... Min mage har tagit formen av en ballong...

Grannen talar högt och ljudigt på övervåningen...
Tankarna snurrar...

.. Och den huvudsakliga känslan inombords, är oro... Oro och ånger...

... Oro, ånger, rädsla... Och en nu LITE större motvilja till att leva längre.. och misslyckas mer...

 

... Ja, jag behöver blogga...

Kanske blir saker jobbigare... Kanske orkar jag inte... VILL jag inte hantera...

... KANSKE... blir det jobbigare att leva...

 

Men just nu, är bara känslorna så överväldigande...

Inte BARA det faktum att jag idag, för första gången på länge, har proppat till den grad att magen spänner ut sig och jag mår illa..

.. Så länge att jag kände mättnaden växa och övergå till en allt STARKARE ånger... En ånger som jag igonerade tills jag hade nått mitt halvt ofrivilliga mål... Att äta tills det var slut.

 

... Nej, inte BARA det...

Utan också det faktum att jag ska iväg om... fyra timmar. Iväg med bussen till stan. Sitta på...

.. Eller helst PROMENERA omkring i en och en halv timme, tills bussen från stan.. till mina föräldrar, går...

Och sedan ska jag spendera första delen av dagen, tillsammans med mamma...

Ja, med STÖRSTA sannolikhet mamma. Pappa brukar sysselsätta sig med annat...

Och sedan, resten av dagen, tillsammans med fyra av sex syskon.. Deras respektive... Och så mamma och pappa, såklart...

 

Jag ska orka MED att vara någorlunda social...

Det känns VIKTIGT för mig att åtminstone kunna vara social och pratglad under den tid som jag spenderar med BARA mamma...

För att jag vill prata av mig. Uppdatera henne lite...

Jag vill passa PÅ att... UMGÅS.. Nu när vi ändå ska TRÄFFAS... för första gången på... Ja, men.. flera VECKOR!

 

... Och nu kan jag inte sova...

Jag kan inte koppla av...

Det beror nog delvis på det GODIS som jag för en stund sedan, tvångsmässigt proppade i mig.. av den anledning att jag inte kunde koppla av "om jag inte gav med mig för ätarbegäret"...

 

.. Och delvis av den anledning att jag oftast tillåter mig själv att bli TRÖTTARE och TRÖTTARE, innan jag till slut somnar av utmattning...

Jag SOMNAR liksom inte om jag inte är SUPERTRÖTT, nuför tiden...

Och nu när jag har en ORO inom mig, att inte hinna somna ALLS, så blir det ÄNNU svårare att kunna slappna AV...

 

... Och FÖRUTOM dessa saker, är det även en fullspäckad tid FRAMÖVER, som gör att jag har svårt att koppla av...

Imorgon är det ju familjen. Att umgås, och planera för HemligaTomten.. som i SIG, är ett stress-och orosmoment...

 

Och sedan, på måndag, ska jag över till 26åringen en vända för att "fira" hennes födelsedag. Hon ska firas imorgon. Men då var jag ju upptagen...

Men skönt ändå. Då slipper jag allt folk. Så blir det bara hon och jag... Och hennes HYPERAKTIVA och oroliga hundar!

 

... Nästa HELG vill 26åringen komma hit och SOVA. Vilket jag har gått med på. Då det KAN bli kul. Men mest för att hon har velat det LÄNGE nu...

 

... Och EFTER det...

Ja, jag kan ju inte räkna med att vara HELT fri från "sociala krav och förväntningar" framöver.. Enda fram till JUL...

Men DÅ blir det ju även julfirande... Jag ska hitta julklapp till min "person" för HemligaTomten...

.. Och sedan så är det ju NYÅR också!

 

... Jag har FULLT upp med vardagen. Att försöka få allt att gå ihop... ALLRA helst vad gäller dessa MÅSTEN.. Ätandet och att handla mat. Dessa LIVSNÖDVÄNDIGA "aktiviteter"...

 

Jag tampas med hur jag ska hantera mig själv. Mina tankar och känslor. Mitt liv...

Och ifall jag borde skriva av mig i textsamlingen. Försöka PEPPA mig själv så mycket som möjligt... Eller ifall jag ska våga börja blogga igen...

 

... Och jag känner INGEN kontroll till NÅGONTING...

Otillräcklig...

Framtiden, fortfarande grumlig och grå. Suddig... och upplöst...

 

De senaste dagarna har jag tittat väldigt mycket på videos och foton på min och Xsambons förra hund...

Jag har saknat honom MER än på länge... Och jag har bara velat KRAMA honom. PRATA med honom...

