Livet ur D:s synvinkel

Inlägg publicerade under kategorin Djur & Natur

Av D - 9 maj 2017 22:52

... Förutom det gamla vanliga(jättestora!) bekymret med att den arbetsrelaterade situationen känns ohållbar.. och jag inte blir förstådd, och känner mig falsk, är det även min mobil som gör mig frustrerad, ängslig och tung... Den tar inte emot alla sms.. -då sms-minnet blir fullt, hela tiden...

... Jag menar. Det skulle ju kunna vara något meddelande som jag verkligen hade velat eller behövt läsa, som jag inte får fram. -Till exempel, familjerelaterade nyheter..!


... Men, men. Jag orkar inte tänka på det. Orkar egentligen inte tänka på någonting, just nu. Och min blogg är nu i låst läge, så att jag kan fortsätta skriva, utan folk som delar med sig av sina åsikter och ser ner på mig...


...


Idag blev det iallafall en halvdag i skogen. Jag var väl ner och satt på en bänk på gräsplan, i ca två timmar, också... Men annars, promerade jag bara i skogen och satt på mitt berg...


JobbCoach vill inte hjälpa mig hitta en praktikplats. Jag tror nog att hon tänker mer på arbetsplatsen och hennes ansvar gentemot dem, än vad hon tänker på min trygghet och hälsa... För att annars hade hon kunnat låta mig försöka!


... Arbetsledarna på Brukshundklubben, har börjat ge upp om mig, nu. Och de spenderar alltmindre tid på att vara utomhus och att försöka prata med mig... -Jag blame:ar dem inte! Det är inte så konstigt, med tanke på hur lite intresse jag har visat... Men det får mig, vilket fall, att känna ännu mer obehag av att gå dit. Jag känner mig ivägen, och känner inte att jag har rätt att vara där... -Vilket jag inte har!


... Jag vet inte hur jag ska hantera morgondagen. För att jag har varken någon lust till att sitta i skogen, eller att vara hemma... -Och jag orkar inte vara där!


...


Men förutom att jag aldrig fick det där sms:et som skulle ha kommit imorse, som jag inte vet vem det var ifrån, har jag, sedan jag kom hem, sett på tv.. sovit lite grann, och ätit. Jag var till affären en vända, för att köpa lite mandlar, och så fick jag med coctail(stavning?)tomater, också...


... Och nu ska jag gå och lägga mig...

Av D - 8 maj 2017 22:03

... Bara för att blogga alls innan jag går och lägger mig, skriver jag några ord... Bokstavligt "några ord", denna gången, känns det som... -Jag är såå trött..!


...


Idag.


Iväg till arbetsplatsen. Känna obehag, direkt. Skynda mig in i skogen, innan någon hunnit se mig. Sitta på berget. Promenera på berget, fram och tillbaka. Gå omkring i skogen... Hagel, regn, uppehåll, skugga och solsken, om vartannat... -Mestadels kallt...

... Hem, efter att ha promenerat ett bra tag. Efter att ha suttit i blåsten, på det kalla berget.. ett bra tag... -Utan att gå tillbaka till arbetsplatsen. Ja.. en gång, var jag tillbaka. Gick runt, runt, runt, på gräsmattan. Men det var ingen som hann se att jag kommit dit...


... Blöta fötter, frusen och uppgiven... Men nu är jag hemma...

... Jag har efterfrågat, än en gång, att få byta till ett annat ställe, till JobbCoach... Jag känner mig desperat till att göra det, nu.. eftersom att jag varken vågar vara på brukshundklubben eller orkar vara hemma om dagarna... -Jag behöver en ny början, någon annanstans...


... Annars.

Tv. Äta lite soppa...

.. Fick svar från JobbCoach, som inte kunde hitta en sådan plats som jag efterfrågade "som passar dina behov"... Men jag vill inte ha någonting som passar några "behov"... Jag behöver få börja om på nytt och vara så.. "frisk" som möjligt. Ta fullt ansvar, och ha normalhöga förväntningar på mig... -Annars, kommer jag aldrig ta mig igenom det här...


