... Jag sover så konstigt om natten...

Drömmer så jobbigt...

Och hade det varit möjligt, hade jag hoppat över sömnen.. -Samtidigt som jag vill sova för att slippa dagen.. Vardagen... Mig själv...

...

Ja, jag klev väl upp mellan elva och tolv, som vanligt...

Satte nog igång tv:n och datorn, som jag alltid gör direkt när jag klivit upp...

Och sedan satt jag nog vid tv:n en stund. Innan jag tog fram de två hekto smågodis som jag köpte igår... -Proppade i mig.. även det sista.. Fastän det var just.. att proppa... -Jag var inte längre varken sugen eller hungrig...

... När klockan...

Ja. Jag är väldigt stressad, vad gäller allt i vardagen och livet, just nu... -Allt som händer och inte händer. Allt som ska hända eller borde hända... Allt som planeras och allt som halvt planeras... Allt som jag vet om men "inte allt"... Och allt som borde och behöver göras... Men som bara ställs på vänt... Allt som inte orkas med, men som drar och sliter i mitt samvete...

... Så att...

Efter ett tag, kände jag mig tvungen att åtminstone förbereda soppåsarna för att tas ut "när jag väl orkar det"... Vilket ledde till att jag också bar ut dessa påsar... Ja, hälften av dem... -Papper och plast fick stanna kvar tills vidare...

Och när jag kom ut, fick jag för mig att jag behövde en promenad...

Så att. Jag gick in. Bytte kläder. Drog på mig jacka och mössa... Och så tog jag en timmes promenad... -Ja, eller den är nog knappt en timme lång.. 55minuter i min takt, kanske...

Min kondition är dålig... Och jag känner mig ovanligt trött i kroppen...

Allt som felas från när jag hade blodbrist i H*vetetsStad, är svimningskänslan i uppförsbackar... -Men jag tror faktiskt att min kropp börjar ta skada av att inte få några viktiga näringsämnen, nu...

... Annars var det en skön promenad...

...

När jag kom hem...

Jag satte mig vid tv:n igen... -Stickade så småningom några varv...

Sedan så minns jag inte så mycket mer... Förrän jag bestämde mig för att trots allt tillaga den där potatisgratängen som jag köpte igår... -Fastän jag redan hade ätit min pott idag... "Eller iallafall inte behövde en hel gratäng också!"...

För att grejen är den att jag inte kan motstå...

Utan regler, äter jag tills det tar slut. Trots smärta..! -Iallafall när jag mår såhär...

Jag tillagade gratängen. Åt den... -Japp, hela... *suck*... -Och bestämde mig sedan för att jag måste byta strategi... -Det kommer inte alls att fungera att planera mina inköp efter erbjudande.. och på det sättet, begränsa mitt matintag... Utan jag måste bli mer fast med mina kalorier igen. Precis som jag var under den enda fungerande svältperioden jag har haft...

Men grejen med det, är ju att jag måste orka köpa hem mat. Ätbart... -Och att jag hela tiden måste se till att äta vid rätt tider och rätt mängd...

Jag får då inte hoppa över någon måltid eller äta mindre än beräknat... För att då orkar jag inte hålla igång... -Det måste vara noggrannt åt båda hållen... Varken för mycket eller för lite...

Och det känns tungt...

Så att jag vet inte hur jag ska göra...

Annars kommer jag bara att låta klockan ringa några gånger om dagen, då jag har chansen att äta min måltid,-och då en mängdgräns... Och så får det bli som det blir...

... Orken är knapp...

...

Annars har det väl inte hänt så mycket idag...

Jag ska väl snart gå och lägga mig...

Och imorgon blir det väl diska, städa, duscha... -Jag behöver tvätta, tacka mormor för julklappen, och oroa mig över Kanalpaketet... -Och så har jag syskon som vill träffas och umgås för en heldag... -En pappa som ska komma och hänga upp min taklampa... -Och nyårsafton som ska(eller inte ska) firas...

... Giv mig styrka... Jag vill(orkar) inte leva längre...

Jag har fått ett nytt bekymmer som ett tungt täcke över min själ...

Sådär så att det känns som om marken när som helst, kommer att spricka upp och braka undan under mina fötter...

Sådär så att, när som helst kommer jorden att exlodera. -Jag att slitas i tusen stycken... -Allt förintas...

... -Bara för att...

... Ja, varför?

Det vet jag inte. Men bekymmer föder oro, som föder rädsla...

Och det känns bara så explosivt... -Så skört, alltihop...

...

Idag handlar det om lampor... -Om ljuskällor...

Jag var iväg till affären idag...

...

Eller, ja. Vi tar det ifrån början.

Jag vaknade väl runt tolvtiden imorse.. -Haha, "morse"...

Klev upp och bestämnde mig för att gå till affären... -För att igår kom jag på att jag skulle börja rikta mig åt erbjudandevaror igen. Så att jag begränsar mina köp. Begränsar antalet varor som jag blir sugen på att köpa... Och så att jag kanske, men bara kanske.. -Inte har lika mycket proppbart hemma på en och samma gång... -Och kanske, men bara kanske.. Att jag även börjar köpa hem lite mat igen.. Även om det så innebär hel-och halvfabrikat!

... Så att. Idag skulle jag köpa bröd, smör och ost, som jag hade haft på erbjudande...

Bara det att när jag kom till affären, hade de inte en av de varor som de specifikt hade sänt ut erbjudandet på, till mig! -Och det såg inte ut som om den brukade stå på hyllorna heller!

Jag blev lite frustrerad.

"Varför sänder butiken här i byn, ut ett erbjudande på en vara som de inte ens har i sitt sortiment?!"...

