... Morgonen började med en del oro och ältande, liggandes i sängen.. Flygandes mellan att sova och att fundera... Vetandes(om det nu är ett ord) om att jag egentligen borde ha klivit upp för länge sedan.. "Men varför?" liksom..

Jag kom på det faktum att den soffan som jag ville ha. Som jag bestämde mig för redan INNAN jag flyttade ifrån mina föräldrar.. Ja, att den NÄR som HELST kunde försvinna ur deras sortiment! Jag menar. Det VET man ju inte! Och den soffan är inte lik NÅGON annan soffa som jag har hittat!

... Så jag blev lite stressad.. Funderade på vad som var det bästa beslutet att ta. Då jag antingen var(är) tvungen att betala extra för att få den hemkörd på KVÄLLEN, så att mamma och pappa kan hjälpa till att bära in den hos mig.. Eller betala ungefär 1500 kronor extra för att få den inburen hos mig! ... Japp. Nackdelen med att bo i en liten byhåla..

Men nu när jag kom till tanken att det när som helst kan vara försent.. Så kände jag bara att det var skit samma.. Jag ville ha hem den NU! På en gång..

... Så. Ja, jag bestämde mig typ för att göra det enklast för mig. Och beställa hem den, MED inbärning. Så att de får ta den där ANDRA bilen, som de pratade om. Och så betalar jag den extra summan.

MEN. Då kom det bekymmer som jag ältade EXTRA länge.. Jag har inte så mycket pengar på kontot. Har väl 6000 som det ser ut nu.. Men jag tror att det blir tajt.. Kanske inte NU längre. När jag inte är så säker på att jag även ska köpa tv-bänk i samma veva från samma firma..

... Men ja.. Jag behöver nu ha IN mina sparpengar på kontot.. Så att jag kan FORTSÄTTA köpa hem möbler.. Iallafall tills min inredningsbudget tar slut! Vilket lär säga "POFF" snart!

... Och jag vågar inte använda automaten.. Jag vågar inte låta såpass mycket pengar "blåsas in" i en maskin. Utan att veta hur den fungerar.. Ja, första gången, ni vet.. Den är alltid värst..

Jag var in till den där automaten och SKULLE sätta in pengarna för några dagar sedan... Men jag vågade inte.. Och visste inte hur eller vem jag skulle fråga om hjälp.. Och ifall man förväntades ta en kölapp för att fråga..

Ja-a.. Jag klev väl iallafall upp runt... Ja, jag har faktiskt INGEN ANING.

Men det jag VET, är iallafall att jag har läst bloggar.. Kollat blocket. Mailen.. Allt det vanliga..

Och så har lagt upp min nya budget för månaden. Då både hyran och aktivitetsersättningen har ökat..

Jag har kollat soffbord och tv-bänkar som ska passa ihop med soffan(och helst de övriga möblerna i vardagsrummet) och satt ihop olika förslag i ett kollage... Och sedan även satt ihop olika förslag på soffan, ett bord och en tv-bänk tillsammans.. För att se vilka kombinationer av de möbler jag VALT, som skulle kunna funka..

... Ja, det tar sig.. Men det blir både rörigt i huvudet, och osäkerhet i själen, under resans gång..

Blir nog bra till slut, dock...

Sedan åt jag lite middag... För att sedan sätta mig vid datorn och kolla på lite serier på WebbTv:n

... Jag har oroat mig... Eller rättare sagt.. STRESSAT över morgondagen.. Eller egentligen hela VECKAN! Då det HÄNDER såå mycket på en gång.. Och jag bara vill att allt ska vara klart. Över.. Jag vill vila. Ta en paus ifrån allt.. Jag vill få ett händelselöst och tråkigt liv...

Eller ett jätteroligt och händelserikt liv... Men som betyder någonting =) Inte heller helt fel. Då kan man stå UT med att vara stressad ;D

... Jag har mått relativt bra faktiskt.. Lite funderingar kring på vilket SÄTT jag ska få livet att rulla och uppnå de saker som jag gärna önskar uppnå.. Att åtminstone när jag kommer utanför DÖRREN, inte behöva vara ensam.. Att inte behöva gå igenom en folkmassa, sitta i en galleria, med femtio pers runt omkring mig, men FORTFARANDE vara lika ensam som jag var innan jag gick ut!

