Mycket i huvudet, just nu. Mest intryck. Saker som jag sett och snappat upp under dagen. Tankar som fastnat i huvudet. Då jag slarvat med att skriva i punktlisteboken... Men också de saker som inte släppt efter ÄVEN om jag har "punktat" ner dem!

... Men förutom det, så är det ju också så mycket andra saker som etsar sig fast i skallen... Och småsaker som ligger och trycker i bakhuvudet... och skapar pressade känslor med ångest som sällskap...

Ja. Det händer ju för mycket just nu, helt enkelt.

Men vidare.

Igår natt, innan jag somnade, såg jag klart på den där pjäsen på youtube, som jag hade börjat med natten innan... Ja. Efter att ha lyckats sluta oroa mig för presentasken till 21åringen, som inte gick att öppna(!)...

Klev iallafall upp imorse. Helt nyvaken... När klockan ringde, vid kvart i åtta.

Åt min frukost, i tron om att mamma och pappa låg och sov i det öppna sovrummet, några få meter bort..

Tassade sedan upp på övervåningen igen. In på rummet.. Och bäddade ner mig för att sova en stund till.

Sedan klev jag som vanligt upp igen, vid tolvtiden. Då jag hörde mamma och pappa, förbereda för lunch...

Åt lunch tillsammans med dem. Och plockade av och diskade iordning efter det..

Sedan så TROR jag allt att jag gick upp hit och började fiffla på den där presentasken. Testa...

Eller så satte jag mig vid datorn först... Jag MINNS faktiskt inte..

Men DET kanske inte var så viktigt då.

Fifflade iallafall med den där presentasken. Försökte klura ut hur man fick upp den... Men precis när jag skulle börja, hörde jag 17åringen komma hem ifrån skolan... Och JAG blev JÄTTESTRESSAD!

... Jag tycker inte om att göra väsen av mig... Inte när andra hör... Blir orolig. Stressad... Får ångest...

Ja, jag är för försiktig, helt enkelt.. Jag vill inte att folk undrar vad jag håller på med... Eller tycker att jag beter mig underligt... Inte när de inte kan SE vad jag faktiskt gör!

... Och så ville jag inte riskera att "locka någon TILL mig"!

Så. Jag blev bara mer och mer frustrerad, ju längre jag höll på. Ju fler GÅNGER som jag la undan asken i frustration... Och tog fram den igen, av ren envishet.

... Satte igång datorn... Och skrev av mig mina känslor, på denna bloggen...

.. Och nej. Jag hatar inte mina syskon ;) Jag tycker bara inte om att umgås. Förutom om jag SJÄLV VÄLJER det, förståss =)

Efter det. Ja, då började jag skriva ner intruktionerna på Word. Översätta de tyska, mer utförliga instruktionerna... Liksom de engelska, väldigt "veka" instruktionerna... Och så ändrade jag och justerade, så att det skulle bli begripligt.

... Så HUR man gör, VET jag. Det är jag på det klara med. Men att sedan få TILL det(!)... Nej, det tvivlar jag STARKT på. Och det hela bränner HÅL på mig...

Efter det... Hmm..

Ja, jag minns jag satt...

Nej. Nu kom jag PÅ en sak. Det var NU som jag såg klart på pjäsen! Och inte igår natt. Då VAR det väl så. Jag VAR för trött inatt... Annars vet jag inte..

Efter det, så blev det iallafall middag. Då jag kände att jag bara ältade och ältade. Skrev punkt efter punkt... Skrev av mig i dagboken... Och bara samlade tanke på tanke, som störde mig. Press och oro... För mycket på en gång i livet...

Ja, då blev det ner för lite mat. Pannkakor från frysen, blev det idag.

Åt tre stycken. Och satte mig sedan vid tv:n och stirrade.

Osocial och nere... Trött. Och ville inget annat än att stirra rakt ut...

17åringen kom ner. Var lite social... Men det var en jobbig stund.. Ingenting jag visade. Men SA inte heller särskilt mycket när hon pratade.. Svarade bara lite kort. För att inte verka avvisande..

Där blev jag sedan kvar hela kvällen.. Blev lite lättare i sinnet, under kvällens gång... Men fortsatte fånga intryck på intryck.. Och känna mig lite spänd över att jag ville hålla FAST vid dessa tankar som kom... Och märkte att jag inte riktigt orkade...

Åt iallafall den andra delen av min rågkuse från lunchen, och en liten skål med yoghurt, nötter, frön och russin... Och till det, en kopp varm kakao.. Ja, ska väl försöka hålla fast vid den rutinen till VARJE kväll nu. Förutom helgen. Då det kan bli fika eller godis istället. Om jag vill.

En sista notis... innan jag säger god natt.

Jag har oroat mig en del och tvivlat på ifall jag vill GÅ på det där mötet på omsorgsenheten imorgon. Då jag faktiskt inte vet vad jag ska SÄGA. Jag menar. Vad är jag DÄR för? BEHÖVER jag ens någon kontaktperson? Kommer jag att vilja umgås med någon ALLS, när jag har flyttat?

... Men mest av allt... Kommer jag att klara av att framföra vad jag vill ha sagt, på mötet? VET jag ens vad jag vill ha sagt?! ... Kommer det att BLI någon KONVERSATION?

Nej. Allt känns osäkert. Så får se om jag avbokar det.. Men känns ju lite dumt. När det har varit bokat i en månad..

God natt med er <3

Okej. Nu har jag fått hem 21åringens födelsedagspresent..

Då jag inte kunde komma på vad jag ville ge henne från hennes önskelista... och hon även hade önskat sig pengar, tänkte jag göra det lite roligare ändå... Och ge henne pengar..

MEN. Med en sådan här liten rolig träask från coolstuff. Där man kan lägga sedeln bakom en bit plexiglas... Och sedan får hon sitta och försöka komma på hur man får UT pengen därifrån.

Men ja-a.. Det hade ju hjälpt lite om jag SJÄLV hade vetat hur jag får IN den där ifrån BÖRJAN :P

... Ja. Jag känner mig helt lost. Jag vågar ju iockförsig inte FÖRSÖKA just nu. Då folk försöker sova härhemma, och man kanske behöver LÅTA en del... Men det värsta är ju att bruksanvisningen är på TYSKA!

... Ja, jag får försöka imorgon. In ska jag nog allt få sedeln till slut ;D Irriterande bara att jag inte vet HUR. Snacka grubbla, tills jag får något annat att grubbla på :P

... Lite uppstressande. Men det löser sig nog. Är bara rädd att den ska gå sönder medans jag FÖRSÖKER.. Trät verkade så skört.. Men det BORDE ju hålla. Vad är det ANNARS för sport att få ut sedeln?!

Dagen idag.

Orka "prata", EGENTLIGEN...

Men en LITEN sammanfattning ska jag nog orka med.

Började se på en pjäs eller liknande, på youtube, igår natt.. Såg en timme och en kvart. Sedan orkade jag inte ligga på rygg och hålla i mobilen. Koncentrera mig, något mer...

Ligga vaken en stund till...

För att sedan kliva upp till klockan, vid kvart i åtta.. Efter att ha vaknat till, några gånger...

Ja. Jag vaknade någon gång inatt och fick panik, också. Jag hade LEGAT på hela min hand. Och jag vaknade upp och kände att den var HELT bedövad. Myrorna kröp inuti den... Och när jag kände på den med andra handen, så kändes den helt tjock...

