Jag känner att nu är det dags att blogga och skriva om dagen som varit. Så att jag kan göra slut på den här dagen sedan.

... Jag börjar med natten som var. Men det känns krångligt. Minnet, ni vet.

Jag vet iallafall att jag låg vaken väldigt länge innan jag somnade. Och eftersom att jag är jag, var nog svaret att jag funderade. Funderade, funderade... och funderade. Snurrande tankar. Eller ältande funderingar. Jag vet inte vilket. Och egentligen är ju inte heller det vesäntligt(stavning)..

Huvudsaken i denna lilla text, var iallafall att jag låg vaken. Vred och vände mig. Kände mig spänd... och ja, HUNGRIG, tror jag. Jag vet inte vad som har hänt. Men antingen så har min mage börjat reagera väldigt spänt. Eller så blir jag faktiskt hungrig väldigt fort just nu.

Jag vet inte. Men efter mycket funderande och en del dagboksskrivande, utan att kunna koppla av, tillät jag ändå mig själv att kliva upp och ta en banan. För sömnens skull... Det skulle ju inte skada mer än till den grad att jag kände att jag tappade kontrollen och därför fick svårt att fortsättningsvis äta, från och med idag. "Men den dagen. Den sorgen" liksom..

Åt min banan. Och la mig sedan ner för att slappna av igen. Kände att jag måste skriva av mig känslorna efter denna lilla avvikelsen från det normala... Och gjorde det... Låg och stirrade rakt ut i några minuter... Och vaknade sedan... Ja, tiden minns jag inte.

Åt frukost. Och så upp och lägga mig igen. Somnade om, och sov till elva. För att sedan kliva upp. Vattna blommorna och hoppa in i duschen. Ville ju vara ren och fräsch när jag ska på visning!

... Jag satt en stund vid datorn. Kollade det vanliga. Och spelade BubbleShooter. Medans jag väntade på att mamma och pappa skulle komma hem. Så att vi kunde äta lunch.

Stirrade en del på mina växter och lät dem rulla runt i mitt huvud. Japp, dessa tar SUPERstor plats i min skalle, just nu! Vet inte hur. Hur mycket kan det finnas att fundera på, när det gäller växter, liksom(?). Men dessa rullar allt vålter däruppe!

När mamma och pappa kom hem, blev det som sagt lunch. Och jag skar iordning min Mango och åt den till. JÄTTEGOTT =D

Plockade iordning efter lunchen, och gick sedan upp för att packa min lilla bruna ryggsäck... Man vet ju aldrig om man kommer att behöva någonting ur den...

Iväg vi for. Mamma, pappa och jag. Japp, på mitt önskemål, följde även pappa med. Istället för att städa i garaget, eller vad han nu hade tänkt göra!

Lägenheten var superduperfin. Ljus och härlig. Lagom stor. Och bäst av allt... HEL! Japp. Inga hål i väggar. Inget slitage på bänkar eller vitvaror... Allt såg helt nyrenoverat ut. Är väl så det är när det har bott en gammal tant sedan renoveringen 2010 ;)

Jag tackade ja, och hoppas nu på det bästa. När vi var där, var det bara en till på visningen. Men vi var ju bara där i några minuter. Kanske kom det någon efter oss(?)...

Jag står iallafall 4 i kön. Så inte så stor chans. Men den finns!

Vidare till affären. Lite beslutsångest ifall jag skulle köpa blomjord, nya krukor och så vidare... Sprang som en yr höna. Tog upp krukan. La tillbaka den igen. Tog upp blomjorden istället. Funderade. Fick ångest. La ner den igen. Bort till andra sidan hyllan. Titta på krukan igen. Nästan ta upp den. Tillbaka till blomjorden. Hann bara se den. Ångra mig och börja lämna stället. För att sedan backa tillbaka igen. Och bara stirra på hyllan.

Japp. Sressande beslutsångest. Men det slutade med att jag struntade i det hela. Köpte bara natursnöret som jag ska binda upp tomaten med... Som jag hade hållit i under hela denna ångestresan.

Mötte upp mamma och pappa vid kassorna. Och så åkte vi hem..

Efter det, åt jag upp den andra halvan av mangon. Då jag var såå hungrig igen!

Gick upp hit och satte mig på datastolen och bara stirrade. Det kändes som om jag bara satt och väntade. Kunde inte ta mig för att göra NÅGONTING. I timmar i streck, bara satt jag här och stirrade rakt ut. På mina växter. Ut genom fönstret. På datorn. Kollade blocket, mailen och bloggar, då och då. Spelade någon omgång BubbleShooter, bara för att få tiden att gå...

