Livet ur D:s synvinkel

Inlägg publicerade under kategorin Tips

Av D - 9 augusti 2015 20:17

Det har verkligen GNAGT inombords idag. Nu har jag vänt mig emot mig själv igen... Eller jag KÄNNER hur jag BÖRJAR göra det.. Hur jag VILL en sak. Känner att jag MÅSTE, BORDE... Och även VILL en HELT annan...

Och jag har svårt för att acceptera NÅGON av vägarna...

 

Men jag VET att imorgon måste jag försöka ta TAG i allting igen. Från och med imorgon, måste jag försöka börja planera middagar. Inköp... Försöka börja LAGA mat igen... Försöka komma ÖVER den där nya känslan av... Ja, att svälthjärnan är påväg tillbaka...

 

Jo. Jag känner den. För att, hur mycket jag än ÖNSKAR att allt fortfarande var som för några dagar sedan. Att jag bara åt tills jag var mätt... Och sedan ändå kunde känna mig rätt så nöjd. Jo, visst. Osäkerhet och en del frågetecken på mina känslor före, vid och efter ätandet... Men ingen hjärna som direkt sa TILL mig att jag inte vill äta längre.. "inte egentligen..".

 

Nej, jag hade haft en PAUS ifrån det. Sådär som jag BRUKAR få... Men den här gången KÄNDES det verkligen som om det var över. Att det enda jag NU skulle behöva kämpa med, var att få till vardagen, och allt rumtOMKRING ätandet. Det vill säga. Inköp, matlagning... Och att hålla kreativiteten och upptäckarglädjen, vad gäller matlagning, vid liv...

 

Men nu när allt till slut blev för mycket att orka med.. och jag började ruckla på tider och så vidare... Slutade laga mat...

Ja, då tycks hjärnan börja bråka på gamla plan igen...

... Jag BEHÖVER dessa rutiner. klart slut.

 

... Men iallafall. Jag ska berätta om min dag idag, också.

 

Jag klev upp även imorse, till klockan. Vid åtta. Men jag hade redan VAKNAT några gånger tidigare. Om jag inte minns fel.

Åt frukost. Diskade efter mig... Tror jag. Men jag kan inte SVÄRA på det. För att även DISKNINGEN är någonting som jag börjar tappa greppet om nu. Jag orkar liksom inte under alla dessa tankar och känslor jag upplever runt måltider. Och så den stress jag bygger upp i att alltid vilja iväg till stan... Antagligen för att koppla av i solen...

Så disken får oftast stå några måltider. Innan den tas.

 

Sedan gick jag och la mig igen. Sov vidare en stund...

Och så klev jag upp... Minns inte när.

Åt lunch... Men "gick ifrån lunchbordet", fortfarande hungrig... Japp... Det tar emot att göra så. Nu när allt har gått så BRA i några veckor... Men jag ska... ta tag i det.

 

Sedan, när klockan blev närmare halv ett, satt jag och med halv koncentration, halv beslutsångest, och tittade på RolfLassgård på tv:n...

Jag VILLE verkligen åka iväg till stan. Så att jag kunde koppla av en stund. Komma hemifrån... Och slippa rastlösheten. Ältandet... Det gråa..

Men samtidigt slutade den där JÄTTESPÄNNANDE berättelsen om RolfLassgård, fem minuter EFTER att bussen hade gått.. Och... Nästa buss skulle inte gå förrän flera TIMMAR senare.

 

Jag hade alltså att välja på att se klart dokumentären och sedan sitta hemma.. RISKERA att må dåligt av för lite att göra och för mycket ältande tankar... ELLER att åka iväg, och missa tjugo minuter av dokumentären.. som jag hade såå fäst mig vid!

... Men å andra sidan... Hur mycket UPPFATTADE jag under alla tankar fram och tillbaka i beslutsångesten :P

 

... Jag bestämde mig iallafall för att åka iväg. Trots att jag inte visste vad jag skulle GÖRA i stan i en och en halv timme. JAG ville ju bara åka buss. DET var MITT begär idag..

... Förutom det, hade jag också i bakhuvudet att jag kunde bli väldigt HUNGRIG av att åka till stan, när jag slarvade så med lunchen...

 

Men men. Iallafall.

När jag kom in till stan, efter att ha väntat på bussen som var tio minuter sen, gick jag direkt en långsam promenad...

Genom torget, promenerade jag... Jag satte mig på en parkbänk mitt på torget, en stund. Tills jag sedan bestämde mig för att promenera vidare. Över en timme hade jag kvar tills bussen gick hem igen..

 

Jag kom fram till glassbodarna. Men gick aldrig in bland folksamlingen... Utan bara förbi. Och så satte jag mig på andra sidan kanalen. Och tittade på folket som rörde sig mittemot.

Satt där en stund och bara... Jag vet inte om jag vill säga "smälte bort i värmen"... Eller att jag NJÖT av det härliga vädret..

Men jag kan ju säga att jag njöt av vyn, iallafall..

 

... När klockan blev lagom att gå tillbaka till busstation... Ja, då gjorde jag det. Långsamt gick jag.. Ja, till en början iallafall.. Hade en halvtimme på mig... Men ifall jag hade beräknad tiden för "promenad utan stress" rätt eller inte.. DET kan jag ju aldrig vara säker på.

 

Väntade på bussen. Åkte hem..

Och när jag kom hem var jag såå hungrig. Jag drack ett glas citronvatten, som jag satte i halsen. TVÅ gånger :P

Och så satt jag vid datorn och kollade lite...

.. Ja, vad kollade jag?..

 

... Det minns jag inte..

Men sedan blev det middag. Några pannkakor ur frysen...

Jag tror helt enkelt att viljan börjar krascha, vad gäller att ta tag i situationen igen... Jag menar. Jag VILL inte laga mat. Jag VILL inte äta.. Inte egentligen... Och det MÄRKS så väl...