Så jag började i panik, slå och slänga med den... Och bli alldeles förskräckt för att jag trodde att den hade dött. Skulle ruttna och falla av xD

Ja. Jag ursäktar mig väl med att jag knappt var vaken :P

Ja. Frukost iallafall. Hungrig. Men ville ändå inte äta mer än vad jag brukar. Läskigt det där, vet ni :P

Upp och lägga mig igen. Sova. Halvsova vidare en stund.. Och sedan kliva upp runt tolv... Ner för att äta lunch tillsammans med mamma och pappa..

Efter lunchen, gick jag nog upp hit och satte mig vid datorn ett tag. Kollade blocket hundar, lite snabbt... Och säkert något mer som jag inte kommer ihåg...

Jo. Jag kollade lite bussmöjligheter, till och från hunddagiset. Både här jag bor nu, och där jag kommer att bo sedan... Då jag fick mail från min jobbcoach idag. Hon hade nu pratat med den praktikantansvarie. Och fått reda på att tisdagar och torsdagar går bra. Och att han hade föreslagit tiderna 0800 till 1200...

Hon ville även träffa mig och planera mig praktik, nu på fredag. Men då jag redan HAR ett möte inbokat på fredag och inte hade någon större lust eller tillit till ork att vara i stan i ÅTTA timmar, för att ha möte i HÖGST två(!)... Så mailade jag, efter mycket om och men. Mycket funderande fram och tillbaka, och frågade om det gick bra någon annan dag...

Sedan kom 21åringen på besök. Hade med sig 14åringen hem..

Jag började packa ner lite fler saker som jag kanske inte skulle behöva innan flytten, i en svart säck...

... Och efter det... Nej, just det ja. Det var innan... Jag tog en dusch.. Och jag kan ju säga... Jag har FORTFARANDE hårbottensproblem! Det vill säga. MJÄLL och HÅRAVFALL! Ja, jag blir inte KLOK på det hela! Och det stör mig som F*N.

Mamma kom hem från affären... Och 21åringen började baka kakor... Själv gick jag, halvt ovilligt, ut och klippte lite skott. Snart skulle ju huspekulanterna komma... Inte för att jag kände mig särskilt otrygg idag... Nu var det ju så många andra i min familj, hemma. Så jag kände mig inte lika rädd för uppmärksamheten.

Men men. Skotten måste ju klippas.

Var väl ute i ungefär en 45minuter... Och de blöta löven, stressade upp mig lite lätt, där de klistrade fast sig på vartenda gren. Likaså dessa långa grenar som bara MEST av ALLT, ville sticka in i mina ögon eller fastna i mitt hår..

In igen... Och husspekulanterna hade ännu inte kommit. En halvtimme sena... Och ingen hade hört av sig till oss, med en uppdatering... Suck och stön...

Men så kom de. Visst var det lite jobbigt, men jag undvek bara att möta någons blick... Och det gick bra, förövrigt. Inga problem alls :) JAG behövde ju inte bry mig ;)

Låg en del på sängen... Om jag inte minns fel... Vilket jag KAN göra, känner jag(minnas fel).

Så vi går vidare. Kan ju bara säga att minnet strugglar nu, i skrivandets skull...

Middag iallafall... Och jag åt mig ALLDELES för mätt. Fick ÅTERIGEN erfara den obehagliga känslan av mättnad... Svårt det där med att finna en balans. Antingen blir man för mätt... Eller så förblir man hungrig.

Tv. Tillsammans med 21åringen, 14åringen och mamma...

Mamma åkte på nattmöte/kvällsmöte. 21åringen åkte hem... 14åringen gick upp på sitt rum... Och JAG satt kvar vid tv:n.

Åt en kaka som 21åringen hade bakat... Och jag kände bara att jag var så MISSNÖJD med dagens ätande... Och känslan av brist på kontroll, gjorde att jag åt mer än vad jag borde. Av onyttigheter. Socker och sött...

Kände mig mer mätt än någonsin... Okej, överdrift.. Men är beredd på att äta mer lagom imorgon.

Oroade mig och ältade lite grann, det här med flytten. Inredning. Vad jag vill ha för saker. BORDE ha för saker... BEHÖVER för saker... Hur jag ska PACKA resten nu, när det tillkommer saker efterhand. När jag inte vill ta FLER kartonger... Men ändå känner att VISSA saker vill jag faktiskt HA, som mamma och pappa ger bort...

... Och så har jag oroat mig lite över att packa FAMILJENS saker(!)... För att DET behöver ju OCKSÅ göras... Och jag tycker att det känns såå SVÅRT att packa saker som inte är MINA.. Då andra inte TÄNKER som jag och så vidare... Hur ska JAG veta vad som ska packas vart(?!).. Och vad som ska vara kvar eller slängas? Och så vidare... SKITSVÅRT.

Ja. Stressen inför flytten, börjar bli påtaglig igen.. Och jag oroar mig för egentliga struntsaker. Sådant som kommer att lösa sig tids nog ändå.. Som jag inte ens kommer att TÄNKA på sedan! Jag kommer att sitta där i min lägenhet. Nöjd med vad jag har åstadkommit...

Och här sitter JAG... Rädd för att GLÖMMA hur jag vill inreda min lägenhet(!) ... Ja, det är kanske lite överdrivet... Lägenheten formar sig med tiden, kära D. Stressa inte upp dig för DET ;)

Prat med mamma.. Och sedan grabba åt mig ugnsformarna som jag ändå till slut beslutade mig för att ta, och gick upp på mitt rum..

Öppnade paketet med 21åringens present i. Kollade på den... Blev orolig för att ha sönder den... Eller för att den ska gå sönder när HON försöker... "misslyckad present"...

... Och här är jag nu.

Säger god natt. God natt med er <3

... Ångest. Ångest. Ångest... Frustration.

Men vi tar dagen från början.

Igår natt.. Eller kväll. Var jag för trött för att orka vara inne på youtube. Iallafall till en början.. Men minns inte om jag lyssnade på musik eller något efter en stund...

Jag skulle ju iallafall skriva ett matschema... Vilket jag inte orkade med... "Hur ska jag äta?" liksom... Skulle också ha skrivit en punktlista över alla intryck jag hade i huvudet... Och om jag inte minns fel, en... Eller ja, just det. Det gjorde jag ju! Jag planerade iallafall morgondagen(denna dagen) igår... På min whiteboard, innan jag klev i säng.

Men som sagt. Trött igår natt.

Vaknade sedan imorse... Ja, innan klockan, tror jag... Kan ju minnas fel, såklart.. Eftersom att jag kliver upp TVÅ gånger per dag, så håller jag inte reda på VILKEN av gångerna som jag vaknade innan klockan.

Ja. Upp och äta frukost. Pappa satt redan och åt. Och mamma joinade oss..

Efter frukosten, gick jag direkt upp och la mig igen. Ville hinna sova åtminstone en timme, innan folket skulle komma och titta på huset..

... Klev sedan upp till klockan, vid tjugo i tio... Och när jag stod här och höll på att klä på mig. Göra mig redo för att lämna huset, såg jag även bilen komma körandes nerför allén...

"Okej. Jag kommer att möta dem... Men skitsamma. Jag går bara förbi"...

Ut genom dörren, och får "ett hej i ansiktet" när jag öppnar ytterdörrarna.. "Hejhej" svarar jag och passerar dem.. Börjar gå nerför(eller borde jag säga uppför, denna gången?) allén. Nu skulle jag gå en timmes promenad, tänkte jag. Bara så att de hann lämna huset igen..

