... Hmm. Lång dag idag, men nu vill jag sova...

... Jag vet inte hur långt mitt inlägg kommer att bli i förhållande till dagen... Men jag börjar, så får vi se...

...

Jag vaknade imorse vid halvtiotiden, tror jag, av att pappa skickade ett meddelande i familjechatten. -Och efter det, var det ju helt omöjligt att koppla av! Det kom mess på mess på mess. Säkert ett i sekunden, av diverse syskon och föräldrar som hade någonting att säga till varandra..!

Själv deltar jag ytterst(ytterst) sällan i dessa konversationer, då det för det första, går väldigt fort och man inte hinner svara på det ena innan tio mess till har blivit skickade! Och för det andra, känner jag väl att jag hellre skriver det jag vill säga till någon, till bara den personen... eftersom att jag nästan aldrig har någonting som jag behöver att alla tar del av på en och samma gång(men det är kul att läsa alla tokerier som skrivs!)...

... Men, men...

Jag klev iallafall upp strax därefter... Satte igång tv:n och satte mig och glodde en stund...

Eftersom att det framgick i familjechatten att pappa var ledig, och jag såg att mamma inte sov efter att ha jobbat natt, bestämde jag mig till slut för att messa henne och fråga ifall de hade tid och lust med besök från mig "idag eftermiddag, eller någon dag framöver"... -Och som vanligt, var det inga problem...

... Jag var lite osäker på att ens messa, eftersom att jag, varje gång som jag inspekterade mig själv i spegeln, kände att jag nog var lite skitig i håret ändå...

Men eftersom att jag messade och frågade ändå, slängde jag mig in i duschen innan jag gick.

...

När jag väl hade kommit in till stan, var det precis så att jag kunde springa från den ena bussen till den andra, då min buss till stan var lite sen... och egentligen hade jag inte lust att vänta i en halvtimme, på nästa...

... Hos mina föräldrar, pratade vi. Och det var väl det vi gjorde.

Mamma och jag pratade. Mamma, pappa och jag, satt och glodde. Pratade. 16åringen kom hem en stund innan sin träning. Pratade ytterst lite...

Och så blev det soppa och pannkakor. Mer småprat. Lite småprat framför tv:n. Foton på 20åringens lilla pojke, som skickades omkring mellan mobilerna.. Fika, och sedan hem och adjö.

... Ja, det blev ju såklart mycket prat om nytillskottet till familjen. 20åringens lilla bebis på knappt en vecka... Att titta på lite foton, och diskutera deras situation och deras besök i april...

...

När klockan var åtta, var jag hemma igen.

Jag messade 24åringen, på vägen hem. Och sedan, nu vid tiotiden någon gång, messade hon tillbaka. Och vi har fortsatt diskuterat lite 20åringens och hennes killes situation. Delat några foton, och diskuterat nätdejting... Ja, för min egen del då. Jag menar. Jag borde börja dejta, för att jag är olycklig och jag behöver att någonting går framåt i livet och att jag finner mening. Men jag är ju bara så paranoid..! Jag menar. Jag blir väldigt rädd och osäker för minsta lilla, och jag litar inte på någon!

... Nu blir det iallafall sängen. Jag är trött, trots den oro och ängslan som brusar upp min själ just nu...

Jag vet inte om jag ska gå och lägga mig alls idag... Jag ska nämligen åka in till stan imorgon klockan åtta, har jag tänkt mig... Ta en lång promenad. Möjligtvis slappna av lite, och handla en del...

Och även om jag är trött nu, rent psykiskt och fysiskt, är jag för uppe i varv för att vilja gå och lägga mig. Jag flänger bara runt i lägenheten. Hit och dit. Pendlar mellan datorn, tv:n, köket och badrummet... -Och att mina ögon håller på att falla ihop, det bryr jag mig inte om!

...

Igår natt eller idag morse, gick jag och la mig vid halv fyra. Det var en hemsk dag igår, och det sista jag tänkte innan jag somnade, var någonting som gav mig svettande ångest"attacker"... Jag är verkligen inne i en sådan där period igen, där jag känner mig gnagande orolig och nervös. Som om hela världen kommer att rasa samman under mina fötter "när som helst nu!"... -Och jag vet inte hur mycket mer själen och sinnet kommer att orka ta..!

... Vaknade när klockan ringde vid kvart i tolv...

Klev upp. Såg på tv och åt. Antagligen. Jag minns inte riktigt...

Funderade antagligen mer på "de där skorna..", och oroade mig och ältade...

... Efter några timmar, fick jag för mig att ta en promenad... Trots att jag egentligen inte ville gå ut när jag hade "mitt skobekymmer"... Jag menar. Det skulle kännas fel att ta andra skor när jag går ut, när jag nyss har köpt nya.. Men det skulle kännas jättejobbigt att använda de skor som just nu ger mig en sådan himla ångest..!

... Men jag tog andra skor. Jag funderade en stund på hur jag kunde göra mina vinterstövlar mindre för stora... Och så tryckte jag ner ett par hoprullade sockor, en i vardera sko, bakom hälen.... -Liksom sköt fram foten i stöveln...

Jag undvek nya skoskav, och mina fötter mådde bra...

...

Annars har jag bara ätit och sett på tv. Suttit vid datorn, och skrivit i min känslobok...

