Genom en plus-och minuslista med poängsättning, har jag nu försökt komma fram till ett beslut... Ett besut gällande vad som skulle gynna mig mest. Respektive fortsätta dra mig ner under jorden...

... Men det är svårt. Det FINNS ju liksom inga raka linjer. Inga sidor med BARA plus... Och inte heller några sidor med BARA minus... För att.. HADE så varit fallet, hade ju inte heller någon beslutsångest funnits...

... Men jag känner bara att jag måste försöka välja den väg som kanske ändå har de minus som väger mindre än motsidans. Och den väg där plusen kanske väger lite mer än på den andra vägen...

Och jag tänker inte visa er dagens lista. Då det finns åtminstone två punkter i den, som jag känner att är lite känsliga...

... Och nu kommer jag på att jag inte ens har nämnt direkt vad listorna GÄLLDE...

De gäller alltså "att ta sats och ta mig framåt på EGEN hand".. Eller "att ta emot hjälp och då verkligen LYSSNA och ta ÅT mig av vad andra föreslår, tycker och SÄGER till mig...

Jag kan ju säga att, eftersom att jag har hittills försökt på egen hand och aldrig riktigt gett hjälpen någon CHANS..  Och då jag BARA har tagit mig såpass långt som "förstamöten" hittills... Så vann ju den sidan ganska stort idag...

.. Men så har jag ju också i åtanke. Att även om jag har gjort allt på egen hand... och gett mig själv såå många chanser på DEN fronten.. Så har jag aldrig riktigt SATSAT såpass hårt.. VARIT såpass bestämd... Och VÅGAT såpass mycket, att jag kan kalla det "en ärlig chans", heller på DENNA vägen...

... Men så måste jag ju SE till att jag faktiskt GJORDE en poängsättning på dagens listor. Vilket vägde av ordentligt vad varje plus och minus vägde till skillnad mot de andra...

... Listan "för hjälp", fick... +19p... Och listan för att "satsa och kämpa på egen hand", fick... -48p...

Men som sagt. Jag vet inte. Det gör mig inte klokare.

Och dessa minus är ju, TROTS uträkningar.. och TROTS beslut, vad som får mig att backa varje gång. Och jag vet inte hur en lista ska kunna göra mig starkare och mer tålmodig genom ångest och brist på ork... Kanske till och med brist på VILJA.

Men iallafall.

Dagen idag.

Jag har stannat hemma hela dagen. Då jag gick in i RödaVeckan idag... Eller om det var igår...

Jag åt en ordentlig lunch...

Och till kvällen. Sådär vid sju.. Efter att ha ätit en massa grädde med kakao i. En banan... och lite Granola... Blev det även lite ChilliConCarne ur frysen...

Det har blivit tv hela dagen...

.. Och disken ligger fortfarande i slasken...

Jag har skrivit i min textsamling. En LÅNG text som blev uppdelad ganska många gånger. Då jag följde ett program på tv:n samtidigt...

... Mycket funderingar kring vart jag befinner mig... Hur jag ska ta mig vidare... Och hur jag önskar saker kunde vara...

... Och HELA natten igår, tänkte jag på det där fönstret. Då det regnade... Blåste...

.. 26åringen har likaså förföljt mig i mina tankar, även idag...

... Och jag vet inte... vart jag befinner mig just nu...

För att... TÄNKER jag, så vill jag ju inte leva. För att.. TÄNKER jag, så INSER jag. Då blir jag MEDVETEN...

Men mina drömmar... En viss glädje i sinnet...

... Ja-a.

... Och en hund... Det kan vara svaret...

Men är resan dit lång?..

FINNS det en väg, möjlig att följa... för att finna mening och lycka?..

... Eller, är det bara någonting man "råkar hitta"?..

... Jag vet inte om jag orkar chansa...

... Jag vill dö... Och födas på nytt...

... Men samtidigt... Jag vill inte göra om allting en gång till...

Jag känner bara att jag är klar nu. Och ett avslut...

.. Det vore skönt.

God natt med er <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...