... Ja, jag har känt mig mottaglig.. Men samtidigt blivit förvirrad av hela grejen..

Jag menar... Ja, jag VET inte ens.. Det borde vara så mycket enklare. "Gör så.  Så hamnar du där" ... "Gör du såhär, så kommer du DITÅT istället" ... Ja, jag vill gärna ha en uppritat karta över mitt liv, vart jag bara kan följa en viss väg och därmed veta vart jag hamnar..

... Och ibland önskar jag bara att jag inte vore så envis.. Inte vore så rädd för att byta riktning.. Vilja någonting som jag inte tidigare ville.. Och lita på mig själv, mina känslor, omgivningen.. och LIVET.. Även om dessa plötsligt vänder håll..

Allt GÅR inte alltid i en rak linje.. Men jag har svårt att acceptera det.. Det ska vara bra eller dåligt. Rätt eller fel.. Högt eller lågt.. Det ska vara helt nödvändigt.. Eller väldigt onödigt.. Allt ska vara skit(hela tiden).. Eller så är allt bra(alltid) ... Annars blir jag förvirrad och tvivlar..

.. Jag förstår inte riktigt "upp och ner" .. Eller, i teorin gör jag nog det...

Hmmm.. Ja-a..

Annars har jag nog inte GJORT så mycket idag.. Jag har rabblat i huvudet, allt som ska göras imorgon och resten av veckan.. Eller ja. Huvudet har fått vila rätt så mycket idag.. Så jag har typ inte orkat anstränga mig för att se över morgondagen och sådant.. Men jag har gott SETT sakerna framför mig i huvudet.. Vilka har stressat mig.. Då jag inte orkar sortera upp dem..

... Jag sitter fortfarande lite fast i svälten.. Men känner ändå att jag nog kommer att kunna ta tag i det.. Bara den här veckan(nästa veckas) värsta stress har lagt sig.. Och jag har fått ordning på praktikfrågan.. Och för att inte TALA om "stöd-i-vardagen-frågan"! ... För att DÄR känner jag mig VERKLIGEN vilsen! Otrygg.. Och allt jag vill ha, är en kompis.. Någon att leva mitt liv.. Dela min vardag med...

Och nu.. Frågan.. Ska jag låsa detta inlägget eller inte? ...

... Ja, jag skriver nu.. För att jag har inget annat att göra..

Natten slutade jättejobbigt. Och dagen började lika jobbigt.. Jag låg i sängen. Länge. Länge.. Då jag, när jag klev upp FÖRSTA gången, bara för att gå på toa, höll på att svimma och var tvungen att andas väldigt mycket.. Ansträngt.. För att inte falla ihop.. Vilket sedan FORTSATTE ett tag, efter att jag hade bäddat ner mig igen.. Kallsvettades och så vidare..

Det var inte kul alls.. Och jag vågade liksom inte kliva UPP en gång till efter det.. Ja, eller tids nog, såklart..

Alltså. Jag VET ju typ vad det berodde på.. För det första så har jag LEVT på endast te och något VÄLDIGT litet om dagen, i ungefär fyra dagar.. Vilket bör innebära både uttorkning och näringsbrist..

Men det konstiga DENNA gången, var dock hur min KROPP REAGERADE! ... FYRA DAGAR, liksom! Och jag gick ner två kilo.. Samma som jag gick ner på TVÅ VECKOR när jag precis hade flyttat HIT!

... Och sedan.. Jag har ALDRIG upplevt att bli såpass svimfärdig när jag inte har varit i DUSCHEN, förut! ... Inte vad jag kan MINNAS iallafall..

Men jag låg där i sängen.. Funderade på, på vilket sätt jag skulle kunna få mig själv att inte ramla IN i dessa perioder av svält igen.. För att denna gången har det varit så ENKELT att inte äta.. Ingen strid inombords, där den ena delen av mig har SKRIKIT efter att få äta.. INGENTING.

... Det har nog bara varit så mycket ANNAT som har tagit mitt fokus, helt enkelt..