Jag börjar bara tappa uppfattningen om när det är orken och när det är viljan som tryter... Tror att dessa går IHOP väldigt mycket.

 

... Jag har legat på soffan och lyssnat på musik. Jag har känt mig ensam.. VÄLDIGT ensam... Och jag har desperat längtat efter en hund... Även om jag inte vågar ta hand om en... Inte för hundens skull... Och ALLRA helst inte för min egen!..

 

Jag har kommit underfund med känslan att livet inte är VÄRT något. Och att jag bara vill att det tar slut. Eller att det tar en ny början. För att även om jag bara lever på. Mår bra stundvis.. Så innerst inne så VILL jag inte ha det såhär... Och hade jag varit... någon annan, hade jag med största sannolikhet, redan för länge SEDAN, tagit tag i det och gjort förändringar.. Kommit FRAMÅT..

Då hade jag inte ACCEPTERAT livet som det är. Jag hade inte kunnat VARA glad i ett sådant här liv. Ett ensamt och... innehållsfattigt liv...

 

Men nu är jag "jag".. Och jag vet inte VARFÖR jag inte kommer igång. VARFÖR jag... KÄNNER för lite för att bry mig om att puscha på...

Men jag antar att jag försöker... Och jag HOPPAS att mina små snigelsteg, kommer att göra märkvärd skillnad, INNAN jag ligger på dödsbädden om sådär... Ja, hur många år det nu kommer att ta...

 

... Annars...

Jag har suttit vid tv:n...

Och så har jag ätit kvälls"fika"... Inte HUNGRIG ifrån "bordet"... Men inte heller mätt.. En rätt så BEHAGLIG känsla ändå..

 

... God natt med er <3

 

 

Av D - 2 augusti 2015 21:56

... Eftersom att jag är såå trött nu, ska jag ta och blogga.. och sedan gå och lägga mig.

 

Sist jag kvällsbloggade, måste ha varit i torsdags. Men som vanligt, så kommer jag att få väldigt svårt att komma IHÅG alla dessa dagar... Så jag sammanfattar någorlunda.

 

I fredags morse, när jag vaknade...

Eller jag VET inte om jag redan hade VAKNAT en gång. Varit uppe och ätit frukost.. Och gått och LAGT mig igen...

Men jag fick iallafall ett mess..

Ja, just det. Halv åtta kom messet från Tv-bänksnissarna... Och VILKEN lättnad! Ja, något sånär iallafall.. Nu fick jag veta att de skulle komma på tisdag mellan 10 och 14...

 

Det kändes rätt så jobbigt ÄNDÅ. Då jag kände att jag inte ville ta upp mammas och pappas tid en hel DAG, bara för att vänta på en tv-bänk som kan komma allt mellan tio minuter och fyra TIMMAR framåt!..

 

... Men jag låg kvar en stund. Somnade om efter frukosten... Och skrev sedan, direkt jag klev upp, ett mess till pappa, och meddelade att jag hade fått besked...

 

Dagen fortsatte, vad jag MINNS, som vanligt sedan.

Jag åt lunch... Satt vid tv:n... Småplockade kanske lite grann...

Och när klockan blev dags att gå till bussen, bestämde jag mig för att ta DEN bussen och inte den senare.. Som jag tidigare funderat på.

 

... Men jag hade dåligt samvete. Kände mig osäker... Och ja-a.. På NÅGOT sätt SKYLDIG.

Jag var rädd att jag trängde mig på om jag kom för tidigt. Orolig för att de inte ens ville HA mig där.. Inte EGENTLIGEN. Att de kanske ville umgås med mig.. men inte så länge som JAG fick det att bli...

 

.. Obekväm med att jag aldrig kan vara SÄKER på hur andra tänker. Vad de KÄNNER... Och vad de MENAR när de säger si eller så. När de suckar eller tittar bort... När de kanske verkar det MINSTA lilla "off"... "Vad FÖRVÄNTAS det av MIG?.. Borde jag ha FÖRSTÅTT någonting?.. Vilken är RÄTT reaktion i en viss situation?"...

 

... Men nu kom jag ifrån ämnet. Detta ska jag ta upp SENARE i inlägget..

Men iallafall. Grejen med det hela, var att... ÄR att jag inte lyckas TOLKA vad de KÄNNER för mig... och vad de TYCKER om att jag befinner mig hemma hos dem... Ifall de önskar mig en liten STUND, men sedan vill bli lämnade IFRED.. Bara ställer upp för att de VET de är de enda jag HAR...

Eller ifall de uppskattar när jag kommer, och verkligen TYCKER att jag får komma när jag vill.. Vara hur länge jag vill...

... Vilket håll är en MISSTOLKNING?

 

... Men iallafall.. Jag valde att ta ettbussen ändå. Och därmed vara hos föräldrarna vid tre.

Kom dit...

... Mamma och pappa stod ute i trädgården och hade tagit bort hela stentrappan utanför ytterdörren. Höll på och jobbade med...

Ja, de skulle bygga ny. Men nu skulle det vara i trä...

 

Själv fick jag ju direkt en känsla av att vara ivägen... Och gick istället in och satte mig i vardagsrumssoffan...

Där tror jag bara att jag satt sedan... Minns inte att jag satte igång tv:n...

 

Sedan kom mamma...Kanske även pappa, in....

 

Jag MINNS faktiskt inte...

Men det blev middag någon gång därefter...

Och sedan säkert tv efter det...

 

Minnet.

Men det blev kvällsfika, och film tillsammans med mamma och pappa. Vi skulle ju se på JohanFalk i fredags. Det var ju därför jag kom.

.. Och det gjorde vi. Två filmer...

 

Och efter det, var jag så himla trött, att jag.. och alla andra gick och la sig.

