Dagen idag började nerbäddad under tjocktäcket i soffan... Panikslaget varmt... Och en ångest utan dess like...

23åringen ringde igen... Och det senaste. Nej jag har inte kunnast svara i telefon ALLS. Varken när HON har ringt. Eller när arbetsförmedlingen ringde härom dagen...

... Att inte svara när arbetsförmedlingen ringer... Det ger mig inte dåligt samvete... Men GUD vad nervös och stressad jag blev när jag för andra gången, inte svarade när en FAMILJEMEDLEM ringer! ALLRA helst eftersom att IDAG var tiden för 21åringens födelsedagsfirande! ... Och jag IGNORERAR!

.. Ja-a.. Samvetet. Det var inte kul. Jag kunde bara inte sluta oroa mig över vad familjen skulle tro, tycka, känna... Skulle de känna sig övergivna? Oviktiga?.. Skulle de bli OROLIGA? .. Ringa igen.. och jag inte heller DÅ svara?.. Skulle de börja HATA mig?

... Ja, jag kände mig skyldig... Och jag slungades mellan att hoppas på att hon inte skulle höra av sig IGEN, och att själv känna mig väldigt pressad till att JAG borde höra av mig!

... Jag låg i soffan i några timmar. Skrev lite grann i anteckningar i mobilen... Och åt. Yoghurt.. I massor!

... Jag minns inte så mycket... Men NÅGON gång därefter, tog jag mig i kragen och fick för mig att gå och bada. Duscha... Det behövdes.. VERKLIGEN!

... Ett LÅNGT och härligt bad... Eller härligt... Jag vet inte... Jag funderade mycket döden...Och hade nog egentligen inte så stor lust att lämna badkaret igen...

Men så duschade jag. Klippte mitt hår... Ja, rakt av bara. Så att det nu istället för tunnt och ojämt. Kluvet, hänger en decimeter ner från axlarna, bara räcker till axlarna... Och det var såå skönt! Att bli av med det...

Det blev mer tv... Kaffe. Tv. Tv... Tv..

... Och så småplockade jag lite grann. Orkade inte diska och så. Och har inte heller gjort någonting ANNAT. Men jag slängde lite skräp.. Måste ju komma igång på NÅGOT sätt...

... Ja-a.. Det tog nog stopp där...

... Så.. God natt med er <3

Jag har funderat terapi, by the way. Och jag är nog redo nu... Känner att jag MÅSTE vara det! Då DET tycks vara det enda som kan ge mig en GNUTTA hopp.. Ja, några andra vägar FINNS ju inte just nu!

... Det är ju inte hållbart, när jag det finns så många bommar, att den enda vägen jag kan se är döden.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...