Idag kan jag säga att har varit en vändning, rent känslomässigt och psykiskt ;D

Det har varit lugnt inombords och det har inte varit mycket som har gått emot mig. Oväsentligt med ångest och snurrande tankar. Ytterst lite presskänslor. Och det har inte känts HELT hopplöst... Nästan lite hoppfullt faktiskt, hela alltet =)

Jag menar. Att ta mig framåt. Att komma dit jag vill, och att åter finna mitt starka jag. Ja. Allt det, verkar ha kommit tillbaka till mig nu. På sätt och vis. Lite tidigt att säga kanske, efter EN bra dag. Men jag blir glad för den lilla glimten hopp jag kan få ;)

Jag börjar som vanligt med... Ja, jag börjar väl med dagen. För att natten minns jag inte om jag har något speciellt att säga om..

Jag drömde iallafall väldigt konstigt inatt, minns jag. Mamma var med. Och vi var i ett stort sjukhus. Jag flydde. Men väldigt långsamt. Jag gick bara omkring där. I vetskapen om att jag när som helst kunde bli hittad. Rädd att gå tillbaka till rummet där vi satt. Då jag visse vad mamma skulle tycka om min dumma och onödiga flykt.

Och trots att folk såg mig hela tiden, gick jag bara där och brydde mig inte om alla som letade. Jag var i princip osynlig. Ett okänt ansikte för alla som passerade mig.

Men sedan hittade jag en utväg från gården som sjukhuset låg på. Och började då min promenad därifrån...

Japp. Annars brukar jag springa. Hoppa upp på berg och över grenar. Springa fort. Nästan så att jag flyger. Men inatt flydde jag lugnt och långsamt. Precis som "skit samma"...

Okej. Det blev lite natten ändå.

Men nu tar vi dagen idag.

Jag vaknade iallafall imorse klockan halv sex. Men det kändes lite tidigt att kliva upp. Så jag låg kvar. Somnade om, och vaknade vid sjutiden. Men då 14åringen var uppe och skulle gå till skolan, och jag inte hade lust att riskera att behöva kommunicera. Så väntade jag kvar en kvart till.

Gick sedan ner och åt frukost. Lagom mycket. Ja, jag ANTAR det iallafall! För ingen ångest ;D

Efter frukosten, gick jag som vanligt upp hit och la mig och sov igen. Efter att ha funderat en hel del över hur jag ska utforma ett fullständigt schema. En planering som täckte hela min vardag, varje dag. Som skulle göra mig trygg. Så att jag fortsättningsvis slipper fundera över det, det och det...

Men jag konstaterade att det inte var möjligt. Att det inte skulle gå att FÅ ett såpass utförligt schema, som inte skulle behöva ändras, tas bort och läggas till på, stup i kvarten.

Ja. Jag sov iallafall fram tills klockan kvart över elva, ungefär. Drömde konstigt. Så jag var nog mäkta trött imorse. Blir väl så när den värsta pressen inombords, lägger sig..

Efter det, blir det grumligt. Men jag ska ändå rabbla vad som hänt under dagen.

Jag fick svar från min handläggare på försäkringskassan, idag. Och för första gången sedan jag tilldelades henne, svarade hon med ett svar som SA mig någonting! Ett utförligt svar som inte bara innehöll en mening som jag skulle klarat mig ÄNNU bättre utan!

Hon förklarade PRECIS hur jag skulle göra för att ta mig dit jag vill, i gym"perspektiv". Ja, min fråga hade ju varit... Eller rättare sagt, mitt BEGÄR hade ju varit att hon skulle ge en UTFÖRLIG beskrivning av hur jag skulle göra för att ansöka om ersättning för gymkort... Ja, den här gången fick jag ge en TYDLIG fråga och be om ett TYDLIGT svar. För att annars svarar hon knappt alls. Har ju försökt såå många gånger tidigare... Och ÄNTLIGEN fick jag ett svar som jag förstod! Det tackar vi för ;D

Så. Nu var det första jag skulle göra, att kolla upp olika alternativ till gym. Sedan skulle jag kontakta henne.

Lättare sagt än gjort. Hur ska JAG veta vart som är bäst att börja gymma? Jag bryr mig inte så mycket. Det är väl snarare DE som har krav på pris och så vidare...(?) ..

Men men. Ett steg på vägen iallafall =)

Annars har det blivit en del dator. BubbleShooter..

... Minnet alltså.

Jag har läst lite bloggar. Kollat blocket. Mailen, såklart. Kollat upp alla dessa gym. Utan att bli särskilt mycket klokare. Skrivit ett svar till handläggaren på försäkringskassan, som jag hoppas att duger för att gå vidare på... Och fått reda på att hon skulle prata med min handläggare på arbetsförmedlingen idag, angående praktik. Vilket jag hoppas att hon gjorde..

Ja, jag gick ut på en promenad, tidigare idag. Efter att ha tagit mig över steget att det känns jobbigt att lämna hemmet..

Gick och sjöng, på grusvägen i det härliga vädret...

Mer dator...

Minns inte så mycket mer. Men det blev lite tv. Medans jag väntade på att pappa, mamma och 17åringen skulle komma hem från ett möte. Så att vi kunde äta middag..

Åt middag. Och sedan GISSAR jag på att det blev lite mer dator. Men ingenting som jag kan garantera :P

Och efter det, en film tillsammans med mamma och pappa.

Rutinerna känns återställda, vad gäller ätandet. Och jag fick åter den härliga känslan av hälsosam kontroll. Inga onyttigheter nödvändiga, heller ;P

Nu på kvällen, tog jag även en HÄRLIG promenad ner med soporna. Och jag kan ALDRIG sluta förundras(förundas?) över hur VACKRA trädens svarta silhuetter(stavning) är mot den blågrå himmelen, en kväll i mörkret. Och hur fullbordad denna UNDERBARA känsla blir, när luften är sådär upplyftande kvällsfrisk!

Det är så HARMONISKT! Och jag fick bara den där JÄTTESTARKA känslan av att vilja ta mig en joggingrunda eller en lång promenad!

Kanske ska jag ge joggingen en ny chans snart =)

God natt med er <3

Nu tar vi lite bloggning.

Jag minns inte riktigt hur gårnatten var. Men jag satt uppe rätt så sent. På grund av hjärnans rullande tankar. Spänsten i sinnet...

Kollade lite på youtube. Videos om Titanic... Ja. Spelade lite BubbleShooter...

