Okej. Bloggplatsen krånglar.. Iallafall för mig...
Så jag skriver i ett dokument istället. Och lägger in det så fort som jag kommer in.

Idag har varit en dag av stress. Och inombordsligt obehag. Huvudet har känts mer fullproppat och tjockt än på länge. Och hjärtat har känts så tungt och ihopklämt.. Så pressat, att jag nästan gått genom golvet..
Jag har känt mig instängd i mig själv. Och själen har skrikit gällt efter att få komma ut i frihet...

... Och det var ju såklart PRECIS rätt dag för en familjesammankomst! ...

Serier igår natt. Precis som vanligt. Small Wonder, såklart.
.. Låg kvar länge och drog mig i sängen.. innan jag klev upp för att äta frukost.
Åt min frukost. Plockade undan efter mig. Och gick sedan upp och la mig igen.. Med en GNUTTA dåligt samvete och värdelöshet... för att jag visste att syskonen med de sina, skulle komma idag. Och det fanns säkert saker att förbereda innan! ...

Men ingen ork. Låg dock PÅ täcket, med kläderna på. Bara ifall ATT de skulle ropa på mig och vilja att jag hjälpte till med någonting.

Satte igång datorn, lagom till lunchen. Vad jag gjorde, minns jag dock inte. Säkert det vanliga. Läsa bloggar. Kolla mailen...
Ja-a. Ojojoj. Undrar vad jag hittar PÅ hela dagarna när jag sitter här framför datorn!

... Men även om det inte blir rätt ordning på dagen nu, så kan jag ju berätta vad jag iallafall MINNS att jag gjort på datorn idag! ... Jag har sökt efter skonsammare schampon. För att det jag har nu. Det ekologiska som jag köpte för några veckor sedan, är det sämsta schampot(för mitt hår) som jag någonsin haft! Har alltid haft problem med mjäll och torr hårbotten, sedan jag var liten... Men detta schampot, både förstärkte det problemet och gav mig ett nytt(!!!)... EXEM.

Så. Jag står inte ut längre. Och började då läsa på lite grann. Vad mjäll berodde på. För att kanske på DET sättet kunna hitta ett schampo som faktiskt skulle fungera. Lyckades då lära mig att om man har torr hårbotten(eller annars också?), bör ph-värdet(schampots) ligga på runt 4,5 och 5,5. För att göra hårbotten i bra balans.
Så. Jag började leta schampon med så lågt ph som möjligt. För att jag kontaterade då, att antagligen innehåller mitt ekologiska schampo ALLDELES för högt ph! Eller så TÅL jag det bara inte!

Men jag hittade ett. Ett som hade fått fem av fem möjliga stjärnor från alla kunder som hade kommenterat och bedömt produkten. Att den hade fungerat bra mot just torr hårbotten, sårskorpor, håravfall... mjäll, och så vidare. Ja, hårbottensproblem, helt enkelt.
... Ska beställa det. Men blev bara osäker på ifall jag bör beställa balsamet av samma märke OCKSÅ. Om jag borde beställa bara schampot... Eller om jag borde beställa bara balsamet..
Så jag skickade iväg en fråga. Vad som är bäst.. Och väntar nu på svar.

Lunch. Och sedan dator en stund.
Syskonen med sambo och flickvän, kom runt två-tretiden.
Ner på nedervåningen. Men ack så osocial jag kände mig. Tyckte INTE att det var en bra dag för folk. Och ju längre tiden gick. Desto mer instängd i mig själv och själsligt tung, blev jag.

Så jag hade inte så mycket social kontakt idag. Jag var med en del. Men höll mig gärna på avstånd. Satt tyst under den mesta delen av tiden. Men skrattade, trots känslor, till några gånger. Och sa några ynka ord under dagens gång.

Middag med familjen. Ja, allihopa. Kräftskiva. Jag åt inte så mycket. Knappt någonting alls. Då jag inte hade någon matlust. Hade lätt kunnat strunta i det helt!
Men skulle jag ändå sitta med, fanns det ingen anledning att inte äta.

Fick snabbt lust att lämna bordet. Men ville samtidigt stanna kvar. Så att jag inte lämnade all disk till mamma och pappa..
"Led" mig igenom det. Och hjälpte till att plocka av. Och passade sedan på att sno åt mig soppåsen med kräftskalen, och ta en promenad till soptunnorna, i den friska luften.

Stannade ute en stund. Och drog in luft. Lugnade ner de värsta känslorna... Bara ställde mig mot ett träd och stirrade... Ville inte gå tillbaka in igen. In bland allt folk och stressen. Höga ljud. Skratt och prat över varandra...

Men in igen.
Satte mig i mitt rum vid datorn, och började blogga lite grann. Men blev snabbt avbruten.
Ner på nedervåningen. För att de skulle förklara någonting för oss. Ja. 21åringen skulle det..
Sitta med en stund. Men några meter ifrån "folkgruppen"..
Och sedan smita upp på övervåningen igen. In på mitt rum.
Sitta en stund till, vid datorn.. Och sedan ner för gófika.

Ja. Jag satt och skrattade tillsammans med dem en stund, och kände mig liiite lättare inombords. Men jag kände mig ändå helt död, och behövde bara vara ifred...
Så. Upp igen. Och lägga mig på sängen och titta på några avsnitt av Small Wonder.
Bli "störd" av 21åringen. Säga hejdå till henne och hennes sambo... Och sedan upp igen, för mer serie.

Resten åkte hem. Och jag trappade ner för att berätta för mamma och pappa, att jag nu ligger på plats 2 av 15 på en av lägenheterna. Så det börjar närma sig en förstaplats! ÄNTLIGEN!!!

