... Just nu, i skrivandets stund, går det väl inte så jättebra... Egentligen.

Men jag insåg precis hur jag omedvetet slutat kämpa. Visst. Dagen är en kamp... Men jag kämpar inte för att vrida på mina tankar, som jag gjorde de första veckorna i denna bloggen.

... Men JAG har ju, precis som alla andra, chansen att göra egna val i mitt liv.. Sur eller glad. Arg eller ledsen. Ha kul eller tråkigt. Tänka negativt eller positivt...

Visst. Jag måste kämpa en del för att klara AV att ändra på saker och ting.. Men jag VET att jag KAN! ... Jag måste bara göra valet.

... MIN chans till glädje och lycka. Mening i livet... Ja, den är PRECIS lika stor som någon annans!

Så nu gäller det! Bloggen ska bli, vad den skapades för att vara!

... Ska ta nya tag.. Men idag blir en vilodag.. En dag utan krav.

Idag har inte grejen varit viljan. Eller brist på vilja..  Idag har grejen varit att våga. Eller i det här fallet.. Att INTE våga..

Emmh. Vi börjar med gårnatten... Om jag nu kan minnas vad jag gjorde då...

Nej, just det. Det var detta jag skulle skriva..

Jag åt ju burgare på Max igår... Var mätt när jag kom hem. Inte så konstigt. Var mätt innan jag gick och la mig... Och var FORTFARANDE mätt när jag skulle sova! Såpass mätt att jag inte kunde sova. Bara låg där och vred och vände på mig.. Liksom KÄNDE hamburgaren därinne!

Önskade att den bara kunde försvinna, så att jag kunde få sova... Japp. Snacka fett!

Vaknade imorse, tidigt. Ja, jag tror att den var antingen sex eller sju... Och somnade aldrig riktigt om efter det... Låg bara halvvaken och... Ja. Jag varken tänkte eller kände. Bara låg där. Död. Men ändå levande.

Klev väl upp någon gång runt nio. Då jag inte orkade ligga kvar längre. Efter att ha slagits av tanken... Ja, denna ÅNGEST för soptunnorna igen!

... Jag kunde inte slappna av.. Orolig. Spänd. Osäker... Ja, jag trivs inte med tanken på att jag inte VÅGAR gå ut och slänga mina sopor! Bara för att jag inte vet i vilken soptunna! "Är det dem i huset rakt över vägen?" ... "Är det kanske den i huset bredvid...?" Och alla dessa hus som inte har någon soptunna. Dessa är så många... Vart SLÄNGER de sina sopor?!

Idag la jag den TREDJE avfallspåsen över matsoporna. Då jag är så orolig att den ska börja läcka av förmultning. Innan jag har hunnit få ut dem! ... Och inget svar från hyresvärden. Är det så självklart... Dumt? ... Så att hon tror att det är en fråga som inte kräver svar? För att i sådana fall, är inte hon den ENDA som tror att man ibland ställer frågor utan att vilja ha svar!

... Inte heller från internetsnubbarna har jag hört ett knyst. Men tålamod. Tålamod. Jag har iallafall lagt av med att skriva arga mail dit. Dessa ger ju inga resultat. Nu kör jag istället på strategin att skriva som om det var BESTÄMT att de skulle komma! Skriver att det bara är att höra av sig någon dag innan... Vilka dagar jag är borta och så vidare..

Får väl se.

Men när jag klivit upp, åt jag iallafall en smula. Och satte mig vid datorn. Kollade väl bloggar och sådär. Ja, det gamla vanliga...

Men jag kände mig grubblande.. Orolig...

Ja, ni vet.

Så jag bestämde mig för att jag MÅSTE få dagen att gå! ... Funderade på att åka till stan. Men det var några timmar kvar tills den bussen som jag i SÅ fall ville ta, gick!

... Så jag tog mig en promenad.

Långsamt.- Långsamt. Gick jag där. Visste inte hur långt jag skulle gå. Men finner inte många promenadvägar i den här lilla staden...

Långsamt. Långsamt. Myrsteg...

När jag funderade på att börja gå på den stora vägen och riskera att bli nedstänkt av diverse bilar... Ja, då gav jag upp och vände hem istället...

Lite halvt motvilligt.. Men men. Orkade ändå inte gå längre... Och var så mäkta medveten om att jag inte ens borde ha promenerat såpass långt som jag ändå GJORDE, idag när jag hanterade ätandet som jag gjorde..

Väl hemma... Ja, då satte jag mig nog vid datorn igen..

Och nu tar vi allt pö om pö. För att nu minns jag inte ordningen längre.

Jag har iallafall spelat lite småspel på datorn. För att få tiden att gå. Då jag var uttråkad. Rastlös. Grubblande. Stressad... Och BARA pillade sår!

... Jag har även druckit några koppar te, kaffe och kakao...

Ja, vad kan man MER säga om dagen?

... Jo, jag bäddade ner mig i sängen en stund. Bara under filten.. Efter att ha suttit och stirrat ut genom fönstret i några minuter. Timme?

... Lyssnade på lite youtube.. Lisa Ekdahl. Jag ÄLSKAR henne! Men ärligt talat så tycker jag bara att hon har några få låtar... som faller MIG i smaken!

Upp ur sängen.. Mer grubbel. Men jag var ju såå hungrig! Lite te... Eller om det var kaffe?

... Och nu när jag satt där i köket. Hade fått för mig att ändå messa min Xsambo och se om han hade tänkt komma ÖVER snart, som han lovade. Har funderat på det i många dagar.. Men vägrat höra av mig. Då han alltid är lika ointresserad av mig... och jag nästan får SLITA i honom för att han ska ge mig en blick!

... Men jag kände verkligen att jag BEHÖVDE honom idag. Vare sig HAN är värd det eller ej... Så känner jag att den enda tryggheten jag känner... Ja, den är jag värd just nu. I detta krig. Allra helst nu när det känns som om allt eskalerar!

Så. Vi messade lite. Och han hade som vanligt inte råd. Och hade nog inte heller tänkt berätta det för mig, om jag inte hade frågat.

Men det är ju skit samma. Han gör ju som han vill. Ser dock ut som om han ska komma ändå. Jag betalar hans resa sålänge... Så får jag HIT min kära vän ändå! Japp. Jag köper hit honom ;P

Ja, men iallafall. När jag satt där i köket och messade, slogs jag så många GÅNGER av tanken, känslan att...