Jag kände mig lite handikappad, där jag gick och stapplade. Försökte komma på ett bra sätt att sätta fötterna på. Att GÅ, för att det inte sklle göra så FÖRJORDANS ont i hälen... Skavsåret sved som SJUTTSINGEN! Och jag hade svårt att röra på benen alls.. Och ändå tog jag jumpadojjorna, för att vinterstövlarna var vad som GAV mig skoskavet.

Ont, ont, ont. Men jag fortsatte gå. Långsamt. Långsamt.. Men inte mig emot. Jag skulle ju ändå vara borta i en hel timme.

Jag gick ner till bron. Och ställde mig och bara glodde. Stirrade ner i vattnet. På vassen som rörde sig i vindens takt..

Och där stod jag bara och gjorde ingenting. Ingen musik i öronen. Trots att jag tog med mig både mobil och hörlurar...Nej, jag hade ingen lust. Ville inte HA någonting i öronen. Inte idag.

Jag hade luvan uppdragen. Hörde att det kom någon gåendes på stavar.. Men hade ingen lust att reagera. Inte för att jag BEHÖVDE det(!)... Då jag inte kände personen som kom. Men när han sa hej, var jag ju tvungen att åtminstone vända mig om lite SNABBT, och svara.

Men. Direkt tillbaka till vassen nere i ån(bäcken?)... Ja, med blicken, dåda :P

Efter en stund. Sådär tjugo minuter, kanske. Kände jag ändå att jag kunde börja stappla hem igen. Jag var ju väldigt långsam idag. Så då kanske jag blir hemma lagom. Och så ville jag inte riskera att behöva hantera en situation då gubben på stavar kommer förbi igen... "Ska man säga hej, igen? ... Eller bara ignorera? ... Skulle någotdera kännas konstigare än det andra? ... För honom? För mig?"

På hemvägen, kände jag knappt av skavsåret. Det hade bedövat sig själv, och jag kände mig BRA mycket mindre handikappad.

Väl hemma. Och jag möter hela gänget(hyresvärdar och husspekulanter), utanför vårt hus.. Vi hälsar inte på varandra. Och jag går bara förbi och in. Vovven deras(hyresvärdarnas) fick dock en snabb klapp i förbifarten.

Skönt, tänkte jag. Lite halvt osäker på ifall de ens hade varit INNE ännu.

La jag mig på sängen och satte youtube på mobilen. Musik och vila. Det var vad jag behövde.

... Fem minuter går... Och så knackar mamma på min dörr. "Det kommer ett par till, om tio minuter"...

Stress, stress. Stress. Frustration och irritation... Ångest. "Vad F*N! Kan de inte ge en en SMULA framförhållning!?... Jag orkar F*N inte gå ut en gång TILL, NUUU..."

Ville stanna inne.. Men visste inte hur jag skulle hantera det hela. Ville bara kunna sätta mig någonstans och gömma mig, tills de hade gått igen... Men vid husvisning, kollar de ju igenom HELA huset! Så det skulle inte finnas NÅGONSTANS för mig att sitta ostört.. Och den sociala situationen, kändes omöjlig att hantera.

Jag funderade lite grann på att bara sätta mig i vardagsrumssoffan och stirra. Inte låtsas om att de kommer... Men rädslan att dra någon som HELST uppmärksamhet till mig, gjorde att det inte kändes möjligt.

Så. Jag ställde mig och stirrade i hallen, en stund. Försökte tänka.. Men kunde inte komma fram till NÅGON möjlig lösning. Frustration. Bultande hjärta... Hjälplöshet... Irriterad på våra hyresvärdar som "råkade GLÖMMA nästa par som skulle komma"..

Jag drog iallafall på mig sandalerna... Ja, DET kanske inte skulle störa min häl så mycket! ... Och så gick jag upp på övervåningen för att hämta min mobil. Drog med mig jackan, när jag ändå var där..

Och ut jag for. I RASK takt denna gången. Fort gick det.. Ja, frustrationen gjorde nog sitt. Och stressen också.

Gick på stora vägen. Tänkte gå in på skogsvägen, precis över gatan. Men där såg jag en av grannarna... Hon med siberian husky hunden och den relativt nyfödda sonen... Så jag ville inte gå dit... Ingen lust till att prata.

Fortsatte istället på stora vägen. Till den andra änden av skogsvägen.. Och där satte jag mig ett par meter in i skogen, och bara satt. Stirrade. Tänkte. Irriterade mig som f*n...

Efter ungefär tio minuter, messar mamma... "de kom inte. Så du kan komma hem igen"... IRRITERAD.

... Så jag satt kvar en stund till... Bloggade lite snabbt. Bara för att få ut den VÄRSTA frustrationen. Och tog mig sedan i kragen. Gick hem igen. Snabbt. Jag ville ju hinna äta lunch tillsammans med mamma och pappa.

Bättre humör, under lunchen. Diska efteråt, som vanligt...

Och sedan blev det dator en stund. Började beställa hem alla dessa julklappar och presenter. Efter att ha kollat runt lite på Fyndiq, efter olika inredningsprylar och så vidare. Då jag funderade väldigt mycket över hur jag ville att det skulle se ut i min lägenhet. Vad jag behövde och ville ha... Mycket intryck och sådär i mitt huvud... Som stressade mig lite grann...

Beställde iallafall hem alla julklappar och presenter idag. SOM jag har oroat mig för dessa! Och nu har jag äntligen lyckats! Behöver inte bry mig igen, förräns jag ska hämta ut dem på posten ;)

Efter det. Ner och hjälpa mamma packa upp varor ur kassarna.. Prata lite med HENNE.. Och sedan upp hit igen. Vila.. Bara ligga på sängen. Vila.

Middag.. Mamma gjorde iordning efter middagen. Då jag bara satt och stirrade vid köksbordet.. Väntade ut tiden. Och undvek 23åringens X, när han kom och lämnade hem 14åringen... Ville INTE riskera att behöva prata!

Vila igen. På sängen.

... Och sedan VET jag inte om jag satt vid datorn någonting. Minns iallafall att jag kollade blocket hundar, lite snabbt..

Men då jag var väldigt frustrerad under middagen, tror jag nog mest att jag låg i sängen och lät tiden gå. Trött som jag var..

Ner för lite tv tillsammans med mamma...

Skriva lite i punklisteboken. Då jag känner mig stressad och tankspridd... Bli ännu mer frustrerad och ångesttyngd(om man nu kan säga så), på 17åringens tjatande och repeterande fram och tillbaka... "Jag lovar att varken mamma eller jag är döva"... Ja, det gnager i öronen, kan man ju lugnt säga. Och sakerna hon säger, är ju inte fjärillslätta, precis. Det ska bli SKÖNT att komma till eget! Då slipper jag lyssna på sådant som får mig att må dåligt... Och jag behöver inte få skav i öronen av höga ljud.

Lite dagbokskrivning för att lätta på frustrationen.. Och sedan upp hit för att gå och lägga sig. Sova. Och vänta in morgondagen.. Med ÄNNU en visning!

God natt med er <3

Just det ja. Jag skrev ett matschema idag. Så nu ska jag försöka börja äta ÅTMINSTONE kvällsmål igen! Då jag nästan är ständigt hungrig nuförtiden... Och DET kan ju inte vara bra! Då är det bättre jag fyller på en extra gång på kvällen ;)

Jag har såå mycket intryck i min skalle just nu... Och jag vill bara sova.. Välkomna morgondagen.

Men nog om det.

Dagen idag.

Jag vaknade imorse, vid kvart i åtta, som vanligt. Åt frukost. Och gick sedan och la mig igen...

