Livet ur D:s synvinkel

Alla inlägg under september 2015

Av D - 27 september 2015 22:58

Jag har råkat vända på dygnet lite grann.

Jag somnar numera efter tre någon gång. Går typ inte och LÄGGER mig förräns dess...

Och sedan vaknar jag inte förrän efter, eller närmare tolv på förmiddagen/eftermiddagen... Ja, förutom frukost emellan då.. vid nio.

 

Annars.

Idag har varit en lugnare dag. Även om jag vaknade såpass sent att jag inte hann med den enda bra buss som går in till stan. Så jag blev hemma.

 

Dagen började segt.

Jag la mig som vanligt, nerbäddad i soffan, när jag klev upp.

Såg på tv...

Och värmde sedan soppa i mikron och tog en smörgås till det.. när det blev dags för lunch, vid ett...

 

Fortsatte se på tv. Och skrev ett schema för dagen, på vita tavlan...

Fyra punkter blev det.

 

Jag behövde ut en stund. Så promenad stod på schemat.

Jag behövde slänga soporna, då sopskåpet stinker(stank)...Så även det hamnade på schemat..

Att duscha kändes nödvändigt. Då det störde mig och låg mig rätt så tungt att jag hade bäddat rent i sängen... och ÄNDÅ sov i den utan att ha duschat. Både IDAG och igår...

Så.. DET hamnade på schemat.

... Och den sista punkten. Koka soppa. För att lunchsoppan tog slut idag.

 

... Att ha allt uppstaplat sådär. Även om det är ENKLA SAKER.. Gör mig oftast rätt så tyngd och stressad... Sådär orkeslös. För att jag...

Jag tror att jag inte riktigt vet hur jag ska lägga UPP det. NÄR jag ska göra vad...

.. "Och TIDEN som det kommer att TA!".. Ja, den föreställs oftast längre än vad den ÄR...

 

... I dessa fall, brukar jag ofta skriva ner TIDER också, på schemat.

Dock inte idag.

Utan idag bestämde jag mig bara för vilken punkt jag skulle börja med.. och i vilken ordning allt sedan skulle fortlöpa.

... Och så fort som jag hade avklarat den första punkten, kändes allt mycket mindre jobbigt.

 

Duschen.

Det kändes tungt till en början. Ville hellre bara sitta och uggla vid tv:n... Och fortsätta pendla mellan den och datorn...

För att det gjorde jag. Jag pendlade.. För att jag hade tråkigt.

 

Musiken från kanal ett på tv:n. Den stod på i bakgrunden.. medans jag gjorde vad jag inte längre minns, vid datorn...

 

... Ja, just det ja. Det var DET jag skulle säga.

Att kliva in i duschen, kändes inte speciellt lockande.. Utan mer TVUNGET..

TILLS det plötsligt slog mig... "BADA".

Jag kom på att man kunde BADA. Och varför jag inte tänkte på det INNAN. Det VET jag inte.

Men med ENS blev det hela MYCKET enklare.

Nu skulle jag inte kämpa med att orka med en tråkig dusch. Utan nu skulle jag ligga i varmt vatten och bara vara..

MYCKET bättre.

 

... Så det gjorde jag.

 

... Och när jag kom ur duschen..

Ja, men då fortsatte nog allt som innan..

Jag pendlade mellan datorn och tv:n..

Försökte komma fram till vad jag skulle svara på MinKontaktPåKommunens mail. Där jag skulle besvara några frågor, om jag ville ansöka om kontaktperson.

 

.. Att ge det hela en chans, har jag redan bestämt mig för. För att... Jag BEHÖVER ett mer händelserikt liv. Någonting som(förhoppningsvis) ljusar upp tillvaron. Och det kan vara SKÖNT att ha någon.. utomstående att dela tankar och känslor med... Att bara PRATA och umgås med.

 

... Men frågorna var ändå svåra att svara på. Och jag gick mellan datorn och tv:n, lite av den anledningen.

Jag gav mailet en.. kanske fem minuters... Nej, inte ens det..

.. Men lite tankemöda. För att sedan lämna det för en stund.

Och så tillbaka igen..

 

Det svåra var väl dels att kanske våga ansöka. Jag menar. Boendestöd är väl EN sak, kan jag tycka, om jag hoppar på och av några gånger. Men det här känns på något sätt, lite mer personligt. Till den mening att.. det är privatpersoner.. vad jag har fattat.