...


Det får vara allt för idag... Jag minns inte om jag har glömt någonting.

Av D - 5 maj 2017 22:20

... Nej, nu behöver jag gå och lägga mig. Så att jag får strunta i att se klart på filmen...


... Men först, en slarvig bloggning. -Bara för att.


...


Jobbet idag.. -Inget jobb...

Jag gick dit.. -Mår bra av att gå dit. Mer av rutinen i att lämna hemmet, åtta timmar om dagen.. och att vara utomhus, nästan uteslutande, dessa timmar... än av att det är ett "jobb"...


Jag var ju rätt så inställd på att "idag", skulle bli dagen då jag tog det första steget. Då jag tog mig över det där hindret, den där tröskeln som jag har låtit växa under så många dagar nu...

... Det blev ju inte riktigt så... Jag stod där vid skottkärran. Satt vid skottkärran, i gräset... Gick omkring, vid skottkärran... Och när jag blev pressad för hårt, tog jag mig en promenad i skogen, till det berg som jag, igår, spenderade min dag vid... Satt där en stund... och vågade mig sedan tillbaka till arbetsplatsen, fastän jag inte visste hur jag skulle hantera den. Gick omkring lite, på den stora gräsmattan, och satte mig sedan på en bänk...


... Jag gick hem idag, utan att få någonting utfört... Och eftersom att Idag, var min chans till att ta tjuren vid hornen, vet jag inte hur jag ska hantera nästa vecka... Jag menar. De ger ju inte upp om mig, men jag gör det. Det har gått alldeles för lång tid, och jag känner mig både onödig, feg och dum...


... Jag kan inte stanna hemma hela dagar. Inte längre.. För att nu är jag bortskämd med att slippa den unkna och deprimerande ångesten..

Så att, inte ens medans jag väntar på en praktikplats, kan jag avsluta den plats jag har, för att den känns jobbig att hantera... -Jag måste bara stå ut.. Onödigt som det känns, då jag ju inte har någonting där att göra, när jag inte jobbar...


...


... Hemma, har jag...

Jag har sett på tv... Funderat... Hoppats på svar från JobbCoach(men hon ger mig en hel helg, av funderingar.. -tackar)...

Jag har ätit lite grann... Vattnat vissa av mina växter...


... Och nu ser jag fram emot att sova.


...


Ja. Jag har skrivit i min känslobok, också...

Av D - 4 maj 2017 22:56

... Får se om det blir något inlägg av detta, nu då...

Jag vill egentligen skriva mycket mer än vad jag känner att jag orkar idag... Men huvudet dunkar, ögonen faller ihop, ansiktet har, stundvis smärtsamma sår... och ångesten har varit sådär dovt närvarande jämtmed mina funderingar, hela dagen...

... Så.. det blir väl lite halvdant.


...


Jag åkte iväg till arbetsplatsen, imorse också. Satte mig, precis som jag brukar göra, på en bänk(ibland, sten eller berg) och vilade efter min långpromenad, tills Arbetsledaren skulle komma ut... Men skillnaden, idag, var att jag fick svar ifrån JobbCoach, äntligen.. och hon...


... Ja, jag vet inte. Jag har ju skrivit om mina tankar och känslor kring detta, så många gånger... Så jag hoppar det, just för stunden...

... Jag bestämde mig iallafall för att det skulle kännas jättejobbigt att möta Arbetsledaren idag.. Att hon skulle komma fram och prata med mig... Det skulle kännas jättejobbigt att, än en gång, sitta och stirra på hundägarna som tränar sina hundar.. Samma hundägare, varje dag, -och till slut, börja dra blickar till mig "Varför sitter jag där varje dag, och gör ingenting i flera timmar?"... Lika jobbigt att, för min egen skull, inte heller idag, kunna känna att jag gör vad jag borde göra. Att också idag, känna såå starkt, att jag är på fel ställe samtidigt som jag tycker om en del saker med... -ja, grejen...