Jag gick hem igen. Skrev av mig lite i min känslobok. Och så tog jag beslutet att, trots att jag behöver betala för resan dit och hem(och därför kanske inte tjänar så mycket på rabatterna), skulle jag åka in till en butik i stan och utnyttja dessa.

Så att. Först skrev jag ner ett par intressanta erbjudanden ifrån den butiken också. Och så åkte jag iväg med nästa buss.

...

Där hade de, de varor som jag skulle ha. Och allt gick nästan som planerat.

Förutom att en av de varor som jag hade fått erbjudande på, inte registrerades som något erbjudande. Vilket kan ha varit av två anledningar. Antingen var beskrivningen av vad som gällde i erbjudandet, för fattig(vilket den ofta är).. Eller så blev det något fel i registreringen(vilket jag inte tror, med tanke på att de andra registrerades)...

... Jag fick iallafall med mig glödlampor också, till min taklampa till vardagsrummet, som pappa ska komma och sätta upp någon dag...

Jag stod och kollade länge. Övervägde noga...

... Mer om det senare.

Det var väldigt blåsigt idag när jag promenerade mellan bussar och affären...

Väldigt blåsigt! Nästan så att man lyfte från marken. Och det blev... kallt!

...

Väl hemma...

Jag satte mig och åt... tror jag...

Eller jag kollade nog lite "glödlampor"(vet inte vad jag ska kalla dem.. -ljuskällor) runt i lägenheten. Försökte komma fram till ifall jag hade köpt för starka lampor...

-Och när jag väl har börjat fixera vid något, sitter jag fast till ångest och oro..! Osäkerhet och nervöst vankande... Stirrande. Sökande efter svar...

... Jag åt nog emellan...

Och sedan började jag söka kunskap.

Lärde mig nya saker. Fick mer och mer förståelse... Och kontaterade faktum... "Det kan inte bli rätt... Jag kan inte göra rätt... Allt jag gör, kommer att bli fel"...

Och det är inte det att jag har gjort fel nu. Det är att det inte finns något rätt... -Att alla sidor jag kan välja, är mer fel än rätt... Eller mer rätt än fel, men kanske inte tillräckligt...

Det handlar om Halogen, Lågenergi eller LED...

Och grejen är den att mitt bekymmer inte ens började med det, utan snarare med oron över att man skulle bli bländad av lamporna för att de lyser för starkt. Varav jag började söka efter...

-Ja, vad jag nu började söka efter. Men jag stötte iallafall in i att det inte var Watt som man skulle gå efter.. -Utan Lumen, för att veta hur starkt lampan kommer att lysa...

Och...

Bekymret landade i... kostnader.

LED är dyrast i inköpspris, men billigare i drift.

Lågenergi är lite billigare i inköp och billigast i snitt(mellan inköp och drift)... Men dessa är såå fula(funkar inte alls i den sortens armatur jag har köpt)!

Och halogenlampan är väldigt dyr i drift och håller inte i närheten av lika länge som de andra två. Men funkar utseendemässigt...

LED funkar också utseendemässigt. Men jag har svårt för att komma fram till ifall jag "kan" lägga ut över fyrahundra spänn(behöver tre) på glödlampor nu...

... Och detta ger mig bitande myror i själen...

Jag kan inte koppla av, och det känns som världens största problem..!

... Så att.

Jag har sprungit nervöst fram och tillbaka härhemma och kollat glödlamporna i lägenheten.. Läst på nätet.. -Ända sedan jag kom hem.

Jag har dock ätit, och emellanåt försökt se på lite tv.. -Också...

...

"Ge mig ett avslut"...

Jag ber om natten.. Vaknar till dagen...

... Men det här är för svårt...

... Idag.. -Samma som igår.. I princip...

Trött. Seg... -Mest sittande...

Samma stress inför samma saker...

Men skillnaden...

Jag har varit ute och gått i en timme... i regnet och blåsten...

Och jag har, istället för att hetsäta och bli avskräckt av mitt eget ätande.. -Enbart druckit en kopp kakao på lättmjölk... och två små shots med likör...

... Jag har stickat en del på min stickning...

Och jag har inspekterat min taklampa som ligger på köksgolvet... -Stirrat ut den och funderat...

... Jag har känt att jag behöver diska...

Att jag behöver städa, tvätta och duscha... -Innan jag kan ta hem folk igen...

Och jag har därför känt mig pressad inför den "halvt som" inplanerade träffen med systrar.. Och det lika "halvt som" inplanerade besöket av pappa...

... För att jag orkar inte städa. Orkar inte diska... -Och det är knappt så att jag får ro till att lämna lägenheten, i mitt stressade sinne..!

... Men jag vill ha ett liv... -Annars vill jag dö...

... Känner mig så maktlös över mig själv...

...

Imorgon är det tisdag.

Och jag borde se till att få diskat. Se till att tacka mormor för julklappen...

Borde se till att städa lite grann. -Åtminstone golvet...

Och jag borde duscha.. -Köpa glödlampor. Så att taklampan är redo att testas så att allt fungerar, när väl pappa har varit här och hängt upp den...

Och jag borde egentligen. Egentligen.. -Boka tvättid. Då det var veckor och ytterligare veckor sedan...

Och egentligen...

Egentligen önskar jag bara att allt försvann...

Jag orkar inte mer... Orkar inte leva i verkligheten längre... -Den är för tung... För läskig... För jobbig... Och åt många håll.. alldeles meningslös.

... Hade jag kunnat lägga mig i någons famn och bli buren genom livet...

-Men nu går inte det...

...

Annars har det bara varit tv, idag...

Jag känner mig stressad...

Bara av att leva, känner jag mig stressad...

Av att umgås med familjen, köpa nya saker och sköta vardagssysslorna, känner jag mig stressad...