 

... Och så, också det faktum att det var vissa val...

Min kontakt behöver ju veta vissa saker för att vi ska kunna hitta en passande person...

... Och just nu känner jag mig själv såpass lite, att tidigare kanske ENKLA frågor, nu... inte är särskilt enkla längre...

 

Men någonstans där mitti soppkokandet, som blev nummer två på listan idag, skickade jag ändå iväg det där mailet.

.. Och SKA jag ångra mig, så tänker jag göra det INNAN vi sätter igång.

Så blir det med det.

 

Förutom att äta lunch, duscha, koka soppa och svara på mail, har jag även misslyckats med pulvermos, idag.

Jag DRAR mig alltid för att göra pulvermos. Då jag känner att det är så svårt att få till det rätt. Tycker att det är svårt med värmen på spisen.

.. Och mängden vatten, TROTS att man tar vad som står på paketet, tycks ALLTID bli för LITE... Och det spelar ingen ROLL om jag tar MER vatten än vad som står.

 

... Så idag blev det väldigt konstigt. Och jag tog för mycket mos...

Grejen är väl den att jag blir stressad. Jag tycker om att göra maträtter, där jag kan... göra på mitt eget sätt... och därför dra ut på matlagningen ORDENTLIGT.

Bland annat, soppa.

 

Men. Det blev en stor och mjölig potatisklump.

.. Så jag hällde stressat, på mer vatten. Kallvatten då, såklart. Vispade.

Och mer igen.

Tre gånger, hällde jag på mer vatten.

Och jag tänkte bara. "Jaha. Då måste den på plattan igen.. Eller in i mikron. Vill ju inte äta KALL pulvermos"..

 

Men jag smakade på den. Och den var nu i ät-temperatur.

 

Men jag erkänner.

Jag var lat idag. Orkade inte, efter soppan, börja koka POTATIS också.

Så jag tog därför pulvermos istället...

Men sanningen att säga. Pulvermos tar såå mycket mer energi. Nästa gång blir det åter mos på potatis istället. Eller puré.. eller vad det nu är jag lagar.

 

... Jag satt nog vid tv:n ganska länge, efter detta. Efter att jag hade ätit..

Eller kanske inte.

Jag såg på Husräddarna.. Och när det var slut, tog jag med mig soporna och gick på en promenad. Ja, inte MED soporna, såklart :P

 

... Och efter promenaden. Som blev ungefär.. knappt en halvtimme... Så...

Ja, då blev det nog tv igen, tror jag.

... Eller "tror"...

Det BLEV tv igen. Men säkert också en del springande fram och tillbaka till datorn.. för egentligen ingenting...

.. Precis som RESTEN av dagen.

 

... Nu kunde jag alltså stryka de två sista punkterna för dagen.

 

Det blev som vanligt, gröt till kvällen...

Ungefär en halvtimme stod jag vid spisen och rörde i blandgrynssörjan...

 

... Lite ångest och kapplöpande tankar, efter det målet...

Då jag inte ännu tycks ha kommit fram till en KLAR linje om hur det målet ska gå till...

De andra målen verkar jag ha fastslagit nu.. Och dessa känns till PSYKET, helt okej. Fastän jag fortfarande har problem med känslan i kroppen, efter LUNCHEN... "Kan grönsaker bli för MYCKET?"...

 

... Och sedan är det ju klart att jag fortfarande kan känna att jag har ätit för MYCKET.. Eller att jag blir OSÄKER på min känsla i kroppen, efter ett mål. "Hungrig eller mätt".. "FÖR mätt.. Eller LAGOM mätt"...

 

... Men just kvällsmålet.. Nej, det känns inte ännu HELT rätt...

Jag har inte riktigt fått till MÄNGDEN gröt ännu..

Och jag har inte heller fastställt vilka olika saker, förutom gröten, som målet ska.. får... eller inte BORDE innehålla.

 

... Men TROTS detta, börjar det nu kännas mer okej igen, att äta...

Ja, eller det kanske är för tidigt att säga. Minns inte ens vad jag kände och tänkte om ätandet IGÅR.

 

... Men nu blir det mer tv... Eller kanske lite musik. Och sedan blir det sängen.

