Just nu..

I ensamma tider, så saknar jag min trogna följeslagare Linus Riddarsporre <3

Han är inte död... Hoppas jag! Bara inte hos den här familjen längre. Såldes ett tag efter att jag hade flyttat till Xsambon :(

Nu hade jag behövt honom här. Älskade promenadkompis. Tränings-och lekvän <3

Hmm.. Vart ska jag börja? ...

Gårnatten...? Minns inte vad det var med den...

Jo. Jag låg och lyssnade på lugn musik. Sång. Och naturljud. På youtube. På mobilen dåda. Och den laddade ju i typ fem minuter innan den satte igång. VARJE gång som jag bytte video!

Men annars. Bytte "låt" efter "låt" efter "låt". Eftersom att jag tyckte att varenda en utav dem, verkade mer stressande än lugnande på mig. Men hittade några bra, som jag också sparade i favoriter. Ska lära mig lyssna på avslappningsljud =)

Vaknade många gånger imorse. Sov väldigt oroligt. Men varje gång jag kollade klockan, var den ALLDELES för lite för att kliva upp och äta frukost..

Så vaknade jag vid halv åtta. Klev upp. Började som vanligt, äta frukost vid matbordet.. Men då mamma skulle komma hem ifrån jobbet när som helst, och jag som vanligt ville undvika kontakt, så tog jag med mig resten av frukosten, upp på övervåningen.

La mig sedan för att sova vidare. Halvsov och kollade på mobilen, titt som tätt..

Och klev sedan upp vid elva- halvtolv- tiden.

Satte igång datorn, och vattnade växterna..

Nu börjar jag rabbla. Då jag inte minns ordningen.

Jag har iallafall kollat en hel del möbler idag. På nätet. Kollat lite soffor och bord. Ja, mestadels det...

... Jag har haft kontakt med arbetsförmedlingen.. Ja, vilket inlägget nedan, skvallrar om. Och efter att det inlägget skrevs, hade jag alltså kontakt med min handläggare, som då bestämde att vi skulle ta ett möte, hon och jag, istället. Och kartlägga vad jag klarar av och vill. För att hon inte ville få mig att känna mig otrygg.

Så då kändes det bättre ;)

Jag har spelat en del BubbleShooter, och lyssnat på lite av den här "lugnande musiken". Inte särskilt lugnande, dock. Men det kanske kommer =)

... Jo. Och så har lägenheten som jag var på visning på häromveckan, tagits bort från hyresbolagets sida nu. Utan ens ett litet meddelande om ja eller nej. Jag menar. En liten uppdatering om vad som händer... eller ett "tyvärr", borde man väl kunna få iallafall(?)... Men "poff" borta...

Jaja, jag skrev iallafall till dem och ifrågasatte. Får väl se om de svarar mig. Annars får jag ju skriva igen. Ett svar borde jag ju åtminstone kunna få!

Annars. Vad har jag MER gjort idag?

Jag glömmer nog en massa nu. Men kan ju nämna att jag har kollat det vanliga på datorn. Såsom mailen. Läst lite bloggar... Ja, det var nog det.

Till kvällen, åkte pappa, jag och 14åringen, iväg till Max och åt middag. Och GUUUD vad jag inte gillar deras(ja, just den här's iallafall) menyplansher som de har på väggen! Såå svåra att förstå. Såå krångliga och röriga. Och såå många och utspridda bilder och texter. Och inte kan man se vad de olika målen innehåller eller innebär, HELLER.

Ja, det var svårt. Och stressad som jag blev. "Isärdragen" som hjärnan blev, var det svårt att få klarhet i någonting alls. Och så när jag väl väljer någonting(fortfarande utan någon aning om vad), så frågar den unga tjejen i kassan, "är du säker?"... Osäkerheten kom som en bomb från ovan. Vadå, är du säker? Vad menade hon med det? Varför skulle jag INTE vara det?

Då skulle hon iallafall försöka förklara vad de olika menyerna innebar... Vilket hon själv inte var säker på!

En ung tjej i "kassan bredvid", ryckte in och förklarade allt på ett JÄTTETREVLIGT sätt. Hon var glad och framåt. Väldigt folkkär. Men hon pratade såå fort! Så jag hann inte med att förstå någonting. Jag HÖRDE vad hon sa. Jag hörde orden som kom ut ur hennes mun... Men jag kunde inte få ihop det.

