Ja-a... Det rör sig i huvudet på mig, just nu :)

Dessa två saker står först på min "Att-köpa-lista". Men även en köksmaskin(eller vad det nu heter) står högt på min lista, när jag har flyttat till eget ;)

Ses ikväll <3

Ett litet collage bara :)

Den första bilden är på hyllan som ställdes in i mitt rum härom dagen. Och lite saker som jag fått av 21åringen. Resten är åp min älskade växt. Den bara växer och växer. Men känner att jag kommer att behöva stödja den med en pinne, snart ;)

Vi hörs ikväll <3

Jag vet inte vad jag ska skriva. Då jag inte är riktigt säker på vad jag egentligen vill ha med här på bloggen. Det känns bara som om jag har delat så mycket av mig själv nu de senaste dagarna... Och för sådana saker, har jag ju en annan blogg...

Men jag fortsätter skriva, och går på känsla, helt enkelt :)

Idag bestämde jag mig för att dra till stan tidigt. Det är ju lördag idag, och bussarna går inte speciellt ofta hit ut... Så jag bestämde mig för att dra till stan klockan tio på morgonen. Vetskapen om att behöva äta frukost/lunch om jag stannade hemma tills lite senare, gjorde att det var väldigt angeläget att lämna hemmet...

Jag åkte iallafall in till stan med mamma och pappa, som även de, hade ärenden där och skulle åka precis då.

Jag satte mig direkt på en bänk i solen, på torget. Tittade på lite folk, och funderade fram och tillbaka.

Det var jättemycket folk ute idag! Och då menar jag verkligen JÄTTEMYCKET! Barnvagnar. Bebisar och barn. Vuxna och gamla. Hundar... Tiggare. Ja, det var... Trevligt ;)

Efter att ha suttit en stund, kände jag bara att jag behövde röra på mig lite grann. Så började gå vidare ner på en tvärgata. Kom till forsen, där de paddlade kanot eller kajak för några dagar sedan. Satte mig där på bänken och började skriva lite dagbok. Ja, jag kände att jag behövde det. Jag mådde bra, men jag behövde skriva av mig lite grann om svälten och vad jag gör mot mig själv just nu. Hur min situation ser ut, och hur lite jag vet hur jag ska ta mig ur den...

Efter att ha skrivit, gick jag vidare. Gick tillbaka till torget och satte mig i en galleria. Tittade på folk och bara gjorde ingenting. Sedan kände jag att jag behövde skriva igen... Så jag ville bort från allt folk. Sitta för mig själv lite. Satte mig på en avlägsen bänk i halv sol. Skrev av mig, och gick sedan vidare... igen. Gick till biblioteket för att låna toaletten. Tyckte att alla stirrade på mig hela tiden, och inbillade mig att det var för att de tycker att jag är för smal...

... För att det gör JAG! Ju smalare jag blir, desto "räddare"/oroligare blir jag. Men samtidigt den del av mig som VILL det här. Som VILL svälta... Ja, den blir bara nöjd och pustar ut när jag tappar vikt. För att det är ju ett täcken på att det fungerar att svälta...

Men jag. Nej, jag tycker att det är obehagligt. Desto smalare jag blir, desto mer kommer min omgivning att märka. Undra. Och ju snabbare jag rasar i vikt, desto tidigare kommer jag inte att våga visa mig hemma något mer...

Ja, jag har funderat en del. Och jag kan väl säga som så att jag har låst mig ordentligt. Ser liksom inga lösningar. Iallafall inga som skulle bli till det bättre för mig. Det är väl i så fall att börja äta tre mål om dagen nu direkt... Men en stark del av mig, vill inte det...

Ja. Efter toalettbesöket, promenerade jag iallafall vidare. Satte mig på en bänk längs vägen på min långa, långsamma promenad, och vilade. Gick sedan vidare. Jag blev rätt så orkeslös efter en stund, och jag gick hela tiden och oroligt kände mig själv om höfterna och kinderna... Magen var såå tom...

Sedan direkt till busstationen. Hade tänkt köpa mig lite tuggummi, bara för att ha någonting att tugga på nu när jag knappt äter. Men jag "förbjöd" mig själv till det, då jag anser att vill jag ha någonting att tugga på, får jag ta någonting ätbart istället ;)

Väl hemma, längtade jag efter middagen. Den enda måltiden som jag faktiskt tillåter mig själv att äta. Jag spelade säkert lite Bejeweled, vattnade mina växter, och satte batterier i min nya väggklocka som jag fick av 21åringen igår. Satte även upp lite fina skålar och koppar. Ljusstakar... På hyllan som 22åringens kille ställde i mitt rum igår...

