Okej. Är väl dags att blogga nu...

.. Och sedan ska jag väl sova.. antar jag...

Diskbänk och diskhoar är fyllda med disk och skräp, till den grad att jag blir stressad och alldeles orkeslös...

Jag vet inte om det är värre än på länge. Men det KÄNNS helt klart som det. Konstigt hur fort det kan gå... Tyckte ju att jag DISKADE precis!..

... Idag har varit en dag framför tv:n...

Jag har suttit och legat. Nerbäddad och inte... HELA DAGEN... Knappt några pauser vid datorn. Knappt något plockande i köket...

Jag har gått på toaletten några gånger... Och jag har skrivit något inlägg i min textsamling. Gjort någon bild med text på...

... Men annars... BARA tv:n!

... Och ja-a...

Jag har bara haft ett sådant PROBLEM idag. Med att...

Ja, men det vanliga...

.. Det känns bara så OMÖJLIGT...

Jag VILL hitta tillbaka till... ÅTMINSTONE ett fungerande ätande. Att känna att jag varken äter för mycket eller för lite. Och att jag...

Jag vill känna NÅGON slags struktur. Att äta vid ungefärliga tider. Ungefär...

.. Jag vill känna att jag vet UNGEFÄR vad jag ska äta vid vilken måltid...

... Ja men... Jag vill känna TRYGGHET.. Och STABILITET.

... Men just nu känner jag INGET av det. Och jag kan inte... Jag orkar inte ens FÖRSÖKA få till det igen.

Jag har gjort några bilder. Skrivit lite grann. För att fösöka komma fram till en struktur...

... "Men jag måste ju orka BÖRJA också"...

... Och det hade inte varit något PROBLEM att jag inte lyckades börja äta okej... Eller...

... Jag vet inte...

Problemet jag ser. Problemet som gör det hela så... OUTHÄRDIGT jobbigt, just nu.. Som gör att jag inte orkar INSE att jag ska öppna ögonen och vara vid MEDVETANDE imorgon IGEN...

.. DET är det faktum att... Om jag inte lyckas med att få till ätandet ordentligt. Om jag inte kan få känna trygghet och struktur... Slipper varken hetsa eller svälta...

... Om jag ska känna mig såhär... RÄDD... FLYGANDE... HANDFALLEN...

... Ja. Det FINNS ju inga alternativ, då...

Jag KLARAR inte att fortsätta med att varken svälta eller hetsa. Jag ORKAR inte en DAG till, med osäkerhet och brist på kontrollkänsla...

... Och det hela ger mig... ett dödläge.

För att... jag ORKAR inte fortsätta. Ta nya tag... Börja om...

Jag har gjort UPP en lista över vad jag kan äta vid vilket mål. Jag har skrivit NER tiderna som dessa mål kan ätas...

... Och ja-a...

Visst. Förutom att jag ska lyckas HANDLA allt till de olika målen...

... Så ska jag ju även våga LITA på mig själv... Vilket jag bara tycks kunna göra i PERIODER! -Att jag inte kommer att "tvångsäta" i en hetsande takt sedan... Och inte riktigt få KONTROLL... TROTS att jag försöker!

... Jag är slutkörd...

Men... Tillbaka till dagen.

Förutom tv:n har det alltså inte BLIVIT så mycket.

Jag har ätit lunch. Vilken bestod av...

... Äsch, det struntar vi i.

... Sedan har jag iallafall ätit middag och kvällsmål, också...

Men jag har HELT klart känt att jag har ätit utan kontroll idag. Jag menar. Jag...

... Jag tror att jag börjar bli osäker.

Jag menar. Jag gillar inte mättnadskänslan. Tycker att den är obehaglig... Och jag är helt enkelt NEGATIVT inställd till den...

.. Men just nu...

De senaste dagarna har jag inte KÄNT någon mättadskänsla... Jag har bara "ätit utan stopp"... Tills jag hejdar mig själv.. "Eftersom att jag har ätit såå mycket"...

Det är liksom bara "förnuftet" inom mig, som har fått mig att reagera och "avsluta måltiden"...