... SÅ jag satsade bara på en meny. Utan en aning om vad det var... Men det var gott ;D

Hem igen. Och direkt på kaffet och fikat, i hemmasoffan framför tv:n. Jo, förståeligt nog, blev det inget fikabröd för mig. Utan bara ett halv kopp kaffe. Och en Wallanderfilm tillsammans med mamma och pappa.

Efter filmen, gick pappa och spelade lite musik i "hobbyrummet".. Och mamma och jag blev kvar framför "Parlamentet". ÄLSKAR serien! Man skrattar verkligen så att man får ont ibland! De är JÄTTEBRA och så himla fiffiga. Misstagen deras, är inte heller helt fel att skratta ner sig i xP

Ja, och nu blir det sängen. Får se om jag har glömt någonting. Men men. Glömt är glömt.

God natt med er <3

Ja-a... Så kan det gå.. Rädslan är mäktig!

Idag kan jag säga att har varit en vändning, rent känslomässigt och psykiskt ;D

Det har varit lugnt inombords och det har inte varit mycket som har gått emot mig. Oväsentligt med ångest och snurrande tankar. Ytterst lite presskänslor. Och det har inte känts HELT hopplöst... Nästan lite hoppfullt faktiskt, hela alltet =)

Jag menar. Att ta mig framåt. Att komma dit jag vill, och att åter finna mitt starka jag. Ja. Allt det, verkar ha kommit tillbaka till mig nu. På sätt och vis. Lite tidigt att säga kanske, efter EN bra dag. Men jag blir glad för den lilla glimten hopp jag kan få ;)

Jag börjar som vanligt med... Ja, jag börjar väl med dagen. För att natten minns jag inte om jag har något speciellt att säga om..

Jag drömde iallafall väldigt konstigt inatt, minns jag. Mamma var med. Och vi var i ett stort sjukhus. Jag flydde. Men väldigt långsamt. Jag gick bara omkring där. I vetskapen om att jag när som helst kunde bli hittad. Rädd att gå tillbaka till rummet där vi satt. Då jag visse vad mamma skulle tycka om min dumma och onödiga flykt.

Och trots att folk såg mig hela tiden, gick jag bara där och brydde mig inte om alla som letade. Jag var i princip osynlig. Ett okänt ansikte för alla som passerade mig.

Men sedan hittade jag en utväg från gården som sjukhuset låg på. Och började då min promenad därifrån...

Japp. Annars brukar jag springa. Hoppa upp på berg och över grenar. Springa fort. Nästan så att jag flyger. Men inatt flydde jag lugnt och långsamt. Precis som "skit samma"...

Okej. Det blev lite natten ändå.

Men nu tar vi dagen idag.

Jag vaknade iallafall imorse klockan halv sex. Men det kändes lite tidigt att kliva upp. Så jag låg kvar. Somnade om, och vaknade vid sjutiden. Men då 14åringen var uppe och skulle gå till skolan, och jag inte hade lust att riskera att behöva kommunicera. Så väntade jag kvar en kvart till.

Gick sedan ner och åt frukost. Lagom mycket. Ja, jag ANTAR det iallafall! För ingen ångest ;D

Efter frukosten, gick jag som vanligt upp hit och la mig och sov igen. Efter att ha funderat en hel del över hur jag ska utforma ett fullständigt schema. En planering som täckte hela min vardag, varje dag. Som skulle göra mig trygg. Så att jag fortsättningsvis slipper fundera över det, det och det...

Men jag konstaterade att det inte var möjligt. Att det inte skulle gå att FÅ ett såpass utförligt schema, som inte skulle behöva ändras, tas bort och läggas till på, stup i kvarten.

Ja. Jag sov iallafall fram tills klockan kvart över elva, ungefär. Drömde konstigt. Så jag var nog mäkta trött imorse. Blir väl så när den värsta pressen inombords, lägger sig..

Efter det, blir det grumligt. Men jag ska ändå rabbla vad som hänt under dagen.

Jag fick svar från min handläggare på försäkringskassan, idag. Och för första gången sedan jag tilldelades henne, svarade hon med ett svar som SA mig någonting! Ett utförligt svar som inte bara innehöll en mening som jag skulle klarat mig ÄNNU bättre utan!

