13åringen har sovit HELA dagen idag. Från typ tolvtiden någon gång, och han sover än! Blir väl uppe hela natten sedan, skulle jag tro :P Han hade kompisar här över natten. En av dem satt vaken i allsängen(sängen som står i vårt allrum), när jag kom hem idag. De andra två sov. Och sedan åkte den vakne hem. Då han antagligen hade tråkigt där han satt mellan två sovande kompisar. Sedan vaknade den andre kompisen. 13åringen fortsatte sova. Och medans han fortfarande sov, åkte den andra hem. Trött broder idag :P

Jag har precis tagit mig igenom en utmaning som för mig är väldigt tuff. En situation som ger mig ett starkt tryck över bröstet. Ett världans obehag och stelhet i hela kroppen. Vågar knappt andas... Men ändå är det ingen hemsk upplevelse! Inget farligt eller fysiskt smärtsamt... Nej, det borde vara värme och kärlek.

Mamma går bra. Men det är annat med pappa. Båda tillsammans går också bra. Det är ju så det ska vara! ÄLSKAR när de båda är ensamma samtidigt!

Mamma och jag kan sitta i varsin tv:soffa, tysta i timtal. Säga någonting då och då. Skratta till. Kommentera tv:n...

Men med pappa är det inte lika enkelt... Idag har jag iallafall tagit mig igenom en HEL film med bara pappa som sällskap! Jag kände mig stel. Ont i bröstet. Osäker. Visste inte hur jag skulle sitta. Ville inte göra ljud ifrån mig...

Men stelheten försvann efter ett tag. Och trycket över bröstet lättade en aning. Men det var fortfarande obehagligt vid filmens slut... SKÖNT ändå att det är över! Och även DEN utmaningen klarade jag! ;) Yeeey meeee!

Ja. Annars. Dagen idag...

Jag hade ju bestämt mig redan igår, att jag skulle ta bussen in idag. Men osäkerheten kom och jag började tvivla. Vad skulle jag göra i stan(?). Hur skulle jag få tiden att gå(?) Och vad var det för mening(?)... Men jag kunde inte heller stå ut med att svika mig själv. Att känna att jag ÄN en gång backar och tvingar mig själv att känna mig svag... Och ALLRA helst, tvingar mig själv till ÄNNU en tråkig och meningslös dag!

Så klockan 10 slängde jag mig iväg till bussen. Åkte in till stan, som tänkt. Och påbörjade sedan en VÄLDIGT lugn promenad ner till hamnen. Tittade på folket. Kände solen varvas med lite lätt vind och kyla. Vid vindstilla, var vädret underbart och solen brände lite lätt <3

Jag kände mig lite friare än vanligt, men ändå bunden. Som om jag äntligen lyckats med min nagelfil, såga av detta tjocka repet till den grad att det nu bara var en tunn tunn bit kvar att "knäcka". Vilket jag nu BORDE kunna göra, endast med ett litet knyck ;) Osäker på om jag kommer att kunna göra det. Men ändock med en gnutta hopp.

Jag gick iallafall ner till hamnen. Där satte jag mig på en bänk en stund. Solade. Njöt. Kollade på förbigående folk och hundar. Sedan fortsatte jag promenadspåret fram... Och upptäckte att de har en HUNDGÅRD(!) här... LYCKA! Jag har nu funnit mitt ställe att hänga på :D Jag bara satt där och kollade på hundarna som sprang och lekte. Skällde och morrade. Viftade vilt på sina svansar. Lyssnade och iakttog ägarnas ignorerade röster. Vänliga som skrikandes. Satt där och funderade över hur JAG hade hanterat hunden istället. Diskuterade med mig själv, vad jag tyckte att de gjorde fel, och vad hundarnas döva öron kunde bero på...

Ja, jag njöt. ÄLSKAR hundar! Och jag kan ju bara längta ÄNNU mer efter att få börja praktisera bland hundar! Jobba med hundar. DET är vad jag vill göra! Med säkerhet!

Sedan, efter ungefär en halvtimme, fortsatte jag min promenad. Gick in och handlade lite på mataffären och gick sedan till bussarna och åkte hem. Nöjd över vad jag gjort idag...

Väl hemma, har jag suttit här vid datorn. Kollat lite hundar på blocket. Sökt lägenheter. Spelat ännu mer Bejeweled =P Läst lite bloggar... Ja, jag minns inte...