Ja, eller rättare sagt. Jag har slagits av den tanken hela dagen idag. Som små stötar. Små snabba, övergående stötar. Att jag vill kämpa mig framåt. Att det inte ÄR så svårt. Och att det BORDE vara värt det!

... Ja, viljan har det inte varit något FEL på idag! Jag har velat. Det HAR jag verkligen. Jag har känt mig redo... Ett FLERTAL gånger! ... Men så stoppar jag alltid upp mig själv ifrån att tillåta mig själv att FÖRSÖKA. Då jag känner mig trött. Utmattad på att hela tiden vända håll. Lita på att en positiv förändring ska ske... För att sedan ALLTID några timmar senare, vända håll igen och ge upp. För att den där viljan som jag tidigare kände, inte ALLS var någon vilja.. För att viljan.. Ja, den ligger FORTFARANDE åt det andra hållet!

Jag orkar det inte igen. Skenet bedrar mig liksom hela tiden.

Och jag kom fram till, idag, att det jobbigaste med detta kriget, inte är att misslyckas eller lyckas... Utan det jobbigaste är att ständigt tvingas inse... Leva med att ingen av sidorna VINNER! ... Ja, jag skulle skita FULLSTÄNDIGT i ifall jag gick bakåt eller framåt. Mådde skit eller superbra... Ifall jag... 

Ja, ni förstår. Men det jag INTE orkar med, är att leva med att båda sidorna är lika starka. Att båda viljorna går på samma turbo... Jag orkar helt enkelt inte stå och vingla. Vibrera på stället... EN sida kan gärna få vinna! ... Så att jag kan finna frid i mig själv..

Idag har iallafall, FÖRUTOM soptunnorna och långtråkigheten, en ständigt återkommande känsla, varit HUNGERN. Jag har känt mig hungrig. Tom. Men inte kunnat äta.. Eller kunnat. Det är klart att jag har kunnat. Men jag har inte vågat tillåta mig själv. På grund av att jag bara skulle ångra mig direkt det var gjort... Och därmed "behöva börja om igen" ...

Men nu till kvällen, slutade det ändå med att jag åt lite till. I tanken att allt skulle ordna sig snart. Att det inte var värt att svälta. För att... Ja, det ÄR nog möjligt att ta sig ur det hela till slut. Och uppnå något slags LIV. .. Men med hjälp då såklart..(Och så var ju såå hungrig!)

... Dock med ett mäkta tvivel... Då jag var beredd på att jag kanske skulle sluta i någon slags svält ändå...

Men just nu, svälter jag ju inte. Jag snålar på näringen om dagarna, och hetsäter till kvällarna...

Men det är så det ser ut... Med en LITEN förhoppning att jag kanske inte ska BÖRJA svälta med hjälp... Utan få det lite ENKLARE att INTE göra det ;D

... God natt med er iallafall <3

... Okej. Vi får se hur DETTA går. Har nämligen noll megabit kvar att surfa för. Vilket innebär... SEGT internet! Men det ska nog gå. Måste fylla på det igen imorgon. Om jag ska kunna blogga då... Men hör internetsnubbarna av sig om mitt adsl, så struntar jag nog i det. Och bloggar när jag fått tillbaka DET istället.

Men. Dagen idag.

Vi börjar med igår.

Efter att jag hade bloggat, blev jag med ens mycket piggare. Som alltid. Vet inte varför. Men det känns som om jag bara sitter och spänner mig och känner att jag vill bli av med bloggningen för att få gå och lägga mig. Men så när jag väl har bloggat... Ja, då kan jag sitta uppe minst en timme till!

.. Jaja. Gick och la mig iallafall. Där vid elva någon gång kanske... Men klev även inatt, upp en gång... För att göra vadå? ... Jo, äta, såklart.

... Jag vet inte. Jag hade legat där i sängen. Funderat. Känt mig sådär motvillig till... Ja, allt. Men samtidigt himla mån om att få ett slut på dessa känslor som jag så ofta känner. På denna desperation, och missnöjet...

Ja, jag tyckte inte om att vara i krig med mig själv. Ville göra mig själv nöjd för en gångs skull. Bli tillfreds med det jag gör... Ja.. Ta den enkla vägen.

... Kom upp med en ny plan. En ny struktur. Och raderade alla gårdagens larm från mobilen... Japp. Nu var det nya regler som gällde!

... Vilket till slut gjorde att jag klev upp. "Ny struktur imorgon", är oftast lika med... "Äsch, skit samma" idag...

Upp för att äta, alltså. Äta i massor. Vilket betyder, lite ont i magen efteråt. Eller inte ont, kanske... Men man känner sig lite proppad... Om ni förstår vad jag menar. För mycket på en gång..

Sedan gick jag iallafall och la mig igen..

Bäddade ner mig... och somnade till sist.

Larmet stod på klockan nio och klockan halv ett. Bara för att jag inte visste ifall jag ville ta den tidiga bussen(vilken innebar att jag skulle vara hemma igen alldeles för tidigt... Mer krig).. Eller ifall jag skulle ta den senare bussen(vilken innebar hemfärd antagligen tillsammans med en hel DRÖSE ungdomar!)...

Första klockan ringde.. Men jag hade tidigare redan vaknat. Halvsov.. Men klev inte upp. Nej, den tidigare bussen, orkade jag inte ta...

Jag klev väl upp någon gång runt halv elva, kanske. Åt då maten som blev kvar från igår. Bara för att bli av med den..

Satte mig sedan vid datorn en stund. I väntan på att klockan skulle bli kvart i ett. Så att jag kunde gå till bussen...

Fick på NÅGOT sätt tiden att gå. Minns dock inte hur. Läste ju såklart bloggar. Kollade blocket och sådär, som jag ALLTID gör... Men annars minns jag inte.

Kollade säkert bara ut genom fönstret...

När klockan blev... Ja, bara LITE för tidigt, så började jag klä på mig. För att gå till bussen.

... Där, femton minuter för tidigt. Satte mig i båset och väntade. Halsduken var virad runt halsen på ett sätt som gjorde att jag inte behövde hålla upp huvudet. Kände hur jag nästan kunde SOMNA där jag satt! ... Inte heller var möjligheterna så stora att titta åt sidorna.. För att då behövde jag vända på HELA kroppen :P ... Ja, hur jag lyckades :P

Väl i stan... Ja, jag hade en plan. Ett halvklart upplägg över dagen... Men jag visste inte RIKTIGT vart jag skulle börja, bara. Och inte heller riktigt hur jag skulle våga. Hur jag skulle få det att fungera...