Ja, gjorde jag inte DET, så har det helt enkelt blivit en vana att skriva det :P Jag minns inte riktigt. Och jag orkar inte tänka efter.

Drömde konstigt, minns jag iallafall att jag gjorde... Men får inte ihop tillräckligt mycket minnesbilder, att jag kan sätta ihop det i text..

Så. Vidare.

Jag klev iallafall upp igen, vid halvtolvtiden, tror jag.. Vid det här laget, hade jag redan fått ett mail av min jobbcoach, som skrev att hon skulle kontakta den praktikantansvarige på hunddagiset.. Och så skulle hon och jag ha ett möte sedan, innan jag börjar. Planering.

Åt lunch tillsammans med mamma, pappa, 20åringen.. och hans tjej.

Satt länge vid lunchbordet. Trots att jag bara åt en halv rågkuse till lunch. Och en halv kopp svart kaffe till det.

Men jag vet inte riktigt. Åt den ena halvan... Och så fick jag ingen lust efter det. Jag kände ingen som helst mättnad. Nästan lite hunger, faktiskt.. Men jag hade inte en TANKE på att äta den andra delen som låg tjugo centimeter ifrån mig..

Och vad jag inte HELLER tänkte på, var att jag skulle PROMENERA i två timmar idag! Inte bra att gå hungrig från lunchbordet då...

Men iallafall.. Satt och drog ut på tiden ORDENTLIGT vid lunchen idag. Lyssnade på när de övriga runt bordet, pratade. Och skrattade till, då och då.

Sedan blev det... Ja, disken som vanligt, såklart. Men dator efter det.

... Jag minns inte riktigt vad jag gjorde... För att jag kan inte minnas mig ha gjort egentligen NÅGONTING på datorn idag..

Däremot svarade jag på mailet från jobbcoachen, lite snabbt. Då... Ja, jag minns inte riktigt vad jag svarade på...

Men det är ju strunt samma. Vi går vidare.

Sedan blev det iallafall till att städa badrummet. Då det skulle komma en familj och titta på huset idag... Vid tretiden.

Så jag stressade mig igenom det... Och sedan väntade jag ut tiden lite grann... Framför datorn. Vad jag minns. Men minns inte alls vad jag gjorde.. Konstigt det där... Vad är det jag missar(?)...

... Ut för en promenad iallafall.. Långa rundan, skulle det bli. Och jag väntade mig en promenad på MINST två timmar!

Musik i öronen. Bandit Rock är vad som gäller hos mig just nu. När det inte är youtube.

Men jag blev snabbt trött. Jag var stressad, fastän jag ville gå så långsamt som möjligt, för att inte riskera att "besökarna" var kvar när jag kom hem igen.

Men... Ja, jag var lite stressad. Tog inte in omgivningen, och kunde inte heller komma in i det dagdrömmar-och fantiserarläget.. Det var bara trögt i skallen..

Jag mådde inte DÅLIGT så, PSYKISKT. Men däremot så blev jag väldigt trött och utpumpad av att knappt ha ÄTIT något under dagen... Där jag gick med min reflexväst i handen...

.. Det blev mörkare och mörkare, under promenadens gång. Och hemlängtan gjorde sig lite påmind, i bakgrunden av oron att de fortfarande skulle vara hemma när jag kom hem..

ÄNTLIGEN hemma.

... Och där var BARA mamma ;) Skönt.

Hon satt dock och pratade i telefon. Men jag drog bara av mig mina vinterstövlar som ger skoskav. Tog med mig min post upp... och rev upp kuvertet från arbetsförmedlingen..

Det var en ny handlingsplan. Ingen stor grej EGENTLIGEN. Då det bara stod att jag hade aktivitet på annat håll för tillfället, och att jag skulle höra av mig till dem när jag var redo för en planering DÄR.

... Ja. Och sedan lite info om min situation och bakgrund.

Ner för att äta middag. VÄLBEHÖVD sådan! Klockan var fem... och jag hade bara ätit ca en decilliter naturell lättyoghurt, med en halv decilliter russin, frön och nötter... Ett glas apelsinjuice... och en halv rågkuse med kokt ägg... På HELA dagen!

Jag valde iallafall en matlåda med spaghetti och köttfärssås ur frysen.. Och efter HELA den portionen(!).. Fortfarande ingen större mättnadkänsla...

Men ett glas mjölk till det... Och jag var nöjd. Imorgon ska det nog allt bli en bättre "ätardag"... Jag har nämligen funderat på, att eftersom att jag bara äter en HALV rågkuse till lunch nuförtiden, kanske jag kan ta den ANDRA halvan till kvällsmål(?)... För att, eftersom att jag är en vanemänniska, och har ätit väldigt lite till frukost enda sedan jag flyttade hit, så kan(vill jag inte öka på den... Och inte heller lunchen, tycks jag få i mig mer än just "det jag vill"... Men KANSKE klarar jag av ett kvällsmål denna gången. Annars kan jag ju inte förvänta mig någon viktuppgång efter all denna tiden av försök.

"Ät mer". Det borde vara enkelt... Men det ÄR nog någon rädsla därbakom..

Efter middagen(som åts framför tv:n), blev det tv resten av kvällen.. Jag stack bara upp på övervåningen och hämtade min punktlistebok, dagboken och min penna..

Sedan blev det mamma och jag framför tv:n... Jag var lite småhungrig och ÄR det nu också.. Men det har typ blivit en vana att gå och lägga sig hungrig... Skärpning, kära D!

Ja. Med det säger jag god natt. Ska göra ett schema för morgondagen. För lugnets skull. Både matschema.. Och ett att-göra-schema ;)

... God natt med er <3

Och kanske lite punkter om alla intryck i mitt huvud. Så att jag kan bli av med "förvirringen"... Eller vad man nu ska kalla det ;) 

Okej.. Såå trött.

Så jag tar bara och rabblar dagen "lite kort"..

Ja-a... Det kanske faktiskt BLIR lite kort idag.. För att jag är inte helt säker på att jag kan komma ihåg hela min dag..

Men jag kan allt komma ihåg att den har varit bra. Att jag varken har störts något särskilt av varken tankar eller känslor ;)

Klev som vanligt upp till klockan imorse. Klockan kvart i åtta.. Åt min frukost, som vanligt... Och gick sedan som vanligt och la mig igen..

... Jag klev upp igen, runt halv tolv-kvart i tolvtiden.. Då jag trodde att det snart kunde bli lunch.. Möttes av mamma som dammsög, och pappa som jobbade på... med vad han nu jobbade på med... Alltid inför flytten..

Ingen lunch ännu, alltså.

Nej. Nu fick jag istället frågan, ifall jag kunde hjälpa honom med att flytta fram trädgårdsmöblerna nu.. Vilket jag såklart skulle göra.

Så. Vi började bära stol efter stol. Skitiga och danna. Efter naturens... Ja, alla träd och sådär. Löv och pollen. Så som det BLIR när man har möblerna står under träd i flera månader i sträck.

Jag försökte bära dem så långt ifrån kroppen som möjligt.. Men stora stolar med långa ryggstöd... Ja, det var otympligt..

Efter det, blev det bordet som skulle flyttas. Det var ju inte så svårt... Pappa på den ena sidan. Och jag på den andra...

Och när vi nästan var klara, kom 14åringen ut och skulle hjälpa till..

Så då hjälpte jag HONOM att flytta stora, tunga plank, bort till högen av trä, uppe vid det stora vita godset, några tiotals meter bortför allén..