God natt med er <3

 

 

ANNONS
Av D - 26 september 2015 21:34

... Jag har svårt att mäkta MED kaoset...

Tröttnar på att känna oro och rädsla. Alltid känna att jag gör fel. Är otillräcklig... Eller att hur jag hanterar en viss sak, påverkar.. till MINA känslor, liv och död...

 

Jag orkar inte längre SE till nästa dag. För att... jag vill inte "göra fel"... Och samtidigt kan jag inte "göra rätt"...

Jag har en såå liten "plats" att förhålla mig till.. som skulle kunna anses RÄTT... Och att råka röra sig UTANFÖR den, är nästan oundvikligt..

Som att stå och krampa sig fast mot en vägg, med ett stup framför tårna.. Rör jag mig lite fel, så faller jag garanterat...

 

...

 

... Inatt...

Ja, inatt tror jag att jag somnade. Och sov bättre...

Jag klev upp och åt frukost vid nio, som vanligt..

Men så gick jag och la mig igen.. Och klev då inte upp förrän närmare ett på eftermiddagen.

Såpass trött.

 

När jag väl klev upp, blev det lunch framför tv:n...

Och sedan MINNS jag inte riktigt...

 

... Det har nog VARIT mycket tv idag.. Vilket det är VARJE dag, i och för sig.

Men jag har också... försökt STÄDA lite. Det stod på schemat. Och det kändes TVUNGET att göras. Då 26åringen eventuellt kommer på besök och ska sova, nästa helg.

 

... Så.. jag var tvungen.

Flugorna på golvet. Damm och hår...

Ja, det behövde bort.

 

Men jag orkade inte dammsuga. Jag kände mig helt SLUT.

Så jag tog bara fram moppen.. och torrmoppade alla golv. Vilket EGENTLIGEN var MYCKET mer invecklat och TIDSKRÄVANDE!

 

... Och jag var INTE... glad åt att behöva STÄDA.

Jag GJORDE det. Men jag var egentligen WAY TOO tired för att orka hålla på.

Allra helst när jag visste att jag hade FLER punkter på listan idag!

 

... Har inte ännu tagit ut soporna.. Och det SKITER jag i för dagen.

Däremot lyckades jag, efter mycket om och men, att samla ihop tvätt.. och luska fram vad jag ska tvätta idag.. och varför.. Vad jag INTE behöver tvätta.. Och varför inte.

... Och DET... var inte lätt.

 

Jag funderade på att strunta i det. Vilket gav mig beslutsångest.

Frågor som "varför behöver jag tvätta idag?.. Vad händer om jag väntar?.. Vad är det som blir BÄTTRE om jag tvättar INNAN 26åringen har varit här?", kom upp i mitt huvud...

 

... Men jag tvättade.

Väl i tvättstugan, såg jag att någon fortfarande använde torktumlaren. Vilket de FÅR göra, en halvtimme utöver deras tvättid..

.. Så jag tänkte inte mer på DET.

Satte bara igång min tvätt. Och lämnade sedan tvättstugan.

 

När jag kom tillbaka ner igen, torkumlade de FORTFARANDE sina kläder!..

Och jag blev lite stressad. Försökte fundera lite.. För att "om tre minuter BEHÖVER jag torktumlaren"..

Och det var ju klart.. Jag skulle ju plocka UR den lilla tvätt som VAR däri. Och lägga in min EGEN...

Men det kändes ju samtidigt inte särskilt bra..

 

Torktumlaren hade stannat och var klar... "Men att ta i DERAS tvätt.."... Nej, det kändes lite jobbigt...

 

Men det var MIN tvättid. Och mina kläder behövde in. Så det var ändå det jag gjorde.

... Och så gick jag upp till mig igen. Satte mig vid tv:n.. och otåligt väntade på att min tvätt skulle bli klar.. Lite smått störd av att folk inte respekterar tvättider...

 

... Jag har inte diskat efter dagens måltider ännu... Men det måste jag göra innan jag lägger mig...

Inte för att jag vet hur länge jag kommer att orka krampa fast vid matstrukturen ÄNDÅ, just nu...

Jag menar... Jag mår inte ens FYSISKT bra av att äta, för tillfället. Vet inte VARFÖR.. Om det är för mycket fullkorn och fiber.. eller något..