Och så har vi iallafall sett på film, mamma, pappa och jag. Och därefter diskade jag, för att sedan se en ny film, med pappa :)

Och nu blir det sängen. För att klockan är mycket. Och det blir ny dag fortare ifall jag sover ;) Och ju fler nya dagar, desto närmre mitt ack så efterlängtade mål =)

God natt med er <3

Hmm. Okej, dagen idag...

Jag vaknade tidigt imorse. Ja, ungefär klockan... Hihi, jag minns inte :P Så vi går vidare. Jag låg iallafall kvar och drog mig lääänge. Hörde mamma och pappa påbörja frukosten, 19åringen prata från matrummet på nedervåningen. Jag hade om jag ville, chansen att hinna ner innan de gjorde kaffe, så att jag själv kunde få mig en kopp. Men humöret mitt, var inte det bästa. Och jag kände att det inte var någon större mening att kliva upp... För att, till vadå? ...

Jag minns inte hur jag mådde annars. Men jag tror att... Nej, jag vet inte. Lite deppig och orolig... Lite förberedande emotionellt inför en tråkig dag, kanske. VILLE så gärna åka bort idag. Hitta på någonting extra kul... Och att veta att det inte skulle bli av, då jag inte har någonstans att åka, någon aktivitet att utföra... Gjorde mig rädd för att få uppleva ännu en tråkig dag...

Men till saken nu, D. Det var ju inte det du skulle slösa bort ditt inlägg på idag.

Jag bestämde mig iallafall helt plötsligt, för att börja LE. Låta mina läppar träna lite gymnastik. För att, ler man, blir allt så mycket roligare. Och med tiden, kommer man även att börja känna sig mer nöjd och stolt. Att sätta hakan högt, att stretcha på kinderna, och kanske till och med att DANSA fram när man går... Ja, det höjde bevisligen mitt humör idag! =D Ja, jag kände mig faktiskt gladare, började se mer positivt på livet och för första gången på LÄNGE, började jag VILJA saker! Vilja saker som INTE bara har med praktik eller ett bättre LIV att göra! Jag började drömma om saker, planera och längta efter de saker som jag för länge SEDAN har lagt bakom mig och glömt bort! Mitt i denna kampen om ett bättre liv och mående. För att dessa småsaker är ju också viktiga att minnas =) Sina SMÅ drömmar som piffar upp vardagen. Drömmar ej svåra att uppnå.

Ja, idag var det bakning, matlagning och att experimentera med råvaror, som har rört sig i min skalle. Jag bara längtar SÅÅ, tills jag kan flytta till eget och börja utforska livets små glädjeämnen <3

Idag har inte varit en dag HELT utan ångest! Det vill jag inte påstå. Men ångesten har varit så LITEN och den har inte stört mitt humör ett DYFT ;) Jag har bara viftat bort den som en fluga, när den närmade sig med lätta smygande steg :)

Men jag har inte GJORT mycket idag. Tog en liten promenad i vårsolen och övade på mina leenden. Utforskade dess effekt. Funderade på att ta bussen till stan, men struntade i det, och tillät mig själv att ha en TRÅKIG dag idag. Så tar jag bussen imorgon istället. Jo, jag ska bli mer aktiv. Jag ska göra det BÄSTA av mitt liv, medans jag VÄNTAR på en praktik, en flytt... och ett eget liv ;) Och på måndag tänkte jag testa gå på det där "arbetet"/"aktiviteten" som är frivillig och man får komma och gå som man vill. Ja, det som personligt ombud pratade om. Tänkte se vad det är och se om det kan vara någonting för mig, bara medans praktikplatsen sakterligen närmar sig ;)

Annars har jag spelat Zudoku (eller hur det nu stavas). Jag har spelat "Bejeweled". Läst lite bloggar. Tagit farväl av min kära bloggkompis. Kollat djur på blocket. Ja-a. Och så har jag sett på tv en del. Bland annat någon "mastechef" (stavning), "En svensk Talkshow", "Äntligen hemma", och så något program med Babben.

Ja-a. Har jag inte glömt någonting, så var detta min dag :) God natt med er<3

Börjar med att med en bild, säga vad som snurrar i mitt huvud just nu... och har gjort hela dagen! Ett sug till att experimentera med råvaror, har infunnit sig hos mig idag :) LÄNGTAR tills jag har flyttat till eget och kan börja "leka med livet" :D

Nästa inlägg kommer nu ;)

Början på en viktig kamp... Detta är vad jag ska göra ;) Skrivet på min andra blogg nyss.