Tv och lite PARADIS-choklad, tillsammans med mamma. Gunga fram och tillbaka. Och åt sidan. Och när jag inte längre orkade DET, eller kände mig dum, skaka eller gunga med benen istället..
Ja, jag var nog lite stressad. För att det var svårt att låta bli...
Jag skulle haft en gungstol. Perfekt! ... Eller snurrstol! Jag älskade att snurra runt runt runt på stolarna på sjukhuset!

Ja. Och nu har jag kommit upp hit för att blogga. Men kände mig spänd. Så jag spelade lite BubbleShooter först.

God natt med er <3

Jag är illamående.. Kanske hungrig(?)...

Men jag ska försöka rabbla dagen idag. Även om jag har svårt att minnas vad jag har gjort. Vet att jag har bloggat en hel del. Städat nedervåningen.. Ja, eller dammsugit iallafall. Och jag har pratat med Xsambon i telefon, typ tre timmar sammanlagt. Uppdelat på två gånger.

Ja.

Jag ger det ett försök.

Igår natt, såg jag på ytterligare några avsnitt av Small Wonder. Och låg sedan vaken och bara stirrade en stund...

Vaknade sedan, idag morse runt niotiden... och klev upp vid halv tio(tror jag att den var) för att äta frukost. Trots att jag till en början tvivlade på det. "Jag åt ju såå mycket igår natt"...

Klev iallafall upp och åt min frukost. Och gick sedan som vanligt, upp för att lägga mig igen...

Minns inte om jag sov... eller ens om jag gick och la mig! Men det gjorde jag nog..

Planen var iallafall att jag skulle kliva upp igen vid kvart över elva, för att äta lunch(mellanmål för min del) tillsammans med mamma och pappa. Eftersom att det är fredag idag. Och pappa jobbar tidigare kvällspass.

Tog ett mandarin(eller vilken citrusfrukt det nu kan ha varit)... och kaffe. Även en nybakad kanelbulle gick ner. Som mamma hade bakat tidigare på dagen. Hon har förövrigt bakat en hel del idag. Både småkakor och bullar.

Efter lunchen, gick jag upp till datorn. Kollade säkert det vanliga. Läste bloggar. Kollade lägenheter.. Ja, och så sökte jag nya bloggar. "Slumpa blogg" här på bloggplatsen.

... Jag har även sökt lite nya bloggar genom Google. Men ingen större framgång...

När klockan blev ett, åt jag iallafall lunch. Där jag fick ta en paus mitti ett personlighetstest som jag höll på att göra.. Ja, jag har fastnat lite för tester just nu. Det är så spännande att se vart man hamnar i skalan, i förhållande till andra... Och vad man passar till för jobb och så vidare..

Jag är nog rätt så beroende av det också, för att jag känner mig så flygande och osäker på vem jag är just nu. Jag befinner mig i en slags identitetskris... som ständigt orsakas av att jag kämpar utan att röra mig. Vill framåt, men inte finner vägar. Och så vidare.

... Men iallafall. Lunch klockan ett. Och sedan upp för att fortsätta. Efter att testet blev klart, var det dags för dammsugning av nedervåningen. Då syskonen med sambos och flickvänner kommer imorgon. Ja, det blir 20åringen och hans flickvän. 21åringen och hennes sambo. Och så blir det 23åringen. Ja, och så vi som bor hemma, såklart. 17åringen. 14åringen. Mamma. Pappa. Och så jag.

Jag ser INTE fram emot det. Fullt hus är ju inte riktigt min grej. För att inte TALA om alla förberedelserna! Hur ska jag veta vad som ska göras? Vad JAG ska göra? Och vad som förväntas att hinnas med? När de är så dåliga på att prata(föräldrarna mina)... Jag är ju inte den som ställer mig framför dem och frågar.

Mer dator, efter dammsugningen. Vad jag minns. Minns dock inte vad jag gjorde...

... Så vi kanske kan låta det vara osagt. Gå vidare.

Ringde iallafall Xsambon och pratade lite. Är HELT säkra på att vi vill flytta ihop igen! Och förutom det, att jag vill bo i H*vetets stad igen! Jag menar. Jag kan SE mitt liv. Min framtid. Där. Men inte här! Jag kan SE möjligheterna och min framgång. Där. Inte här.. Och jag har folk som vill och kan hjälpa mig där... Inte så mycket här.

Efter det. Ut för att hämta posten. Mötte 14åringen på vägen. Och la då på luren. Gick med honom hem. Och läste mitt beslut från kommunen, som hade kommit.

... Middag tillsammans med 14åringen och mamma.. Och sedan(säkert) dator igen.. Minns fortfarande inte vad. Har ju bloggat en hel del, iochförsig.

Kvällsfika och tv tillsammans med mamma, pappa och 14åringen, i ca 15minuter. Krossade känslor och maktlöshet. Känna sig värdelös. Liten och svag. Och upp för att sätta mig vid datorn istället.

Bloggar ett inlägg. Ett frustrerat och krossat sådant. Och ringer sedan Xsambon igen. Behövde prata av mig..

Skrattade så att jag fick ONT i magen. Skämtade och skojade. Ja, larvade mig helt enkelt. Han likaså.

Vilket fick mig att bli ÄNNU säkrare! Det är med HONOM, i H*vetets stad, som jag vill vara! Och jag kan ju inte lyssna till alla andras känslor och intellekt när det gäller mitt liv och mina drömmar! Inte när det gäller något som hjärtat verkligen SKRIKER efter. Och som verkligen KÄNNS såpass RÄTT som detta ändå GÖR...