Och klev sedan i säng.

Jag tror jag låg vaken rätt så sent. Skrev av mig lite i dagboken. Punktade lite i punktlisteboken...

Ja-a. Minnet.

... Spelar roll liksom. Det var väl en natt som alla andra av mina senaste nätter.

Så vi går vidare.

Jag vaknade iallafall imorse klockan halv sju. Klev upp och åt frukost direkt. Vet inte varför. Men lika bra att få det gjort, när jag ändå var vaken.

Gick sedan och la mig igen. Somnade väl halvt som halvt om..

Låg fram tills klockan blev närmare tolv. Då jag klev upp... Ja, egentligen för lunch. Men då jag ville skippa den idag, efter en för stor frukost(japp ångesten för att ha blivit för mätt, attackerade mig efter frukosten), hoppade jag in i duschen istället.

Efter duschen... Ja, vad gjorde jag då? Lite dator?

Ja, idag är minnet lite extra grumligt, känns det som. Kanske med tanke på hur mycket skit som har rört sig därinne de senaste dagarna!

Men idag bestämde jag mig för att det blir min SISTA dag utan kontroll över mitt eget liv! Jag måste ta TAG i det hela! Men det enda problemet jag ser, är att jag inte vet hur jag ska klara det... Hur man gör. HUR jag tar mig framåt och kommer dit jag vill! Jag vet inte vart jag ska börja. Eller åt vilket håll jag ska sträcka mig för att ta mig till det stället som kan forma mitt liv på det vis som JAG vill ha det.

.. Jag har ingen ANING om... Ja, om hur man gör.

Men jag ska iallafall göra det! Det MÅSTE jag! Och från och med imorgon blir det till att göra vad som är bäst för mig. Alltid. SÅ långt vet jag iallafall ;D

Lunchen min, blev ingen bra idag. Jag proppade i mig några småkakor och en mellanmålsbars. Bara för "skit sammas skull"...

Såg på lite tv... Satt vid datorn. Bara för att kolla det vanliga...

Sedan kom 21åringen på besök. Ja, bara för en timme eller så. Hon skulle hälsa på hos en kompis här i närheten, och ville då hämta lite saker här, på en gång. Saker som tydligen visade sig inte finnas härhemma.

Så vi satt och pratade en stund. Hade rätt så trevligt, vill jag erkänna. Trots att jag innerst inne, satt där och väntade på att få bli ensam igen.

Jo, jag ÄLSKAR mina syskon. Min familj. Men jag ÄR något av en ensamvarg. Och mer än kortkorta stunder, gör jag helst inte. Och bara TANKEN på att hon skulle komma, gjorde mig stressad och osäker, till en början. Då jag var ensam hemma, och därmed blir den ENDA som kan bära det sociala när hon är här. Ett krav på mig, som jag inte tycker om. Som gör mig pressad och osäker...

Men som sagt. Det var trevligt. Jag berättade saker. Hon berättade saker. Och vi gav några skratt. Och förvånade miner :P

Sedan åkte hon. Jag pustade ut. Tog fram golvmoppen och skulle försöka svabba bort det hala som blev på golvet efter att rörmokaren varit här... Men det hjälpte inte. Ska ta en ny omgång imorgon. Så får vi se om det hjälper ;)

Lite dator till, kanske. Annars iallafall ännu mer tv.

Sedan kom 17åringen hem. Hon satte sig i vardagsrumssoffan. Gjorde ett par småförsök till att vara social. Men jag var väl inte lika intresserad, antar jag. Satt mest och glodde på tv:n...

Pappa kom hem. Satte sig även han, vid tv:n. Och väntade på att programmet som jag såg på tv:n, skulle ta slut. Så att vi kunde börja med maten. Tacos skulle det bli idag. Och jag skulle steka köttfärsen.

Åt middag. Upp hit en stund. För att skriva lite fler scheman...

Jag har tvivlat en aning på mig själv. Funderat över HUR... Men annars har det i förhållande till de senaste dagarna, varit en väldigt lugn dag idag. Lite ångest, bara. Men det får man ta ;P

Lite mer tv, framåt kvällen.

Och nu, efter en dag utan kontroll över varken det ena eller det andra, ska jag ta tillvara på min sista stund av "skit samma", och proppa i mig MER av vad jag nu kan finna att äta ;D Bara för ätandets skull.

God natt med er <3

Ont i ansiktet. Växande sår. Tyngd över bröstet. Och kaos i skallen...

Men ändå är jag okej...

Det är så svårt att veta vad jag ska skriva, när livet just nu, tycks vara vänt upp och ner. Jag är nog minst lika frustrerad på mig själv som på livet. Lika förvirrad över vem jag är och hur man lever.. Vart jag hör hemma... Och OM jag hör hemma. Lika trött på att leva samma dag om och om igen, som att inte kunna kontrollera mig själv eller vad som händer omkring mig...

Jag vet inte om jag ser någon mening med att fortsätta hoppas. Med att fortsätta GÅ på denna mörka, nästintill osynliga väg mot ingenstans. Mot någonting som jag inte kan se. Med den kraft som jag inte orkar hålla fast vid...

För att. Ensam är inte stark. Men tillsammans gör mig bara svagare.. Jag behöver kontrollen..

Samtidigt som själen SKRIKER efter hjälp. Ett avslut. Kan jag inget annat göra, än att kämpa på min egen väg. Med min egen kraft..

... Och nu vet jag ingenting. Jag har tappat kontrollen helt. Och i skrivandets stund, känns det som om jag även är beredd att släppa den. Släppa allt.. Jag har inte VILJAN att envist krampa vid hälsans kontrollbehov. Inte orken att bry mig om rätt och fel. Vad som är bra och inte bra...

Men samtidigt står livet där bredvid och väntar. Och jag måste ta mig an det, sålänge som det stannar kvar.. Varför annars all denna smärta? Varför annars stanna kvar?

SÅ. Gymmet nästa =) Jag MÅSTE klara det här! TROTS att själen säger nej, och huvudet... Ja, hälften av det iallafall, håller med!

Men något annat alternativ FINNS inte. För att jag har familj. Nära och kära, att tänka på. Att få deras hjärtan att krossas. Deras liv att vändas på tvären... Bara för att JAG inte orkar... Nej. Jag måse få ett bra liv. Inte bara för min egen skull. Utan för ALLA som bryr sig! Det blir ingen H*vetets-stad-händelse nummer två!