SE hans glädje. KÄNNA hans värme...

 

Och igår messade jag och Xsambon om att jag kanske skulle komma ÖVER snart...

Får se hur det blir med det.

Det tar emot att resa så långt. Då jag alltid sitter på helspänn...

Vill ha LÅNGA väntetider... Och LÅNGA resor på SAMMA buss eller tåg. Så att jag slipper STRESSA...

.. Och bytena är det VÄRSTA jag vet!.. För att... lokalsinnet...

 

... Frågade om Xsambon kunde komma HIT över en helg FÖRST... Och att vi sedan åker TILLSAMMANS tillbaka...

.. Men det är ju ÄNDÅ hemresan sedan...

 

... Jag tror iallafall att jag är normalviktig nu...

Skulderbladen är inte beniga, som de BRUKAR vara... Och jag kan greppa tag i huden, på ett sätt som jag inte HELLER brukar kunna göra...

Ansiktet är lite rundare...

 

På talan om ANSIKTET...

Jag får FORTFARANDE ont... FORTFARANDE utslag...

Men jag har behandlat med både idomin(så att jag inte ska riva sönder) och acnemedlet, i några dagar nu... Hoppas på att det blir bättre...

... Men stessen, oron och ångesten, gör pillandet till ett ibland omedvetet tvång...

 

Men nog för utslag i ansiktet, som i och för SIG, gör allt annat än boostar självkänslan...

Men vad som JOBBIGARE är, är att jag FORTFARANDE tappar ALLDELES för mycket HÅR!

... Varför ÄTA bra, trots ångest och andra svårigheter, om det ÄNDÅ inte gör någon skillnad i det ENDA jag bryr mig om?..

 

... Annars så gick det iallafall bra idag.. när jag skulle hitta en present till 26åringen... Vilket jag hade oroat mig såå för, tidigare...

 

... Jag fick beslutet ifrån kommunen, om kontaktperson, idag...

Och även ett brev från arbetsförmedlingen. Då jag inte har svarat på deras samtal. Och han vill veta ifall jag fortfarande vill vara inskriven som arbetssökande...

 

... Men vad ska jag svara?.. Hur ska jag VETA?

... Jag menar... Just nu... Jag är till intet...

 

Men nästa år, kommer jag att stå utan inkomst. Och ska jag vara berättigad till bidrag.. Vare sig det är från Soc eller försäkringskassan, så måste jag vara arbetssökande och göra vad arbetsförmedlingen kräver...

.. Sålänge som jag inte ansöker på nytt, om aktivitetsersättning... Vilket jag inte vill... Kräver läkarkontakt...

Och jag tror att jag behöver kraven på mig.. för att NÅGONSIN ta mig ut!..

 

... Men jag tror iallafall att jag ska börja blogga igen... Får väl sortera ut de saker som jag inte vill nämna här på bloggen. Och skriva dessa, som vanligt, i textsamlingen...

Så får vi SE hur det går...

 

... Nu blev det inget "vad jag har GJORT" idag...

Men... det SKITER jag i, just nu...

Får ta det från och med imorgon...

 

Ska lägga mig framför tv:n... och vänta in att jag ska gå till bussen...

Sedan HOPPAS jag på att jag ändå kan vara RELATIVT pigg hos mina föräldrar...

 

... God natt med er <3

 

 

 

... Någonting säger mig att jag gör mest rätt i just nu, att bara fortsätta vara stark på egen hand...

 

De senaste två dagarna, har jag fokuserat ganska mycket på att ställa mig på egna ben. Att börja SE livet på ett annat sätt(vilket jag iochförsig inte har satsat så mycket på ÄNNU)... Och att PÅMINNA mig själv om vad livet kan erbjuda... Om vad jag VILL... Och om vilka STEG jag borde ta...

 

... Jag tror mig ha en IDÉ vad gäller det mesta. Förutom just att våga mig ut på praktik. DÄR har jag ingen ANING om vilket steg jag bör ta... Åt vilket håll... Eller hur jag ska gå TILLVÄGA för att ens ta mig ett ynka MYRSTEG i rätt riktining...

 

Jag har skrivit mycket om hur jag bör tänka vad gäller ätandet...

Dock inte här på bloggen, de senaste dagarna. Eftersom att jag ändå KÄNNER någonstans att jag behöver sluta kvällsblogga. Sluta dela MED mig... KANSKE till och med, sluta SKRIVA... Om jag ska kunna gå vidare... Slita mig loss ifrån det förflutna... Släppa taget om tryggheten som jag nu lever i...

