Älskar min nya header! ... Även om den inte är så positiv.. Men ville göra någonting som uttrycker mina känslor och min livssituation just nu.

... Igår, under all dagens innerliga stress, bestämde jag mig för att jag MÅSTE åka till stan idag! För det första så kände jag mig så illa tvungen, eftersom att jag har köpt ett busskort som jag åtminstone vill tjäna LITE på. Och för det andra så FICK inte dagen idag, bli samma som igår!

Så iallafall.

Jag somnade till slut igår natt. Och vaknade...

Jag vet inte om jag satt och såg lite fler videos på youtube innan jag la mig... Men jag har för mig det. Proppade ännu mer onyttigheter. Trots varken sug efter det eller hunger... Bara för att det skulle ätas helt enkelt...

Skrev lite till, i min textsamling... Och gick sedan och la mig...

Så.

Vaknade iallafall rätt så tidigt imorse. Men då jag hade satt larmet på ringning klockan halv ett, då bussen skulle gå strax därefter.. Så bestämnde jag mig för att göra dagen så lite smärtsam som möjligt. Och valde därför att ligga kvar i sängen tills jag var närmare att skulla gå till bussen.

Kom sedan på att jag hade väldigt väldigt lite pengar kvar på mobilen. Och därför måste fylla på den innan jag går. För att vara säker på att jag skulle kunna kolla bussar när jag skulle hem sedan.

Så. Ungefär en timme innan jag skulle gå, klev jag ändå upp. Satte igång datorn.. Och fyllde på min mobil...

Sedan MINNS jag inte riktigt vad jag gjorde..

Men det var iallafall lagom att gå iväg till bussen när jag var klar med allt.

Så. På med ytterkläderna. Halsduk och allt.. Mest för att ta så lång tid på mig som möjligt, att klä på mig. Då jag inte ville bli för tidig nere vid bussen.

Och så gick jag iväg.

... Stod och väntade en ganska bra stund vid busshållsplatsen ändå... Men...

... Ja, jag tycker om att åka buss. När den inte har en massa människor i sätena såklart :P

Så om jag nu känner att det är jobbigt att ta sig iväg för att jag inte ser något nöje/någon mening med själva "besöket", så kan jag iallafall betala dessa pengar för ett busskort... "bara för att få åka liite buss" ... Ja, det var det jag intalade mig själv. Medans jag satt där och kopplade av. Funderandes över varför jag egentligen hade köpt ett busskort "Jag ORKAR inte åka iväg" ...

... Efter att ha åkt i kanske fem-tio minuter, satte jag på mig bussbältet... Jag har ALDRIG bälte i bussen. Men på NÅGOT sätt, kändes det som om idag kunde vara en dag då bussen tippar... "Det har ju hänt förut. Så varför inte när JAG sitter i den?" ... Och jag värdesatte för en gångs skull mitt eget liv... Ännu ett framsteg i min kamp efter livet? ... Jag vet inte... Men det känns som om min kamp mot mig själv... Ja, ÄR just en kamp MOT mig själv, FÖR mig själv. Jag kämpar åt båda hållen... Och kanske vinner rätt sida till slut? ...

Väl i stan... Ja. Jag gick direkt och satte mig i gallerian. Vid stolarna där jag alltid sitter. Och stirrade, som jag ALLTID gör...

... Men det BLEV ingen njutning. Jag längtade bara hem till min säng. Inte ens att sitta och bara stirra på folk som rände fram och tillbaka.. Nej, jag hade hellre legat i sängen...

... Men rädslan... ORON för att komma hem och sedan få tampas med mig själv på ett större plan igen... Ja, jag hade det nog bättre där ändå. På trästolen, stirrandes in på fiket mittemot mig...

Ont i huvudet. Hungrig... och seg... Ja, det jag gör mot mig själv, tar mig till en plats där jag inte vill vara. Stoppar upp det liv som jag vill föra framåt... Jag håller mig själv fastkedjat, piskad av mig själv... När jag egentligen mest av allt bara vill springa därifrån, till den gröna ängen som jag såväl kan se...

Jo, jag kan nog SE en alternativ framtid nu. Jag har så länge, sedan jag flyttade hem till mina föräldrar igen, TVINGAT mig själv att tänka åt ett visst håll. Tvingat mig själv att se alternativa vägar... Och TVINGAT mig själv att gå mot någonting som jag VERKLIGEN inte har kunnat se...

Och den senaste tiden, sedan jag flyttade hemifrån igen, har jag börjat känna, i något hörn av min själ, att livet HAR någonting att ge mig... Och nu är det enda problemet att låta detta ske. Att tillåta mig själv TA mig dit...

... Men iallafall. En timme satt jag kanske där på stolen... Men jag blev trött. Och spänsten över hela huvudet... Smärtan i nacken, som blev av att jag antagligen spände mig... Och så den tomma hungern i magen... Ja, jag bestämde mig för att ta mig en liten uppfriskande promenad... Innan jag gick till busstationen och satte mig.

När jag kom till busstationen, kom även en buss som jag kunde ta för att ta mig hem igen... Men jag såg inget behov av att åka hem. Det var fint väder, trots den knappa kylan... Och jag var ABSOLUT inte bråttom hem till alla krigen igen!

... Men bussen såg inte så JÄTTEFULL ut. Och jag kunde ju lika gärna åka hem...

Men det skulle jag INTE ha gjort. Inte om jag ville åka en någorlunda tom buss iallafall! Fler och fler personer kom på... Och resan hem... Ja, den blev ingen större njutning..