 

... Dagen efter. På lördagen...

Vi åt frukost... Och sedan skulle mamma och pappa köra in 14åringen till jobbet... Så jag följde med... Och efter det, gick vi på marknad en stund. Pappa, mamma och jag.

... Och så hem igen. Till dem...

 

Även HÄR, kände jag mig rätt så osäker på ifall jag var önskad eller inte önskad. Ifall de ställde upp för MIG... Eller ifall JAG ställde upp för DEM...

... Jag erbjöd mig nämligen att hjälpa till med den nya trappen på framsidan... Men för DERAS skull... Men jag hade svårt att avgöra ifall de var TACKSAMMA för det... Eller ifall de bara inte ville AVFÄRDA mig...

 

När vi stod därute och "jobbade"...

Ja, det började rätt så lugnt... Förutom att jag mest stod och stirrade mellan varven... Vilket under tiden, kändes väldigt obekvämt. Jag kände mig spänd och osäker. Då jag inte visste vad som förväntades av mig... Om jag förväntades tänka, prata.. Ifall jag skulle gå åt det eller det hållet. Höja eller sänka min blick... Ifall jag STOD på fel ställe...

Ja, ALLT kändes obekvämt.. rent socialt...

Och min själ SKREK efter klara direktiv! "Vart vill ni HA mig?".. "Vad TÄNKER ni?"... "Är det HÄR en sådan där situation då jag förväntas läsa tankar?.. Läsa det oskrivna?.. Höra det osagda?.. SE det som inte finns?.. Är det HÄR en sådan situation då det finns någonting VÄLDIGT självklart, och någon snart kommer att sucka eller titta snett?"..

 

Efter en stund, kom ju dessa problem som man alltid ska stöta på någon gång under ett bygge...

Föräldrarna blev lite mer lättirriterade och stressade. Sådär som man BLIR när man kör fast och inte finner svar...

Inte irriterade på MIG dock.. Men osäkerheten över ifall JAG förväntas ge någon SPECIELL hjälpande hand, blev ju mer intensiv...

Fast jag försökte lugna mig själv med att tänka... "Ja SA att jag ville jobba med musklerna och inte huvudet"...

 

Det var trots allt skönt när vi gav upp för dagen... Dock mindre skönt när jag kom in till mamma som hade börjat med maten...

.. Och kände att hon var väldigt lättirriterad. Hon tycktes med sitt kroppsspråk, säga att hon inte ALLS var nöjd med att vi kom IN igen utan att ha blivit KLARA med det vi gjorde...(återigen, överstressad och orolig mamma)..

 

... Vilken jobbiga känsla inombords, gjorde att jag undvek köket... Ville inte riskera att höra några suckar. Se ett skrumpet ansikte... Eller fånga en eldande blick som nästan skulle döda...

 

Det blev middag... Och efter den, gick jag och satte mig vid tv:n...

Pappa gick ut och försökte komma fram till en lösning på problemet... Och mamma kom, efter att hon hade diskat, och satte sig med mig vid soffbordet...

 

Vi pratade. Ja, lite sådär allmänt bara. Pratade om livet. Situationen... Och bara delade minnen och erfarenheter...

Och när pappa kom in igen, hade han löst problemet. Vilket gjorde mamma lättad och stolt...

.. Och så såg vi på film.

 

Jag hade nämligen.. även IDAG(igår), osäker och med ångest, bestämt mig för att stanna en natt till. Jag var såå trött.. Och även om jag inte lyckades läsa av mammas känslor i det hela, så kändes det behövligt. Jag ville åka hem idag istället. Tidigt skulle jag åka. Så att jag inte stod ivägen för länge...

 

När jag vaknade och klev upp idag vid halv nio, åt vi frukost tillsammans. Pratade och lyssnade på musik...

Och så, sådär utan förvarning, kommer mamma in med en hundring till mig :O

MIN snåla och överspända mamma! Hon som gärna låter andra betala för henne. Men som skrumpnar och suckar. Visar missnöjen om hon någon gång betalar för någon ANNAN(ekonomisk oro)... Hon som är MER mån om att få TILLBAKA pengar, än att...

 

Samma mamma kom idag in med en hundring till mig för att jag kommer över så ofta och att jag då betalar för resan varje gång...

På NÅGOT sätt borde ju det innebära att de uppskattar att jag kommer... Men jag mådde ÄNDÅ dåligt av det. För att det kändes inte rätt. Det kändes bara som om...

 

Ja, jag vet inte. Jag antar att jag inte kunde förstå anledningen. Inte kände igen min mamma i det.. Och därför inte kunde finna något svar på vad som just hände... "Och förväntade hon sig något speciellt av mig nu? Någon speciell reaktion?..".

 

Ja, jag visste inte.

Men jag tackade.. Och FÖRSÖKTE sedan se det hela som något POSITIVT och ingenting som jag ville ge igen så fort som möjligt. Sådana här saker ska jag inte göra till någonting av press och ångest...

 

"De tycker om när jag kommer, helt enkelt".

 

Ja-a... Sedan åkte jag snart hem. Sa "hejdå" och fortsatte under resans gång, känna mig spänd och fundera över dessa dagars jobbiga sociala press och ångest. Alla frågetecken.. All osäkerhet...

 

Sedan jag kom hem, har jag... Jag har ätit. Diskat.

Jag har tagit en kort promenad. Tagit ut sopor. Och bokat ny tvättid...

Och så har jag bråkat bakom tv:n(som hänger på väggen), för att försöka få in en HDMIkabel därbakom. Så att jag kunde se på film. Jag köpte min favoritfilm häromdagen. Eller EN av mina favoriter. Den som jag har i sidomenyn här på bloggen, som tips.

 

Så DEN såg jag på...

... Men annars har det nog inte HÄNT så mycket idag...