Av att lösa vardagens, hemmets och livet problem.. känner jag mig stressad...

Av att ta en promenad, att ha någonting inplanerat.. känner jag mig stressad...

Av att duscha eller lämna tv:soffan, känner jag mig stressad...

Och av att veta att stressen aldrig kommer att ta slut. Att allt bara kommer att gå runt, runt, runt... -Blir jag såpass stressad att jag önskar jag kunde fly...

...

Ja, just nu känner jag mig stressad...

Jag kan bara inte rå för känslan av att jag vill avsluta. Trycka på "stopp"... -Att jag vill lämna nu.. Somna och aldrig behöva vakna igen...

Kan inte låta bli att känna när jag vaknar på morgonen, en viss missnöjdhet över att behöva uppleva ännu en dag... -Över att jag inte fick lämna, denna natten heller...

... Jag tänker på taklampan som ska hängas upp i vardagsrummet... -Vad det kräver av mig, rent psykiskt och emotionellt...

Jag tänker på pressen i att pappa ska komma hit en dag i den vardag som jag verkligen önskar vila i just nu.. -För att hänga upp lampan. "När den inte bara är att hänga upp"...

Jag menar. Den kräver en del "handpåläggning", som de benämnde det... -Och det kan innebära mycket mer påfrestning, både socialt, psykiskt och emotionellt.. -Än vad jag orkar med... utan att bli stressad...

... Jag tänker också på Kanalpaketet...

På att detta snart kommer att kräva kontakt och frågetecken av mig igen...

Att jag snart kommer att behöva börja ta tag i det igen. -Oroa mig. Fråga och fundera...

Och att det inte kommer att kunna kännas säkert och tryggt, förrän i början av februari! -Då jag vet att de har förstått vad jag vill och har utfört detta på rätt sätt...

... Jag funderar på Fåtöljen... -På hur det kommer att gå när den anländer tillbaka på företaget där jag köpte den...

Jag funderar på om de denna gången, kommer att läsa sin kunds(mitt) meddelande... -Ifall de kommer att öppna kartongen den här gången, och inte bara skickar den vidare till nästa kund... -Med mitt meddelande kvar på..! Och helt struntandes i att fåtöljen faktiskt är trasig, som ligger däri!

... Ja, jag litar inte på dem... Men först om några veckor, får jag veta om de har läst mitt meddelande och inte skickat vidare kartongen till nästkommande kund... -Först då, får jag veta om jag får mina pengar tillbaka eller inte...

... Och så tänker jag på... min ätstörning... -På hur omöjligt det känns...

Jag tänker på hur mycket jag äter hela tiden... -Hur tvångsmässigt jag beter mig...

Jag tänker på vad jag äter.. -Att jag bara får i mig socker och mättade fetter... -Att jag inte äter någon riktigt mat alls... Utan bara godis...

... Och med hela själen...

Sinne och själ, ut i kroppen.. -Skriker om att livet är meningslöst! Att jag inte gör någonting... Att jag bara sitter...

Jag mår inte bra av det här... -Av att bara sitta på ändan framför tv:n hela dagarna... -Att oroa mig och stressa... -Att kämpa med vardagen och livet... Utan att egentligen kämpa alls...

Jag diskar inte. Jag städar inte... Jag tvättar inte kläder... Jag handlar inte mat...

Jag duschar inte... Jag borstar inte tänderna... Jag går knappt ut... -Jag träffar ingen annan än min egen familj... -Mamma, pappa och vissa syskon...

... Och jag tar mig inte ut på praktik.

Orkar inte börja plugga...

Och idag har stickningen som jag försöker fördriva tiden med, gjort mig alldeles seg i huvudet..!

... Jag borde verkligen försöka gå ut lite varje dag... Men jag blir stressad av att tänka på det...

Det känns som om det händer alldeles för mycket i livet och vardagen, för att jag ska vilja slita mig från tv:n för att varken ta en promenad, duscha eller diska...

Men jag borde... -Jag borde försöka leva. För att livet går ju hela tiden. Vare sig jag lever det eller inte. Och sålänge som det inte tar slut.. Avslutas.. -Borde jag försöka ta tillvara på det...

-Och här sitter jag och samlar fett...

...

Idag...

Jag klev upp vid... -antagligen halv tolv...

Jag har suttit vid tv:n... Sett på film. Stickat...

Jag har ätit, ätit.. och ätit...

Och jag har skruvat lite på taklampan som ligger på golvet i köket fortfarande...

... Idag har jag bara suttit vid tv:n.. Hela dagen...

Jag har ätit och druckit alldeles för mycket.. -Mått dåligt av det, både fysiskt, psykiskt och emotionellt...

Och jag har blivit alldeles seg i huvudet, av att bara sitta och stirra...

Jag har känt att jag vill ha mer av mitt liv än såhär... -Att jag saknar saker...

Jag har känt mig uppgiven, på grund av att jag inte lyckas ta mig ur min ätstörning.. Och att jag aldrig kommer att kunna undvika den om jag varken lyckas finna ett intresse som jag orkar med och brinner för..(!).. -Eller tar mig ut på en praktik eller liknande, som kan sätta min energi på annat!

...

Jag klev upp efter halv tolv imorse, om jag inte minns fel... Men runt halv tolv, iallafall...

Satte mig direkt vid tv:n. Åt.

Och sedan har jag bara ätit och ätit och ätit... -Trots illamående och en kännbart fullproppad mage...

Trots egentligen varken vilja eller lust... Eller fysisk känsla av behov...