... Jag bestämde mig för att ta en promenad. Gå ut i skogen...

Och ja... Där blev jag sittandes... På ett högt berg med ett tvärbrant stup, stirrandes utöver den underbara utsikten...

Jag mailade en del med JobbCoach... Propsade.. och propsade... Jag behövde en ny början på ett nytt ställe... Någonstans där jag kunde komma någonstans... -En.. praktikplats...


... Jag satt på det där berget och kunde inte förmå mig att gå tillbaka, i två timmar... Och gick sedan hem, efter en promenad runt i skogen, utan att träffa varken arbetsledaren eller någon annan.. på hela dagen...


...


Jag känner mig så fysiskt svag, nuför tiden... Konditionen är jättedålig och ämnesomsättningen likaså... -Det är tungt att promenera, backar eller ej...

Jag köpte mig iallafall lite sallad, innan jag åkte hem... Ja, och så, en Dextro, såklart...


... Jag fortsatte argumentera med JobbCoach, men kunde samtidigt inte känna mig trygg i vad det var jag kämpade för...

Visst, jag klarar inte av vad jag försöker med nu. Platsen, miljön, att få se hundar, och promenaderna dit och hem... Att få vara utomhus, i naturen... -Det är bara så... perfekt. Men ur den synvinkel som jag egentligen bör se det, då detta inte ska vara någon fritidsgård, utan en arbetsplats, funkar det inte alls... Och att känna så starkt åt båda håll, sliter mig så brutalt.. i två delar, att jag inte orkar stå ut... -Jag sitter ju bara där.

... Men samtidigt så litar jag inte på mig själv, att jag ska klara en vanlig praktik, heller. Jag är orolig för att känna att jag får det ännu jobbigare och ännu sämre, än vad jag har det nu... Att jag ska ångra mig, eller... bara ge upp helt...

... Jag ska försöka tvinga igång mig själv, imorgon... Ge det en sista chans.. -och verkligen göra(!) någonting, den här gången..! ... Och efter det... Ja, blir det lika jobbigt eller ännu jobbigare, när jag väl kommer igång.. Då... känner jag att jag måste ge upp.. om denna platsen... -Ångest... Men känslorna är för tunga att bära, av att inte vara på rätt ställe... Av att inte vara.. värd att vara där...


Mailade JobbCoach, på kvällen. Sa att jag ger det en sista chans imorgon...

Annars har det blivit tv... Jag har vilat en stund, sovit en del... Och så, har jag ätit, såklart...

Av D - 1 maj 2017 22:27

... "Jag borde fixa försäkringar"...

"Jag borde säkra mina uppgifter på datorn. Trygga mina lösenord. Jag borde försäkra min identitet, mina ägodelar.. mig själv"...

-Det har gått genom mitt huvud, under helgen. Likt som, att jag borde diska. Att jag borde städa, tvätta och duscha... As well as, att jag är orolig för vad de salvor, de hudvårdprodukter som jag använder nu, gör med min hud. Förvirriningen och osäkerheten över ifall jag är svullen runt ena ögat och nerpå kinden på grund av ögonkrämen, hudkrämen eller något annat... Och mina bekymmer, vad gäller ätandet.. och min vilsenhet i hur och vart jag ska hantera ett jobb.. En sysselsättning...


...


... Ja, det är mycket som snurrar, just nu... Men vad kan jag skriva om min helg?


... Lördagen, satt jag hemma.. Jag minns inte så mycket av dagen.. men jag vet att jag, under några dagar nu, har fördrivit tiden med att sy... Jag testade att sy en hårsnodd av ett par gamla byxor... Den första blev inte alls bra, men tog iallafall lite av min tid... Den andra fungerar iallafall att ha på sig.. Bara det, att jag inte vågar :P


... Jag har vattnat mina växter, och fått lust att plantera en av mina avokadokärnor, i en kruka med jord. Nu sitter de ju i vatten, men det kommer de ju inte att kunna göra hur länge som helst... Problemet är ju att jag inte tar mig till att köpa jord. Många av mina växter skulle nog må bra av att bli omplanterade också, i större krukor och ny jord...