Pratade lite om ifall jag kanske skulle prata med en kurator eller något. Och bara bolla lite funderingar. Och få lite styrka i att faktiskt TA det här steget mot livet som jag vill ha. TROTS att mina föräldrar och alla jag känner(förutom Xsambon med familj) tycker att det är ett urdumt beslut!

Jag vill ha medhåll från NÅGON. Ett stöd. Och någon att diskutera för-och nackdelar med.. Att diskutera min situation här och där, med...

... Då kanske jag vågar ta steget NÅGONSTANS.. Hur ska jag ANNARS finna styrkan att trotsa mina föräldrar? Vilket jag inte BÖR behöva göra(!). Då jag faktiskt är vuxen. Närmare 25år gammal.

La iallafall på luren, med gott humör...

Började må illa. Eller vara hungrig(?)...

Och nu ska jag se på serier innan jag sover. God natt med er <3

... Nej, jag vill inte ha något stopp i bloggen. Någon lucka. På grund av att jag har ångrat mig... Så jag får helt enkelt blogga idag också..

*Suck*

... Jag sitter här och funderar. Eller jag försöker iallafall. Hjärnan jobbar. Men tankarna känns tröga. Vet inte om jag får fram så mycket mer än en mening... som då istället, går runt, om och om igen.

.. Jag har bara haft en rätt så jobbig kväll... Men jag vill nog inte "prata" om det, när jag tänker efter. Det har handlat om ätandet. Svälten. Om bekymmer och problem hit och dit. Diskussioner med Bästisen, per sms... Äta, äta. Äta. Bara för ätandets skull. Jag ska ju ändå börja svälta *då*...

Men så bestämde jag mig för att åtminstone försöka hålla på matrutinerna FRAM tills jag inte längre klarar av det eller orkar med det. Vilket i och för sig har kommit ur denna munnen, minst TJUGO gånger tidigare! Utan att lyckas upprätthållas.

Men ändå. Jag ska ge det en till chans. MÅSTE hitta rutinerna!

... Jag har även messat med Xsambon idag. Vi har verkligen en önskan, båda två, att flytta ihop igen, och ge vårt liv tillsammans, en ny chans. Men problemet är, att det ligger hos mig. Det är JAG som måste flytta! Det är JAG som måste lämna min familj här, både svikna och oroliga... Det är JAG som kommer att få känna mig korkad och dum(!), för att jag vill ge ett ständigt brakande liv, en typ femte chans!

... Men jag skulle göra det. Utan att tveka. Om jag bara hade haft NÅGON förutom Xsambon, som stöttade mig i det. Och gav mig ynka litet medhåll om att det är en bra idé. Att jag borde ge det en chans om det verkligen är vad jag vill. Vad som känns rätt...

Så. Jag TROR att det slutade med att Xsambon ska försöka prata med A-K och se om hon skulle stötta oss i detta, om vi bestämde oss för att ge det ett försök. För att själv orkar jag inte dra upp det en gång till med henne. Då hennes åsikt står klar. Och låter på PRECIS samma sätt, varje gång som jag nämner det.

Men mina föräldrar vill att jag har ett uppbyggt skyddsnät där, för att de ska känna sig liiite tryggare.. Så åtminstone A-K, vill jag ha på min sida, inför eventuell flytt!

H*vetets stad är det stället som jag känner med hela kroppen, att kan ge mig vad jag behöver. Här tycks ingenting fungera...

Annars. Vad har jag gjort idag?

Jag har PROPPAT i mig ätbart. Redan från igår kväll, och sedan över hela dagen idag.

Jag somnade efter några fler avsnitt av Small Wonder.. Och klev sedan inte upp idag, förrän vid halv tio. Då jag tvingade upp mig själv, för att jag skulle hjälpa pappa att flytta ut saker som ska slängas, från källaren till släpet.

Någon frukost skulle jag inte äta. För att den ansåg jag att jag redan hade proppat i mig(+mycket mer) igår natt!

... Klädde iallafall på mig kläderna, och trappade ner på nedervåningen. Visade mig, och frågade om vi skulle göra någonting idag. Och mer exakt vad det var han ville ha hjälp med. Då jag inte orkade ligga spänd i sängen... och bara undra OM det ska ske... När och VAD som ska ske!

Sedan upp igen, för att vänta på att pappa skulle bli redo.

Dator medans jag väntade. Det gamla vanliga. Såsom. Bloggar. Letade lite nya(om det nu var idag). Spelade BubbleShooter...

Ja, och så har jag sökt lägenheter. Kollat blocket efter lägenheter... Och så har jag läst ett mail från personligt ombud. Hon hade ringt det här hyresbolaget, men skulle ringa dem på Måndag istället. Och ville nu ha lite frågor skickade till sin mail, som jag vill att hon ställer till dem..

Men problem. Problem. Jag HAR inga frågor! Vet inte vad jag själv skulle ha velat veta ifall jag skulle prata med dem SJÄLV, HELLER!

Väntade på pappa. Men han kom sedan upp och sa att vi tar det på Söndag istället. Då det var för mycket småplock kvar i källaren..

Av med kläderna. Och bädda ner mig i sängen igen. Klockan var kvart i elva..

Upp för lunch, klockan halv tolv...

Och sedan. Tråka, tråka. Tråka.

Lite mer BubbleShooter. Mer serie på mobilen... Och sedan bara ligga på sängen och vänta på posten. Hoppades på att beslutet från kommunen, angående aktivitet, skulle komma idag... Men det gjorde det inte. Det är klart. Beslutet alltså. Men tydligen inte redo att skickas(?)...

Bankkortet kom iallafall på posten idag ;D Så nu kan jag säkert känna mig trygg, när bankkortet fungerar när jag ska använda det ;)

Annars.. Vad har jag MER gjort idag?

Orkar ju inte tänka efter. Så jag säger. Tv. Tv. Tv...