Hon förklarade PRECIS hur jag skulle göra för att ta mig dit jag vill, i gym"perspektiv". Ja, min fråga hade ju varit... Eller rättare sagt, mitt BEGÄR hade ju varit att hon skulle ge en UTFÖRLIG beskrivning av hur jag skulle göra för att ansöka om ersättning för gymkort... Ja, den här gången fick jag ge en TYDLIG fråga och be om ett TYDLIGT svar. För att annars svarar hon knappt alls. Har ju försökt såå många gånger tidigare... Och ÄNTLIGEN fick jag ett svar som jag förstod! Det tackar vi för ;D

Så. Nu var det första jag skulle göra, att kolla upp olika alternativ till gym. Sedan skulle jag kontakta henne.

Lättare sagt än gjort. Hur ska JAG veta vart som är bäst att börja gymma? Jag bryr mig inte så mycket. Det är väl snarare DE som har krav på pris och så vidare...(?) ..

Men men. Ett steg på vägen iallafall =)

Annars har det blivit en del dator. BubbleShooter..

... Minnet alltså.

Jag har läst lite bloggar. Kollat blocket. Mailen, såklart. Kollat upp alla dessa gym. Utan att bli särskilt mycket klokare. Skrivit ett svar till handläggaren på försäkringskassan, som jag hoppas att duger för att gå vidare på... Och fått reda på att hon skulle prata med min handläggare på arbetsförmedlingen idag, angående praktik. Vilket jag hoppas att hon gjorde..

Ja, jag gick ut på en promenad, tidigare idag. Efter att ha tagit mig över steget att det känns jobbigt att lämna hemmet..

Gick och sjöng, på grusvägen i det härliga vädret...

Mer dator...

Minns inte så mycket mer. Men det blev lite tv. Medans jag väntade på att pappa, mamma och 17åringen skulle komma hem från ett möte. Så att vi kunde äta middag..

Åt middag. Och sedan GISSAR jag på att det blev lite mer dator. Men ingenting som jag kan garantera :P

Och efter det, en film tillsammans med mamma och pappa.

Rutinerna känns återställda, vad gäller ätandet. Och jag fick åter den härliga känslan av hälsosam kontroll. Inga onyttigheter nödvändiga, heller ;P

Nu på kvällen, tog jag även en HÄRLIG promenad ner med soporna. Och jag kan ALDRIG sluta förundras(förundas?) över hur VACKRA trädens svarta silhuetter(stavning) är mot den blågrå himmelen, en kväll i mörkret. Och hur fullbordad denna UNDERBARA känsla blir, när luften är sådär upplyftande kvällsfrisk!

Det är så HARMONISKT! Och jag fick bara den där JÄTTESTARKA känslan av att vilja ta mig en joggingrunda eller en lång promenad!

Kanske ska jag ge joggingen en ny chans snart =)

God natt med er <3

Nu tar vi lite bloggning.

Jag minns inte riktigt hur gårnatten var. Men jag satt uppe rätt så sent. På grund av hjärnans rullande tankar. Spänsten i sinnet...

Kollade lite på youtube. Videos om Titanic... Ja. Spelade lite BubbleShooter...

Och klev sedan i säng.

Jag tror jag låg vaken rätt så sent. Skrev av mig lite i dagboken. Punktade lite i punktlisteboken...

Ja-a. Minnet.

... Spelar roll liksom. Det var väl en natt som alla andra av mina senaste nätter.

Så vi går vidare.

Jag vaknade iallafall imorse klockan halv sju. Klev upp och åt frukost direkt. Vet inte varför. Men lika bra att få det gjort, när jag ändå var vaken.

Gick sedan och la mig igen. Somnade väl halvt som halvt om..

Låg fram tills klockan blev närmare tolv. Då jag klev upp... Ja, egentligen för lunch. Men då jag ville skippa den idag, efter en för stor frukost(japp ångesten för att ha blivit för mätt, attackerade mig efter frukosten), hoppade jag in i duschen istället.

Efter duschen... Ja, vad gjorde jag då? Lite dator?

Ja, idag är minnet lite extra grumligt, känns det som. Kanske med tanke på hur mycket skit som har rört sig därinne de senaste dagarna!

