Livet ur D:s synvinkel

Inlägg publicerade under kategorin Livets hårda stunder

Av D - 14 december 2016 23:30

Hela dagen idag, har varit som ett krig... -En vilja åt båda hållen och inget alls...

För att inte svika... Svika mig själv och andra...

För att inte ångra...


... Och jag känner mig såå trött...

Jag vill verkligen inte vara med om det här... Jag önskar att det inte fanns någonting...

Ingenting att bry sig om, att tänka på, känna, eller uppleva...

Jag vill inte känna någon. Inte uppå någonting... Inte vara till lags, varken för mig själv eller andra...


...


Idag vaknade jag klockan halv tolv på dagen...

Jag hade sovit bra, om än oroligt. Och jag hade inte haft problem att somna, heller.. -Vad jag minns...


Jag klev upp. Satte mig vid tv:n... -Iallafall så tror jag att det var det jag gjorde. Men jag orkar inte tänka efter tillräckligt för att kunna minnas...

Men det är ju vad jag gör varje dag.. Så varför inte?


Jag har diskat lite grann.. Eller mycket! -Då det har börjat bubbla upp en massa lödder(kan tänka mig att det är diskmedel) i min slask i köket, när grannen ovanpå diskar...

Det gör mig så nervös och orolig! Som om inte allt annat som gör mig stressad och osäker i vardagen, är tillräckligt..! -Nej, nu ska avloppet igen, bete sig på samma sätt som det gjorde när jag upplevde min skräckupplevelse med översvämningen i köket! -Ni vet, den gången när städfirman städade lägenheten ovanpå?


... Och det. Om inte annat.. -Fick mig att känna en ännu mindre lust till att åka iväg imorgon. Till min syster som firar födelsedag!

Jag menar. Tänk om det blir översvämning medans jag är borta..!


Men jag skickade iväg ett mail till hyresvärden... -Som skickade frågan vidare... Till någon som kontaktade reparatören... -Och denne ska komma.. imorgon..!


Japp. Jag mådde redan jättedåligt över att jag riskerade översvämning i köket, och därför kanske skulle behöva ta hit någon... "Och jag har inte diskat! Orkar inte diska!"..

Det var ju inte bara det att jag inte vill ta in någon annan till mitt stök och äckel... -Utan det var ju också det faktum att det skulle vara omöjligt att fixa översvämningen... -Att reparera det som orsakade den.. -Om det var en massa, massa disk i slasken! ... -Och för att inte tala om hur omöjligt det skulle bli för mig att hinka slaskarna på vatten, om dessa var fulla med disk som låg ivägen..!


... Nej. Så jag fick börja diska...

Jag var inte nöjd. Jag var superstressad och hade ångest...

Mina tankar och känslor inför pressen i att hinna diska klart.. -Varvades med stressen och ångesten i att egentligen behöva duscha och slå in paket, för att kunna åka till syrran imorgon..!


Jag hade ingen som helst ork att duscha...

Att slå in paket fanns inte ro till...

... Och disken... -Det var bara för mycket!


...


Jag blev helt klar med disken. Ja, slarvigt gjort...

Det som jag diskade, är rent. Men vissa saker har jag också bara skyfflat undan... -De saker som bara var smuliga och inte... äckliga, har jag bara skjutit upp mot väggen på diskbänken...

Ytor har jag torkat av lite grann. Så att det inte ser förfärligt ut..!


Jag började även slå in 23åringens present... Men har inte blivit klar. Då jag inte har något presentpapper, utan bara julpapper...

Jag skrev dock till mamma, att jag inte vet ifall jag kommer... Men att jag är hos dem strax innan de åker(ska åka med dem) "om jag mår bättre imorgon"...


Jag kan fortfarande inte komma fram till ifall jag ska åka...

Reparatören kommer hit imorgon, och ska kolla rören i köket... -Men han klarar sig nog själv, dock...

Jag har varken duschat eller slagit in hennes paket...

Och jag känner bara att jag har svårt att orka...


Men samtidigt vill jag inte svika...

Jag hade lovat att komma. Flera gånger...

Och även för min egen skull, att jag inte tillåter mig själv missa så många sådana här "familjeaktiviteter"... -Sådant som alla andra i familjen upplever...


... Men jag känner mig så pressad...

Och att tänka på hennes födelsedagsfirande, får mig också att tänka på julbordet med övernattning den 21:a...

-Hennes present får mig att tänka på mammas present(som jag ännu inte köpt), som får mig att tänka på alla andras kommande födelsedagar!


Krav och förväntningar. Krav och förväntningar...

Och jag kan bara se alla dessa firanden och sociala aktiviteter framför mig. Som krockar ihop till en tjock knöl... -Och jag kan inte borra mig igenom den! .. Eller ta mig förbi...


...


Annars har jag...

-Ja. Trots mitt förbud till att proppa, har jag idag, gått till affären och köpt mat. Mat som var på erbjudande. -Färdigmat...


Jag borde inte göra så. För att det innebär att jag äter på grund av stress och ångest. Istället för på grund av hunger...

Men jag tror inte att jag kan äta på grund av hunger, längre...

Jag kan bara äta på grund av ångest, stress, osäkerhet... eller lust... -Begär. Behov... -Och därför tappar jag också kontrollen...

Jag har inga måltider. Jag har ett ständigt ätande, om någonting jag vill ha, finns åtkomligt...

... Det är mer utav ett tvång, än varken lust eller fysiskt behov..!


...


Jag har gråtit. Jag har skrivit... Och jag har haft lite ångest för fåtöljen.. -Men inte i närheten av lika mycket som tidigare dagar! ... Jag vet inte om jag vill ha den. Men jag orkar inte heller tänka på den mer... -Får se hur morgondagen blir...


...


Imorgon ringer klockan vid halv tio.

Jag vet ju inte när reparatören tänker ringa eller komma... -Och jag måste tömma skåpet under diskhon, innan dess...

Och så måste jag ju hinna duscha och sådär innan jag ska ta bussen till mina föräldrar, om jag bestämmer mig för att åka imorgon...

Av D - 13 december 2016 21:29

... Det här är nog en av de värsta perioderna i mitt liv... -Säger jag, och inser alla helveten som jag tidigare har upplevt, känt och tagit mig igenom...


Så. Nej, det är det nog inte...

Men jag håller verkligen på och driver mig själv till vansinne...

Jag tänker för mycket... Slår mig själv för hårt(mentalt)... -Och det känns bara som om vad jag än gör, ska få helvetet att braka löst... -Att vad jag än gör, är ett självklart felval... Och att jag "borde vetat bättre"...

Jag är så orolig för precis  alla förändringar.. Precis alla prestationer.. -Att dessa ska få mig att känna "Varför gjorde jag så? Vad tänkte jag på?!"... -Att jag ska ångra det, på ett eller annat sätt... Och känna mig... dum. Idiotisk...