Jag har haft lite social ångest. Då 24åringen ringde idag. Men jag svarade inte. Först vågade jag inte riktigt. Ville inte PRATA i telefon. Och ville inte BESTÄMMA någon träff. Inte idag. Jag kände mig pressad. Trängd av samtalet...

... Men jag får ju dåligt samvete när jag INTE svarar...

 

.. Och sedan kom jag att tänka på julkapparna i år. 22åringen håller på att fixa med det här med "hemliga tomten" igen. Som hon gjorde FÖRRA året... Och hon är såå exalterad!

... Men JAG. Ja, jag känner mig stressad. Får ångest när jag TÄNKER på det.

Jag tycker att det är JÄTTESVÅRT att fixa julklappar! Och även om det bara blir EN nu, så ligger det STOR VIKT i den julklappen. Eftersom att den personen bara FÅR EN julklapp från EN PERSON i familjen... Ja, iallafall vi DET tillfället...

Det MÅSTE ju bli BRA, liksom...

 

... Men det ÄR ju ett tag kvar...

 

Undrar om det var allt från mig.

I så fall säger jag god natt nu. Och ser fram emot att sova bort den knappa ångesten :)

God natt med er <3

 

 

Av D - 4 april 2015 21:14

... Jag vill inte tänka mer nu...

 

Idag har varit en jättebra dag, på såå många sätt..

Men jag vill inte tänka mer nu..

 

Jag vill bara skaffa mig en kärlek. En vovve. Utan att tänka på konsekvenserna... För att ett STORT faktum ÄR, att jag behöver annat i vardagen, att fokusera på... Jag behöver få tänka på och ängna mig åt saker som BETYDER någonting.. Som gör mig GLAD.. Och som får mig att känna mig VARM inombords...

 

Jag behöver få uppleva saker i livet, som gör att jag tydligt kan se dess VÄRDE...

... Och inte bara vara missnöjd... Sluta missnöjd för en det ena en det andra, varje kväll...

 

... Ja. Idag har varit en bra dag. Jag har mått bra. Och mitt huvud har varit fyllt med positivitet.. Hjärtat fritt från tyngder...

 

Jag minns inte så väl.. Men jag vet att jag hade svårt att somna inatt.. Då det var såå kallt i mitt sovrum.. Jag låg som vanligt med ett tjocktäcke, två filtar, och mjukiskläder på mig... Men SOM jag FRÖS!

... Ja, fönstret läcker kalluft.. HELT KLART.

 

Vaknade tidigt imorse.. Sov oroligt. Så jag vaknade flera gånger om...

Klev sedan upp... Ja, rätt så tidigt. Och tog första bästa buss in till stan.. Klockan.. Ja, tjugo över elva, tror jag.. Men jag gick ungefär en timme innan bussen skulle gå... Tog en omväg till busshållplatsen... Men fick ändå sitta och vänta i en halvtimme...

 

... Men jag hade ingenting emot det. Inte alls. Det var inget fel på att sitta i ett bussbås och stirra. Lyssna :)

 

Väl i stan... Ja, jag skulle bara handla dagens "mat".. Gick till lidl igen... Och sprang som en yr höna, med beslutsångest bland hyllorna... Men idag var beslutsångesten något positivt.. För att när jag väl hade hittat vad jag ville ha och var nöjd, kom jag tillbaka till busstationen lagom tills bussen tillbaka hem, skulle gå ;)

 

Åkte hem.. Och var hemma ungefär en och en halv timme efter att jag hade lämnat byn...

 

... Väl hemma... Ja, jag satte mig nog vid datorn.. Gjorde mig en kopp kaffe. Och började äta choklad :P Kaffe och choklad.. Det godaste som finns(nej inte alls. Men ändå). Men tråkigt nog, tar kaffet slut ur koppen, fortare än vad chokladen tar slut ur plasten.

 

Jag såg på lite serier. Kollade bloggar. Och blocket husdjur.. Ja, som vanligt dåda :P

... Och så har jag kollat upp soffan som jag ska köpa.. Om den fanns någon annanstans. Då jag gärna hade velat kombinera köpet av soffbord och soffa. För fraktens skull. Eftersom att jag behöver hjälp av pappa, att bära in möblerna..

 

Men tyvärr.. Bordet fanns inte på samma butik som soffan.. Så, får fixa det ändå på något vis..

 

... Annars. Jag har även kommit på hur jag vill ha mina(framtida) växter här i lägenheten. Jag tycker att det är såå snyggt att se rötterna..

Då jag har ett glas som är för litet.. Rötterna håller på att växa ur det. I köket. Med en massa sticklingar från min Ficus.. Och jag tycker att det är såå snyggt. Dessa står nu i bara vatten.. Men OM jag nu vill plantera mina växter i jord, så tror jag även att DET skulle vara riktigt snyggt, i en genomskinlig flaska. Kruka.

 

... Jag har ätit en MASSA choklad. Och druckit, jag tror det är FYRA koppar kaffe. Och varit allmänt glad.. Jag har känt mig uppåt. Framåt. Och ja-a... GLAD, helt enkelt.

 

... Men det blev lite långtråkigt. Så när klockan var runt sex, bestämde jag mig för att ta en promenad. Sinnet mår inte bra av att glo serier hela dagarna. Allra helst inte om man är tankspridd och har svårt att koncentrera sig samtidigt.

 

En härlig. Men kall, promenad. Där jag funderade mycket hund.. Men svårigheten att hålla mig till samma ämne, gjorde att det var mycket annat som fantiserades och diskuterades på samma gång :)

 

Väl hemma igen, så blev det mer serier. Och trots brist på sug, "slutföring" av chokladätandet.

