... Nu önskar jag att dagen kunde vara slut. Jag är redo. Jag är klar.

Men då jag har legat i sängen, halvdöd, nästan hela dagen idag, så förväntar jag mig ingen natt med god sömn och befriad från rastlöshet. *Suck*. Men jag får skylla mig själv.

...Men om jag ska försöka beskriva dagen idag, då. Med några få(antagligen väldigt många) ord..

Ja-a.. Vad kan man säga?

... Jag har känt mig... Ja, jag har känt en VÄLDIG massa. Och ingenting har varit en självklarhet..

... Okej. Börjar från natten.. Annars kanske det blir väldigt "få ord"...

Som jag i början hade tänkt. Då jag har varit såå trött och slut idag. "Ingen bloggning"...

Men men... Ja, natten igår.. Vet inte om jag minns så mycket.. Minns inte ens ifall jag klev upp igen efter att jag hade lagt mig.. Minns inte gårkvällens bloggning. Hur jag mådde...

Så kanske INTE det enklaste att börja från gårnatten.

Men jag vaknade iallafall, undrar om det var INNAN klockan ringde imorse..

Klev upp och gjorde mig iordning för att gå till bussen.. Och göra sig iordning, för MIG, är samma sak som att byta från mjukisbyxor till jeans.

Iväg till bussen, som gick klockan tio i nio, om jag inte missminner mig...

Och så blev det in till stan. Handling av "mat" på... Ja, jag gick FÖRST till Lidl. Men var inte sugen på NÅGONTING. Gick vidare till nästa butik.. Och hittade då någonting som jag kunde tänka mig.. Idag skulle det ju se lite annorlunda ut, hela alltet, med handlingen.. Vad jag äter och så vidare..

Men det är ju helt ointressant, när jag inte tänker berätta vad skillnaden är.

... Så. Jag går vidare.

Tillbaka till busstationen. Och sätta mig i ett bussbås och äta mitt första mål. Även fast det satt andra folk i närheten. Men jag ville inte vänta... Och visst. Obehag. Men det var någonting som jag bara tålde idag.

Istället satt jag och oroade mig för och HOPPADES på att inte alla dessa tjejer därborta skulle med samma buss som JAG. "SKANDAL!" ...

Förflyttade mig dock, efter "maten", in till väntsalen i ett par, ja kanske fem minuter. Trivdes inte riktigt därinne... med ALLA UNGDOMAR. STIRRANDE!

... Ut igen. Frysa lite grann.. Men det var ändå inte så farligt. Det är ju trots allt VÅR. Även om detta tycks kunna gå mycket upp och ner.

Fortsatte hoppas. Hoppas och hoppas.

Och när bussen kom... Sanningens ögonblick...

Japp. Alla dessa tjejer skulle INTE med. Men dock blev det lite FÖÖÖR många som klev på ändå, enligt MIN smak. Men. Tysta och lugna. Så ingen fara.

Hem. Känna sig lite "förudmjukad", kanske är rätt ord?

...Och in genom dörren.

Åt lite grann, med en kopp kaffe, framför ingenting alls på datorn. Ja, jag stirrade i princip bara på en tom skärm.. Antingen det, eller så var det en stilla mailsida eller en lika stilla skrivbordsbakgrund..

Emmmh.. Ja, och sedan blir allt lite rörigt. För att jag har gått och lagt mig såå många gånger, och halvsovit. Lyssnat på lite musik... Jag har kollat mailen. Blocket... Jag har funderat fram och tillbaka, angående det här med hundvakt respektive praktik. Då jag varje gång som jag la mig och kopplade av, kände att hundvakteriet VISST skulle vara en bra sak för mig...

Jag har oroat mig över det faktum att det känns som om jag har blivit lurad... Och "varför har folk mail om den inte används?"... Jag tänker på butiken som jag gjorde en kundbeställning av lampor på, för några, typ fem veckor sedan.. De HAR en mailadress.. Men jag har skrivit två gånger... och inte fått något svar.. DET i "samband med"(säger man så?) att jag har BETALT lamporna, men inte fått hem dem.. Och det inte står NÅGONTING OM det på kvittot!

Ja, jag börjar bli orolig för att ha blivit lurad... "Jo, men dessa fick du hem direkt.. Det finns ingen kundbeställning här" ...

Men jag får väl gå dit någon dag och fråga henne. En butik mitt i stan... Nej, det känns konstigt om de skulle våga göra någonting SÅDANT..

Ja-a... Mer idag..

Ja. Jag har fått mail från Jobbcoach. Och nu tycks det som om vi ska... Eller rättare sagt. JAG ska få testa på att praktisera på det där slottet som jag och hon var på studiebesök på för någon vecka sedan. Men det är ju ingenting som är bestämt ännu. Kanske inte ens finns någon ledig plats.

Jag har gjort en slarvstädning av toalett och handfat. Och så har jag plockat ur diskstället.

... Känt mig... Ja, hjälplös. Önskat mig bort.. Då jag kom på mig själv med att säga(tänka) att det enda jag vill ha hjälp med. Göra. Är att få börja äta ordentligt igen.. Och att få någonting att GÖRA om dagarna, som bedövar mina känslor och tar fokus från mina tankar... Jag vill liksom inte ha något LIV för övrigt. Det bryr jag mig inte om. Jobba tills jag stupar... Och äta tills jag inte längre orkar stå.. SÅ känns det typ... Och det beror BARA på att mina vägar suddas ut framför mina fötter... Jag orkar liksom inte..

... Och just nu, ser det inte ut som om NÅGONTING av det kommer att hända.. Varken att få komma ur mat-oron eller... Ja, det andra.

... Jag har inte orkat se på serier. Inte orkat sitta upp en längre stund. Inte sett någon glädje i att gå ut i det soliga vädret... Och att sova, känns återigen som en bra flykt.. TROTS att det är lite svårt att komma till ro ibland...

... Jag vill BO med någon...

God natt med er <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...