Lät tankarna snurra...

..Men inget annat.

Mådde rätt så dåligt inpå kvällen... Tog med mig dagboken till nedervåningen och satte mig i vardagsrumssoffan. Minns inte NÄR eller hur många GÅNGER jag har skrivit dagbok idag. Men detta kan ha varit ett av tillfällena.

Middag när mamma och pappa kom hem från sitt ärende. Jag var HUNGRIG.

Mamma, pappa och 17åringen pratade jobbigheter... IGEN. Sådana saker som ger mig ångest och får mig att känna mig spänd. Sådana ting som ALLTID gör att jag känner mig pressad och missförstådd. Nästan lite osynlig.. Som gör att jag blir såpass frustrerad att jag nästan SKRIKER i min dagbok!

Ja. Sådana saker som gör att flytten blir ÄNNU mer av ett desperat "måste".

Upp på övervåningen. Lämna disken till mamma och pappa. Desperat skrivning i dagboken. Snabbt in med musiken i örat. Och med snabbt pumpande hjärta, en omgång BubbleShooter.

När allt kändes en GNUTTA bättre. Lugnare. Gick jag ner på nedervåningen och satte mig i soffan. För lite film tillsammans med mamma och pappa. Fortfarande med samma känsla av att inte vara förstådd. Att ingen riktigt KÄNNER mig..

Wallander fick det bli... Och en bulle, för "skit samma"s skull..

Ja, med det sagt, blir det nu god natt.

God natt med er <3

Jag ska beskriva min dag. Så att jag får DET ur skallen sedan!

Inatt, till skillnad från de senaste nätterna, har jag sovit bra. Jag sov som en stock, och jag TROR att jag somnade någorlunda direkt. Kanske inte. Jag minns inte. Men jag var iallafall inte uppe och rände(om det nu heter så) hela natten!

Jag vaknade.. Jo, jag vaknade rätt så tidigt. Men somnade direkt om, och vaknade igen klockan strax efter nio. Kollade dock inte på klockan. Då jag var såå trött. Utan fortsatte ligga där och mysa. Stirra rakt ut och fundera foto... Ja, vad kunde man inte gissa :P

Klev upp när jag såg att klockan faktiskt var halv tio. Vilket jag INTE kunde tänka mig. Då det kändes som om klockan skulle vara nio eller tidigare!

Åt iallafall frukost. Och bäddade sedan ner mig igen. För att somna om och vakna klockan elva. Jag var såå trött! Vilket var rätt så förståeligt efter natten som var!

Efter det, minns jag som vanligt inte hur dagen tedde sig. I vilken ordning och sådär...

Men idag har jag hållit mig MINST sagt upptagen!

Jag har varit sysselsatt med mina växter. Och idag var det i första hand tomatplantan som stod i centrum! Jag sökte fakta. Och försökte komma fram till hur man skötte den. Hur den skulle se ut, i förhållande till hur MIN ser ut. Och jag oroade mig över en det ena en det andra. Undrade om jag gjorde rätt eller fel. Ältade det faktum att jag har FEM plantor i samma hink! Och att det är två olika sorter...

Okunskapen gjorde mig spänd och osäker. Men jag sökte fakta och läste på ordentligt. Jag lärde mig hur man kunde se på plantan ifall man gödde den för mycket eller för lite. Jag lärde mig att tomaten till en början, vill ha mycket kväve, och sedan fortsättningsvis mindre av just det. För att kväve ger mycket och stora blad. Vilket hämmar frukten sedan. Och att den då istället vill ha mycket av fosfor och kalium..

Jag pluggade på lite olika sätt att göda på. Vad man kan använda och ungefär hur ofta...

..Och nu tänker jag bara köra på. Jag tror att jag har en plan ;) ...

Ja. Idag var växterna minst sagt i centrum av min hjärna. Det har varit det enda jag har kunnat tänka på! Och istället för igår. Då fotografering störde förmågan att koncentrera mig på någonting annat. Gjorde växterna näst intill det IDAG!

Förutom det, är det enda jag har gjort, att städa badrummet här på övervåningen. Jag ska ju försöka göra det VARJE helg. Men då jag var såå trött igår, fick det bli idag istället. Så jag gjorde en relativt grov städning. Torkade av handtag och sådär. Nu när jag ändå kom ihåg det. Och så duschade jag golvet med duschslangen.. Skrubbade toalett och handfat. Gjorde rent spegeln och så vidare..

