Gjorde precis dessa till min blogg. Tänkte ha den ena som bakgrund och den andra som header.. Men grejen är den. Att anledningen till att jag vill förändra hela tiden, är för att bloggen tynger mig. Att SE på den.. Och det beror ju inte på för tunga budskap i bloggens karaktär.. Utan det beror på de tunga färgerna.. Eller rättare sagt. FÄRGLÖSHETEN!

... Jag gjorde den i och för sig mörkblå, den ena av dem... Men känns ändå för mörk..

Nej. Nu får det inte bli mer svart. Inget mer grått.. Eller andra dystra färger..

Bloggen får vara som den är sålänge. För att helgen blir ju som sagt upptagen. Och nu måste jag sova. Men sedan ska jag knåpa på en LJUS och UPPLYFTANDE header och bakgrund! Man ska bli GLAD av att se den!

Kanske något liknande som denna.. Men finare, mer arbetad och ljusare?

Älskar min nya header! ... Även om den inte är så positiv.. Men ville göra någonting som uttrycker mina känslor och min livssituation just nu.

... När man ÄR så stressad, att man glömmer att kissa fast man är kissnödig, i FEMTON timmar... Japp. Ingen överdrift..

Och här sitter jag nu igen, och känner av blåsan.. Men idag ska jag väl inte gå och lägga mig, utan att besöka toaletten först... Får man väl hoppas.

Igår natt... Eller kanske närmare bestämt.. Kväll.

Ja, det var inte helt jättelätt.. Men det blev inte heller lika illa som det ibland kan bli..

Jag hade beslutsångest. Prestationsångest... Eller ja. NÅGON ångest byggd på osäkerhet och perfektionism.

... Jag bytte nämligen namn på en inläggskategori här på bloggen.. Då jag kände att jag alltför ofta blev osäker på ifall inläggen som jag skriver, skulle höra dit eller inte.. Så jag ville göra den tydligare. Så att dessa inlägg som både passar in och inte gör det, nu ska kunna kännas HELT rätt.. Om man nu säger så.

... Men det tog lång tid för mig att kunna komma fram till ifall kategorin ALLS kunde heta så. Ifall det bara skulle röra till saker och ting, så att inlägg som tidigare inte hört dit, nu helt plötsligt kommer att göra det. Och "blir kategorin av helt fel syfte mot vad den var innan, om jag nu ger den DETTA namnet istället?" ... "Vad BETYDER dessa orden? Detta namnet?" ...

Ja. Hjärnan snurrade för fullt. Jobbade på så att det nästan började lukta bränt.. Stressen smög sig på... Och.. Ja. Ångest. Det gnagde inom mig...

Men lyckades till slut bli vän med mig själv. Känna mig säker och klar i huvudet.. "Det var ju klart att det var SÅ" ...

Och så stängde jag av datorn och fortsatte älta.. Och undra. Fundera. Rätt och fel. Försöka förstå. Oroa mig lite grann över hur klar i huvudet och säker jag skulle känna mig, nästa gång som jag ska kategorisera ett inlägg i denna kategorin..

Men blev säker och klar i huvudet, några gånger till... Och så när stressen la sig, såg jag på lite StandUp på mobilen. Nerbäddad i sängen..

Vaknade imorse... Ja, jag sov oroligt.. Vaknade tidigt. Säkert några gånger. Men klev sedan upp när klockan ringde, vid kvart i åtta.

Åt frukost. Mer än jag brukar. Säkert en decilliter yoghurt med nötter, russin och frön.. Istället för en halv.

Eftersom att yoghurten var NÄSTAN slut. Det skulle bara gå att få ur mer om man lossade på flärparna och PRESSADE ur resten.. Och SÅ LÄMNAR man inte en tetra, tycker JAG.

Men det gick ner.

Upp och lägga sig igen. Somna om, snabbt som ögat. Märkte inte ens när mamma åkte iväg till affären och en halvtimmes massage..

För att, här hade jag suttit vid frukosten, och planerat att duscha klockan elva.. För att mamma ändå skulle handla först. Så att "Jag hinner innan hon kommer hem, om jag kliver upp senast elva"...

