Livet ur D:s synvinkel

Alla inlägg den 27 november 2015

Av D - 27 november 2015 21:21

...

 

Jag TROR...

Eller rättare sagt.

ÄN sålänge har det varit en lugnare dag i sinnet, vad gäller ätandet...

Jag har inte känt det här STORA behovet av att äta, äta, äta utan stopp. På grund av stress eller ångest... På grund av TVÅNG...

 

... Men jag VET samtidigt att jag bör vara FÖRSIKTIG med när jag känner att jag PROPPAR och inte...

För att... Jag VET inte om det ÄR VARJE gång som jag KÄNNER att jag proppar, som jag faktiskt GÖR det...

... Ibland får jag bara en känsla av att mitt "proppande" har väldigt mycket att göra med att jag "äter när jag inte vill. Borde"... Att jag "äter trots ångest och brist på hungerkänsla"...

 

... Men det är ju klart...

OFTAST när jag KÄNNER att jag proppar, så GÖR jag ju även det...

Sådär så att det gör ONT i magen...

 

... Även de gånger jag äter FEL saker, känns det automatiskt som om jag proppar. Hetsäter... För att det är så onyttigt. Och att då "äta utan stopp", gör mig orolig. Nervös...

 

...

 

Vidare.

Jag gick och la mig vid kvart över sex imorse. Efter att ha legat i soffan framför tv:n och kämpat med att hålla mig vaken, i ungefär en halvtimme...

 

... Jag VILLE inte gå och lägga mig... VERKLIGEN INTE..!

För att. Jag ville inte möta en ny dag...

 

... Jag känner FORTFARANDE så.

För att. Varje dag är en utmaning. Varje DAG riskerar att bli en dag utan kontroll... En UPPGIVEN dag... Med NOLL tro på varken mig SJÄLV eller LIVET...

... Och den känslan... är jag RÄDD för...

 

...

 

Jag klev upp vid halv tolv. Eftersom att klockan ringer för HemTillGården då...

Åt någon halvdan lunch...

Och såg på alla mina program på tv:n...

 

Ja. HALVSÅG på dem iallafall...

Jag hade inte så gott fokus. Inte just på DET, iallafall...

Var ju mycket funderingar... Med tanke på situationen...

 

...

 

Jag har lite SVÅRT att MINNAS...

Ja, men hela DAGEN idag... är typ blurrig...

 

... Jag kan se att jag skrev i min textsamling vid 16-tiden idag...

... Och det ser ut att ha handlat om ätstörningen, även DÅ...

Även IDAG, har jag alltså tyngts av den där hjärnan... Känt mig uppgiven. Hjälplös... Och under FULL kontroll av FEL del av mig själv..!

 

...

 

Jag gick iväg till affären någon gång... precis INNAN det inägget.. Eller precis EFTER det...

MINNS inte riktigt...

Köpte mig en liten påse med lösgodis, som jag gör VARJE fredag.

.. Ungefär... Ja, men knappt ett och ett halvt hekto...

 

.. TROTS mina svårigheter med hetsätandet som jag går igenom just nu!

... Men det känns ändå okej. För att jag hinner inte PROPPA på såpass lite ändå...

Den enda risken EGENTLIGEN, är ju allt SOCKRET.. Att det ska få mig att börja proppa på ANNAT..

Men nej. Inte än sålänge. Men dagen är ju inte slut. Inte på långa VÄGAR..!

 

...

 

Någon gång därefter. Minns inte när.. Messade 27åringen igen.

Hon skulle ju höra AV sig idag, för att höra om vi skulle TRÄFFAS IMORGON. På stan...

 

... Press. Ångest... Och en vilja att bara FÖRSVINNA...

Tung i bröstet. Tjock i sinnet... En varm STORM som ruschade inom mig...

 

... Nej, "jag ORKADE inte!"...

Jag hade "FRUKTAT" inför det där. Då jag inte känner att jag får vardagen att gå IHOP just nu. Då jag inte orkar planera för middagar. Inte orkar planera för INKÖP... Inte orkar LAGA middagar... Inte orkar koka enklaste gröt...

 

... Då jag inte orkar DISKA. Inte orkar STÄDA... Och då, bara att komma in i DUSCHEN, känns som någonting att skjuta framför sig!

 

... Då mitt ANSIKTE är prickigt, ömt och buckligt...

Då jag inte vill lämna lägenheten...

Än mindre, SE på någon annan! .. Bli SEDD...

 

...

 

Så jag fick ångest...

Visste inte vad jag skulle svara... Jag kände skuld hit och dit. Brist på ork.. Som blandades med dåligt samvete, till en enda tjock GRÖT...

 

...

 

Men jag svarade till sist. Ljög.

Jag sa att jag inte hade sovit någonting. Och att jag inte var säker på ifall jag skulle orka vara VAKEN imorgon...

 

Dåligt samvete. Japp. Självklart.

Men jag ORKADE bara inte lova att vi skulle SES. Jag orkade inte tvinga mig själv ifrån hemmet... Orkade inte ta tag i disken. Inte dra dammsugarröret fram och tillbaka över golvet...

 

... Och det faktum att skåpen blir mindre och mindre fyllda med ÄTBART...

Nej, jag vill inte ha några frågor...

 

...

 

Men jag var ju bara TVUNGEN att ställa in henne på NÄSTA helg, istället...

Så att hon skulle känna lite värme i den kyla jag kände att jag sände ut...

 

... Så att. Nu måste jag på NÅGOT sätt, hitta TILLBAKA tills nästa helg. Om jag inte bara ser till att ställa IN mig såpass mycket på en TRÄFF, att jag orkar kämpa mig iväg till STAN en vända och träffa henne!