Jag längtade inte efter att kliva av... Jag VILLE inte kliva av... Men jag hoppades innerligt att resten av passagerarna skulle kliva av! ... Bara jag och busschauffören... Ja, DET var vad jag ville.

... Jag skulle kunnat åka buss hela dagarna. Och betala bara för det... För att DET är för mig rogivande. Och jag mår nästan aldrig dåligt då... Antar jag. Eftersom att jag ALLTID önskar att resan inte skulle ta slut! ... Om inte bussen har för mycket folk, det vill säga.

... Väl hemma...

Ja, jag TRODDE att det skulle bli sängen.

Men jag gjorde iordning mig en kopp kaffe... Och så satte jag mig vid datorn.

Jag kollade lite bloggar. Blocket. Kollade mailen och sådär...

Och sedan satte jag mig på youtube. Kollade en massa videos.

... Jag har även skrivit i min textsamling idag. Lite funderingar... Men det var nog innan jag åkte till stan.

Efter ett tag blev det iallafall lite yoghurt. Mitt första näringsintag för dagen... Rätt så nöjd och lugn inombords. Då det inte kändes som om jag skulle börja vräka i mig denna gången... Kontrollkänslan gav mig ett inre lugn...

Men samtidigt lite lätt frustrerad på mig själv och uppgiven, för att jag är så medveten om vad jag gör mot mig själv när jag behandlar min kropp såhär. Med svälten. Hetsätandet... Med min nykomna "brist på ork" att ta mina vitaminer. Fastän jag har oron att tappa resten av det lilla hår jag har kvar på huvudet...

Ja, jag blir frustrerad på mig själv och känner mig onödig och dum. Då jag VET att jag kan göra skillnad för mig själv... Men jag BARA kämpar åt fel håll hela tiden! VILL åt ett, men KÄMPAR åt ett annat.

Videos. Ja, jag har sett på videos på youtube enda sedan jag kom hem... Med lite pauser för att göra iordning te... Och så lite näring emellan... Endast för att hålla mig vid liv...

Ja, det känns som om jag VÄNTAR på hjälpen, innan jag gör någonting ALLS för att ta mig ur det... Det får liksom vara.

Men samtidigt som jag känner så, är jag inte det MINSTA övertygad om att jag kommer att ta emot någon hjälp när det kommer till kritan! ... Och jag litar inte det MINSTA på att hjälpen kommer att ge rätt effekt... Snarare moteffekt!

... Men eftersom att jag nu känner ett större behov av hjälpen än vad jag har gjort i HELA mitt liv(!)... så litar jag nog LITE grann på det iallafall ;)

... Nu ska jag iallafall sova. Känns som om dagen imorgon, kommer att bli lång. Då jag ska ha en vilodag då... Så får vi se om jag jagar mig ut igen på Lördag. Om bussarna går okej. Ska försöka mig ut varannan dag. Förutom söndagar. Då bussarna HELT klart inte går bra!

God natt med er <3

... Jag har en RIKTIGT jobbig dag idag. En dag då jag inte känner mig säker på NÅGONTING. En dag då jag känner att jag krigar med mig själ extra mycket. Är extra osäker på vem jag är och vad jag håller på med. Jag vet inte vart jag vill. Eller vad som är bäst för mig. Jag kämpar hela tiden emot mig själv... Och nu har jag kommit till den punkten då jag inte vet om jag ska ge upp eller kämpa vidare. Om jag klarar mig själv eller behöver hjälp. Stark eller svag. Vilja eller inte vilja... Och varför är det så svårt att kämpa mot någonting som man VILL uppnå och inte åt det motsatta hållet?

Jag har sökt hjälpen. Jag har mognat mycket från vem jag var under alla mina långa tvångsinläggningar på sjukhus.. Jag är fortfarande lika osäker på mig själv. Osäker på omvärlden... Lika dubbel i både känslor och tankar... Och allt spretar åt tusen håll samtidigt...

Jag har fortfarande svårt för att hålla mig till ETT beslut en längre stund. Då jag tänker åt så många håll samtidigt. Och känslorna och tankarna aldrig kan samarbeta... Och då jag inte vågar LITA på mina egna tankar och känslor... Kanske just för att dessa ÄR så olika från sekund till sekund... Kanske för att jag ständigt lurar mig själv... Eller strävar åt ett håll som jag vet med mig att jag inte vill åt...

Men iallafall. Om jag berättar lite om dagen idag. Även om det känns rätt så meningslöst. Och jag befinner mig i ett hopplöst och dimmigt mörker just nu..

Jag vaknade imorse. Rätt så tidigt. Men låg kvar och drog mig... Ja, till efter elva någon gång. Hade ingen större lust att kliva upp. Jag var inte på dåligt humör eller så.. Men jag hade inte heller någonting att göra UTANFÖR sängen.

Äta ville jag helst undvika... Ja, jag vet inte vad jag vill på den fronten just nu. Den ena sidan vill kämpa efter drömlivet som så vackert uppenbarat sig i mitt sinne den senaste tiden. De drömmar som var bortsuddade sedan några år tillbaka. Dessa är inte starka nu. Och jag har bara en. EN vag dröm..

Den ena sidan av mig vill iallafall bli kvitt mig själv och mina dumma problem som jag, enligt mig själv, skulle kunna bli av med såå lätt, om jag bara hade tillåtit det. Och den andra sidan... Tyvärr för tillfället den starkare av dem, vill bara äta så lite som möjligt(men slutar oftast i hetsätning)... Varför, vet jag inte. Är inte så säker.