 

... Och att inte må bra FYSISKT av någonting som borde vara BRA för en.. Det gör ju att jag mår ÄNNU sämre PSYKISKT, av det hela.

 

... Och så är jag inte riktigt kompis med mig själv, vad gäller mina beslut hit och dit... Och jag kan inte komma fram till "rätt och fel".. Och det som BORDE vara rätt, är inte alltid det som jag vill göra.. Äta... Och det som jag anser är FEL... Behöver inte alltid VARA det, HELLER...

 

... Men i det stora hela, är jag inte nöjd.

Snarare rädd.. Fallfärdig... Svävande i tomma intet... Och jag önskar det fanns något att greppa TAG i...

... Och det gäller inte bara ÄTANDET.. Hela TILLVARON känns... som luft.. Tom luft.

 

... Jag behöver stabilitet... Någonting att greppa tag i... Så att jag inte flyger iväg...

Annars vet jag inte om jag orkar.. sträcka mig efter tryggheten längre...

 

... Jag har funderingar på att ansöka om kontaktperson. Det är ju ingen hjälp på DET sättet.. Men jag tänker mer att det skulle vara bra för mig att komma ut i LIVET lite. Uppleva mer saker.. än att bara sitta hemma och "överleva vardagen"... Och så får jag någon att.. förhoppningsvis, AVSLAPPNAT prata med... om ingenting...

 

... De senaste dagarna har jag även funderat medicin.. Vilket jag ytterst sällan GÖR.. Om man bortser ifrån de gånger som jag inombords ROPAR efter tabletter, för att jag bara vill BORT...

Men nu när jag ligger där på natten...

Jag brukar bara UNDRA... om det skulle hjälpa.. Mediciner. Om jag skulle känna någon skillnad... Eller om det faktum att "jag inte mår dåligt", också skulle göra att jag "inte mår BÄTTRE" AV dem...

 

Jag har ju TAGIT mediciner förut. Oftast med tvång. Men jag HAR även, EFTER en period med tvång, gått med på att ta dem i tablettform SJÄLV istället..

Och jag vet inte riktigt om jag kunde känna någon SKILLNAD. Tror att det var som om ingenting hänt...

Men personalen däremot, påstod att jag blev lugnare och mjukare i min framtoning.. Just DÅ...

 

... Men nu har jag ju i och för sig inga problem med "hård framtoning" längre..

Det var väl situationen i SIG, som utlöste DET...

 

Ja.. Livet är svårt. Ibland outhärdigt... Och VÄLDIGT förvirrande..

Och jag har.. INGET grepp ALLS..

 

... Men det är en NY dag imorgon..

Och jag ska väl ta hand om disken.. Bädda rent sängen...

... Vilket påminner mig om att jag borde duscha... Men det ORKAR jag inte!

 

Soffan hela natten? Bädda rent och duscha imorgon?

 

.. Vet inte.

Men god natt med er <3

 

 

ANNONS
Av D - 26 september 2015 15:47

.. Okej. Det var ju inte så "precis" LÄNGRE.. Eftersom att jag började med bilden för snart två timmar sedan.

Har sett på tv emellan..


Men..

 

Av D - 25 september 2015 23:10

Jag har valt min klara favorit. Sådär så det pirrar i kroppen, av glädje, när jag ser honom.

... Jag tycker om Simon. Men min klara favorit är HELT klart Martin. ÄLSKAR honom!

 

.. Pratar såklart om Idol.

 

... Men nog om det...

Egentligen borde jag ställa mig mot diskbänken och diska nu...

För att annars kan jag inte äta frukost imorgon. Och äter jag inte frukost...

Ja, bara TANKEN på det scenariot!.. Det kommer att bli KAOS inom mig, när jag ställer mig själv i den situationen igen.

Bristen på kontrollkänsla. Sveket mot mig själv, för att jag inte FÖRSÖKER tillräckligt hårt... Och ORON för att... Ja, tappa kontrollen och börja MEDVETET förstöra för mig själv igen!

 

... Ja, ett hopp över frukosten, kan leda till HEMSKA scenarion :P

 

... Men sanningen är...

... Jag orkar inte diska. Jag känner mig lat... Och det är först när jag har "orkat" strukturera UPP disken, som jag kommer att orka ta TAG i den. Utan att bli stressad och tung av röran...