 

...

 

Efter det messet, la jag mig ner i soffan...

Eller så åt jag godis...

Eller skrev i min textsamling...

Minns som sagt var inte ORDNINGEN över DAGEN idag...

 

Men NÅGON gång där vid fyra-fem-sex-tiden, somnade jag iallafall på soffan. Sov ett tag... Tvingade upp ögonen då och då. För att se så att jag hade kontroll över vilka program på TV:N som började och slutade... Och för att se till så att inte min dator gick i viloläge. Eftersom att den LÅTER JÄTTEHÖGT, om den råkar stängas av... och sätts IGÅNG för TIDIGT efter det!

 

...

 

Efter att jag hade sovit. Messet var skickat. Godiset uppätet.. och jag inte hade utsatt mig själv för något propp "ÄN SÅLÄNGE"... Så kändes det mesta lite lugnare.

Jag kände mig gladare. Lättare inombords...

 

... Ja, till JÄMFÖRELSE iallafall...

Jag FUNDERADE fortfarande väldigt mycket... Känner mig FORTFARANDE tyngd över situationen. Och jag HOPPAS lite lätt på att få FORTSÄTTA vilja dö...

 

... Jag vet. Fel. Konstigt.

Ja, kanske det.

Men för MIG har det länge sett UT så...

Det är ENKLARE att vilja dö...

 

...

 

Jag FUNDERADE på det lite grann idag. När jag lät tankarna passera, om en behovsmedicin. Bara en desperat tanke. För att orka leva ett LIV "om jag ändå ska leva"...

 

... Då kände jag liksom den här MOTVILJAN. Den här RÄDSLAN fylla mig, med ens...

"Men, tänk om det FUNGERAR... DET vill jag ju inte!"...

Jag menar. Det är ju jätteläskigt. Helt främmande... "Och någonting som jag inte ALLS känner mig BEKVÄM i..!"..

 

"Hur hanterar jag ett liv där JAG mår BRA?"... "Vad gör jag av min vardag... om jag nu ska ha ett LIV?" ... Och "Hur ska jag orka MED ett sådant stort, främmande och FLYGANDE liv som det blir?"...

"Ett liv som jag aldrig förut har varit tvungen att hantera... Att VÄNJA mig vid..?"...

 

...

 

Nej... Det är läskigt...

Och jag vet inte om jag är redo. Om DET är vad jag VILL... Om jag ORKAR...

Jag känner ingen TRYGGHET i det. Vanemänniska som jag är...

 

...

 

Och det är nog inget konstigt ALLS. Många... Alla, till viss DEL, är nog det. Vanemänniskor. Och nya saker är läskiga för många...

 

... Men just NU, känns det som om det behövs mer VILJA än vad jag har, för att kunna gå emot min rädsla...

Och vill jag inte gå emot DEN... Ja, då finns det inget hopp...

 

... Jag ser inte hoppet NU...

Men HADE det funnits ett... Om så bara en SKUGGA av det... Så försvinner även DET... Om jag varken vågar eller VILL...

 

...

 

Nu till kvällen, har jag sett på Idol. Och ska snart se på utröstningen. Jag hoppas på killarna...

Men det känns som om tjejen är för bra för att åka ut...

Har bara aldrig fattat TYCKE för henne. Medans just DESSA två killar, har varit mina favoriter redan från första stund...

 

...

 

Funderar på att våga ta mig en kopp kakao, te eller kaffe...

Men jag tror inte att jag vågar. För att. "Tar jag "det".. så kan jag väl ta "det" också... "DET skadar väl inte.."...

 

... Och så är det igång... Kanske...

 

... Jag äter så OKONTROLLERAT och HELT utan "REGLER" nu... Så att jag LIDER varje gång som jag äter någonting ALLS...

 

Jag BEHÖVER dessa stolpar som säger mig "rätt" eller "fel"...

ÄVEN om det så bara är mina EGNA rätt och fel!

... Men nu har jag INGENTING..!

Jag FLYGER! ...

 

... Så att... Jag tror att jag ska strunta i det.

Kanske ett glas isvatten... DET vore iallafall gott.

 

...

 

God natt med er <3

 

 

ANNONS
Av D - 27 november 2015 18:56

... Hon messar dock imorgon. Ifall hon åker ändå.. Och ser om jag orkar hänga med eller inte... :)  

ANNONS
Av D - 27 november 2015 16:33

 

... 27åringen hörde av sig igen...

Det SKULLE hon ju göra..


... Men jag känner mig bara så... PRESSAD.


Jag ORKAR inte riktigt..!

Men samtidigt vill jag inte svika. Inte såra...


Hennes sambo vill nog ha några timmar ensam... Och då får hon åka in SJÄLV till stan, annars...

Känns inte snällt...

Borde kunna avvara en dag på henne


...


Nu vet jag inte vad jag ska svara...

Vore såå... BEFRIANDE att bara säga "Nej, tyvärr"...

Av D - 27 november 2015 03:23

Jag orkar inte med det här längre...

Jag orkar VERKLIGEN inte med det här längre...


En förändring måste ske...

Jag vill inte ha någon morgondag...


Känner mig uppgiven och...

Slut..


... Jag ORKAR inte mer...

   

... Men det kommer jag inte...

Så. Ingen onödig oro...

Av D - 27 november 2015 01:31

   

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

Vill du följa mig? :)

Följ Livet ur D:s synvinkel med Blogkeen
Följ Livet ur D:s synvinkel med Bloglovin'

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30
<<< November 2015 >>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se