Jag har läst lite bloggar... och så såg vi på film, nu på kvällen... Mamma, pappa och jag. Har även bloggat lite själv, på min tredje blogg. Sådär tre gånger kanske.

Har jag inte glömt något nu, så var detta min dag :) God natt med er <3

Jag fick inte mitt läkaromdöme idag heller... Och inte fick jag hämta det på försäkringskassans kontor... När F*N ska jag få ta del av mitt eget J*VLA läkaromdöme?!

Nej, det hon svarade mig när jag skrev till henne igår och sa att jag kommer och hämtar det idag, var att de hade scannat in intyget i mitt ärende igår, och att det kommer att ta några dagar tills man kan hämta ut det. Men att hon hade skickat det med A-post(eller vad det nu kallades) igår eftermiddag. Men det kom inte idag. Och nu måste jag alltså vänta hela helgen också. Det var ju en vecka sedan snart, som hon skrev till mig att hon skulle skicka intyget.

Ja, jag vet inte. Dålig stil... Tiden går bara så långsamt. Och jag vill bara SE vad läkaren har skrivit om mig, och vad det sedan är för ett intyg som min praktikplanering ska utgå ifrån... Eller byggas upp på. Har inte jag rätt till det?

Nu får jag iallafall vänta minst tre dagar till. Så får väl försöka hitta på någonting som gör att dagarna snarare joggar än kryper fram. Svårt bara när energin ligger på noll. Vet att det är mitt eget fel, och att det här med att vilja svälta, är någonting som jag borde ta tag i. Men... Ja-a...

Jag är iallafall tröttare, känner musklerna i kroppen, domna... och jag har VÄLDIGT mycket funderingar i mitt huvud. Men jag får väl ta mig iväg till stan imorgon och promenera i solen. Alltid mysigt. Så får jag hoppas på att intyget kommer på måndag. BORDE det ju göra om hon skickade det med A-post igår! Annars får jag nog allt börja ifrågasätta vad hon försöker dölja för mig. I värsta fall, får jag väl höra av mig till psykiatrin och be att DE skickar en kopia till mig!

Idag blev jag annars hemma. Hade ingen ork att ta bussen iväg imorse. Fastän jag egentligen hade velat. Men jag har suttit här vid datorn och spelat Bejeweled. Kollat lite kläder som jag har bestämt att köpa någonting av. Poängsatt dem, utan att kunna bestämma mig för vilken ändå. Och så har jag läst bloggar och kollat blocket annonser. Ja, hundar såklart.

Sedan kom 21åringen, och 22åringen och hennes kille över. Så jag satt med systrarna och kollade en massa prylar som 21åringen vill ha sålt på loppisen som ska ordnas här på gården. Fick även lite saker själv. Ja, vi fick ta det vi ville ha, och resten skulle hon sälja eller slänga.

Druckit en hel del kaffe, har jag iallafall gjort idag. Vilket har gjort mig piggare och jag har alltid mått bättre efteråt :) Och middag blev det även idag. Ja, jag har iallafall accepterat att äta middag. Har väl insett att jag oundvikligen dör om jag inte äter minst ett mål om dagen.

Måste ta tag i detta. Svårt bara att prata med någon om det, när man är så rädd för inläggning... Jag behöver ju någon som lyssnar. Men problemet med det, är ju att den som lyssnar, även har skyldighet att agera. Så jag vet inte... Men förhoppningsvis är detta övergående. Det BRUKAR det ju vara!

Sedan, nu på kvällen har vi sett på en film, som vanligt. Mamma, pappa och jag. Ja, pappa och jag iallafall :P Mamma sov som vanligt =P

Ja, en del bloggning har det även blivit. Men nu blir det nog sängen ;) God natt med er <3

Idag har varit en relativt bra dag. Vad jag minns... Men jag såg även nu, att jag har varit inne och skrivit på min tredje blogg idag... Så vad vet väl jag :P

Men iallafall. Jag tvingade mig själv upp "imorse", för att ta en dusch och sedan åka en vända till stan. Ja, jag klarar mig inte längre med att sitta hemma. Att ge sig ut, har blivit ren rutin. Men den egentliga anledningen till att jag kände att jag VERKLIGEN behövde åka iväg idag också, fastän jag inte hade varken ork eller lust... var att jag inte ville behöva äta både frukost och middag...