... Nu kommer ju allt att låta väldigt hemlighetsfullt. Men jag HAR ju en textsamling. Så PRECIS vad jag gjore i stan, sparar jag till den. Då vissa saker som händer. Som man tänker och gör, är saker som man vill hålla för sig själv.

... Men jag gick iallafall till några affärer... Fixade. Vågade. Det gick bra. Problemfritt. När jag väl hade kommit fram till, när, var och hur...

På vägen ifrån affären... Ja, eller på vägen TILL, också! Sneglade jag mot Max. Ja, hamburgarna ni vet... Funderade. VILLE våga. Jag SKULLE bara ha hamburgare idag! Ville passa på. Men JAG... Ja, jag tycker att det är väldigt jobbigt med just att beställa mat i kassan.. Allra helst på ställen där det finns mycket att välja på. Där allt ser likadant ut... Men ändå smakar olika... Ja, där det finns såpass många tavlor, med säkert tio saker att välja på, på varje... Ja... SER man ens allt vad där finns?! Allra helst på Max, vet jag... Nu kollade jag aldrig ens tavlorna idag.. Men sist jag var där, med pappa... Ja, då var tavlorna rörigare än rörigast! Minns jag berättade det här på bloggen också..

Så vi går vidare.

Jag gick iallafall förbi Max. På vägen TILL affären.. Och även på vägen därifrån sedan... Men när jag kommit några... kanske femtio meter, vände jag om igen... "Jag SKULLE bara ha min hamburgare!" ..

In. Men extra osäker var jag. Då det var så lite folk. Två barnfamiljer... Och de gick när jag kom. Stress. "Då var det MIN tur DIREKT!" ... "Och så skulle jag ÄTA ensam bland all personal också!" ...

Gick fram till kassan iallafall. Då hon stressade fram och välkomnade mig direkt. Och så beställde jag bara den första affischen jag hade sett. Enkelt. Hon frågar om jag vill ha menyn på den. Okej, såklart. Enkelt att bara svara ja. "Antar det", liksom. Och så frågar hon om någon dipp.. "Okej, varför inte".. "VILKEN?!?! ...

Ja, jag tog bara den första hon nämnde. Avklarat. Japp.

Jag åt min burgare och pommes frites(eller är det två "t"?) ... Utan något större obehag.. Om ens NÅGOT! Satte mig med ryggen mot personalen.

... Och sedan packade jag ihop mig och gick igen. Nu mättare än NÅGONSIN! Nej, inte riktigt kanske. Men mätt. Japp.

Nu gick jag tillbaka till busstationen. Hade varit borta såå länge... Enligt mig. Och nu ville jag åka hem.

När jag kom till busstationen, såg jag att klockan var halv fyra. Ganska lagom, tänkte jag.

Och som en skänk från ovan. Precis som om de VISSTE att jag skulle vara klar just då, stod bussen och väntade på stationen.

... Och den var inte särskilt FULL, heller! Yeeey ;D

Jag fick sitta ensam. Fundera i mina egna tankar. Känna hur jag bara ÄLSKADE att åka buss... Fantisera. Visionera(om det nu är ett ord) ... Ja, bara diskutera med mig själv, i lite lugnare tankar denna gången. Det enda som störde lite grann, min sinnesro, var väl att jag vet MED mig att jag gör någonting fel just nu... Ja, den kan ni inte förstå.. Men det har ju sin förklaring.

Så vi lämnar det.

Hem och in. Och sedan jag kom hem... Ja, jag satte nog på datorn direkt. Kollade det vanliga en gång till.. Och tog mig sedan... Hmm. Nej, just det ja.

Jag började kolla gardiner också. För att på hemvägen kände jag mig så missnöjd för att jag inte ännu har lyckats köpa hem en enda GREJ till lägenheten.. Och det är ju såå mycket jag behöver!

Som jag sa till mig själv.. "Jag vill ha en f..."... Haha. Ja, så kan det gå :D Det tog stopp. Jag MINNS inte vad jag sa till mig själv :P Men det hade iallafall med livet, mig själv och lägenheten att göra ;P

Jaja. Mer fick ni väl inte veta då ;D

Men gardiner iallafall. Började kolla lite. Sparade ett par i "bokmärken" ... Men beställde ingenting. För att jag kände bara... "Nej, vad jobbigt det blev" ... För mycket gardiner. För mycket osäkerhet... Ja...

... Efter det, gick ju såklart hjärnan igång.. Jag började fundera på inredning. Känna att jag måste köpa en tv snart. Och till den, ett tv-bord.. Vilket gjorde att jag ÄNNU mer kände att jag inte orkade!

Började försöka se mitt vardagsrum framför mig igen. Skriva ner idéer och låta skallen knyta några knutar om sig själv..

Ja, jag blev trött. Tog en kopp te. Under en del ångest... Och bäddade sedan ner mig under filten i sängen.. Funderandes över inredningen!

... Att försöka se en bild i sin skalle när man är trött och inte riktigt kan finna tankar... Ja, det var krävande...

Men tror att jag har släppt det för en stund nu.. Och nu tror jag att jag ska gå och lägga mig.. God natt med er <3

Det känns för tidigt att blogga nu, tycker jag. Men jag vet inte vart jag ska göra av mig själv. Så "sängen" tänker jag...

Dagen idag.

Ja-a. Vad ska man säga. Inte mer "hemma" i mig själv än vad jag var igår. Snarare mer vilsen. Men idag... Ja, det har varit en konstig känsla. Inte sådär frustrerat aktiv som den BRUKAR vara...

Men jag vet inte. Jag har väl typ idag, liksom många(många) dagar innan, försökt komma fram till det ultimata svaret. Frågat mig frågan, gång på gång. "VAD ska jag GÖRA?" ... Det har varit TVÅ frågor i min skalle idag. Vars svar, gör att jag måste gå åt båda hållen för att lyckas. Samtidigt som jag inte kan gå åt NÅGOT för att inte misslyckas!