Men idag. När jag låg där. Rädd för att kliva upp.. Och utan att kunna finna EN ENDA BRA ANLEDNING till att jag skulle svälta... Inte ville jag bli smalare.. Inte såg jag mig själv som tjock.. Och inte heller ville jag dö..

Så, VARFÖR? VARFÖR plågade jag min kropp, förstörde jag mina inre organ på det här sättet, när livet har så mycket att ge mig, bara jag hittar dit och TILLÅTER det?

... Ja-a.. Jag strugglades fortfarande med det faktum att jag både behövde och INTE behövde hjälp.. Att jag både kände att det var nödvändigt och att det inte finns någon anledning ALLS till det.. Strugglades med det faktum, att jag i svaghetens stund, bara ville skriva till någon som kunde skaffa mig hjälp... Hjälp att ta mig UR det här helvetet! "Nu på en gång!" ... Och att jag samtidigt inte kunde GÖRA det! För att när jag väl ska FÅ hjälp... Ja, då HAR jag inga problem.. Då MÅR jag inte dåligt... Och då KLARAR jag allt på egen hand... VAD jag än har upplevt för jobbiga känslor, minuterarna, timmarna, dagarna innan!

... Man kan inte få hjälp med ingenting..

... Ja, jag vet inte varför.. Men jag fick för mig att jag skulle sluta blogga.. Jag skulle avsäga mig åtminstone boendestödet... och så skulle jag börja om på nytt.. Jag behöver en omstart.. Jag behöver börja om på ny sida.. Och på DEN sidan, skulle jag börja som en stark och positiv person.. Som en glad och framåt person.. En person som VILL leva.. Och som vill göra varenda dag till en bra sådan..

Och jag skulle inte längre dela med mig av livet. För att mina dåliga dagar, skulle förbli osagda.. Den negativa energin som jag tynger denna bloggen med, skulle inte få slå tillbaka på mig något mer... Och jag skulle inte längre tillåta mig själv att gnälla utåt, när livet kunde vara så mycket mer... "Nej, kan jag inte skriva positivt och upplyftande, så vill jag inte skriva alls"..

... Jag vet inte varför. Men på något sätt, känns det som om bloggen är en blockad, ivägen för det goda livet.. Och "slutar jag blogga, kan jag ta tag i mig själv och mitt liv. Vara glad, framåt.. och bara ta tag i alla vardagens problem, med styrka i sinnet och ett leende på läpparna"..

Jag klev upp en stund på eftermiddagen.. Långsamt. Långsamt gick jag.. För att inte svimma.. Magen var så tom att den stramade när jag satte mig upp... och ÄN mer när jag ställde mig upp! Jag orkade inte stå för en längre stund...

Jag värmde en frusen varmkorv i mikron.. och tog lite dressing och ketschup till den.. Lyssnade på lite musik... Och gick sedan och la mig igen...

Jag låg... Ja, jag tror att det var fram tills klockan strax innan halv fem.. Och sedan fick jag nog.. Jag tänkte INTE gå in i graven NU, när jag hade så mycket som jag behövde orka med nästa vecka! Och både PAPPA och 26åringen att träffa! "Hur skulle DET gå, om jag inte kunde ställa mig upp utan att närapå SVIMMA?!" ...

Jag gick iväg till affären.. Ja, lite piggare nu, efter en massa vatten och en korv..

Köpte mig lite lördagsgodis. Då det är lördag.. Det fick duga för idag..

Och sedan kom jag hem hit.. Åt mig mätt på godiset. Medans jag såg på ett par avsnitt av två olika serier... Eller det var nog en film och ett par avsnitt av en serie. På WebbTv:n...

... Och nu har jag bestämt mig för att åka iväg till stan och handla lite av varje, vad jag har lust med, i matväg, på onsdag nästa vecka.. Då det är min första "lediga" dag.. Jag har pappa på måndag.. 26åringen på tisdag... Och så har jag EGENTLIGEN Boendestöd på torsdag.. Men ärligt talat.. Jag mår SÅ DÅLIGT av det där! ... Så jag vet inte om det är värt det.. Känns kanske mer värt att testa igen, själv... Annars får jag försöka ta tag i det på annat sätt..