Men iallafall. Fick ett mail av min handläggare på kommunen, medans jag låg där i sängen. Hon tyckte, efter att ha läst mina svar på hennes frågor inför utredning om boendestöd, att vi skulle träffa boendestödjare tillsammans. För att de ska få berätta för mig lite hur de jobbar och sådär...

Så. Vi ska träffas på torsdag nästa vecka...

Jag är väl inte HELT säker på det hela. Men samtidigt har jag en rätt så STARK känsla om att jag BORDE genomföra detta nu. Trots osäkerhet på ifall det ens FINNS något problem eller inte! ... Trots frustrationen jämtemot mig själv och hur jag hanterar hela alltet... Ja, och trots mina skuldkänslor och känslor av att jag inte FÖRTJÄNAR andras hjälp...

... Men det känns som om det kanske ändå FINNS vissa områden där jag kan ta EMOT hjälpen, utan att mina värsta farhågor slår in. ... Och då kanske livet ändå är värt det..

... Ja, som sagt. Jag har utvecklats mycket sedan den värsta tiden i mitt liv. Och jag tar något steg framåt lite då och då... Från att inte vilja någonting alls. Och jobba emot ALLA som kom i min väg. Inte vilja ha kontakt med varken familj eller vänner... Och bara ge mig på samma misslyckade liv som inte fungerade, gång på gång... Till att faktiskt lyckas övertala mig själv(ja, någorlunda) om vart jag SKA i livet. Och om att försöka ta mig någonstans. Istället för att bara sikta på döden. Döden och döden. Eller svälten... Ja, till och med en flykt från samhället. Ut i det ensamma livet...

Klev iallafall upp...

Och sedan har jag inte GJORT särskilt mycket.

Jag har ätit... Ja, det började med nästan ingenting alls... Men EN tanke som "Ja, jag SKA ju inte svälta. Jag har ju någonting att UPPNÅ med livet" ... Gjorde att jag började äta. Fel saker såklart. Jag äter ingen mat alls för tillfället... Och det i MASSOR! Massor. Massor. Massor.

Och bristen på kontroll, gjorde att jag... Ja, jag vet inte. Jag mådde bara väldigt dåligt av det. Var ju varken sugen eller hungrig. Mådde ju bara illa av det...

Skrev av mig några gånger i min textsamling...

Jag har legat och sovit en sväng under filten...

Och så har jag suttit vid datorn. Kollat på youtube dokumentärer.. Och läst lite bloggar.

... Ältat. Ältat och ältat. Tvivlat och bråkat med mig själv. Haft ångest och känt ängslan för en det ena och en det andra...

Dubbel som f*n...

Ja-a... Med det säger jag god natt. God natt med er <3

... Okej. Nu har jag mycket att skriva om... När bloggade jag sist? Fredags va?

Ja. Men iallafall. Så för enkelhetens skull, börjar jag helt enkelt från lördagsmorgonen och jobbar mig framåt. För att fredagsnatten kommer jag inte ihåg. Säkert videos på youtube och hetsätning eller något.

... Men som sagt. Lördagsmorgonen.

Haha. Om jag kan minnas den.

Jag minns iallafall att jag klev upp. Det MÅSTE jag ha gjort :P Eftersom att pappa kom och hämtade mig vid tolvtiden :P

Ja. Jag åt nog lite frukost kanske. Efters... Nej, det gjorde jag inte. Jag drack nog bara en kopp te. Jag städade badrummet lite slarvigt. Då jag var osäker på ifall pappa kanske skulle vilja låna den när han kom. Ofräscht liksom.

Och så diskade jag all disk. Bara ifall att han skulle komma in...

Ja. Jag reserverar mig för eventuella lögner nu. Då jag inte minns helt klart vad som hänt för några dagar sedan.

Pappa kom och hämtade. Och vi åkte direkt hem till dem, för att äta lunch.

På vägen i bilen, fick jag höra från pappa att de ansåg att jag hade blivit(eller iallafall VERKADE) gladare nu, sedan jag flyttade hemifrån. Och det HAR jag nog också! ... Jag menar. Jag pratade nästan aldrig med familjen när jag bodde med dem. Satt mycket inne på rummet. Och eventuella bilresor tillsammans med pappa(eller mamma) blev spända och tysta.

... Nuförtiden pratar jag på utan dess like. VRÄKER ur mig historia efter historia... Och är väldigt framåt och nästan högljudd när jag pratar :D

Japp. Skillnad... Ovanligt för att vara jag. Överlag för att vara jag, sedan jag föddes :P ... Ja, det är ju andra gången jag blir vuxen nu så... Ja, och så är jag ju ensam 24 timmar om dygnet... Så det kan ju bidra också ;D

Men iallafall. Långt inlägg detta, känner jag på mig.

Så jag tar det kort.

Lunch. Och sedan iväg för att börja städa hemma i gamla huset.

Denna dagen gick smärtfritt och alla var på bra humör. Jag var lugn. Och städningen var pressfri.

Mamma och jag gav oss på köket. Så det enda jag skulle göra var att städa kylskåpet. Klara uppgifter, alltså. Inga frågetecken. Ingen osäkerhet. Skönt.

Sedan blev det hem igen.

Hungriga och dana. Tog mig en apelsin medans jag väntade på middagen. Men apelsinen tog nästan lika lång tid att skala, som middagen tog att göra(för mamma).

... Middag.

Och efter middagen... Ja, då blev det nog godis framför tv:n tror jag. Och så äppelpaj och kaffe såklart.

Sängen för natten. Vilken jag inte sov NÅGONTING i! Två timmar på morgonen, innan det var dags att kliva upp... På sin höjd.

Låg vaken och vred och vände på mig. Det där rummet alltså. Jag kunde inte sova där förra gången HELLER.