Jag har känt mig... Ja, svävande. Liksom igår. Men samtidigt slagits av tanken att "Jag LEVER inte. Jag SER inte livet, mer än inifrån en grumlig bubbla utan luft. Min skalle är så mäkta aktiv... Men inte JAG. Och även om jag kanske fixar en del härhemma ibland. Tar mig utanför dörren emellanåt... Ja. Jag KÄNNER ändå inte livet. Jag ÄR i det. Men..." ... Ja. Det är så det är...

Men ska inte babbla mer om DET nu. För att... Ja, jag vet inte vad jag säger... Om det verkar rimligt :P

Men. Dagen idag.

Jag klev upp imorse... Nej, det gjorde jag INTE.

Men däremot klev jag upp inatt igen. Det lät ifrån övervåningen... Sängen luktade ALLDELES för starkt av parfym. Ja, min morfars tant. Det är henne lakanen kommer ifrån..

Och... Ja, jag kunde inte sova.

.. Så. Klev upp. Satte mig och proppade knäckebröd med smör på. Brydde mig inte så mycket. "Äsch. Jag har ju några kilo kvar att gå upp" ... "Äsch. Imorgon ska jag ju ändå börja äta efter min nya struktur. Med tider och allt" ... "Äsch. Skit samma. Kan ju ändå inte sova..."

Ja. Så jag åt en. Efter en. Efter en. Upp till ungefär sådär sju-tio stycken.

... Och sedan gick jag och la mig igen.

Somnade väl någon gång därefter. Konstig känsla att inte känna sig mätt. Men sådan var ju hela gårdagen.

... Vaknade imorse klockan åtta.. Men klev inte upp. Somnade om. Det var såå skönt att sova i VANLIGA lakan för en gångs skull! Nu efter några gånger av sidenlakan.

Klev inte upp. Klev inte upp. Klev inte upp...

Det första larmet ringde klockan åtta. Frukost. "Men nej. Orkar inte. Och jag åt ju ändå inatt"..

Det andra larmet ringde klockan nio. Bussen till stan. Men "Nej, jag tar det imorgon istället. Orkar inte"...

Tredje larmet. Klockan tio. Mellanmål. Men.. "Nej". Låg kvar.

Fjärde larmet. Vid tolv. Lunch. "Nope".

Femte larmet... Ja, det hann aldrig ringa. Jag klev väl upp vid ett. Satte mig vid datorn i väntan på klockan-två-larmet. Då jag skulle ta mitt mellanmål... Ja, tiderna är VÄLDIGT viktiga för mig, om jag ska känna att jag har någon chans ALLS att få ordning på ätandet och min egen vilja att faktiskt hålla FAST vid det. Missar jag ETT mål, måste jag vänta på nästa. Helt enkelt.

Minns inte vad jag GJORDE vid datorn. Men iallafall det vanliga. Kollade bloggarna som jag alltid läser. Blocket husdjur... Ja-a. Och läste mail och sådär.

Fick svar från kommunen. Min handläggare där. Angående mailet jag skrev igår... Läste det redan på morgonen... Har varit inne på det, jag vet inte HUR många gånger idag(!)... Men eftersom att detta... Ja egentligen hela min SITUATION, är det rörigaste i mitt huvud just nu, så hade jag ingen ANING om vad jag skulle svara! Mailet krävde ju det svaret som är och hela tiden har varit det största frågetecknet! Det vill säga. VILJA eller INTE vilja. Behöva. Eller INTE behöva. Chansa eller INTE chansa.

... Ja, jag pratar ju om boendestöd. Det stöd som jag FORTFARANDE inte vet om det kommer att slå mitt liv, mig själv av banan igen... Nu när jag ÄNTLIGEN ändå har KOMMIT så långt med mig själv... Eller om det kan hjälpa mig med de saker som jag känner att håller min själ i ett H*vetiskt vasst gepp just nu! ... Det som drar mig till vansinne och får mig att känna mig desperat nog... Ja, men som...

Ja, jag tar mig ÄNDÅ inte igenom DET!

Rörigt detta. Så jag går vidare. Min hjärna är seg som gummi, ihopvirad som ett garnnystan. Och knycklat till en liten skrynklig pappersboll..

.. Vart var jag nu då?

... Ja, just det. Sedan blev det iallafall mellanmål. Två knäckemackor med smör på. Ja, svårt att hitta på någonting att äta, när man inte har någonting hemma. Men shoppingdagen står på den femte varje månad. Ja, och ett datum till, som jag inte minns. Så förhoppningsvis får jag handlat lite grann då.

Och efter mellanmålet, blev det nog lite mer dator. Något annat kan jag inte tänka mig!

Klockan måste väl ha vart närmare halv tre nu. Vilket innebär att jag satt här en stund. Skrev lite grann på WhiteBoardTavlan. Bland annat en TID till diskningen som jag skulle göra idag. Då jag var rädd att det inte skulle bli gjort annars. Och så, eftersom att jag nöter på det här med dessa SOPTUNNOR och inte TRIVS med att se soporna i sopskåpet och VETA att de egentligen borde UT! Så tog jag mig en liten promenad. "Måste HITTA dessa soptunnor. Om de nu finns" ... Men inga soptunnor. Nej, det känns så KONSTIGT om de har GÖMT soptunnorna! ... Skrattar inombords när jag skriver den meningen :P

Nej, men det kanske är enklare än man tror. Det kanske ÄR dessa här vid huset bredvid. Men känns konstigt om hela GATAN ska slänga soporna vid DET huset. När nästa EFTER det, OCKSÅ har soptunnor!

... Kom tilbaka in. Inte klokare än innan. Och skickade, trots viss motvilja, ett mail till hyresvärden. Motvilja, för att det har gått så lång tid sedan jag flyttade in... "Slänger hon inga sopor förrän NU?" ... Har varit bortrest säger vi ;)

Ja-a...

När jag kom in, blev det lite datorhäng i väntan på att börja diska klockan halv fyra...

Ojojoj. Jobbigt. Mycket disk. Äckligt. Och grisigt. Jag brukar vara noga med att skölja av grejerna innan jag ställer dem i diskhon. Men jag har ju inte bara tappat greppet kring mig själv... Utan även DISKNINGEN, som faktiskt var den grej... Den ENDA grej som jag kände mig bekväm i eftersom att jag gjorde det efter varje måltid HEMMA. Ja, när jag bodde hemma hos mina föräldrar, alltså.