Räknat kalorier, som vanligt, såklart... Och kollat hundar på Blocket...

Och så har jag tvättat en av mina gammelgamla jumpaskor. De skor som jag hade när jag gick i högstadiet...

Jag har bara orkat med att tvätta en av dem, än sålänge. Men ska tvätta den andra också, inom snar framtid. Jag känner liksom ett extra stort behov just nu, av att ta fram så många backups till de nya skorna, som möjligt. Eftersom att jag egentligen bara vill slänga in dem i en garderob och glömma att de finns, just nu..!

... Och så har jag, halvt som halvt, brutit ihop...

Legat raklång på sängen och inte vetat vart jag skulle ta vägen... Känt mig väldigt uppgiven och förtvivlad... Trött på livet... På allt...

Och bestämde mig då för att dra åt tyglarna, vad gällde ätandet... Jag behövde sätta upp tydliga och fasta regler. Strypa det hela ordentligt.

Och med ens jag hade skrivit det nya schemat och gett mig själv en sista fri dag imorgon, mådde jag lite bättre. Kände mig lite lugnare...

... Ja. Och så har jag klippt av mig lite hår, också. Jag klippte bort några centimeter, då jag bara fick lust...

...

Sådär. Det kanske var allt...

Nu blir det tv. Säkert lite mer springande fram och tillbaka... Och om ingen sömn, iallafall stan om några timmar.

Jag vill inte längre. Jag vill inte längre. Ingenting går min väg, och jag vill inte längre...

Tårar på mina kinder. Rödsprängda ögon... Ett huvud som värker... Och ooh, denna ångest... Ooh, dessa bekymmer och problem... -Och jävlar vilken oro!

Man kan liksom inte få en paus. Inte en tillräckligt lång paus för att kunna känna att det är värt alla kamper däremellan...

Jag orkar inte längre...

Vissa saker gör jag mot mig själv. Tvingar mig själv igenom... Och vissa saker blir man attackerad av, av simpla misstag, av missförstånd eller av att inte riktigt veta vad man gör... Hur man gör...

Och jag är så trött på att hela tiden ha minst ett stort bekymmer... Minst en motgång, i mitt sinne... Tyngd över själen...

Jag vill bara ge upp för att slippa misslyckas... För att slippa känna av dessa motgångar...

Och samtidigt som jag ger upp med precis alla bedrifter i vardag och liv, vill jag även sluta äta. Ta distans ifrån hela det problemet...

Jag har förstört för mig själv. Och det känns som att det redan meningslösa livet, nu har tagit ytterligare ett steg tillbaka in i den ännu djupare meninslösheten... -Jag orkar inte med fler motgångar nu...

...

Jag klev upp vid strax efter sju imorse...

Hörde att det både blåste och regnade(eller snöade spetsigt)... Visste inte om jag skulle åka in till stan då. Ifall det var värt två timmars väntan utan att ha någonting att göra, när det var både blött, kallt och blåsigt ute...

Satte mig i soffan. Funderade fram och tillbaka... Ältade... Jag kunde inte riktigt tillåta mig själv att vara hemma, då jag skulle ångra det... Men hade inte heller någon större lust att frysa i stan i två timmar...

... Till slut, skickade jag iväg ett mail till JobbCoach. Struntade i att jag sviker mig själv och kanske ger upp...

Och så gick jag och la mig igen...

Bara någon minut senare, skickar hon mess och skriver att det blir inställt "för att de inte kommer att vara där, på grund av vädret"... -Så att det var ju tur att jag inte åkte!

...

Jag såg på tv...

Funderade fram och tillbaka, på vad jag ville handla idag... Jag hade apelsiner på listan, men jag ville ha någonting mer. Någonting onyttigt...

Nej, grejen var ju att jag inte ville det. Jag var inte sugen, men min hjärna är beroende. Varav jag verkligen försökte tänka ut någonting som jag kunde tänka mig..!

Jag hittade ingenting. Och minutrarna gick, utan att jag tog mig iväg till affären... Men jag var ju stressad.. för att handla, det ville jag..!

... Jag gick iväg till slut. Köpte apelsiner och lite godsaker...

Jag åt smörgås när jag kom hem. Såg på tv...

Jag försökte torka av tv:skärmen, och frustrerade mig som bara den på den... Eftersom att, trots diverse olika microfiberdukar, ville inte skärmen bli fri från damm, eller ränder ifrån ett misstag med att använda fuktig trasa en gång... -Och det syns ju så väl i solljuset!

... Någon gång till eftermiddagen, tvingade jag iallafall mig själv att börja med soppan... Efter att ha skrivit av mig i min känslobok...

Skar morötter. Skar palsternackor. Mixade gul lök, lite lätt...

Ja, soppan blev bra. Bara att den kanske mer blev som puré med bitar, än som soppa... Dock hade jag problem med kryddningen. Den smakade bara sött, eftersom att både grönsakerna och löken, är söta... Den kändes inte tillräckligt salt, hur mycket salt jag än tillsatte. Och den krydda jag använde, kändes inte alls...

Det är jättesvårt, det där med kryddning. Men när jag sedan åt en kopp, smakade den gott. Perfekt med dessa små bitar av lök och grönsaker från mixern, som jag la i på slutet. Men även om den inte smakade för salt, blev jag väldigt törstig av att äta den... -Så att jag vet inte hur jag lyckades med det där!