Jag har mest bara ätit i brist på annat. Och för att jag vill bli av med det, så att jag kan börja svälta sedan... -Samtidigt som jag inte alls känner hopp för att jag ska lyckas lämna hetsätandet bakom mig... "Hur många gånger jag än försöker!"... -Jag vill helt enkelt inte...

... Jag har messat mamma och sagt att jag stannar hemma idag...

Messade 19åringen och tackade för julkortet...

Och svarade på 25åringens mess, där hon hade skickat en bild på hur hon firar sin jul...

Och nu till kvällen, i hopp om att lyckas fixera mig vid något nytt.. -Har jag påbörjat en ny stickning, för första gången på säkert ett par år..!

... Ja, jag känner mig så handfallen. Så bortom min egen kontroll... -Och att känna att jag inte har någon respekt för mina egna viljor, värderingar och känslor... -Att jag inte längre tycks bry mig om att jag går åt precis det hållet som jag är rädd att hamna åt..(!)... -Det gör bara att jag känner mig desperat till att få fixera vid något intresse! -Åtminstone tills jag kommer ut på någon aktivitet/praktik!

... Jag har stickat några varv...

Blivit trött i huvudet... -Alldeles seg...

Men jag tror också att det beror mycket på att jag har suttit på ändan och stirrat in i en skärm hela dagen idag. Flera timmar i streck..!

... Jag ville gå ut på en promenad...

Jag vill gå ut på en promenad om dagen...

Men just idag... På julafton... -Jag tror helt enkelt att jag inte kände mig bekväm med att gå ut ensam på en avlägsen väg... -När andra kan se att jag är ensam(på julafton..!)...

Det är dumt...

Men imorgon blir det nog en promenad iallafall...

Och förhoppningsvis ett knappt ätande..!

...

Egentligen vill jag köpa ett motionsband. Ett som man kan jogga på... -Gärna springa. Men det kan blir för trångt för min lilla lägenhet... Så att, jogging räcker bra...

Men grejen är den att det känns som om jag har så mycket som jag vill lägga pengarna på just nu. Och jag vet inte riktigt vad jag ska prioritera...

... Jag har iallafall bestämt mig nu, för att förbjuda mig själv till att köpa onyttigheter. Saker med konstgjorda tillsatser, sötning, och höga halter mättade fetter och salt...

Jag vill leva på tillagat mat och färska råvaror... -Gärna ekologiskt...

På det sättet, hoppas jag kunna få till rutiner i både tider och mängd..!

... Men eftersom att jag har så himla brist på psykisk ork... -Att jag inte orkar med all planering. Alla funderingar och bearbetningar som det kräver av min hjärna.. -Så känner jag inget hopp om att jag ska kunna få det att fungera...

Men att sluta köpa hem "skräp"... Det borde jag ju iallafall klara av! -Och vill jag äta, måste jag helt enkelt laga mat(och ta mig igenom planering och bearbetning) eller äta färska råvaror.

Punkt slut.

...

Jag ska väl gå och lägga mig snart.

Någon dag framöver, kommer pappa och ska hänga upp lampan i vardagsrummet... -Ångest och press...

-Blir stressad av att bli störd i vardagen nu när jag känner som mest att jag behöver vila och stanna upp för ett tag...

Och efter julhelgen(om jag har tur, efter nyår), kommer jag även tyngas ner av Kanalpaketet och Fåtöljen, lite till... -Ser jag inte fram emot!

Och förhoppningsvis hör snart JobbCoach av sig, så att vi kan börja kolla sysselsättningsplats!

... Men nu ska jag försöka varva ner framför tv:n... Och sedan sova.

Klockan är tjugo över två. Men jag måste blogga innan jag lägger mig. -I ångesten för att bloggen ska dö ut eller vara "för" oregelbunden...

... Filmen slutade såå sent. Men jag var ju bara tvungen att se klart den...

Får se om jag kan sova nu, när jag såg en såpass stundvis obehaglig film... -Men jag är ju supertrött. Sådär så att ögonen håller på att slå ihop och jag fick tvinga mig själv att stanna uppe och hålla mig vaken...

...

Så.

Kort om dagen idag.

Ja. Kort denna gången... -Jag brukar ju skriva att jag ska skriva ett kort inlägg om min dag. Men oftast blir det väldigt långt ändå... -Men just nu, när jag har längtat efter sängen såå länge.. -Blir det nog bara något väldigt snabbt. En sammanfattning.

...

Jag vaknade... någon gång imorse.

Hade som vanligt haft en orolig natt med lätt och ostadig sömn... -Och när jag vaknade på morgonen, hade jag ingen som helst lust att kliva upp...

Jag ville inte möta dagen... Hade haft det för jobbigt med oron över returen av fåtöljen. Och idag skulle vara dagen då den skulle släpas på bussen, bäras till postombudet... och antingen gå igenom eller få mig att bryta ihop...

Japp...

Jag hade ingen lust eller ork att ta tag i det. Inte egentligen... -Men det behövde göras...

Så att. När klockan blev strax efter halv tolv och jag hade struntat i att kliva upp tills HemTillGården började, lite halv motvilligt.. -Klev jag ändå upp...

...

När klockan blev cirka halv ett, gick jag iväg till bussen... med kartongen i mina armar...

Den väger ju bara sju kilo. Men den blev ändå tung efter en stund. Trots en promenad på bara fem minuter...

Och att få in den i bussen, var inte det minst bökiga. -Smala dörrar... och ett otympligt paket...

Hela vägen till affären, under promenad och bussresa, oroade jag mig...

Jag oroade mig för att streckkoden inte skulle fungera... -Kunde inte sluta fundera över ifall de då kan skriva in siffrorna som står istället, och om de i så fall skulle göra det...

Promenaden dit, var tung. Och jag gick så fort jag bara orkade, för att slippa bära det så mycket längre...