Det är nog det som har hänt nu till kvällen. Jag har skrivit dagbok och punktlistebok. Irriterat mig på bläckpennan som bara strular... Och messat med Bästisen, på både gott och ont.. längtat mig till H*vetets stad. Framtiden...

Ja, det var nog det.

God natt med er <3

Nu MÅSTE jag blogga, känner jag..

Min värld håller på att rasa samman.. Och ALLT innanför mitt pannben!

... Jag känner mig bara så hjälplös. Så handfallen... Så MAKTLÖS över mitt eget liv. Min egen situation..

Jag kan inte låta bli att undra, här jag sitter och gräver ner mig allt djupare i mitt eget missnöje... "Hur hade livet sett ut nu, om jag aldrig hade flyttat till H*vetets stad ifrån första början?" ... Det får jag aldrig veta... Och det kan jag inte heller göra någonting åt nu...

Men... Ja, jag önskar bara att jag visste HUR. Att jag hade alla svaren. Att jag bara VISSTE att då, då och då, kommer det, det och det att hända.. För att som det ser ut just nu, känns det inte som om jag kommer att ta mig någonstans alls. Och när jag väl GÖR det, kan jag inte heller varken TRO eller LITA på att jag kommer att kunna hantera det liv som jag såå kämpat för att skapa..

Vill ha barn. Vill kunna jobba. Vill våga kommunicera med folk.. Jag vill att folk förstår mig. Vill känna mig stark och självständig... Och jag vill TÄNKA normalt.

Men jag litar inte på att jag kommer att orka med eller klara av NÅGOT av det! Det känns bara för stort. Och som min hjärna fungerar nu, skulle det säkert inte ens tillåtas...

Men. Till dagen.

Igår natt eller kväll, när jag skulle sova, mådde jag rent utav, skit.. Jag kom på, direkt efter att jag hade skrivit mitt kvällsinlägg, att jag hade glömt en för mig, stor händelse. Något som gjorde att jag inte kunde låta bli att känna att jag hade frånhållit mig själv och alla andra, en del av min dag, mig själv och mitt liv.

Och det kändes bara som om jag inte skulle kunna leva med att veta att, lite här och där i mina inlägg, har saker glömts bort... och så kan jag inte längre minnas vilka saker dessa var, när jag sedan kollar tillbaka om sådär 20år!

SKANDAL! Kände jag. Och fick väldigt svårt att slappna av. Önskade att jag kunde sluta blogga. Men visste med mig att jag inte kunde. Att det inte skulle tillåtas, från min egen sida.. Jag VILL ju blogga!

... Ja, ibland. När saker känns som jobbigast, önskar man bara att man kunde lita på det... Börja med någon medicinering. Kanske terapi.. Och bara SLIPPA det hela...

Men men.

Nu. Dagen idag.

Jag klev upp klockan nio imorse. Efter en natt av "flykt" till "Small Wonder".

Åt min frukost. Sköljde av och la in i diskmaskinen.

Upp för att sova en stund till. Vilket jag gjorde! Drömde väldigt konstigt. Och halvsov oroligt. Minns jag vaknade med ett ryck, efter en mardröm någon gång också.

Fick svar från kommunen, på min fråga om tiden för en utredning om aktivitet. Där hon hade svarat att det kan ta allt mellan två veckor och två MÅNADER! Ett STORT spann! Och jag började grubbla. "Hur skulle jag veta?" ... Ville bara fly till H*vetets stad. Bosätta mig hos Xsambon igen. Och bygga upp ett nytt liv för oss.. Ja, det har kommit att bli en dröm för mig. Jag VILL dit. Men vad som stoppar mig, är mina föräldrars känslor i det hela.

I H*vetets stad, skulle jag nämligen KOMMA någonstans. De arbetar så annorlunda där. Alla myndigheter och sådant. Och A-K skulle kunna hjälpa mig..

Upp för att sätta mig vid datorn en stund, innan lunch..

Lunch på det.. Och så dator igen. BubbleShooter. Bloggar.. Lägenheter.

Ja, och ett mail från stället som ska hjälpa mig med aktivitet. Vad SKÖNT att det gick så fort! På Fredag nästa vecka, ska jag dit och träffa min coach.

Minns inte riktigt. Men jag skickade iallafall iväg ett mess till Personligt ombud. Då jag känner att jag bara behöver flytta nu. Både för min egen och mina föräldrars skull.. Och jag undrade om hon kunde ringa till ett av hyresbolagen åt mig.. Men vi får se...

Sedan blev det städa badrummet. Bra. För att jag behövde lite aktivitet.

Och så dator igen..

Just det. En dusch också. Efter badrummet.

Men dator efter det. Spelade mer BubbleShooter. BubbleShooter... BubbleShooter.

Sedan av ren desperation i allt det jobbiga inombords, blev det lite mer Small Wonder på mobilen.

Middag. Och sedan mer dator. Antagligen BubbleShooter igen. Annars minns jag inte vad jag kan ha gjort! Jo. Jag kollade lite kläder på internet också. Då jag behöver eller vill ha lite nya varma kläder...

... Ett blogginlägg. Innan jag tillslut gick ner på nedervåningen.

21åringen hade kommit på besök. Så, otrevligt att inte ens hälsa.

Däremot hade jag ingen som HELST lust till social kontakt idag. Jag orkade knappt säga ja eller nej. Blev typ väldigt kortfattat. Och ofta svar som "U-um"... Ångest tryckandes mot bröstet... Och alldeles tung, i det stora hela. Men men...