Så jag tog mig en dusch. Väntade in rätt tid för att slippa stå nere vid busshållsplatsen och vänta för länge, och gick sedan iväg. Men där fick jag ändå stå och vänta, enligt mig själv, ALLDELES för länge. Det blåste hårda och rätt så kalla vindar. Och mitt hår kunde inte annat än envisas med att lägga sig under näsan på mig! Trots att jag satte på mig luvan som skydd!

Men ja. Väl i stan, gick jag och satte mig vid ett fik i gallerian. Ja, jag satt där och bara tittade. Hoppades på att jag skulle klara av att gå in dit och köpa mig åtminstone något LITET att äta. Men just stirrandet på alla andra som köpte ätbara saker, var såpass långt som jag kunde komma idag. Så efter ungefär en timmes önskande utan framgång, bestämde jag mig för att ge upp på detta ställe, och istället gå och försöka mig på min standard mataffär(om man nu kan kalla den så, när jag inte längre tycks kunna handla). Gick och satte mig på en bänk en bit utanför affären... Men även här, blev det bara ett enda långt stirrande...

Japp. Bättre lycka nästa gång.

När jag satt där på bänken... Ja, på båda ställena, funderade jag mycket på mig själv. Vad jag gör mot mig själv och varför. Hur enkelt det egentligen borde vara att bara tvinga i sig själv tre mål mat om dagen. Och hur enkelt det SJÄLVFALLET hade varit, om det faktiskt var så jag ville HA det! Men en sak har jag lyckats övertyga mig själv, nu de senaste dagarna... Att det ÄR inte så jag vill ha det!

Jag är dum mot mig själv. Onödigt dum. Och grynigt värre, har det blivit i mitt huvud, om anledningen till denna dumhet. Ät och acceptera nu D.

Men som sagt så känns ändå denna dag som en bra dag. Jag har känt mig rätt så fri och lätt. Inte särskilt mycket som stört mig, egentligen. Jag har känt mig piggare än igår, och jag har orkat röra på mig lite grann... Trots att jag pladaskade i sängen, direkt jag kom innanför dörren härhemma!

Efter att ha suttit på bänken utanför mataffären, gick jag iallafall till bussen och satte mig i solen och väntade. Åkte hem. Och gick på denna idag JÄTTELÅNGA grusväg, i extra snabb takt, och bara HOPPADES på att denna gången låg det faktiskt någonting till mig i brevlådan... Men nej. Besvikenheten nådde mig igen. Inget intyg idag heller. Och inte heller något svar från min handläggare på försäkringskassan, som verkar VÄGRA svara på ifall hon har skickat det eller inte. Så jag skickade iväg ett mail till henne när jag kom hem, och skrev att jag kommer över till försäkringskassans kontor imorgon och hämtar det själv.

Visst det kanske inte är så viktigt att få veta vad som står i det. Då jag redan har fått klartecken från försäkringskassan att vi ska börja med en gemensam kartläggning. Men det känns ändå viktigt för mig att veta vad läkaren har skrivit. Det har jag ju rätt till!

Sedan har jag iallafall lyssnat på musik. Jag har kollat blocket efter hundar. Läst lite bloggar, och spelat Bejeweled. Sedan åt jag en liten portion middag. Men liksom igår, mådde jag lite dåligt efter att jag ätit. Önskade att jag hade haft egen lägenhet... Ja, så att jag sluppit äta...

Och nu på kvällen, satt vi och såg på lite tv, mamma, pappa och jag. Någon kaka blev det inte till kaffet, för min del. Tog en. Men den låg kvar på bordet, tills jag nu innan jag stängde min sovrumsdörr om mig, gav den till 13åringen.

Och nu blir det snart natten. Ska kolla lite lägenheter först... Sedan vet jag inte. Men go natt med er <3

Livet är underbart. Naturen är vacker. Solen värmer. Och kärleken blomstrar...

... Ja, jag ville bara säga det.

Dagen idag har varit så gott som hemsk. Uppbyggd på ett mörker som jag frivilligt skapar. Inom mig tycks det inte duga att må bra. Att se ljuset i livet skina. Det tycks inte vara tillräckligt tillfredställande att njuta av solens strålar, eller att betrakta kärlekens varma underbara...