Och att känna såhär... -Det är såå utmattande... Och det får mig bara att vilja dö...

Jag vill somna in. Nu och föralltid, vila...

Jag är klar nu. Och jag orkar inte med pressen och prestationsångesten...

Jag orkar inte med beslutsångesten och osäkerheten... -Rädslan...

Och jag vill varken behöva tänka på mig själv och mina egna tankar och känslor.. -Eller någon annans tankar och känslor...


-Jag vill bort...

För att jag är rädd... Har ont... Och jag orkar inte mer...


...


Hela dagen idag, har jag haft ont i nacke och huvud...

Hela dagen idag, har jag burit på en själslig tyngd och ett tjockt huvud, utan dess like...

Jag har känt mig trött och ledsen... Misslyckad och uppgiven...

-Och den beslutsångest och prestationsångest.. -Den osäkerhet jag känner just nu.. -Den är bara alldeles för tung att bära och att orka hantera...

Jag känner mig så... avskräckt till de morgondagar som komma skall... -För att jag vill inte veta mer nu... Jag vill inte uppleva, tänka eller känna...


Jag vet inte om min huvudvärk och nackvärk beror på hur jag mår psykiskt och emotionell och att jag därför spänner mig.. -Eller om det är någonting... fysiskt, helt enkelt...

Men det känns tungt... -Jag har alltid varit så lyckligt lottad, med endast psykiska och emotionella smärtor... -Ytterst sällan dessa fysiska...

Men trots detta, föredrar jag nog att ha ont i kroppen, framför dessa tankar och känslor som leder till utmattning och ångest... -En ovilja till livet...


...


Jag klev upp vid halv tolv, tror jag...

Men jag vaknade första gången och klev upp för att dricka vatten, vid halv sju på morgonen, tror jag. Då jag fick mail ifrån MinKontaktPåKommunen...


Jag sover så oroligt, på grund av alla förändringar i hemmet, och stressen inför träffarna med familjen...

Det första jag tänkte på när jag vaknade, var fåtöljen i mitt vardagsrum... -Och den gav mig nervösa svettningar... Sådär direkt och plötsligt...

Det blir liksom som små attackerande tankar, som gör att man hajar till.. och blir orolig, med direkt koppling till ångest...


Jag klev iallafall upp. Drack lite vatten, i hopp om att det skulle göra att jag kunde somna om en stund igen...

Och sedan gick jag, stressad och tvångsmässigt fram till fåtöljen.. -Och i bara underkläderna, satte mig i den. Rörde mig lite grann.. -Vred och vände mig...

-Och sedan gick jag och la mig igen...


...


Men som sagt.

Klev upp vid halv tolv.

Satte på tv:n... Och har sedan i princip bara suttit där idag...

-Ja, framför tv:n alltså... -Inte i soffan. För att jag har varit såå stressad och splittrad, vad gäller den där fåtöljen, idag!


Jag har åter känt mig osäker på om den egentligen hör hemma här...

Åter känt mig osäker på om jag tycker om den egentligen. Om den passar in i resten av rummet...

Jag har, hur jag än har ställt den.. -Vart jag än har ställt den i förhållande till mattan och väggen.. -Känt att det inte känns riktigt rätt...


Och jag har känt efter...

Riktigt ordentligt, har jag känt efter...

Alldeles för mycket, har jag tänkt. Vilket har lett till att jag inte kunnat känna eller tänka någonting klart alls!


Jag förstår mig inte!

Jag förstår inte vad jag vill, tänker och känner...

Och jag kan bara inte släppa det faktum att det nu står en ny fåtölj där, och att det är så den ser ut.. Så den beter sig.. Så som den är kontsruerad... Och att det är där jag har valt att ställa den...

Jag kan inte heller acceptera att skicka tillbaka den och vänta på att råka "springa in i" en helt annan fåtölj vid senare tillfälle..!


... Så vad gör man?

Det som stör mig lite smått.. -Som gnager inom mig.. -Är att stolen känns ranglig... Att rören som konstruerar ramen, glider isär lite grann.. Och att jag dörför är orolig för att den ska falla ihop(vilket med största sannolikhet inte kan hända, -så svårt som jag hade att få ihop den alls!)... -Samtidigt som jag ser det som en bra grej, då den står bra utan att rangla, även när enbart ett ben står på en tjock matta... -Eftersom att den justerar sig själv..!


Men jag känner ändå att den håller på att ramla varje gång som jag ställer mig upp...

-Och min fixerade oro för att den ska gå isär, gör att jag "trycker ihop" ramen hela tiden...

Och min ångest över att den kan vara ranglig, gör även det, att jag trycker ihop den varje gång som jag har suttit i den.. -Och känner på den...


... Jag vet liksom inte om jag kommer att orka med den ångesten och osäkerheten...

Även om jag alltid reagerar på samma sätt vid nya saker i hemmet.. -Att jag fixerar. Springer omkring, och stirrar mig blå på det nya...

Men jag vet inte om jag orkar fortsätta den här resan, när jag inte kan få det att se rätt ut där den står...

Men samtidigt, att skicka tillbaka den och ta ett kliv tillbaka från det som jag hade tänkt mig ifrån början... -Att börja gå bakåt istället för framåt... -Det känns allt annat än bra!

... -Jag kommer att få seperationsångest...


... Kanske vänjer jag mig...

Kanske kan jag få en paus i tankarna snart. Sluta se den som en misstänkt ovälkommen främling i mitt hem...

-Kanske lägger sig allt till ro.. -Tillrätta snart...


Men jag vet inte...

Och jag orkar inte vara, längre...

Jag vill blunda. Glömma... Försvinna...


Jag vill känna mig trygg och stark...

Självsäker och framåt...

Jag vill bara känna att det stämmer... -Att jag är... rätt... -Självklar...


...


Annars.

Förutom tv:tittadet, har jag... ätit...

Ägg, har jag ätit... Tre stycken...

Och sedan gjorde jag en liten pannkaksliknande sak i ugnen. -En liten i dessertstorlek, bara. -Som jag åt precis innan jag började blogga...


Ja, idag har jag inte tillåtit mig själv att proppa...

Jag mår inte bra av det. Och någonstans behöver jag känna kontroll och framgång...

-Så. Hur hårt det än känns i detta kaoset, behöver jag ta stark kontroll över ätandet igen... -Kanske till och med svälta..! -Jag orkar inte mer...


... Jag har även känt ångest inför torsdagen. Då jag ska till 23åringen och fira henne.. -Eftersom att jag inte orkar lämna vardagen och hemmet, sålänge som allt känns så fel, ouppklarat och tungt härhemma...

Och så vet jag inte om jag kommer att orka duscha imorgon, eller slå in hennes present... -Den present som jag inte ens vet om "duger"... Eller om den är "helt obegripligt korkad"...


Ja, jag slår ner mig själv. Helt klart! ...

Men jag känner mig bara så misslyckad och värdelös...