Men nej. Här kliver jag upp. Börjar klä på mig och leta fram kläder och duschhandduk och sådär.. Och så KOMMER hon... Klockan ELVA!

Men ingen fara. Jag kunde ju duscha ändå. Det var bara det, att jag känner mig tryggare och mindre stressad, om jag får duscha när jag är ensam hemma... Och nu på senaste, har jag haft väldig tur med det :)

Efter duschen, blev det upp hit. Sätta på datorn... För att göra typ ingenting.. Nej datorn får bara mindre och mindre tid. Jag stirrar på den. Ger en blick åt bokmärkesfältet, och konstaterar direkt, att det inte finns någonting intressant eller av värde, att göra på min dator just nu.

Ingenting av det som jag tidigare gjorde, orkar jag med eller har lust med, längre..

På talan om dator.. Fick mail från arbetsförmedlingen idag.. Och för femtioelfte gången, har jag fått en ny handläggare! ... Och jag har inte träffat en ENDA av dem!

... Men nu måste jag ju svara på detta mailet. Då jag faktiskt ska ut på praktik via kommunen snart. Antagligen.

...Sedan blev det lunch.. Se på tv en stund tillsammans med mamma. Fram tills klockan ett... Då "packa i kartonger" stod på schemat.. Japp. Idag har jag satt ut tider på alla dagars "att göra"punkter.. Då jag känner att motivationen och orken tryter.. Och då får jag nog mer vilja, om jag har en viss tid jag ska börja... Och ett visst antal minuter som jag ska hålla på..

Och idag hann jag långt. Är nöjd med min insats. Men däremot så blev det inte som jag hade tänkt mig. Då byrålådorna som jag höll på att plocka ur, sortera och... Ja, det tog längre tid än vad jag trodde. Inte bara en timme. Utan två! Och då blev jag inte ens klar..

Så. Att klippa skott, som jag hade tänkt göra efter en timmes kartongjobb, var ingenting som jag orkade med sedan. Utan kartongerna fick ta lite extra tid istället. För att, två timmar är typ det jag orkar med för tillfället..

Men arbetstatus.

Nu har jag bara EN kartong här i rummet, som INTE är iordninggjord. EN överfull kartong som ska sorteras och förhoppningsvis delas upp i alla dessa halvfulla kartonger i rummet... Sedan är jag HELT klar härinne, tills det är dags för flytt ;D

... Ja. Men arbetet fortsätter ju iockförsig i allrummet och alla allmäna förråd.

Efter att jag blivit klar.. Ner på nedervåningen. Sätta mig en stund i soffan, och invänta middagen..

Äta tillsammans med mamma och pappa..

Diska ALL denna disk som var idag. Tog säkert närmare en timme..

Och sedan upp till datorn. Direkt konstatera... TRÅKIGT.

Ner igen. Sätta mig vid tv:n och glo..

Och blev där sittandes, resten av kvällen.

Dagens ältande..

Lite kort sådär..

Det blir mycket folk nu de närmaste dagarna. Vilket jag INTE trivs särskilt mycket med, just nu.. Imorgon kommer antagligen två syskon hit. Utspritt över dagens timmar. Varav 23åringen antagligen stannar tills på torsdag... Och det är ju NOG med jobbigt att behöva känna att man måste vara SOCIAL tillsammans med sina SYSKON som man inte längre träffar så ofta... Men jag är även orolig och har ångest för att behöva AVVISA ett av mina syskon(23åringen), ifall hon vill komma och BO hos mig ibland, för att få närmare till jobbet, när jag har flyttat.. För att det har hon nämnt förut.. Och jag har alltid mått lika dåligt AV det.. Då jag inte vill känna att jag måste vara social när jag inte känner för det.. Jag vill inte ha några förväntningar på mig... Och jag vill inte behöva lyssna eller prata.. Ha någon som klanker ner på det jag gör(eller inte gör)... och känna självkänslan vibrera hårt...

Men jag vill inte verka som om jag inte tycker OM dem, HELLER.