Det var inte det enklaste. Tunnt som självaste f*n... och jag kände bara att sista biten gav mig mjölksyra i både skuldror och axlar..

... Ja. När vi stod där borta vid trähögen, och 14åringen lät mig få den stora äran att lyfta dessa stora träbitar de sista meterarna, mötte vi 23åringen på vägen.. Hon skulle komma och hälsa på idag.. Mest för att ta tillvara på lite saker härhemma. Nu när vi ska flytta härifrån. Både hennes egna grejer och lite saker som mamma och pappa ville bli av med..

Det var en annorlunda känsla idag. Att syskonen kom och hälsade på.. När jag först såg 23åringen komma där på vägen, fick jag en känsla av vagt missnöje.. "Ånej..." liksom.. Men det gick fortare än kvickt, över.

Vi började prata och busa. Skratta. Jag, 14åringen och 23åringen.. Började planera fars dags present. En upplevelse, hade vi tänkt oss..

Vi gick iallafall hem tillsammans. Den korta biten nerför allén..

Och när vi kom fram, blev jag med ens lite osäker.. Jag visste ju att pappa ville ha hjälp igen... Men inte NÄR.. "Nu på en gång?" ... "Eller vad tänker han?"...

Osäkerheten gjorde att jag inte orkade vänta.. Så jag gick med de andra in, och bestämde mig för att äta lite lunch.. Då jag var hungrig, och jag fick veta att mamma och pappa hade tagit en tidig lunch idag..

Syskonen joinade mig. 23åringen, 14åringen, 17åringen... Ja, och så hennes kille..

Jag hann äta en överdel av en franska... Tror jag att de kallas. Antingen DET, eller fralla..

Och sedan fick jag se genom fönstret, att pappa gjorde gester om att han behövde hjälp. Så jag rusade ut. Nu skulle vi tvätta av möblerna ordentligt.. Eller ja. Han duschade av dem med högtryckstvätten, och jag hjälpte till att vända på stolarna och sedan att vika ihop dem.. Eller fälla ihop dem, kanske det heter.

... Och så blev min sista uppgift för dagen, att bära upp två vita platsstolar till garaget.

In till syskonen igen.. Och nu blev det till att fixa med den där presenten till pappa, som vi hade pratat om. Så vi invaderade mammas och pappas hobbyrum. Lekte hemliga agenter... Eller ja. Vi var iallafall på hemligt uppdrag.. Vi hade jättekul och alla skrek till, i panik, varje gång som någon närmade sig hobbyrummet :D Detta var ju topphemligt :P

Ja. Vi hade kul. Roligare än vad jag haft på länge, när syskonen har kommit över.. Jag som oftast mår dåligt av denna "påtvingade" kontakt... Men idag kanske DET var just vad jag behövde ;)

... Dock så är ju jag, jag. Så jag stod ju där och stampade lite lätt av rastlöshet och längtade tills vi var klara, mellan dessa skrattattacker och busiga ord.

Klara. Och jag gick upp på rummet. Stängde dörren om mig och la mig på sängen en stund. Utpumpad. Trött. Seg..

Satte på musik på mobilen och la mig för att vila en stund...

Sedan blev det middag..

Och så kom 21åringen, PRECIS när jag skulle börja diska och göra iordning. Tjugo minuter för tidig.

Men jag fortsatte ändå. Gjorde klart..

Och efter det, kollade vi lite grann, på de saker som vi kunde ta ur mammas och pappas köksskåp om vi ville. Jag 21åringen och 23åringen.

Jag hittade faktiskt en till skål, som jag ville ha. JÄTTEFIN. Men det fick bli det enda. Då jag vill ha med mig så lite onödigt som möjligt när jag flyttar.. Och så en påse bestick. Eftersom att DET är något som jag behöver.

Funderingarna började snurra. Och jag började försöka reda ut i mitt huvud, vad det egentligen är jag HAR, och vad jag kommer att BEHÖVA. Vad jag vill köpa nytt... Och hur jag vill HA det med allt...

Fika. Tårta. Då det var fars dag.. Även här, höll jag mig relativt pigg och glad.. Det var ju inte så att jag bara LÄNGTADE tills jag kunde smita ifrån. Nej inte DENNA gången. Idag kändes det faktiskt helt okej att umgås med familjen.

Efter fikat, skulle jag diska. Som vanligt.. Men blir avbruten mitt i. Av att jag ska joina 23åringen när hon kollar igenom gardiner. För att se om det fanns någonting som JAG ville ha.

Och det fanns EN intressant. Bruna, naturfärgade, långa gardiner.., Dem ville vi båda ha. Men det var ju inte så viktigt. Så vi sa bara det att vi får ju låna dem av varandra ;)

Fortsätta med disken... För att sedan stänga in mig på rummet igen. Sitta en stund vid datorn...

Minns inte riktigt vad jag gjorde.. Men jag kollade iallafall hundar på blocket...

Ner för att sätta mig vid tv:n, när syskonen lämnade huset. Vila. Avkoppling. SKÖNT.

Mamma satt med... och vi pratade om hundar.. Medans vi väntade på att pappa och 14åringen skulle komma hem igen..

Sedan började vi se på filmen på kanal 4(tror jag allt att det var), i vetskapen om att vi skulle bli störda av 20åringen och hans tjej, som skulle komma på besök senare under kvällen..

Ingenting som JAG såg fram emot. Nu fick det vara bra med kontakt för idag.. tyckte jag. Och även mamma, som hellre ville se på filmen, om hon inte hade lovat 20åringen att de fick komma.

... Och så slutade det med att de KOM. Försvann upp på övervåningen direkt. Kom ner igen, strax därefter. Varpå 20åringen skulle duscha... Tjejen hans, hamnade i soffan med mamma, pappa och mig... Och när han var klar, gick de båda upp och la sig..

Japp. Givande umgänge :P

Men vad som fastnade i MITT huvud, var ångesten för att de skulle SOVA här.. Vilket jag INTE hade räknat med...

Men nu blir det iallafall sängen. TRÖTT. God natt med er <3

Kan livet börja här? ... Kan det vara så bra?

... Jag ser fram emot vad som komma skall... Eller som komma KAN... Men med försiktighet..

För att man vet ju aldrig. Antingen så går det bra.. Eller så går det dåligt...

... Men jag ser fram emot att få ett eget boende.. Att få sköta mitt eget hem. Finna min egen stil.. Möblera och detaljera efter eget tycke..

Jag ser fram emot att börja laga egen mat. Att tvätta kläder.. Och diska... Ja, det gör jag ju redan. Diskar, alltså..

Och så ser jag fram emot att sitta och njuta i mörkret, med tända ljus... Musik uti högtalarna.. På det mest UNDERBARA vis...

... Jag ser fram emot att börja träffa hundar. Klappa deras päls.. Prata med dem.. Krama dem... Och lära dem nya saker, på lugnaste vis..

Jag ser, på sätt och vis, fram emot att börja passa min mammas kusins lilla hund.. Trots att han, iallafall tidigare, var som han var... Busig och bångstyrig. Retsamheten själv :P

... Ja, jag ser faktiskt FRAM emot alla dessa saker... TROTS att jag inte litar på mig själv så mycket mer än en SMULA.. TROTS att det hela känns jättejobbigt, ur det perspektiv att jag inte litar på omvärlden, det MINSTA... Jo, lite tillit kan jag nog känna :)

... Men jag är redo att chansa. Ge det en ny chans att fungera... Ge mig SJÄLV en chans att klara det här... Utan att lägga mig pladask och vända på hela alltet ;D

Men. Dagen idag.