Klart jag är osäker.. Men besöket ger mig ångest.. Och jag kan bara se mig själv säga "nej", "nej"... och "nej", till ALLT som hon föreslår.. Då jag inte struntar i dessa saker NU för att jag inte kan... Utan snarare för att jag inte vill!

... Och vad gäller bloggen... Ja, känner jag att jag kan börja skriva det MINSTA POSITIVT, så kommer jag att skriva.. Men funderar på att låsa mina inlägg tills vidare.. Så kan jag öppna dem igen, när jag känner att jag har tagit mig en bit på vägen.. Att jag är gladare och mer mottaglig för livet goda...

... Så. Tack för mig sålänge.. Och god natt med er <3

Jag känner hur mina muskler blir svagare, och känslan av att snart svimma, större.. Och jag vill bara gråta..

Det finns så mycket gott i livet.. Så mycket att njuta av... Och så gör jag såhär...

... Jag har alltid något att må dåligt över. Något som tar över min hjärna och driver mig till vansinne med all ångest! .. Det senaste har det varit inredningen.. Den har helt enkelt varit för mycket att bära. Och något av ett ALLDELES för stort intresse..

Och det är FORTFARANDE inredningen.. Men nu delar den PLATS med något annat! .. Ett ANNAT stort bekymmer, som nu känns ÄNNU större, tyngre och jobbigare att bära, än vad inredningen gjort! ... För att detta bekymmer klänger sig fast och tynger ner HOPPET också! Det är liksom inte bara JOBBIGT för att det blir mycket att hålla koll på och att UPPNÅ, som inredningen blir.. Utan det HÄR känns som en mycket STÖRRE och LIVSAVGÖRANDE fråga!

... Men ärligt talat. Jag orkar inte bry mig.. Jag skrev precis en LÅNG text på ungefär två A4.. Där jag BESKREV precis hu jag SÅG på det hela... Försökte beskriva lite mer ingående, vad jag upplever just nu.. och i många år har GJORT...

Men jag vågar inte lägga ut det här på bloggen... Jag vill inte dela med mig av sådana texter längre... Jag menar. Jag beskriver MYCKET här på bloggen... Men jag känner bara att gränsen på vad jag kan och vill skriva och dela MED mig av, blir lägre och lägre satt...

... För att även om man skriver så bra man kan, så tror jag att det är svårt(kanske till och med omöjligt) för folk att förstå.. Jag menar. Jag är ju jag. Och det är det ingen annan som är..

Men det känns tråkigt..

Jag VILL ju blogga..

Men jag har egentligen varken ork eller glädje av det längre... Och när jag väl SKRIVER, vill jag skriva ALLT vad både hjärna och hjärta innehåller! Och det vet ju jag också, att det inte alltid är så lämpligt, ut i vida världen.

... Kanske får bli en vanlig "dagbok".. Korta inlägg om man jag har GJORT varje dag.. Som bloggen var TILL för ifrån början.. Men känns lite fattigt och tråkigt..

... Vet inte om jag har någon ORK att dela med mig av dagen idag..

Men lite kort, kan jag väl säga att jag har druckit te.. Ungefär två koppar.. Jag har ätit lite grann..

Suttit vid datorn sedan jag klev upp.. Och jag klev väl upp runt tre, tror jag.

Annars så har jag mest ältat och funderat.. Känt mig kluven i två.. Ja, eller hundra!

Och jag har bara haft allmän ångest för att det inte FINNS några vägar att gå just nu.. Och det enda rätta är fel.. Och det enda som är fel... Ja, det är OCKSÅ fel! ... Det som KAN kännas bra, känns bara dåligt.. Och det som BORDE kännas bra, känns lika illa! ... Och jag vill gärna göra det som känns rätt.

... Vill fly.. Men det tjänar inte HELLER något till!

... God natt med er <3

... Mitt hjärta SKRIKER... Och jag VET att det enda som kan rädda mig nu, är att bli sambo igen! ... Men jag har ingen att bli sambo MED..