... På söndagen, åkte jag iallafall in till stan en vända... Handlade...

Skulle handla en färdig baguette, var det meningen. Men de hade inga på den butiken som jag brukar handla på. -Fick blir någonting annat, istället...

... Sedan, tog jag första bussen hem igen...


...


Jag har sett på tv.

Jag förberedde för att diska, igår. Men när jag hade slängt det mesta av skräpet, sorterat det och sådär, tog lusten och energin slut... Så att.. den förskräckliga, äckliga diskbänken, är fortfarande lika förskräcklig och äcklig..!


...


... Jag känner mig(och är) äcklig och skitig... Men jag orkar inte göra någonting åt det...


...


Men förutom tv:tittandet och sy:andet, har jag nu ikväll, skickat iväg ett mail till JobbCoach, där jag uttrycker min oro och brist på tillit till den här platsen som jag går till och ska jobba om dagarna nu... Jag menar. Jag kan inte hjälpa det, men jag tror inte på att det kommer att börja fungera på den där platsen. -Och det sliter mig itu!

... Grejen är ju att jag älskar mina långa promenader dit och hem, och jag vill inte slitas ifrån dem genom att börja jobba någon annanstans... Jag älskar miljön, att få vara utomhus och att få se och träffa en massa(massa) hundar varje dag... Jag älskar det lugn som ändå där är...

... Men jag tror inte... Jag tror inte på att jag kommer att börja känna mig tillräcklig trygg, och rätt placerad, för att våga börja jobba... Jag tror inte att de krav som jag själv begär för att kunna tvinga mig själv att arbeta trots ångest, panik och osäkerhet, kommer att ge rätt verkan på mig, på en plats där de inte har någon som helst förväntningar på en... Och där jag dessutom redan har börjat fly och säga nej till varenda uppgift som de erbjuder mig..! Jag tror inte att det kommer att fungera när jag redan har suttit, och promenerat, mig igenom tre hela dagar..!

... Egentligen behöver jag bara vara på ett ställe, där förväntningarna är normalhöga... Men det är så lätt för andra att vara alldeles för försiktiga om en, eftersom att de inte känner det jag känner eller tänker det jag tänker... Det är såklart att det är normalt för dem att minska på kraven när krav får en att må dåligt.. -Men jag kommer inte att dö av att utsättas för jobbigheter..!


...


Ja-a... det kanske var allt om min helg.

I veckan, kommer jag att blogga varje kväll, igen. Tror att jag tänker ta bloggledigt varje helg, framöver.

Av D - 28 april 2017 23:49

Nu är jag sådär trött, så att nästan ögonen faller ihop på mig... -Ändå har jag sovit en stund på soffan, när jag kom hem..!


...


En kort bloggning nu då... -Ja, om det nu kan bli just "kort", denna gången.


... Idag...

Jag skrev ju till JobbCoach, igår, och sa att jag ville söka praktikplats istället "för att se om det känns bättre"... Idag fick jag inget svar. Så att vid närmare ettiden, skrev jag igen och frågade om vi kunde börja leta efter "något annat"..

... Ja, hon ville inte riktigt. Hon sa dock att vi kunde "jobba för att sätta fler krav, där"... -Hmm... Jag tror ju inte riktigt att jag kan, efter tre dagar utan några som helst krav eller förväntningar, börja utföra de saker som jag mår dåligt av.. när det gäller krav som jag själv har bett om! Jag behöver ju liksom komma till ett ställe, där kraven är självklara för alla på arbetsplatsen, så att jag känner att det är min skyldighet att utföra dessa uppgifter.. -Trots emotionell smärta!

... Men, men... Jag skrev att jag inte trodde på den lösningen "men okej"(hon ska prata med Arbetsledaren)...


...


Idag har jag iallafall...