... Och jag VET inte vad jag vantrivs MINDRE med... Mättnaden.. som ALLTID "känns för stor"... Eller att INTE bli mätt... och därför blir osäker på mig själv...

... Jag skulle behöva duscha, också...

Jag skulle VERKLIGEN behöva duscha!..

... Och imorgon får jag väl ta tag i disken...

... God natt med er <3

... Jag finner ingen styrka inom mig, längre...

... Jag äter precis när jag känner för det. Hungrig eller ej. Jag äter väldigt mycket...

... Samtidigt som sinnet säger nej...

Och jag önskar att jag kunde leva på ingenting...

Kan inte bestämma mig för vad som känns värst... Svälta och tappa håret... Eller äta tills jag blir sjuk åt det ANDRA hållet istället..

... Och det KÄNNS inte som om något mellanting är möjligt just nu...

... För att jag orkar inte kicka igång den starka viljan igen.. Viljan som fick mig att lyckas...

... Jag känner mig såå uppgiven... Orolig...

Inmålad i ett hörn...

Genom en plus-och minuslista med poängsättning, har jag nu försökt komma fram till ett beslut... Ett besut gällande vad som skulle gynna mig mest. Respektive fortsätta dra mig ner under jorden...

... Men det är svårt. Det FINNS ju liksom inga raka linjer. Inga sidor med BARA plus... Och inte heller några sidor med BARA minus... För att.. HADE så varit fallet, hade ju inte heller någon beslutsångest funnits...

... Men jag känner bara att jag måste försöka välja den väg som kanske ändå har de minus som väger mindre än motsidans. Och den väg där plusen kanske väger lite mer än på den andra vägen...

Och jag tänker inte visa er dagens lista. Då det finns åtminstone två punkter i den, som jag känner att är lite känsliga...

... Och nu kommer jag på att jag inte ens har nämnt direkt vad listorna GÄLLDE...

De gäller alltså "att ta sats och ta mig framåt på EGEN hand".. Eller "att ta emot hjälp och då verkligen LYSSNA och ta ÅT mig av vad andra föreslår, tycker och SÄGER till mig...

Jag kan ju säga att, eftersom att jag har hittills försökt på egen hand och aldrig riktigt gett hjälpen någon CHANS..  Och då jag BARA har tagit mig såpass långt som "förstamöten" hittills... Så vann ju den sidan ganska stort idag...

.. Men så har jag ju också i åtanke. Att även om jag har gjort allt på egen hand... och gett mig själv såå många chanser på DEN fronten.. Så har jag aldrig riktigt SATSAT såpass hårt.. VARIT såpass bestämd... Och VÅGAT såpass mycket, att jag kan kalla det "en ärlig chans", heller på DENNA vägen...

... Men så måste jag ju SE till att jag faktiskt GJORDE en poängsättning på dagens listor. Vilket vägde av ordentligt vad varje plus och minus vägde till skillnad mot de andra...

... Listan "för hjälp", fick... +19p... Och listan för att "satsa och kämpa på egen hand", fick... -48p...

Men som sagt. Jag vet inte. Det gör mig inte klokare.

Och dessa minus är ju, TROTS uträkningar.. och TROTS beslut, vad som får mig att backa varje gång. Och jag vet inte hur en lista ska kunna göra mig starkare och mer tålmodig genom ångest och brist på ork... Kanske till och med brist på VILJA.

Men iallafall.

Dagen idag.

Jag har stannat hemma hela dagen. Då jag gick in i RödaVeckan idag... Eller om det var igår...

Jag åt en ordentlig lunch...

Och till kvällen. Sådär vid sju.. Efter att ha ätit en massa grädde med kakao i. En banan... och lite Granola... Blev det även lite ChilliConCarne ur frysen...

Det har blivit tv hela dagen...

.. Och disken ligger fortfarande i slasken...

Jag har skrivit i min textsamling. En LÅNG text som blev uppdelad ganska många gånger. Då jag följde ett program på tv:n samtidigt...