 

... Och det ÄR just den här TYNGDEN som jag känner, som gör att jag hellre skjuter det hela FRAMFÖR mig och ligger på latsidan.. Än att bara ta TAG i det, så att jag får det GJORT...

 

Men samtidigt har jag haft en BRA dag idag... Kan jag nog säga...

 

Jag tar det ifrån början. För att.. rakt av, minns jag inte vad jag menar.

 

... Dagen idag.

Igår natt. Natten som var.. hade jag PRECIS lika svårt att somna, IGEN.. som jag hade natten innan...

 

Efter att ha legat i sängen. Sett på videos på YouTube, för att jag inte kunde koppla av.. Lyssnat på musik.. om jag inte minns fel...

Ja, då klev jag upp igen, och la mig i soffan.. Tittade på tv..

.. Klockan var kvart i fyra.. Har jag för mig..

 

När klockan blev runt fem, gjorde jag ett nytt försök att somna i sovrummet...

Men minns jag låg vaken ett ganska BRA tag. Innan jag somnade.. och sov oroligt. Sådär halvt medveten... Och vaknade till, då och då.

 

... Jag klev upp vid nio, när klockan ringde...

Eller så klev jag upp innan det. Typ HALV nio... Jag minns inte riktigt...

 

Åt frukost. Och gick sedan och la mig igen...

Och eftersom att jag var HIMLA trött efter natten, så låg jag och halvsov. Drog mig, fram till klockan blev halv tolv. DÅ klev jag upp för att inte missa HemTillGården, som jag följer.

 

... Jag stressade med att göra iordning lunch.. Vilket innebar att mikra en macka ur frysen. Just DEN smörgåsen, just för att jag redan var såå mätt.. Och brödet som jag har framme, kändes alldeles för mäktigt. "Skulle ju ha SOPPA också"...

 

Egentligen ville jag inte HA någon lunch idag.. Eller jag önskade att jag kunde äta den senare...

Men eftersom att jag skulle HANDLA idag också, så var jag tidsbegränsad...

Och stressen låg i att värma soppa, mikra smörgås och göra IORDNING smörgåsen.. Utan att missa någonting av SERIEN..!

 

... Vilket jag inte lyckades med... Men ändå.

 

Trots att jag redan var mätt, gick både smörgåshalvan och soppan ner... Och jag lugnade mig själv med att "Jag ska ju stressa med en halvtimmes promenad senare idag...".. Och "Man SKA känna av en liten mättnad"...

 

.. För att grejen är... Att jag blir nervös.. Orolig.. varje gång som jag bara känner AV den.. och sedan tar en tugga till, efter det...

Jag tror att jag kommer tappa kontrollen.. helt enkelt.

 

... När klockan blev ett, drog jag mig till bussen...

... Och sedan stressade jag min väg till affären...

 

Jag handlade det jag skulle ha.. och fick även med mig lite annat. Trots en del beslutsångest. Och en YNKA liten känsla av att jag tappar greppet... Börjar GLÖMMA hur jag brukar TÄNKA när jag handlar...

 

Idag blev det inte så tungt att bära. För att... Ja, det blev inte så mycket varor... Och inte heller så mycket tetror och sådant..

 

Väntade på bussen. Väntade på nästa buss. Och åkte hem.

 

... Väl hemma, stressade jag in varorna i skafferi, kyl och frys...

Och så började jag med maten.. Och "börja med maten" den HÄR gången, innebar "lägga ris i vatten och låta det sjuda".

Enkelt och bra.

 

... Jag var hungrig och kände mig svag...

Men just den HÄR tiden på dagen, har jag inte så mycket minne AV...

Jag minns dock att jag sprang runt, runt, som en yr höna.. Eller stressad höna.. och inte riktigt kunde koppla av...

 

Jag hade nog en del ångest..

Men jag kan inte minnas för VAD det var i så fall..

 

Så, jag går vidare.

 

Jag åt middag framför tv:n...

Och jag har suttit lite grann vid datorn. Lagt ut någon textbild här på bloggen...

 

Jag MINNS också att jag öppnade upp mitt dokument med min textsamling, för att jag tänkte skriva av mig... Men jag fann aldrig möjlighet till ro, att skriva något inlägg.

Så.. det fick vara.

 

... Hmm..

Vad har jag GJORT idag?

HAR det BARA varit tv?

 

Nej, just det ja.