Och egentligen... -Egentligen orkar jag inte åka dit... -Jag vill... vila...


...


... Känslan just nu...

*Jag vill springa härifrån. Så fort jag bara kan, springa tills jag inte orkar längre...

Jag vill sedan sätta mig på en mörk och liten, undanskymd plats.. -Dit inga människor går...

-Och sedan vill jag bara sitta där och gråta. Sjunga, och glömma bort.. att livet finns...*


Jag är utmattad, och avskräckt till att leva...

Och jag vill bara döva min smärta... Tappa medvetandet.. -På något sätt..!

Av D - 12 december 2016 22:58

... Jag pillar sönder mig i ansiktet... Och jag fortsätter att pilla...

Jag äter fastän jag är varken hungrig eller sugen... Och jag fortsätter att äta...

Ångesten och stressen.. -Osäkerheten, kommer som svallande attacker lite då och då...


... Men samtidigt så mår jag lite bättre nu...

Lite bättre än vad jag gjorde igår.. Dagen innan det... och dagarna innan det...

... Vem kunde tro att fåtöljen som nästan tagit livet av mig(överdrivet), nu skulle stå på sin rätta plats i vardagsrummet.. och vara älskad?! -Med bara den vanliga "det här är nytt, osäkert och jobbigt-ångesten" kvar.?!


...


Ja-a...


Inatt kunde jag knappt sova alls...

Jag gick och la mig med noll hopp om att få somna in i lugn och ro...

Satte på musik på mobilen. YouTube... -Och la mig för att vila...


Klockan kvart i fyra på morgonen, utan att ha fått en blund, bestämde jag mig för att kliva upp igen...

Egentligen hade jag inte någon som helst ork.. Men jag orkade inte heller ligga kvar och bara vrida och vända på mig. Med alla dessa gnagande tankar i huvudet...


Jag låg framför tv:n och försökte koppla av, fram till klockan kvart över fem... Och sedan gick jag och la mig igen...


...


Jag lyckades somna till slut, men sov väldigt oroligt och lätt... -Sådär så att man är halvt vaken...

-Och vaknade sedan...

Ja, det är luddigt, det där. Eftersom att jag var halvvaken hela natten. Men den var väl runt halv nio när jag kollade klockan första gången...


... Igår hade jag bestämt mig för att verkligen börja ta tag i min vardag. I hushållssysslorna och i ätandet...

Jag hade gjort upp ett enkelt schema med "hur många gånger per vecka, månad" och så vidare...

Och för att få det att verkligen fungera, ville jag komma upp med ett belöningssystem. Så att jag får motivation till att verkligen... vilja...


Och det är där det tryter.

Det är svårt att komma upp med en bra motivation. En bra belöning för mina ansträngningar och framgångar.. -När det inte finns någonting här i livet, som jag vill ha och ser fram emot. Det finns ingenting kul eller för mig kärt, som jag inte samtidigt mår dåligt av att ägna mig åt...


... -Så att, det sprack.


Idag när jag hade fått svar om fåtöljen när jag vaknade, sprack det. Lika direkt och hastigt som jag fick för mig att satsa från första början... Lika starkt som jag för några timmar, kände att jag skulle satsa stark.. -Förvann den motivationen på grund av hur sjukt jobbigt allt är just nu.. Och hur stort behovet av att äta upp och svälja ångesten, är...

-Och utan någon passande belöning. Motivation.. -Orkade jag helt enkelt inte vilja det längre. -Inte just nu...


... Så att jag tog fram alla godsaker igen. Började vräka och äta. Där jag satt vid tv:n...


Jag svarade på fåtöljnissans mail. Där hon hade skrivit att jag antingen kunde skicka tillbaka den och få en ny, eller behålla den och få 30% rabatt på den...

... Just då, var jag inte intresserad av att behålla den. Och blev stressad för att jag inte visste om det ens var något alternativ längre, att få pengarna tillbaka och skicka iväg fåtöljen...


...


Till lunchtid, kom posten. Då fick jag beslutet om aktivitetersättning från försäkringskassan.. -Som jag hade bett om, då MinKontaktPåKommunen hade frågat om det för att kunna slutföra min ansökan om aktivitet via dem...


... Så att...

När klockan blev runt två.. -Eftersom att den tidigare bussen precis hade åkt.. -Gick jag iväg till bussen...

Skulle lämna av beslutet till kommunen. Så att hon så snabbt som möjligt, kunde skriva klart beslutet om aktivitet...


Jag funderade lite, på vägen dit.. -Om hur jag skulle lämna in det. Om de skulle ha något brevinkast.. Brevlåda.. -Eller om jag skulle vara tvungen att lämna det i luckan...


-Det fanns en brevlåda. Inomhus. Men ändå lättillgänglig...

Jag lämnade brevet.. och gick sedan direkt till busstationen, för att ta första bästa buss hem igen...


... På vägen dit, messade 19åringen. Frågade hur det var...

Jag svarade henne inte med detsamma... Men när jag väl kom till busstationen, kände jag mig ändå tvungen att åtminstone svara kort...


... När jag sitter där och väntar i kylan, kommer 16åringen till busstationen. Han var påväg hem från skolan...

Så att. Trots att jag tycker att det är jobbigt att vara social vissa gånger, hade jag nu sällskap i de tjugo minuter som jag skulle vänta...

-Det var inte så jobbigt. Och även om det var svårt ibland, att veta vad man ska säga, kändes det rätt så naturligt och avslappnat...

Det var helt okej. Och faktiskt positivt.


...


Väl hemma...

Jag minns inte riktigt. Men jag satte mig nog vid tv:n och åt mer godsaker...

Proppade utan lust eller egentligt fysiskt behov...


... Och sedan. Någonstans där i timmarna, fick jag för mig att jag åtminstone måste klara av att få ihop den där fåtöljen "för att veta vad det är jag gör mig av med och går miste om"...

Att få det där mailet imorse, fick mig ju att åter börja tänka... -Om jag nu någonsin hade slutat! ... -Och jag mådde rätt så dåligt av det..

-Jag behövde veta vad jag hade framför mig...


... Så att. Jag tog halvt motvilligt, fram den där fåtöljen ur kartongen... för sjuttioelfte gången sedan jag fick hem den..! ... Och så började jag för tredje eller fjärde gången, försöka få ihop den så att jag får se hur den ser ut!


... Det tog tid. Det var tungt. Hårt... Och jag blev väldigt frustrerad.. -Bröt två naglar under byggandets och stretchandets gång...

Men till slut fick jag äntligen ihop den! ... Inte på det sätt som jag hade velat... -Den kändes instabil och enkel... Och jag kände bara att jag ville rätta till den hela tiden... -Känna på den om den var ranglig.. -varje gång efter att jag hade suttit i den...


Men den satt ihop. Den såg ut som en fåtölj/stol...

Och jag fick äntligen svar på mina frågetecken... -Skulle den vara bekväm att sitta i? Och hur skulle den se ut på plats?