... Jag behöver någon och leva min vardag med. Någon att diskutera saker med. Och någon som kan föra mina tankar till luftigare och lyckligare platser.. Ge mig framtidshopp-tro- och- drömmar igen..

Någon som kan göra att livet blir MER än bara tankar och känslor.. Att jag kan TÄNKA mig att leva i 60 år till.. Att vakna upp till nästa morgon och veta att dagen inte bara kommer att hanteras.. utan att den även kommer att vara full av värde..

... Ja, det där med boendestöd. Det där med stöd till arbetslivet.. Insatser och stöd...

Nej, det har aldrig känts riktigt tryggt för mig och inte heller nödvändigt.. Då jag alltsom oftast "flippar iväg" och inser att jag inte ALLS har några problem.. Att jag KAN allt jag vill.. Och att alla insatser är onödiga insatser.. TROTS att jag faktiskt inte tar mig någonstans.. Och strugglar med mig själv hela tiden!

Nej. Jag behöver kärlek.. Någon att dela min vardag med... Och BARA det!

... Och nu när jag sitter här och funderar på samma sak som jag har gjort hela dagen, känner jag mig såå hjälplös.. Så ENSAM.. Och såå vilsen och fel...

Vilket håll jag än tittar, slänger sig en bom framför mina ögon.. Jag kan inte göra "det", för att då händer det där... Då känner jag så, så och så... Men jag kan inte heller göra det andra... För att då händer det där istället... Vilket inte HELLER känns bra!

Det ena är värre än det andra. Och det andra är så bra att det förstör...

... Men det KÄNNS inte bra. Och jag funderar på att ta tag i mig själv nu, EN GÅNG FÖR ALLA! ... Och hantera mig själv som frisk. Agera frisk. Och göra vad som måste göras i min vardag. Det ÄR ju inte så svårt!

Tvättstugan till exempel.. Hur svårt kan det VARA för en frisk människa, att gå några meter bort och vrida om en nyckel för att beställa tid?.. Att sedan sätta igång en maskin med tvätt? ... Att torktumla eller hänga tvätten? .. Och att sedan VIKA den? ... Klart.

... Handlingen blir däremot en utmaning.. Då jag inte riktigt får ihop hur man kan handla för flera dagar i rad.. på EN och samma GÅNG! ... Men om det är så, så får jag väl göra min lista.. Handla för kanske..

Ja, eller jag vet inte.. Men får väl köra på den ostrukturerade typen.. Handla för stunden. Och sedan fylla på med vad man behöver allteftersom..

... Praktiken har jag OCKSÅ funderat på.. Då jag tror att Jobbcoach vill ha svar snart, på huruvida jag vill pröva på det där slottet eller inte...

Men samtidigt har jag känslan av att "om jag ska kunna VARA frisk, så måste jag också SES som frisk.. Och det känns enklare att AGERA frisk på en plats med friska människor.."

... Jag funderade "arbetsförmedlingen" ... Men varför skulle DET gå bättre än det gör där jag är NU? ... Men å andra sidan... Det blir ju inte SÄMRE heller.. Med tanke på att jag står som fastgjuten i betong, som det ser ut redan NU!

... Jag kanske BEHÖVER KRAV på mig, om jag ska ta mig någonstans alls! ...

Men kort nu.. Dagen idag.

Jag gick och la mig igår natt, trots allt. Jag var trött.. Och bestämde mig för att gå och vila... Bäddade ner mig under täcket, med alla kläderna på.. Skulle ju ändå duscha imorgon... Och somnade.

Sov inte oroligt.. Eller ja. Jag DRÖMDE inte konstigt iallafall! Och vaknade inte upp äcklig..

.. Så. Japp. Att sova som på dagen, med kläderna på... Det funkade!

Vaknade imorse.. Innan klockan ringde.. Men låg kvar... en stund..

Klev upp vid halv tio tror jag, och duschade..

Småplockade sedan lite grann. Så att det inte skulle se... Ja, för att jag inte skulle behöva skämmas när Boendestöd kom.

La mig på sängen igen. Vilade.

Och så ringer hon.. Samma tanke som igår.. "Ånej.." ... Men jag svarade. Och hon undrade bara om hon kunde komma om femton minuter.. Vilket var ungefär en halvtimme tidigare än sagt..