Men idag bestämde jag mig för att det blir min SISTA dag utan kontroll över mitt eget liv! Jag måste ta TAG i det hela! Men det enda problemet jag ser, är att jag inte vet hur jag ska klara det... Hur man gör. HUR jag tar mig framåt och kommer dit jag vill! Jag vet inte vart jag ska börja. Eller åt vilket håll jag ska sträcka mig för att ta mig till det stället som kan forma mitt liv på det vis som JAG vill ha det.

.. Jag har ingen ANING om... Ja, om hur man gör.

Men jag ska iallafall göra det! Det MÅSTE jag! Och från och med imorgon blir det till att göra vad som är bäst för mig. Alltid. SÅ långt vet jag iallafall ;D

Lunchen min, blev ingen bra idag. Jag proppade i mig några småkakor och en mellanmålsbars. Bara för "skit sammas skull"...

Såg på lite tv... Satt vid datorn. Bara för att kolla det vanliga...

Sedan kom 21åringen på besök. Ja, bara för en timme eller så. Hon skulle hälsa på hos en kompis här i närheten, och ville då hämta lite saker här, på en gång. Saker som tydligen visade sig inte finnas härhemma.

Så vi satt och pratade en stund. Hade rätt så trevligt, vill jag erkänna. Trots att jag innerst inne, satt där och väntade på att få bli ensam igen.

Jo, jag ÄLSKAR mina syskon. Min familj. Men jag ÄR något av en ensamvarg. Och mer än kortkorta stunder, gör jag helst inte. Och bara TANKEN på att hon skulle komma, gjorde mig stressad och osäker, till en början. Då jag var ensam hemma, och därmed blir den ENDA som kan bära det sociala när hon är här. Ett krav på mig, som jag inte tycker om. Som gör mig pressad och osäker...

Men som sagt. Det var trevligt. Jag berättade saker. Hon berättade saker. Och vi gav några skratt. Och förvånade miner :P

Sedan åkte hon. Jag pustade ut. Tog fram golvmoppen och skulle försöka svabba bort det hala som blev på golvet efter att rörmokaren varit här... Men det hjälpte inte. Ska ta en ny omgång imorgon. Så får vi se om det hjälper ;)

Lite dator till, kanske. Annars iallafall ännu mer tv.

Sedan kom 17åringen hem. Hon satte sig i vardagsrumssoffan. Gjorde ett par småförsök till att vara social. Men jag var väl inte lika intresserad, antar jag. Satt mest och glodde på tv:n...

Pappa kom hem. Satte sig även han, vid tv:n. Och väntade på att programmet som jag såg på tv:n, skulle ta slut. Så att vi kunde börja med maten. Tacos skulle det bli idag. Och jag skulle steka köttfärsen.

Åt middag. Upp hit en stund. För att skriva lite fler scheman...

Jag har tvivlat en aning på mig själv. Funderat över HUR... Men annars har det i förhållande till de senaste dagarna, varit en väldigt lugn dag idag. Lite ångest, bara. Men det får man ta ;P

Lite mer tv, framåt kvällen.

Och nu, efter en dag utan kontroll över varken det ena eller det andra, ska jag ta tillvara på min sista stund av "skit samma", och proppa i mig MER av vad jag nu kan finna att äta ;D Bara för ätandets skull.

God natt med er <3

Typ såhär ska det väl se ut hädanefter. En typ av en plan :)

Lite luddig. Men jag vill ju inte vara överstrukturerad heller. Då blir det bara för mycket att tänka på...

Idag har jag min sista dag av "skit samma. Jag orkar inte..." ...

För att. Från och med imorgon, ska jag kämpa hårt. Jag ska bli tuff, stark och framåt. Jag ska ta mig igenom livet, med mina egna krafter. Och inte längre försöka låna mig av andras.. För att. VILL jag framåt, av HELA mitt hjärta, så är det också MITT ansvar att se till att det händer INNAN det är försent!

Det är svårt. Då jag är rädd, svag... Inte särskilt jätteviljestark(då jag drar åt två håll), och faktiskt inte VET hur det ska gå till! ... Men försöker jag inte, så garanteras jag en plats där jag är olycklig och svag i resten av mitt liv...

Så. Nu ska jag inte luta mig mot andra längre. Möjligtvis ta emot en stöttande hand då och då. Men nu är det min EGEN styrka som gäller! DET ska göra mig glad, stark och lycklig!

Denna gjorde jag tidigare idag..