För att, samma sak med 17åringen... Fick veta IDAG, att hon har studiedag imorgon, och alltså kommer att vara hemma... Och kände DIREKT ångesten komma som en KLUMP till bröstet... Nedstämdheten besökte mig för en stund...

Jag hade ju inte RÄKNAT med att hon skulle vara hemma, liksom.. Men jag har börjat trösta mig själv med att jag snart får vara helt ifred. Då jag kommer att bo själv snart. Bara ta emot besök när jag själv känner för det.

... Okej. Kort och kort. Det blev det väl inte..

Men med detta inlägg, säger jag iallafall god natt.

God natt med er <3

.. Ja-a.. Vad ska man säga om dagen idag då?

Det har nog varit en rätt så bra dag. Jag har "levt med" att allt inte ÄR okej. Och inte brytt mig om alla dessa faktum om vart jag står i livet och hur lite allt fungerar. Levt med vetskapen om att jag antagligen aldrig kommer att ta mig framåt.. Men ändå varit på bra humör och känt mig lugn, i stort sätt hela dagen..

Jag har helt enkelt bara tagit en paus från alla pressade tankar och all missnöjdhet... Och accepterat situationen..

Positivt eller ej... Det vet jag inte. För att jag blir så frustrerad när jag märker att jag slutar bry mig... Slutar "reagera"..

Men.

Ja. Jag vaknade imorse, efter en lång natt, vid halv nio - tiden..

Läste ett mess från personligt ombud. Ett svar på mitt gårdagens frustrerade "hjälplöshetsmeddelande" ...

Läste det. La ifrån mig mobilen. Låg och "kved" en stund. Och skickade sedan ett svar tillbaka.

Jag skrev kort och gott, att jag går själv på läkarmötet på tisdag... Och tackade för hjälpen.

... Jo, jag orkar helt enkelt inte hålla på. Jag måste börja ta tag i saker själv. Börja ta ansvar och kontroll över mitt eget liv... Det tycks ju vara den enda vägen. Så jag får FÅ det att fungera!

... Det är ju ändå bara, in på vårdcentralen. Anmäla sig i receptionen, och betala. Vänta på läkaren. Säga att man tappar hår och vill ha ett blodprov för att se så att man inte lider brist på någonting. Och sedan få blodprovet taget och gå hem.

Inte värre än så. Och så ska jag ju ändå själv på möte imorgon också. Jag får lära mig, helt enkelt.. Och allt gick ju bra FÖRE personligt ombud. Så varför skulle det inte göra det nu?

Dock hade matlusten helt försvunnit. Bortblåst.

Så istället för att kliva upp och äta frukost, låg jag kvar och sov några timmar till.

Klockan tolv, tvingade jag upp mig själv för lunch.

Åt en underdel av rågkusen. Och drack en kopp kaffe, gjord på mjölk. Och sedan direkt upp hit för att sitta vid datorn.

Jag kollade nog det vanliga. Läste lite bloggar. Kollade blocket. Kontrollerade min köplats på lägenheten... Och spelade flera omgångar Colour Chain..

Sedan ramlade jag in på att göra om min bakgrund här på bloggen. Jag ville ha en som mer beskrev mina tankar och känslor. Min situation. Livet just nu..

Började fundera och fundera. Kolla bland mina bilder. Och fundera över texter. Den skulle ju förbli svart. Det visste jag ju redan..

Gjorde en bakgrund. Men blev inte nöjd. Gjorde en till. Blev halvnöjd.. Då kom jag på att ta några delar från den andra jag gjorde, och så börja om från början, med dessa delar som...

... Ja, jag vet inte hur jag ska förklara. Men när jag hade kommit fram till en idé som jag gillade, så behövde jag ju trixa med storleken. Så att bakgrunden inte bara skulle passa MIN dataskärm.. Och DET tog sin tid!

Jag blev jättenöjd, iallafall.

Klockan blev strax innan fyra, när jag var helt klar.

Då var det ner för en liten fika tillsammans med mamma och pappa. Då middagen skulle väntas med tills 17åringen kom hem från skolan..

