha läst vad läkaren har skrivit om mig, innan jag sätter mig och pratar om det med någon annan. Kanske förståeligt :)

Annars. Jag har kollat hundar på blocket. Spelat Bejeweled, som varje dag. Jag har läst bloggar... Och så har vi sett på "Baker Boys". Mamma, pappa och jag.

Ja, det var nog min dag. Om jag inte har glömt något. Nu ska jag och min trötta kropp och själ, gå och lägga sig ;) God natt med er <3

Jag börjar med natten. För att usch :P Dessa j*vla nattfjärillar! Jag menar. De får järna vara i mitt rum. Bo här. Sova här... Ja, vara här, helt enkelt. Men behöver de flyga? Och allra helst attackera! Jag sätter hjärtat i halsgropen och flyger upp från stället, varenda gång som de anfaller mig :P

Så. Inatt började de attackera mig. Minst fyra stycken äckliga små nattfjärillar kunde jag hitta i mitt rum, när jag flög upp ur sängen för första gången. De flyger ner på en och sprätter med sina läskiga små vingar. Och sedan bort igen.

Men jag somnade iallafall till sist. Det tycktes även fjärillarna göra. För att det blev lugnt och jag kunde inte höra dem flyga längre. Och idag när jag kom hem från stan, sov de allihopa på fönsterbrädan. Fyra stycken, även denna gången. Så det är vällan antalet =P

Kvällen igår, var inte så rolig annars. Jag var inte vän med mig själv... Och frustrationen över att inte kunna komma överrens med mig själv... Inte riktigt känna att jag kan kontrollera min hjärna... Eller ens VILL göra det, gjorde att jag bestämde mig för att hädanefter bara lyssna på min hjärna. Alltid lyda den, vad den än vill, och sedan bara dö när jag dör, liksom...

Men dagen idag... Ja, jag kan inte heller idag, avgöra vad jag tänker och känner. Om jag har mått bra eller dåligt. Vad jag vill... eller vart jag är påväg...

Ja, jag är helt enkelt inne i en SUPERjobbig period, som jag VET att skulle varit helt underbar och en ren fröjd för livet och mitt välmående, om jag bara hade kunnat tillåta mig själv att sväva på livets bana...

Ja, för att det som händer VARJE dag nu, är att jag stannar upp mitt välmående och börjar tvivla. Hjärnan lägger sig i för mycket och jag FÅR inte må BRA! En av anledningarna är att jag inte kan SE framtiden. Alltså jag kan inte SE mig själv ha ett liv. Ett liv som jag TRIVS med och tycker om. Jag kan inte se mig själv uppnå några drömmar eller klara av de saker som jag borde klara av... Ja, och varför leva och må bra, när det senare kommer att visa sig vara förjäves?

Ja, jag vet inte vad anledningarna kan vara. Men min hjärna ställer sig ivägen för livet just nu, iallafall. Men nog om det.

Idag åkte jag till stan. När jag vaknade imorse... Eller ja. Klockan var halv tolv. Då var jag lite stressad och visste inte riktigt om jag skulle hinna till stan. Skulle ju duscha och sådär också. Och det är ju "Söndag"... Men det har ändå blivit som ett slags beroende att åka in. För att.. Ja, det känns som en drog. Jag BEHÖVER komma ut. Få dagarna att gå, och lugna mitt sinne. Ja, trots min hjärnas oförklarliga spel, njuter jag av sommarvärmen. Den vackra blå himmelen, träden med nya knoppar på. Folk som fikar och äter glass. Cyklar och joggar. Barn som leker i lekparken. Hundar som springer i hagen... Och den helt UNDERBARA solen <3

Ja, det behövs inte mycket. Att bara sitta, gå och stå där och stirra. Det räcker gott och väl för mig. Men trots det, är jag JÄTTEförväntansfull inför en praktikplats! Jag är mer än redo att bli aktiverad och få göra nytta ;)

Idag åkte jag iallafall in med mamma och pappa. Jag satte på mig en svart skjorta, ett par svarta tajta jeans(Ja, svårt att hitta byxor som sitter bra. Men dessa älskar jag!)... Ja, och så min lilla bruna ryggsäck. Kände mig kvinnlig och snygg :P

De släppte av mig någonstans där jag inte visste vart jag var. Men jag gick, med en aning stress i själen, mot vart jag trodde att hamnen låg. Och det var inte alls svårt att hitta =) Sedan satt jag i hamnen en stund. Men tröttnade omgående och gick vidare. Idag gick jag mest. För att jag hade ingen ro i sinnet att sitta stilla. Men stannade till en stund och satt och tittade på antingen kanoter eller kajaker. Korta små båtar som man sitter fast i. De hamnade upp och ner flera gånger, men lyckades vända sig rätt, utan att ramla ur... Kanske vet ni vad jag menar(?)... Men de försökte iallafall ta sig uppför forsen. Och SOM de KÄMPADE! Intressant att se =)

Sedan gick jag vidare. Bestämde mig, efter MYCKET velande fram och tillbaka, att köpa mig en glass. Sista innan jag slutar med godsaker. Men då planen snarare handlar om att sluta äta helt, så försöker jag nu övertala mig själv om att jag VILL leva. Borde TILLÅTA mig själv att äta. Borde VÅGA må BRA. Inte lätt, då jag egentligen inte vet varför jag tänker och känner som jag gör... Det borde väl bara vara att må bra, när det ändå är så verkligheten ser ut...

Men men. Glass åt jag iallafall =D Sedan gick jag och väntade på bussen. VARMT var det då. Så jag tog en promenad. Fläktar ju lite mer ;) Sedan väntade jag igen... Och väl hemma har jag ätit mat. Kebabrulle :P Ja, middagen är inget större problem. Då jag äter tillsammans med familjen. Hur dåligt jag äter eller hur jag känner... Det vet de inte om...

Sedan har jag spelat "Bejeweled", läst bloggar. Slumpat bland bloggar. Och vi har sett på film. Mamma, pappa, 13åringen, 19åringen och jag. "Tekken" såg vi. Rätt så bra. Men kampsport är väl inte riktigt min grej. Inte på film iallafall! Har dock gått på karate själv :) En familjegrej =)

Och med det, säger jag god natt. God natt med er <3