Jag måste nog rabbla kort. För att känslorna tog mycket plats i detta inlägg..

Igår natt var en jobbig natt. Jag hade grävt ner mig DJUPT i den svarta lortiga gropen... Ja. Jag tror nästan att jag hade gett upp. Jag var bortom all kontroll över mitt eget liv. Över allt som betyder något. Och jag visste inte hur jag skulle hantera det.

Åt en mellanmålsbars vid fel tid. Samtidigt som jag inte hade kunnat äta tillräckligt mycket när jag väl SKULLE göra det! Vilket resulterade i att jag inte kunde få ihop någonting. Hur skulle jag gå upp i vikt, om jag inte kunde få kontroll över mig själv... och därför får återkommande svält-och flyktbegär hela tiden?

Natten spenderades då med dagboken och punktlisteboken i högsta hugg. Varvandes med att proppa i mig TRE mellanmåls(protein)bars på raken! Äta bara för ätandets skull. För ångestens skull. För uppgivenhetens och "jag skiter i vilket"s skull..

Vaknade imorse vid tjugo över sex, av en mardröm. En mardröm om 14åringen och en Bålgeting.14åringen retades med den där JÄTTELIKA getingen som spelade död. Satt och väntade in rätt ögonblick att attackera. Medans 14åringen petade på den, och jag satt paralyserad av rädsla, en meter bort. Försökte desperat få honom att förstå att getingen kunde bli arg och attackera...

Vaknade iallafall av rädsla för getingen. Då den började flyga omkring ilsket runt oss :P

Japp. Annars flyr jag från sjukhuspersonal, var och varannan natt. Men inte idag inte :P

Så jag klev upp och åt frukost direkt. Då jag fortfarande hade en bit vilja kvar att klara detta livet. Att ta mig dit jag vill, till det jag hoppas att finns.

Jag kände att det var lika bra att äta frukost direkt och sedan sova vidare. Då rörmokaren skulle komma idag. Och jag hade lovat mamma att jag skulle äta frukost ändå. Fastän obehaget av att äta när en okänd gubbe joxade i köket!

Bäddade ner mig i sängen igen. Hur jag mådde, minns jag inte. Inte heller vad jag gjorde eller tänkte..

Men klockan blev... Ja, jag minns inte.

Minns bara att jag satte mig vid datorn och väntade på att rörmokaren skulle gå hem. Och när klockan närmade sig ett, kunde jag ÄNTLIGEN gå ner för att äta lunch!

Jag pressade i mig dubbelt så mycket lunch än vanligt. En hel Rågkuse(över-och underdel) med smör, ost och skinka. För att jag vill ju få ordning på ätandet. Och en macka ska jag väl få i mig. Nu när jag märkt att det inte räcker att gå på mättnadskänslan.

Dagen har annars till största del bestått av att jag suttit vid datorn. Men segheten i skallen, gör att jag inte riktigt minns vad jag har gjort..

Jo. Jag såg två videos på youtube. Dokumentärer om konstiga saker som hänt. Typ.

Och så har jag kollat det vanliga. Och spelat BubbleShooter...

Mer? ...

När det var dags för middag, kände jag mig både tyngd, orolig... Ja... Jag befann mig inte på någon trevlig plats. Har faktiskt inget svar på vad som har hänt(???)... Jag som var så stark... Eller?

... Denna känsla resulterade i total brist på matlust. Vilket gjorde att jag bara åt några tuggor middag. Och satt och kände mig pressad av mamma, som reagerar på hur jag har ätit den sista tiden..

Lite till dator. BubbleShooter. Ja, mer minns jag inte..

Sedan blev det iallafall ner på nedervåningen, för film tillsammans med pappa och mamma. Kaffe, och hela FEM småkakor(!!!)... Då jag faktiskt struntade helt och fullständigt i hur jag äter eller när. Struntade fullständigt i min hälsa. I rätt och fel. Bra och dåligt. I att upprätthålla rutiner... Att ha kontroll..

Men inte så fullt ut, att jag inte mådde lite dåligt av denna brutala vändning, såklart.

Jag bryr mig fortfarande. Jag måste bara hitta tillbaka till styrkan... Börja lyfta upp mig själv, istället för att pressa mig nedåt.

... Men jag är vilsen...

God natt med er <3

Idag har varit en... Ja, det har varit en dag..

Jag vet inte hur mycket jag vill skriva om mående, EGENTLIGEN. Då jag känner att det mer kan dra ner än lyfta upp...

För att ett faktum ÄR ju, att det känns som om jag GÖR det mot mig själv. Jag drar ner mig själv i skiten. "Skapar" ångest som jag likväl skulle kunnat slippa. Och grubblar över de saker som ständigt får mig att svikta..

Jag gör ingenting för att ta mig framåt... Och tar inte heller till mig, att göra saker som får mig att må bra.. Jag tvivlar gång på gång, på åt vilket håll jag vill gå. Och får en återkommande lust att bara isolera mig från allt...

... Men varför(???)...

Jag KAN ju liksom må bra. Ha ett liv. Jag är fullt kapabel till att skratta. Det är fullt möjligt för mig att göra de saker som får leendet att uppenbara sig på mina läppar... Fullt möjligt att ta mig ut bland folk. Att finna kärleken.. Jag menar. Killar finns det gott om!

Ja, jag vet inte. Jag är inte särskilt intresserad av livet... Inte särskilt intresserad av vad som finns omkring mig. Av alla möjligheter... Av mina medmänniskor...

Men vi tar dagen idag.

Igår slutade natten med att jag bestämde mig för att bli ÄNNU noggrannare på att äta ordentligt. Att jag skulle äta mig YTTERLIGARE lite mättare. Och att jag skulle se till att köra ÄNNU hårdare på rutinerna. Så att jag kan gå upp till den vikten jag ska vara i. Och så att jag är SÄKER på att jag får i mig den näring som jag behöver...

Tassade ner i källaren. Och hämtade upp min kartong med mellanmålsbars. Åt en. Skrev lite dagbok. Då jag mådde som jag mådde...

Övertalade mig själv om att det får vara nog nu. Ska jag kämpa på egna ben från och med nu, ska jag även klara av att ÄTA som jag ska! EJ lyssna till min oro och ångest!

Så. Ner på nedervåningen, för en halvstor skål med vaniljyoghurt med kakao och banan i.

Åt den, och skrev sedan lite mer i, om det var punktlisteboken(?) eller dagboken(?)...