Jag var rätt så inne i mig själv. Lite sådär ångesttyngd. Men inte så att det tog över helt.

Messade lite grann med Xsambon. Om hur det går med allt. Om hur segt det är. Och hur alla tycks motarbeta oss..

Och efter fikat ringde jag honom. Och vi pratade en bra stund..

Det kommer små korta stunder. Som attacker. Orsakade av någonting man hör. Något som man diskuterar. En känsla av tyngd i själen. Man pressas under golvet. Vet inte vad man ska säga. Hur man ska känna...

.. Och så börjar man leta efter anledningen...

Ja, det hände idag. Helt plötsligt när vi satt där i telefon och pratade, kom vi in på ett känsligt ämne... och lusten att prata, försvann med känslan av lugn och (halvt) frid...

Strax därefter, la vi på luren(fortfarande på bra humör). Och jag gick ner för att äta. Tacos.

... Sedan blev det dator igen...

Mer Colour Chain... Kollade kanske allt en gång till...

... Och nu när jag kommer ihåg det! Jag testade att beställa hem dessa schampon och balsam idag. Det som skulle vara väldigt bra vid hårbottensproblem. Som jag råkar ha.

Men fastnade vid min okunskap. Jag fattade inte hur man gjorde för att aktivera det där saken på bankkortet, som gör att man kan handla med det via internet... Då jag inte förstod vad en "hälsningsfras" var... Hälsning till vem, liksom :P

Men hörde efter med mamma och pappa, och gör ett nytt försök imorgon.

Ner till tv:n. Sitta där och messa med Xsambon, tills det var dags för film tillsammans med mamma, pappa och 14åringen.

... Jag fick för mig att jag skulle försöka åka till Xsambon, så att vi kan prata tillsammans, med A-K, nästnästa vecka. Jag vet ine riktigt när det fungerar. Men det måste ju bli någonstans emellan lägenhetsvisningar, eventuellt kontraktskrivande, och praktikmöten, med mera

.. Så. Jag måste iallafall vänta in mail om visning. Vilket jag borde få. Då jag ligger på tredje plats i kön, och man inte längre kan ansöka om den.

... Ja. Nu blir det sängen för mig. God natt med er <3

Jag har målat baggrunden själv. Allt utom fåglarna. Såhär ser det ut på min dator. Ska kolla på en mindre skärm sedan. Kanske är bakgrunden för stor då?

Ja-a.. Jag vet inte, jag...

Idag har väl varit... en dag, helt enkelt...

Ingenting särskilt. Utan mest vänta på att saker ska hända. På att dagen ska gå.. Som vanligt, dåda.

Jag klev upp imorse, vid strax innan halv nio. Åt frukost, och gick sedan som vanligt upp till sängen och bäddade ner mig igen.

Låg och vred och vände på mig... Och kollade mailen på mobilen, då och då..

Hade fått svar från personligt ombud, på min fråga som jag messade igår natt. Angående provtagningen på vårdcentralen på tisdag. Samma provtagning som störde mig hela förmiddagen. Och halva eftermiddagen. Jag kände bara att jag inte ville gå på något möte. Inte behöva träffa någon läkare. Och jag försökte intala mig själv att det kommer att gå bra.. Försökte få ihop det faktum att jag bara skulle dit. Säga att jag tappar mycket hår och vill ta blodprov för att kanske få reda på varför. Och sedan var det bara att gå därifrån..

Men jag var ändå orolig. Kanske var det ändå fler frågor än bara blodprovet i sig, som skulle ställas.. Men varför skulle det vara det?

... Unken känsla inombords... Men inte värre än så.

Messade personligt ombud och frågade om vi skulle behöva prata med läkaren. Och att jag bara var intresserad av att ta blodprov. Varpå hon svarade att han kanske skulle ställa lite frågor om varför jag trodde att jag hade blodbrist. Men hon kunde inte tänka sig att någonting om livssituationen i sig, skulle tas upp...

Lite lugnare efter det. Skönt att höra. Då kunde jag släppa det och slappna av.