Jag var trött. Såklart. Efter natten som var.

Två nätter i rad, med sömn enbart på morgonen.. och orolig sådan...

Ja, men inatt blir nog bättre. Hoppas.

 

Jo. Så jag tog med mig mitt täcke och kudden som jag hade i soffan, in i sovrummet igen.. Och så bäddade jag ner mig.. Klockan var kvart...

Nej, jag minns inte. Men vi säger, mellan fem och sex...

 

... Och jag somnade..

Vaknade igen när klockan blivit.. en timme senare..

Och då blev det tv igen.

 

Nu var jag piggare...

Men jag hade.. och har även NU, en jobbig känsla i kroppen...

Förutom ångesten, som mer sitter i själen, hade jag en jobbig känsla i magen... Som om min kropp inte tycker OM min nya kost...

Och jag känner mig bara så... TRÖTT.. Utmattad..

Kroppsligt...

 

... Jag har känt mig, och känner mig.. flygande. Svävande.. Till intet..

Och samtidigt.. Tung. Grå.. och ilande grumlig...

 

När det blev kvällsmål...

Ja, det var nog efter DET, som jag kände att jag...

Det var nog DÅ som jag upplevde den där dagligen bekanta rädslan.. ORON för att tappa kontrollen... Och KLUVENHETEN inombords, för att jag inte kunde finna ett SÄKERT svar på hur jag ska hantera det hela. Tänka och.. KÄNNA.

... Att aldrig något skulle kunna kännas OKEJ.. Utan alltid bara "bra" eller "dåligt"... "JÄVLIGT BRA".. eller "HELVETES DÅLIGT".. Rättare sagt.

 

... Det blir liksom kaos inombords... Och det känns som om jag ska falla.. Ramla.. STUPA.. om jag inte krampar mig fast... vid situationen...

 

... Men till kvällen, har jag släppt det hela lite grann. Slutat använda den delen av hjärnan.. Eller BÖRJAT använda hjärnan till andra slags tankar..

Jag fick för mig att kolla lite olika namn, på datorn. Och samla alla mina favoriter, i ett dokument.

Men då namnen var för många, blev sinnet rörigt.. och själen lite tyngre.

Så jag orkade aldrig MED några pojknamn. Men inte så viktigt.

 

... Och jag KÄNNER att det där om att jag har haft en BRA dag idag, verkar ha försvunnit lite grann.

Men jag kan ju avsluta inlägget med att..

Jag kände mig relativt FRI under förmiddagen.. och frampå eftermiddagen, idag.

Lätt och...

Ja, men jag kan nog inte BESKRIVA det bättre än "fri"...

Jag bara VAR i situationen, liksom. Utan att, för en stund, känna något direkt missnöje.

... Så, det var ju skönt...

 

God natt med er <3

Av D - 25 september 2015 00:21

... Idag har varit en MINST sagt kaotisk dag. Inombords.

Men kvällen slutade lugnare. Och med ett mer "luftigt" sinne. Inte fullt lika tungt :)

 

Inatt...

Ja, det var en sömnlös natt.

... Jag gick och la mig efter mitt inlägg här på bloggen, tror jag... Och...

Ja, jag somnade inte.

Satte på musik och bara låg och stirrade en stund...

 

När klockan blev kvart över fyra, hade jag fortfarande inte somnat...

Och sedan så vaknade jag igen, vid kvart över fem...

Så, där kan inte ha varit mycket sömn...

 

Efter det. Orolig och lätt sömn...

Och så klev jag upp vid kvart över tio...

Såg på MalouEfterTio, som vanligt...

 

... Ja, just det. Jag åt frukost vid nio, också...

 

... Det blev lunch vid ett...

Eller nej. Det var idag som jag inte hade gjort iordning någon ny soppa ännu...

Och eftersom att lunch ska innebära soppa och smörgås, så blev lunchen väldigt sen idag...

Klockan tjugo i två, var soppan färdig.. Och jag satt framför datorn. Stressad.. Och bara åt en skål soppa. Jag kände inte riktigt att jag kunde "klämma in" att göra iordning smörgås också... När jag hade en skål med soppa framför mig. Redo för att ätas...

 

Så jag blev inte särskilt mätt av lunchen. Med tanke på att jag inte fyllde skålen särskilt heller...

 

... Men direkt efter lunchen, packade jag ihop mig själv och gick iväg till bussen...