...

Soppan fick stå och svalna i sina koppar och matlådor, för att sedan läggas i frys och kylskåp.

Jag satte mig vid tv:n. Åt lite till, efter en stund...

Jag plockade lite i köket. Torkade av bordet och vissa bänkytor...

Och nu precis, har jag brutit ihop. Då en sida som jag var registrerad på, hade byggts om, så att man behövde registrera sig på nytt... -Vilket inte funkade för mig!

Någonting blev fel, och alla mina tidigare uppgifter gick förlorade! Och då denna sida var någonting som man ständigt tar sig framåt i, känns det bara som ett stort bakslag...

... Och jag orkar inte bry mig längre...

... Men å andra sidan, börjar det kännas så vardagligt att allt går fel. Att det alltid finns en motgång, ett bakslag eller eventuellt bakslag, nu, att det inte känns värt att reagera lika starkt längre...

Jag menar. -Tillåt allt att gå åt helvete. Hantera det när det händer...

... Egentligen vill jag bara bli lycklig. Men för att orka leva, måste jag acceptera att saker händer och inte händer, och att jag inte orkar eller vill det jag önskar att jag orkade eller ville...

... Jag får acceptera livet och tillvaron för vad den är, eller fly undan och försvinna föralltid...

... Jag orkar inte kämpa längre, för någonting som jag antingen inte vill eller orkar nå...

... Borde sluta överväga och drömma hund, också... Eftersom att det aldrig kommer att hända i mitt liv... Inte i detta livet...

... Och egentligen kanske jag bara ska ge upp om sysselsättning också, när jag ändå håller på... Bara ge upp om allt... -Och vadå?

... Men jag vill inte prata med er om det...

Ska bädda ner mig i soffan nu...

... Jag är supertrött.

Har svårt att hålla ögonen öppna, där jag ligger i min soffa och försöker titta på tv...

.. Därför har jag dragit mig för att blogga ikväll... Men.. jag vill...

...

Kortkort, kan jag beskriva min dag...

... Igår, efter att jag hade bloggat, fortsatte ångesten. Jag kunde inte slappna av, och att gå och lägga mig istället för att se på tv, var inget alternativ...

Mycket berodde det nog också på att boxen fortsatte låsa sig och att jag envist ville se att det löste sig, innan jag gav upp för kvällen... Orolig för att behöva försöka sova med ångest och oro...

... Idag när jag klev upp, vid strax efter elva, och satte igång tv:n, upptäckte jag att problemet fortfarande var kvar... Började söka info, fortsatt från igår, om vad som kunde vara fel... Och såg sedan på HemTillGården, innan jag gick iväg till bussen...

Idag skulle jag bara in till stan för att handla. Godsaker och ekologiskt frukt och grönt...

... Medans jag stod och väntade på bussen, här i byn, skickade jag iväg ett mail till KanalNissarna och beskrev mitt problem och frågade vad det kunde vara för fel...

...

... Jag klev av bussen på en busshållsplats i närheten av den affär jag tänkte gå till, som någon passagerare stoppade den på...

Promenerade den bit som var. Lite smått stressad, då jag egentligen önskade hinna med nästa buss hem... -Vilket jag visste att antagligen inte skulle ske!

... Började tyda prisskyltar, och försöka avgöra vilka varor som vilken skylt egentligen tillhörde... Och gick omkring lite halvt stressad i mina beslut och sökanden...

Ja, vissa varor hade jag ju skrivit upp i min inköpslista, och dessa skulle ju hittas. -Vilket nästan uppnåddes.

... Hade ingen lust att fråga någon, idag. Inte ens när det gällde osäkerhet i vilken vara som erbjudandet faktiskt gällde, då "det är något som inte stämmer"... -Vilket försvårade en del!

... Jag fick iallafall ihop en del varor. Även om jag nu i efterhand, känner att det var dumt av mig att tillåta köp av onyttiga varor också.. eftersom att jag hetsar så lätt på dem!

Jag bar den tunga kassen till busstation. Väntade på bussen, och åkte hem...

...

Det stora bekymret med eftermiddagen, kvällen och natten sedan, har varit butikerna.

Jag känner att allt känns så otydligt och det är alltför ofta som det händer att en viss vara inte registrerar rabatten, även om skylten tydligt beskriver precis den produkten... -Antagligen för att de har lagt en likvärdig vara på den hyllan istället, eller något!

Och det händer lika många gånger att man väljer fel produkt av samma märke, för att beskrivningen av vad erbjudandet gäller, är ofullbordad eller utydlig...

Egentligen har det väl inte så jättestor betydelse för mig just nu, men jag vill ha kontroll. Jag vill känna att jag vet vad jag gör, och att det jag gör, också blir vad jag förväntade mig att det skulle bli...

Idag var det en vara som jag skulle köpa till Bonuserbjudande.

Skylten beskrev exakt samma sak som texten på förpackningen gjorde. Och jag dubbelkollade flera gånger om, så att skylten skulle vara placerad under varan och inte över... Och jag kollade de liknande varorna runtomkring...

Sedan, efter mycket övervägande då det ändå kändes som om något inte stämde, köpte jag den... -Chansade...

... Och ja. Jag tror inte att det drogs av något.