Hälsat en snabbis, på Arbetsledarens hund... Gått på en relativt lång promenad, tillsammans med Arbetsledaren och hennes hund, i skogen... Promenerat mina(ack så älskade) långpromenader, till och från jobbet...

Jag har sett på, när den andra arbetsledaren tränade sin hund i en massa olika trick och lydnadsövningar...


... Ja-a... och hemma, har jag...

Sett på tv, ätit, och sovit i soffan en stund...

Ja. Och så har jag pluggat kartan över staden, en gång till. Då jag funderade på om det fanns en annan väg jag kunde ta, hem från jobbet(och dit)...

Jag har funderat och funderat kring för-och nackdelar, vad gäller praktikplats och det stället jag är på nu... Gjort en plus-och minuslista. Räknat i både poäng och procent... -Och ändå inte kommit fram till någonting! Jag kommer ju att sakna eller få svårt i något, vad jag än bestämmer mig för... Och även om jag skulle bestämma mig för det ena, vill bara JobbCoach gå med på ett av alternativen... -Hon vill inte hjälpa mig, om jag inte går hennes väg... Det har jag förstått.


...


Hmmm... Något mer, idag?

Jo, mina avokadokärnor har nu fått både rot och skott... Min paprikaplanta, har två stora paprikor och några pyttesmå... En växt som jag klippte grenar från, för några veckor sedan, och satte i vatten, har nu bildat rötter.. -Trots att jag inte hade minsta tro om att den kunde göra det!


... Men annars så var det nog inget mer.. tror jag.

Av D - 27 april 2017 23:12

Ett kort inlägg... Jag är trött och ska gå och lägga mig...

Mitt ansikte har fått några, rätt så smärtsamma utslag(syns inte, men känns), här och där... Mina ögon gör ont, båda två...


... Men det är inte det som jag vill skriva om idag...


...


Inte heller idag, utförde jag något arbete på.. jobbet...

Likt som igår, bestod min dag i att sitta, gå, och stirra... Jag varvade mina timmar med att sitta på stora stenar. Sitta på bänkar... Att gå runt, runt, runt, på den stora gräsmattan... Jag vågade varken titta i ansiktet på folk.. om de samtidigt tittade på mig, eller svara när de ville öppna en konversation...

Dock så gick jag och min arbetsledare, på en promenad med hennes hund, idag. Genom skogen och runt. Jag vet inte hur lång tid det tog, men det var rätt så avkopplande... Vi pratade inte så värst mycket. Jag svarade ju mest i ettordsmeningar(ja, om man nu kan kalla det "mening")...

Men annars så gjorde jag egentligen ingenting alls... Och när det började bli lite kyligare ute och jag var helt ensam, messade jag och sa att "jag går nu"... och så gick jag... Klockan var väl ett, ungefär...


... Idag har jag väl känt mycket, att det är onödigt för mig att vara där. Jag känner inte att jag passar in i gruppen, och jag tror mig verkligen kunna fungera bättre på en arbetsplats där jag får krav på mig.. -och att jag då får saker gjorda...

För att grejen är ju den att jag alltid har haft det jobbigt, socialt... och även med höga krav, då jag har tampats med prestationsångest och konflikträdsla, i hela mitt liv... Men när jag var liten, tog jag mig igenom alla de uppgifter som kom i min väg, ändå. Jag pressade mig igenom ångest, osäkerhet, nervositet och magont... -För att kravet fanns... Nu, på flera år, har ingen velat sätta upp krav.. Och enda sedan jag gick i gymnasiet, har bristen på ork, och rädsla, fått sätta sig högre än vad konflikträdslan och perfektionismen har gjort... -Jag behöver kraven!


... Ja, jag känner det. Jag behöver egentligen vara på ett ställe, där jag får tydliga krav på mig och inga valmöjligheter i huruvida jag ska jobba eller bara sitta. Ifall jag ska kratta eller ta en promenad... Ingen rätt att välja när jag ska komma på morgonen och när jag ska gå hem på dagen... Och inte heller tillåtelsen att stanna hemma de dagar jag känner för det..!

