Inatt har jag fått sova, iallafall.

Klev precis upp, och ska väl ta ett bad senare. Och tills dess, försöka slösa bort dagen på lite serier...

... Jag känner mig inte hungrig. Vilket får mig att tvivla lite grann... "Så mycket har jag väl inte ätit?"...

Och gårdagens konstatering om att jag inte ville gå upp till 48 från 47.5(normalvikt 53-54), gav mig bara en klump i magen. Men det är så det är. Ätstörningshjärnan har vaknat till lite... och gjort svälthjärnan sällskap...

Ooh.. detta evighetsspel...

Men klarar jag inte att vända på det här själv, så går det helt enkelt inte...

För att jag funkar ju inte i samarbete till hjälp, heller...

"Jag vill ju inte"...

.. Fruktar bara för hur långt jag kan låta svälten vandra innan viljan vänder...

... Jag hoppas väl på en vändning, i hand med hoppet...

Det hopp som jag hoppas kan infinna sig efter mötet på måndag...

.. Annars... "Det är över...".

... Jag skriver snarlikt hela tiden, känner jag...

Men det är det enda jag känner just nu. Jag lever i ett kaos till kris...

... Vet inte hur jag ska klara morgondagen. Men skulle det kännas onödigt ohanterbart, kanske jag överväger en extra natt på avdelningen istället...

Men det får mig bara att undra... "Hur ska jag orka med vardagen efter vårdplaneringen, då?" ...

... Ett kort inlägg innan jag går och lägger mig...

...

Jag är trött. Har inte sovit på över trettiofem timmar. Det är ruggigt i lägenheten... Och dundermusiken på övervåningen, gör att jag varken orkar tänka eller kan blunda...

...

Det går mycket funderingar just nu. Kring huruvida jag kommer att orka vara hemma ända tills på söndag eller inte...

Men jag känner samtidigt att jag måste. Jag måste orka. För att på måndag ska jag skriva ut mig. Måste ju klara att bo i min egen lägenhet...

...

Idag har jag i princip bara suttit vid tv:n. Jag har bloggat en del... Och så har jag diskat lite grann av disken i diskhon...

...

God natt <3

Jag hoppas på lite sömn nu iallafall. Helst så lång om möjligt. Då jag bara vill att dagarna ska gå...

Och allt hade kunnat vara så mycket bättre, om jag bara hade tillåtit det...

Inte enklare. Men bättre...

*Suck*... 

Fredagsgodiset gjorde svälthjärnan desto...

Eller det är nog ätstörningshjärnan som gnager nu, förresten...

... Fredagsgodiset gjorde ätstörningshjärnan desto mer aktiv. Påttaglig... Nu känns det väldigt viktigt att svälta...

... Dumma. Elaka...

... Men jag ångrar inte att jag åkte hem. Skönt ändå.

Det är bara olika slags smärtor...

... Fortsätter det såhär, efter vårdplaneringen, vet jag dock inte om jag orkar hålla gnistan uppe...

För att jag vet inte vad jag ska ta mig till...

Känner mig så uppgiven... Utan några som helst svar... Utan någon som helst kontroll över mig själv. Vad jag tänker och känner... Inte heller så mycket vad jag gör, längre...

Nu blir det TheBigBangTheory hela helgen. Jag ska löpa ut hela första säsongen... om det hinns med.

Ett bad, och en rutt in till stan idag, blir det nog.

Möjligtvis diskning, om jag orkar med...

Men nu vill jag bara att tiden ska gå...

Ett par avsnitt hinner jag nog med. Sedan ska jag pausa fö HemTillGården, om jag kommer ihåg...