Väl på affären, lämnar jag in paketet.

Hon blippar det. Lyfter undan det, och ger mig ett kvitto...

Och min oro över att jag kanske skulle behöva betala, bekräftades inte... -Portot var betalt. Vad skönt.

...

Efter att ha lämnat in paketet, kände jag mig fri... -Mer fri än på länge...

En av alla mina bördor hade lyfts från mina axlar... Och det enda som jag nu behövde oroa mig för, vad gäller just fåtöljen.. -Är ifall de denna gången, kommer att öppna kartongen innan de skickar den vidare.. Och ifall de kommer att ta bort mitt meddelande från kartongen och läsa det... -Och inte se till att nästa kund får det!

... Det borde inte bli någon nästa kund... För att fåtöljen var ju trasig...

... Jag tog en långpromenad till busstationen...

Bestämde mig för att proppa idag... -Att jag skulle köpa precis allt jag ville ha "för sista gången"...

Och alltid ska man behöva ångra det...

...

Jag handlade. Åkte hem... -Och så åt jag...

Jag har ätit, ätit och ätit... -Blivit äckligt mätt, och fortsatt äta..

Jag har räknat kalorier... och ätit igen..!

Och jag har sett på tv... -Mycket tv...

Och jag har haft ångest för att jag äter för mycket... -Jag går upp i vikt. Och jag fortsätter proppa...

Egentligen vill jag ju bara svälta... Jag vill känna kontroll... Trygghet... Och jag vill inte känna att jag är elak mot mig själv och inte visar någon självrespekt...

... Förutom det, messade 25åringen idag... -Två gånger...

Hon undrade om jag skulle till mamma och pappa imorgon... -Vi har ju redan firat jul. Så att det är inget planerat julfirande där... Men jag tror att hon ändå vill åka dit...

Jag svarade dock att jag trodde att jag skulle stanna hemma istället. -Att jag behövde vila...

-Men hon messade igen "Snälla kom"...

Jag vet inte... Jag känner bara för att vara hemma. Det har varit jättemycket pågång nu ett tag. Och nu när julledigheten kommer och därför de ärenden jag har hos olika företag, stannar upp för ett tag.. -Vill jag bara passa på att koppla bort... -Så gott det går, iallafall...

Jag vill vila.

... Så sitter jag och skriver ett mail angående ärendet "retur av fåtölj"... -Och får ett mail.. angående ärende "kanalpaket"..!

...

Det var skönt att få en liten paus ifrån vardagen och all stress, osäkerhet, ångest och oro i den...

Men nu är den tillbaka igen, och det känns som om jag ska explodera inombords, av trötthet och oro... Osäkerhet och rädsla... -Farhågor...

Jag vet inte hur jag ska orka...

Hur orkar man?

...

Igår klev jag upp strax innan klockan ringde.

Jag skulle duscha. Och sedan bara vänta på mamma och pappa...

Jag duschade. Åt. Proppade lite grann...

Jag räknade kalorier. Funderade...

Och jag såg på tv....

... När klockan blev närmare fyra, kom föräldrarna.

Vi åkte bort till slottet.. -Där vi och några syskon med sambos, skulle äta julbord och övernatta en natt...

Julbordet var överraskande trevligt och roligt.

Vi hade kul tillsammans.

Satt länge, länge och bara pratade. Skrattade. Drack och åt... -Och såg stearinljusen sakta försvinna...

Vi hade en sådan tur att hamna ensamma nere i källaren. -Jag, pappa, mamma, 22åringen, 16åringen, 25åringen, 24åringen.. -Och 25åringens och 24åringens sambos.

-Och bättre än så, hade det inte kunnat bli!

... Jag testade en IrishCoffée... Och den var inte god.

Jag drack en del av den ändå. Men den var alldeles för söt. -Och varm alkoholdrink var ingenting för mig...

Långt innan jag blev klar, hade den delat sig både i socker och fett... Och blivit iskall!

...

... Efter julbordet. Middagen.. -Som vi satt vid till sen kväll, tidig natt.. -Gick vi till baren. Satt där en stund. Tills vi blev "utslängda" på grund av "natt"... och gick till våra rum.

Jag, 22åringen och 16åringen sov på B&B i en annan byggnad. Men det var härligt att komma ut lite.

Mamma, pappa, 24-, och 25åringen med sambos, sov i hotellrum.

... Dagen efter, blev det frukost på hotellet.

Men det blev utan 16åringen och 22åringen. Eftersom att de fortfarande låg och sov.

Vi kollade in ett gammalt slott. Och en kyrka...

Och sedan tjeckade(stavning?) vi ut vid tolvtiden.

...

Jag följde med mamma och pappa...

...

Nej.

Måste ju berätta om min natt på rummet, också!

Vi gick väl och la oss vid halv ett - ett någon gång.. -Förutom 22åringen och 16åringen som satt uppe och spelade kort- sen natt, tidig morgon...

Och dum som jag var, var jag bara tvungen att läsa det mail som jag hade fått från FåtöljNissarna. -Min retursedel med info om hur jag skulle gå tillväga för att skicka tillbaka den..!

Jag blev stressad. Orolig... -Hade en massa invändningar och frågetecken på den info jag fick...

Så jag började skriva punkt efter punkt, med frågor och synpunkter, som jag sedan skickade iväg som svar...

Jag var illamående. Dålig i magen... -Visste inte varför...

Antagligen för mycket fett. För många olika småsaker.. och en del alkohol... -Och det, tillsammans med min ätstörningsproblematik!

... -Så jag fick lov att gå på en allmän toalett... -Hade tänkt vänta tills jag kom hem. Inte ovanligt att jag håller mig så länge...

... Så att...