Det blev lite diskat. Men långt ifrån allt. Då matklockan ringde. Middag.

.. Stress. Stress. Stress. Då det är något att komma in i, att synka alla delar av maten med varandra. Och ingenting som bara händer. Det ena blir klart. Det andra görs klart under stress. Och det tredje... Ja, det hade man helt glömt bort och måste börja med NU! Såsen blir för tjock. Och riset behöver mer vatten... Fisken är trögre på att börja koka, än vad man innan trott...

Ja, men det BLEV middag till slut. Om än senare än vad schemat säger. Men det är okej. Ställer jag klockan på den tid jag ska äta, måste man ju räkna med en viss tid för att GÖRA maten också!

... Jag blev mätt. Äckligt mätt. Och motviljan kom till mig, som en kalldusch från ovan. Nej, men typ så. Jag påminns ständigt, varje gång som jag försöker, om att jag inte tycker om Herr Mättnad. Jag tycker om hungern. Trivs med hungern. Mättnaden är obehaglig...

Kanske för att jag har nött in svälten så länge nu. Den har blivit trygg... Och eftersom att allt med svälten och hetsätningen... Eller att inte vilja svälta, vände IGÅR, kan man kanske inte räkna med frid och fröjd.

Efter middagen. Mer dator... Skriva lite i min textsamling. Och försöka komma på vad jag skulle svara på detta mailet... Men inga svar uppenbarade sig i huvudet... Bara SAMMA gamla frågetecken, om och om igen.

Stirrade ut genom fönstret. Satte mig i badrummet. Böt till rum efter rum... Men kände mig bara allmänt grubblande...

"Jag kunde ju FÖRSÖKA, och sedan, ifall det kändes överflödigt... Eller om allt eskalerade... Ja, då kunde jag ju bara dra mig tillbaka och återgå till att kämpa på egen hand. Ensam...?" ...

Men ja. Det var svårt...

Tänker inte gå in på allt en gång till... Om jag inte gjorde det i början av inlägget.. Om VARFÖR beslutet är så svårt. För att det är LIKA rörigt att komma fram till, varje gång som jag ska dra upp det.

... Men vi går vidare.

Vad har jag skrivit? ...

Hmm. Middagen har jag nämnt.. Den var klockan fyra. Men blev senare.

... Jaja. Jag svarade iallafall på mailet till slut. Kan ju åtminstone gå på mötet på torsdag. Och höra vad de har att säga. Det skadar ju inte.

La mig på sängen. Frös. Bäddade ner mig under filten till slut.

Funderade och funderade. Slogs av olika tankar. Vissa som gav mig känslan av att allt var/är okej. Att jag kommer att klara det här... Och att det faktiskt inte FINNS några problem. Andra som gjorde att jag kände att jag bara ville gräva ner mig. Vissa gav mig känslan av att behöva en del hjälp och stöd... Och andra sa till mig att det finns så mycket kul därute... Jag blev glad. Fick en känsla av mening... Och tänkte nästan avsäga mig stödet, bara för att ALLT var möjligt och jag var påväg ut nu!

... Men alla känslor bara byter plats så fort. Så jag hinner inte riktigt med. Vet inte vad som ger mig känslan. Men helt plötsligt bara slår den till... Och lika fort, byter den plats med någon annan.

... Oj. Vad långt detta inlägget blev! En blogg vars uppgift var att berätta om vad jag har gjort under en dag..

Men men.

Emmmh.. Ja-a. Youtube musik, i sängen. Och sedan när klockan skulle till att ringa. Kvällsmål. Ja, då klev jag upp och gjorde mig en kopp te. Något annat orkade jag inte. Efter dagens middag!

... Och det är där jag befinner mig nu.

Ynka trög i skallen. Och MÄKTA förvirrad och svävande! ... Men ändå..

Ja, med det säger jag god natt. Ska släpa mig iväg till stan imorgon. Måste det. För att annars får jag ALDRIG ihop tre dagar denna veckan(för att busskortet ska vara värt pengarna). Utan att behöva åka två dagar i rad.

På lördag ska jag till föräldrarna. Mormor kommer dit för att fira 17åringens 18årsdag. Ska passa på att fira min 25(=stress)års då också.

God natt med er<3

... Jag bloggar nu.. Så att jag kan gå och lägga ig. Göra slut på den här dagen.

Just nu känner jag mig vilsen. Förvirrad. Svävandes i rymden, utan någonting att greppa tag i. Jag vet inte vart jag befinner mig. Och jag har tappat greppet om vem jag är..

Men idag har trots allt varit en bra dag. Jag har känt mig rätt så uppåt. Och jag har ändå varit relativt aktiv. BRA mycket mer än vad jag BRUKAR vara iallafall!

... Men jag börjar från gårnatten. För att den var mindre positiv.

Minns inte riktigt vad jag gjorde efter att jag hade bloggat igår kväll. Eftersom att jag inte minns när jag bloggade eller gick och la mig. Men jag minns iallafall att...

Ja, jag klev i säng. Bäddade ner mig och sådär... Men på NÅGOT sätt ramlade jag in på min budgetapp på mobilen... Stötte på ett problem. Den hade inte satt mina utgifter på rätt dagar varje månad. Utan utspridda från datum till datum. Från månad till månad... Om ni förstår vad jag menar. Och jag har ju hyran att betala samma dag VARJE månad. För enkelhetens skull.

Men det var ett enkelt problem att fixa. När jag väl fattade hur man gjorde. Så inga problem. Flyttade bara mauellt, alla utgifter till sina rätta datum. En efter en.

... Och så samma sak med min inkomst. Flytta till rätta datumen för varje månad.

... Men EFTER det, stötte jag på ett problem som jag INTE kunde få grepp om! Som jag inte fattade ALLS vad det var som var fel. Hur appen "tänkte". Hur den fungererade.

Jag började räkna på olika sätt, för att kunna komma fram till svaret. Sökte på internet... Räknade igen, igen... Och igen!

Men VAD jag än gjorde... HUR jag än räknade... Hur mycket jag än FUNDERADE... Nej, jag KUNDE inte få ihop det!

... Tänkte gång på gång. Att, nej det får vara... La undan mobilen... Men hade JÄTTESVÅRT att acceptera det faktum att appen tänkte på ett sätt som jag inte kunde förstå.