StandUpKomedi, igår natt.. Sedan musik tills jag somnade(om jag inte ljuger nu)...

Vaknade till klockan, imorse klockan kvart i åtta..

Åt frukost... Med mamma och pappa runt bordet..

Upp och lägga mig en stund till.. Men jag satte klockan på kvart i elva. Eftersom att pappa, mamma och 14åringen skulle åka iväg till någon föreställning av något slag, strax där vid lunchtid.. Så lunchen skulle vi äta tidigare.

Ner för lunch, när klockan ringde..

Lite småprat om hunddagiset.. Med mamma och pappa. Då det kändes liiite ljusare och lättare denna gången.. För en gångs skull, kunde vi prata om sådana här saker... UTAN att de ska säga någonting som sänker mig totalt ;)

Diska iordning efter lunchen...

Och sedan upp hit för att sitta vid datorn en stund. Efter att ha vinkat av mamma, pappa och 14åringen..

Minns inte riktigt vad jag gjorde. Mer än att jag la in en viktbild här på bloggen... Men NÅGOT mer gjorde jag nog. För att klockan hann bli lite mer än tolv, innan jag började förbereda mig på att sortera och packa det sista ur den osorterade kartongen.

... Jag satte till en början, klockan på en timme. Ja, timern på mobilen... Men då jag blev stressad av den, och det inte hjälpte att vända mobilen upp och ner(så att skärmen låg neråt mot bordet), så stängde jag av den till slut.. Jag hade ändå konstaterat att detta kommer att ta MINST en timme, innan jag är klar!

Den här gången använde jag mig av en annan strategi. Istället för att låta alla saker trängas i sängen och bli helt OMÖJLIGA att sortera, la jag upp kartongerna på sängen... och sorterade sakerna på golvet.

Sorterade allt i olika högar... Och började sedan fylla en ny stor kartong. Skriva vad jag la i den, allteftersom... Och sedan placera ut passande saker i de halvfulla kartongerna.

... Och gissa vad :P Jag blev KLAR med mitt rum idag ;D

Japp. Det ser enligt mig, fortfarande jättestökigt ut. Och inte ALLS som om jag är påväg att flytta. Men faktum är, att alla saker som står framme i mitt rum nu, är sådant som jag inte kan ta bort förrän dagen då jag ska flytta..

Och i garderoben står kartongerna uppstaplade mot båda sidor av väggen. Snyggt och prydligt. Vilken synen av, ger mig ett leende på läpparna =)

... Klockan var halv tre.. Och jag bestämde mig för att INTE klippa några skott i allén idag heller.. För att jag ansåg mig ha GJORT min insats för dagen, idag... Och ville nu förtjäna vila :)

... Satte mig vid tv:n. Ja, i några timmar. Bara satt och... Ja-a. Satt.

Blandade ihop lite av vispgrädden från våran våffel-och ärtsoppemiddag häromdagen, med kakao och lite mjölk... Och så tog jag en banan och doppade i.. JÄTTEgott =P

.. Hungrig efter en tidig lunch, och lyftandet av kartonger fram och tillbaka. Så det smakade bra ;)

Middagen väntades strax efter halv fyra..

Idag var det 17åringen och hennes kille som lagade mat åt oss. Och de gjorde det med glädje för ansvar.. Ja, när det gäller min syster, som nästan aldrig får chansen att vara vuxen, med föräldrar som bara ser diagnoserna i henne, så är det såå kul att se henne blomma upp när hon väl får göra någonting ansvarsfullt för någon annan =)

Hon var glad och framåt(Vilket hon ALLTID är, iockförsig)... Och det strålade stolthet i hennes ögon.

De lagade tacos... På ett helt annorlunda sätt än vad vi gör härhemma... Och det var sant. Det piffade upp det hela REJÄLT. Gott med lite ombyte ibland. Någonting nytt, liksom.. Och så ENKELT ändå!

... Killen hennes, diskade efter maten också. Vilket jag hade förväntat mig att JAG skulle få göra. Då de båda är väldigt slarviga.. Men även HAN, var framåt och pigg idag. Han diskade både tallrikarna, besticken, stekpannan och allt annat!

... Vilket jag iockförsig diskade om sedan. Då det faktiskt inte blir riktigt rent när han slarvar sig igenom det.. Men tanken var god. Och jag sa ingenting om att jag diskade allt en gång till. La bara tillbaka det i diskstället sedan.

Nej, jag hade INTE sett fram emot att ha 17åringen och hennes kille här i helgen. Mår alltid lika dåligt när de ska vara här. Då det låter så mycket. Skrattar, busar eller tjafsar...

Men det har ändå varit lugnt idag. De båda har varit lugnare... och jag har kunnat sitta för mig själv i vardagsrummet.. Medans de satt tillsammans i allrummet.. Frågade om jag ville vara med.. Men annars märkte jag knappt av dem. Förutom vid middagen.

Satte mig vid tv:n igen, efter urplockningen ur diskmaskinen och diskningen..

Skrev lite i punktlisteboken. Ältade hunddagis.. Och oroade mig lite grann..

Ja, just det. Gjorde ett schema idag, också. Om hur det skulle kunna se ut när jag har flyttat sedan. Hur en normal dag och vecka kan se ut... Bara så att jag vet vad jag har att förvänta mig..

.. Men iallafall. Mycket tankar om hunddagiset. Om min mammas kusins hund... Om livet i den nya lägenheten... Ja, men mest om hunddagiset...

.. Mamma och pappa.. Ja, och 14åringen.. Kom hem vid åttatiden. Vartill jag gjorde iordning kaffet... Och var tvungen att slita mig från slutet av den spännande filmen, som jag höll på att se :(

Men men. Nu blev det fika :) Och annan film. Lite naturgodis... Och ja-a...

Sedan VAR det nog inte så mycket mer.

Så. God natt med er <3

Tackade... Skrev iallafall till min jobbcoach idag, och tackade ja till en praktikplats på hunddagiset.. Så nu blir det till att försöka ;)

Oj. Lång dag idag.

Eller kanske egentligen inte så LÅNG.. Men jag har känt mig väldigt sliten mellan två världar. Den ena, där jag är vuxen, arbetar och sköter hushållet. Där jag mår bra och tar ansvar för mig själv och mitt eget liv. En värld av hopp och glädje. Kärlek och gemenskap... Ett liv av värde...

... Och den andra. Där jag befinner mig nu. Där hoppet är näst intill frånvarande. Där jag känner mig liten och svag. Rädd för min omgivning. Den värld, där jag inte tar mig någonstans. Inte vågar någonting... Där jag förstör mitt liv, helt och hållet... Ett liv där framtiden är svart. Och livets... "utgång" vill jag säga... Men jag tror inte att det är ordet som jag söker... Men iallafall... Är oviss..

Men vi tar dagen ifrån början.

Gårnatten minns jag inte mycket av... Mer än att jag först såg på StandUp på mobilen... För att sedan försöka sova... Och till slut, sätta på lite musik på youtube. Som sedan fick rulla tills jag inte orkade hålla mig vaken längre...

Vaknade imorse när klockan ringde.

Klev upp och åt frukost. Klockan var som vanligt, kvart i åtta..

Sedan blandade jag iordning min kakaomjölk... Bara för att det skulle bli enklare att skaka ut den till en slät dryck sedan... Ja, jag tänkte att kakaon skulle få tid på sig att smälta ner i mjölken..