Jag sov nästan ingenting...

Jag bara funderade. Vred och vände på mig...

Oroade mig för returen av fåtöljen. Hur det skulle gå... och på vilket sätt jag skulle skicka den(eftersom att företaget inte har gett mig någon anledning att lita på deras seriositet(är det rätt ord) och noggrannhet..!

...

Men tillbaka.

Jag åkte iallafall med mamma och pappa hem till sig. Eftersom att jag behövde själv skriva ut retursedeln(och jag har ingen skrivare)...

Och så åt vi lunch...

Sedan försökte pappa och jag få ut retursedeln. Men fick lite problem...

För det första, hade de skickat en retursedel där det felades lite av texten på höger sida(vilket vi inte kan göra något åt)... -Typ som om de hade klippt ut den snett... Eller scannat in den fel...

Och för det andra, blev den väldigt stor... Den täckte nästan ett A4...

Men jag hoppas att det går bra ändå...

"Att de inte bara kan skicka en retursedel på posten"... *Suck*...

...

Efter det, och att jag hade skrivit klart mitt meddelande till dem(Vilket jag kom på nu, att jag blandade ihop "fraktsedel" och "följesedel". Jag skrev att jag hade fått med den förre kundens "fraktsedel", fastän det var dennes "följesedel" jag hade fått... Men, men... Vad gör man..?).. -Bestämde jag mig för att åka hem...

Den buss jag annars kunde ha tagit, hade nämligen, om den hade blivit lite sen, orsakat att jag missade nästa buss hem från stan.. -Och då hade fått vänta i två timmar ute i mörkret!

-Nej, tack!

...

När jag kom hem, satte jag mig nog vid tv:n... -Men jag kunde inte koppla av...

Först så åt jag en massa. -Bara vräkte i mig! Och räknade på lite kalorier. Hade dåligt samvete...

Sedan började jag fixa med kartongen till returen av fåtöljen. Då jag har svårt att släppa denna, ens för en stund! -Fastän jag är jättetrött...

Jag klippte ut retursedeln. Tejpade fast den på kartongen... -Kom på att jag aldrig tog bort fraktsedeln under.. -Oroade mig för att de inte skulle kunna scanna streckkoden...

Och även om jag inte hade sparat en fraktsedel under retursedeln, hade jag oroat mig för streckkoden. Eftersom att den är i supersize..!

Jag tejpade igen kartongen.

Tejpade fast mitt kuvert med meddelandet i, på sidan av kartongen... -Då jag inte visste om det var önskvärt med annat än fraktsedeln och tejp, på översidan...

-Fastän jag såg att den förre kundens retursedel fortfarande sitter intakt på ena långsidan av kartongen..! Inte ens den har de tagit bort!

... Efter att ha klistrat fast kuvertet, blev jag orolig för att de inte alls skulle lägga märke till att det fanns där... Och att de bara skulle skicka kartongen vidare till nästa kund, precis som förra gången.. -Med mitt meddelande kvar på!

Så att.. Jag ritade en röd pil uppe på kartongen, som pekade mot den sida som jag satt kuvertet på...

Och efter ännu lite mer nervöst gnagande oro, skrev jag till en text i samma penna.. "Orderinfo"... Och ytterligare ett par minuter senare.. -En till.. "Returinfo"...

... Och så rev jag försiktigt, men stressat och tvångsmässigt.. -Bort min retursedel lite, och pillade bort just den del av fraktsedeln under, där streckkoden var... -Resten fick sitta kvar...

Och efter det, skrev jag ett mail till FåtöljNissarna, där jag skrev att jag hade tejpat fast kuvertet på ena sidan av kartongen, och att jag hoppas på att de tar bort det och läser det. Eftersom att jag inte vill att nästa kund får det...

Och att det känns viktigt att de kollar igenom kartongen denna gången, eftersom att fåtöljen redan var trasig när jag fick den..(Och ingen annan kund borde ju behöva ta emot den)...

...

När jag sitter här och skriver det mailet till FåtöljNissarna, mailar Kanalpaketet... -De svarar på ett mail som jag skrev i måndags..!

Och ändå sa jag när jag ringde dem i tisdags, att jag ville att de markerade alla mina pågående mail som "avklarade.. Eller "avslutade"... -Vilket gjorde mig väldigt nervös, när jag såg att inte ens det budskapet kunde de ta in!

Jag menar.

Jag satt ju där och sa klart och tydligt, att jag vill att de avslutar alla mina pågående mailkonversationer.. Och han sa att han gjorde det..! -Men varför svarar de då idag?!

För att. Grejen är ju den att jag inte vill att flera olika snubbar uppfattar olika om vad jag vill ha. Och att jag därför hellre vill utgå ifrån enbart det samtal som vi hade på telefon i tisdags..!

Men nej. Tydligen inte... -Jag är ju redan nog med orolig för att de inte alls ska fixa så att jag få det minsta paketet i rätt tid efter att min fria period med det stora tar slut!

-Jag är redan orolig att jag ska få en extremt dyr räkning från dem, för att de inte uppfattat vad jag vill ha!

Jag menar.

Jag litar inte på dem...

Jag litar inte på att de förstår vad jag säger. Att de gör vad de lovar... Eller att de ens har koll på vad som händer och ska hända..!

-De verkar inte ha någon koll alls..!

... Jag svarade iallafall till dem, innan jag skrev klart mitt mail till FåtöljNissarna.. -Att jag ville ha alla mina mailkonversationer med dem, markerade som "avslutade". Och att jag ville att de såg till att det blir så "nu", om de inte redan har gjort det.

Och så passade jag på att fråga om den där fakturan som jag har fått för det stora paketet, "-fastän jag kommer att ha bytt till det lilla, vid det laget"

Och jag hoppas...