... Jo. Problemet. Jag har ju gjort en budget. Där jag ska ha lika mycket pengar för var sak VARJE månad.. Och den här appen har satt UT lika mycket pengar på varje månad i flera ÅR framåt(!)... Förutom i Mars varje år... Då den har satt typ TJUGO kronor MINDRE!

Och grejen var ju inte den att jag inte skulle ha RÅD utan dessa tjugo kronor, eller att jag inte skulle bara kunna slösa tjugo kronor extra ÄNDÅ... Utan grejen var den att jag inte kunde förstå VARFÖR. Det var DET som störde mig.

Det drev mig till vansinne. Jag kunde inte koppla av. Inte sluta försöka förstå varför. Hur den "tänkte"... Så jag klev upp igen. Klockan var lite över två på natten. Åt några köttbullar från kylen. Drack lite juice direkt ur flaskan... Och skrev av mig i mitt anteckningsblock, med en färgpenna som nästan inte hade någon udd kvar...

Sedan gick jag och la mig igen... Fortfarande frustrerad... Men struntade till slut i det hela och somnade... Klockan var över tre.

Men idag.

Jag klev väl upp runt elva. Efter att ha dragit mig i sängen ett bra tag. Men jag vaknade faktiskt inte förrän närmare tio... Så det var skönt.

Åt frukost. Utan något större problem. Inte så jättemycket kanske. Men ändå lite av varje. Så...

Ja. Sedan började jag skriva upp på mobilen. Fylla i handlingslistan lite mer... För att sedan gå vidare till WhiteBoardTavlan för att skriva upp allt där också. Så att jag kan se det utan att gå in på apparna varje gång.

En dusch efter det. Vad jag minns.

Det var på tiden... Var bara TVUNGET att göras nu. Då det var ALLTFÖR länge sedan! Och jag länge känt mig skitig och seg.

Vattnet i badkaret, blev som vanligt för varmt... Svårt att justera med de "vridsaker" jag har... Ja, jag tog ett bad.

Men då det kändes så ångande därinne, orkade jag inte sitta så länge... Och för säkerhets skull, satt jag ner och duschade också. Visste ju inte hur min fysiska hälsa är just nu... Vill inte riskera något svimscenario denna gången.

Efter duschen, passade jag på att duscha av hela badrummet inklussive handfat och toalett, med hett vatten. Då det var såå ofräscht därinne... Och sedan...

Ja, då bäddade jag rent sängen.. Men då jag inte känner att jag har någon ork att tvätta kläder denna månad och tvättiderna har jag satt i slutet av varje månad(i månadsschemat), så skulle jag alltså inte ha några rena lakan förrän i slutet av FEBRUARI(!)... Och så länge har jag INTE tänkt vänta med renbäddningen av denna ofräscha säng!

Jag hade allt rent, förutom underlakan... Så jag tog ett påslakan... Och så PRESSADE jag in den rätt så tjocka madrassen i ett ALLTFÖR litet påslakan med ett ALLDELES för litet hål!

Men det gick till slut. Skam den som ger sig :P Och får se hur det går att SOVA i det! Då madrassen är längre än påslakanet.. Vilket gör att den ligger VÄLDIGT trångt därinne!

Ja-a... Nu blir det grumligt. Så jag tar dagen hipp som happ.

Jag har suttit här vid datorn... Druckit en del te och kaffe. Ätit pytt i panna... Vilket gjorde mig mer mätt än vad jag önskade. Då det ville komma ner mer i stekpannan än vad jag hade tänkt mig. Men det störde mig inte så mycket...

Läsa lite bloggar. Kolla blocket husdjur... Och se dokumentärer på youtube...

Jag har funderat över mitt största... Eller ETT av de största bekymrena i mitt liv just nu... Det vill säga... Vilka SOPTUNNOR jag ska slänga hushållssopor i! Jag får inte riktigt ihop det. Det finns soptunnor vid nästa husnummer... Och även vid nästa efter det.. Men INGA vid detta nummer...Eller numret INNAN! Och jag drar mig för att slänga sopor vid soptunnor där människorna går och bänger ner i soptunnorna och skakar på huvudet... "Slänger någon i fel soptunna?" ..

Ja, ett väldigt litet problem kanske. Men numrena INNAN 4, borde väl OCKSÅ ha någonstans att slänga? När nummer fem och sex har varsinna? ...

Och så ramlade jag in på bekymret och oron med boendestöd igen.. Minns inte ens VARFÖR längre...

Men det slutade iallafall med ett mail till min kontakt på kommunen...

Nu när jag tänker efter... TROR att det var att jag kände att jag inte riktigt fick grepp om mina listor...

Nej, jag minns inte. Det går inte riktigt ihop...

Men som sagt. Förvirrad. Vilsen. Och flygande just nu. Så jag ska inte ens försöka.

Nu gör vi natt. Ska väl orka mig iväg till stan en vända imorgon. Om jag inte väntar tills på tisdag...

God natt med er <3

Eftersom att jag är så orolig för det här med boendestödet... Och eftersom att jag tycker att det hela är så löjligt... då jag BORDE klara av sådana här saker, bara jag FÖRSÖKER... Ja, så har jag nu fixat så att jag TROR att jag ska klara det hela själv ;D

Jag har nu precis, suttit och hetsätit... Men helt okej ändå... Och gjort en massa listor. Vissa fanns ju redan. Men jag har gjort dessa ÄNNU tydligare. Så att jag verkligen ska kunna känna en klarhet i huvudet när jag tittar på dem.

Jag har nu... En budgetlista. Ja, jag har ju en app. Där jag kan följa min ekonomi. Och även göra upp en egen budget med egna kategorier. Så nu är jag på det klara med EXAKT hur mycket pengar jag har att spendera på vad, hela månaden. Super!

... Jag har en matlista. Inga dagar utsatta än sålänge. Men förslag på maträtter. Vartifrån jag också kommer att välja ingredienser som jag ska köpa, och lägga i min shoppinglista på shoppingappen... Som OCKSÅ har så att jag kan göra olika kategorier och skriva hur mycket och sådär. Superbra.

... Och nu har jag också gjort ett schema över vad jag ska få i mig varje dag. Ja, vad frukost, lunch och middag ska innehålla iallafall. Och eventuella mellanmål. Allt för både helger och vardagar...

Och sist men inte minst. Om jag inte har glömt något. Min mest användbara lista för tilfället... Tror jag. Eller alla är nog lika användbara..