... Mycket funderingar kring vart jag befinner mig... Hur jag ska ta mig vidare... Och hur jag önskar saker kunde vara...

... Och HELA natten igår, tänkte jag på det där fönstret. Då det regnade... Blåste...

.. 26åringen har likaså förföljt mig i mina tankar, även idag...

... Och jag vet inte... vart jag befinner mig just nu...

För att... TÄNKER jag, så vill jag ju inte leva. För att.. TÄNKER jag, så INSER jag. Då blir jag MEDVETEN...

Men mina drömmar... En viss glädje i sinnet...

... Ja-a.

... Och en hund... Det kan vara svaret...

Men är resan dit lång?..

FINNS det en väg, möjlig att följa... för att finna mening och lycka?..

... Eller, är det bara någonting man "råkar hitta"?..

... Jag vet inte om jag orkar chansa...

... Jag vill dö... Och födas på nytt...

... Men samtidigt... Jag vill inte göra om allting en gång till...

Jag känner bara att jag är klar nu. Och ett avslut...

.. Det vore skönt.

God natt med er <3

... Jag ska nog logga lite snabbt, ändå...

Jag känner mig bara så FLYGANDE, just nu. Svävande i tomma intet. Men ändå så tung. I sinnet.. Och i själen... Instängd i mig själv...

Och allt känns bara så... KAOTISKT. Hela tillvaron... Och det tycks BARA bli VÄRRE.

... Jag finner inte kontroll... Och åt vilket håll jag än tittar, känns det som om kontrollen... Alternativt ORKEN, kommer att bli SÄMRE...

Samtidigt som det känns som om jag klarar mig "bara fint"... Mår "bara bra"...

... Och jag börjar tappa orken...

Min hjärna är rent KAOS. Och...

... Det ENDA jag vill göra, är att fly. Blunda... Ta mig IFRÅN vardagen och mitt eget medvetande...

Så att jag slipper SE... vad jag HAR och vad jag INTE har... Vad jag inte kan.. FÅ...

...Det är som att greppa efter luft och förvänta sig att man ska kunna fånga den... Fastän man VET det är omöjligt.

... Och nu lever jag bara... för att jag inte kan, vill, borde.. DÖ...

Och inte för att jag VILL leva. Ser FRAM emot ett fortskridande liv... TROR på en framtid...

Inte för att jag ser någon som HELST mening... GLÄDJE i att... Att finnas KVAR här på jorden.. i flera DAGAR, VECKOR, MÅNADER... Ja... ÅR till!

... Jag ORKAR ingenting längre. Allt går bara mellan att "inte orka", "inte vilja"... "inte KUNNA"... Och att "inte ha LUST"...

... Och de gånger jag inte VILL, blir jag frustrerad på mig själv. Förvirrad... Och deppig...

De dagar jag inte orkar eller då jag känner mig besegrad av någonting... Ja, då är uppgivenheten lika stor... Men på ett annat SÄTT...

... Och just nu...

Jag har tappat greppet. Tappat ORKEN till att göra de saker som jag ändå VET att jag klarar av... Och jag har tappat VILJAN... MENINGEN till att försöka igen och igen och igen... Viljan till att ge allt en... fyrtioelfte chans.

... Samtidigt som jag inte kan se någon annan UTVÄG ur detta... "Jag kan ju inte DÖ..."..

... Och jag har ingen som HELST kontroll över ätandet. Det ätande som jag inte vill... uppleva...

... Jag vill bara äta, äta... ÄTA. Samtidigt som större delen av mig, säger "Nej, nej.. NEJ!"...

Och jag ORKAR inte KÄNNA såhär längre.

Jag BEHÖVER ta nya tag...

... Ska ju snart träffa min FAMILJ igen. Och 26åringen väntar fortfarande på mig...

... Och fönstret fixar sig inte själv...

... Dagen idag.

Vakna mitt i natten, av att jag rycker till... och sätter i HALSEN! Hostattack. Och ont i bröstet...

Dricka vatten... Och sedan somna om igen...

Det blev ingen frukost...

... Och slasken var full av disk...