Lystande på lite musik. Blev tröttare och tröttare. Men kunde inte sova..

Jag vaknade iallafall idag, klockan runt kvart över nio - halv tio...

Klev upp och åt frukost. SKULLE äta lite mer än normalt, var det meningen. Men mättnaden sa stopp. Så, det blev väl ungefär samma mängd. Men mer av müslin och mindre av yoghurten..

Upp och lägga mig i sängen igen. SUPERTRÖTT. Tror dock inte att jag somnade..

Men jag låg kvar i sängen, fram tills klockan var tolv. Då jag klev upp... för att "jag måste ju äta lunch"...

Vattnade mina växter. Och satte igång datorn. Minns inte vad jag gjorde på den sedan. Men det var säkert inte viktigt. Bara det gamla vanliga.

Ner för lunch... Vilket inte heller DEN, gick bättre. En överdel av Rågkusen, med en skinkbit och en ostbit... Ja, det var vad jag fick i mig. Fortfarande mätt efter frukosten.

Efter lunchen, blev det till att börja städa badrummet här på övervåningen. Lovat är lovat. Och det är min uppgift. Hur liten ork jag än må ha. 17åringen och 14åringen har allrummet. Då jag aldrig vistas där. På grund av att rummet känns kallt och tungt...

Det gick iallafall bra. Och humöret, liksom psyket, skötte sig utmärkt. Den egentliga bristen på ork, störde mig inte särskilt :)

Jag städade i min egen takt, och trivdes faktiskt rätt så bra med att "leka med vattnet" och flyga i mina egna tankar. Samtidigt som jag halvt som, fick koncentrera mig på annat för en stund.

... Och så är det ju alltid trevligt att se att man gör skillnad. Få känna sig lite vuxen och sådär =)

Efter badrummet, gick jag direkt på hallen och trappan ner. Torka av trappräcket och tavlorna i trappen. Och sedan dammsuga nedervåningen.

När dammsugaren var igång, var min mun i full fart. Jag sjöng högt och tydligt, på låten "Concrete Angel" av Martina McBride. Om och om igen... Jag KAN ju den låten utantill. Så det var den enda låten jag kunde sjunga utan musik i öronen.

Vissa gånger lät det mer falskt. Andra gånger lät det jättebra. Men man märkte ju till slutet, att orken började ta slut... Så då slutade jag sjunga =)

Japp. Det var EFTER dammsugningen. Då jag blev trött. Som jag började känna av alla dessa tunga känslor...

Jag satte mig vid datorn, för att ta upp "arbetet" där jag slutade igår. Fortsätta med rasgrupp 2. Hann bara kolla upp NÅGRA hundar... och så var jag tvungen att sluta igen. Huvudet var tjockt av tankar(?). Tungt. Och jag orkade inte SE alla dessa bilder. Och all denna text. ÄN mindre, SKRIVA om dem!

Lämnade sidan. Men sparade det lilla jag faktiskt skrivit, framme. Då jag kanske orkade senare(men raderade sedan allt, istället)..

Tog istället fram en ny omgång av spelet BubbleShooter. Sköt några bubblor... och sedan stängde jag ner även det...

Jag var väldigt känslig för både bild och ljud, just nu... Och jag orkade inte med några intryck, i och över huvud taget..

Jag gick och la mig på sängen istället. Lyssnade på lite musik... Youtube. Bara låg och stirrade rakt ut. Kände mig ledsen och ensam. Ville bara blir ÄNNU mer ensam. Minns jag skrev i min punktlistebok, att jag ville sätta mi... Nej, det var nog dagboken, förresten.. Eller så var det min tredje blogg. Minns faktiskt inte... Men jag skrev iallafall att jag bara ville sätta mig i en mörk och trång garderob, och ta avstånd ifrån livet... Ville inte träffa människor...

Ja. Och så vidare.

Ner för att äta lite middag. Skulle ju ha ätit mer. BORDE ha ätit ner. Men jag var inte heller nu, särskilt hungrig. Matlusten har varit puts veck, de senaste dagarna..

Men jag åt.

Sedan BÖRJADE jag diska. Men det kändes för jobbigt. Jag var för trött. Hjärtat för tungt. Och skallen för full...

Så mamma tog över, efter hälften..

Själv gick jag upp och la mig på sängen. Sänkte volymen rejält på min mobil, och satte RixFM i örat. Och så bara låg jag där och lät tiden gå. Kände vad jag kände. Och tänkte vad jag tänkte..

Vetskapen om att saker hade kunnat vara annorlunda om jag bara... Ja, var annorlunda.. Fick mig att känna, som vanligt, att jag bara ville isolera mig. Jag menar. Vad är det för mening att tänka att man ska kämpa sig framåt, när det ändå inte tycks betyda någonting för en? När det ÄNDÅ inte tycks vara menat att hända(?)...

Ner för att dricka kaffe. Äta en kola... Ja, inte heller en kaka, kunde gå ner. Då jag redan kände mig för mätt... Och så en till WallanderFilm. Tillsammans med pappa och mamma.

Ja. Så nu blir det väl sängen. Får se vad jag hittar på imorgon. Hoppas ju på att finna styrkan då ;)

God natt med er <3

Ja. Nu bloggar vi. Jag har varit stressad såå länge. För att jag har suttit fastklistrad och upptagen med annat, den senaste timmen. Och jag vill ju inte blogga efter MIDNATT!

Idag har jag tänkt mycket. Åt många olika håll och kanter. Det har hänt mycket inom mig. Många omfunderingar. Ny styrka. Och mycket. "Kanske så, så eller så"...

Men jag ska börja med gårnatten och jobba mig till "skrivandets stund".

Igår kväll när jag gick och la mig, mådde jag som vanligt, lite halvdant. Men jag tänker inte säga att jag mådde dåligt. För att det låter så tråkigt. Och det är ju trots allt bara vanliga känslor.

När jag kröp i säng, kände jag mig rätt så uppgiven. Jag minns inte RIKTIGT hur jag tänkte och kände. Men jag minns jag skrev i dagboken några gånger. Och att det kunde låta såhär: "Jag vill bara säga upp all kontakt med alla. Dra mig undan och inte BRY mig om någonting eller någon. Jag vill bara skaffa mig mitt eget boende och leva mitt eget liv. Utan någon som bryr sig om mig. Utan någon att bry mig om.. Svälta om jag vill. Försvinna om det behövs..". Ja, jag minns inte varför. Och inte heller mer ingående..

