Idag har dagen mest gått ut på att få tiden att gå... Det har nog varit lite så, varje dag, sedan jag började åka till stan. Dessa små tripper har kommit att bli ett litet beroende, just på grund av att tiden går snabbare. Och då jag faktiskt väntar på något. På att få avsluta detta steg, för att sedan få påbörja nästa. Så är det ett MÅSTE, att tiden går fortare än normalt! Vet inte hur jag annars skull stå ut!

Jag bestämde mig ju för att ta tag i det här med att komma hemifrån om dagarna, för att jag hade så HIMLA TRÅKIGT! Jag stod liksom inte ut. Och jag mådde bara sämre och sämre...

Men vidare.

Så idag var iallafall vad jag TRODDE, den sista dagen som jag skulle behöva tvinga mig själv ut för att få tiden att gå fortare, innan mitt läkarintyg kommer! Ja, annars har jag ju verkligen VELAT ut! Jag har NJUTIT av solen och värmen. Njutit av att se folk och hundar. Naturen. Men inte idag. Jag börjar bli trött, och omgivningen tråkig av att alltid göra samma sak. Gå på samma ställen, och se samma saker. Jag behöver liksom AKTIVERA mig! Och därför såg jag verkligen fram emot att ta mig igenom denna dagen och sedan komma hem och hitta mitt intyg i brevlådan. Ja, för att, mycket gjorde jag inte i stan idag. Jag satt i princip bara och väntade. Väntade på att tiden skulle gå... och att det var dags att åka hem igen...

Jag får ett leende på läpparna, varje gång som jag tänker på att jag kanske snart har en praktikplats bland hundar. Jag är bara såå redo nu! Jag BEHÖVER komma ut! Göra någonting nyttigt, och verkligen NJUTA av vad jag älskar allra mest <3 Göra vad jag trivs med allra bäst. Och inte nog med det! Jag känner ett STORT behov av att få bevisat för mig att jag KAN. Att jag orkar. Få klart för mig ifall att jag KAN få ett liv som jag trivs med! Jag behöver VETA. Ovissheten är värst.

Annars. Dagen idag. Jag bestämde mig imorse, för att trots allt åka in till stan en vända. Var lite osäker, då jag inte visste när jag skulle ta mig hem. Gillar nämligen inte att åka buss när alla skolungdomar ska hem. PROPPFULL!!!

Men jag åkte ändå. Det var ju att välja på att må lite halvdåligt. Knappt märkbart. Och att må väldigt dåligt, där jag sitter härhemma och bara VÄNTAR och väntar och VÄNTAR på det där intyget! Hur skulle jag stå ut?!

Jag tog halv tolv bussen. I stan, var jag "out of energy". Verkligen. Åt ingen frukost. Och ville inte heller något ha. Jag kände mig inte hungrig på hela dagen. Men efter ett par timmar i stan, kunde jag allt känna hur tom magen var och hur slut på ork att stå upp, jag hade...

Jag hade inte det där intensiva "matvägrartänket", men det lurade i bakhuvudet. Och då jag inte kände något behov av att äta, så struntade jag helt enkelt i det...

Vet inte vart mitt självskadebeteende är påväg eller varför jag håller på. Varför jag vill plåga mig själv... För att det är ju DET som det handlar om! ... Men kanske slutar jag TÄNKA så mycket, när jag får ängna mig åt annat. Fokusera på andra saker än bara "livet", liksom...

Jag satt iallafall i hamnen en stund. Som vanligt tittade jag på hundarna i hagen. Med bara strumpor på fötterna, och fötterna på bänken... Satt där en stund, och sedan gick jag vidare. Orkade som sagt var inte gå så mycket. Men gick och satte mig på busshållsplatsen, och satt där ett BRA tag, innan bussen kom! Orkade inte vänta tills efter fyra, så åkte hem på denna PROPPFULLA bussen! Är man desperat så är man. Tyckte dock inte om tanken på att komma hem en timme innan posten skulle komma. Rädd för hur jag skulle må i denna väntan hemma, då.

Kollade posten på hemvägen. Trots att jag visste att den inte hade kommit. Gick och tittade lite senare. Hade inte kommit då heller. Den är sen... Äter mitt första(och enda) mål för dagen. Klockan var fyra. Resten av kebabrullen från igår... Kollade posten en gång till... Posten hade kommit... Men INGET INTYG! Besviken... Blev lite deppig... Så jag la mig i sängen en stund och lyssnade på musik. Sjöng. Blev gråtfärdig... Men sången gjorde att jag "glömde bort" mina känslor...

Det är okej. Bara jag får mitt intyg innan på Torsdag. Då jag ska ha möte med försäkringskassan och arbetsförmedlingen. För att jag vill ha läst vad läkaren har skrivit om mig, innan jag sätter mig och pratar om det med någon annan. Kanske förståeligt :)

Annars. Jag har kollat hundar på blocket. Spelat Bejeweled, som varje dag. Jag har läst bloggar... Och så har vi sett på "Baker Boys". Mamma, pappa och jag.

Ja, det var nog min dag. Om jag inte har glömt något. Nu ska jag och min trötta kropp och själ, gå och lägga sig ;) God natt med er <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...