Jag tar ju inte emot kvitton, längre. Eftersom att dessa ger mig ångest, då jag får svart på vitt, vilka prissänkningar som faktiskt inte går igenom. Och att jag då får besluts-och prestationsångest av att jag inte orkar gå till kassan en gång till för att åtgärda problemet..!

... Så att, jag vet inte...

Men jag kollade veckobladet för butiken i fråga, när jag kom hem. Och bilden på varan, motsvarade inte den jag hade köpt... -Men allt annat stämde! Och då kan man ju undra hur många som inte kollar veckobladet, som har blivit lurade av dessa skyltar! Och hur många skyltar man egentligen blir lurad av, som bara finns i butiken!

Ja, jag skrev in till butikskedjan, och gav min synpunkt...

Och sedan, önskar jag att jag kunde säga att jag släppte det och kopplade av... Men det gjorde jag inte...

Jag har funderat och räknat på det där. Försökt komma fram till, utan kvittot, vilka rabatter som kan ha blivit avdragna och inte... Och detta är inte för att jag har dåligt med pengar och har kris(jag kan ju inte heller kalla mig rik, -har ju bara aktivitetsersättning). Utan mer för att min hjärna kräver att få veta. Att få ett avslut i frågan...

...

... Jag har sett på tv...

Funderat grönsaker och soppor...

Funderat digitalbox(vilken tycks funka, för tillfället). Vilket energisparläge jag vill ha inställt...

Och jag har ätit..! -Som jag har ätit!

Det blev bara så. Men idag när jag köpte en massa frukt och grönsaker, tror jag att det ska bli enklare att vänja av allt skräp sedan. Då jag har grönsakerna tillgängliga...

... Såhär skulle jag ju inte göra. Jag hade ju lovat... Lovat, som jag så ofta gör... Brutit mitt löfte.. Ångrat mig... som jag lika ofta gör...

... Och jag känner mig uppgiven...

... Men samtidigt har jag en känsla av harmoni inombords, när jag tänker på hur jag skulle vilja att livet såg ut. Vad jag hade velat göra... och hur jag hade kunnat må...

Jag vet inte vad det är för något... Kanske lever en liten del av hoppet kvar... Kanske är det bara en fantasivärld, där minnena om hur det kan kännas att leva, ger mig en förväntansfull känsla...

Men att jag någonsin ska ta mig ur den här skiten och ta mig mot någonting som jag saknar och som gör mig lycklig... Det tror jag inte på... Inte för ett ögonblick... Inte ens i en liten del av ett hörn inom mig...

... Jag tror inte... Har nog slutat hoppas... Men drömmer, det gör jag nog fortfarande, till och från...

...

Imorse...

Jag klev upp tidigt. Eller ja, tidigare än vad jag brukar. Klockan prick tio...

Såg på tv. Låg ner i soffan... Jag var trött. Sliten... Inte så konstigt, efter fyra dagars nästan helsvält...

Så att jag orkade inte gå någonstans idag. Inte ta en promenad till traktikplatsen för att komma iväg tidigare... Vilket gjorde att jag satt och tråkade framför tv:n i några timmar.. Alldeles för många timmar, innan jag gick...

Jag drack lite vatten, i hopp om att känna mig mindre lidande av näringsbristen... Inte ens en morot ville jag ta, eftersom att jag hade planerat att köpa propparmat idag... Jättedumt! Jag vet! Och jag hatar det! Men näringsbristen som jag hela tiden drar på mig, leder alltid till en strävan efter att äta skräp och proppa så mycket jag kan...

Jag hade iallafall grunnat lite grann på hur jag skulle hantera inköpet för att inte få med mig så jättemycket hem. Och jag körde på det vanliga. Det intressanta. Jag köpte bara saker som var prisnedsatta.

Det ledde till att jag iallafall fick med mig mindre(kanske) än vad jag annars skulle ha fått...

Jag vet inte...

...

Jag åkte ju iväg till stan.

Gick in på närmaste affär och plockade på mig allt som jag tyckte var intressant...

Vid det här laget, var jag ju fortfarande hungrig och svag. Och efter att ha handlat, såg jag såå mycket fram emot speciellt en av de saker som jag hade köpt... Min färdigrätt!

... Jag gick tillbaka till busstationen. Fem minuters promenad, kanske...

Väntade på bussen... och åkte hem...

...

När jag kom hem...

Ja, just det. Jag hade fått två brev på posten, också. Som jag såg innan jag gick iväg till bussen, och som jag sedan funderade på, resten av eftermiddagen...

BredbandsNissarna hade skickat en påminnelsefaktura till mig, på en räkning som jag var nästan hundra på att jag redan hade betalt. Men som ju ändå såklart gjorde mig osäker!

Och så fick jag en avi från PostNord, om att jag hade ett paket att hämta ut. En jättekonstig lapp, med endast "Coop" som plats att hämta ut paketet på. Inte vilket coop eller något... Så den gjorde mig ju osäker. Men jag har ändå inte hämtat ut något paket idag, utan tänkte ta det imorgon. Så vi får väl se om de har det...

Det lär iallafall vara LedLamporna som jag väntar.

... Jag har faktiskt orkat diska några skedar och sådär, idag... Inte mycket. Men ändå börjat beta av lite.