... Ja, jag tror att, på det sättet som jag äter nu, får jag nog i mig tillräckligt i "mängdväg", vad gäller ätandet. Men absolut inte rätt slags näring.. Och att känna att det finns så mycket ANNAT, godare att äta... Men veta att man ändå kommer att fortsätta på samma bana... Ja, det är det som gör att jag vill undvika att tänka... För att jag är missnöjd över att äta godis varje dag... Jag vill njuta av mat...

 

... Och jag tror att det kan bli enklare att koppla av och koppla bort, om jag hade haft någon att rå om och älska..

Jag...

Ja, jag hade helt enkelt kunnat fokusera min hjärna... Lägga betydelsen av tillvaron på något... Ja, något som BETYDER någonting, helt enkelt...

 

... Men så måste man ju vara beredd att dra på sig en kärlek som kommer att finnas vid ens sida och vara beroende av en i flera ÅR framåt!.. Och det är DÄR som kruxet ligger..

 

God natt med er <3

 

 

Av D - 10 mars 2015 18:46

Den här till köket

 

... Och den här till vardagsrummet

 

.. by the way..

 


(Båda är ifrån Cottex, har jag för mig)
Av D - 9 mars 2015 21:26

.. Ojoj. Nu har jag beställt hem(och betalat!) dessa. Så jag hoppas, hoppas, hoppas att detta blir ett lyckat köp! Att det ser bra ut när de väl sitter uppe. Jag tänkte nämligen ha de enfärgade gardinerna på en gardinstäng framför de "skogiga". Så jag hoppas att jag kan få de enfärgade åt sidan ordentligt =)

 

Men det blir nog bra.. Föll pladask för de "skogiga". Och så har jag dubbla gardinstänger i vardagsrummet. Så behövde något att ha framför.

       

Bilderna har jag snott från Bonprix hemsida :)

Av D - 5 mars 2015 22:23

Superstressad. Men det känns inte rätt att gnälla. Det känns rätt så taskigt faktiskt. Men känslorna måste få säga sitt.. Och jag måste ventilera...

 

... Det är kanske inte sådan big deal. Och jag borde inte känna såhär, när det gäller mina syskon.. Familjen... Eller mina vänner HELLER.. Men faktum är att nu gör jag det. Och konstigt nog, är den enda som jag skulle kunna tänka mig regelbunden "kravfylld" kontakt med, Xsambon.. För att där HAR jag inte samma känslor. Jag skulle kunna prata med honom. Messa lite då och då.. Planera att börja umgås...

Ja. Det skulle inte kännas jobbigt..

 

... Men alla andra i min omgivning. Mina andra "nära" kompisar(har ju bara Bästisen).. Familjen... Nej. Jag mår dåligt. Känner mig spänd. Vet inte vad jag ska säga... Jag känner mig helt enkelt stel. Då jag inte riktigt vet(kommer ihåg) hur man umgås med dem.. Vad jag ska säga...

Och alltsom oftast, längtar jag bara tills det ska ta slut. Och bävar för nästa gång.. Ja, iallafall om jag är ensam med dem.. Mer sociala krav.

 

Men det är ju bara osäkerhet..

 

... Men mer gnäll om det, i slutet av inlägget.

Nu tar vi dagen ifrån början.

 

Jag satt iallafall kvar här vid datorn och såg på fler avsnitt av ett Sims4 gameplay. På youtube.. Åt säkert lite mer.. Då jag typ inte GJORDE annat än ÅT, igår.. Ingen skillnad från idag(eller hur man nu säger det)...

 

Gick väl och la mig någon gång på kvällen. Funderade lite innan jag somnade. Efter kontakten med 26åringen, som så intensivt(intensivt) plötsligt återupptogs igår...

 

Hade en orolig natt.. Ja, i sömnen alltså..

Och vaknade sedan och kände mig PRECIS lika konstig inombords, som jag ALLTID gör när jag vaknar nuför tiden..

 

.. Ehmm...

Jag minns inte imorse så väl... Men...

 

... Nej. Tyvärr. Jag kan inte minnas. Men efter det här inlägget, kommer jag att minnas PRECIS..

 

Så vi går vidare.

Klädde iallafall på mig ytterkläderna och gick iväg till bussen.. Idag, i det FINA vädret med sol och allt, kunde jag INTE stanna hemma. Så jag bestämde mig för att ta en dag för att diska och städa, imorgon. Då mamma och pappa kommer någon dag i helgen.

Och så åker jag till stan idag.

 

...Traskade iväg... Och åkte bussen in till stan...

Väl i stan.. Ja, jag hade ju inga planer.. Hade väl ÖNSKAT att jag hade känt ork och lust till att köpa någon växt till lägenheten.. Men det känns så rörigt, hela alltet. "Vad köpa först? Vad är viktigast?.. Och om jag köper DET nu.. Har jag då råd med DET sedan?" ... Ja, så jag tar mig inte riktigt FÖR.. Då jag inte orkar göra upp någon slags plan på vad jag ska köpa först. Och inte orkar RÄKNA på en massa summor i ekonomin!

 

Gick istället en långsam promenad i skinande sol, till hamnen..

Jag kände mig konstig, med mina blå-och vitmönstrade byxor och alla olika färger som jag hade på mig idag... Men inte för någon annan anledning än att det kändes som om några tjejer på en bänk, stirrade på mig när jag var påväg förbi dem, och sedan skrattade när jag precis gick förbi...

Men eftersom att jag inte kollade PÅ dem.. Så vet jag inte om det var så det var..

 

Vilket som. Jag var glad. Solen sken. Och jag kände mig lugn och tillfreds..

Satte mig vid forsen en stund.. Men tröttnade i princip lika snabbt som igår. Och fortsatte min väg mot hamnen.. 

Där satte jag mig och stirrade på vovvarna som lekte i hagen, samtidigt som jag dagdrömde, visionerade och fantiserade om hur det skulle vara om JAG hade hund.. Japp. Saknar det. Men jag känner mig inte redo. Känner mig feg och rädd.. Så det får vänta.