Sedan tillbaka till växterna igen :P

Pappa var hemma från jobbet idag. Han ska vara sjukskriven till och med onsdag. Men åker och jobbar då, om han känner att han orkar.

Så vi såg på Drömkåken tillsammans. Pappa, mamma och jag. Nu på kvällen. Och GUD vad jag ÄLSKAR den filmen! Den må vara gammal. Men en KLASSIKER!

... Nu blir det sängen. Imorgon ska vi på visning. Ja, mamma och jag iallafall. Jag vet inte om pappa följer med. Bara jag har NÅGON med mig. Så är JAG nöjd! ;D

God natt med er <3

Nu får jag ta och skriva det där inlägget... Jag sitter återigen och pillar sönder hela ansiktet.. Med stressbollen på skrivbordet framför mig..

Jag tar dagen ifrån början. Börjar med natten som var..

Jag hade en sååån skitnatt, rätt ut sagt! Mycket i tankarna, som inte ville försvinna. Det är lite svårt att förklara. Då jag inte får nämna en av de saker som jag hade i huvudet. Men jag fick höra någonting av pappa igår, som KAN ha hänt en liten flicka när vi var små. När hon var hemma hos sin dåvarande bästis... Mer kan jag tyvärr inte säga.. Bara att det var hemskt att höra. Och att det kom som en REN överraskning!

Ja, och så var det pappa.. Han är ju kronisk sjuk. Har blivit levertransplanterad och lider av en kronisk tarmsjukdom..

Jag är ju aldrig orolig SÅ. Då jag har svårt för att känna för andra. Är väl tyvärr lite mer självcentrerad.. Eller något. Vet faktiskt inte.

Men så råkar mamma i sin oro, nämna(säkert på halvskämt) att hon säkert kommer att ligga uppe hela natten och lyssna efter pappas andning..

... Ja, och det fastnade. Jag var egentligen inte särskilt orolig. Men bilden av vad som SKULLE kunnat hända... Ja, den.. Den kunde jag se.

Förutom det, så hade jag även en STARK misslyckandekänsla inombords hela natten! Jag kände mig missnöjd över att ha beskurit min Fikus så mycket igår. Kände att jag hade förstört den. Och jag störde mig på att det skulle ta såå långt tid för den att "bli sig själv igen"...(den är dock fin)..

Jag kunde inte sluta titta på den. Spänd i hela kroppen. Ångesten klämmandes om hjärtat. Ångern i själen... Och den ständigt arbetande hjärnan, åt alla håll och kanter! ...

Jag klev upp några gånger. Började plantera sticklingar. Både i vatten(mest nyfikenhet), och i en liten yoghurthink med jord. Skrev lite dagbok. Satte igång datorn igen, och skrev på min tredje blogg... Sprang fram och tillbaka i smygande steg här på rummet. Fram tills klockan var halv fyra. Då jag skrev av mig lite i punktlisteboken... Och så några minuter... någon timme(?) senare, somnar jag...

... Ja. För att vakna vid halv sex. Gå på toaletten. Sova till nio. Kliva upp och äta frukost. Fixa efter frukosten. Lite halvt sådär. TRÖTT. 

Och upp för att lägga mig och sova en stund till.

Jag vaknar klockan elva... Och som jag har lärt mig vid det här laget, så blir dagen grumlig efter det.

.. Men det har blivit mycket fotografering. Till den grad att jag började må rätt så rejält dåligt av den, där ett tag. Vet inte. Jag KAN ha skrivit av mig om det... Jo, det gjorde jag. På min andra blogg.

Sedan började jag söka kunskap. Som skulle hjälpa mig på vägen. Skrev ner grunderna för att göra allt mindre rörigt i huvudet. Och blev hjälpt DIREKT! Nu förstår jag MYCKET mer! Och jag behöver bara kika i dessa enkla instruktioner(finns under kategorin "faktakort")! .. Och envis som jag var, tog jag för FEMTE gången, fram kameran! Men denna gången, utan några större obekvämligheter =)

Förutom fotografering, har jag suttit lite vid datorn. Kollat på fotona jag tagit. Lagt över på bloggen. Spelat "BubbleShooter".. Ja, man måste ju variera sig :P

Jag har kollat det vanliga. Blocket hundar och katter. Läst lite bloggar... Ja-a...