Onitressant. Ointressant.

Så. Vi går vidare.

Kröp ner i säng igen... Vilade en stund till. Men väckte mig själv, varje kvart ungefär, för att kolla klockan..

Orkade till slut inte ligga kvar längre. När det var ungefär fem minuter kvar tills klockan skulle ringa igen.. Den var då fem i halv elva... Då jag skulle kliva upp och göra iordning lunchen.

Sedan blev det att gå iväg till bussen... Halvt ovillig.. Ja, egentligen HELT ovillig. Jag var INTE sugen på att gå till något hunddagis idag.. Jag var RÄDD och stressad.. Jag ville inte TRÄFFA någon där. Inte dra åt mig deras uppmärksamhet... Inte få några förväntningar eller förhoppningar på mig...

... Men jag kunde inte heller dra mig ur NU. Jag menar. Jag har kämpat för detta. TJATAT efter detta... Jag har fått HJÄLP att ordna denna praktiken nu.. Detta studiebesöket på det ställe som jag velat till, i flera MÅNADER..

Ja. Så nu fick jag allt göra MIN del i det hela OCKSÅ.. Och det var att åtminstone gå DIT när hon hade ordnat det åt mig!

... Men visst var jag orolig och hade lite ångest... Visst snurrade tankarna av ovilja och den starka önskan om att det skulle råka bli inställt... Där jag gick på min väg mot bussen..

Att bussen skulle vara försenad. Inte komma.. Ja, vad som helst!

Bara så att vi kunde skjuta upp det ett tag, tills jag hade mer tid. Större ork.. Bara fram till några veckor efter flyttarna. Min familjs... Och min egen..

Jag gick till biblioteket, medans jag väntade på att det skulle bli dags..

Satte mig därutanför i stensalen... som jag brukar kalla det... Och åt min lunch..

Stressade som F*N, dit. Då jag trodde att allt skulle ta längre tid än vad det gjorde... Att vägen mellan biblioteket och min jobbcoaches kontor, var längre än vad den var..

Men blev sedan klar med lunchen, en kvart tidigare än vad jag hade tänkt börja gå dit..

Satt och väntade ut tiden.. Funderade säkert lite grann.. Kände av lite rädsla.. och ovilja.. Men gick sedan dit, med raska steg..

Plingade på deras dörrklocka... Och några SUPERtrevliga kvinnor, öppnade dörren och lät mig vänta på min jobbcoach som inte befann sig på kontoret..

Ut till bilen där hon satt och väntade på mig, efter att inte ha hittat någon parkeringsplats.. Och så åkte vi iväg...

Hon småpratade lite grann. Och jag fick en HELT annan bild av henne denna gången.. Ja, det är ju andra gången jag träffar henne nu.. 

... För det första, SÅG hon annorlunda ut... Äldre. Eller rättare sagt.. Jag SÅG henne aldrig så BRA förra gången. Då jag alltid tittar någon annanstans när jag är på möten..

... Men förutom det, så var hon mycket varmare och mer avslappnad, den här gången. Kändes det som. Hon var mer som en "vanlig människa"... ... Vilket gjorde även MIG, liiite mer avslappnad :)

Hon pratade.. Och jag svarade kort. Hon pratade igen.. Och jag svarade lika kort.. Men för varje gång, med en liiite tryggare och lugnare känsla inombords..

In på hunddagiset. Vart vi blev "inledda" av en annan tjej från FIA, som hade arbetstränat där ett längre tag, verkade det som..

Vi blev sedan runtvisade av en yngre man.. Som visade oss de olika "områdena" eller rummen.. Han pratade lite grann. Berättade om vad som hände under en dag, på det där stället... Vi fick se boxarna där hundarna, vid det tillfället, befann sig... och vilade efter lunchen..

... Och sedan gick vi igen..

Jag stod mest och stirrade. Kände mig obekväm bland praktikanter och personal... Och kände mig föga(är det rätt ord?) osäker på om jag skulle klara av att börja praktisera där ALLS.. Jag menar. Hundarna. Ja visst! Självklart. ÄLSKA.

... Men jag vet inte om jag skulle våga GÖRA särskilt mycket. Ta för mig... Eller ens gå DIT... När jag känner mig såå obekväm och osäker bland alla människor på platsen!

... I bilen, pratade vi lite försiktigt igen.. Men jag kunde varken säga ja eller nej, till denna praktikplatsen... Men väldigt nöjd med vem jag fått som jobbcoach DENNA gången, var jag iallafall.. Hon är trygg och vänlig =) Min förra... Nej, henne trivdes jag INTE med.. Men kanske fick hon aldrig någon ärlig chans då, heller...

Vi bestämde iallafall att jag skulle maila henne på måndag, och säga hur jag känner. Om jag vill ha platsen eller inte.. Vilket jag lovade att göra..

... Fundera. Fundera. Fundera. Grubbla. För-och nackdelar... Varför. Varför inte... Göra punktlista och plus-och minuslista... Må lite dåligt över hur jag känner jämtemot min mamma... Ja, allra helst mamma. Hur icke förstådd jag känner mig... Och hur lite stöd jag känner att jag kommer att få, då jag kanske behöver det som mest...

Men jag tror iallafall att jag har beslutat mig för att försöka.. Känner jag att det VERKLIGEN inte fungerar.. Att jag mår JÄTTEDÅLIGT... Eller ifall hela livet håller på att braka samman... Ja, då är det ju bara att lägga det åt sidan.. Försöka gå andra vägar..

Men jag måste FÖRSÖKA. Nu när jag äntligen har fått det som jag vill. Praktik på HUNDDAGIS ;D

... Jag får ta mig igenom det ;)

Efter det.. TROR jag att jag la mig på sängen och såg på StandUp på mobilen... Eller kanske inte..

Nej, jag satt nog fortfarande här, förresten. När 17åringen kom och knackade på min dörr. "Mat".

... Ner för att äta. Diska och göra iordning efter middagen..

Och sedan, upp hit.. För att.. Typ... Ja, nu var det nog StandUp.. Om jag inte satt vid datorn en stund till, först.

StandUp. Iallafall.

För att sedan bli avbruten av pappa som sa att det var fika och film.

Jag drack lite kaffe. Då jag inte kände behov av varken fikabröd eller yoghurt..

... Och sedan, under kvällens gång, blev jag väldigt sugen på att äta yoghurt med cornflakes.. Så det ska jag försöka komma ihåg till frukost imorgon... Vilket inte är så sannorlikt att jag gör :P

Lite tv. Tillsammans med mamma, och en stund, pappa..

Och nu blir det sängen. Lite StandUp på mobilen, tror jag.

God natt med er <3

... Vet inte vad jag har lust att dela med mig av idag... Det är ju bara samma sak hela tiden... Och jag börjar bli trött på mig själv.. Trött på att skriva det... Och trött på att låta hjärnan rabbla samma sak varje dag..

Så, därför börjar vi. Jag rabblar dagen. Så får vi se hur mycket känslor som kommer med sedan... Vilket antagligen blir lika mycket som i vanliga fall! Men ändå ;)

Igår natt. StandUpKomedi. Igen.

Sova.. Ja, när jag väl somnade..

Och sedan INTE kliva upp när klockan ringde, vid kvart i åtta.. Minns inte ens om den kommer att ringa IMORGON... Eller om jag stängde av den helt... Får kolla det sedan.. För att, från och med imorgon, blir det frukost, lunch, middag och kvällsmål igen. Trots kvällens tvivel och brist på lust och ork att försöka ;)

Klev iallafall upp när klockan ringde, vid tjugo i nio. Och klädde på mig kläderna. Ytterkläderna. Packade min lilla bruna ryggsäck... För att sedan ge mig iväg till bussen...