... Ja, men jag behöver satsa hundra procent på att skratta och le. Att göra det som gör mig lycklig... Och att ge och ta KÄRLEK...

 

DET, och en annan anledning, som jag inte tänker gå in på.

.. Väldigt personligt.

 

... Ja, de senaste dagarna har jag bara försökt vända mitt liv.. Från att känna att jag ÖVERLEVER, till att känna att jag LEVER ett LIV...

 

Men idag har varit rätt så tungt.

Det har pågått ständiga krig inom mig själv. Och jag har gjort tre olika plus-och minuslistor om olika saker... Som egentligen inte har hjälpt mig NÅGONTING...

Det gjorde mig inte klokare.

 

... Någonting säger mig ändå att jag tjänar på att sluta blogga, rent psykiskt och känslomässigt...

Någonting säger mig också att jag skulle FÖRLORA på att ha kontakt med psykiatrin. Då det, av egen erfarenhet kan ge motsatt effekt. Då jag inte vet om jag mår dåligt... Och då frustrationen på sådana möten, gör att jag direkt backar... Ger upp... Och mår då MYCKET sämre än innan...

Då kanske det är bättre att.. som jag nu så bestämt GÖR(snart iallafall), kämpa friskt i ensamhet. Gå efter en plan... Och bara försöka vara nöjd med tillvaron...

 

... Jag har även funderat lite fram och tillbaka, på det här med kontaktperson. Nu har jag ju ANSÖKT.. Men...

.. Jag funderar samtidigt på ifall jag kanske ska dra TILLBAKA ansökan, INNAN allt sätter igång...

 

... Men samtidigt. Just kontaktperson. Det ligger inte ALLS lika mycket motsträvande känslor i det... Och jag tror att det kan hjälpa mig lite i min plan om att sätta livet i rullning nu...

OM det inte ger mig en superångest för att jag känner mig otrygg... Eller att det på ANNAT sätt, känns fel.. Och att jag därför säger upp även DET, för snabbt...

Frustration. Uppgivenhet.

 

... Ja, det är svårt.

Och än sålänge tänker jag inte säga upp NÅGOT av det...

Utan det får ligga och sväva lite därframme ett tag till...

 

DÄREMOT... bloggningen...

Jag får FUNDERA lite på det.

För att visst känner jag AV en viss dragningskraft till bloggandet. Jag ÄLSKAR den här bloggen! Den bästa jag har haft. Och jag kan inte låta BLI att känna att jag SVIKER mig själv. Den här BLOGGEN, om jag slutar skriva...

 

Men trots det, så känns det någonstans som om jag kommer LÄNGRE på att inte blogga. Det har KÄNTS så, de senaste dagarna. Att jag har varit STARKARE. Lite mer POSITIV...

Mycket till den anledning att jag inte har klankt ner på varenda liten negativ känsla eller tanke som jag har upplevt under dagen...

Dessa har liksom bara blivit lite ner-ältade i stundens hetta, under DAGEN(i min textsamling)... Och sedan inte dokumenterats något ytterligare efter det...

 

... Och jag behöver inte REFLEKTERA så mycket över allt jag känt och tänkt.

Är lika med... Ej nedtryckt... Varken LIVET eller jag :)

 

Okej. Förutom det. De senaste dagarna.

Vet inte om jag HAR så mycket OM det, att säga.

26åringen har inte hört av sig för att meddela om hon tänkte KOMMA i helgen eller inte..

Så det vet jag ingenting om. Kan hända att hon kommer imorgon.. Vem vet?

 

Jag var och handlade lite grann igår... Och när jag kom hem...

Eller VAR det i förrigår. Det MINNS jag inte.

 

Men igår fick jag iallafall hem min shoppingväska. En sådan där på hjul...

Och GUD vad STOR den var! JÄTTESTOR!

Lite otymplig på bussen, kanske. Men nu kan jag iallfall handla lite mer åt GÅNGEN, om jag vill DET.. Och jag får inte så tungt att bära varorna från affären ;)

 

... Jag har inte lagat mat på ett tag. Då jag inte har någon energi... Utan det brukar bli ur frysen...

... Och mina måltider blir inte alltid som jag tänkt mig...

 

... Och idag var jag på en kort promenad i stan... Men åkte hem fortare än vad jag hade önskat...

Det var bara så...

.. Jag var rastlös, helt enkelt. Orkade inte låta den första bussen gå... Inte utan mig.

 

... Ja-a...

Vi får se om jag fortsätter blogga. Jag får fundera på det...

... Det kanske är bra att INTE börja dokumentera allt igen... Bara släppa det.