Det blev lite lunch. Yoghurt... som var gammal... Så det fick bli vaniljyoghurt istället... Vilket INTE dög till Granolan!.. Nej, det MÅSTE vara naturell yoghurt. Det där var INTE gott!

.. Och så blev det en smörgås...

... När klokan blev två, åkte jag iväg till stan en stund... Kaoset som jag upplevde... och som även DISKEN på bänk och i ho, fick mig att känna...

... Ja, jag ville bort... Och väl borta, hade jag INGEN vilja att komma HEM igen!

Jag gick en lång promenad i stan.

Klev av bussen en bit INNAN stan... Och promenerade sedan till busstationen. Ungefär en timme tog det...

Och jag var TRÖTT!..

Det var slitigt att promenera den biten. Och jag kan ju säga, att jag har inte den bästa konditionen just nu... Jag menar. Jag flåsar inte eller så... Men jag blir kroppsligt trött... VÄLDIGT fort...

När jag var yngre... Ja, egentligen för något ÅR sedan... Då kunde jag gå i över två timmar... Men nu... Nej. Efter en halvtimme, känns det som en evighet.

Efter den relativt långa promenaden i stan, klev jag på första bästa buss hem. Vilket innebar 15.30-bussen

... Och väl hemma.

.. Läste väl lite bloggar. Satt vid tv:n...

... Och jag åt säkert en macka också...

Sedan har jag proppat i Granola... Utan kontroll...

Jag har lyckats diska nästan ALL disk... Vilket nu gör att jag får svårt att äta sådant som ger disk...

... Det känns liksom... för tungt...

... Jag vill ha en ritad linje. En karta att gå på...

... Eller en svart grop att falla ner i...

För att jag orkar inte gå i cirklar... Vandra bland tusen likadana träd... och ALDRIG hitta rätt...

.. För TRÖTT för att orka klättra upp och få en helhet...

... Kommer vägen NÅGONSIN att visa sig för mig?.. Vyn NÅGONSIN bli klar för ögat att se?..

Finns det ett mål att nå?...

... Är det möjligt för MIG.. För någon som JAG... att... finna lycka och mening?..

... God natt med er <3

... Jag vill ha hund... 

Jag vill FLY.. för att slippa uppleva... BLUNDA.. för att slippa inse...

Kortkort...

Jag har hälsat på ett gäng grymtande mopsar idag...

Jag har blivit förfrågad av en gubbe, att han skulle få ta ett porträtt till någon "analog film".. eller vad det nu hette... Vilket jag "tackade nej" till...

... Och ätandet har rent praktiskt, gått som det ska, idag... ÄN sålänge...

Ifall att jag inte bloggar ikväll...

Morgondagen känns oviss...

"Äta eller inte äta?".. "Rutinellt eller totalt okontrollerat?".. "Börja gå framåt.. Ta nya tag.. Eller inte orka någonting?"... "... Ljust eller mörkt?"

... "Kämpa rätt eller fel?"...

Jag VILL ju gärna börja äta enligt rutiner imorgon. Så att jag slipper proppa... Så att jag kan känna kontroll...

... "Men orkar jag?.. VILL jag... VERKLIGEN?"...

... Jag ska nog skriva ett kvällsinlägg trots allt...

Kände inte att det var någon mening, tidigare ikväll... Och kanske ÄR det inte det heller...

"Men varför inte?"...

...

Dock så vet jag inte hur mycket jag MINNS... Eller hur mycket jag orkar tänka EFTER för att minnas...

... Typ ingenting, känns det som...

När jag kollar mitt sista inlägg på bloggen, minns jag dock att jag hade väldigt svårt att orka imorse. I förmiddags... Eller eftermiddags...

Jag hade ett stort krig med mig själv, för att jag visste att jag behövde handla. Men samtidigt inte... VILLE...

Jag menar. Jag har redan lite mat och sådant hemma...

Och eftersom att jag har så svårt att ens vilja äta det jag HAR, just nu.. Så var det också VÄLDIGT ångestbetingat att bestämma sig för att stressa iväg och köpa MER...