... Nej, jag vill inte att mitt "arbete" ska kännas som en fritidsgård. För att jag vet(vet) att jag backar för både ångest, rädsla, osäkerhet, nervosotet, oro, social fobi... och allt(allt!) annat obehag..! Den enda anledningen till att jag fortsätter(och kommer att fortsätta) gå dit, är att jag inte tycker om känslan som blir av att inte göra det! Jag kan inte tillåta mig själv att stanna hemma och svika mig själv. Att bara sitta framför tv:n och ha tråkigt, ensam, när jag egentligen mår så mycket bättre av rutiner och frisk luft. För att, faktum är ju, trots allt... Jag är ute mer än halva dagarna, nu.  Jag ser hundar som tränar med sina ägare. Även om jag inte hälsat på arbetsledarnas hundar ännu, finns även de vid min sida... Och jag slipper hetsätandet och den totala bristen på rutin! ... Det enda som klämmer, är ju att jag inte utför någor arbete.. på mitt "jobb", och att jag tror att jag skulle ta mig längre om folk förväntade sig det av mig...


... Jag messade JobbCoach, efter att jag hade gått därifrån. Sa att jag ville söka efter en vanlig praktikplats istället... 

Men faktum är, att jag inte vet... Jag trivs så bra i miljön som jag befinner mig i under mina dagar... Jag trivs med alla hundar som befinner sig runt omkring mig... Och jag bara älskar den frihet jag har, så att jag kan ta en lång promenad.. både dit och hem!

... Men ja-a... Hade det varit en fritidsgård. Någonstans att gå för att se lite folk och få något annat att göra än att bara sitta framför tv:n, handla godis, och äta... -Men som arbete... Nej, jag känner mig så onödig på en plats som kräver för lite av mig.. men som jag samtidigt inte vågar komma igång på...

... Men jag tänker fortsätta gå dit.. tills någonting, mer passande, dyker upp... För att rutinen i att gå hemifrån vid 07.30 på morgonen och vara hemifrån i flera timmar, känns viktig för mig...


...


Förövrigt idag, då?


... Jag låg halva natten och funderade på ifall det var värt att åka iväg idag... eller ifall det bara kändes onödigt... Men tidigt imorse, kom jag fram till att jag inte kunde tillåta mig själv att stanna hemma... då jag hellre känner mig misslyckad därborta, än att känna mig misslyckad härhemma...


Jag gjorde mig iordning, klädde mig i tjockare kläder(eller rättare sagt, mer kläder) än igår, och gick sedan iväg till bussen... -Idag åkte mössan på, igen(fast det var ju kallare igår)!


... Hmmm...

Min dag på jobbet, har ni ju hört en del om, redan. Så att, den hoppar jag.

Jag gick iallafall därifrån, vid ett... Då hade jag börjat frysa lite grann... Gick runt, runt, på gräsmattan.. och kände mig onödig.. Och utan folk i närheten, kändes det bara.. överflödigt, att stanna kvar...


... Jag tog mig en lång promenad tillbaka till den busshållplats som jag hade klivit av vid på ditvägen...

Och väl hemma, har jag sovit lite grann på soffan. Jag har ätit för mycket skräp... Och så har jag funderat och gnagt på det här med.. jobbet... -Möjligheter, hit och dit...

... Och ja. Ställt in min och HanSomInteHarEttNamns träff på lördag...


... Och nu... -Nu ska jag sova.

Av D - 26 april 2017 23:41

Jag är trött och sliten, har ångest som ilar enda uppför halsen... och jag ser inte fram emot framtidens utmaningar...


Jag känner bara för att äta tills jag storknar. Tills jag svimmar och somnar in...

Det börjar kännas så tungt nu, att försöka ta sig igenom det ena meningslösa försöket efter det andra, när jag samtidigt känner att jag bara försöker halvhjärtat...


...