För övrigt. Jag klev upp klockan tolv igen, iallafall. Åt lite lunch. Inte så att jag blev mätt. För att känslor inombords har stört min vilja att egentligen äta. Någonting som jag väljer att inte ta upp på bloggen idag.

Efter det, blev det lite dator. Orkar inte leta i mitt minne. Så jag kan inte säga vad jag har gjort mer än det vanliga. Läst bloggar. Kollat lägenheter. Spelat BubbleShooter. Och så vidare.

... När mamma hade åkt iväg till affären och utvecklingssamtal med 17åringen, passade jag på att plocka ur diskmaskinen. Och sedan direkt på badrummet på övervåningen. Det är ju tisdag. Och tisdag är badrumsstäddag för mig.

... Jag njuter till fullo när jag städar. Jag har någonting att ägna mig åt. Vilket är lugnande. Och så kan jag samtidigt "gå" i egna tankar. Och göra allt i min egen takt..

Men jag gör det bara när jag är ensam hemma. När det inte finns någon risk att bli störd eller stressad. När det inte kommer att låta och dunsa. Pratas och skrattas, och ha sig. Utanför dörren.

Efter badrummet, satt jag vid datorn en stund till. Och sedan tog jag med mig soppåsarna ut till soptunnorna. En kort promenad dit och hem. Frisk luft.

Jag har haft lite kontakt med Xsambon. Messade med honom om flytten till H*vetets stad... Ja, och sådär..

Pappa kom hem vid fyratiden. Vid det laget, låg jag och tråkade på sängen. Stirrade och funderade. Försökte komma på lösningar till en det ena. Än det andra.. Och väntade på att få höra någonting nytt som kan hjälpa mig komma fram till min eventuella framtid i H*vetets stad.. Men ingenting nytt. Inte idag heller. Varken från Xsambons eller A-K:s sida.

När pappa kom hem, satte han igång kaffet. Och dukade bordet för en liten snabbisfika. Då det blev så tokigt med maten, när mamma åkte iväg på möte utan att förbereda varken pappa eller mig.

Åt fika. Och diskade sedan efter det.

Pappa och mamma åkte iväg för att handla snabbmat. Kebab av olika slag. Till mig, 17åringen och sig själva.

Så åt vi mat. Och sedan blev det datorn i en timme. För att sedan se på film.

Jag började kolla lite grann på mina foton och alla bilder och kort som jag har gjort under den här bloggens gång. Funderade nämligen på att göra om BAKGRUNDEN på bloggen. Då svart känns så mörkt. Men kom sedan fram till att denna bloggens karaktär och "identitet" faktiskt är just svart bakgrund och vit skrivyta. Däremot headern kan se ut PRECIS hur som helst.

Film och fika, tillsammans med mamma och pappa. Och nu innan jag bloggade, körde jag en omgång Colour Chain. Ett spel som jag hittade en massa skärmklipp ifrån, idag. Från tiden då jag spelade det som mest. Hade helt glömt bort det spelet! Och när jag kom in på det igen, mindes jag inte ens hur man gjorde!

Annars. Jag har bloggat ett par gånger...

Och jag har försökt att hitta gnistan. Den där starka känslan av att allt är möjligt. Då det helt plötsligt blir en ren självklarhet vart jag är påväg och vill. När jag känner att jag har öppnat mina ögon för en helt ny värld... och faktiskt för första gången på länge, kan SE livet! ... När man blir sådär hoppfull och entusiastisk!

... Känslan kommer då och då. Men den är svår att hitta, och ännu svårare att greppa och hålla kvar! ... Jag glömmer lätt vad jag kämpar för och varför...

Med det, säger jag god natt.

God natt med er <3

Okej. Gårdagens inlägg blev VÄLDIGT långt! Sådär långt så att det blir alldeles rörigt och segt i huvudet. Och man får svårt att slappna av efter det..

Japp igår kväll när jag hade bäddat ner mig i sängen, mådde jag lite sådär halvdant, kan jag ju säga. Så idag blir det ett kortare inlägg. Hoppas jag. Och möjligtvis en liten förklaring till varför jag mådde dåligt igår innan jag somnade...

Ja. Vi börjar väl som vanligt från natten.