Nu på kvällen, såg jag på film, med mamma och pappa. Och åt mig illamående på äppelpaj. Japp. Min mage är inte van vid så mycket socker längre. Då jag till lördagen äter ett par godisbitar. Och annars en kaka eller något till fikat. Så det är ju bra. Inget direkt onyttighetsbegär ;D

Och nu blir det sängen. Om nu mitt nervösa pillande tillåter det. Får ju lite ont i ansiktet, vill jag påstå. Orkar bara inte med kletet med Idomin. Annars funkar det jättebra.

God natt med er <3

Jahapp. Jag vet då inte. Nu var det dags för bloggen igen.

Vad kan jag då säga om dagen idag?

Jag kan ju börja med att säga att jag blev lite halvstressad nu när jag insåg att jag måste komma ihåg min dag idag. Ja, som alltid iochförsig. Men det är ju inte alltid som jag blir stressad!

... Men tar jag dagen från början och jobbar mig uppåt... framåt(?). Så ska det nog gå bra ;)

Jag sov jättebra inatt. Jag tror att det har att göra med att det var strömavbrott när jag somnade.. Men egentligen kanske jag överdriver när jag säger "jättebra"... Men "SKÖNT", iallafall! Jag minns att jag vaknade till, någon gång mitt i natten, och såg att strömmen hade kommit tillbaka. Den lilla röda knappen som slår på, respektive av strömmen, lös rött. Annars stänger jag alltid av strömmen på mitt rum inför natten. Då jag störs av lampan. Men inatt somnade jag bara om, istället..

När jag vaknade, vid kvart över nio, gick jag ner och åt frukost. Sedan plockade jag undan och diskade iordning efter gårkvällen. Då det inte blev gjort i mörkret som var då.

Det tog sin lilla tid. Och när jag väl var klar, stressade jag upp på övervåningen, och bäddade ner mig i sängen igen..

Denna gången tror jag faktiskt att jag vilade. Kameran rörde jag nämligen inte. Nej idag ville jag ta en paus från fotograferandet. För att undvika att det blir en tyngd att bära, istället för ett intresse som ska glädja.

... Undrar varför mitt minne alltid blir grumligt när jag ska komma till det som hände efter min förmiddagsvila..

Hmm. Men jag gick iallafall in i Röda Veckan idag. Bara några dagar för sent. Det var ju bra att den kom. Då jag vill att den ska vara över eller iallafall närapå över, tills tisdag nästa vecka. För att då ska jag på lägenhetsvisning. Bekvämare att åka dit om jag slipper oroa mig för läckage!

Men samtidigt hoppades jag på att slippa den helt. Då jag inte ser någon anledning till den... som det ser ut nu..

Så jag har sprungit en del på toaletten idag.

Men förutom det, har jag skött om mina växter. Gjort en lite halvdan beskäring(beskuring?) på min stora Fikus. Vilket jag inte vet hur man gör! Men den ser fortfarande helt okej ut ;)

Jag har lagt ut lite foton här på bloggen. Som visar ungefär vad jag har hållit på med de senaste dagarna. Alltså vad jag försökt få fram i mitt fotograferande. Ja, mina fotograferingsförsök ;D

Pappa kom hem till innan lunchen. Halv tolv någon gång. Då låg jag fortfarande kvar i sängen. Hade precis lagt över inlägget som jag skrev igår, till bloggen... och låg typ kvar och bara degade. Rev sönder såren som jag har i ansiktet... Ja, mer kommer om det, i slutet av inlägget..

Annars har jag gjort det vanliga på datorn. Kollat blocket... Ja, jag vet inte varför jag rabblar det varje gång. Så idag hoppar jag det.

Jag har messat lite med Xsambon. Hörde hur det gick för honom med flytten. Och hörde efter hur det var med Brorsan och Syrran. Vovven och kaninerna..

Nu till kvällen, har vi sett på någon spindelmannenfilm. Den var jättebra. Och jag älskade alla karaktärer. Alla de humoristiska kommentarerna... Ja, bra film. Minns tyvärr inte vilken det var. Men den nyaste spindelmannen, tror jag :) Den med Electro-killen.

Jag har även hittat min "Viagra"stressboll. Köpte den på "CoolStuff" en gång i tiden. När jag precis hade flyttat till Xsambon i H*vetets stad. Använde mig aldrig av den. Då jag tyckte att den var för hård. Men idag tänkte jag ge den en ny chans. Då jag hela tiden. Varje gång som jag mår dåligt, börjar pilla sönder mitt ansikte, utan stopp. Ja, man kan liksom se i mitt ansikte, ungefär hur jag har mått den senaste tiden. Då det är prickigare och prickigare, med en massa röda sår, desto jobbigare period jag har haft.