Vi hörs ikväll <3

Ångest, oro, inombordsligt obehag. Tjock i skallen, tung i kroppen... Kall.

Men nu tar vi en paus i allt det! För att nu är det dags för dagen... Hmm. Kvällens bloggning :)

De senaste dagarna, veckorna... Ja egentligen vet jag inte hur, vart eller när jag mår dåligt. Men det går nog mycket upp och ner. Likt "uppskjutet" eller "Katapulten" (eller vad den nu heter) på Gröna Lund. Ja, jag känner mig som en emotionell studsboll, och jag vet inte när jag är högt och när jag är lågt. Innan jag helt plötsligt flyttat på mig igen!

Men jag ska försöka att inte snacka så mycket jobbiga känslor. För att än sålänge tycker jag att jag har lyckats hålla en rätt så god min här på bloggen. Försökt stötta mig själv och peppa mig själv till att må bättre och tänka rätt. Och det vill jag fortsätta med, även under mina jobbigaste tider!

Hoppet kommer och hoppet går. Pressen och stressen likaså. Jag skrattar och ler. Pratar och skojar. Jag njuter av tillvaron och kämpar för ett liv som jag inte ens kan se. I hopp om att det kanske ändå FINNS något bättre, gömt någonstans.

Så i det stora hela, mår jag bra. Och DET är vad jag vill ta tillvara på! Mitt nya STARKA jag! För att så har det inte alltid varit. Men jag är GLAD att jag nu har tagit mitt förnuft tillfånga och ändå FÖRSÖKER se positivt på saker och göra någonting BRA av mitt liv!

Ja. Dagen idag. Ja, jag har mått så sunkigt i ett par dagar nu, att jag MINNS knappt vad jag har gjort idag! Jag har iallafall spenderat en STOR del av min dag på att spela "Bejeweled"... IGEN :P Det är bara det att när jag mår som sämst. Mår dåligt utan att veta varför. Utan att veta hur jag ska förändra det. När jag inte har lust med någonting. Inte orkar någonting. När jag behöver fundera. Ja, då sätter jag mig och spelar. För att det är lättsamt och jag behöver inte koncentrera mig på det jag gör.

Men jag har värvat det med lite soduku (stavning). Då jag kände att jag behövde fokusera på annat en stund. Och så har jag legat och lyssnat på musik. Frusit (eller heter det frysit?). Jag har gått på promenad. Sparkat en sten framför mig. Gått långsamt, långsamt. Utan energi. Känt mig sunkig... Konstig.

Och så har jag läst lite bloggar...

... Nu tog det stopp :P ... Jag har kollat hundar på blocket. Och så har jag fått hem en blankett som innebär att jag måste deklarera. Vilket jag aldrig har gjort förut. Jättejobbigt tycker jag. Men då jag tror att allt redan är rätt, ska det bara vara att skriva under den, typ...

Ja. Och så har jag ju kollat upp hur jag hittar till sjukhuset! Och så kan jag bara HOPPAS på att jag hamnar rätt på Torsdag! Jag har inte heller något emot ifall det skulle gå lite fortare för Torsdagen att komma! För att nu orkar jag inte tänka på det mer.

Jag funderar även på vad jag ska hitta på imorgon... Måste GÖRA någonting! Annars går jag in i väggen. Orkar inte en sådan här dag till...

Och så har jag sett lite på tv, och ätit en typ Magnum, nu på kvällen.

Ja, det var nog allt för idag. Nu avslutar vi med ett leende på läpparna, och en klar och ljus blick framåt =) Belöningen för denna kamp, är STOR! Och DET är vad jag har att se fram emot :D Trots att jag inte ännu kan se det ;) Kämpa, kämpa, kämpa =)

God natt med er <3 (Blir kanske lite väl negativt ändå. Ursäkta det :) Bara en period, tror jag =))

Jag sitter här och spelar "Bejeweled" på datorn. Har precis slagit mitt rekord... Ja, "Bejeweled" och tv:n har varit i princip det enda jag har haft ro till idag efter mötet med persomligt ombud. Har inte ens känt för att BLOGGA(!). Vilket jag annars aldrig har haft problem med.

Nej men jag känner mig bara tjock i huvudet. Jag har en orolig känsla inombords, och det känns som om min hjärna hela tiden gräver efter något... Gräver efter svar, omöjliga att hitta. Och det ÄR kanske inte så konstigt, egentligen. För att det ÄR psykiskt jobbigt för mig att ha kontakt med psykiatrin. Jag VET redan hur jag mår av det... Och jag VET att mitt sinne fungerar bättre om det bara får sköta sig själv. Det är tidigare bevisat...