Så vi lämnar det och går vidare.

Något annat som störde mig inatt, var det faktum att jag inte visste hur jag skulle hantera morgonens frukost. Och inte heller dagens dusch.

Frukosten är det gamla vanliga bekanta problemet. Med att jag har svårt att våga frångå det normala. Är det yoghurt som gäller. Så är det yoghurt som gäller. Fastän jag gärna skulle vilja variera med gröt eller något. Men då sätter funderingarna och osäkerheten igång. Det går inte ihop.

Duschen var bara en oro för att jag inte visste när jag skulle klämma in den. Och att det kändes som om det skulle springa folk omkring ivägen hela tiden..

Vidare.

Jag vaknade iallafall imorse. Efter att ha somnat någorlunda sent.

Klev upp vid kvart över nio. Om jag inte missminner mig. Och åt frukost. Yoghurt med musli, som vanligt.

Sedan direkt upp och vila en stund till. Nerbäddad i sängen..

Jag minns inte hur ofta eller när jag skrev dagbok. Men det blev en del av det idag. Det och punktlisteboken. Några planeringar över framtiden. Lite intressen och andra tankar som behövde skrivas ner..

Jag klev iallafall upp någon gång mellan elva och halv tolv. För att tvinga in mig själv i duschen. Letade lite smått efter någon mamma eller pappa. Men mamma vilade efter att ha jobbat natt. Och pappa var "spårlöst försvunnen". Vilket gjorde att jag blev osäker. Ville ju säga till att jag gick in och duschade. Ifall att någon skulle behöva in dit.

... Men trots att detta gjorde mig stressad, snodde jag duschen. Och fick det avklarat. Lite mindre behagligt än annars. Men sedan var det ju gjort iallafall ;)

Vattna mina växter i vanlig ordning. Sedan lite datorhäng. En hel del BubbleShooter.. Läste lite bloggar. Kollade hundar på blocket...

Sedan bestämde jag mig för typ hundrafemtioelfte gången, för att ta tag i mitt liv. Jag ska bli självständig och stå på egna ben! Jag ska ta mig dit jag vill, med vad jag har. Använda min styrka, och pressa undan min rädsla och yttre svaghet.

För att jag BEHÖVER framåt. Jag är inte ung föralltid. Och den gamla starka, envisa D. Som aldrig lystnade till fel känslor, utan bara körde på. Likt en bulldozer.. Ja, den D FINNS nog någonstans därinne. Visst det var jobbigt. Men jag klarade det då. Och jag borde klara det nu också. Trots att vuxenvärlden är både större och mer krävande.

Så. Det första steget blir att ta mig an en praktikplats. Sedan blir det flytt så fort som möjligt. En fritidsaktivitet. Träning. Och så såsmåningom något husdjur. Det, efter att jag klarar allt "viktigt" utan problem.

Jag har suttit MYCKET vid datorn idag. Minns knappt vad jag har gjort.

.. Vänta. Tar en snabbkik i punktlisteboken. Kanske hjälper mig ;)

... ... Nej, inte mycket..

Men vi går vidare. Det jag minns, kan jag ju iallafall säga.

Jag var ute på gården och hämtade en pinne till mina tomater. Att binda upp dem med. Trixade och joxade. För att allt skulle stå stadigt. Satt och ältade det faktum att de inte verkade bli gödslade rätt. Då de är både långa och spinkiga. Men undrade samtidigt om det kanske var för tidigt att avgöra. Då jag precis börjat gödsla dem ordentligt.

Ältade att de borde planteras om. Men att jag varken vågar eller orkar...

Ja-a..

Jag har legat en del på sängen. Bara tråkat. Och så har jag varit ute och gått en snabbis. Bara dragit in luften, och funderat över min nya plan..

Vi gjorde varma mackor i ugnen. Och... Ja. Mer hade jag tydligen inte att säga om det!

Sedan till kvällen, ramlade jag in på spets-och urhundsraserna. De är ju verkligen något av de FINASTE hundar man kan ha! Kollade upp lite olika raser. Läste på om dem. Och skrev en lista med kort info om de mest intressanta av dem...

Ja, jag fick för mig, att en sådan ville jag ha någon gång i framtiden. Att vara aktiv med. Cykla och springa tillsammans med. Vara ute i skogen och pulsa(heter det så).. Typ. Kanske åka rollerblades eller något. Ja, möjligheterna är ju enorma ;D

Liten paus för film tillsammans med mamma, pappa och 14åringen. En godis och en småkaka, och kaffe. Till Wallander.

Började fundera över ifall jag kanske ändå ville flytta till H*vetets stad. Då jag började längta efter den samhörigheten som jag ändå känner när jag spenderar tid med Xsambon. Ut i naturen. Fiska. Åka båt. Sitta på berget och titta neröver vattnet. Gå runt i de få affärer som faktiskt ändå finns. Och nu när vi är hundfria och mindre fattiga, även åka bort och hitta på saker tillsammans.

... Det faktum att jag då redan har ett boende och det vuxna livet redo för mig, är ju inte mindre lockande, det heller. Och så slipper jag oroa mig för det faktum att mina föräldrar ska "övervaka" mig för mycket sedan.

Jo. En sista notis nu innan jag avslutar. Morgonens STÖRSTA ångest, låg i mina syskon. Alla helst i 23åringen. Hon som föreslog att vi kunde bo tillsammans när jag fått lägenhet. För att hon själv snart inte har någonstans att bo... Ja, ångesten låg i skuldkänslor..

Varför skulle JAG just vara den som får möjligheten att flytta hem när jag behöver... och mina syskon inte får plats när DE behöver? Och kan jag vara så elak att jag bara tänker på mig själv, när jag väl får lägenhet? ...

Ja. Med den funderingen, säger jag God natt. God natt med er <3

Okej. Gårdagens inlägg blev VÄLDIGT långt! Sådär långt så att det blir alldeles rörigt och segt i huvudet. Och man får svårt att slappna av efter det..

Japp igår kväll när jag hade bäddat ner mig i sängen, mådde jag lite sådär halvdant, kan jag ju säga. Så idag blir det ett kortare inlägg. Hoppas jag. Och möjligtvis en liten förklaring till varför jag mådde dåligt igår innan jag somnade...

Ja. Vi börjar väl som vanligt från natten.

Jag hade... Nej, nu höll jag på att ljuga :P Jag hade INTE särskilt svårt att somna igår natt! Men däremot så hade jag en himla ångest. Ja. Sådär så att det klämmer runt hjärtat och man känner sig tung och dyster..