Så idag har jag iallafall hållit på och klämt på den, hela kvällen. Och än sålänge har det fungerat ;)

... Det känns som om jag har glömt någonting. Men samtidigt kan jag inte komma på VAD..

Jo. Jag har skrivit dagbok... Det kanske var det.

God natt med er <3

Ja, det är väl lika bra att jag tar tag i det här nu då..

De senaste dagarna har det bara känts så kämpigt att blogga. Att veta vad jag ska skriva. Antagligen av den enkla anledningen, att dagarna är så händelselösa, och att jag redan har skrivit flera gånger om, att jag vill ta mig framåt. Att jag behöver det, det och det... Och det är ju så det ÄR. Jag behöver bara en sak just nu... Jag behöver bara ta mig FRAMÅT.

Och nu får jag ju faktiskt ta och vakna upp. Sluta gräva ner mig i mina känslor. Sluta lita till rädslan. Jag måste helt enkelt FÖRSÖKA nu. Ta tjuren vid hornen(eller säger man i hornen?) och göra vad som krävs för att jag ska bli lycklig. För att jag ska känna mig som en människa. Och bli en stark och självständig. Lycklig vuxen. För att det händer inte utav sig själv...

Så detta fick bli min sista dag i underaktivitet. Den sista dagen då jag inte gör NÅGONTING för att ge mitt liv en mening... Den absolut SISTA dagen som jag tillåter mig själv att längta efter svälten av ren desperation!

Ja. Min dag idag. Om det nu är någon mening att skriva om den.

Jag klev upp klockan nio, som vanligt. Åt frukost. Men då oron för att äta för mycket, åter har börjat komma tillbaka. Känslan av att tappa kontrollen över allt och ingenting, gör ju att ätandet blir lidande... Ja, så jag åt väl lite si sådär.. Men grejen är ju också den, att när jag ställer mig på vågen och ser att jag inte har gått upp, gör att jag backar lite grann. Men faktum är att de gånger som jag har gått upp lite grann, får jag också lust att backa! Tror att förändringen åt det ena eller andra hållet, är obehaglig i sig.

Oj, vad jag babblar nu.

Det jag skulle skriva, var iallafall att frukosten gick ner, men allt utom en TUGGA. Japp, där hör ni :P Den tuggan hade ju gjort varken till eller från.. och det vet jag! Men det ska ju vara perfekt mängd. Oro. Onödig oro.

Vidare.

Jag kröp iallafall ner i sängen igen, när jag hade gjort iordning efter mig vid frukosten.

... Och efter det, är minnet blurrigt.

... Så jag börjar rabbla istället.

Jag har suttit en del vid datorn. Kollat mailen. Blocket hundar. Läst lite bloggar... som by the way aldrig uppdaterar. Och så har jag spelat Bejeweled... Såklart :P

Fotat en hel del med systemkameran, för att försöka hitta den funktion och de utseendet på foton, som jag tycker så mycket om. Misslyckats. Misslyckats.. Och misslyckats. För mörka bilder. För ljusa. För gryniga. För suddiga. Alldeles för skarpa. Fel fokus...

Ja. Men efter lite trixande. lyckades jag iallafall hitta rätt INSTÄLLNING och fattade också hur man skulle använda sig av objektivet för att få till det på mitt sätt.

Japp. Tålamod. Tålamod.

Jag har iallafall varit otålig som få, även idag. Varit frustrerad, underaktiverad och uttråkad. Jag har bara känt att, varför lever jag ens, när jag inte har lust att anstränga mig för att få ett liv som är VÄRT något. Som är värt att ANDAS för.

Bestämt mig för att ta tjuren vid hornen. Och sms:at personligt ombud. Kanske kan hon stötta mig till att... Eller iallafall ge mig en knuff mot livet som jag vill ha...

Jag har legat på sängen och skrivit dagbok. Och direkt efter, skrivit på min andra blogg. Känt att jag bara behöver få ur mig tankarna, men samtidigt inte trivts med att skriva ner dem. Då det inte förändrar någonting..

Xsambon och jag har messat med varandra... Minns inte om vad..

Jo, just det. Han flyttar till H*vetets stad, nu på fredag. Han hade fått förflyttning i jobbet. Och vore det inte för mina föräldrar, hade jag kanske övervägt att flytta till honom.