Om det ska ske i dagens takt, kommer det dock att ta några dagar!

... Men det är disken, tvätten och duschen, som jag egentligen känner mig som mest stressad med... -Det bara måste bli av snart!

... Annars har jag sett på tv. Ätit... Räknat kalorier, och vägt "maten"...

Jag har funderat aktivitet. Sysselsättning... Intressen...

Och jag har önskat att jag vore mer aktiv...

... Ja. Jag har skickat iväg ett mail till BredbandsNissarna, också. Frågat, efter att ha kollat upp i min kontohistorik, om det har blivit någon miss "för att pengar är dragna från mitt konto"... För att sedan få ett mess från Snubbarna, om att det var något fel i systemet och att vissa blivit drabbade av påminnelsefakturor men kan strunta i dem...

... Och nu till natten, har det bara varit ånger för att jag köpte hem skräp att tvinga i mig själv, igen.. Fastän jag egentligen bara är sugen på soppa just nu...

... Jag hoppas på att morgondagens studiebesök ska leda till någonting gott. Att jag kommer ut och får jobba en del. För att det känns som om det är det enda som kan göra ätandet till lite mindre utav en börda för mig... Och att få komma ut och jobba, gärna tungt, kan kanske göra mig lite mer lycklig.. och ge livet en mening...

Jag behöver en mening. Någonting att leva för... Annars kommer jag aldrig(!) att kunna sluta spela på min egen kropp och hälsa!

...

... Det känns långt att vänta i flera timmar till, tills jag kan gå till bussen imorgon klockan halv nio...

Men jag måste stå ut.

Vill egentligen inte sova, men det skulle ju iallafall få tiden att gå fortare...

...

... Jag mår såhär, varje gång som jag proppar...

Det känns som om jag hade en rätt så lugn period, förhållandevis, när jag svälte mig själv. Mer tillfreds...

Önskar bara att jag kunde fortsätta med det...

"Varför kan jag inte bara köra på det som fungerar?!"... Varför vill jag inte det? Varför känns det så tungt?

Det borde ju inte vara svårare eller tyngre att köpa hem frukt och grönt och liknande, om jag bara gör iordning det så att det går att frysa in... Då slipper jag ju stressen i BästFöreDatum... -Men ändå...

... Och det är säkert till och med enklare att svälta på!

...

... Jag vill proppa... Men jag hatar mig själv, just nu!

Eller egentligen inte. Det känns som om jag borde göra det, men jag hatar mer vad jag gör mot mig själv... och mitt liv... Har väl gett upp om att känna självförakt... Det gör ju ingen skillnad ändå...

Det känns hela tiden som om det är fredag idag, och det är jättesvårt att ställa om!

Jag är liksom så inställd på att jag ska kunna tillåta mig själv att stanna hemma imorgon. Men eftersom att det är vardag, måste det bli en promenad i stan...

... Det kommer iallafall inte att bli något problem att orka promenera långt imorgon. För att nu har jag ätit mer än ordentligt idag..! Och kommer att så göra, även imorgon och kanske i övermorgon... Men jag gräver ner mig lite inför de dagar som kommer därefter. För att jag får inte...

.. Hmmm.. *Suck*...

Jag... vet inte om eller hur jag ska säga det. Men de kommande dagarna kommer att bli tuffa att orka med. Och varför, kommer jag säkert att skriva om när dessa dagar kommer...

...

Här sitter jag, byxlös. Fryser lite lätt... Men bara lite, för att värmen fungerar härinne i år.

Jag kan inte ha på mig mina inomhusbyxor just nu. Mina tunna, ljusgrå mjukisbyxor.. För att dessa har blivit så väl använda, att de nu har fått stora hål i baken. Och varje gång som jag rör mig, knakar det lite till.. och hålet blir större!

... Så att nu har jag börjat sy i dem. Jag ville inte ha något rakt streck bak i byxorna, så att jag klippte ut en ruta ur en gammal strumpa som ändå ska slängas... Och har nu börjat sy fast den över hålet.

... Så att hela kvällen idag, har jag suttit och sytt. Trätt nål. Fäst tråd... och försökt få lappen att sitta kvar på samma ställe och knappnålar att inte åka ut hela tiden...

... Jag har messat lite med 24åringen. Diskuterat lite kommande händelser inom familjen...

Och så messade 28åringen mig. Hon ville komma över någon helg igen, och sova här. Komma ifrån sin egen vardag...

Och visst. Jag skulle också behöva komma bort ifrån min. Kanske(möjligtvis) glömma för en stund... Men jag har varken diskat, städat, slängt sopor, duschat eller tvättat, på längre tid än vad jag kan minnas..! Så att det känns som om jag behöver göra en sådan himla kraftansträngning om jag ska ta emot besökare.. Även om det bara är en syster som själv har det, enligt mig, äckligt hemma!

...

Dagen idag.

Jag klev upp när klockan ringde imorse.

Eftersom att jag var så himla fixerad vid den här dagens inköp av propparmat innan jag la mig igår, ställde jag klockan på tidigt och tog en förmiddagsbuss(kl. 08.50) in till stan...