 

Dock så såg jag att min kära bloggkompis är tillbaka!

Och DET är ju kul :D

 

God natt med er <3

 

 

När man inte vill fortsätta skriva. Dela med sig.. Men ändå vill...

Då får det bli såhär..

Mina tankar idag:

 

God natt med er <3

 

... Kanske borde jag bara retirera...

Jag BRYR mig för mycket...

... Och allt blir för jobbigt att mäkta med...

Saker kanske bara får vara som de ÄR.. Och bli som de BLIR...

... Får se om jag bestämmer mig för att fortsätta skriva.

Skrivandet är det enda som gör det hela lite mer meningsfullt...

... Men också det enda som trycker ner det hela lite ytterligare...

... Kanske bara skriver av mig lite.. i "nödfall".. När jag VERKLIGEN behöver skriva...

... Livet går bra. Livet är kul...

.. Och jag mår bara bra :)

Igår... Inatt.. eller vad man nu säger.. Satt jag uppe till halv fyra på morgonen. Innan jag vågade mig på att försöka sova...

Jag känner nämligen att jag vill UNDVIKA att gå och lägga mig, så länge som MÖJLIGT. Då det känns jobbigt att bädda ner sig.. Vara trött... Och sedan märka att man bara ligger och rastlöst funderar...

 

... Så. Jag såg på det sista avsnittet av "Intresseklubben" på webben...

Och sedan la jag mig framför tv:n och lät ögonen protestera, fram till halv fyra...

 

Efter det, VET jag inte riktigt hur pass sent jag faktiskt somnade...

Men jag klev upp igen, till klockan, vid nio. Som vanligt.

 

.. Åt frukost. Trots att jag inte hade diskat efter igår... Vilket jag FORTFARANDE inte HAR...

Och sedan klev jag i säng igen.

 

... Jag somnade om. Och vaknade med ett RYCK.. vid fem över halv tolv. Och FLÖG då upp ur sängen.. För att missa så lite som möjligt av HemTillGården som började då...

 

... Jag var inte SÄKER på hur jag skulle hantera lunchen. Då jag absolut INTE var sugen på soppa.

Och egentligen ville jag inte BARA äta smörgås till lunchen...

... Det kändes FEL att hoppa över de enda grönsakerna som jag får i mig om dagarna... Soppan.

 

... Men så fick det bli. Blev dock en banan till också. Istället...

 

... Jag MINNS inte så mycket om dagen...

... Men jag satt nog vid tv:n, fram tills det var dags att gå till bussen.

Jag skulle handla, tänkte jag. Eftersom att det inte blev av igår. Och jag hade vissa saker som jag behövde köpa... Eller som kunde vara BRA att köpa...

 

Jag gick iväg, när klockan blev två...

 

... Och när jag väl närmade mig affären.. Den hållplats där jag kunde kliva AV för att sedan bara behöva promenera knappt tio minuter...

 

... Jag kollade buss-appen, för att se när bussen HEM igen, skulle gå förbi... Ifall det passade BÄTTRE med at kliva av DÄR, eller en halvtimmes promenad bort, som jag BRUKAR göra...

... Men lusten...

 

... Det var bara som att släppa luften ur en ballong...

"Jag ville inte till affären"...

Jag VILLE inte handla...

... Jag ORKADE inte...

 

Så jag åkte vidare.

Klev av där som jag BRUKAR kliva av. En halvtimmes promenad ifrån affären...

... Och gick sedan åt det motsatta hållet...

 

Det blev en promenad istället..

En promenad ner till kanalen. Där jag sedan bara satt och stirrade.

Någonting inom mig, sa att jag ville ta första bästa buss hem...

Något annat, att jag inte kände någon som HELST ro till att åka hem. Att sätta mig i en buss redan NU...

 

... Och jag som brukar tycka att det är SKÖNT. AVKOPPLANDE... att åka buss...

Jag som brukar "BÄVA" inför att resan snart ska vara slut...

Ja, om bussen är lugn.. Inte så full, det vill säga...

 

... Men inte idag. Jag hade inte lust....

 

Så jag satt kvar ett tag till...

Men märkte rätt så fort, att jag inte orkade sitta KVAR, heller...

 

.. Så. Det blev en promenad i omväg, till busstationen...

Vänta i 25minuter, på bussen...

Och sedan åka hem...

 

På bussen, får jag ett mess ifrån 26åringen...

Ett mess som gjorde att jag bara ville sucka. Som sänkte mitt huvud en aning.. där jag satt och alltjämt blundade.. av tröttnad efter ett gäng sömnlösa nätter...