"Jag orkade INTE sitta hemma hela dagen idag"...

 

... Jag hade lite mailkontakt med min kontakt på kommunen, i eftermiddags.. Och förmiddags, om jag inte minns fel...

... Och jag har bara haft VÄLDIGT svårt med att känna mig tillfreds med tillvaron. Med mitt val... Oavsett vilket håll jag skulle välja att gå...

Vanligt för att vara jag, i och för sig. Men man kan ju säga att ÅNGESTEN och känslan av uppgivenhet... Tjockheten i skallen... och grumligheten framför ögonen... BUBBLAN som man är instängd i...

 

... Ja, ni kanske förstår...

DEN kan vara mer eller mindre påtagande...

Och idag var den "mer"...

Helt enkelt.

 

Ja. Det rörde beslutet om huruvida jag skulle klara av att ta emot stöd av en samtalskontakt eller inte... Huruvida det var VÄRT det... Och ifall jag kanske skulle VINNA på att dra mig undan igen...

Och det hade att göra med ifall jag ens VILLE... ORKADE ... Om det var VÄRT att ta tag i allt...

 

Jag blev lite ovän med mig själv...

 

... Ja men.

Väl i stan, tog jag en kort promenad. Och satte mig sedan nere vid glassbodarna. Kanalen...

Lyssnade på musik. Stirrade rakt ut...

Jag var... TRÖTT...

 

Sedan gick jag till busstationen.. och väntade på bussen hem...

Varpå jag nästan kunde somna, kändes det som...

Ögonen ville blunda... Men jag nickade iallafall inte till, som jag brukade göra när jag gick i gymnasiet och knappt SOV om nätterna...

 

Väl hemma...

Jag var trött. Seg. Så jag klev av här uppe vid gatan. Istället för där jag BRUKAR kliva av och på.

 

Det blev lite kaos med ätandet, när det var dags för middag.

Jag var slut. Hade ångest... Alla dessa pågående tankar i huvudet...

Och jag orkade INTE börja med mat. Laga den mat som stod på schemat. Fastän det bara var att koka ris och steka schnizel...

 

Men det var nog mer TIDEN som riset skulle KOKA, som gjorde att jag höll på att bryta ihop...

Jag kände att det faktum att jag inte orkade laga mat och därför "gav upp" med att äta middag idag...

Ja, det skulle göra att jag tappade all min kontroll... och inte skulle kunna fortsätta äta enligt rutiner...

Jag skulle "svika mig själv"...

.. "Och jag som HANDLADE igår.."... Det skulle jag behöva ångra...

 

Men jag justerade lite på vita tavlan. Satte pastan idag, till schnizeln. Och så skulle det bli ris till korven IMORGON, istället...

Då kunde jag äta korvgrytan som jag har i FRYSEN, IMORGON... Och så blev det tio-minuters-pasta IDAG, istället :)

 

... Eftersom att jag inte åt någon smörgås till soppan, vid lunchen.. Så valde jag att äta det till den LILLA mat som jag gjorde iordning idag... "Lilla", för att jag hade dålig matlust... Men samtidigt kunde tänka mig att äta någon smörgås till...

 

Jag åt. Brände sönder gommen, på schnizeln...

Och jag minns inte. Men jag minns jag stressåt min mat, för att jag hade ångest. Tunga känslor... Och var helt enkelt inte tillfreds..

Men PRECIS hur tankarna gick just då, minns jag dock inte...

 

Efter middagen, blev jag supermätt...

Disken som överöste diskhoarna, gjorde mig än mer stressad...

 

Och ja. Vad jag har mått dåligt över, är nog enklare att läsa i tidigare inlägg från dagen... För att.. jag har svårt att minnas...

 

Det har blivit mycket tv... Och jag har legat och halvsovit i soffan. Nerbäddad under täcket...

Försökt finna svar inom mig. Ältat... Och ja... Känt mig uppgiven...

Försökt komma fram till... "livet eller döden?"...

 

Jag menar. Jag VET att jag inte är ALLS intresserad av livet längre... OM det hade funnits ett annat bra alternativ...

.. Men, kära familj..

För er... För att inte såra eller svika... Då lever jag, om så ett händelselöst och fortsatt meningslöst liv, med mig själv som bov och syndabock... tills livet tas ifrån mig...