Jag verkligen hoppas att de har förstått nu, vad jag vill ha och när jag vill ha det. Och att de inte är flera olika människor som uppfattar olika saker om vad jag vill ha...

Och så hoppas jag att jag slipper må såhär länge till nu...

...

Imorgon ska jag försöka skicka iväg den där fåtöljen...

Funkar det inte, så orkar jag verkligen inte mer..! Då bryter jag ihop!

För att det vore en motgång för mycket för att jag ska orka hantera den...

...

Jag borde försöka sova...

Men jag är för uppe i varv...

-Och jag vill bara avsluta. Fly. Vila...

Jag skulle behöva någonting som saktar ner allt lite grann...

Livet är för mycket, just nu... -Kräver för mycket... 

... Jag har tagit ett stort kliv idag. Ett jobbigt kliv... Ett kliv som kanske förenklade lite.. -Kanske gjorde mig tryggare.. -Kanske inte...

Och förutom utslagen i mitt ansikte... Den lurande ångesten i min själ.. Den knappa stressen inför imorgon. Och bieffekten av att svälta och hetsäta.. -Känner jag mig ändå lite bättre idag...

...

Inatt...

Jag minns inte riktigt...

Jag kan egentligen inte minnas mycket alls... Men jag vet att jag sov oroligt. Och att jag, innan jag somnade, önskade att jag kunde få somna för sista gången "och sväva iväg ut i tomma intet"... "Det hade varit härligt"...

Jag ville somna in. Slippa fortsätta... Och äntligen få vila för gott...

... Sedan vaknade jag till liv igen, vid...

Ja, jag minns inte när det var. Eftersom att jag har halvsovit.. -Sovit så oroligt och lätt, hela natten...

Men jag vaknade av att jag fick ett mess om att jag hade fått en e-faktura...

... Så att. Eftersom att jag blir så förvirrad av Kanalpaketet och att inte känna att kontakten sinsemellan fungerar...

Att ha skrivit såpass många mail som jag inte vet vem som svarar på... Och därmed, vad som blir sagt och gjort.. -Bestämde jag mig för att... "Jag måste ringa och samla ihop alla dessa intryck och försöka få klarhet i vad som händer. Vad de har tolkat och vad jag vill att ska ske"...

Jag menar. För mig funkar text bättre än samtal... -Men det förutsätter ju att även den på andra sidan konversationen, ska kunna kommunicera i text... Och det har verkligen inte funkat! Jag blir bara förvirrad och förstår ingenting...

... Det var hårt... Det kändes tungt...

Jag började skriva ner lite punkter som jag skulle ta upp, begära, och fråga om...

Jag numrerade punkterna i den ordning som jag trodde att skulle falla sig rätt i samtalet...

Och sedan satt jag och stirrade på denna lapp... -Läste den, gång på gång... -Slog numret flera gånger. Då det hann försvinna hela tiden, medans jag satt där och tvekade. Samlade kraft och mod...

Jag rabblade samma meningar, gång på gång på gång... -Den mening som jag trodde att jag skulle öppna samtalet med...

... Jag sänkte ljudet på tv:n. Tog fram mitt kundnummer...

Och satt och gungade nervöst fram och tillbaka en stund, med pappren på bordet framför mig...

Men tog sedan mina papper, anteckningsblocket och pennan, och gick in i sovrummet...

Stängde dörren efter mig. Tände lampan... Och drog bort täcket från sängen, så att jag verkligen skulle kunna se lapparna ordentligt... -Nu var det så lugnt och ensamt det bara kunde bli...

... Och så satt jag en stund till...

Föreställde mig samtalet i huvudet. Hur jag skulle låta. Vad jag skulle säga... -Och att jag skulle vara noga med att komma ihåg varje(varje) punkt på pappret... -Inte glömma en bokstav!

... Och... så tryckte jag på lur.

Det gjorde ju inte det hela lättare och mindre nervöst och stressat.. -Osäkert ifall jag skulle våga(klara det) eller inte.. -När det tar så lång tid för samtalet att nå fram..!

Men jag hade ändå tur. Det var bara tre strycken i kön framför mig. Och även om jag stod på plats ett, rätt så länge.. -Gick det rätt så fort.

Samtalet gick helt okej. Och med okej, menar jag att jag kunde prata, och att jag pratade flytande. -Som en människa.

Killen som svarade på andra sidan, var trevlig och tillmötesgående(om inte det är samma sak)...

... Jag började mitt samtal med att jag hade skickat väldigt många mail det senaste, och att jag vill att han börjar med att markera alla dessa som avklarade "så att ingen annan tar sig an ärendet", och att vi bara skulle utgå ifrån "detta samtalet".

Men så när han skulle börja byta ner mig till det minsta kanalpaketet lagom tills min fria period är slut, bröts samtalet. -Han ringde upp mig igen... Och strax därefter bröts det igen...

Nervöst. Stressad. Orolig...

"Varför, varför, varför?!", hör jag mig själv säga...

Jag blir uppstressad, och tänker att det helt enkelt inte är meningen att mina bekymmer ska lösa sig och försvinna... "Allt är bara emot mig. Det är bara så"...

Pengarna på min mobil, visade sig vara slut.

Jag ringer ju aldrig samtal. Och det där med vad som går åt när man ringer eller hur mycket jag har kvar.. -Det är ingenting som jag har koll på...

Fort, fort.. -Fyller jag på mobilen.

Stressad och med hjärtat pumpandes för fulla muggar..!

Men eftersom att jag inte visste om killen skulle ringa upp mig en gång till.. -Bestämde jag mig för att göra om allt igen. Sitta i kö, rabbla meningarna i mitt huvud.. Ja, jag visste ju inte om samma människa skulle svara igen, eller om jag måste dra allt en gång till...