Tv nu på kvällen. Ångest och depp. Tung som bly, kände jag mig. Av en anledning som jag inte tänker prata om här på bloggen. Inte just idag iallafall..

Åt min lunch ute på stentrappan...

Mer har jag nog inte att säga idag... Mer än att jag ser fram emot ett LIV om några månader!

God natt med er <3 Från en smått uppgiven D.

Jag har varit kissnödig halva dagen.. Men har jag gått på toa då? ... Nej. Inte alls.

.. Någonting som har hängt med sedan barnsben. Toaletten har alltid funnits högst femton meter bort. Då vi bodde superlitet. Men istället för att ta stegen till toan, har man suttit ner på huk och försökt hålla sig.. Ja, DET gör jag inte nu! Låter det gå så långt att jag måste sitta på huk :P Inte bra att hålla sig... Jag vet..

Men från något ointressant, till någonting annat.

... Vet inte om jag vill prata om det. Nämna det just idag. Har inte särskilt stor lust... Orkar inte fundera. Tänka.. Bry mig... Anstränga mig...

... Så vi går vidare. Kanske dyker det upp ändå, under inläggets gång.

Dagen idag.

Hmmm.. Tråkigt, som vanligt. Jag har typ bara...

Nej, USCH. Vilket skitinlägg detta blir. Jag har liksom ingen lust. Men eftersom att det är en rutinaktivitet att skriva om varje dag, varje kväll, är jag envis nog att göra det idag också.

Mamma åkte iallafall iväg till pappa på sjukhuset, klockan tio imorse. Eller om den var halv tio. Vet inte riktigt.

Men det var iallafall inte aktuellt, vad som var sagt igår. Han blir kvar på sjukhuset i några dagar, och skickas kanske tillbaka till det sjukhus där han blev transplanterad för tre år sedan, om några dagar. Så det var ju lite tråkigt. Nu ska han iallafall få penicillin på dropp i några dagar. Varför han ska vara kvar.

Mamma har iallafall inte kommit hem ännu. Men jag räknar med att hon kommer hem runt nio idag också. Likt igår...

Annars. Min dag har jag spenderat i sängen. Ja, jag har legat halva dagen i sängen. Ytterligare lite tid PÅ sängen... Och resten vid tv:n och datorn. Blocket hundannonser. Kattannonser... Mailen... Lite bloggar... Jag har spelat Bejeweled..

... Och jag har känt mig INTE ALLS redo för en praktikplats! Nu när jag fick ett mail från min handläggare på arbetsförmedlingen, och insåg att det kunde faktiskt bli av snart. "Är jag redo för det vuxna livet och ansvaret återigen?" ... "Klarar jag av att behöva prata med folk, att känna pressen att göra saker och ting på ett bra sätt, efter regler?" ... "Kommer jag att våga ta steget?" ... Japp. Läskigt. Det känns som för mycket på en gång..

Annars har jag suttit vid tv:n och stirrat. Haft lite ångest. Men tror inte att det störde mig så jättemycket. Vad som stör mig, är att inte ha någonting att GÖRA. Ingen MENING i mitt liv.. D-E-S-P-E-R-A-T-I-O-N. Jag VILL ju så mycket. Men GÖR så lite. Drömmer så mycket. Men åstadkommer så lite... Jag är 24. Jag var knappt 20 när drömmarna började blekna..

Men iallafall. Jag har tagit en MASSA foton med systemkameran. Japp. Batteriet dog. Jag testade inställning på inställning. Lärde mig mer. Samtidigt som jag inte fattade eller ens kom ihåg vad jag tryckte på...

Och så har jag försökt få kamerabatteriet att ladda. Men laddaren tog inte emot ström på NÅGOT sätt. Försökte än det ena, än det andra. Men ingen reaktion. Min tillfälliga bärbara dator, all over again...

Men så tog jag fram info om laddaren på internet. För att se om det var någonting jag missade. Och där såg jag någonting om att man kunde använda en nokialaddare till denna. Så jag öppnade min skrivbordslåda och hoppades att jag hade en gammal laddare där... Och jackpot!

Testade. Och den lilla lampan började lysa rött! Problem löst. Nu får vi bara hoppas att batteriet blir laddat också!

Fick ett mess från Xsambon... Okej, här kommer det som jag inte hade ork att prata om... Men jag nämner det kort ;)

Xsambon messade och meddelade att han kanske inte behövde flytta tillbaka till H*vetets stad. Att han kanske kan få en lägenhet fixad till sig, i staden som han jobbar i nu... Och så sa han att jag gärna får flytta hem till honom ändå om jag vill. Jag har ju inte sagt till honom ännu, att jag inte har några planer på att flytta längre..