Nej, jag blir bara frustrerad på mig själv. För att jag VET vad livet har att ge. Dessa enkla små saker som faktiskt utan vidare, lyser upp ens dag lite extra... Visst jag kanske inte kan få allt. Inte får uppleva mina drömmar, eller någonsin lyckas uppnå den där äkta värdigheten i livet... Men att jag inte vill njuta av och ta tillvara på dessa små underbara ting som jag faktiskt KAN få... Ja, det är vad som stör mig.

Idag kände jag mig bara TVUNGEN att åka in till stan. För att jag visste inte hur jag ANNARS skulle kunna omärkt, strunta i frukosten. Hoppa över lunchen... Ja. Och sedan när jag insåg att jag inte skulle kunna hoppa över middagen OCKSÅ... Då det skulle verka konstigt att jag hade råd med att äta både lunch och middag i stan... Ja, då låste det sig i skallen på mig. "Hur skulle jag nu kunna strunta i att äta helt?"...

Bara en sådan sak. Att man inte kan nöja sig med att plåga sig själv lite. Att bara hoppa över två av tre måltider... Ja, det tär på mig att känna såhär. Då jag VET att det egentligen inte finns någon anledning. Att det bara är ren dumhet från min egen sida. Jag menar. Jag är ju RÄDD för döden! Inte redo att dö... Inte ens helt SÄKER på att jag kommer att misslyckas i livet! Bara för att jag inte kan SE mig själv lyckas, så betyder det ju inte att det är dags att ge upp! ... Och som sagt. Livet är ju underbart. Och jag kan SE det!

Idag har iallafall varit en dag utan ork. Jag har mått jättedåligt av att gå på tom tank. Jag har känt mig trött och orkeslös. Har bara suttit och legat. Och inatt insåg både kropp och själ, att min hjärna vill se mig död...

Jag åkte iallafall till stan. Satte mig på en bänk och glodde en stund. Och gick sedan tillbaka till busshållsplatsen. Stod ut med att bara vänta. Och tog sedan bussen hem...

Kollade posten. Men inget intyg idag heller... Suck. Då min handläggare på försäkringskassan hörde av sig idag, och sa att hon hade dubbelbokat morgondagen och därför inte kunde vara med på mötet på arbetsförmedlingen, så avbokade jag det istället. Jag vill inte gå på ett möte utan att ha fått chansen att se vad som står i mitt intyg. Det är det absolut inte värt! Jag har ju ingen ANING om vad läkaren har skrivit! Så vi får helt enkelt boka om det. Och då hoppas jag VERKLIGEN att hon har skickat mig mitt intyg!

Jag åt middagen idag, iallafall. En nästan hel portion makaroner och typ köttgryta eller något... Vet inte riktigt vad det var.

Men efteråt mådde jag dåligt över det. Kände mig svag och sviken av mig själv. Ja, det har börjat kännas FEL att äta alls...

Sedan satte jag på musik och la mig i sängen... Ja efter att ha skrivit av mig på min tredje blogg. Somnade till en stund. Men tvingade mig sedan upp, då jag kom på att jag måste kunna sova inatt också. Så började spela lite Bejeweled på datorn, och titta på lite kläder. Funderar på att utöka min garderob.

Och nu på kvällen, såg pappa, mamma och jag, på en film. Vet inte vad den hette. Det minns jag inte.

Ja, det var min dag. Men jag känner på mig att det snart vänder :)

God natt med er <3

Idag har dagen mest gått ut på att få tiden att gå... Det har nog varit lite så, varje dag, sedan jag började åka till stan. Dessa små tripper har kommit att bli ett litet beroende, just på grund av att tiden går snabbare. Och då jag faktiskt väntar på något. På att få avsluta detta steg, för att sedan få påbörja nästa. Så är det ett MÅSTE, att tiden går fortare än normalt! Vet inte hur jag annars skull stå ut!

Jag bestämde mig ju för att ta tag i det här med att komma hemifrån om dagarna, för att jag hade så HIMLA TRÅKIGT! Jag stod liksom inte ut. Och jag mådde bara sämre och sämre...

Men vidare.