Och lite smått frustrerad, sitter jag och gungar och läser.. -Medans jag lyssnar till det repeterande meddelandet i luren, och de sakta sjunkande köplatserna...

Ja, jag hamnade ju på plats fyra igen... Men ändå. Nervösa tider, är långa tider...

När en annan snubbe svarade i luren, öppnade jag samtalet med att jag precis hade ringt in, men att det bröts.

-Och han kunde se att det var påbörjat.

Han fixade så att jag byts ner när min fria period tar slut. Och han fixade så att jag inte längre kommer att ha HD-tillvalet...

Jag frågade även om fakturorna... Men då det ju var fel avdelning, känner jag inte att svaren jag fick, gjorde mig särskilt mycket tryggare...

Jag fick ju nämligen en e-faktura idag, för det kanalutbud jag har nu, för enbart en dag. Den sista dagen i den månad där min fria period slutar... -Och jag känner väl att jag inte borde betala för det stora paketet ens för en dag, när det ska försvinna så fort som min fria period är över! ... -Men jag glömde ju fråga om just den grejen... Så att jag får väl ringa in någon dag, till rätt avdelning..! -För att.. Maila detta företag..(!) ... -Nej, man gör sig själv en björntjänst!

... För att grejen är ju den, att jag inte heller vill betala den fakturan.. -Ifall att det skulle göra att det stora paketet fortsätter(av någon anledning!)... Och det har jag inte råd med!

Och så var det autogirot som blivit godkänt hos dem...

Jag har ju även fått hem en faktura... Och nu vet jag inte om jag ska betala den manuellt eller ifall den kommer att dras automatiskt..!

Men eftersom att det brukar komma en faktura emellan att det börjar gälla, bestämde jag mig till slut för att betala den... "Snubben sa ju att pengarna förs tillbaka in på ens konto annars"... -Det frågade jag specifikt.

... Jag måste(måste) lita på dem, och att allt löser sig till slut... Det måste jag. Annars kommer jag aldrig kunna må bra...

...

Efter samtalet, kände jag mig iallafall förvirrad...

En viss lättnad kunde jag ju känna. Eftersom att jag nu(åtminstone tror att jag) har försäkrat mig om att det inte kommer att ske några missförstånd och att budskapet om vad jag vill, har kommit fram.. -Vad gäller kanalpaketsändringen..!

Men det här med fakturorna. Huruvida jag ska betala vilken... Och ifall jag kommer att få någon ny faktura för den där sista dagen i månaden, för det mindre kanalpaketet.. Eller ifall jag förväntas betala för det stora paketet ändå... -Och ifall det kommer att ske något missförstånd om jag betalar för det stora, fastän jag har bytt till det mindre.. -Brist i kommunikationen... "Och så får jag fortsatt betala för det stora!!"..

-Det blir jag inte klok på. Det gör mig orolig och nervös... Så att... Än sålänge känner jag mig inte trygg och säker... Än sålänge litar jag inte på det där företaget!

... Så att det blev en del funderingar. Till den grad att jag trots allt bestämde mig för att åka in till stan en vända "Även fast jag inte känner något godiscraving... Och fastän tejpen kan vänta till en annan dag"...

Jag behövde bara komma hemifrån. Släppa nervositeten och otryggheten som spred sig inombords...

Och jag ville bara att det problem. -Det bekymmer som jag hade haft såå länge nu, kunde åtminstone lägga sig lite grann "nu efter det här stora steget"...

Jag ville inte att det skulle få tynga mig mer nu... -Det orkade jag inte...

...

Jag åkte in till stan.

Promenerade som hastigast till affären... -Och så plockade jag på mig den tejp som jag skulle ha... Och en del kakor och godis.

Japp. Jag ville äta.

Jag var hungrig. Slut... i både kropp och själ...

Och att äta... -Ja, det var värt det.

... Jag väntade på bussen hem.

Blev förvirrad av busskortet. Hur det fungerar nu när jag inte längre har månadskortet...

Och kände att bekymren bara avlöser varandra. Överlappar varandra... -Och att de ibland inte ens väntar på att det första tunga problemet ska lätta lite grann, innan de bestämmer sig för att lägga sin tyngd på min själ..!

...

När jag kom hem...

24åringen frågade hur jag ville betala henne för mammas present som vi(vet inte vilka i familjen) ska köpa tillsammans...

Jag bad henne att skicka sitt kontonummer "Så kan jag göra ett försök att föra över pengarna"...

För att grejen är den, att jag inte känner mig så jättesäker på att fylla i en massa siffror i syftet att föra över pengar...

Jag menar. Mammas konto går bra. För att henne har jag lagt till för länge sedan... Även Xsambons...

... Men det funkade. Hon fick pengarna...

... Förutom det, så kollade jag upp infon som jag undrade över, om busskortet. Så att nu känns även det klart...

Jag har räknat kalorier och ätit en del.

Men faktum är att jag inte har känt ett sådant behov av att äta. Fastän jag har haft diverse kakpaket och godis framför mig!

Så att. Trots möjligheten att äta, har inte kalorierna farit iväg så mycket!

... Jag har letat kläder.

Jag jag har ju fått en liten mage... som jag inte känner mig bekväm med..! -Vilket gjorde klädvalet väldigt svårt... "Jag äger ju inte så mycket kläder!"...

... Men det jag hittade får duga... -Ja. Till julbordet imorgon, alltså. 

...

Imorgon ska jag duscha. Innan kvart i fyra, måste jag vara klar med allt. Redo att åka... -För att då kommer mina föräldrar och hämtar mig...