.. ALDRIG lämnar jag er efter mig... Fastän det kanske skulle vara skönast... Enklast... Och PRECIS rätt plats för mig..

... Men kanske kan jag hitta rätt, även i LIVET, en dag... Även om jag inte tror... Även om jag inte SER, för allt grummel därframme...

 

Nu under kvällen, har jag trots brist på ork... och en himla stress vid bara anblicken, ändå diskat all disk. Sak efter sak... Rengjort diskbänken. Och plockat bort alla torra pappersförpackningar från bänken...

 

... Och jag messade 26åringen, på måfå, nu till kvällen. Ja, klockan var väl halv tio, eller något.

Skrev bara att det skulle bli så kul när vi ses.

Ja, jag kände mig gladare för en stund...

Minuterarna innan, "skyggade" jag inför att "behöva" träffa henne snart. Vara social...

Ja, men det vanliga...

Men för en stund, kändes det ändå helt okej...

 

Och när jag stod och diskade det sista, var humöret också BRA.

Sålänge som jag inte tänker, såklart... För att då påminns jag ju.

 

Förövrigt så bestod kvällsmaten idag, av en kopp kaffe med lite grädde i...

Vilket återigen störde mitt lugn... Ja, om jag nu kände något lugn vid den tidpunkten...

Men "allt spricker... Jag kommer inte att orka FORTSÄTTA äta efter rutiner.."...

Jag kände mig flygande. Kunde inte greppa situationen... *KAN inte..*.

 

Men ångesten lättade ju till senkvällen. Tankarna likaså ;)

 

God natt med er <3

 

 

Av D - 24 september 2015 21:23

 

Jag känner mig deprimerad och uppgiven...

Trött efter den ofrivilligt vakna natten..

Tyngd av disken... och egentligen hela tillvaron i sig..

Maten...


Så. Bloggar jag inte ikväll.. så kanske jag gör det imorgon.


God natt med er <3

Av D - 24 september 2015 18:46

 

Men det känns som en för stor uppgift, att prata med någon om de problem som man upplever. Det måendet som man ändå bär på... När man, varje gång man tänker EFTER, inte alls mår dåligt... Inte ALLS har några problem att lösa. Några svårigheter att jobba med...

Att ALLTID.. Varje gång som man ska prata om det. Få stöd... Inte kan känna att man upplever de där sakerna ALLS...


... Nej, jag kan inte ta emot hjälp. Även om jag kommer att ångra ännu ett backande ifrån det som till åtminstone NÅGON procents chans, hade kanske kunnat lätta upp lite.. Ge mig en skjuts...

Men jag känner mig själv... Och det är inte så enkelt som att jag tvivlar på hjälpen. Att den skulle hjälpa... Utan... jag tvivlar på mig SJÄLV.. Att jag kan bryta denna GAMLA, GAMLA vana... Och för en gångs skull.. TROTS ångest och dunderfeliga känslor, lyckas ta EMOT hjälpen... Den hjälp "som jag INTE behöver"...


... Och jag orkar inte uppleva det en gång till...

Den enda vägen som jag kan TRO fungerar.. om NÅGOT... Är att pressa mig upp på egna ben igen... Att kämpa för att få det liv som jag behöver... Men som jag redan gett upp viljan om att få...

Ett liv som kan göra mig LYCKLIG... Och ge det hela en MENING...


... Jag tog ju inte emot hjälp som barn, heller...

Men jag var starkare då... Kunde plöja trots smärtor... Och LYSSNADE till och verkligen tog TILLVARA på min perfektionsthjärna...


... Varför blev jag svagare som vuxen?..


... Jag måste FINNA den styrkan igen..

Bara DÅ...

... Nej, inte ens då...

Men kanske blir vardagen hanterlig... och JAG gladare och mer framåt...

... Det kanske kan kallas LIV, iallafall.


... Annars VET jag inte...

Meningslösa skit...


... Men jag orkar inte...

Kanske borde jag bara hålla ut och testa den där samtalskontakten när jag väl får en tid...


... Jag känner att jag förstör mitt liv... Förstör för mig själv...

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

Vill du följa mig? :)

Följ Livet ur D:s synvinkel med Blogkeen
Följ Livet ur D:s synvinkel med Bloglovin'

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18
19
20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30
<<< September 2015 >>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se