När min skrivbordsbakgrund på datorn, är full av bilder med olika tankar, punkter och planer på... om precis allt..!

... Ja, då vet jag att saker har vänt igen. Då är jag pågång. Igång...

...

Jag är bara så jättestressad nu. Då hjärnan skjutsar på så mycket från alla håll... Små saker, som stora...

Och det spelar ingen roll hur många texter och punkter jag skriver... Det blir inte lugnare...

.. Det är nästan så att man överväger mellan att "ge upp igen" och att låta det hela fortskrida...

Jag menar. Det blir ju alltid såhär.

Men så orkar jag inte heller hålla igång det tillräckligt länge. På grund av olika saker som stör och tröttar ut.. För att hinna se om det hela lättar lite med tiden...

...

Dagen idag.

Ja, vad har jag gjort idag?

Jag klev upp vid halv tolv, till HemTillGården...

Satt vid datorn lite grann. Innan jag gick iväg till bussen...

Ja, mest för bussresans skull...

För att. Väl i stan, gjorde jag ingenting. Jag hade ingen plan för vad jag skulle göra. Och hade ingen lust att förflytta mig från busstationen...

Jag väntade bara in nästa buss hem, en halvtimme senare. Och köpte mig, vad som skulle bli "den sista riktiga måltiden", på macken...

...

Jag har tänkt en del på det här med ätandet. Då jag tycks bli mer och mer inställd på, känslomässigt, att börja äta normalt. Vilket har gjort att jag fick lust att skriva ett nytt matschema idag...

Jag skrev matschemat när jag kom hem. Fast såklart helt utan några planer på att börja äta efter det.

Jag menar. Jag orkar inte försöka igen. Jag vill... Men det känns för tungt. Och jag har gjort det för många gånger...

Jag är inte redo...

Jag har inte längre särskilt stor vilja till att svälta. Utan just nu, känns det bara som "det enda fungerande alternativet"...

Och jag vågar inte. Orkar inte... Ser inte hur jag skulle kunna göra något annat...

...

Jag hämtade ut paket på posten. Affären här i byn...

Och så har jag bloggat en del...

Jag har kollat blocket husdjur...

Och jag har ältat 27åringen...

Ältat det mesta med livet. Då jag känner mig vilsen och förvirrad...

.. Och min hjärna har mer än hakat upp sig på precis allt jag råkat tänka...

...

Ja, vart befinner jag mig just nu?

Rent känslomässigt. Psykiskt... I livet..? Vart befinner jag mig just nu?

Vad händer?

...

Förövrigt har jag sett på tv...

...

... Och tänker jag mig morgondagen...

Nej, det kan jag inte göra... Vill jag inte göra..

För att vardagen håller inte. Jag känner att jag hanterar mig själv fel... Och jag vet inte hur jag ska orka med mitt hanterande av ätandet...

Inte heller, hur jag ska orka med den tunga känslan jag har i sinnet just nu...

...

... Vet inte om min hjärna fortfarande är strypt på näring... Eller om förändringen i livet verkligen ger mig såhär pass tunga biverkningar just nu...

... Hur ska jag orka med livet, om allt blir såhär stort innan jag ens har hunnit börja? Innan jag ens har hunnit bestämma mig för om jag ska våga börja eller inte? ... När bara hjärnan, utan mitt samtycke, har drastiskt bytt håll..?

Jag orkar egentligen inte...

Blir skrämd av att tänka på expanderingen av mitt liv, som blir... om jag börjar bry mig mer än vad jag gör nu...

Det är för mycket...

...

God natt med er <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...