... Någonting säger mig att jag gör mest rätt i just nu, att bara fortsätta vara stark på egen hand...

De senaste två dagarna, har jag fokuserat ganska mycket på att ställa mig på egna ben. Att börja SE livet på ett annat sätt(vilket jag iochförsig inte har satsat så mycket på ÄNNU)... Och att PÅMINNA mig själv om vad livet kan erbjuda... Om vad jag VILL... Och om vilka STEG jag borde ta...

... Jag tror mig ha en IDÉ vad gäller det mesta. Förutom just att våga mig ut på praktik. DÄR har jag ingen ANING om vilket steg jag bör ta... Åt vilket håll... Eller hur jag ska gå TILLVÄGA för att ens ta mig ett ynka MYRSTEG i rätt riktining...

Jag har skrivit mycket om hur jag bör tänka vad gäller ätandet...

Dock inte här på bloggen, de senaste dagarna. Eftersom att jag ändå KÄNNER någonstans att jag behöver sluta kvällsblogga. Sluta dela MED mig... KANSKE till och med, sluta SKRIVA... Om jag ska kunna gå vidare... Slita mig loss ifrån det förflutna... Släppa taget om tryggheten som jag nu lever i...

... Ja, men jag behöver satsa hundra procent på att skratta och le. Att göra det som gör mig lycklig... Och att ge och ta KÄRLEK...

DET, och en annan anledning, som jag inte tänker gå in på.

.. Väldigt personligt.

... Ja, de senaste dagarna har jag bara försökt vända mitt liv.. Från att känna att jag ÖVERLEVER, till att känna att jag LEVER ett LIV...

Men idag har varit rätt så tungt.

Det har pågått ständiga krig inom mig själv. Och jag har gjort tre olika plus-och minuslistor om olika saker... Som egentligen inte har hjälpt mig NÅGONTING...

Det gjorde mig inte klokare.

... Någonting säger mig ändå att jag tjänar på att sluta blogga, rent psykiskt och känslomässigt...

Någonting säger mig också att jag skulle FÖRLORA på att ha kontakt med psykiatrin. Då det, av egen erfarenhet kan ge motsatt effekt. Då jag inte vet om jag mår dåligt... Och då frustrationen på sådana möten, gör att jag direkt backar... Ger upp... Och mår då MYCKET sämre än innan...

Då kanske det är bättre att.. som jag nu så bestämt GÖR(snart iallafall), kämpa friskt i ensamhet. Gå efter en plan... Och bara försöka vara nöjd med tillvaron...

... Jag har även funderat lite fram och tillbaka, på det här med kontaktperson. Nu har jag ju ANSÖKT.. Men...

.. Jag funderar samtidigt på ifall jag kanske ska dra TILLBAKA ansökan, INNAN allt sätter igång...

... Men samtidigt. Just kontaktperson. Det ligger inte ALLS lika mycket motsträvande känslor i det... Och jag tror att det kan hjälpa mig lite i min plan om att sätta livet i rullning nu...

OM det inte ger mig en superångest för att jag känner mig otrygg... Eller att det på ANNAT sätt, känns fel.. Och att jag därför säger upp även DET, för snabbt...

Frustration. Uppgivenhet.

... Ja, det är svårt.

Och än sålänge tänker jag inte säga upp NÅGOT av det...

Utan det får ligga och sväva lite därframme ett tag till...

DÄREMOT... bloggningen...

Jag får FUNDERA lite på det.

För att visst känner jag AV en viss dragningskraft till bloggandet. Jag ÄLSKAR den här bloggen! Den bästa jag har haft. Och jag kan inte låta BLI att känna att jag SVIKER mig själv. Den här BLOGGEN, om jag slutar skriva...

Men trots det, så känns det någonstans som om jag kommer LÄNGRE på att inte blogga. Det har KÄNTS så, de senaste dagarna. Att jag har varit STARKARE. Lite mer POSITIV...

Mycket till den anledning att jag inte har klankt ner på varenda liten negativ känsla eller tanke som jag har upplevt under dagen...

Dessa har liksom bara blivit lite ner-ältade i stundens hetta, under DAGEN(i min textsamling)... Och sedan inte dokumenterats något ytterligare efter det...

... Och jag behöver inte REFLEKTERA så mycket över allt jag känt och tänkt.

Är lika med... Ej nedtryckt... Varken LIVET eller jag :)

Okej. Förutom det. De senaste dagarna.

Vet inte om jag HAR så mycket OM det, att säga.

26åringen har inte hört av sig för att meddela om hon tänkte KOMMA i helgen eller inte..

Så det vet jag ingenting om. Kan hända att hon kommer imorgon.. Vem vet?

Jag var och handlade lite grann igår... Och när jag kom hem...

Eller VAR det i förrigår. Det MINNS jag inte.

Men igår fick jag iallafall hem min shoppingväska. En sådan där på hjul...

Och GUD vad STOR den var! JÄTTESTOR!

Lite otymplig på bussen, kanske. Men nu kan jag iallfall handla lite mer åt GÅNGEN, om jag vill DET.. Och jag får inte så tungt att bära varorna från affären ;)

... Jag har inte lagat mat på ett tag. Då jag inte har någon energi... Utan det brukar bli ur frysen...

... Och mina måltider blir inte alltid som jag tänkt mig...

... Och idag var jag på en kort promenad i stan... Men åkte hem fortare än vad jag hade önskat...

Det var bara så...

.. Jag var rastlös, helt enkelt. Orkade inte låta den första bussen gå... Inte utan mig.

... Ja-a...

Vi får se om jag fortsätter blogga. Jag får fundera på det...

... Det kanske är bra att INTE börja dokumentera allt igen... Bara släppa det.

Dock så såg jag att min kära bloggkompis är tillbaka!

Och DET är ju kul :D

God natt med er <3