Tog fram mobilen stup i ett. Kollade det ena efter det andra. Fyllde i information i mina nya hjälpredor till appar... Och bara lät hjärnan snurra timme efter timme.

... Klockan åtta på morgonen, ringer larmet. Dags att kliva upp.

Äta frukost. Tillsammans med trötta och tysta pappa. Och så mamma som var desto piggare.

... Men det dröjer inte länge tills, enligt mig, helvetet bryter lös.

... De tjafsar, tjafsar... och TJAFSAR! I ett. HELA tiden.

Mamma säger någonting... Och pappa tar illa upp. Mamma förstår sitt misstag. Vad hon har gjort. Och hur pappa mådde av det. Säger förlåt. Gång på gång. Och förklarar sig. Gång på gång.

Pappa känner sig fortfarande illa berörd...

... Och ja-a.. Där sitter jag. Deras flyttstädhjälp... Och känner mig osäker och otrygg. Ja, obehagskänslan växer. Och jag visste inte riktigt vart jag skulle sitta. Eller vart jag skulle titta... "Och när skulle vi åka?" ...

Till slut försvann föräldrarna ner i källaren. Vi skulle ha åkt för ett tag sedan. För att flyttstäda klart...

... Jag satte mig och nynnade i 14åringensrum. Han var inte hemma. Satte mig där på golvet. Och bara stirrade. Nynnade på en låt som fastnat i huvudet. En mening. Om och om igen.

Lyssnade ner i källaren om vart annat. Nynnade desto mer när jag inte ville höra...

Till slut hade de iallafall lämnat bråket bakom sig. Och vi kunde åka. Men jag kände mig fortfarande lika spänd. För att jag visste. Saker var fortfarande inte okej...

Och det märktes på pappa... HELA dagen!

... Han var sur och nedstämd. Det var negativ spänning i luften... Och ja-a... Jag är känslig för andras känslor...

Det räcker nog att säga så.

Men vi fick lite gjort iallafall. Eller rättare sagt MYCKET! ... Mamma och jag städade badrummet på nedervåningen... Och guuud vad bra det blev! Såå rent.

... Och innan vi åkte hem på eftermiddagen, hade vi blivit såpass klara med städningen, att vi nu inte behöver tillbaka dit igen. Pappa ska bara fixa någonting med den gamla bilen som står där. Sedan är vi HELT ute därifrån! Skönt.

Hem till föräldrarna igen. För en fika. Paj och kaffe. Och sedan lite tv tillsammas med 14åringen. Medans jag väntade på att mamma och pappa var redo att skjutsa hem mig...

.. JA, just det ja. Höll på att glömma. ÖoB på lördagen. Då köpte jag en dammsugare, och en stor tavla till 17åringen i 18årspresent.

... Hemskjutsad iallafall. Många tack för hjälpen med flytt och städning. Och sedan... Ja, nu blir det svåra... Att komma ihåg vad jag har gjort sedan jag kom hem!

... Så jag hoppar nog det.

Kom ju hem i söndags iallafall. Minns jag öppnade kartongen till dammsugaren och plockade ihop och undan den...

Kanske lite dator? Någonting att äta?

Klev iallafall i säng vid halv åttatiden. Då jag ju inte sovit någonting natten innan.

Hade även denna natten, svårt att sova. Men somnade iallafall till slut. Och vaknade upp igår morse.

Gårdagen har jag svårt att minnas. Men säkert en del tankar kring ätandet. Svält eller hets. Dator kanske. Fiffel med apparna...

Ja, jag MINNS verkligen inte vart jag gjorde av min dag igår! ... Men jag fick iallafall ett tack-mess ifrån mamma. Vilket gjorde mig glad. Då vet man att man BETYDER någonting för dem. Och inte bara hjälper dem för att man är skyldig det.

Känns lite konstigt... Hade inget internet på datorn. Men ändå fick jag dagen att gå...

Jaja.

Klev i säng. 

... Ja, just det ja. Jag hämtade ut paket också. Mitt nya adsl modem hade kommit.

... Förhoppningsfull... Men det funkade inte. Skrev till dem igen. Och krävde att de skickar hit en tekniker.. Så nu är det bara att vänta.

Vaknade idag när klockan ringde.

Tog bussen in till stan. För att gå på studiebesök på ett stall, tillsammans med jobbcoach.

Jag var stel under hela besöket. Tystlåten och inte särskilt intresserad. Människorna var obehagliga... Ja, det var bara en känsla... Och det kändes inte ALLS rätt.

Därifrån igen. Utan någon större tanke om någonting...

Och sedan sitta på en galleria och vänta på att tiden ska gå.

Gå en vända till affären, innan jag åkte hem. Satt och väntade på stationen i två timmar. Kallt.

Sedan jag kom hem har jag...

Ätit. Ätit och ätit. En massa. Onyttigt. Under fullständig mättnad. Bara proppat.

... Skickat, efter mycket om och men, in svaren på frågorna som min kontakt på kommunen skickade till mig, angående boendestöd...

Och så har jag fyllt på det mobila internetet för vad jag hoppas är sista gången... Och jag har fyllt i min budget i min nya app... som jag för den delen ÄLSKAR! Älskar ALLA mina nya appar, som nu gör det mesta mindre krångligt och krävande.

... Och nu sitter jag här. Skriver.

God natt med er <3

... Jag är trött. Har ont i huvudet... Och nu är det dags att sova. Lång helg med mycket städning hos familjen, väntar imorgon...(vilket jag inte ser fram emot just nu...)...

Hmm. Dagen idag.