När hon till slut åkt hem, åt jag lite vindruvor, bara för ätandets skull.. Och tog även med mig en sådan där onyttig mellanmålsbars upp hit. Har ju bara lust att "knarka" någonting.. Få ångesten att domna bort lite grann. Få hjärnans muskler att lätta(om man nu kan säga så)...

... Längtar efter en sömntablett. Bara så att jag slipper fortsätta denna dag... Egentligen detta livet..

Men jag släcker ner datorn. Och ser på lite mer serie istället =)

God natt med er <3

Tänker inte ursäkta negativiteten. SKULLE vilja göra det! Men nu har jag äntligen lärt mig en sak... Jag skriver för MIN skull. Bara MIN skull. Men välkomna att läsa ändå ;) 

Lugnare dag idag än igår... Samma känslor. Sådär lite tung i bröstet. Instängd i mig själv. Tjock i skallen..

Men jag har nästan inte tänkt alls. LÅNGT ifrån lika mycket som de senaste dagarna. Vilket har varit skönt. Jag kan stå ut med tunga känslor. Sålänge som jag kan få unna mig själv att slippa ett näst intill exploderande sinne varje dag :)

Hmm. Annars. Just nu sitter jag här och försöker minnas dagen som varit. Vad jag har gjort. Tänkt och känt..

Inte det enklaste, kan jag ju säga! Och att blogga, börjar kännas mer som ett krävande "måste", än ett intresse av ren vilja..

Men det är nog bara tillfälligt. Kanske min variant på bloggtorka =)

Börjar från morgonen.

Efter en natt av serier på mobilen. "Small Wonder" hette den, förresten. Nu när jag kommer ihåg det... Så vaknade jag imorse vid... Ja, kanske niotiden.

Redan från första stund idag, kände jag mig tyst och lite låg. Inte sådär så att jag led världans av det. Men bara så att lusten att kommunicera eller hänga med i vad som händer runt omkring mig, var borta.

Jag åt min frukost. Samma som vanligt. knappt en decilliter naturel lättyoghurt och en halv decilliter musli.. Och ett glas apelsinjuice.

Och sedan gick jag direkt och bäddade ner mig igen.

Sov vidare en stund..

Och klev sedan upp till datorn, och blev sittandes där fram till lunch.

Det blev lunch tillsammans med mamma och pappa. Jag var fortfarande rätt så tyst. Men pratade ändå lite grann.

Sedan fick jag frågan om jag ville följa med mamma på ärenden i stan. Vilket jag blev väldigt osäker på. Jag hade ingen större lust. Och inte heller någon direkt ro till att lämna hemmet..

Men samtidigt ville jag göra det för hennes skull. Hon ville väl ha sällskap.  Och att storhandla själv... Nej, det kändes som om jag ville göra den LILLA saken för henne.

Så efter lite mer datorhäng. Mest BubbleShooter. Ja. Lite bloggläsning. Kolla lägenheter.. Ja, det gamla vanliga, helt enkelt.. Åkte vi iallafall iväg till stan.

Jag tog med mig min lilla bruna ryggsäck. Med bankkortet i. Då jag funderade på att själv köpa någonting när vi ändå var iväg till affären.. Men när vi väl kom dit, kände jag ingen ro till att kolla på varor. Inga tillfällen till att "ta reda på" vad jag ville ha.

... Och det var ju iockförsig bra. Eftersom att jag bara "knarkar upp" alltihop på en gång när jag mår som sämst, om jag skulle köpa något som helst ätbart. Vilket jag vill undvika.

På bilresan, ville ju sociala mamma, prata en hel del. Vilket är någonting som vi är HELT olika på. Särskilt en för mig osocial dag, som denna. Men jag svarade kortfattat och nickade. Det verkade räcka bra. Och så blir det tyst en minut emellanåt. Tills hon hittar på något annat ämne som kanske skulle fungera bättre att prata om :P

Men mamma är van. Pappa är likadan. Sitter eller går hellre i sin egen värld, än att prata, prata, prata.

Det blev iallafall en MASSA handlat!

Och väl hemma, var det bara att plocka upp alla varorna ur IKEAkassarna som vi använder som... Ja, att bära hem matvarorna i. Och in i skåpen med dem.

Sedan blev det mer dator. Nu kände jag av lite jobbiga tankar igen. Men inte ALLS i samma utsträckning eller intensitet som igår! Det var MYCKET lugnare. Men det är ju klart att dessa tunga känslor som man går och bär på, lurar fram lite tankar då och då. Och tvärt om.

Så. Jag skrev ett litet exempel på schema över mitt liv. Vilket första steget kunde vara. Och så vidare. Men jag känner mig fortfarande lika vilsen. Tyvärr.

Skickade iväg ett mail till min kontakt på kommunen. Där jag frågade hur lång tid en sådan här utredning om aktivitet, kunde ta. För att jag är ju som tidigare uttjatat, väldigt otålig och stressad. Men att iallafall veta UNGEFÄR när saker kan börja hända, lugnar ju de värsta känslorna lite grann ;)

Efter en middag under tystnad(från min sida), plockade jag iordning efter middagen. Och satte mig sedan och spelade lite mer BubbleShooter..

Och när jag sedan tröttnade, tog jag med mig dagboken, punktlisteboken, den svarta tuschpennan och bläckpennan, som jag alltid gör, och gick ner och satte mig vid tv:n tillsammans med mamma..

Och där blev jag sedan sittandes tills nu. Då jag skriver mitt sista inlägg innan jag lägger mig i sängen och tittar på några fler avsnitt av Small Wonder...

God natt med er <3

... Det kanske inte blir något riktigt inlägg idag. Något inlägg där jag beskriver hela min dag. Alla tankar som jag rullat. Alla känslor som jag burit..