... Jag menar. Jag hade ju bestämt mig för att skicka fåtöljen tillbaka. Eftersom att den gjorde mig så illa...

Och ångesten och osäkerheten lever ju fortfarande kvar. Trots att jag har fallit pladask in i förälskelse med den där stolen..! -Den är skön att sitta i. Den har precis rätt nyans, färg och storlek för mitt varagsrum..! -Och min dagliga ångest och osäkerhet i att ha bestämt att göra mig av med den.. -Saknaden som jag kände inombords...

-Den måste ju bara ha betytt att jag skulle ha den kvar! Att den hör hemma här...


Jag menar. Jag känner en viss ångest. Ångest över hur bra den där fåtöljen egentligen kommer att hålla ihop... Ångest över att den är trasig i skinnet... Ångest över hur den står i lägenheten... Ångest över hur mycket jag kommer att vilja sitta i den...

-Men. Att behålla den, känns nu självklart. Den hör hemma här. Jag sitter bra i den... Dess utseende är mer än perfekt..! ... Och att inte behålla någonting som jag har blivit så förälskad i.. -och kanske chansa på en annan(!)... -Det känns bara idiotiskt!


... Nej, nu har jag bara "detta är nytt och ovant-ångesten" kvar... -Och den får jag ju leva med de första dagarna eller veckorna, oavsett! ... -I det faktumet spelar det ingen roll vad det är jag tillför till liv, hem och vardag..!

Men jag hoppas att nyheten lägger sig snart... -Den där stolen har tagit alldeles för mycket av min energi nu...


...


Nu väntar jag bara på beslutet från kommunen(och svaret från kanalpaketet, svaret från fåtöljen..).. -Hoppas på att inte få den väg som jag har det minsta lilla hopp om, blockerad för mig...


Och så har jag 23åringens 24årsfirande på torsdag... -Så att jag ska väl försöka orka slå in hennes present, och duscha innan dess!

... Och sedan. Någon dag i veckan, bör jag även köpa present till mamma...


-Men av att bara tänka på allt, blir det för mycket!

En dag i taget... -Blir allt en enda gröt, så får det så vara..! Jag orkar inte kräva av mig själv, någonting som jag inte orkar uppnå, just nu...

Av D - 11 december 2016 20:58

... Det går som en kall stråle genom hela själen... -Som sedan slutar i en varm och tung klump...


Man tillåts liksom inte gå vidare. Glömma...

Så fort som jag har börjat släppa ångesten och funderingarna.. Osäkerheten.. -Iallafall för en stund.. -Så påminns man någonstans ifrån...


Jag kan ju inte skylla på någon annan för att jag kan se min taklampa på köksgolvet.. -Att den stör mig för att jag ännu inte vet hur det kommer att gå att sätta upp den.. Hur den kommer att se ut.. Eller hur jag kommer att tycka om den...

-Inte heller för fåtöljen som ligger nedpackad i sin kartong i hallen, så redo att skickas iväg igen, som bara möjligt..(!)...

Jag kan inte beskylla någon annan än mig själv för att jag är osäker på mina val och lätt fixerar vid det nya som tillkommer liv, hem och vardag... -Att jag har svårt att vänja mig och ta in...


... Men.

Det som jag själv inte kan kontrollera. Dessa ständigt uppoppande påminnelser.. Som drar igång den ångest och osäkerhet.. -De funderingaqr som kanske äntligen har lagt sig.. Tagit en paus... Eller precis är påväg att lägga sig..!

Dessa små bilder på sådant som man har köpt.. -Förslag på saker "som man kanske också gillar"... -Reklambilder från de webbsidor som man har handlat på.. Eller kanske bara besökt..!


Det är ju skitjobbigt..!

Jag har liksom väldigt svårt att gå vidare från den där fåtöljen som nu bestämt ska tillbaka till stället som jag köpte den ifrån...

Jag har jättesvårt att stå fast vid mitt beslut utan att fundera... Utan att ständigt och återkommande känna att "det kanske inte finns någon som jag någonsin skulle kunna tycka att passar in bättre eller alls"...

-Och att då, så fort som man har en paus i sin ångest och svallande osäkerhet.. -Sitt ältande.. -Bli attackerad av en bild på just den fåtöljen, i flera olika utföranden och färger..(!).. Plus lite andra saker som "man kanske också gillar"..! -Det blir ju helt otroligt jobbigt! Påfrestande för både sinne och själ...


Varje gång jag ser dessa bilder, går en kall stråle upp genom ryggen och in i själen.. -För att sekunderna senare, lägga sig som en varm och tung klump i bröstet... I själen...

Och jag blir alldeles varm av stress och ångest...


... Det är inte så jättejobbigt och inte alls så dramatiskt...

Men det känns samtidigt så onödigt att ständigt återuppta denna osäkerhet och ångest.. -Dessa frågetecken och funderingar.. som är en del i den känsla man har av att vilja gå och lägga sig någonstans där det är mörkt. Dra ett täcke över huvudet och sedan sluta ögonen för gott...

-När det är en del i att känna att "det helt enkelt inte är värt det"...


...


Ja-a...

Val och beslut är inte min starka sida...

Att göra för många förändringar i vardag, hem och liv... -Att det händer för mycket på en och samma gång...

-Nej, det är inte mina starka sidor...

Och ändå är jag så himla expert på att vara helt apatisk till livet.. -Att låta det inte hända ett skit i flera veckor.. -För att sedan helt plötsligt få ett ryck och göra allt på en gång!


Och att det är juletider nu.. -Att det är många högtiderliga aktiviteter på gång..

-Hopslaget med att jag har många syskon och föräldrar(bara två, såklart) som ska fylla år, tätt och jämnt...

Och att dessutom de flesta i min familj, förutom jag själv, ser någonting kul eller betydelsefullt i alla dessa högtider och födelsedagar... -Och tycker om att träffas och umgås då och då...


-Nej, den sociala pressen blir också för tung att bära, periodvis.. -För det mesta, faktiskt...

Det är snarare en regel än undantag, att jag tycker att det blir för mycket... -Och mer utav ett undantag att jag ser fram emot att träffas.. -Ber om att få träffas.. Utan att känna en uns av ångest eller press vid något tillfälle innan...


Men sedan så trivs man ju och har rätt så kul när man väl träffas...

Men att ha det framför sig. Att ha det inplanerat... -Eller att ännu värre, ha det sagt men inte "när"(!)...

-Det känns jobbigt... Och allra helst om det är väldigt många som har nämnt eller planerat in något umgänge under en och samma period..!


...


Inatt...

Jag tror att jag satt uppe rätt så sent. Men jag minns inte...

Jag minns inte mycket alls av gårnatten...


Men jag minns iallafall att jag, innan jag somnade, skrev ett mail till de som jag köper kanalpaketet från...