 

... Efter en stund, gick jag tillbaka till busstationen. Var egentligen inte bråttom hem. Men jag visste inte heller hur länge jag skulle orka vänta på bussen. Om jag inte tog någon av de bussar som går någorlunda tätt..

 

När jag kom till busstationen, så gick bussen.. Med mig på, såklart. Jag hann bokstavligt talat, precis med den! ... Men det konstiga, jobbiga är att det stod fel namn på bussen idag.. Men rätt nummer! Hur ska jag veta? ORDNING! Tack.

 

... Väl hemma. Ja, jag åt. Mycket. Resten av plättarna och en del smält glass.. Och underskatta INTE smält glass! Jag bara ÄLSKAR det! Supergott.

 

Sedan blev det direkt in på datorn, för fler avsnitt av Sims4... Vilket har varit vad HELA MIN DAG hemma, har bestått av! Ja, jag har BOKSTAVLIGT talat suttit här sedan jag kom hem vid halv fem! Förutom när jag åt plättarna och när jag "lagade mat".. Ja, jag köpte, min födelsedag till ära, färdigmat på påse. Bara att blanda med vatten och sedan koka.. Och varför DET är "lyxigt", är för att jag inte ÄTER mat härhemma.. Då jag inte riktigt har KOMMIT så långt ännu...

 

Och.. Så hörde 26åringen av sig igen.. Jag frös till is. Och kände bara "inte nu igen.."... Inte för att jag inte tycker om henne. Utan för att jag känner att det blir för mycket kontakt, helt enkelt. Jag orkar inte försöka forma ett svar och säga någonting som uppskattas av någon annan, gång på gång på gång, under loppet av ett par timmar.. Och allra helst inte två dagar i rad!

 

Det kräver såå mycket av mig. Och jag orkar bara inte känna det kravet.. Och hon är ju, som jag sa i förra inlägget, VÄLDIGT intensiv och har många känslor att förmedla.. Och jag känner bara att jag ÄR inte sådan.. Jag delar inte så mycket känslor. Och...

Ja, jag känner bara att jag har slut på svar, när man får så många "Jag älskar dig" och "tack för att du finns" ... Och "Det kommer att bli så bra det här.. Jag är så glad att du är tillbaka i mitt liv!" ... Jag älskar dig" "Jag saknar dig" .. Och "du betyder jättemycket för mig" ...

 

Ja, jag får slut på svar..

Men det är ju även det faktum att jag inte riktigt känner att jag kan slappna av, när jag VET att det snart kommer att komma ett mess. Att jag snart behöver ha någonting att säga... "för att inte såra eller verka otrevlig" ...

 

Och så att jag har lovat att börja umgås med henne.. Det blir bara så mycket på en gång nu. Och mitt liv känns jättestort.. Huvudet exploderar.. och mitt hjärta vet inte riktigt VAD det ska känna!

Jag älskar henne. Hon är ju min syster. Och allt kommer säkert att ordna sig till slut. Och det kanske blir lättare att hantera det hela med tiden... Men just nu... Nej.

 

Vi växte upp som "bästa systrar"(vet inte om alla brukade säga så?)... Men hon var inte samma person då.. Hon mådde, vad JAG kände, bättre då.. Var speedad som få. Och rätt så udda... Men... Annars helt normal :) ... Och så var jag ju van vid kontakt. Med sex lekande syskon omkring mig ;)

 

... Det ordnar sig nog. God natt med er <3

 

 

Av D - 4 mars 2015 22:04

Tänkte att jag tittar in och bloggar. Innan jag fortsätter se på en massa avsnitt av ett Sims4 gameplay.. Har fastnat, och tror inte att jag orkar blogga innan jag går och lägger mig. Om jag inte sliter mig en stund...

 

Så nu ska jag förska minnas dagen..

... Men jag börjar med gårnatten... För att DEN var ett H*vete från jag vet inte VART!

Dagen igår kändes ju ändå rätt så okej.. Kanske till och med okej och inte bara "rätt så".. Men natten blev desto jobbigare..

Jag blev paranoid. Ångerfull... Orolig. Nervös... Och HELT klart LESS på att alltid känna att jag gör misstag! ... Och "jag gör det enkelt för mig. Inträffar en mardröm, så tar jag livet av mig..." ... Ja, DET bland mycket annat, hamnade på mina anteckningar på mobilen, under natten..

 

Jag var jätterädd..

Ja, men misstag.. Sådant händer ju.. Och trots ånger, kan jag inte göra det gjorda ogjort..

Vad det handlar om, håller jag för mig själv sålänge.. Då jag inte har lust att diskutera det mer(med mig själv), efter nattens långa diskussioner(fortfarande med mig själv)...

 

Klev upp vid tvåtiden och proppade på knäckemackor med smör och ost...

La mig igen... Och började sakta med säkert, lugna ner mig...

Men det var svårt att släppa... Och jag kan säga att jag somnade med samma tanke i huvudet, som jag vaknade med idag...

 

Eehhmmm...

Ja-a... Jag vaknade iallafall imorse... Rätt så tidigt... Eller rätt så sent.. Lite rörigt det där. Då jag tror jag vaknade flera gånger... Och även SOV lite oroligt under natten..

 

Klev upp.. Någon gång... Får räcka så... För att jag MINNS inte riktigt..

Minns inte heller vad jag gjorde imorse innan jag gick till bussen..

Men åt iallafall en apelsin... Som tog LÅNG tid att skala! Japp. Tjockt skal :P

 

... Och så borstade jag mina tänder. Rotade fram skinnjackan(som är för stor, för kort, och sitter inte alls bra PÅ... Och en ljusgrönblå sjal ur kartongen i sovrummet..