Kan ju börja med att säga att jag såg på ÄNNU mer youtube igår natt. Ännu fler sådana hära ovanliga diagnoser... Om jag inte minns fel.

Gick sedan och la mig... Men kunde inte slappna av. Hade listor på hjärnan. Matlistor. Shoppinglistor... Att göra listor...

Och jag skrev. Och skrev. Ändrade och utforskade i den nya appen som jag tagit hem...

Jag la undan mobilen... för att sedan ta fram den igen. Då det var något som jag ville kolla upp. Påminna mig själv om. Lägga till eller ta bort...

Somnade iallafall till slut. Och vaknade igen, vid runt halv elva. Som jag gör VARJE morgon. Eller ja. Jag vaknar tidigare. Men halv elva brukar jag inte orka ligga stilla längre.

... Började morgonen med att maila med min kontakt på kommunen. Vi pratade lite om hur de kunde hjälpa mig. Och kom fram till att det kanske vore bra med boendetöd som kan hjälpa mig med rutiner och variation i ätandet, och sådär.

... Nu, under dagens gång, har jag dock tvivlat en hel del på hela alltet. Då en STOR del i mitt problem med ätandet, ändå är VILJAN. VILJAN att äta. Finns inte den, så kommer det inte heller att funka med någon som ska stötta en och hjälpa en att bygga upp en trygghet kring det hela..

Och att det inte känns som om det är någon större idé att försöka, beror på att när JAG inte vill... Ja, då finns det INGET man kan säga som får mig att ändra mig. Det blir bara värre. Och jag lägger mig ner helt.

Det känns bara som om det HÄR är någonting som JAG måste ta tag i. Lösa. Något som jag själv måste se till att hitta en väg igenom eller förbi. Jag måste hitta någonting i mitt liv, som kan vända på hela pannkakan och få mig att fokusera på rätt sak... VILJA rätt sak!

... Men samtidigt känns det så hopplöst. Jag BEHÖVER stödet. Jag BEHÖVER hjälp att få rutiner. Att få ordning på vad jag ska handla. Vad jag ska laga för mat. När jag ska äta... Hjälp att strukturera upp mina matinhandlingsdagar... Fylla på med nytt när det gamla tar slut. Veta hur jag ska få ihop EN måltid varje dag...

Ja, det känns bara övermäktigt... Allra helst när jag buntar ihop allt SÅDÄR! ... Och att klara det själv... Jo, jag har nog lika stor eller liten chans att klara det själv, som att klara det med stöd...

Men förövrigt.

Klev iallafall upp...

Bara för att gå på toaletten.

... Bäddade sedan ner mig igen. Och så där runt elva, ringer det på dörrklockan. Faan säger jag. Nästan högt. På med byxor. Halvskitig i håret. Går jag och öppnar dörren...

Det var fönsterkillen som kom igen(då fönstret började läcka igår natt... IGEN!). Och han hade "kompis" med sig.

... Bort med sakerna från fönsterbrädan... Och de trixade lite grann. Sedan gick de... Och jag bäddade ner mig en stund till.

... Klev väl upp... Ja, jag minns inte. Men fick iallafall för mig att duscha. Sagt och gjort. Och efter det... Minns jag inte heller.

Har iallafall...

Jo, jag diskade nog då, förresten.

Började...

Nej. Jag satt vid datorn. Läste bloggar. Kollade blocket... Ja, men det vanliga.

SEDAN diskade jag. Ungefär hälften av disken som samlat sig på diskbänken de senaste dagarna...

Japp. Det har blivit mer och mer och mer... Och just nu, i dessa dåliga matvanornas tider, har jag varit såå trött och orkeslös.. Allra helst idag och igår!

... Men hälten orkade jag med.

Åt väl frukost någon gång också. Minns dock inte när. Antagligen innan jag diskade, men efter datorn...

En underdel av ett rågbröd, med lite nutella på... Även en del nutella för sig, efter det...

... Och nästa måltid blev en kopp te med grädde i... Och så det tredje... Ja, det var andra delen av dubbelmackan, med smör och ost. Och en kopp te med grädde i... Säkert så har det blivit någon kopp te med grädde, emellan detta också.. Jodå. SÅDANT kan jag allt få i mig!

Den sista smörgåsen var dock jobbig. Då jag inte en gång idag, varit hungrig när jag ätit... Men den här smörgåsen var dessutom jobbig att få ner!

... Ibland finns lusten men inte viljan. Ibland finns viljan men inte lusten... Det är då INTE ofta som dessa är synkade!

Idag fanns dock viljan... Det är iallafall vad jag TROR. Men jag blir så förvirrad på mig själv. Och att hjärnan hela tiden styr åt minst två olika håll samtidigt, har jag väldigt svårt att veta vart jag varken befinner mig eller är påväg.

Lite sänghäng. Eller vad man nu ska kalla det :P Ligga och lyssna på radion... Och bara vänta ut tiden...

... Jag skrev till Personligt ombud och frågade om hon kunde gå med mig på mötet på omsorgsenheten... Men har inte fått något svar... Men hon är väl upptagen...

Och sedan, till eftermiddagen har jag sett på videos på youtube... IGEN.

... Skrivit en del i min textsamling... Och funderat kring hur jag ska hjälpa mig själv med ätandet... Och OM jag vill göra det!

... Oroat mig över helgen med föräldrarna... Men ändå känt att det kommer att gå bra och att det bara är att ta tjuren vid hornen. "Det känns ju bara jobbigt just NU"...

Ja-a... Det kanske var det.

Jag ska väl fiffla lite på om jag kan lyckas peppa mig själv till att börja med matrutiner tills efter helgen... Om jag kan våga...