Och TROTS att jag VET att jag bara ska dit en enda gång för att få en arbetsbedömning, känns det rätt så jobbigt. Osäkert och oroligt. Någonting som jag helst skulle slippa. Och eftersom att jag klarar mig såpass bra själv, med den här bloggen och min käraste bloggvän T som stöd, så BEHÖVER jag ju egentligen inte gå dit på Torsdag, HELLER. Men jag känner ändå att det bästa är att bara få det överstökat. Jag behöver ju min arbetsbedömning. Kanske kan läkaren ge mig en friskbedömning eller liknande, så att jag kan gå vidare och lämna allt bakom mig förgott sedan...

Så jag behöver bara stå ut nu. Stå ut tills på Torsdag och ta mig igenom det mötet. Hoppas på att han inte tjafsar för mycket med mig och att jag har bra svar på alla hans frågor... Sedan börjar jag praktisera och jobba mot ett bättre liv. Snart kommer lägenheten och jag kan flytta och skaffa mig mitt egna liv på nytt. Ja, jag får se det positivt. Jag är påväg nu... och saker kommer BARA att bli bättre, desto mer kamp jag utstår ;)

Ja, dagen idag, då.

Den har inte varit helt förj*vlig :) Jag klev upp när jag vaknade vid halv tio. Åt frukost tillsammans med mamma och pappa. Och började sedan städa allrummet på övervåningen och även mitt eget rum. Ville ju inte släppa in personligt ombud till VAD som helst! :P Skönt att få städat. Och sedan tog jag en kort och lugn promenad. Kom på mig själv med att gå för långsamt, då hon kunde komma när som helst. Skyndade tillbaka hem och hann precis stänga dörren bakom mig, och där kommer hon inkörandes på gårdsplan.

Ja. Vi ringer mottagningen några gånger. Pratar lite mellan försöken... Och får sedan tag på en sekreterare. Får höra att de redan har skickat ut en tid till mig, på psykiatrin. Ska få prata med en överläkare på Torsdag nästa vecka. Snabbt jobbat och det kändes skönt att jag nu officiellt kommit ett steg närmre mitt mål.

Efter att personligt ombud gått... Ja, eller åkt. Så åt jag lite lunch. En mackhalva kvar från frukosten. Sedan gick jag på en liten promenad till. Solen sken ju! Men även den, en väldigt kort promenad. Ingen mysfaktor alls. Inga härliga känslor. Saknade dock min lilla stora vovve... som jag inte längre har hos mig. Ville såå gärna ha honom med mig på promenaden, som sällskap! Härliga vovve <3

Ja-a... Annars har jag läst lite bloggar. Jag har kollat blocket. Lyssnat på lite musik... Ja, och så har jag först in lite besökarsiffror i sina diagram. Eller typ. Jag har gjort steget som kommer före det :) Har iallafall kommit på ett sätt som går såå mycket fortare nu! Frågan är bara ifall man verkligen orkar med ens DÅ, när siffrorna börjar öka på bloggen!

Annars så vet jag inte... Har typ bara suttit. Funderat och föreställt mig... Men säkert en bättre dag imorgon! Måtte denna veckan gå fort.

God natt med er <3 Nu blir det sängen.

Psykiatrin it is! ... Och nu ut i solen. Härliga vår <3

Vi hörs ikväll =)

Hmmmm...

Hur ska jag lägga upp det här inlägget? Börjar med det lite mindre positiva kanske(?). Så att vi avslutar bra med ett leende på läpparna :D För att ett leende har jag allt haft! =D

Just nu känner jag mig dock pressad. Jag tror att jag har lite prestationsångest... Men det är nog mest av beslutsångest... Det är nog bara att inse det, att ångesten. Pressen och alla jobbigt oroliga känslor KOMMER att komma. De KOMMER att besöka mig lite då och då. Det är liksom ingenting som jag kan göra så mycket åt. Det enda jag kan göra är att acceptera det och samtidigt försöka intala mig själv att det inte ÄR hela världen ifall allt inte blir perfekt! Ifall jag inte tar beslut som är så bra de bara KAN bli. Om jag inte har klart i huvudet PRECIS hur jag vill ha någonting! "Det ÄR inte hela världen, kära D.", "Slappna nu av och ta saker som de kommer. Acceptera osäkerheten och ångesten, och gå sedan vidare"... Och visst. Det är ju enkelt att SÄGA... Enkelt att TÄNKA. Men LÅNGT ifrån lika enkelt att KÄNNA.