-Eftersom att jag drabbades av en "akut ångest" över att det nog inte alls skulle lösa sig på rätt sätt med att byta ner mig till det mindre paketet..(!)... -Jag klarar ju inte av telefonsamtal, "och de anser att det krävs för att undvika missförstånd!"...

Men jag litar inte på dem. Jag litar inte på att de kommer att ge mig det jag vill ha.. Och att de inte kommer att villa bort mig och göra mig förvirrad..!

-Jag trivs mycket bättre i text. Så att jag, efter min förmåga, kan i lugn och ro, förklara mig och ställa frågor.. -Som de sedan, så tydligt och utförligt de bara kan, kan svara på... -Vartefter jag kan ställa följdfrågor och försäkra mig om att jag verkligen har förstått.. -Och att de verkligen är med på noterna!


-Nej, för mig... -För mig, passar mailet bättre än telefonen.. -På alla sätt och vis..!


Nej, jag litar inte på dem...

Det här känns som att hoppa från en klippa och hoppas att det någonstans där nedan molnen, finns någonting mjukt att landa på...


...


Jag mailade iallafall dem. Förklarade mig och sa att jag bara vill att de hjälper mig byta ner mig...

-Och sedan somnade jag.


... Jag vaknade sedan av att jag fick mail.. -Eller så var det av 23åringens mess... -Jag minns inte vilket som kom först...

Klockan var halv tolv... Och jag fick en chock av hur sent jag vaknade för första gången på bra länge!

Men kanske inte så konstigt heller. Eftersom att jag bara sov i kanske fyra timmar natten innan, och jag har haft det väldigt jobbigt i några veckor nu...


... Dagen började som vanligt, framför tv:n...

Men jag bestämde mig ganska så direkt, för att ta bussen in till stan idag... -Jag ville proppa.

Ja. Än en gång, ville jag proppa. Vräka i godis... -Fastän jag inte borde... Fastän jag egentligen inte vill...


-Men det skulle bli sista gången(som om)... Och när det var slut, skulle jag börja äta efter schemat igen.. -Och godisköp skulle vara förbjudna!


...


Jag gick iväg till bussen.. -Kände mig lite smått stressad. Då jag ville hinna se klart på SåMycketBättre -reprisen.. -Samtidigt som jag behövde gå innan den tog slut, för att hinna till bussen..!


Jag började klä på mig och göra mig klar, samtidigt som jag med både öron och ögon, försökte hålla så mycket koncentration som möjligt på tv:n...


Väl vid bussen, blev jag lite stressad och orolig..

Jag skulle ha en halvtimme på mig, från att bussen anlände till busstationen och fram tills jag skulle ta bussen hem igen.. -För att några andra bussar gick typ inte.. Såhär en söndag...

-Och nu skulle bussen bli sen..! Vilket kunde innebära att jag fick ännu kortare tid på mig att hinna till och från affären, och handla!


... Jag funderade på att vända hem igen istället, och strunta i att åka iväg och handla...

Men eftersom att jag inte ville handla på butiken här i byn "då jag köpte en massa godis igår!"(som jag vräkte i mig för att slippa äta något mer sedan)(samma sak varje gång..).. -Och jag hade ett såå starkt propparbehov(!).. -Bestämde jag mig för att ändå chansa.. -Chansa på att jag skulle hinna...


... Bussen blev inte så jättesen... Och jag hann både gå till affären.. Fundera under stress, vad jag skulle köpa.. -Och sedan gå tillbaka igen och stå och vänta i tio minuter!


...


Väl hemma igen...

Jag började såklart proppa på godis, rätt så per omgående.

-Godis, kakor, baguette.. Ja-a... You name it!


... Och förutom det, har det blivit tv.

Jag har tittat lite på bloggarna som jag brukade följa...


...


Och där tog det stopp...

Undrar om det var något mer...


Jag vet att jag har känt mig stressad för 23åringens 24årsfirande, och för julbordet den 21:a...

Jag vet att jag har ältat fåtöljen, lite smått...

Jag vet att propparfrågan har varit en svidande tanke idag.. -Att jag känner att jag proppar för ofta och att jag bara vill återta kontrollen igen...

.. Att jag kanske skulle skaffa hund...


... Ja. Och så har jag kollat efter träningsredskap! Då jag tänkte att kanske ett rullband av något slag, skulle göra att jag mår lite bättre... Att ätandet går enklare. Att jag känner mig piggare och friare... -Och att inte hela mitt liv går ut på att ständigt och återkommande proppa på en massa godsaker som inte ens längre kan kännas goda i mitt sinne..! Jag vill liksom inte ha dem. Är inte sugen på dem.. -Och långt ifrån hungrig! ... -Jag har helt enkelt bara ett behov av att vräka i mig för kung och fosterland.. -Tills det inte längre finns plats!!


... Och ja-a...

Jag kan ju säga att det är tur att träningsredskap inte tar så mycket plats i sine och själ för tillfället...

-För att. Eftersom att jag har varit inne på webbsidor och kollat, ploppar dessa bilder av reklam upp överallt! ... Överallt!


...


Ehm.. ja-a... Det var nog iallafall allt!

Av D - 10 december 2016 23:57

... Det blir nog ett rätt så kort inlägg idag. Bara för att hålla det igång...

Jag är jättetrött... Tung i sinnet... Orolig i själen...

-Och jag känner mig bara helt upp och ner...


...


Jag satt uppe till tidigt imorse... Den var väl runt halv fyra, kanske fyra.. -Innan jag gick och la mig...

Hade svårt att släppa alla tankar... -Allra helst den där fåtöljen som inte blev rätt!

... Jag satt uppe till tidig morgon, och kollade bilder på google, i hopp om att lyckas stöta in i en ny fåtölj som skulle kännas sådär "helt rätt"...


... Sedan tror jag att jag satte mig vid tv:n en stund. För att koppla av... -Så att jag sedan skulle kunna sova...

Jag åt säkert ännu mer.. -Fastän jag inte var hungrig...

Gick och la mig när jag tröttnade.. -Inte med hopp om att kunna sova... Men jag orkade verkligen inte fortsätta på samma dag längre!


... Vaknade sedan vid åtta-niotiden, kanske...

Klev upp...


...


Jag minns inte riktigt hur dagen började...

Men jag vet att jag har legat och halvsovit på soffan halva dagen. Med musik på datorn och tv:n på låg volym...


Jag minns även att jag länge, satt här vid datorn och kollade igenom fåtöljer efter fåtöljer efter fåtöljer...

-Och att jag började oroa mig över huruvida jag egentligen kommer att kunna få igenom att skicka tillbaka fåtöljen och få pengarna tillbaka... -Kan de ens föra tillbaka dem?!

-Och ältandet och osäkerheten i om jag ens skulle någonsin vilja ha en annan fåtölj än en sådan som jag hade tänkt mig, fortsatte gnaga inom mig...


Osäkerheten...

-Ja, för att jag vet inte...

Jag känner en viss kärek till just den designen.. -Det utförandet...