För att idag blev det ingen frukost, efter gårkvällen av ångestätande och skrivande av nya matsheman.. Ingen lust, liksom..

Inte heller någon lunch, hade jag med mig. Trots att jag skulle till att vara hemifrån, fram till klockan ett... Icke villig att varken köpa lunch i stan, eller äta senare än klockan tolv...

Ute var slaskigt. Snöigt. Och blött. Det snöade blötsnö i stora flingor, i motvind... Och mina fötter blev dyngsura på bara några minuter...

Jag stod härinne i rummet och stirrade på mina vinterstövlar... Och så ut genom fönstret.. Funderade... Tänkte efter... Och konstaterasde sedan att jumpadojjorna räcker...

... Och OJ vad dålig jag är på sådant :P Det räckte INTE!

... Jag blev BLÖT och KALL om fötterna. Vilket gjorde att jag frös som en GRIS! Om nu dessa fryser xP

Och jag fick skydda mitt ansikte mot den värsta snön, med min plastpåse som jag höll i handen.. På backen var stora, plaskiga pölar av snö... Plask och scweeez(okej. Hittade ingen bra stavning för detta ordet =P) under mina fötter... Och vattnet bara SIPPRADE in(!)...

Ja. Inte så härligt..

Men iallafall. En kort promenad från busstationen, fram till Personligt ombuds kontor.. Vänta under taket, vid huset, i kanske fem minuter... Och sedan följa med henne in, när hon tittade ut genom dörröppningen..

Japp. Idag skulle vi fylla i ansökan om bostadstillägg.. Jag hade packat de papper som JAG trodde att jag skulle behöva. Men trodde att jag hade LÅNGT ifrån ALLA papper med mig! Trodde faktiskt inte att NÅGOT AV dem skulle duga!

.. Men tydligen räckte alla papper... Och vi kopierade dem... Jag loggade in på internetbanken och fixade även DET pappret... Någon årsresumé från banken... Eller vad det nu kan ha hetat..

... Och så fyllde vi i ansökan... Nu är det bara ett sista papper som ska skickas in till försäkringskassan... Och det är hyres... Ja, jag minns inte vad det hette... Men kom på när jag kom hem, att det faktiskt är ETT papper till, som de efterfrågar... Men som jag inte kan skicka in förrän jag fått den första räkningen på hyran...

Efter att ha fyllt i klart, pratade vi lite om allt... Ja, jag vill gärna säga "och ingenting"... Men så mycket "ingenting", blev det nog inte :P

Mötet pågick väl alltsom allt, i ca en timme och tjugo minuter... Och ja... Jag vill inte "prata" om vad vi pratade om :P

... Så. Vi hoppar det. Kan väl säga. Situation och mående. Framtid...

Ja. Bara lite ditt och datt ;)

Sedan var det ut i ruskovädret igen... Med mina blöta och kalla fötter... Frysa even more, denna gången. Darra i kroppen... Och känna vinden genom min fodrade jacka...

Ner till busstationen, med stänket plaskande runt mina fötter.. Lite halvmörkt ute... Fastän tiden på dygnet.. Ca halv tolv.

... Satte mig i ett bussbås och väntade... Satt bara där och stirrade... Kände av mina värkande fötter. Testade böja tårna, då och då... Och ignorerade killen som satt och tittade på mig, nynnade lite då och då... och testade säga hej, ett par, tre gånger... Men just det där "hejet", kan jag ju ursäkta mig med att jag först inte ens fattade att han försökte få kontakt... Jag satt ju och stirrade åt det andra hållet... Helt ointresserad av att socialisera med någon alls, i denna kylan... Och var nästan helt säker på att han pratade i telefon :P

... Så när jag väl fattade, var det skit samma.. Jag bara låtsades som ingenting.

På bussen. Glad och lättad... "SNART hemma =)"

Raska steg i alla dessa vattenpölar av smält snö. Plask och stänk, där jag stampade mig framåt på grusvägen..

In och upp på rummet direkt... Nja. Jag snodde ju med mig en chokladbars ur skafferiet, först.. För att. Det kände jag att jag behövde.. Hade ju inte ÄTIT någonting idag, ännu...

Började så gott som direkt, söka efter presenter och julklappar.. Jag har ju tre julklappar och tre presenter, som jag tänkte att jag skulle köpa innan jul... Men ACK så svårt det är att HITTA. Att veta vad man ska KÖPA.

... Jag HAR ju typ de flesta. Men så tvivlar man på de första... och har problem att FINNA de sista..

Ja, jag bestämde mig för att ge det en dag till.. innan jag beställer. Vill nämligen beställa allt på en gång. Istället för allt utspritt över flera dagar.

Fortfarande kall om fötterna. Frös lite lätt, hela jag.. Ont i mitt huvud, efter kylan...

Ja, så jag gick och la mig på sängen en stund. Virade morgonrocken om fötterna... Men frös likt förb*nnat..

Låg kvar ändå... Ville lyssna på musik... Men internet krånglade... Ville ju nämligen ha youtube... och inte radion..

Så jag la mig och bara vilade istället... Skönt.. Men fortfarande kallt..

Ner på nedervåningen.. Äta middag... Diska och göra iordning efter middagen... Och sedan ner i källaren, för att hämta upp STRUMPOR! Barfota som jag var.. Ja, jag hade ju tofflor på mig.

På med strumpor, tjockare stumpor ovanpå det... Och så tofflorna på det...

Ja, och så allt det, under morgonrocken, på sängen..

NU blev det youtube. Internet fungerade bättre igen.

StandUp en stund... Och sedan, när tröttheten satte in... Mina "favvisar" på youtube... Alltså favoritlåtarna.

Bara vila, vila. Vila.

Och när jag minst av allt, vill kliva ur denna nyligen funna värme...

Upp ur sängen, och ner för att äta fika och se på film, tillsammans med mamma och pappa..

... Jag var ALLT utom hungrig.. Så jag drack bara några klunkar kaffe, med en liten klick vispgrädde i.. Jo, för att det var grädde över från våfflorna igår..

.. Mamma åkte till jobbet. Pappa gick och la sig... Syskonen befann sig på övervåningen... Och JAG satt kvar vid tv:n.. Skrev lite punkter i min punktlistebok... Funderade lite... Stirrade in i tv:n... Pillade upp mina gamla sår i ansiktet... Och bestämde mig sedan för att ta en STOR(Ja, större än vad jag BRUKAR, iallafall) skål med yoghurt med nötter, frön, russin, banan... OCH kakao.

En riktig pangare!

.. Men det var vad jag behövde.. Jag hade ju ändå förstört matrutinerna för både igår och idag... Så "passa på medans du inte förstör någonting.. För att imorgon, blir det struktur igen"... Jo, jag BEHÖVER strukturen för att må bra... ALLA behöver den, till en viss grad... Allra helst när det gäller att undvika småätande... och ångestätande, tillexempel. ... Och regler är HÄRLIGA. De gör en stark.. Ja, om man klarar att följa dem ;P

... Det blir iallafall yoghurt med frukt, till kvällen.. Annars samma sak som vanligt.. Så inga konstigheter ;)

Lunchen imorgon, blir en utmaning däremot! För att, då är jag hemifrån igen. ALLTID mer osäkerhet och grubbel, när jag inte är hemma som normalt.

Men god natt med er <3