Jag hade... Nej, nu höll jag på att ljuga :P Jag hade INTE särskilt svårt att somna igår natt! Men däremot så hade jag en himla ångest. Ja. Sådär så att det klämmer runt hjärtat och man känner sig tung och dyster..

Jag kände bara att hela min blogg hade förvandlats till en lögn. Nej, jag menar inte att jag LJUGER i mina inlägg. Denna bloggen ÄR och kommer att FÖRBLI en ärlighetens blogg. Då det är VÄLDIGT viktigt för mig att det jag SKRIVER om mig själv. Det som HÄNDER i mitt liv... Det jag FÖRMEDLAR till mig själv... och ANDRA(!), ska vara så sant och ärligt det bara KAN vara! Vad är det annars för mening att skriva? Om man ändå ska minnas tillbaka på FEL saker sedan(?)!

Nej. Det som tyngde mig, var att jag känner att jag har blivit RÄDD för att skriva vad jag verkligen tänker och känner. Pressad till att skriva på ett visst sätt... Jag känner mig spänd och... Ja, spänd..

Och det beror till stor del på att jag VET vilka som läser bloggen. Och att jag VET att de vet vem jag är..

Ja, och då "pratar" jag ju såklart om de personer som har träffat mig..

När jag startade den här bloggen, så var ju meningen att jag skulle vara HELT anonym. Då jag redan TIDIGARE har känt av samma problem. När jag skriver "till" sådana som jag har träffat..

Men det BEHÖVER ju inte vara så svårt. Jag måste bara ignorera bort pressen. Det ÄR ju inte så farligt att öppna sig för andra. Och att vara ärlig mot dem, likväl som mot sig själv. När jag tänker efter, hade det inte heller varit HELT fel om mina föräldrar hade läst bloggen. Då hade jag sluppit känna mig så... Ja, att de inte vet vem jag är =)

Men slut med det nu. Nu måste jag rabbla dagen idag. Om inte inlägget ska bli METERLÅNGT igen ;)

Jag somnade iallafall och sov JÄTTEBRA. Vaknade imorse vid kvart över nio, MINST lika jättetrött :P

Ner, och halvsovandes äta frukost. Bara lite grann sådär. Ja, lite mindre än vad jag brukar.

Upp igen, för att vila lite grann. Japp idag skulle jag se till att inte somna! Vill ju kunna sova inatt också ;D

Klev upp klockan halv elva. Satte mig i vardagsrumssoffan och väntade på mamma och pappa. För att idag blir det tidigt lunch. Då det är fredag, och pappa åker till jobbet vid kvart över elva.

Åt tillsammans med dem. Och sedan diska ordning efter luchen.

Upp hit för lite datorhäng. Vattna växterna och sådär...

Minns inte vad jag gjorde vid datorn. Men kollade säkert allt det vanliga. Och upptäckte även att bloggplatsen inte gick att komma in på. Och inte heller de bloggar som finns där. Lite orolig över ifall alla bloggar på bloggplatsen skulle ha försvunnit för att något blev fel. Och att därför ALLA mina texter, VARJE dag sedan JANUARI, skulle ha försvunnit!

Men jag tänkte inte så mycket på det. Kollade in lite då och då. För att kunna märka när det fungerade igen..

Sedan satte jag mig ute på stentrappan i solen en stund. Måste ju passa på medans det är sommar!

Musik i öronen, och kepsen på huvudet. Mest för att jag inte orkade duscha..

Så. Efter att ha skrivit av mig lite(kanske eller inte. Minns inte), så bestämde jag mig för att ta en sista runda med gräsklipparen innan hösten kommer.

Bad mamma kolla om den hade bensin. Sedan blev det en HELJOBBIG promenad fram och tillbaka över gräsmattan, med hökögon och med kroppen dubbelvikt. Jo, eftersom att vi har TRÄD på hela gården, ligger det ju GRENAR stora som hus(okej överdrivet :P) över hela gräset!