Så idag var iallafall vad jag TRODDE, den sista dagen som jag skulle behöva tvinga mig själv ut för att få tiden att gå fortare, innan mitt läkarintyg kommer! Ja, annars har jag ju verkligen VELAT ut! Jag har NJUTIT av solen och värmen. Njutit av att se folk och hundar. Naturen. Men inte idag. Jag börjar bli trött, och omgivningen tråkig av att alltid göra samma sak. Gå på samma ställen, och se samma saker. Jag behöver liksom AKTIVERA mig! Och därför såg jag verkligen fram emot att ta mig igenom denna dagen och sedan komma hem och hitta mitt intyg i brevlådan. Ja, för att, mycket gjorde jag inte i stan idag. Jag satt i princip bara och väntade. Väntade på att tiden skulle gå... och att det var dags att åka hem igen...

Jag får ett leende på läpparna, varje gång som jag tänker på att jag kanske snart har en praktikplats bland hundar. Jag är bara såå redo nu! Jag BEHÖVER komma ut! Göra någonting nyttigt, och verkligen NJUTA av vad jag älskar allra mest <3 Göra vad jag trivs med allra bäst. Och inte nog med det! Jag känner ett STORT behov av att få bevisat för mig att jag KAN. Att jag orkar. Få klart för mig ifall att jag KAN få ett liv som jag trivs med! Jag behöver VETA. Ovissheten är värst.

Annars. Dagen idag. Jag bestämde mig imorse, för att trots allt åka in till stan en vända. Var lite osäker, då jag inte visste när jag skulle ta mig hem. Gillar nämligen inte att åka buss när alla skolungdomar ska hem. PROPPFULL!!!

Men jag åkte ändå. Det var ju att välja på att må lite halvdåligt. Knappt märkbart. Och att må väldigt dåligt, där jag sitter härhemma och bara VÄNTAR och väntar och VÄNTAR på det där intyget! Hur skulle jag stå ut?!

Jag tog halv tolv bussen. I stan, var jag "out of energy". Verkligen. Åt ingen frukost. Och ville inte heller något ha. Jag kände mig inte hungrig på hela dagen. Men efter ett par timmar i stan, kunde jag allt känna hur tom magen var och hur slut på ork att stå upp, jag hade...

Jag hade inte det där intensiva "matvägrartänket", men det lurade i bakhuvudet. Och då jag inte kände något behov av att äta, så struntade jag helt enkelt i det...

Vet inte vart mitt självskadebeteende är påväg eller varför jag håller på. Varför jag vill plåga mig själv... För att det är ju DET som det handlar om! ... Men kanske slutar jag TÄNKA så mycket, när jag får ängna mig åt annat. Fokusera på andra saker än bara "livet", liksom...

Jag satt iallafall i hamnen en stund. Som vanligt tittade jag på hundarna i hagen. Med bara strumpor på fötterna, och fötterna på bänken... Satt där en stund, och sedan gick jag vidare. Orkade som sagt var inte gå så mycket. Men gick och satte mig på busshållsplatsen, och satt där ett BRA tag, innan bussen kom! Orkade inte vänta tills efter fyra, så åkte hem på denna PROPPFULLA bussen! Är man desperat så är man. Tyckte dock inte om tanken på att komma hem en timme innan posten skulle komma. Rädd för hur jag skulle må i denna väntan hemma, då.

Kollade posten på hemvägen. Trots att jag visste att den inte hade kommit. Gick och tittade lite senare. Hade inte kommit då heller. Den är sen... Äter mitt första(och enda) mål för dagen. Klockan var fyra. Resten av kebabrullen från igår... Kollade posten en gång till... Posten hade kommit... Men INGET INTYG! Besviken... Blev lite deppig... Så jag la mig i sängen en stund och lyssnade på musik. Sjöng. Blev gråtfärdig... Men sången gjorde att jag "glömde bort" mina känslor...

Det är okej. Bara jag får mitt intyg innan på Torsdag. Då jag ska ha möte med försäkringskassan och arbetsförmedlingen. För att jag vill ha läst vad läkaren har skrivit om mig, innan jag sätter mig och pratar om det med någon annan. Kanske förståeligt :)

Annars. Jag har kollat hundar på blocket. Spelat Bejeweled, som varje dag. Jag har läst bloggar... Och så har vi sett på "Baker Boys". Mamma, pappa och jag.

Ja, det var nog min dag. Om jag inte har glömt något. Nu ska jag och min trötta kropp och själ, gå och lägga sig ;) God natt med er <3