... Jag klev av vid affären. Ja, det tar väl ca tio minuter att gå raskt till affären från den busshållplatsen... Vilket jag by the way låg och räknade på hela natten, innan jag somnade... Hur lång tid det skulle ta att gå till affären från busshållplatsen. Hur lång tid det skulle ta att gå emellan affärerna ifall jag skulle gå till båda. Och hur lång tid det sedan skulle ta att gå till busstationen för att ta bussen hem... Ja, och så tiden i affären, såklart.

Jag behövde ju liksom veta vilken buss som var lagom att ta på ditvägen, för att sedan platsa en bra buss för att åka hem med...

... Jag plockade på mig det jag kände för. Och det gick mycket mer smärtfritt än vad jag hade fruktat för med mina gnagande funderingar långt innan jag åkte..!

... Och sedan började jag promenera till busstation. Eller ja, det blev centralstation idag. Då jag trodde att det skulle hinnas med lättare för att kunna ta den buss som jag ville ta...

Jag stressade som en jag vet inte vad. Och den dåliga konditionen gjorde sig verkligen bemärkt! Men det var ju inte så konstigt. Tre dagars nästan hel svält, med åtminstone ett par promenader på det.. Och sedan gå i rask takt i ungefär en halvtimme..! ... Ingen särskilt bra kombination!

... Jag hann med min buss hem. Hann till och med in och köpa en vatten på Pressbyrån och varva ner innan bussen kom...

...

Väl hemma.

Jag gjorde som vanligt och vägde allt jag hade köpt. Det som behövde vägas. Och så skrev jag upp alla vikter och kalorier. Räknade lite grann... och satte mig sedan vid tv:n och åt...

Och det var gott! Jag var verkligen hungrig, och det kändes som en gudagåva att få äta någonting..! Även fast jag åt lite naturgodis igår, också!

... Dock har jag ätit lite för mycket idag, för att inte min plan ska bli jobbig att fullfölja... Men det får så vara. Jag orkar inte... fundera på det, just nu...

... Det enda jag känner nu, som har med ätandet att göra, är ett behov av att proppa för att jag inte kan koppla av. Jag känner inte ro till att gå och lägga mig, fastän att jag fick mindre än fem timmars sömn inatt... Jag vill sy klart mina byxor. Jag vill äta en massa... Och jag vill känna mig.. lycklig... Bekymmerfri...

... Jag har kollat stressbollar på nätet... Och även lite andra nödvändigheter...

...

Det är långt kvar till jag ska på studiebesöket nästa fredag... Och idag har jag funderat på vad som egentligen vore bäst för mig. Att vara på sysselsättningsplatsen som ligger närmare mig, så att de hämtar upp här i byn. Eller att vara på en sysselsättningsplats i stan, så att jag fortsätter köpa busskort och kommer ifrån byn lite grann...

Jag menar. Är jag närmare här, slipper jag ju köpa busskort. Och jag kanske inte lockas lika mycket till att köpa propparmat, eftersom att affären här i byn är så liten och att därför personalen känner igen mig och märker varje gång som jag handlar...

Men är jag i stan...

... Ja, jag vet inte. Jag orkar inte komma längre än så i mina funderingar, just nu...

...

Det kanske var allt för idag...

Ska försöka varva ner lite nu...

Men jag önskar verkligen att det hade varit helg imorgon. Orkar inte åka iväg...

Jag fick en sådan här känsla av "jäklar anamma", för några timmar sedan. Men bara av den enkla anledningen att jag verkligen inte stod ut med mig själv. Med vad jag gör och hur jag får mig själv att känna... Och med vilka mer konkreta resultat det ger...

...

Idag.

Jag klev upp imorse vid åttatiden. Klädde på mig och satte mig i tv:soffan och väntade in de sista minuterna tills jag skulle gå till bussen...

Och sedan gick jag iväg.

Jag hade ganska länge att vänta i stan, innan mötet skulle vara. Så att jag köpte mig någonting att äta. Och så gick jag den, i mina känslor, alltför långa promenaden ner till vattnet. Satte mig där och stirrade utöver isen medans jag åt med kladdiga, kalla fingrar...

Jag visste inte riktigt vilken väg som skulle ta mig till adressen som jag skulle till...

Så att. Direkt när jag hade ätit klart, började jag gå... och hamnade åt rätt så fel håll... Men då sprang jag lägligt förbi en toalett och bestämde mig för att jag skulle hinna gå innan jag går vidare till mötet...

Och jag hinner dit. Tio minuter innan mötet skulle börja.

Står och trycker utanför. Och vågar inte ens titta åt det hållet, där hon hade sitt fönster...

Kände mig allmänt obekväm. Sådär så att hjärtat kommer att skjunka(sjunka?) genom kroppen, om jag råkar möta hennes blick...

Jag ringde därför inte på någon klocka.. Eller knackade på någon dörr...

Utan jag ställde mig bara på tryggt avstånd på andra sidan vägen, och stirrade ut mot ingenstans... Medans jag väntade på att höra hennes röst...

...

Mötet gick väl ändå rätt så bra. Vi gick igenom några(alldeles för många) eventuella sysselsättningsplatser... Eller jag känner väl att jag mest satt och väntade på att häftet skulle ta slut. Eftersom att jag ändå inte hade koncentrationen eller lugnet inombords, för att kunna komma ihåg vad hon sagt någon sekund tidigare...

Men jag kom iallafall fram till att jag ville vara utomhus. Någonstans där jag får jobba med utomhussysslor och slipper gå in någonstans...

