... Idag.. -Samma som igår.. I princip...

Trött. Seg... -Mest sittande...

Samma stress inför samma saker...

Men skillnaden...

Jag har varit ute och gått i en timme... i regnet och blåsten...

Och jag har, istället för att hetsäta och bli avskräckt av mitt eget ätande.. -Enbart druckit en kopp kakao på lättmjölk... och två små shots med likör...

... Jag har stickat en del på min stickning...

Och jag har inspekterat min taklampa som ligger på köksgolvet... -Stirrat ut den och funderat...

... Jag har känt att jag behöver diska...

Att jag behöver städa, tvätta och duscha... -Innan jag kan ta hem folk igen...

Och jag har därför känt mig pressad inför den "halvt som" inplanerade träffen med systrar.. Och det lika "halvt som" inplanerade besöket av pappa...

... För att jag orkar inte städa. Orkar inte diska... -Och det är knappt så att jag får ro till att lämna lägenheten, i mitt stressade sinne..!

... Men jag vill ha ett liv... -Annars vill jag dö...

... Känner mig så maktlös över mig själv...

...

Imorgon är det tisdag.

Och jag borde se till att få diskat. Se till att tacka mormor för julklappen...

Borde se till att städa lite grann. -Åtminstone golvet...

Och jag borde duscha.. -Köpa glödlampor. Så att taklampan är redo att testas så att allt fungerar, när väl pappa har varit här och hängt upp den...

Och jag borde egentligen. Egentligen.. -Boka tvättid. Då det var veckor och ytterligare veckor sedan...

Och egentligen...

Egentligen önskar jag bara att allt försvann...

Jag orkar inte mer... Orkar inte leva i verkligheten längre... -Den är för tung... För läskig... För jobbig... Och åt många håll.. alldeles meningslös.

... Hade jag kunnat lägga mig i någons famn och bli buren genom livet...

-Men nu går inte det...

...

Annars har det bara varit tv, idag...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...