Men det är iallafall månadsschemat. Där jag, också det, i en app, har skrivit upp vad jag ska göra varje månad och vilka datum. Och dessa saker görs då samma datum varje månad. Så blir det enkelt och bra att hålla reda på ;) ... Och det är sådana här hushållssysslor och veckoshopping... Eller som i mitt fall "tvåveckorsshopping" ...

Ja, så det känns som att, med dessa listor och scheman, KANSKE jag kan komma att känna mig såpass trygg och få sådan ordning, att jag nu kan dra tillbaka min ansökan om boendestöd. Då jag faktiskt mest av allt BÄVAR mig inför det... Och vet med mig att det bästa vore om jag kunde på något sätt, klara det själv redan från början.

Men. Dagen idag.

Jag åkte till stan imorse. Eller morse och morse. Klockan var... Ja, vad VAR den nu då? ... Ja, jag minns inte. Men runt tolv någon gång.

Idag låg jag dock kvar och drog mig tills det typ var dags att gå.

... Gick iväg till bussen. Fortfarande inte helt hundra på att jag ville åka. Det var ISKALLT ute! Och jag hade ingenting att göra i stan. Men jag hade ju på DET att välja. Eller att sitta HÄRINNE och må dåligt av jobbiga tankar och trubbel med ätandet!

Så. Fast besluten, klev jag på bussen...

Funderade över bussbältet... Men kändes inte viktigt... Konstigt det där, hur olika man känner/tänker från dag till dag...

Jag minns inte vad jag funderade över eller hur jag kände på vägen till stan.. Men bussen var inte alltför full... Så jag hade nog en bra resa iallafall...

Väl i stan, gick jag direkt, med händerna under hakan. Då det var såå kallt, och jag inte hade någon halsduk på mig! Vantarna fick agera halsduk :P Måste sett roligt ut, där jag gick :P

Men jag mådde inte särskilt bra idag, i stan. Jag kände mig utstirrad. Och dömd. Jag kände mig ensam och... Ja, konstig. Jag var skitig i håret... Vilket i och för sig inte syntes(jag hade mössa på mig)...

Men det var helt enkelt ingen bra dag, rent socialt.

Så. Efter att ha suttit på gallerian en stund, bestämde jag mig för att gå ut en vända.. Jag var trött och sliten... Men hade några timmar kvar att slå ihjäl, tills min buss skulle gå...

Satte mig istället i stensalen utanför biblioteket... Och precis som om jag trodde mig ha glömt att detta stället fanns, slogs jag av tanken att "Men varför har jag inte gått HIT de senaste gångerna?" ...

Men det var härligt att sätta sig därinne. Lugnt och skönt. Behövde inte känna att jag stirrade på någon... Och behövde inte heller känna att någon stirrade på mig... Det var helt enkelt ALLDELES för mycket folk på stan idag!

... Dock kände jag mig inte desto mindre utsatt socialt, DÄRINNE. Vid bibblan. Jag kände mig ivägen... Och "utskälld" av andras blickar ifall jag råkade titta på någon..

Nu vet jag ju att det inte VAR så. Men vissa dagar mår man socialt bättre och andra är man desto mer tyngd och osäker...

Men jag orkade inte heller sitta DÄRINNE särskilt länge. Nej, nu blev det en promenad... En relativt kort, men ändå... Ja, den var kall. HIMLA kallt har det varit idag!

... Jag tänkte gå till bussen. Det var en... Ja, det var ett tag kvar tills bussen gick. Så jag svängde istället in på en annan galleria. Och satte mig på en bänk där. Nu ÄNNU mer trött och sliten... Men vilket gjorde att jag ignorerade de flesta människor och kände mig fri att titta vart jag ville.

Sedan gick jag till busstationen. Och in i väntsalen. Där satt jag sedan tills det var fem minuter kvar tills bussen skulle gå... Men det var dummare än dummast att gå ut och vänta... ISKALLT! Jag MENAR det! Höll på att frysa både hals och kinder av mig!

Men medans jag sa... Ja, jag glömde berätta det. Så hoppar tillbaka...

Medans jag satt därinne i väntrummet, hade jag hela tiden viljan, suget... Ja, jag ville köpa en kaffe och en korv... Och jag var såå nära, såå många gånger... Men jag KUNDE bara inte få mig för! ... Det kändes väl bara inte rätt... Jag KUNDE bara inte äta en korv NU! ... "Inte när jag är inne på att äta så lite som möjligt eller inget alls... Det känns bara FEL" ... "Vad skulle hända DÅ?"

... Och så hade jag ingen som HELST lust att säga att jag ville ha en korv, i kassan. Inte heller någon större lust att gå in på pressbyrån och dra uppmärksamhet till mig... Tyckte redan att det var jobbigt som det VAR, att känna att folk stirrade på mig hela tiden... Kände mig ful och äcklig. Konstig.

... Sedan blev det iallafall "hem".

Det luktade(tyckte jag) mjölkchoklad om bussen när den kom :P Så jag blev såå sugen. Funderade till och från, hela bussresan, på ifall jag skulle köpa mig lite godis på butiken hemma... Beslutsångest och sådär... Men det slutade ändå med en liten påse godis och några småchokladkakor...

Väl hemma, tog jag mig lite yoghurt med granola. Och så även lite godis och en kopp kaffe.

Satte mig vid datorn och kollade blocket. Läste bloggar...

Och jag... Ja, de senaste dagarna har mycket av mitt fokus legat på att försöka hitta NÅGONTING att titta på eller ängna mig åt, som kan ständigt påminna mig om att jobba mig framåt och inte bakåt. Och här har bloggarna en stor roll. Att varje dag läsa om nyblivna mammor och deras bebisar. Humoristiska föräldrar... Liksom människor som kämpar med olika diagnoser... Ja, det stärker en lite grann...

Men det JAG lutar mig åt, är mer ifall ett HUSDJUR skulle kunna hjälpa mig att se och minnas vad som är värt något i livet! För att bilder på bebisar. Listor över mina drömmar. Peppande ord... Ja, det hjälper för STUNDEN. I sådär... Ja, högst två minuter. Sedan slocknar lågan... och jag måste hitta något nytt att påminnas av... Men kanske kan ett HUSDJUR göra att jag blir ständigt påmind? ... Men det känns hårt att chansa. Känner att jag REDAN har för mycket i min vardag att orka med!