Mest för att jag känner mig stressad och inträngd inomhus. Och för att jag trivs mycket bättre ute i naturen, med något tungt arbete...

... Hon skrev upp de intressanta platserna, och så skildes vi åt...

Hon skulle kontakta dem och sedan återkomma till mig, om studiebesök...

...

Jag ville gå in och handla någonting att proppa på, innan jag åkte hem. Som jag alltid vill när någonting ska till att förändras eller redan har förändrats. Som om jag då får en anledning att tillåta det än en gång ".. För att det är ju ändå..."

Men eftersom att jag samtidigt ville hinna med nästa buss, kändes det inte som om jag vågade chansa. Jag måste ju välja, liksom. Antingen vänta i stan i ett par timmar, och köpa propparmat. Eller åka hem med första bussen, och inte kunna göra det...

Jag bestämde mig för att åka hem...

Men faktum är ju ändå att jag inte var sugen på någonting...

Hela bussresan hem, satt jag och verkligen ansträngde mig för att komma på någonting som jag var sugen på. Som jag skulle orka proppa på. Men grejen är att det bara var begäret att proppa, som härjade inom mig. Jag ville inte ha någonting. Var varken hungrig eller sugen... Kände inget behov alls av att ha någonting varken i munnen eller i magen... Utan jag ville bara hetsäta. Stressäta. Proppa tills jag inte får plats med en tugga till..! Och sedan skulle jag proppa ännu mer!

Och det var så det blev...

När jag kom tillbaka hit, gick jag in på affären och gjorde verklighet av mitt begär. Av vad min hjärna tjatade efter...

Jag köpte godsaker. Kakor, tårta...

Och så köpte jag morötter, vindruvor och blåbär... Ja, jag var sugen på det. Men så lättar det också upp lite i både själ och hjärna... Gör det hela lite mindre skamfullt och skyldigt...

Jag har ju länge köpt enbart godis och kakor. Levt på det... Ytterst sällan något hälsosamt i min varukorg...

Och så hade det nog sett ut idag också, om jag inte hade längtat efter att köpa någonting som ger mig ett annat budskap än vad allt det där skräpet gör...

För att grejen är ju att hälsosamma saker också är goda. Och jag kan längta efter den friskheten ibland... Men när man äter på grund av stress och ångest. På grund av tvång, snarare än för att rå om sin kropp och hjärna, så är det trots illamående av bara tanken på det, det onyttigaste man kan hitta som man vill ha... Så är det bara.

...

Jag gick hem.

Slängde upp allt jag hade köpt, på bordet. Skrev upp allt på datorn, i vikt och kalorier. Och så åt jag.

Och jag åt. Och åt...

Skrev ner, efter varje gång jag kände mig för proppad för att orka ta en tugga till, vad jag hade gjort av med och vad det blir i kalorier. Och så gjorde jag en ny lista, över hur mycket jag hade kvar. Eftersom att jag började känna att jag verkligen inte vill fortsätta med det här längre...

Jag skrev av mig i min känslobok...

Jag vill aldrig fortsätta med det här längre. Jag vill avsluta det nu, och sedan aldrig tillåta det igen...

För att grejen är ju den att det inte bara är jobbigt, rent fysiskt. Att det gör ont. Att jag känner mig uppblåst. Spänd... Och att ibland det jag äter, vill komma upp igen för att det inte får plats...

Det är ju också rädslan. Ångern... Och skuldkänslorna...

Det är svagheten... Att alltid svika sig själv... Och att inse att man inte kan avstå från det som man egentligen har förbjudit sig själv från att göra, gång på gång på gång...

Det är känslan av att aldrig kunna göra den enda sak för sig själv, som ska motverka den värsta farhåga man har...

Jag menar.

Jag proppar. Fastän jag vill svälta.

Jag äter skräp.. Fastän jag vill äta hälsosamt...

Och jag tillåter mig själv att skjuta i vikt.. Fastän jag fruktar fetma...

Och det känns verkligen som om jag knuffar ner mig själv i varggropen hela tiden... Fastän jag borde vara den som hjälper mig själv upp..!

... Och till slut dör jag... Jag kan inte tvinga ner mig själv hur många gånger som helst, utan att till slut...

...

Ja-a...

Jag skrev iallafall om vad som måste ske nu...

Och jag måste kämpa hårt för det! Jag får inte svika mig själv något mer nu... För att det orkar jag inte hur många gånger som helst..!

Jag behöver ordning. Jag behöver stabilitet och självtillit... Och jag behöver kunna känna mig stark och trygg...

-Så att jag måste sluta svika mig själv!

Jag vet inte hur det blir med ätandet.

Jag vet bara att det inte får bli något mer hetsätande när den här hetsmaten är slut. Och att jag från och med nu, inte får köpa något mer skräp. Utan jag ska ha mina krav på det som hamnar i varukorgen... Och alla andra tankar ska snärtas iväg lika fort som de kom!

... På tisdag nästa vecka ska jag och JobbCoach på studiebesök på någon sysselsättningsplats. Jag vet inte vilken hon ringde, men en av dem iallafall.

Så hoppas jag att jag snart kan börja praktisera... Det kanske kan hjälpa upp situationen lite...