För att jag finner inga ord. Jag vet inte vad jag ska skriva. Och att blogga, känns lite smått meningslöst. Men att inte blogga, vågar jag inte. Eftersom att jag VET att jag kommer att ångra mig! Och jag vill inte ha någon lucka i bloggen!

Men skit samma.

Jag rabblar dagen. Det blir väl något liknande ett inlägg iallafall.

Jag vaknade imorse efter att ha sett på några fler avsnitt av den där serien, på mobilen.

Åt frukost. Och gick sedan och la mig igen. Japp, det där med att inte gå och lägga sig igen efter frukosten... Ja, det krävs nog mer av livet i övrigt, för att jag ska känna att det är viktigt.

Jag minns inte ifall jag sov efter frukosten. Men jag TROR det. Kan även tänka mig att jag såg på lite fler serier efter det.. Men minnet är svart. Och hela dagen är typ utsuddad.

Lunch. Diskussion med mamma och pappa. Lite datorhäng. Bubbleshooter. Läsa bloggar. Mail från försäkringskassan. Och även svar från personligt ombud... OCH beslut på posten! Angående bidrag till gymkort.

Jag har känt mig väldigt tung idag. Tjock i huvudet. Pressad under jord. Psykiskt svårt att andas. Uppgiven och seg i huvudet. Förvirrad.

Jag har försökt att se. Men vägarna har varit dimmiga. Grumliga. Utsuddade... Borta. Det har bara känts som om jag har befunnit mig i ett litet litet rum. Ett mörkt rum. Tät eller knapp på luft. Svårt att andas. Ett rum vars väggar, sakta pressar sig närmre och närmre mig. Hjälplös och handfallen, kryper jag ihop i ett hörn...

... Det GÅR att ta sig ut. Men jag KAN inte.

Ringde Xsambon, för att få prata av mig lite. Det är BARA HONOM jag behöver just nu. Jag behöver tillbaka dit. Men det som stoppar mig, är mina föräldrar. De stoppar mig inte fysiskt. Men emotionellt. För att jag VET hur dåligt de kommer att må. Hur rädda de kommer att vara... Hur besvikna de kommer att bli... Och hur dum och korkad jag kommer att känna mig!

För att, ett faktum ÄR ju... Allt gick åt helvete gång på gång. På gång. I H*vetets stad. Jag klarade mig inte själv. Och jag tillät ingen att hjälpa mig...

Och mina föräldrars oro, blev besvarad gång på gång... Utan att ha någon möjlighet att hjälpa sin dotter... som bodde 35mil bort.

Jag och Xsambon pratade iallafall en stund. Närmare en och en halv timme. Om allt och ingenting. Mest tjatade jag av mig om hur gärna jag ville dit. Om hur lite jag visste hur jag skulle bära mig åt för att komma vidare i livet. Hur hjälplös jag kände mig utan svar. Utan att veta vilket håll jag skulle ta det första steget... Utan att veta om det NÅGONSIN kommer att ske!

Mer dator. Sedan middag.

Och efter det, ännu mer dator, kan jag tro... Eller kanske inte. Det blev nog lite mer serie på mobilen.

Sedan svarade jag även på Personligt ombuds mail. Hade inte tänkt göra det. Då det oftast känns bättre att bara ignorera allt...

Jag vill ju slita mig loss. Det går ju inte så bra, kan jag säga. Men jag känner mig bara så handfallen. Som en stor och blöt pöl på golvet.. Krälar. Men kan inte samla ihop mig själv till en helhet...

Ja. Sedan blev det lite tv, tillsammans med mamma. Rulltårtbit och en kopp varm kakaomjölk. 14åringen kom hem.

Proppade i mig lite kakor. Ett äpple... Ja. Ville proppa tills jag inte kunde få i någonting mer. Bara för att döva mina hjälplösa känslor. Men nej. Är det NÅGONTING som jag KAN kontrollera och göra för mig själv just nu, så ska jag GÖRA det!

Så nu säger jag god natt.

God natt med er <3

Blev visst ett helt inlägg ändå.

Mina tankar idag, har varit fokuserade på framtiden. Och BARA framtiden. Lite punkter om saker som rört sig i mitt huvud. Intressen. Önskemål. Framtidsdrömmar. I min punktlistebok. Intryck som har samlats i mitt huvud... Men mest som mest(om man nu kan säga så), funderingar kring vilken väg jag borde ta för att ta mig dit jag vill. Och vad det egentligen är som jag borde börja med...

"Vem är jag och vad klarar jag av", har varit en annan fundering.

Inatt somnade jag rätt så sent. Efter att ha legat i sängen och sett på en gammal amerikans tv-serie på mobilen..

Vaknade sedan imorse klockan... Ja, det minns jag inte. Men klev iallafall inte upp förräns vid halv tio. Åt frukost... Men inte under glädje, kan man ju inte påstå!

Nej, jag kom NER, nyvaken, men på ett rätt så bra humör. Började plocka fram frukosten. I samma ordning som jag alltid gör.. Och så när jag skulle ta fram juicen som jag för en gångs skull, kom ihåg att förbereda tills idag. Då jag alltid annars glömmer. Och därför inte har någon kall juice till morgonen... Så fanns den inte där! Jag hade inte tagit ett GLAS av den där juicen. Då jag gjorde iordning den vid lunchtid igår. Och juicen dricker jag till frukosten.

Men den var borta. Och där sitter jag, beredd på att få juice, och nu med matlusten helt bortblåst. Jag blev så låg och skrumpen. Satt i säkert tjugo minuter och bara stirrade. Ut genom fönstret. Ner på bordet... Rakt ut i luften.

Men efter en stund, lugnade känslorna ner sig igen. "Chocken" hade lagt sig, och jag åt min frukost. Men bara lite, så lite. Blev kanske bara en halv deciliter yoghurt och en tredjedels decilliter musli..