God natt med er <3

Jag har mensvärk, och känner mig PRECIS lika dubbel som vanligt! ...

Så. Jag kör mitt inlägg och går och lägger mig.

... Hmmm. Ja-a... Jag har ett svagt minne av att jag SOV väldigt orolig och lätt inatt. Vred och vände mig hela natten. Spände mig i kroppen...

Ja. Jag vaknade imorse. Men klev inte upp. Låg kvar och drog mig. Hade inte tänkt kliva upp ALLS idag. Inte lämna sängen särskilt mycket, förräns på lördag. Då jag skulle åka iväg och flyttstäda med mamma och pappa. Spendera min helg hos dem...

... Slängde iväg ett till mail till supporten hos den operatör(eller vad de nu kallas för något) som jag har köpt mitt bredband ifrån... Då de inte ÄNNU hade svarat på mitt förra mail. Där jag frågade ifall de kunde skicka mig ett nytt ADSL-modem. Så att jag kunde testa.

... Sedan vände jag mig om i sängen... Och "sov" vidare...

... Men kunde inte RIKTIGT slappna av. Då jag beställde... Ja, just det ja. Innan jag gick och la mig igår natt/kväll, såg jag på ett till avsnitt av... Ja. Konstiga, sällsynta diagnoser. Typ. På youtube.

Men iallafall. Beställde ett busskort igår natt, efter(jag minns inte om jag gjorde det före eller efter gårkvällens inlägg) att ha vräkt i mig ännu mer... Kändes det som iallafall. Och därför kände att jag VERKLIGEN behövde ut!

... Men jag fick adrig någon orderbekräftelse. Och det fanns inte heller något ANNAT tecken på att jag hade beställt och betalt ett busskort hos dem! "Skulle det skickas? ... Eller hade min beställning bara blåst ut med vinden?" ... Jag hade ju BETALT den. Och när jag gick in på min internetbank, stod det att betalningen hade blivit genomförd!

Så. Jag mailade dem. Och frågade. Fick väl svar ett par timmar senare. Vet inte. Ingen större tidsuppfattning idag...

Och då skrev de att orderbekräftelsen kommer så fort som de skickar varan. Och att min beställning hade blivit genomförd. Och i samma veva, kom även orderbekräftelsen... Jag kunde vara lugn.

... Låg kvar i sängen. Vet inte när mensvärken kom idag...

Men jag klev iallafall upp där vid elva någon gång. Åt lite frukost, utan att vara hungrig... Vilket satte lite glödbitar i skallen på mig... Men ingenting som jag brydde mig om...

... Efter det... Ja, då tar vi dagen lite pö om pö nu. För att jag minns ingen ordning.

Men jag har iallafall legat väldigt mycket nerbäddad under filten. Låg även nerbäddad MED morgonrock under ett tjocktäcke och två filtar! Japp. Gör så ibland. Då jag inte orkar klä av mig morgonrocken varje gång jag kliver i säng efter att ha klivit upp. Till största delen för att det är full insyn i mitt vardagsrum där jag sover för tillfället. Har nämligen varken gardiner eller persienner ännu. Svårt att komma igång med shoppingen. Trots att jag HAR pengarna!

Jag har, förutom legat i sängen och gungat, av smärtan i magen... Suttit vid köksbordet och stirrat på brinnande ljus, med en kopp te med grädde i, framför mig... Jag har läst lite bloggar. Kollat blocket husdjur... Och fått svar från internetsnubbarna! Och de skickar ett modem IDAG! SÄGER de iallafall. Nu KANSKE det äntligen LÖSER sig!

... Och så har jag försökt hitta appar som kan hjälpa mig att få det lättare med ätandet. Ja, det har ju mest varit fråga om receptappar, matinhandlingsappar... Och ja. Jag vet inte... Känner mig rätt så flygande vad gäller detta. Eftersom att det finns så många anledningar till mitt problem och samtidigt ingen alls. Förutom att viljan min tryter...

... Jag har frysit. Svettats. Jag har gungat i smärta... Har känt mig illamående.. och alldeles SEG i skallen. Inlåst i en bubbla...

Jag har ätit nästan ingenting på hela dagen. För att sedan på kvällen, vräka i mig en massa Nutella. Nästan en halv burk!

... Och jag har nu till kvällen, skrivit till min kontakt på kommunen. Sagt att jag behöver stöd. Men inte riktigt vet vilket...

... Och jag har oroat mig(gör det fortfarande) över hur riklig min mens kommer att vara under lördagen och söndagen. Då jag ska vara hos mina föräldrar... Är ju helst hemma i dessa perioder!

Nu blir det sängen. God natt med er <3

... Okej. Kort nu då.

... Idag har jag vaknat... Legat och dragit mig LÄNGE...

Sedan klev jag upp. Åt lite frukost. Med betoning på "lite"... Och så började jag NÄSTAN direkt med att fortsätta sortera ur den där kartongen i sovrummet, som jag började med igår...

... Det tog lång tid. Och det var mycket papper och gamla födelsedagskort att gå igenom.. Massa gamla anteckningsblock ifrån sjukhustiden. Slit-och slängpapper(som jag kallar de papper där jag bara har skrivit en massa trams på lösa papper) ... Och som sagt en HEL del födelsedagskort! Och lite diplom från simskola, karategraderingar och liknande. Autografer från... Ja, några som jag inte ens kan tyda vilka de är :P Ja, så alltså inte särkilt betydelsefulla för mig :P

... Jag blev trög i skallen och förvirrad. Fick beslutsångest. Då jag inte visste/kunde komma fram till vilka saker som jag ville lägga undan... och vilka jag kanske skulle vilja ha upp på väggen eller något...