 

.. Ja-a. Ett mess som bara sådär utan vidare, fick mig att tänka på en flera år gammal dikt som jag skrev.. Från en av mina jobbigaste tider i livet... "En kniv i mitt hjärta"...

Jag vill minnas att det var en av mina FÖRSTA dikter.. från när jag låg inne...

Men jag skrev så MÅNGA, under den tiden.. Så...

 

... Egentligen var det inte så farligt...

Men att...

 

Vet inte ens om det är värt att ta UPP det, HÄR... Om det ens är tillräckligt intressant...

 

Men för MIG, kändes det som en extra skopa sand i säcken runt mitt hjärta, när syrran skriver och bjuder över mig till hennes födelsedagsfirande.. Vilket hon inte har gjort på flera ÅR..! Och det infaller på PRECIS samma dag som jag har lovat komma till mina FÖRÄLDRAR och träffa RESTEN av familjen.. För planering av HemligaTomten!

 

... DET kan jag liksom inte svika!.. Även om jag FRUKTAR inför pressen som det errangemaget kommer att innebära!

 

... Jag menar. Jag ser inte fram emot NÅGRA familjesammankomster eller andra sociala.. dagar, just nu... I dagens läge...

Eftersom att...

Jag orkar helt enkelt inte MED något så STORT som det innebär att vara DÄR för någon annan. Ställa UPP...

Om det så bara är att PRATA och SKRATTA tillsammans med sin FAMILJ.

 

... Men jag vill ställa UPP för min syster. Genom att fira hennes födelsedag tillsammans med henne...

Jag vill ställa UPP på HemligaTomten, med familjen. Fastän jag inte GILLAR dessa stora högtider..

.. Eller HÖGTIDERNA är väl okej. Men att FIRA dessa... Nej, inget intresse.

 

... Inte heller FÖDELSEDAGAR.. Ens om det är min EGEN, är intressant...

Det är för mycket att TÄNKA på, bara... Och innebär dessa, ofta INTENSIVA sociala sammankomster...

 

... Men nog om det.

Jag har inte svarat henne ännu...

Men ska göra det de närmaste dagarna.

 

När jag kom hem, så satte jag mig vid tv:n, direkt... Även om klockan var fem, och middag stod på schemat...

 

... Men det var mycket inombords. Och jag kände mig ängslig och tung...

... Och trött, efter nätterna som varit...

 

Jag minns inte riktigt vad jag tänkte och kände. Vad som var bekymren.. TYNGDEN i det hela...

Minns bara ATT det har varit...

 

... Men det blev middag ändå...

Jag orkade inte LAGA middag. Så istället bestämde jag mig för att ta fram soppa ur frysen.. Eftersom att jag ändå inte hade "ÄTIT mina "grönsaker" tidigare idag..

 

Jag testade att hälla över den i KOPP istället. Och DRACK den istället för att äta med sked...

Och jag blev VÄLDIGT positivt överraskad.

"Vilken SKILLNAD det kan vara på smak och konsistens.. Bara man byter sätt att ta IN den på"..

Och DET var ju bra. Med tanke på att jag har ungefär tre matlådor TILL, i frysen!

 

Efter det...

Det har nog i princip bara BLIVIT tv idag.. Om jag inte glömt någonting som jag borde minnas...

 

Det blev kvällsmål vid nio. I form av gröt. Jo, det fick BLI det idag. TROTS att det aldrig tycks kännas bra...

Men det kändes ändå BÄTTRE idag. Jag blev inte FÖR mätt... Och jag hade lite allt möjligt till gröten. Utan att egentligen fundera på VARFÖR jag hade "det, det eller det"... Och inte heller några frågentecken om ifall jag BORDE ha "det, det eller det"..

"Vilka REGLER?"...

 

... Men disken från två dagar, i slasken. I hoarna... Dessa stör mig. Och får mig att tvivla på morgondagen.

Jag vill FORTSÄTTA äta.. nu när det ändå tycks FUNGERA på sätt och VIS...

... Och SKA jag kunna handla MER mat imorgon, så måste jag också kunna vara SÄKER på att jag lyckas hålla såpass ORDNING, att jag orkar fortsätta ÄTA.

 

... Och mitt hår har börjat bli viktigt för mig igen...

... Alltså, det har det ju ALLTID varit. Men jag har börjat se FRAM emot att kanske någon gång, få se det TJOCKARE och finare igen..

 

... God natt med er <3

 

 

 

... Mer om min dag, ikväll/natt.

.. Och inte tror att jag någonsin kommer att finna..