Jag vet inte hur många tankeläsare som de träffar på i sina arbeten.. Men jag VET att jag inte är en av dem...

... Men mitt eget sätt att "ta mig framåt", är ju inte heller det bästa...

... Allt detta, kombinerat med att jag varken vågar, kan.. eller vet hur, vad, vart eller varför.. jag ska ta emot hjälp...

... Det blir som att köra in i samma tegelvägg, gång på gång. Utan att fatta hur man svänger bilen...

Men vi hörs ikväll <3

... Kanske slänger jag iväg ett mail till kommunenen ändå.. Känns bara onödigt när jag varje gång hittills, inte lyckats fullfölja någonting. På grund av rädsla och osäkerhet..

Dagens möte på arbetsförmedlingen, blev ett obehagligt fiasko.

Är det inte myndigheters(och liknandes) skyldighet att kommunicera och hålla en god kontakt med sina klienter??? ... Jag fattar ingenting. Och orkar inte försöka längre...

En vändning.. Men åt vilket håll?

Jag behöver komma ut på en aktivitet. Men vem tar det på allvar? Vart jag än har försökt, håller de mig tillbaka...

Men samtidigt är jag för rädd och osäker i det mesta, för att våga ta mig an livet... Måste nog inse.. Jag behöver stöd och hjälp...

... Aktivitet via kommunen, nästa? Ge det en ny chans med min gamla jobbcoach där?

Ja, vi får se.

Jag behöver en personlig rådgivare... Men vem???

Vi hörs ikväll <3

MEN. Jag SKA klara det här!!!

Jag ska bli stark och självständig! Klara allt jag VILL klara! Jag ska nå det liv där jag är lycklig... FINNS det livet därute någonstans, så SKA jag hitta det! ... För ATT det är möjligt. Och jag vill inte vara ett fängslat barn längre... 

Jag vill slita mig fri från mina förhinder och LEVA LIVET ;)

... Är bara så himla trött just nu..

Vi hörs ikväll <3

Jag är väl rädd att jag ska släppa det. Att det inte ska hända. Om jag inte skriver upp det, gång på gång..

Men jag är trött. Vi hörs ikväll <3

Just nu..

Typ såhär ska det väl se ut hädanefter. En typ av en plan :)

Lite luddig. Men jag vill ju inte vara överstrukturerad heller. Då blir det bara för mycket att tänka på...

Idag har jag min sista dag av "skit samma. Jag orkar inte..." ...

För att. Från och med imorgon, ska jag kämpa hårt. Jag ska bli tuff, stark och framåt. Jag ska ta mig igenom livet, med mina egna krafter. Och inte längre försöka låna mig av andras.. För att. VILL jag framåt, av HELA mitt hjärta, så är det också MITT ansvar att se till att det händer INNAN det är försent!

Det är svårt. Då jag är rädd, svag... Inte särskilt jätteviljestark(då jag drar åt två håll), och faktiskt inte VET hur det ska gå till! ... Men försöker jag inte, så garanteras jag en plats där jag är olycklig och svag i resten av mitt liv...

Så. Nu ska jag inte luta mig mot andra längre. Möjligtvis ta emot en stöttande hand då och då. Men nu är det min EGEN styrka som gäller! DET ska göra mig glad, stark och lycklig!

Denna gjorde jag tidigare idag..

Jag vet inte. Känner mig smått uppgiven och förvirrad... Det är ju inte BARA detta. Det är en massa annat också, som cirkulerar på insidan av mitt huvud..

Men just detta. Det kallar jag en period.

Min trygga plan har spruckit. Då den inte fick mig att gå upp i vikt. Likheten mellan brist på matlust och mättnad, är väl för stor, antar jag...

Men här ska börja tränas på gym! :D Kanske försvinner ångesten och den värsta osäkerheten/perfektionismen då ;D

Vi hörs ikväll <3