Upp på övervåningen. Fortfarande en gnutta missnöjd inombords. Slarvbäddade sängen, och la mig på den och såg på några till avsnitt av den där gamla serien som jag påbörjade igår natt.

Plötsligt hör jag pappa skrika. Skrika så högt som han bara gjorde när vi var små. Sådär så att han nästan hesnar.

Med ett hastigt ryck, stoppar jag filmen. Lyssnar. Och förstår att han och mamma bråkar. "Men han som har blivit så lugn. Detta måste vara illa..."

Jag konstaterar rätt så omgående, att det nog vore bäst om jag satte igång filmen igen. Så att jag slipper höra. Slipper bli orolig. Få ångest... Ja, skjunka djupt.

Såg klart på avsnittet. Och satte mig sedan vid datorn. Minns inte vad jag gjorde. Antagligen det vanliga... Läste bloggar. Kollade lägenheter...

Ja, jag minns inte. Vilket minne jag har fått de senaste dagarna. För att jag kom nämligen på vad den där aktiviteten vid datorn igår, var. Jag hade nämligen suttit och gjort yrkesvalstest och iq-test. Iq-testerna kostade ju iochförsig pengar att få svar på.. Så det struntade jag i...

Så. Vad kan jag ha GJORT vid datorn idag då?

... Skit samma, säger jag om det. Det är väl inte hela världen..

14åringen kom iallafall förbi på mitt rum. Han hade nu kommit hem från sin kompis, och kände väl för lite sällskap..

Man märkte tydligt på honom, att han tyckte att det var jobbigt att mamma och pappa bråkade. Precis som alla "barn", mådde han dåligt och blev osäker av skriket mellan föräldrarna. Mamma grät tydligen, enligt honom. Och pappa.. Ja, honom hörde jag ju långa vägar.

14åringen och jag, började busa lite grann. Fäktas med gardinstången som föll ner från hans vägg för några veckor sedan. Retades med varandra... Medans vi väntade på lunchen..

När pappa väl var redo för att börja med lunchen, gjorde han bara iordning den. Satte igång kaffe och dukade bordet. Värmde bröd från frysen och så vidare...

Men så försvann han! In till mamma som vilade i sovrummet. Då hon jobbade natt igår natt. Och inte kom hem förrän sju halv åtta-tiden.

Tjafsade i ytterligare en timme, kanske... Medans vi(17åringen och henns kille. 14åringen och jag) satt och lunchade själva. Frågade oss då och då, vart de hade tagit vägen. Lite sådär halvfrustrerade. Och busade på, lite grann. För att lätta upp stämningen lite. Obehaget från sovrummet, skulle bara ha dragit ner oss allihop. Inte för att de var högljudda längre.. Men ändå.

Ja. Så efter en timme ca, kom de iallafall. Först pappa. Och sedan, en fem minuter senare, också mamma.

14åringen hade lämnat rummet för några minuter sedan. OCh 17åringen och hennes kille, lämnade när de kom..

Nu blev det iallafall kaffe. Lite lättare stämning. Och pappa och jag diskuterade lite... Räkningar. Att betala räkningar, tror jag att det var... Och igår var samtalsämnet "yrken och pluggning".. Ja...

Efter lunchen, diskade jag iordning. Fyllde diskmaskinen helt, och körde den..

Sedan upp hit. För ett till yrkesvalstest. Sortera bort en massa yrken ur de förslag som jag fick... Och sedan orkade jag inte fullfölja. Då tankarna kom. Och jag blev förvirrad... Eller blev och blev. Det bubblade åter upp till ytan.. Det faktum att jag inte vet HUR jag ska ta mig framåt. Vad som är rätt steg att BÖRJA med... Vem jag är och vad jag klarar av..

Kände bara att jag behöver en stödjande vägledande hand på min rygg, som knuffar mig vänligt men bestämt åt rätt håll...

Hmm. Vad mer?

... Sedan satte jag mig vid tv:n med mamma. Åt matlåda från frysen. Då 14åringen och 17åringen, hade åkt bort tillsammans med pappa och hans jobb, under dagen.

När det bara är mamma och jag som ska äta, blir det oftast någonting ur frysen. Inte mig emot. Då får jag ju lite att välja på, efter smak ;D

Ja.. Därefter blev jag nog sittandes vid tv:n. Men jag minns att jag under dagen, även skickade iväg ett mail till personligt ombud. Bara frågade om hon visste vem man kunde höra av sig till om man känner att man behöver prata med någon. Få lite råd och vägledning. Hjälp att luska ut hur man ska ta sig vidare.. och vart jag hör hemma.. Och sådär...

Jag behöver ju bland annat hjälp att VÅGA. Mer än att bara finna min väg i livet..

Men som sagt. Tv hela kvällen. Och när mamma sedan åkte till jobbet, åt jag lite fika och vindruvor. Drack lite kaffe...

Jo, jag behövde det, kände jag. Tänkte börja proppa. men stoppade mig själv, i skafferiet. Då jag inte ska förstöra för mig själv på det sättet... Inte igen.

Pappa och syskonen har kommit hem.. och nu blir det sängen för mig.

God natt med er <3

Igår var en... Ja, jag vet inte ens hur jag ska benämna den. Men det var en hemsk dag för min hjärna. Den låg bara som en mosad pöl(Ja, om nu en pöl kan vara mosad) på golvet. Och hur mycket jag än försökte "moppa" upp den med händerna, gled den bara rakt igenom...