... Men samtidigt känns det som att jag söker någonting annat...


...


Jag har iallafall, efter att ha halvsovit i soffan.. -Diskat ett par tallrikar, koppar och skålar...

-Det är väldigt mycket kvar att diska.. Och ännu mer kvar att göra i hushållet i det stora hela..!

-Men en liten bit iallafall...


... Sedan så har jag...

-Jag råkade snappa upp ångesten i taklampan som ligger på köksgolvet just nu...

Jag började fixera mig ordentligt. Sprang fram och tillbaka mellan lampan och soffan...

Satt på golvet i hallen och stirrade in på lampan där den låg på köksgolvet...

Jag lyfte upp delar av den och la ner dem igen.. -Vred och vände på dem...

-Funderade. Gnagde och ältade...


... Jag drack lite likör. Två små glas...

Jag har ätit en hel del, fastän jag inte har varit varken hungrig eller sugen...

-Och jag känner bara att jag inte alls vill vara med längre...

Jag längtar bort... Jag vill sluta ögonen... -Somna...

Slippa... -Aldrig vakna igen...


...


Jag känner mig stressad inför 23åringens 24årsfirande på torsdag. Stressad över förväntningarna på mig... Över att ge henne en present som jag känner mig mäkta osäker på...

Jag känner mig pressad i att behöva umgås.. Prata och skratta...

-Över att slita mig hemifrån när jag har så himla mycket att tänka på..(!).


Lika stressad över julbordet som jag och min familj ska på den 21:a...

-Där vi ska övernatta en natt på B&B eller hotell...


... Och jag vill bara slippa...

Jag vill inte boka in några fler sociala aktiviteter eller umgängen...

Jag vill bara vara hemma... -Att saker slutar hända...


Jag vill inte beställa hem någonting mer...

Vill inte göra några fler förändringar i vardagen...

-Och inte ens den nya lampan, orkar jag se till att få upphängd, nu.. -Jag har inte den psykiska och emotionella styrkan, för tillfället..!


... Jag orkar inte med att beta av vardagssysslorna... -Ligger efter med precis allt...

... Och när det gäller ätandet, känns det hela som en tung och grumlig.. mardröm! ... -Jag vet inte vad jag håller på med, längre!


... Jag vill sova...

Jag vill slappna av...

Och jag vill bara slippa! ...

-Fly...


...


Förövrigt så har jag bara sett på tv...

Ätit.

Skrivit lite grann..


... Och så kokade jag lite broccoli och mixade till en soppa...


... Nu ska jag nog gå och lägga mig... -Somna ifrån den mardröm som jag upplever, för ett tag...

Av D - 10 december 2016 00:17

... Jag har verligen haft en urusel dag idag. Har det fortfarande...

-Och det börjar kännas som om det här är min nya vardag...


... Jag menar. Jag har ju så länge jag kan minnas, mått rätt så dåligt i vardagen... -Men som jag känner nu, orkar jag verkligen inte känna!


...


Idag...

Jag stannade ju hemma hela dagen idag. Eftersom att min leverans av taklampan "kunde" ske idag. Jag visste ju inte säkert. För att jag inte får någon info... -Men den "kunde" ju komma.


... Under dagen, har jag sett på tv...

Jag har fortsatt oroat mig över kanalpaketet. Att jag inte får kontakt med de jag har tjänsten hos...

-Fortsatt oroat mig över taklampan som jag inte hört någonting ifrån...

Och hela dagen, har jag känt för att proppa. Men inte kunnat gå och handla...


... Jag fick svar ifrån MinKontaktPåKommunen..

-Jag mailade henne igår och frågade om hon skulle hinna klart med beslutet om aktivitet, innan jul...

-Hon ville ha bedömningen om aktivitetsersättning från försäkringskassan... "För att kunna slutföra beslutet", svarade hon...


... Jag öppnade även kartongen med min fåtölj i, som pappa och jag hämtade ut hos postombudet igår...

-Vilken visade sig vara trasig!

... Jag blev så förtvivlad! -Ingenting tycks gå min väg, nuför tiden..! -Jag är jättestressad. Har jättemycket att tänka på, och tycker att det händer alldeles för mycket på en gång..! -Och så händer detta!


.. Hela kvällen igår, inpå natten.. -Satt jag och letade present till mamma.. -Kunde inte slappna av...

Taklampan som aldrig ville komma. -Som jag inte visste någonting om...

Alla sociala sammankomster och förväntningarna i det...

Oron i att inte kunna få kontakt med de man köper tjänster och varor ifrån...

... Ätandet... Vardagssysslorna... -Och alla förändringar i hemmet!


... Och så, när jag väl får hem ett av de paket jag väntar.. -Så att en sak kan strykas från den meterlånga listan med oro och bekymmer. Med "Att göra.. Att fixa".. -Så är det ändå inte rätt!


Fåtöljen var i fel färg...

Den var trasig i lädret... Sådär så att det övre skiktet låg som flärpar ovanpå, på ett par ställen... -Och att montera ihop den..?!

-Nej, ingenting kändes rätt..!


... Jag skrev direkt in och anmälde att den var trasig och att jag inte ville betala 4000 spänn för någonting som redan håller på att fallera...

... Börjar sedan tvivla... -Den är i fin färg.. "Jag tycker om den"...


... Jag kunde inte slappna av...

Jag tog fram fåtöljen.. -Packade ner den igen...

Drog fram den igen...

-Funderade och stirrade. -Drog fingrarna över flärparna där skinnet var trasigt...

-La undan den... Drog fram den, och stirrade igen...


Jag kan fortfarande inte koppla av...

Men jag har bestämt mig för att, någonting som gör mig så ont, ska inte få vara kvar...

-Jag menar. Returnerar jag varan och tar pengarna tillbaka, kan jag ju köpa en ny fåtölj.. -Likadan eller helt annorlunda, precis när jag känner för det sedan...


Jag måste bara försöka släppa den och gå vidare...

-Funkar inte denna, finns det säkert en annan som skulle passa precis lika bra i mitt vardagsrum, om sådär ett år eller så!

-För att det som smärtar mig mest, är väl att denna fåtöljen hade legat bland bokmärken på datorn i över ett halvår innan den kändes helt perfekt och självklar till mitt vardagsrum..! -Och att den nu inte känns bra längre, gör mig lite förtvivlad.. "Vad känner jag egentligen? Vad kommer jag att ångra och inte?"...


Men jag känner ändå att jag behöver släppa den...

Den är för tung för själ och sinne att bära... -Det är inte värt det...


...


Lampan kom också idag...

Jag mailade fraktbolaget, som sa att de inte föraviserar... -Men att den skulle levereras idag...

... De ringde en halvtimme innan de kom... -Och så var lampan här.

Hade det inte varit för fåtöljen, hade jag kunnat dra en lättnadens suck idag. Eftersom att jag då inte längre väntar några paket... -Men nu har jag istället fåtöljbekymret och den returen att oroa mig över! -Som hänger som tunga svarta moln över både sinne och själ...