Så. Plocka, plocka. Plocka. Sedan blev det till att börja klippa. TJOCKT, högt och fuktigt gräs i plättar. Och kort, torrt och tunt gräs, här och var. Hur kan det växa så ojämnt? Och sedan var det TRÖGT som F*N på vissa ställen i gräset, och gräsklipparen körde i princip av sig själv på ANDRA ställen. Men det antar jag beror på mossan som finns här och var :)

Men joxet var ju att eftersom att gräset på vissa ställen, var fyra decimeter högt och fullt av fukt, var jag tvungen att ställa gräsklipparen på två ben, vartannat steg(!), för att inte motorn skulle stanna!

Efter typ halva gräsmattan, var jag JÄTTETRÖTT. Tom i magen och i brist på vätska.. Men jag fortsatte i ytterligare nästan en och en halv timme. Ville bli klar med HELA, innan jag lät motorn stanna!

Runt och fram och tillbaka. Det jobbigaste var trots allt de ställen där gräset var såå kort och torrt att jag inte kunde SE vart jag redan hade klippt!

... Men jag blev klar. In och dricka en halv liter vatten. Och sedan datorhäng. Stirrandes in i skärmen, skjuter jag bubblor på BubbleShooter. Läste lite bloggar. Då bloggplatsen fungerade igen...

Och så blev det att krypa ihop till en tung boll, på sängen. Stirra rakt ut, och bara känna hur TUNG man är. Likt ett bowlingklot... Orkade BOKSTAVLIGT talat inte lyfta ett FINGER!

Ner till soffan. Vänta på middag. Äta.

.. Ja, och sedan blev det att diska efter maten! Något jag helst hade sluppit, med mitt lilla skavmärke/brännmärke i mitten av handen. Som jag fick så generöst av gräsklipparen :)

Upp till datorn i fem minuter. Ner igen och slår mig ner framför tv:n.

Där blev jag sedan sittandes. Supertrött och längtandes efter pappas ankomst. Så att vi kunde fika tillsammans. Mamma, pappa och jag. Innan mamma skulle till jobbet vid halv nio. Pappa kom hem klockan åtta... Men vi hann! ;P

Nu blir det sängen. Välförtjänt. God natt med er <3

Jag har ONT i huvudet... Och bara att försöka minnas dagen som varit, känns för ansträngande..

Så jag vet inte.. Men jag rabblar. Kanske slutar det uppstaplat och kortfattat. Eller kanske långt och utdraget.. Kanske glömmer jag bort hälften...

Men det är skit samma...

... Inatt hade jag ännu en svår start i sömnen. Jag låg bara vaken och funderade. Stirrade rakt ut. Vred och vände på mig.. Tog fram mobilen, då och då. Skrev lite dagbok. Säkert n... Jo, just det. Jag låg och planerade en det ena, en det andra. Kollade upp det, det och det. Och tittade på bilder på google.

.. Det var helt enkelt mycket i hjärnan. Och att slappna av, var svårt. Efter tre någon gång, skrev jag mina sista punkter i punktlisteboken, och kollade på klockan för sista gången... Men när jag somnade, har jag ingen större aning om..

Vaknade iallafall när "rörmokaren" eller "hyresvärden" kom imorse, vid halv åttatiden.

Halvsov vidare. Och vaknade sedan som vanligt, vid nio igen. Men den här gången ville jag inte kliva upp. Nej, jag visste inte hur jag skulle hantera att äta frukost när en för mig okänd "gubbe" stod därnere i köket och hamrade och bankade. Borrade..

Ja...

Så jag låg iallafall kvar. Länge.

Tror att han åkte härifrån vid elvatiden. Och då kände jag bara att det var försent för frukost. Vilket gjorde att jag låg kvar ytterligare, och bara tråkade och lät tiden gå. Ja, jag typ bara väntade till lunchtid. Då jag kunde äta någonting tillsammans med mamma och pappa. Snubben var borta. Så att det var ju fritt fram. Inget obehag ;)

Jag klev upp... Ja, pappa knackade på dörren, vid halvtolvtiden. Frågade om jag ville ha kaffe. Och signalen för "lunch", hade gått! :D

Klädde på mig kläderna. Tog med mig min B-vitamintablett, och gick ner för att äta...