Jag kände bara att hela min blogg hade förvandlats till en lögn. Nej, jag menar inte att jag LJUGER i mina inlägg. Denna bloggen ÄR och kommer att FÖRBLI en ärlighetens blogg. Då det är VÄLDIGT viktigt för mig att det jag SKRIVER om mig själv. Det som HÄNDER i mitt liv... Det jag FÖRMEDLAR till mig själv... och ANDRA(!), ska vara så sant och ärligt det bara KAN vara! Vad är det annars för mening att skriva? Om man ändå ska minnas tillbaka på FEL saker sedan(?)!

Nej. Det som tyngde mig, var att jag känner att jag har blivit RÄDD för att skriva vad jag verkligen tänker och känner. Pressad till att skriva på ett visst sätt... Jag känner mig spänd och... Ja, spänd..

Och det beror till stor del på att jag VET vilka som läser bloggen. Och att jag VET att de vet vem jag är..

Ja, och då "pratar" jag ju såklart om de personer som har träffat mig..

När jag startade den här bloggen, så var ju meningen att jag skulle vara HELT anonym. Då jag redan TIDIGARE har känt av samma problem. När jag skriver "till" sådana som jag har träffat..

Men det BEHÖVER ju inte vara så svårt. Jag måste bara ignorera bort pressen. Det ÄR ju inte så farligt att öppna sig för andra. Och att vara ärlig mot dem, likväl som mot sig själv. När jag tänker efter, hade det inte heller varit HELT fel om mina föräldrar hade läst bloggen. Då hade jag sluppit känna mig så... Ja, att de inte vet vem jag är =)

Men slut med det nu. Nu måste jag rabbla dagen idag. Om inte inlägget ska bli METERLÅNGT igen ;)

Jag somnade iallafall och sov JÄTTEBRA. Vaknade imorse vid kvart över nio, MINST lika jättetrött :P

Ner, och halvsovandes äta frukost. Bara lite grann sådär. Ja, lite mindre än vad jag brukar.

Upp igen, för att vila lite grann. Japp idag skulle jag se till att inte somna! Vill ju kunna sova inatt också ;D

Klev upp klockan halv elva. Satte mig i vardagsrumssoffan och väntade på mamma och pappa. För att idag blir det tidigt lunch. Då det är fredag, och pappa åker till jobbet vid kvart över elva.

Åt tillsammans med dem. Och sedan diska ordning efter luchen.

Upp hit för lite datorhäng. Vattna växterna och sådär...

Minns inte vad jag gjorde vid datorn. Men kollade säkert allt det vanliga. Och upptäckte även att bloggplatsen inte gick att komma in på. Och inte heller de bloggar som finns där. Lite orolig över ifall alla bloggar på bloggplatsen skulle ha försvunnit för att något blev fel. Och att därför ALLA mina texter, VARJE dag sedan JANUARI, skulle ha försvunnit!

Men jag tänkte inte så mycket på det. Kollade in lite då och då. För att kunna märka när det fungerade igen..

Sedan satte jag mig ute på stentrappan i solen en stund. Måste ju passa på medans det är sommar!

Musik i öronen, och kepsen på huvudet. Mest för att jag inte orkade duscha..

Så. Efter att ha skrivit av mig lite(kanske eller inte. Minns inte), så bestämde jag mig för att ta en sista runda med gräsklipparen innan hösten kommer.

Bad mamma kolla om den hade bensin. Sedan blev det en HELJOBBIG promenad fram och tillbaka över gräsmattan, med hökögon och med kroppen dubbelvikt. Jo, eftersom att vi har TRÄD på hela gården, ligger det ju GRENAR stora som hus(okej överdrivet :P) över hela gräset!

Så. Plocka, plocka. Plocka. Sedan blev det till att börja klippa. TJOCKT, högt och fuktigt gräs i plättar. Och kort, torrt och tunt gräs, här och var. Hur kan det växa så ojämnt? Och sedan var det TRÖGT som F*N på vissa ställen i gräset, och gräsklipparen körde i princip av sig själv på ANDRA ställen. Men det antar jag beror på mossan som finns här och var :)

Men joxet var ju att eftersom att gräset på vissa ställen, var fyra decimeter högt och fullt av fukt, var jag tvungen att ställa gräsklipparen på två ben, vartannat steg(!), för att inte motorn skulle stanna!

Efter typ halva gräsmattan, var jag JÄTTETRÖTT. Tom i magen och i brist på vätska.. Men jag fortsatte i ytterligare nästan en och en halv timme. Ville bli klar med HELA, innan jag lät motorn stanna!

Runt och fram och tillbaka. Det jobbigaste var trots allt de ställen där gräset var såå kort och torrt att jag inte kunde SE vart jag redan hade klippt!

... Men jag blev klar. In och dricka en halv liter vatten. Och sedan datorhäng. Stirrandes in i skärmen, skjuter jag bubblor på BubbleShooter. Läste lite bloggar. Då bloggplatsen fungerade igen...

Och så blev det att krypa ihop till en tung boll, på sängen. Stirra rakt ut, och bara känna hur TUNG man är. Likt ett bowlingklot... Orkade BOKSTAVLIGT talat inte lyfta ett FINGER!

Ner till soffan. Vänta på middag. Äta.

.. Ja, och sedan blev det att diska efter maten! Något jag helst hade sluppit, med mitt lilla skavmärke/brännmärke i mitten av handen. Som jag fick så generöst av gräsklipparen :)

Upp till datorn i fem minuter. Ner igen och slår mig ner framför tv:n.

Där blev jag sedan sittandes. Supertrött och längtandes efter pappas ankomst. Så att vi kunde fika tillsammans. Mamma, pappa och jag. Innan mamma skulle till jobbet vid halv nio. Pappa kom hem klockan åtta... Men vi hann! ;P

Nu blir det sängen. Välförtjänt. God natt med er <3

Hur ska jag BÖRJA beskriva den här dagen? Och hur ska jag MINNAS allting?

Huvudet är segt. Jag är trött och hängig... Och har egentligen ingen större lust att tänka efter..

... Men jag ska ändå rabbla kort och gott, en liten sammanfattning över min dag. Så att jag åtminstone har en framtida HINT om hur just den 4 september år 2014 såg ut :)

Jag vaknade... Eller vi kanske ska börja med när jag SOMNADE. För att även IDAG, hade jag väldigt svårt att somna... Ja ni får läsa "igår"... Eller nej. Det är nog rätt. Det blir idag. Jag somnade nämligen efter tre imorse, idag också.