För att jag har ju inte heller någon hund att spendera min tid med. Annars hade jag ju iallafall kommit ut på promenader... Men nu händer ingenting. Och jag rör mig knappt..!

Tittade på motionsband idag. Vill köpa ett så att jag kan börja röra mig lite, fastän jag inte vill lämna hemmet... Men grejen är ju att det ska hem också. Jag menar. Jag kan köpa det. Men sedan ska det in och hem... Och jag vet inte om jag orkar med den påfrestningen just nu...

Annars har de väldigt bra pris på den som jag vill köpa, för tillfället!

...

Jag har ingen ro till sömn...

Men ska väl se på lite mer tv... Och imorgon måste(!) jag ta en promenad!

... Idag har jag bara suttit vid tv:n.. Hela dagen...

Jag har ätit och druckit alldeles för mycket.. -Mått dåligt av det, både fysiskt, psykiskt och emotionellt...

Och jag har blivit alldeles seg i huvudet, av att bara sitta och stirra...

Jag har känt att jag vill ha mer av mitt liv än såhär... -Att jag saknar saker...

Jag har känt mig uppgiven, på grund av att jag inte lyckas ta mig ur min ätstörning.. Och att jag aldrig kommer att kunna undvika den om jag varken lyckas finna ett intresse som jag orkar med och brinner för..(!).. -Eller tar mig ut på en praktik eller liknande, som kan sätta min energi på annat!

...

Jag klev upp efter halv tolv imorse, om jag inte minns fel... Men runt halv tolv, iallafall...

Satte mig direkt vid tv:n. Åt.

Och sedan har jag bara ätit och ätit och ätit... -Trots illamående och en kännbart fullproppad mage...

Trots egentligen varken vilja eller lust... Eller fysisk känsla av behov...

Jag har mest bara ätit i brist på annat. Och för att jag vill bli av med det, så att jag kan börja svälta sedan... -Samtidigt som jag inte alls känner hopp för att jag ska lyckas lämna hetsätandet bakom mig... "Hur många gånger jag än försöker!"... -Jag vill helt enkelt inte...

... Jag har messat mamma och sagt att jag stannar hemma idag...

Messade 19åringen och tackade för julkortet...

Och svarade på 25åringens mess, där hon hade skickat en bild på hur hon firar sin jul...

Och nu till kvällen, i hopp om att lyckas fixera mig vid något nytt.. -Har jag påbörjat en ny stickning, för första gången på säkert ett par år..!

... Ja, jag känner mig så handfallen. Så bortom min egen kontroll... -Och att känna att jag inte har någon respekt för mina egna viljor, värderingar och känslor... -Att jag inte längre tycks bry mig om att jag går åt precis det hållet som jag är rädd att hamna åt..(!)... -Det gör bara att jag känner mig desperat till att få fixera vid något intresse! -Åtminstone tills jag kommer ut på någon aktivitet/praktik!

... Jag har stickat några varv...

Blivit trött i huvudet... -Alldeles seg...

Men jag tror också att det beror mycket på att jag har suttit på ändan och stirrat in i en skärm hela dagen idag. Flera timmar i streck..!

... Jag ville gå ut på en promenad...

Jag vill gå ut på en promenad om dagen...

Men just idag... På julafton... -Jag tror helt enkelt att jag inte kände mig bekväm med att gå ut ensam på en avlägsen väg... -När andra kan se att jag är ensam(på julafton..!)...

Det är dumt...

Men imorgon blir det nog en promenad iallafall...

Och förhoppningsvis ett knappt ätande..!

...

Egentligen vill jag köpa ett motionsband. Ett som man kan jogga på... -Gärna springa. Men det kan blir för trångt för min lilla lägenhet... Så att, jogging räcker bra...

Men grejen är den att det känns som om jag har så mycket som jag vill lägga pengarna på just nu. Och jag vet inte riktigt vad jag ska prioritera...

... Jag har iallafall bestämt mig nu, för att förbjuda mig själv till att köpa onyttigheter. Saker med konstgjorda tillsatser, sötning, och höga halter mättade fetter och salt...

Jag vill leva på tillagat mat och färska råvaror... -Gärna ekologiskt...

På det sättet, hoppas jag kunna få till rutiner i både tider och mängd..!

... Men eftersom att jag har så himla brist på psykisk ork... -Att jag inte orkar med all planering. Alla funderingar och bearbetningar som det kräver av min hjärna.. -Så känner jag inget hopp om att jag ska kunna få det att fungera...

Men att sluta köpa hem "skräp"... Det borde jag ju iallafall klara av! -Och vill jag äta, måste jag helt enkelt laga mat(och ta mig igenom planering och bearbetning) eller äta färska råvaror.

Punkt slut.

...

Jag ska väl gå och lägga mig snart.

Någon dag framöver, kommer pappa och ska hänga upp lampan i vardagsrummet... -Ångest och press...

-Blir stressad av att bli störd i vardagen nu när jag känner som mest att jag behöver vila och stanna upp för ett tag...

Och efter julhelgen(om jag har tur, efter nyår), kommer jag även tyngas ner av Kanalpaketet och Fåtöljen, lite till... -Ser jag inte fram emot!

Och förhoppningsvis hör snart JobbCoach av sig, så att vi kan börja kolla sysselsättningsplats!

... Men nu ska jag försöka varva ner framför tv:n... Och sedan sova.