Men grejen är den... Att jag skulle säkert gärna fortfarande flytta ihop med honom... Och jag bryr mig inte alls om vad A-K säger...

Inte heller vad mina föräldrar tycker... Men något som jag inte kan låta bli att bry mig om... Någonting som jag inte bara kan köra över, är deras känslor. Hur de mår..

Jag såg hur dåligt de båda började må... Hur oroliga och rädda de blev för min skull. När jag berättade att jag ville flytta tillbaka. 35mil ifrån dem. Till staden där helveltet gjorde sig påmint gång på gång... Och jag kan VERKLIGEN inte göra så mot dem!

Men Xsambon sa idag(när jag förklarade mitt tvivel), att han håller en plats till mig ändå. Ifall att jag vill komma tillbaka... Gå vidare kära du. Det är vi båda värda =) Ibland fungerar det bara inte... Om vi inte kan vänta i ett år på varandra. Då alla parter kan känna sig trygga med min flytt ;)

Med det, säger jag god natt. God natt med er <3

Jag känner bara att jag vill avsluta dagen här och nu. Så det är vad jag tänker göra...

Oförklarlig ångest. Instängdhet och grumlig hjärna... Nu går jag och lägger mig...

Oj, vad jag måste få någonting att göra om dagarna!

Dagen idag.

Jag klev upp imorse vid niotiden, som jag brukar göra. Märkte att pappa var hemma från jobbet idag. Han hade frossa igen, och mådde väldigt dåligt...

Jag åt iallafall min frukost. Plockade ur  diskmaskinen på ren disk, och packade sedan i den endast avsköljda disken från igår..

Sedan gick jag som vanligt upp hit och la mig igen. Bäddade ner mig, och halvsov ett tag. Tills klockan... elva, tror jag. Satte igång datorn. Kollade mailen. Och blocket... Ja, jag läste lite bloggar. Som vanligt, bara.

... Spelade Bejeweled för att det är en så himla bra sak att ängna sig åt medans man funderar. Bara klicka på skärmen. Flytta diamanter, och låta tankarna flöda. Rätt så lugnande på sätt och vis.

När det började bli dags för lunch... Vänta lite. Jag måste bara nämna. Jag fick svar från min handläggare på arbetsförmedlingen idag. Där hon... Ja, hon skrev att det var hon som var min handläggare, och så frågade hon om jag var intresserad av ett möte med en av de två kollegorna som enbart jobbade med att finna praktikplatser... Jag svarade såklart "ja"... Och sedan har jag inte hört något mer från henne.

Men iallafall. När det var dags för lunch, så märkte jag hur jobbigt min pappa verkligen hade det. Han hade ännu inte orkat sig upp ur sängen, och mamma var sådär irriterat orolig mot honom. Sådär så att man får känslan av att hon skäller på honom och är arg. Men att hon egentligen bara är rädd, och orolig för hans tillstånd...

Ja, han hade frossa, hög feber, och han verkade inte riktigt vara med på vad som hände runt omkring honom...

Klockan blev ett. Och när mamma väl lyckades få honom att kliva upp, åkte de direkt in till sjukhuset. Mamma är fortfarande där. Och pappa ligger med antibiotika i dropp. Och kommer hem imorgon. Det var någon infektion som spökade..

Själv hade även jag en rätt så jobbig stund. Önskade nästan att jag hade varit en av dem som gick i skolan idag. Så att jag slapp bevittna denna jobbiga händelse. Jag menar. Jag visste ju inte vad jag skule svara på mammas oro. Visste inte hur jag skulle prata med pappa...

... Så jag undvek helt enkelt att se honom imorse. Blev väldigt tyst och tillbakadragen, och efter min lunch, drog jag mig upp till min dator igen..

Jag blev nog lite rädd och orolig, jag också. Jag har ju verkligen lärt känna pappa nu. Den nya förbättrade pappa. Jag har kommit att börja älska honom som en... Ja, just pappa. Innan har jag aldrig känt någonting alls när andra mår dåligt. Kanske låter hemskt. Men jag har inget svar på varför heller. Har bara trott att jag inte älskar någon, och att det är därför.

... Men idag. Ja, kanske. I händelsens stund iallafall.