... Lampan blev också lite av en tyngd över bröstet.. Täthet i skallen.. -Att varva fåtöljbekymret med...

Den var hel och så... Men frågetecknet om det skulle gå att sätta den högt upp i taket, utan att sladdar och vajrar ska synligt visa sig som en hoprullad massa däruppe.. -Kvarstod... -Och jag vågar mig inte på att kolla upp det...

-Och inte heller kunde jag hitta info om hur starka lampor den klarar av..

-Och någon stickkontakt fanns inte med. Utan det var en massa små, små färgade sladdar som skulle kopplas in på något sätt.. -Vilket jag inte alls förstår mig på!


Pappa ska ju hjälpa mig med det där...

Men att "attackeras" av någonting som jag inte förstår mig på och som jag inte kan luska ut... -Eller att något är på ett sätt som det inte skulle vara.. Eller som jag inte visste att det skulle vara på... -Det etsar sig bara fast i huvudet och gör mig stirrig och fixerad!


... Jag la taklampan i köket och stängde dörren...

Fåtöljen är nerpackad i kartongen. -Och hade jag haft packtejp(eller vad det nu heter) hemma, hade jag tejpat igen den och ställt den så nära ytterdörren det bara går..!

"Bort med problemen! Bort!"...


...


Annars har jag varit till affären nu till kvällen, och handlat en massa godis och kakor som jag egentligen inte ens ville ha.. Som jag inte var sugen på... -Bara för att jag behövde tugga. Vräka. Proppa... -Det var ett stress-och ångestrelaterat måste!


Jag har proppat. Ätit massor. Och jag har druckit likör...

-Medans jag varvat mitt tv:tittande, med skrivande och att nervöst springa och riva upp kartongen med fåtölj i...


... Jag borde köpa present till mamma... -Men det får bestämt vänta!

Dagen idag, har dragit musten ur mig... -Och för att inte skilja sig från igår, också lite tårar..!


... Hade jag kunnat, hade jag dragit i strömbrytaren. Nödbromsen.. -Och somnat in nu...

Det här är alldeles för tungt att bära, för att vilja ge mig in i fler dagar...

-Det är för mycket som kan gå fel... -För många beslut att fatta... -Och för lite ork till allt som behöver göras... -Till allt som förväntas av en... -Till allt som man önskar att man klarade av och orkade med...


... "Hellre inte finnas.. Inte uppleva.. -Än att finnas men ändå inte uppnå.. -Ändå svika och vara otillräcklig.."...


...


Nu blir det att proppa och dricka lite till...

Sedan får vi se hur länge jag orkar...

-Mitt hjärtat värker..! -... Och gud vad mycket det väger!

Av D - 8 december 2016 22:59

... Jag känner mig så pressad. Så stressad.. -Jag sitter och gråter...

Byxorna är blöta vid knäskålarna, av tårar... Ärmsluten på tröjärmarna, likaså... -Och inte heller huvudkudden min, har kommit undan. Då jag kramade den så hårt mot mitt ansikte...


... Jag känner mig stressad. Det händer för mycket...

Det ligger för många förväntningar i luften, från mig själv och från alla andra... -Och jag känner mig så orolig för att svika. Att såra... -Eller att bara inte vara bra nog...

-Rädd att andra ska tycka att jag tänker fel om "det eller det"... Och att "det ju är självklart"...


... Jag känner mig stressad inför alla sammankomster med familjen... Av att ha nära och kära att ställa upp för... -Att svika eller "felbehandla"...

Och att jag samtidigt har svårt att orka hantera livet, så fort som jag "gör någonting"... -Att kontakten med andra människor, ibland inte alls fungerar...

Och att jag inte får vardagen att gå ihop... -Att den känns meningslös.. Och livet likgiltigt...


...


... Jag vill bara proppa nu...

Jag vill äta tills det inte får plats en smula till...

Sedan vill jag spy upp allt igen, och gå och lägga mig... -Krypa upp i ett mörkt och ensamt hörn... Blunda hårt... -Och sedan hoppas på att aldrig behöva se verkligheten igen...


Jag orkar inte vara...

Inte när jag känner mig såhär skör...

Inte när allt känns så stökigt och rangligt... -När balansen i både sinne och själ, är såpass dålig att jag ständigt håller på att ramla av "vad det nu är jag befinner mig på"..!


... Hade jag varit helt ensam, hade jag kanske kunnat slappna av..

-Kanske inte.. För att inredningen min.. och allt annat som rör mitt eget liv.. -Hade ju fortfarande varit en stressfaktor... -Men jag hade iallafall bara haft mina egna tankar och känslor.. -Mina egna förväntningar att leva upp till...


...


Igår proppade jag.

Ordentligt proppade jag...

Kunde inte sova till natten... -Lyssnade på musik och klev sedan upp igen... -Åt lite till...

-Proppade fastän jag inte var varken sugen eller hungrig...


När klockan blev morgon, gick jag och la mig igen...

-Lyckades somna en stund... Och klev sedan upp vid tiotiden, som vanligt...


Jag åt igen... -Ännu mer..!

Och jag såg på tv...

-Väntade för att se om min leverans skulle komma.. -Taklampan...


Och sedan. Om än sent, mailade försäkringskassan. Och...

-Ja, det blev ju inte så mycket till möte. Inte så mycket till planering...

-Hon nämnde vården. Men sade sedan att vi kunde höras av igen på mailen, under år 2017. Och att jag skulle höra av mig om något förändrades.. -Om jag fick en aktivitet beviljad.. Eller något annat stöd...


... När klockan blev två, gick jag iväg till bussen. Fastän jag borde ha väntat ett par timmar till.. -Ifall att leveransen av min taklampa skulle komma!


Jag hatar verkligen att det är så tyst! Att jag inte får någon info om vad som händer..!
Jag har ingen aning om när den tänker anlända. Jag har ingen aning om ifall de kommer att höra av sig innan de kommer..! -Eller om jag kommer att missa dem för att de inte gör det!


... Och samma sak med mitt kanalpaket.. -Utbudet...

-Jag får inte heller där, kontakt! .. -Nu när jag ska byta ner mig...

"Ska det vara så svårt?!"...


...


Jag klev av bussen vid tidigare busshållsplats... -Promenerade i några minuter. Säkert en timme...

Sedan väntade jag på pappa. Gick långsamt, runt och runt.. -Vid och i gallerian...


När pappa äntligen kom, skulle han till bibblan först.

Han skulle även till Willys. Men det kunde han ta efter att vi hade hämtat ut mitt paket...


Paketet var mindre än vad vi hade trott. Det var inte så jätteotympligt.. Och inte heller speciellt tungt.. -Trots att den innehöll en fåtölj..! -Stolsliknande sak...


... -Så att jag sa till pappa att jag kunde ta den på bussen istället. Om han bara skjutsade mig till busstationen...