... Jag var trött. Seg... Ja. Hungrig och frusen... Och jag tror trots allt att det mesta berodde på det lilla matintag jag tillåtit mig själv de senaste dagarna...

Men jag kan också lägga ihop ett och ett... Eller två och två... Eller vad det nu blir.

... Jag har, efter den där halvlånga stunden av sorterande, suttit vid datorn och läst bloggar. Kollat bilder på google... Jag har sett på videos på YouTube...

Och ja. Helt enkelt bara stirrat in i en skärm. Stirrat ner i en kartong. Stirrat på en massa virrvarr till papper och kort utspridda över hela golvet... Klart man blir trött! ... DET, PLUS bristen på energi genom maten!

... Och så var jag kissnödig... Men det hör inte hit :P

Efter den... Eller rättare sagt. MITTI den långa stunden vid datorn, ringer... Ja, jag vet inte VEM det var. Men han kommer från de som jag hyr av. Och han skulle kolla mina fönster... Det fönstret som läcker in vatten när det regnar...

Och så kommer han upp. Sätter nya gummilister. Och går igen...

... Och jag sätter mig och fortsätter kolla på videon som jag hade börjat med. En MASSA sådana här videos om mystiska diagnoser och... sådant. Intressant tycker jag.

... Satte mig i köket en stund. Då jag behövde miljöombyte. Jag har känt mig lite sådär gnällig inombords idag. Utan att egentligen TÄNKA så mycket. Seg och lite ängslig, ni vet...

.. Kände bara att jag har ett sådant ONÖDIGT krig inom mig själv hela tiden. Och idag skrev jag av mig till mig själv, och förklarade varför jag tror att det inte riktigt fungerar för mig...

Jag började iallafall kolla lite appar på google store(eller vad det nu heter)... Tänkte hitta någon slags app för matlistor, recept och handlingslista... Då jag känner att jag inte riktigt kan FÅ den kontroll som jag behöver och vill ha för att kunna få ordning på ätandet... Det vill säga, varken svälta eller hetsäta.

... Vilket VERKLIGEN inte funkar just nu!

Det är bristen på kontroll som spökar. Jag känner inte riktigt att jag får GREPP om hur jag ska få ihop middagar till varje dag. Varierande middagar. Och.. Ja-a. Hur jag ska lyckas HANDLA till dem. Få hem allt jag behöver... Och lyckas köpa för mer än EN maträtt per gång. Hur jag ska lyckas hitta något recept som jag orkar tillaga...

... Ja, det är så MYCKET som jag inte känner att jag mäktar med... Jag menar. Hur kan det ens FINNAS så många olika maträtter?!

... Förstår inte hur mamma gör...

Sedan ramlade jag in på andra appar. Spel och sådant... Men hittade aldrig något som jag tyckte om... Så det blev inget med det.

Flyttade mig till datorn. Och kollade lite till...

... Och efter det här, tror jag att det var, började jag vräka. Ja, hetsäta alltså.. Men jag vet egentligen inte om det BLEV så mycket till hetsätning... Men ALLDELES för mycket på en gång, blev det iallafall!

... Bestämde mig för att jag MÅSTE på något sätt få till variation och rutiner på ätandet. Så att jag kan känna mig trygg. För att såhär kan jag INTE hålla på!

... Innan jag började äta sådär mycket nu på kvällen, var jag istället orolig för hur trött och energilös jag skulle vara vid mina föräldrars flyttstädning på lördag och söndag... om jag fortsatte äta som jag gjorde...!

Gick till datorn igen. Under en himla desperation... Ett stort begär till att gå till köket och fortsätta vräka. Trots den inre mättnaden jag kände... Känner.

... Började skriva lite lätt på Word. För att se om jag kunde få till något någorlunda schema över veckans matintag. Fick iallafall till något som kanske kan hjälpa LITE. En bit på vägen. Och det var "fisk, kött, korv och fågel" ... Hur många dagar i veckan. "Pasta, ris, potatis" ... Hur många dagar i veckan... "Grönsaker, rotfrukter och baljväxter" ... Varje dag. Ja. Men typ så. Men känner att jag har mycket att jobba på för att ta mig ända fram till en fungerande ätande... *suck* ...

Sedan beställde jag ett busskort. Då jag känner, med den här mättnaden i kroppen, efter den där hungern jag tidigare kände... att jag VERKLIGEN behövde komma hemifrån. Desperation. *Livet behöver inte vara såhär... Inte när man är jag* ...

... Och nu ska jag väl sova... Om jag inte fortsätter vräka. Men vräka idag, kan betyda svälta imorgon... Så vi får se.

God natt med er <3

... Okej. Det känns viktigt för mig att jag håller igång bloggningen nu(samtidigt som det känns alldeles för oviktigt för att egentligen orka). Eftersom att jag VET att det kommer att komma tider då jag känner att jag VERKLIGEN vill blogga! ... Och vad tycker jag om glapp i bloggen... Nej tack!

... Så. Jag skriver en kortis om dagen, idag också.

Jag vaknade imorse... Jag tror det var precis innan klockan skulle ringa... Om jag inte missminner mig. Men jag vaknade, mig minnerligt(om det nu finns något som heter så), flera gånger under min sömn inatt/morse...

Klev iallafall upp där vid strax innan nio. Gjorde mig iordning, och prickade ganska så exakt rätt i tid. Så att jag blev klar tills jag skulle dra iväg till bussen.