Det har blivit mycket dator. Ingen lust till någonting annat idag. Tänkt ta fram systemkameran. Men ingen ork till att tänka. Jag har bara haft en sådan unken känsla inombords. Tjock i skallen. Instängd, och ett tungt tryck om hjärtat hela dagen...

Och mitt svar på det frågetecknet, varför... är att jag inte GÖR någonting om dagarna. Klart att man mår dåligt om man inte gör någonting för att må bra. Klart att inaktiviteten tar ut sin rätt... Jag behöver både FRAMÅT i livet och ett händelserikare liv! STORT BEHOV!!!

Försök till att skriva av mig, och sedan blev det tv:n som sista försök till avkoppling. Åt ALLDELES för mycket mat, och kände mig ÄN mer hjälplös. Då behovet av självkontroll, blir ÄNNU större när jag inte känner mig på topp psykiskt.

Så. Jag går och lägger mig nu. Jag vill avsluta dagen. Inte veta av den mer. Gå på nästa och hoppas på att imorgon är en bättre dag.

God natt med er <3

Det är så vackert utanför mitt fönster nu. Det spöregnar på de fylliga täta träden. Och solen lyser upp dem så där underbart. Ger mig känslan av regnskogen. Lugn.

Ännu en dag avklarad. Saker att skriva om. Dokumentera för att minnas...

... Men jag vet inte vad jag ska skriva. Allt är bara så tråkigt just nu. Och det enda som mitt liv består av, är mina innerliga drömmar...

Ja, det pågår allt mycket i mitt liv, innanför mitt pannben. Drömmar och önskemål. Föreställelser och planer...

... Det är så enkelt att få allt att ske inuti sitt eget huvud. Men att få ut det i verkligheten, är så mycket svårare. Och tar såå mycket längre tid. Tid som jag inte har. Tid som jag inte orkar ge det..

Jag har det inte dåligt som jag har det nu. Jag har familjen nära mig. Och jag kan skratta och le...

Det jag kan känna att är lite jobbigt, är att ständigt låta tankarna löpa. Att...

... Nej, jag vet inte vad jag gör... Vad jag ska skriva om..

Vi tar dagen idag, istället.

Igår natt. Ja, natten som var, hade jag VÄLDIGT svårt att somna. Jag låg bara och lät ögonen tårfyllas av trötthet. Funderingarna snurrade runt i min skalle. Och jag kunde inte få dem att stanna.

Klockan två någon gång, tar jag fram dagboken. Skriver lite grann. Men märker att jag faktiskt inte har någonting att skriva om. Ingenting som egentligen rör sig därinne...

Ytterligare någon timme går, och jag ligger vaken...

Men somnade tids nog. Då jag vaknade imorse.

Jag vaknade rätt så tidigt. Men klev inte upp förrän klockan nio. Åt frukost. Plockade iordning efter frukosten. Och smet sedan upp och la mig i sängen igen.

Låg fram tills klockan elva, och blev sedan tvungen att kliva upp för att hinna duscha innan lunchen.

Sedan blev det nog en del dator. Bejeweled har spelats flitigt. Likaså har blocket blivit väl besökt av mig idag. Jag har läst lite bloggar... Skrivit en lista över allt som jag har i huvudet...

Jag har fotat en del med systemkameran. Inte riktigt kunnat få den att fokusera rätt. Känt lite ångest och oro. Antagligen på grund av perfektionisthjärnan...

Ja, och så har jag varit på festival och lyssnat på 14åringens(tidigare 13åringens) rockmusikband, tillsammans med mamma, pappa, 17åringen och hennes kille, och 20åringen.

Det är alltid kul att lyssna på levande sång och musik. Blir alltid så GLAD av det. Och ÄN bättre blir det när man har någon när och kär som uppträder!

... Jag kände mig dock ensam och utstött. Som om jag inte hörde till resten av familjen...

Hem igen. Och äta nästan en hel pizza!

Och sedan blev det en film tillsammans med mamma och pappa, till kvällen.

.. För övrigt, har jag suttit en HEL del vid datorn! Bara suttit för att få tiden att gå... Vilket liv man har! Längtar såå till måndagen! ... Men dock inte till imorgon. Då får vi besök av morfar och hans tant. Och även 21åringen och hennes kille, 20åringen och 23åringen, tror jag att kommer. Det blir fullt hus... och jag känner mig lite... Ja, man kan ju säga att jag skulle ha klarat mig lika bra UTAN den lilla sammankomsten. Men det det brukar nog allt bli kul ;)

God natt med er <3 Från en tom D.