När ångesten över att låta mat ligga och bli gammalt i kylen, redan stör mig...

... Det blev ingen frukost imorse. För att alla matklockorna är fortfarande avstängda... Och fastän jag vaknade strax efter nio, hade jag ingen lust att äta någonting...

Vid lunchtid... Eller så... Blev det iallafall lite yoghurt och Granola. Och ett litet glas ProViva...

Och när klockan blev två, rusade jag iväg till bussen... Jag behövde VERKLIGEN hemifrån en stund!.. Fastän det tyngde mig en smula, att jag nu åkte iväg till STAN... och ÄNDÅ inte skulle handla någon MAT!

... Väl i stan, gick jag en kort promenad...

Satt en stund nere vid glassbodarna... Fast på andra sidan kanalen...

... Ja, just det. Höll på att glömma...

Idag var en RIKTIGT grå dag för mig. Jag kände mig rätt så nere... Och inbunden i mig själv... Vilket jag ganska ofta är, i och för sig...

Och när jag sitter där.. nere vid forsen. Vilket jag först GJORDE. Så kommer det fram en tant och frågar om hon får sätta sig och vila bredvid mig...

"Ja, det är klart".

... Hon var trevlig. Glad... Och varm...

Började lite lätt, prata med mig. Om vädret...

Och jag svarar kort. En- eller högst-tvåordsmeningar... Samtidigt som jag bara fortsatte stirra rakt ut i tomma intet...

Eller ja. Jag tittade ju på henne och log, de korta sekunder som min mun fortfarande pratade... Men vände sedan direkt, huvudet åt det andra hållet...

Hon märkte ju såklart att jag inte var så pratglad... Och sa "Jag behöver inte prata med dig. Jag ska vara tyst", med ett leende på läpparna...

"Det är LUGNT", säger jag och ler...

Och sedan blir det tyst... Tills hon ställer sig upp... "Nu har jag vilat klart :) Hejdå"...

Jag kände mig så... OTREVLIG... SKYLDIG, på något vis...

Trevlig tant... Men kanske inte den bästa dagen, rent socialt...

Satt iallafall en stund vid kanalen... Tittade på gubbarna som fiskade...

Och så kommer det fram en gammal gubbe, när jag sitter och lyssnar på musik...

En gubbe som jag inte kunde förstå vad han sa... Tror även att jag har "träffat" honom förut... Och inte heller DÅ, kunde förstå honom...

Jag har VÄLDIGT svårt för språk(och brytningar). Jag kan FÖRSTÅ engelska... Men jag kan BARA PRATA SVENSKA.

.. Därför blir det så svårt när någon kommer fram till mig och frågar om bussarna, på engelska... Och JAG bara kan svara på svenska...

DE fortsätter fråga på engelska... Och JAG fortsätter försöka visa... på SVENSKA!

... Ibland helt meningslöst... Men de brukar nog hitta till sist.

Men iallafall. Den här gubben...

Jag förstod aldrig vad han ville. Utan han fortsatte bara sin väg vidare, efter ett "hejdå"...

Sedan gick jag tillbaka till busstationen... Och väntade på bussen hem...

Väl hemma...

Jag MINNS inte riktigt...

Men det blev nog läsa lite bloggar... Kolla tv... Och dricka lite kaffe med grädde i...

Jag har skrivit i min textsamling...

Jag har ätit jordnötssmör och nutella, rakt ur burkarna...

Konstigt nog, är det lättare att äta onyttigheter än mat just nu... Vilket...

Ja, det beror nog på näringen... Jag vill inte... vara hälsosam, just nu... Försöker göra slut på alla godsaker... Och sedan ge mig på all mat...

Och jag har inga planer just NU, på att fylla på några skåp...

Börjar nog ge upp lite grann... Tröttna.

... Och nu på kvällen, har jag gjort lite styrkeövningar i några minuter... Vilket det kanske inte HELLER är rätt period för, just nu... i och för sig...

... Jag hade en ljus stund, då jag försökte hitta en tavla.. eller fler, att ha över tv:n, också...

Med det, säger jag nog god natt.

God natt med er <3