Och det jobbigaste är ju att besluten som jag pratar om... Ja iallafall det som jag har känt ångest och oro för, osäkerhet, är någonting såå himla onödigt! Och så ÄR det ju oftast. Jag hakar upp mig på det MINSTA. Saker som inte KAN vara perfekta. Beslut som inte KAN vara RÄTT, då jag faktiskt själv väljer PRECIS hur de ska vara och se ut! Men det hjälper liksom inte. Det ÄR bara sådan jag är! Jag vill att allt blir PRECIS som det till en början var tänkt... Och om det då blir som det blev idag, att jag blir osäker på vad jag hade tänkt... Ja, då knyter det sig i skallen på mig, och vilket håll jag än sätter mig åt, blir fel...

Oj, ja. Färdiggnällt. Det blev ett LÅNGT gnällande, det där =P Men då ska jag vara desto gladare nu =) Nu sätter jag på mig mina leende läppar =)

Dagen idag är rätt suddig. Ja, iallafall innan jag gjorde den sak som VERKLIGEN gjorde mig STOLT! Så jag tror att vi hoppar direkt till den saken :) Egentligen vet jag inte om det ÄR så himla mycket att vara stolt över, och den största stoltheten la sig efter bara en liten stund. Men SOM jag var stolt alltså! Jag kände mig såå NÖJD och duktig. Så envis och stark. Det kändes som om jag tagit klivet uppför ett trappsteg ALLDELES för högt för mig att klara av. OCH jag KLARADE det! 

Det kändes bara som att. "Klarar jag detta, klarar jag allt!". Eftersom att jag kände hur fysiskt jobbigt det var, men ÄNDÅ kämpade på för att nå mitt mål. Jag tog i som sjuttsingen HELA vägen fram! Och TROTS viljan att stanna FLERA gånger, var jag FAST besluten att nå mitt eget uppsatta mål! Det slutade med att jag svor och skrek på denna LÅNGA väg, till slutet. Mellan de hastiga andningarna och med hjärtat ljudligt pumpandes, tjatade jag på vägen att den bara MÅSTE ta slut nu. Och till slut, lyssnade den! Och mitt leende blev skinande stort...

Ja, jag tog en PowerWalk. Jag låg hela natten och funderade på vad jag skulle hitta på idag för att undvika ännu en gårdag... Kunde inte komma på någonting. Jag kan liksom inte komma mig FÖR att göra någonting alls. Jag får inte ro i sinnet till att hitta på någon aktivitet... Eller ALLRA helst inte utföra den!

Men funderingarna fortsatte idag. Jag VILLE verkligen göra NÅGONTING med denna dag! Så jag tog på mig kämparglöden och började gå så fort jag bara kunde! Jag skulle gå så fort jag kunde en bit, och sedan skulle jag gå i lugnt tempo tillbaka. Det tog väl ungefär en halvtimme PowerWalk och kanske 45 minuter tillbaka. Helt okej promenad ;) Och jag mådde såå bra av det!

Detta visade ju bara mig att jag klarar av ALLT jag vill, bara jag är VILJESTARK! För att jag ÄR envis. Har jag alltid varit. Men jag har nog bara inte orken att försöka med någonting som jag inte tror att jag kommer att klara av. Men jag är starkare än vad jag tror ;) Det är SÅDÄR jag vill springa livets Marathon :D Med en isfast blick framåt och en gröthet kämparglöd ända tills jag nått mitt mål. För att jag KAN =)

Ja. Dagen idag då. Innan inlägget drar iväg för mig :P

Jag har tagit en härlig dusch, efter denna varma kamp. Jag har kollat blocket efter hundar. Sökt en lägenhet (vet inte om jag ljuger). Läst lite bloggar. Hittat en eller ett par nya bloggar att ge en chans. Kommenterat lite inlägg... Ja-a. och så har jag suttit och räknat ut hur länge det är kvar tills jag får en lägenhet. Men det kan man ju aldrig veta säkert :) Och nu till kvällen satt jag nere i tv:soffan och gluttade lite på tv:n.

Kanske var det. Så god natt med er <3 Ska försöka glädjas åt mina framteg och annat som jag har. Istället för att haka upp mig på småsaker, nu ;)