Ja. Och förutom det, har jag sett på en dokumentär på youtube. Sysslat med listorna som jag nämnde ovan... Och så har jag, liksom jag OCKSÅ nämnde ovan, vräkt i mig kanske LITE för mycket yoghurt och godis! Men det känns ändå okej... Funderar på att fortsätta. Då jag ändå ska, från och med imorgon, börja kämpa på efter alla mina nya listor!

God natt med er <3

En bra dag idag, förresten ;)

... Jag ska försöka mig på en bloggning... Men som vanligt, känns det som om inlägget kommer att bli trögt och superkort, då jag inte har någonting att skriva om. Men får se om jag håller samma mönster idag också... Det vill säga, ett TIO gånger längre inlägg än vad jag trodde!

... Dagen idag.

Jag FÖRSÖKTE ligga kvar och dra mig i sängen imorse. Men som vanligt nuförtiden, är det inte lika enkelt som det en gång var.

Förr var jag van vid att bara ligga i sängen hela dagarna. Och det var inte alls svårt att ligga kvar. Men det berodde nog mycket på min grava blodbrist som jag led av då. Kunde knappt gå upp för backar. Och jag blev svimfärdig för minsta lilla. Förvånad över att jag inte svimmade i duschen. Som jag håller på att göra THESE days när jag har slarvat med mat och vätska!

Men iallafall. Tillbaka till dagen.

Klev väl upp runt... Ja, vid elva tror jag... Och började dagen med en kopp te... Medveten om att detta skulle bli en LÅNG och jobbig dag...

Efter te´t. Lite dator tror jag. Läsa bloggar. Kolla blocket. Och sitta inne på youtube... Minns inte om jag kollade några videos idag... Men jag lyssnade iallafall på lite musik...

Mer te. Framför tända ljus, i köket.

Mycket funderingar under dagens gång. Lite lätt(svår) desperation över mig själv. Över att inte kunna få ordning på saker och ting... Eller kunna, men inte våga? Våga, men inte kunna? ...

Jag vet inte. Men många desperata tankar. Funderingar som skrevs upp på mobilen...

Ja, det var väl just det att jag tillät mig själv att äta så fruktansvärt lite... Samtidigt som jag var hungrig, tom och spänd... Väl medveten om vad jag egentligen vill och borde... Men ändå HELT ointressead av att ändra på detta beteende... Antagligen i rädslan för att börja hetsäta. Tappa greppet... Men även i uppgivenheten över att inte veta HUR jag ska äta. VAD jag ska äta... Och hur jag ska kunna få till det på ett sätt som känns bra. Rätt. Det vill säga, varierat, regelbundet och sunt... Ojoj. Alla dessa råvaror, recept och ingredienser... Varför ska allt vara så stort? ... Känner mig minst sagt svag. Och fasthållen i ett starkt grepp i min egen hand.

Funderade lite lätt desperat över allt detta med stöd och hjälp. Den hjälp som min själ SKREK efter idag. Ropade. Men utan svar. Jag kunde inte höra av mig till någon. För att jag hade ingenting att säga...

... Fick stor lust att åka hem till mamma och pappa. För att där får jag en paus. En paus ifrån mig själv. En paus från oron över vad jag egentligen utsätter mig själv för. Över det liv som jag aldrig kommer att uppnå, om jag fortsätter gå åt detta hållet.

... Jag funderade kring hur lite jag egentligen vågade ta EMOT den här hjälpen som jag nu har sökt. Med boendestödet. Hur jag, fastän jag bara vill få det gjort någon gång, egentligen inte ens kan LITA på att det kommer att gå vägen. Att saker inte ska bli sämre. Eskalera. Bli värre. Bävade inför hur saker och ting kunde sluta. Hur jag kanske även DENNA gången, fick så mycket ENKLARE för att svälta än vad jag hade innan. Hur min hetsätning. Det enda som just nu håller mig vid livet, ska avta, om någon kommer in i mitt liv och ska hjälpa. Hur den nu mer påtagliga bristen på kontroll över mitt eget liv, ska göra att jag... Ja, MER än nu, sätter mig på tvären och STRUNTAR i vad jag gör mot mig själv!

... Men samtidigt. Ja, ni vet. Jag känner att jag BEHÖVER hjälpen. Då tron på mig själv är så dålig, att jag inte ser någon annan möjlig utväg ur detta H*vetet.

Annars.

... Ja. Jag har inte GJORT så mycket mer.

Släpat mig själv med tunga steg, mellan köket och datorn. Suttit och stirrat. Funderat under uppgivenhet och desperation. Tills jag blev alldeles TRÖG i huvudet.

... Jag har sett mig själv i spegeln. Sönderrivna sår.. Svidande. Som sträcker sig över hela ansiktet. Skitigt hår. Och sliten i det stora hela. Lite lätt röd runt ögonen...

Tittat på köket. Inte nöjd över diskbänken. Fylld med disk. Vattenpölar. Och lite plast... Mår bara dåligt av att se den...

... Men jag har ätit idag, iallafall. Efter att ha druckit typ två koppar te, en kopp kakaovatten och en kopp kaffe... Med bara en liten skål yoghurt emellan... Ja, då fick jag för mig att trots allt äta lite grann.

Åt en skål yoghurt med granola. Ja, mina skålar är typ på en decilliter yoghurt... En till skål. Och en tredje. Fjärde och femte.

Det fick mig att må dåligt. Men faktum var, att jag inte ens kände mig mätt efter den sista. Nej. Jag var fortfarande lika tom. Bara med känslan av hunger, borta.

... Kom till att fundera på ifall jag kanske bara skulle köra på yoghurt och granola, både frukost, lunch och middag. Då DET iallafall är en av få saker som jag kan TILLÅTA mig själv att äta. Det går ner, liksom. Och börjar jag då äta tre gånger om dagen, så kanske även hetsätandet avtar.

... Då måste jag helt enkelt lyckas släppa på tanken att jag MÅSTE äta hälsosamt, varierat och strukturerat, för att kunna äta alls. Annars kommer detta INTE att fungera.

Men detta skulle i så fall bara vara en lösning tills jag får stöd i det hela. Så en förutsättning är ju att jag vågar chansa på hjälpen i så fall.

... Med det säger jag god natt.

Och se där. Detta BLEV ett lika långt inlägg igen :)

God natt med er <3