Först låg jag och bara som vanligt funderade över livet. Vred och vände mig. Ältade kanske framtiden... Eller rullade nutiden, på insidan av mitt pannben...

Och DET var väl lugnt. Visst. Jobbigt att ligga vaken och inte kunna sova. Men inte värre än så.. Vad jag minns.

Men så slog det mig som en blixt från ovan. Ett bekymmer. En oro. Ångest. Lite smått uppgivenhet..

... Hmm. Jag vet inte om jag orkar gå in på det. Men det hade iallafall att göra med mina chanser till att kunna få denna lägenheten som jag sökt, om jag nu skulle hamna först i kön. Jag kom på det faktum att jag går på aktivitetsersättning. Att jag har rätt till bostadstillägg. Men att DE kanske inte är insatta i det(!)... och att jag har en gammal anmärkning hos kronofogden.. Som iochförsig ska försvinna snart! Men som ändå kan förstöra. Då den var på en HYRA!

Men den var gammal, och hade sina orsaker. Så kanske.. Men det var bara inte rätt tillfälle att "explodera" på DET, när jag skulle behöva sova!

Jag klev upp igen, vid ettiden, och satte mig vid datorn. Kollade hyresbolagets hemsida. Och sökte information. Lugnade mig i vetskapen om att man(vad jag fattade) får chansen att prata med dem innan, om man hamnat först i kön.

Mådde fortfarande halvt dåligt av att inte kunna sova. Ångest klämmandes mot hjärtat... Depp. Uppgivenhet... Ja.

Så jag tassade ner i källaren och hämtade en av mina mellanmålsbars. Och åt den.. För att sedan somna. Ja, efter lite dagbok och sådär.

Vaknade tidigt imorse. Klockan var väl runt halv sju. Men försökte sedan vila mig fram till att klockan skulle bli halv nio. Då var det dags att kliva upp. För att vid tio i, var det dags för mig att gå till bussen.

.. Mötte mamma på nedervåningen. Sa hejdå. Varpå jag fick frågan, lite sådär påhoppigt, om frukosten. Men det hanns inte med, helt enkelt. Inte idag. Då hade jag behövt kliva upp ÄNNU tidigare(!)...

Traskade iväg i det härliga, friska vädret. Stod och väntade i tio minuter, på bussen..

Och när jag väl klev på, fick jag åka gratis. Då schauffören hade för bråttom för att ta reda på HUR jag hade tänkt betala, innan han sa varsågod. Kortläsaren för busskort var nämligen ur funktion... Men jag skulle ju betala med bankkort.

Jaja. Inte mig emot ;)

Väl i stan, gick jag och satte mig vid forsen. I solen. Det var varmt och det brände mot hårbotten. Härligt. Men jag bestämde mig för att jag inte orkade sitta stilla där i värmen.

Gick upp och satte mig utanför personligt ombud, i skuggan, istället..

Obehag, obehag, obehag. Jag kände mig väldigt spänd. Och min svarta sköld, kom väl till pass. Ja, den fungerar så otroligt bra. När jag inte vet vart jag ska titta. När jag knappt vågar visa mig eller synas. Ja, då föreställer jag mig den där skölden. Och jag "försvinner".. Fungerar inte optimalt. Men det underlättar =)

Anledningen till obehaget...

Jag är inte HELT säker! Men jag VET att jag tyckte att det var obehagligt att bli sedd. Kanske med tanke på vart jag SATT... Eller för att jag helt enkelt bara råkade känna mig övervakad... För att jag skulle till att TRÄFFA någon(?)...

Ja, ni märker ju. Jag är inte så säker.

Men så kom personligt ombud. Vi gick direkt in till aktivitetshuset. Mötte upp den här snubben som vi skulle träffa. Och satte oss sedan i ett rum och pratade. Ja, de iallafall. Ja satt mest stel och stirrade ut genom fönstret. Önskade att det skulle ta slut. Ja, det kän... Ja, vet egentligen inte VARFÖR det känns så obehagligt med just det där stället. Eller har det att göra med människorna? Situationen? Har det bara att göra med att jag inte tycker om att känna mig "i centrum"?

Men trevliga och varma människor iallafall. Omtänksamma... Ja, och så var det ju trots allt en STOR trygghet att personligt ombud var där! Även om jag egentligen inte är JÄTTETRYGG med henne HELLER, ännu.

Efter mötet, pratade vi lite till, inne på hennes rum. Bokade ny tid till aktivitetshuset på tisdag om två veckor, och sådär.

Som vanligt så drogs jag med i ett samtal som fick mig att ramla en liten sväng tillbaka in på det förflutna. På en väg som alltid får mig att minnas. Att börja fundera, och älta vad som tidigare hänt..

Ja, men det var ändå inte så jobbigt. Inte egentligen. Jag minns jag tänkte att jag inte vill träffa folk igen. Att jag bara vill dra mig undan och slippa alla... Men vet inte hur mycket det hade med det förflutna att göra. Där jag gick på min väg i solen och inte ville åka hem..

Jo. Efter mötet, ville jag ju såklart fortsätta njuta av det fina vädret. Och jag var så TRÖTT på att vara hemma. Kände inte för att NÅGONSIN lämna stan igen! Inte för att åka hem. Och det som störde mig och som fick mig att planera att GÅ hem, på tom mage och allt. Var att jag inte ville ta en senare buss. Då jag riskerade att få åka med något av syskonen hem. Och jag ville INTE ha sällskap!

Men lite dagboksskrivande senare. Och jag tog bussen hem. Dock utan syskon :)

Jag tänkte egentligen inte äta någon lunch. Men tog mig ändå en korv med bröd och kaffe, på macken. Kan ju inte börja bråka med maten nu. Även om det känns lite lockande..

Väl hemma. Ja, jag får nog rabbla nu. För att inlägget är REDAN för långt!

Det blev datorhäng direkt. Kollade upp det gamla vanliga. Och spelade lite BubbleShooter.

Läste min egen blogg, för att kolla tillbaka lite...

Vattnade mina växter. Och åt sedan lite middag. Ugnspannkaka.

Mer dator. Vad jag minns. Mest sittandes och bara vänta. Göra ingenting...

Ner till tv:n istället. Och blev sedan sittandes tills jag kom upp hit för att blogga.