Tänkte bara testa.. ORKADE INTE EN DAG TILL med den där FULA vinterjackan som jag går omkring i! SAKNAR SÅÅ in snygga vinterjacka som fortfarande befinner sig någonstans hos Brorsan i H*vetets Stad :(

 

Tog på mig min snygga bruna lurvfleecejacka under.. Sjalen runt halsen... MYCKET lösare än vad jag brukar ha halsduken, såklart! Då det hade sett konstigt ut annars. Och sedan skinnjackan, som jag by the way fick av en medpatient när jag låg inne en gång, uppnäppt över det.. Då den ser konstig ut på mig, med blixlåset(heter det så) uppdraget..

 

Okej. Onödig info :P

... Så gick jag iallafall iväg till busen... ALLDELES för tidigt!

Lite småkallt... Men är man van vid tjock vinterjacka, och hårt virad stickad halsduk, så...

 

Väl inne i stan... Ja, jag skulle ju bara gå och handla godsaker till min födelsedag.. Eller rättare sagt. FÖR att det är min födelsedag idag ;D

Lite kallt på vägen dit.. Men då det ändå var rätt så varmt och jag hade en hel halvtimmes bussresa hem sedan, kunde jag inte låta bli att fundera över och försöka räkna ut hur jag skulle få hem glassen, utan att den smälte på vägen..

 

Men samtidigt tycker jag ju inte OM frusen(heter det så? Eller fryst?) glass, EGENTLIGEN. Utan jag äter den ju helst rinnande :P ... "Så vad skulle det spela för roll?" ... Ändock ältande oro, dock...

 

Köpte det jag skulle ha.. Och gick tillbaka till busstationen... NU var det VARMT! FEM grader och "stekande" sol ;D HÄRLIGT. Men inte särskilt gott för glassen.. Och inte heller för min hjärna, som gick på helvarv på GRUND av glassen :P

 

... Kom hem.. Såg att glassen var halvsmält. Men ingen big deal. Då den ändå skulle smälta över varma plättar ;P

Men bestämde mig ändå för att äta direkt. Trots att jag inte var hungrig. Då jag åtminstone ville SMAKA den, innan den blev välling :P

 

JÄTTEGOTT.

Men däremot förstår jag mig inte riktigt på mig själv..

Jag köpte för mycket idag... Som jag ALLTID gör.. Och fastän jag blir mätt eller känner att jag kanske inte BEHÖVER allt det goda idag.. Allt socker eller salt. Fett. Eller vad det nu kan vara.. Ja, alla GODSAKER.

Att jag inte är sugen. Eller lika gärna kan vänta tills imorgon..

 

Nej, jag är(blir) stressad, otålig. Och vill bara att ALLT tar slut på en gång. Så att jag slipper äta det igen.. TROTS att jag VET att jag får i mig samma mängd näring, vare sig jag äter allt på en och samma gång, eller sprider ut det på flera dagar..

 

Ja, jag vet inte..

Men jag har iallafall proppat en del idag. Varit lite småstressad.. Och har ÄNDÅ saker kvar att äta!

 

... Sedan jag kom hem, har jag iallafall gjort det vanliga på datorn. Dock inte kollat några Vloggsavsnitt. Men ska försöka hålla igång det ändå. För att vill inte tappa intresset för den här familjen..

Jag har som sagt ätit en massa godsaker, utan något direkt intresse. Bara för att bli AV med det..

 

Och jag har, i hopp om att klara av att börja köpa saker till lägenheten lite mer aktivt(efter inspiration från Sims 4. Japp :P), gjort iordning små lappar som jag lagt ut i lägenheten. Än sålänge bara i hallen, dock. Lappar med vad som ska köpas till varje plats.. De ligger nu på golvet. Men måste komma på något sätt att fästa dem. Då de kommer flyga omkring när man går eller öppnar och stänger dörrar...

 

Jag har sett på Sims 4, som sagt. LifeSimmer, heter hon på youtube.

Och så hörde 26åringen av sig för första gången på jag vet inte HUR länge. Hon trodde inte att jag ville ha kontakt med henne... Och jag trodde samma sak om henne :P

 

Nej, men det var länge sedan nu... Men i allra början på den här bloggen, skrev jag en del om min paranoijja och rädsla... Det hände hemska saker i familjen. Och jag vet inte om jag nämde det.. Men alla i familjen höll ihop och vi blev starkare tillsammans... Förutom 26åringen som drog sig undan. Inte kunde acceptera det hela. Och slöt kontaken.. Med alla, trodde jag.. Men ja.. Allt blev bara så dumt...

 

Vi messade en del fram och tillbaka... Och då hon är såå intensiv, så är det svårt att sluta messa, fastän man inte orkar "prata" mer.. Hon har såå mycket kärlek att ge. Och hon BEHÖVER verkligen någon som kan visa henne samma kärlek tillbaka. Någon att umgås med. Och någon som kan få henne att känna sig trygg. Och att fortsätta/börja kämpa framåt..

 

Och samma för mig. Egentligen. Men då HON mår så dåligt, och ibland(alltid) är så HIMLA intensiv och har känslorna både högt och lågt, kan ibland VÄLDIGT osociala, och känsliga jag, känna att det blir lite FÖR mycket..

 

Men jag lovade att vi skulle börja träffas. Känner att hon har HELT fel person att bo med. Och jag tror att det skulle göra oss båda gott, om vi åtminstone kunde träffas ett par timmar ett par gånger i veckan.. Hon har ju hundar också ;)

 

Dock fick jag ångest efter lite för intensiv kontakt. Trots att det bara var per mess. Men jag fick såå många kärleksförklaringar hela tiden. Och det var svårt att "lägga på".. Ja, avsluta för kvällen...