Ja, vad jag försöker säga, är att jag inte kände någon som helst kontroll över min hjärna igår. Jag hade svårt att minnas saker. Och allt var helt svart. Jag struntade i halva dagen när jag skrev inlägget. Brydde mig inte ens om att NÄMNA vad jag gjorde innan jag åkte hem igår... Och jag glömde min rutinella "Hjärtliga hälsningar D" som jag ALLTID har i slutet av kvällsinlägget. Och inlägget på min tredje blogg, skrevs med tunn stil istället för fet.

Ja, förutom det, så mådde jag även sjukt dåligt. Visste inte vad jag tänkte. Och var fast besluten att förstå hur jag tänkt under dagen. Vilket jag då hade glömt...

Men idag har varit en detso bättre dag. Jag...

Ja, jag tror nog att jag börjar från morgonen, som vanligt =)

Sov väldigt bra inatt. Och vaknade inte förrän niotiden. Klev då, yrvaken, upp och åt frukost... Lite tung i bröstet. Orolig. Men inte så det gjorde ont. Alltså inte så farligt :)

Idag skulle vi nämligen åka till soptippen, pappa och jag. Och det känns alltid lite jobbigt när man vet att man ska göra någonting ensam med någon.. Eftersom att kravet på att vara social, gör mig väldigt illa till mods. Spänd..

Ja. Så ingen "back to bed" idag inte. Nej, nu var det bara frukost. Göra sig iordning. Och sedan vänta på att pappa skulle bli klar att åka.

... La mig dock på sängen, efter att ha suttit på den en stund. Visste ju inte hur länge PAPPA skulle ta på sig!

Men jag låg PÅ sängen. Med kläderna på. Så att risken att jag skulle somna, skulle vara mindre. Ska nämligen försöka vänja mig av med min extra sovstund, nu.

Sedan blev det till att åka. Klockan var halv elva, kanske. Minns inte riktigt.

Men jag hjälpte iallafall pappa att backa in bilen till släpet. Sa till honom när han stod rätt. Vilket inte var det enklaste! Då jag ju inte visste riktigt vart som VAR rätt!

Släpet på plats. Och iväg vi for. Bara pappa och jag. Ensamma i en bil. Lite spänt till en början. Och ju längre tiden går, i tystnad.. Desto mer spänt känns det.

Men idag VAR det faktiskt inte så farligt. Jag tror att jag börjar känna mig såpass trygg med pappa nu, att det fungerar någorlunda att sitta ensam med honom.

Stelnar ju alltid till lite i bröstet. Och ryggen blir lite extra spänd.. Men det lättar mer och mer =)

Framme. Och oron jag hade känt tidigare, för det här med att springa runt på en soptipp som en yr höna, och inte veta vart man ska göra av vad... Ja, den blev inte besvarad denna gången. Nej, idag fanns där hjälpsamma gubbar, som istället för att låta en leta efter dem när man behövde fråga "vart ska den här", kom fram till en själv och var beredd att visa riktningen. Trevliga gubbar, dessutom ;D

Snabbt gick det. Och på vägen hem, var man både nöjd och stolt. Pappa och jag, kallpratade lite grann, första biten. Och det kändes bara en GNUTTA spänt ;) Stora framsteg. Och det faktum att 15minuter av bilresan hem, var helt tyst, och jag mådde bra i det, gjorde ju det hela ÄNNU bättre!

Hemma, blev det lunch.

Och efter det, antagligen datorn. För att någonting annat kan jag inte minnas att jag direkt GJORT idag. Jag har kollat det vanliga... Jag minns jag har kollat någonting annat idag, också. Men minns inte vad det var...

Har iallafall suttit på sängen. Legat på sängen. Bara väntat ut tiden. Tråkat. Funderat och tänkt... en hel del!

Jag har skrivit några punkter i punktlisteboken. Läst bloggar. Kollat lägenheter... Och bävat mig lite för att 17åringen och hennes kille bestämde sig för att komma HIT istället för att åka till Stockholm. Jo, har egentligen inget emot dem. Men de är båda lite speciella. Och tillsammans blir de SUPERSPECIELLA! Och jag har svårt för olika energier som människor utstrålar. Och även röster kan vara ett problem..

Men men. Det gick bra :)

De kom till kvällen. Hade rulltårta med sig. Och vid vår normala tid för film och fika, upprepade vi just det :P Film och fika. Idag blev det en dansk deckare. Och det var mamma, jag och pappa, som såg den. 17åringen och hennes kille satt med en stund. Men bestämde sig sedan för att inta övervåningen. 14åringen åkte på bio med sin kompis, efter middagen.

... Nu skulle jag egentligen bara önska att komma på vad den där "extra aktiviteten" som jag gjorde vid datorn, var för någonting... Hmmm..

Jag kan iallafall säga att jag messade med Xsambon idag.. Kanske var det, det(?)... Kanske inte var vid datorn jag gjorde något(?)..

Men iallafall. Igår när jag mådde som sämst. Men ändå satt och hade kul tillsammans med 14åringen, så messade jag Xsambon och skrev att jag ville vara hos honom... Vilket jag ABSOLUT VILL!!! Jag VILL VERKLIGEN!

Tillbaka. Och idag svarade han med ett såå underbart varmt och gott sms. Jag blev så glad och varm inombords. Trots att jag VET att det bara är tomma ord från någon som bara vill ha mig där. Sedan struntar han i mig. Samtidigt som han är den person i VÄRLDEN, som skulle göra PRECIS vad som helst för mig när det verkligen gäller! Min största trygghet...

Tyvärr 35 mil bort... Men jag vill flytta tillbaka dit. Det vill jag. Jag saknar...

Ja-a.

Med det, säger jag iallafall God Natt. Kanske klarar jag detta livet ändå =) Hur, vet jag dock inte. Men ändå =)

God natt med er <3