... Ja, vad mer kan jag säga om DET?

Jag kan ju iallafall säga som så, att jag känner att min självkontroll håller på att glida ur händerna på mig igen. Jag börjar tappa greppet om mig själv och mina egna uppsatta regler och krav. Mina trygghetsrutiner. Dessa små ting som gör att jag känner mig lugn och... Ja, TRYGG, helt enkelt.

... Och jag vet inte HUR många gånger, de senaste dagarna, som jag har tänkt tankar som innehåller ordet "svälta". Vet inte HUR många gånger jag har fått lusten att dra mig undan, för att kunna äta mindre eller sluta äta... HUR många gånger jag har använt en "framtida svält" som trygghet när jag känt att jag har tappat greppet om min kontroll! ...

Det ÄR inte så illa som det kanske LÅTER. Men kontollen är vilket fall VIKTIGT för mig, om jag ska kunna äta och vara nöjd och stark i det.

Och det GÅR bra. Men det kommer svagare perioder. Och detta KAN vara en av dem! Men det återstår väl att se.

Vidare iallafall.

Efter lunchen, har jag suttit här vid datorn och knåpat ihop en ny header. Det tog LÅNG tid idag. Då jag inte kunde komma på hur jag ville att den skulle se ut. Jag började med att gå igenom mina nyaste foton. Började knåpa med DEM. Men fick inte ihop något som jag gillade. Så då gick jag över till att helt strunta i fotona, och istället använda mig av färger och figurer. Lite text.

Och viktigast av allt, blev att göra en LJUS header! För att jag mådde så DÅLIGT av att se min mörka och dystra. Och det faktum att VARENDA en utav dem, har varit mörka, HITTILLS(!), gjorde att jag bara MÅSTE ha en ljus och härlig, denna gången!

Det tog ett tag. Och efter det, ramlade jag in på gröna växter. Möbler och design. På inspiration och inredning. Kollade lite bilder på google. Och såg över lite möjligheter. Hur JAG skulle vilja ha det!

Skrev upp några punkter i punktlisteboken... Och ja-a..

Sedan gick jag ner på nedervåningen. 17åringen hade kommit hem. Men det kunde inte hjälpas. Jag hade varit på mitt rum HELA dagen! Och nu behövde jag se annat!

.. Ja, anledningen till att jag EGENTLIGEN ville undvika, är ju denna rädslan... Denna bristen på ork till att lyssna på fel sorts samtal..

Jag ville liksom inte behöva må dåligt i frustration och ångest, idag OCKSÅ. Om det gick att undvika.

... Men jag gick ner. Sa hej, och satte mig sedan ute på stentrappan på baksidan av huset. Solen sken och känslan av att passa på medans det är sommar, gjorde att jag bara la ansiktet i händerna och blundade. Bara njöt... Eller ja. Försökte iallafall! Tog det lugnt...

Sedan började det pratas inifrån matrummet. 17åringen och mamma.

SÅ. Upp och hämta mobilen. In med musik i öronen, och sedan tillbaka till min plats på trappan igen. Satt i ytterligare några minuter. Tills jag fick för mig att platsa vid datorn igen.

Annars. Jag har läst lite bloggar. Slumpat fram några nya. Och fastnat vid en.

Kollat blocket. Vattnat mina växter. Jag har kollat mailen några gånger...

Satte mig i soffan och såg på tv en stund. Medans mamma och pappa var i stan och småhandlade, och hämtade 14åringen(tidigare 13åringen). Sedan blev det ett avsnitt till, av Wallander. Och fika till det. Jag tog mig en kaka. Men sedan satte självkontrollen in. Och jag kände inte för att riskera ännu en svältperiod i ständig flykt. Och krig.

Jo. Har jag inte glömt något nu... Ja, det blir ju sängen, vilket fall :P För att imorgon ska jag till det här som jag kallar "Aktivitetshuset". Där man kan jobba i sin egen takt utan krav. Typ. Skönt att komma hemifrån och göra någonting NYTTIGT en stund!

Ska dit med personligt ombud.

God natt med er <3