Visst. Det gick bra.. Jag vilade lite till.. Men gick sedan och satte mig på golvet i solen.. Jag frös..

Väntade..

Femton minuter gick. Även tjugo och tjugofem.. "Varför FRÅGADE hon då?"

... Och så kom hon. Fem minuter tidigare än vad som bestämdes igår..

Trevlig äldre kvinna.. Som hade jobbat som boendestöd i fyra dagar, har jag för mig att hon sa.. Var glad och trevlig...

... Men ja-a.. Själv kände jag mig osäker. Otrygg.. Och VÄLDIGT tvivelaktig till hela grejen.. Varje sak som hon räknade upp, kändes bara som en övertygelse om att detta var något av det onödigaste... Det känns bara så FEL. Så ONÖDIGT. Då jag KAN! Jag ÄR kapabel.. Och BEHÖVER inget stöd för dessa saker. "Jag är ju bara dum som inte tar tag i det" ...

... Vilket får mig att känna att jag vill ta avstånd från alla stöd och insatser.. Bort med aktisvitetsersättningen, så att folk börjar sätta krav igen! ... För att jag behöver flytta tillbaka ut i verkligheten! ... Göra vad jag MÅSTE göra! Och inte bara backa hela tiden "för att jag kan.." ... För att det är "okej" ..

Ehhmm..

Sedan gick hon iallafall. Och vi bestämde att hon skulle komma varannan torsdag.. Och vi skulle ta tag i tvättningen nästa gång...

... Sedan dess har jag mest funderat.. Ältat.. Och knytit knutar i huvudet.. Känt mig för stark för det ena.. För svag för det andra...

Jag har suttit en del vid datorn. Sett på någon video.. Jag har lyssnat på musik.. Och så har jag ätit..

Jag har legat och vilat på sängen.. Sovit en sväng... Och jag har sprungit runt, runt i lägenheten...

... Ja, det kanske var allt..

God natt med er <3

.. Ja, ja vet inte vad jag ska göra... Jag klarar det säkert själv, om jag VERKLIGEN vill..

... Jag menar. Jag behöver nog bara komma in i det.. i min egen takt.. Eller?

JÄTTEtrevlig tant. Ny. Fyra dagar eller vad hon nu sa.. Pratglad. Och FÖRSÖKTE  planera och prata med mig.. Inte så medvillig dock. Då jag i känslan av otrygghet och att det här inte ALLS behövdes "Jag KAN ju!", hade jag i princip redan bestämt mig för att det inte skulle funka..

... Jag har VÄLDIGT svårt(kan inte) göra saker som jag inte litar på. Helt enkelt. Och jag litar inte på min hälsa.. Mitt mående.. Mina behov... Mig själv... Eller andra heller.

Men vi får se. Mer om det ikväll <3

Hmmm..

Klev upp igår natt vid ungefär två, igen.. Satte mig vid köksbordet och bara stirrade. Kunde inte sova..

Och så medans jag SATT där, kom jag på ÄNNU en sak som fick mig att börja gråta..

Men jag tänker inte gå in på det mer NU.

Vaknade imorse. Alldeles kallsvettig.. Ja, jag vet inte vad det är just nu.. Orolig sömn.. Och vaknar nästan ALLTID äcklig.. Tappar saker hela tiden.. Ja, jag känner mig klumpig.. Men hjärnan kaske bara har ställt in sig på det nu, för att det har hänt för mycket/ofta på senaste..?

Klev upp.. Minns inte när. Men satte mig i köket och gjorde mig en kopp te.. Lyssnade på musik på youtube.. Och fick sedan för mig, efter att ha sett en reklam på en ny film, att jag skulle beställa hem den där tv:n.. STRUNTAR i hur lite jag kan.. Hur osäker jag känner mig på den fronten.. Och bara kör.. Den tv:n kan ju inte vara sämre än Xsambons och min TJOCKTV som vi levde med alla våra fyra år tillsammans!