Jag kan inte riktigt bestämma mig för, idag, ifall jag gjorde det här mot mig själv eller ifall det bara är såhär jag är och känner... -Men det gick inte alls bra, idag...


... Jag åkte in till jobbet, imorse.. Trots en hel natt av orolig sömn på grund av oro för vädret. Oro på grund av att jag inte har några kläder som skulle passa för kyla och regn... Orolig för att då inte orka, eller få väldigt "ont" av att vara ute en hel dag och jobba...

... Men det var inte vädret som jag skulle vara orolig för. Det var inte "att frysa, och bli blöt om både fötter och kropp(fastän jag blev det)", som jag skulle ligga sömnlös för...


...


Jag klev upp när klockan ringde, vid 07... Gjorde mig iordning och gick iväg till bussen...

... Sedan bestämde jag mig först för att promenera hela vägen till jobbet. Men eftersom att jag inte hade någon aning om hur lång tid det skulle ta, klev jag på bussen efter att ha gått endast en hållplats...


... När jag kom dit, blev jag med ens stel... Det kändes obehagligt och jag kände mig handlingsförlamad... Ville inte se folk i ögonen och ville inte gå i närheten av stugan där resten av gruppen jobbade... Och när min arbetsledare skulle introducera mig för lite uppgifter som jag kunde göra, vågade jag inte göra någonting. Att bara ta tag i en kratta, var en omöjlighet. Inte heller att lägga arbetsledarens hopskyfflade löv och grenar, i skottkärran.. eller att tömma skottkärran, kunde jag förmå mig att göra... -Det kändes jätteobehagligt att det var så mycket folk omkring mig, som kunde se vad jag gjorde, hela tiden!


... Min dag på Brukshundklubben, kändes i det stora hela, helt meningslös. Och jag kände mig både som en självsvikare och rent utav misslyckad...

Det enda jag gjorde, var att sitta på en bänk och se hundar bli tränade på gräsmattan. Att oroa en äldre kvinna, för att jag satt i regn, snö och hagel, för länge utan att värma mig emellan... Och att promenera omkring.. -Runt, runt, runt...


... När klockan blev ett.. och jag fortfarande inte hade lyft ett finger, på hela dagen, bestämde jag mig för att ge upp och gå hem... Jag hade lite messkontakt med JobbCoach, under dagen, då jag kände mig uppgiven och säkerligen sökte svar som kändes omöjliga att få... Men på de få mess som Arbetsledaren skickade, svarade jag inte ens... Är så svårt att veta vad jag ska svara, när saker inte fungerar och jag inte vet vem hon är.. eller hur hon ser ut! Jag menar. Jag har knappt lyft blicken så att jag ser henne, ännu!

... Jag som älskar och verkligen älskar hundar, var såpass inom mig idag, att jag sa ett kort "nej" när Arbetsledaren tog med sin hund bort till mig och frågade om jag ville hälsa... -En jättesöt liten(rätt så stor ändå) Rottwailervalp.


...


Jag tog en lång promenad(ungefär en timme) tillbaka från jobbet, och väntade sedan på en buss som var nästan en halvtimme sen, och åkte hem...


Väl hemma, har jag fortsatt känna mig misslyckad, uppgiven... vilsen... Och jag har inte kunnat sluta fundera på hur jag ska både kunna gå till jobbet så att jag slipper sitta hemma och svika mig själv.. och(!) kunna fly undan vad som känns som en omöjlighet och en obehaglig plats att vara på..(!), på en och samma gång!


Jag har ätit en hel del. Jag har sett på tv, och halvsovit framför tv:n...

... Och jag har blivit frustrerad på min mobil, för att minnet blir fullt på den hela tiden... -Blev tvungen att radera hela familjechatten, till slut...


...


Men det får räcka för idag... Ska antagligen tvinga upp mig själv tidigt, imorgon.. Så att jag kan åka iväg och stirra mig igenom en till dag på.. jobbet..!

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2018
>>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skapa flashcards