Stod och väntade en stund... Det kom en efter en, till tjej till busshållsplatsen... Antagligen skolungdomar eller något.

Vi var väl sådär fem-sex stycken där, när en tjej plötsligt säger till oss andra, att vi kan gå för att det kommer ingen buss. "Det är för halt" ...

... En av tjejerna gick med den här tjejen. De gick väl hem igen.. Och resten av oss stod kvar på busshållsplatsen som frågetecken... Osäkra på om vi skulle stå kvar och vänta... Eller om vi skulle vända oss och gå...

Men en av tjejerna ringde sin kompis, vilken SOV på bussen som skulle in till stan... Och denne TRODDE att bussen skulle gå förbi oss...

Så vi väntade kvar... Och så kommer en till tjej. Säger direkt till oss, att hon hade blivit uppringd av två tjejer som sagt att bussen inte skulle komma. Att den skulle ta en annan väg, eftersom att det var för halt...

Men även hon stannade kvar och väntade...

Och så kom bussen. Men från en annan väg... Och äntligen var vi påväg.

... När jag sitter där på bussen, får jag mess av min jobbcoach...

Hon frågar om vi kan ha möte nästa tisdag tillsammans med Personligt Ombud...

Hela jag blir ett frågetecken... Och jag undrade om jag kanske tog mig in till stan idag utan att egentligen BEHÖVA det(!) ... "SKULLE vi inte ha möte idag?!" ...

Jag skrev tillbaka och frågade om inte vi skulle träffas IDAG...

Och hon svarade att hon hade skickat fel. Att det var klart vi skulle träffas IDAG...

... Och så kommer jag dit. Får en förklaring på att hon hade, TROR jag att det var, tappat bort alla nummer på telfonen under jul, och att hon hade en TILL med samma namn som jag och därför hade trott att det var den ANDRA tjejen som hon hade messat med hela julen fram tills nu!

... Och då när hon skriver att hon var virrig. Och att det var klart att vi skulle träffas IDAG, kan man ju undra om hon FORTFARANDE trodde att jag var den andra tjejen... Eftersom att det var henne som hon trodde att hon hade bokat möte med!

... Ja, jag vet inte.. Förvirrande hela grejen...

Men jag hade iallafall mitt möte idag. Och det beslutades att jag skulle börja praktisera i en av FiA:s grupper istället. Testa på ett stall... Eftersom att jag inte var redo för hunddagiset...

De har handledare från FiA, i grupperna, nämligen...

Så. på tisdag nästa vecka, ska jag och jobbcoach till stallet på studiebesök.

... Förövrigt så pratade vi lite om samtalskontakt. Som nu min jobbcoach vill fixa till mig... Så antagligen blir det så... Inte för att jag känner mig så JÄTTEPIGG på det! Men hinner jag inte ångra mig och få ångest angående det innan det är fixat och dags... så KANSKE det kommer att fungera denna gången!

... Inte för att JAG tror att det är det bästa för MIG, men... Det kan jag ju EGENTLIGEN inte veta förrän jag har provat.

... Efter mötet har jag haft ett litet pågående krig inom mig. Där jag har, som jag alltid gör dagligen, granskat mig själv och mina tankar och känslor. Klankt ner på mig själv... Ja, jag TROR att jag har åter gått in i(om jag någonsin tagit mig ur) en slags personlighetskris...

... Jag tog iallafall en promenad i halkan... Jag man GLED på isen... Och långsamt, långsamt. Stel som en pinne, försökte man stappla sig fram på de buckliga isfläckarna. Kollade hela tiden ner i marken, för att försöka gå på de få smågrus-och asfaltsfläckar man kunde hitta...

... Satte mig en stund på gallerian och bara glodde. För att få tiden att gå lite innan jag åkte hem. Ville inte vara hemma för tidigt. Då jag riskerade... Eller rättare sagt... SKULLE behöva möta min ätstörning och tampas med den HELA DAGEN! ... Ville inte riskera att börja hetsäta för tidigt på dagen. Då det skulle betyda att jag kommer att ha ångest för att ha ätit ALLDELES för mycket, sedan på kvällen!

... Funderade lite på det där busskortet som jag skulle köpa... Men beslutade mig för att inte köpa något idag. Då jag inte var säker på att jag skulle orka utnyttja det. Det vill säga. Åka ut såpass ofta till stan, att det var värt pengarna.

Åkte hem.

Och sedan dess, har jag ätit lite grann. Medvetet för lite... Men vet inte vilket jag tycker att känns värst... För mycket eller för lite... Båda gör ont antingen fysiskt eller psykiskt. Säkert båda! ...

... Jag har legat på sängen och lyssnat på radion. Funderat lite grann...

Och sedan gått in i sovrummet för att börja röja i en av mina kartonger. Måste ju beta av dessa, så att jag får ordning i sovrummet...

Kollade igenom massa gamla sjukhuspapper och intyg och utredningar av alla dess slag. Sorterade upp lite. Och sedan gick jag på alla gamla brev och födelsedagskort. Intressant att se sådant som man inte ens visste att man hade. Från att man var nyfödd och framåt! ... Kärlek i massor!

... Blev dock aldrig klar. Och känner mig nu stressad till att fortsätta imorgon. Mörkret smög sig tyvärr på ALLDELES för tidigt idag... Och jag har ingen lampa i sovrummet...

Efter det. Lite att äta. Och sedan lite dator. Kolla på bilder på google och sådär. Läsa lite bloggar. Kolla blocket hundar...

Lite stirrande genom fönstret...

Ja, det var nog det... Om jag inte har glömt något...

Nu blir det sängen tror jag...

God natt med er <3