Ja-a.. Kollade runt lite på internet först.. Det vanliga. Blocket. Mailen... Bloggar... Ja, men allt det där.. Och sedan gick jag in till den tv:n som jag för ett tag sedan, sparade bland mina "bokmärken" ..

Och efter lite osäkerhet och(knappa) försök till att kolla om det fanns någon bättre, beställde jag hem den. Betalade den.. Och nu är det bara att vänta!

... Sedan minns jag inte så mycket vad jag gjorde.. Jag lyssnade iallafall på musik på datorn. Genom högtalarna den här gången.. Har alltid hörlurar annars.. Men trots att det är obehagligt att känna att man(jag) gör ljud ifrån sig(mig) och har så tunna väggar.. Eller kanske tak/golv.. Så måste jag lära mig att våga.. För att när tv:n kommer, måste jag ju känna att jag kan titta med ljud om jag vill :)

Jag har sprungit omkring i lägenheten.. Skrivit på WhiteBoardTavlan. Och bokat in mig att åka till 26åringen på tisdag nästa vecka..

... Jag har suttit vid datorn. Suttit vid datorn... Suttit vid datorn.. Vad jag har GJORT vid datorn, har jag dock glömt! ... Men måste ha VARIT en del.. Då jag har suttit här hela dagen!

... Skrev mail till mamma.. Svarade på det hon skickade till mig igår..

Boendestöd har ringt.. Vilket jag egentligen inte orkar säga så mycket OM. Men inlägget innan, beskriver det iallafall lite kort.

.. De ringde. Jag svarade.. Och efteråt kom tvivlet direkt.. Känner inte riktigt att jag BEHÖVER dem längre.. Eller ja. Kanske till VISSA saker.. Men känns ändå som om... Ja, på något sätt kommer jag att...

Äsch. Jag vet inte hur jag ska förklara.. Eller så vill jag helt enkelt inte att ni vet hur jag känner och tänker angående det, just nu...

... Men det känns ändå som om "tanten" kommer att komma hit imorgon.. Vi pratar lite... Och min ångest och självklara bild i huvudet om att detta inte kommer att funka och att det är HELT onödigt, kommer att göra att jag inte vill att de kommer hit igen.. Samtidigt som jag kommer att må väldigt DÅLIGT, för att jag då står på samma ruta som innan! ...

... Men hon får komma imorgon. Känns det som om det är överdrivet eller onödigt, så får jag helt enkelt lösa det hela på egen hand.. För att "är det "onödigt", så borde jag väl klara det själv? ... Annars är det väl "nödvändigt?"

... Resten av dagen.. Ja-a.. Lite te.. Lite mat...

... Och en HELT klart MYCKET lugnare dag inombords än igår!

.. Jo. Jag har diskat också! KAN bara inte släppa in folk när det ligger disk i diskhon! Eller jag HAR gjort det.. Och det har varit en ren soptipp(bokstavligt talat) i min och Xsambons lägenhet när vi bodde tillsammans.. Och då kom folk in till oss.. Men det var ju å andra sidan akut. Och jag kunde inte bry mig mindre om vad andra tyckte!

.. Nu på kvällen, har jag sett på en serie på webben..

Och ska väl antingen ta en kopp te och sedan gå och lägga mig.. Eller ta en kopp te och sedan sätta mig här igen. Då jag skulle behöva DUSCHA innan hon kommer! .. Och går jag och lägger mig, vet jag inte om jag orkar upp och göra det innan elva imorgon!

... God natt med er <3

... Min första tanke var, när jag fattade att det ringde, "Å nej.." ... Förstod att det var de. Och det kändes inte riktigt okej att strunta i att svara då. Så det var bara att trycka på luren och svara..

Men det gick bra. Jag tar det där bättre nu än förr. Sålänge som det inte förväntas för mycket av mig...

Fast egentligen har jag nog överlag, enklare för att svara i telefon, än att ringa själv.. Och det handlar nog om svårigheterna att leda ett samtal och få fram sitt budskap.. Vad man vill.

... Min andra tanke var dock.. Eller KÄNSLAN var ångest.. "Är jag redo för boendestöd?" ... "Är det nödvändigt? Eller klarar jag mig bra utan?" ..

Mer om det och resten av dagen, ikväll <3