-Det var en och en halv timme att vänta. Då jag missade den bussen jag hade tänkt ta om paketet skulle visa sig vara görbart att ta med på bussen...


Men jag bestämde mig för att ändå vänta...

Det kändes lite larvigt att låta pappa skjutsa hem mig.. -Åka hela den biten.. -När paketet ändå var så lätt att få med sig...


...


Det blev kallt efter ett tag...

Jag hade tänkt kliva på en tidigare buss. Men då kliva av vid trafikplatsen(eftersom att denna inte gick ända hit)...

-Men jag bestämde mig för att vänta, istället. Då det skulle kännas farligt att gå med en stor kartong i famnen, på en kolsvart väg med hastigt körande bilar.. -Och med bara några reflexer på sig..!


... Väl hemma, bestämde jag mig iallafall för att äta lite till... -Igen!

Jag var inte hungrig... Men jag känner mig...

-Ja-a...


... Sedan så kollade jag presenter.

Kände att jag behövde hitta någonting till mamma. Eftersom att jag har köpt någonting till 23åringen... -Och de fyller ju nästan samtidigt! ...

Hade inte varit snällt att bortse från att ge den ena en gåva, när man ger den andra...


... Men då blev jag osäker på om den ena ska känna sig mindre värd på grund av "vad!" jag ger, istället...

-Och jag blir så trött... -På ångesten. På osäkerheten... På den låga självkänslan...

-Jag känner mig aldrig bra nog...


...


När jag tittar framåt.. -Känner jag bara att jag inte kommer att orka...

Jag kommer inte att orka allas förväntningar, i år efter år efter år... Dag efter dag.. efter dag...

Jag kommer inte att orka ställa upp och umgås...

Jag kommer inte att orka med ätstörningen.. -Att leva ett meningslöst liv...

Jag kommer inte att orka med att känna att jag borde, måste eller behöver göra "det, det eller det"... -Men inte orkar.. eller känner ro till det...

-Kommer inte att orka leva i ett kaos... -Inte i flera, flera år till...


... Och därför...

-Därför vill jag blunda. Glömma... -Aldrig vända tillbaka... -Aldrig kika ut ur mitt lilla mörka skrymsle...


... Men det är nu...

Det är nu som jag känner såhär...

-Men vilken dag som helst, kan jag för en stund, känna helt annorlunda...


Jag orkar bara inte, just nu...

Det är för mycket på en gång...

-Och jag vill bort...


...


Nu ska jag proppa... och gå och lägga mig, tror jag...

... Det beror på när jag ska börja med svälten igen... -För att jag tänker inte proppa mer nu, om jag ska fortsätta proppa i flera dagar till..!

Av D - 8 december 2016 00:04

... Dilemmat, vad jag ska skriva för rubrik.. -För datum i rubriken. Nu när klockan är över tolv, men jag inte har sovit ännu... "Det är ju fortfarande samma dag"...


...


Imorse. Och även inatt.. -Låg jag och oroligt ältade dessa faktum...

Faktumen med allt som borde och behöver göras härhemma...

Faktumen om de leveranser som borde komma, men inte har kommit...

Faktumen i de saker som förväntas av mig, mest från andra... -Presenter som kanske förväntas men inte blir köpta... -De presenter som jag kanske ändå orkar köpa, men som sedan tynger mig så tungt "Då de kanske tycker att jag har tänkt såå dumt!"...


Och så, städningen... -Jag behöver verkligen städa!

Möblerna är täckta av damm. Golvet fullt av hår...

Och alla ytor... -Dessa är skräpiga och kladdiga...


...


... Efter att ändå ha lyckats somna ifrån känslan av brist på ork, och otillräcklighet...

-Efter att ha bett till högre makter, om att få somna ifrån och aldrig vakna igen...

-Efter att ha legat där i sängen, och blundat hårt medans jag ber högt för mig själv.. -Att jag ska slippa vakna igen. Och att jag bara ska gå upp i rök, så att jag slipper bli hittad...


-Så vaknade jag upp imorse. Tror det var av att mobilen tog emot ett mail...

Jag fick svar ifrån företaget som jag köpte taklampan ifrån, som svarade att den hade skickats i måndags. Och att den borde vara här denna vecka... -Hos mig, alltså.


... Jag satte mig vid tv:n...

Jag hade väldigt svårt att slappa av imorse. Eftersom att jag kände mig så pressad...

-Att det behövde städas, störde mig. -Att disken och skräpet, besudlar min lägenhet. Mitt hem...

Att jag inte skulle orka damma... -Att jag inte kan bjuda hem folk igen, förrän jag har gjort rent...


Och jag kände mig bara så... stressad..!


... Jag gick och köpte godis... -Ja, som vanligt. Men den här gången, här i byn. Då jag ju skulle vara hemma idag...

Jag skulle duscha. Det var det viktigaste! -Och så skulle jag försöka orka diska...


Det blev inte diskat. Men däremot så både duschade jag och svepte igenom golvet med  en torr mopp en slarvis.. -Mellan alla stressade tankar i att jag fortfarande inte vet när jag kan vänta mig mina leveranser!


... Två av leveranserna har jag dock koll på, nu.

Den ena kom brevbäraren med idag. Och den andra har nu anlänt till ett postombud i stan.. -Så att pappa ska hjälpa mig hem med den imorgon.

-Så att. Nu är det bara ett paket som jag väntar på... -Det som helt saknar kommunikation och info!!


... Och så var det, det här med kanalpaketet jag har...

Det företaget är såå dåliga i kontakten! Och det gör mig nervös..!

Jag vet liksom inte om jag vågar lita på någon som inte svarar på mail. Som inte ger någon som helst service... -Hur ska jag veta om de gör vad jag ber dem om i den tjänst som jag köper?!


...


Förövrigt så har jag fått mötet på försäkringskassan imorgon, att bli via mail istället...

Hela natten igår, tills jag somnade, kände jag bara att det inte skulle vara värt det att gå på det där mötet. Då jag inte funkar när jag känner mig otrygg.. -Och det bara skulle bli en envägskommunikation ändå, om vi försökte...

-Så att. När hon mailade och frågade om vi kunde ta det lite tidigare på dagen, sa jag bara att jag inte tycker att det känns värt att ses...

-Så att vi flyttade det till ett skriftligt möte istället.


...


Jag har duschat. Jag har hetsätit...

-Ja, det blev väldigt dumt idag... -Jag tillät mig själv att proppa på godis.. -Med det följande förbudet till att fortsätta köpa godis... -Vi får väl se hur det går!


Och så har jag, de senaste två timmarna, suttit och fört in en massa siffror i en ny budget som jag ska försöka börja med...


...


Och imorgon träffar jag pappa, för att hämta ut mitt paket...

Jag mailar med försäkringskassan...

Och så hoppas jag väl på att få lite leveransinfo om taklampan.

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2018
>>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skapa flashcards