Och sedan kravet på kontakt, som jag nyss har skaffat mig.. Men det går nog bra :) Ett par timmar åt gången lär jag nog orka.. Och känner jag att jag gör skillnad för någon annan, så kanske det gör samma sak för mig ;)

 

Med det säger jag god natt. God natt med er <3

 


Vi var "bästa systrar" under hela uppväxten, by the way ;)

 

 

Av D - 22 februari 2015 23:30

... Okej. Lite bloggning nu då. Innan jag går och lägger mig..

Haha. Går och lägger mig :P

 

... Idag vaknade jag vid halv två... Igen. Klev upp klockan tre... Och har sedan dess inte gjort mycket alls.. Vilket liv :P

 

Jag har precis suttit och skrivit en ny shoppinglista.. Ja, vad jag behöver/vill/ska handla när jag väl tar mig FÖR att börja handla mat..

Det gick bra. Då jag fortfarande hade hela min utförliga lista för två veckor, på WordDokument på datorn. Så det var bara att skriva av den, och lite sådär ocharmigt(ja, visste inte vad jag skulle kalla det), känna tyngden lägga sig över huvudet och ångesten gnaga lite lätt i själen... Men det är sådant man får ta.. Var nog mest det att det blev så MYCKET på en gång.. IGEN. Men ju fler gånger jag handlar, desto enklare kommer det att kännas... Tryggare.. Det är iallafall vad jag hoppas...

 

Men. Jag ska beskriva dagen i några få(många) ord...

Igår natt, innan jag gick och la mig.. Ja, jag minns inte så mycket.. Mer än att jag satte mig i köket. Tände ljusen på köksbordet... Och löste lite korsord... Ja. Det har inte blivit så mycket AV det på sistone. Då det bara är dessa tråkiga svåra kvar. Som jag har varit PÅ, typ FYRTIO gånger redan! Men inte KOMMER särskilt långt MED..

 

Satt en stund. Tills jag började känna mig såå trött. Och gick då och stängde av datorn.. Och bäddade sedan ner mig...

Minns inte natten... Men vaknade iallafall vid halv två på eftermiddagen... Låg och drog mig till tre... Och klev sedan upp...

 

... Jag vet inte vad jag GJORDE "imorse"...

... Jo, jag satt iallafall, minns jag, i köket och löste korsord... Medans jag väntade på att börja laga någonting att äta... Ja, jag vet inte vad det var som gjorde att jag VÄNTADE.. Men det hade nog mycket att göra med... För det första, att jag FORTFARANDE bråkar lite grann med mig själv, angående ätandet. Då jag känner mig osäker, utan struktur, trygghet och kontroll.. När jag inte riktigt vet HUR jag ska äta... Och inte heller hur jag ska få handlat! ...

 

DET, och att jag ville vänta tills klockan fem. Då jag vill ha någon slags struktur på mattider.. Och inte som det senaste, äta när jag känner för det. Inte alls... Eller HELA TIDEN!

 

.. Kokade sedan makaroner och korv... Och till det, hade jag krossade tomater som jag vill att går åt. Lite vitlöksdressing... Majs...

Ja, jag minns inte riktigt. Men det blev gott. Helt klart ätbart.. Hade bara varit roligare... Mer NJUTNINGSBART om jag hade haft mer hemma att använda mig av... Men säkert också mycket rörigare och mer ångest/stressladdat...

 

Åt..

Och sedan blev det dator... Som jag by the way inte vet om det blev INNAN maten också.. Då jag inte kommer ihåg..

Men jag betalade iallafall räkningar, och skrev in en massa siffror i min nya budget som jag har gjort på WordDokument.. Känns kul och bra att ha den där.. Där skriver jag varje gång som jag har handlat något.. Hur mycket jag har gjort av med under dagen. Och vilket datum det var.. Hur mycket jag har på kontot... Och hur mycket av månadens inkomst som har gott åt, respektive, finns kvar..

Spännande att följa budgeten månad för månad.. Och att alltid ha koll..

 

Idén kommer från appen som jag hade på mobilen... Men den krånglade en del.. Så känns bättre att ha den fulla kontrollen. Och skriva in alla siffror själv.. Annars använder jag samma "områden", om man säger så.

 

... Efter det, började jag se på den här Vloggen som jag har börjat se på... En, efter en... Efter en... Ja, avsnitt alltså.

Ja, man kan ju säga att jag har hittat min största kärlek(Ja, inte pojkvänskärlek.. Ingen attraktion här inte :P) i pappan på den Vloggen. Han är helt underbar. Rolig och charmig... Han slår NÄSTAN ut sina döttrar i gullighet :P

... En Vlog som ger mig VÄLDIGT mycket! Idag gav den mig inspiration och vilja till att börja ÄTA ordentligt. Då de tar upp mycket matlagning och sådant... Inspiration till att laga mat... Och inspiration till att HANDLA mat..

Men dock märkte jag att jag nog måste se på något avsnitt och sedan skriva UPP alla ideér och intryck som jag får, när jag väl FÅR dem... För att jag glömmer väldigt fort. Får väl påminna mig själv. Genom att aldrig sluta följa dem.. Så håller jag lågan vid liv ;)

 

... Jag har druckit en kopp kaffe, och nu, precis innan jag kom hit igen, ätit några minimorötter doppade i vitlöksdressing..

Återigen. Man tager vad man haver :)

 

... Hade det inte varit för att det känns så svårt och överväldigande att handla, hade jag tagit tag i det, det första imorgon. Bussen in till stan. Handla några av sakerna från listan... Och sedan hem igen...

Borde ju inte vara så svårt.. Men bara jag TÄNKER det... Osäkerhet, ångest... Nästan lite RÄDSLA..

 

... Ja, det var nog min dag.. Men antagligen fortsätter den till MINST klockan två inatt. Med tanke på när jag vaknade, respektive klev upp..

Men god natt med er iallafall <3

 

 

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2018
>>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skapa flashcards