Lusten att äta någonting. Och en inre vägran att faktisk GÖRA det, har funnits här, på kvällen. Ett glas kolsyrat vatten, fick jag dock i mig. Men äta ville jag inte göra. Då det var fel tid för det.. Eller så har jag bara ramlat ner i någonting igen.. På grund av???

Men god natt iallafall. OJ, vad detta blev långt.

God natt med er <3

Jag har ONT i huvudet... Och bara att försöka minnas dagen som varit, känns för ansträngande..

Så jag vet inte.. Men jag rabblar. Kanske slutar det uppstaplat och kortfattat. Eller kanske långt och utdraget.. Kanske glömmer jag bort hälften...

Men det är skit samma...

... Inatt hade jag ännu en svår start i sömnen. Jag låg bara vaken och funderade. Stirrade rakt ut. Vred och vände på mig.. Tog fram mobilen, då och då. Skrev lite dagbok. Säkert n... Jo, just det. Jag låg och planerade en det ena, en det andra. Kollade upp det, det och det. Och tittade på bilder på google.

.. Det var helt enkelt mycket i hjärnan. Och att slappna av, var svårt. Efter tre någon gång, skrev jag mina sista punkter i punktlisteboken, och kollade på klockan för sista gången... Men när jag somnade, har jag ingen större aning om..

Vaknade iallafall när "rörmokaren" eller "hyresvärden" kom imorse, vid halv åttatiden.

Halvsov vidare. Och vaknade sedan som vanligt, vid nio igen. Men den här gången ville jag inte kliva upp. Nej, jag visste inte hur jag skulle hantera att äta frukost när en för mig okänd "gubbe" stod därnere i köket och hamrade och bankade. Borrade..

Ja...

Så jag låg iallafall kvar. Länge.

Tror att han åkte härifrån vid elvatiden. Och då kände jag bara att det var försent för frukost. Vilket gjorde att jag låg kvar ytterligare, och bara tråkade och lät tiden gå. Ja, jag typ bara väntade till lunchtid. Då jag kunde äta någonting tillsammans med mamma och pappa. Snubben var borta. Så att det var ju fritt fram. Inget obehag ;)

Jag klev upp... Ja, pappa knackade på dörren, vid halvtolvtiden. Frågade om jag ville ha kaffe. Och signalen för "lunch", hade gått! :D

Klädde på mig kläderna. Tog med mig min B-vitamintablett, och gick ner för att äta...

... Ja, vad mer kan jag säga om DET?

Jag kan ju iallafall säga som så, att jag känner att min självkontroll håller på att glida ur händerna på mig igen. Jag börjar tappa greppet om mig själv och mina egna uppsatta regler och krav. Mina trygghetsrutiner. Dessa små ting som gör att jag känner mig lugn och... Ja, TRYGG, helt enkelt.

... Och jag vet inte HUR många gånger, de senaste dagarna, som jag har tänkt tankar som innehåller ordet "svälta". Vet inte HUR många gånger jag har fått lusten att dra mig undan, för att kunna äta mindre eller sluta äta... HUR många gånger jag har använt en "framtida svält" som trygghet när jag känt att jag har tappat greppet om min kontroll! ...

Det ÄR inte så illa som det kanske LÅTER. Men kontollen är vilket fall VIKTIGT för mig, om jag ska kunna äta och vara nöjd och stark i det.

Och det GÅR bra. Men det kommer svagare perioder. Och detta KAN vara en av dem! Men det återstår väl att se.

Vidare iallafall.

Efter lunchen, har jag suttit här vid datorn och knåpat ihop en ny header. Det tog LÅNG tid idag. Då jag inte kunde komma på hur jag ville att den skulle se ut. Jag började med att gå igenom mina nyaste foton. Började knåpa med DEM. Men fick inte ihop något som jag gillade. Så då gick jag över till att helt strunta i fotona, och istället använda mig av färger och figurer. Lite text.

Och viktigast av allt, blev att göra en LJUS header! För att jag mådde så DÅLIGT av att se min mörka och dystra. Och det faktum att VARENDA en utav dem, har varit mörka, HITTILLS(!), gjorde att jag bara MÅSTE ha en ljus och härlig, denna gången!

Det tog ett tag. Och efter det, ramlade jag in på gröna växter. Möbler och design. På inspiration och inredning. Kollade lite bilder på google. Och såg över lite möjligheter. Hur JAG skulle vilja ha det!

Skrev upp några punkter i punktlisteboken... Och ja-a..

Sedan gick jag ner på nedervåningen. 17åringen hade kommit hem. Men det kunde inte hjälpas. Jag hade varit på mitt rum HELA dagen! Och nu behövde jag se annat!

.. Ja, anledningen till att jag EGENTLIGEN ville undvika, är ju denna rädslan... Denna bristen på ork till att lyssna på fel sorts samtal..

Jag ville liksom inte behöva må dåligt i frustration och ångest, idag OCKSÅ. Om det gick att undvika.

... Men jag gick ner. Sa hej, och satte mig sedan ute på stentrappan på baksidan av huset. Solen sken och känslan av att passa på medans det är sommar, gjorde att jag bara la ansiktet i händerna och blundade. Bara njöt... Eller ja. Försökte iallafall! Tog det lugnt...

Sedan började det pratas inifrån matrummet. 17åringen och mamma.

SÅ. Upp och hämta mobilen. In med musik i öronen, och sedan tillbaka till min plats på trappan igen. Satt i ytterligare några minuter. Tills jag fick för mig att platsa vid datorn igen.

Annars. Jag har läst lite bloggar. Slumpat fram några nya. Och fastnat vid en.

Kollat blocket. Vattnat mina växter. Jag har kollat mailen några gånger...

Satte mig i soffan och såg på tv en stund. Medans mamma och pappa var i stan och småhandlade, och hämtade 14åringen(tidigare 13åringen). Sedan blev det ett avsnitt till, av Wallander. Och fika till det. Jag tog mig en kaka. Men sedan satte självkontrollen in. Och jag kände inte för att riskera ännu en svältperiod i ständig flykt. Och krig.

Jo. Har jag inte glömt något nu... Ja, det blir ju sängen, vilket fall :P För att imorgon ska jag till det här som jag kallar "Aktivitetshuset". Där man kan jobba i sin egen takt utan krav. Typ. Skönt att komma hemifrån och göra någonting NYTTIGT en stund!

Ska dit med personligt ombud.

God natt med er <3