Okej. Snabbt då. Jag är så trött att jag skulle kunna somna sittandes...

 

... Idag har varit en dag, känns det som, UTÖVER det vanliga, med funderingar och osäkerhet. Tvivel. Jag tror att det BÖRJADE fel, helt enkelt... Eller så blir det bara jobbigare och jobbigare. Tyngre och tyngre, ju längre jag håller på...

 

Jag vet inte om jag orkar ta upp alla mina tankegångar. Eller rättare sagt, de FÅ tankegångar som rullat hela dagen.. Idag.

... Eller.. ORKAR, det gör jag väl. Men vet inte om jag VILL...

 

Men jag går igenom dagen och så får vi SE vad som kommer med och inte. Helt enkelt.

 

Jag antar att dagen började som den brukar göra. Klockan ringer för frukost. Jag äter och diskar. Och går sedan för att somna om i ett par timmar...

 

... Drömmer fortfarande konstigt jobbigt om nätterna... Eller om det är morgonarna...

 

... Jag åkte iväg till stan efter lunch. Då jag skulle handla mat idag. Mest fylla på yoghurt och mjölk, och sådär...

Vilket jag by the way, låg halva NATTEN och funderade över. Räknade på.. Och ältade... "Vad behövde jag och vad inte? När skulle jag HANDLA nästa gång? Vilka dagar ville jag slippa?.. Och hur länge räcker vad?"...

 

Jag klev av bussen till hälften, mellan busstationen och affären. Och så gick jag tillbaka.. mot affären. Stressade... och mådde rätt så DÅLIGT bland hyllorna... Jag hade GOD tid på mig. Kanske FÖR god... Men jag kände mig bara allmänt stressad, och nervös i situationen... För mycket varor. För stressig miljö... Och en beslutsångest som jag inte kände att jag hade tid eller ork att hantera..

 

... Utan jag sprang bara omkring som en yr höna, och tänkte.. FÖRSÖKTE tänka. Resonera och...

Ja-a... Men tankarna rusade mest. Och det mesta av det jag skulle ha, rycktes ner i kundkorgen. Beslutsångesten till trots...

 

Och så kom osäkerheten. Kunskapsfrågan i det hela... Tvivlet... Kände mig vilsen och förvirrad... på något sätt... Och jag blev frustrerad över brist på information.. Vilket man i och för sig kan FRÅGA om... Men jag tycker nog ändå att en liten skylt inte sitter ivägen...

 

Fortfarande stressad. Men ändå med ett beslut taget.. gick jag funderandes. Kluven och med problemlösning i min förtvivlade hjärna, tillbaka till närmaste hållplats och väntade på bussen...

När jag stod där, FORTSATTE jag fundera. Känna mig kluven för mitt val... och med en tung känsla inombords som menade på att jag inte visste hur länge jag skulle orka... När jag inte kan.. När jag inte VET... .. När jag inte orkar lära mig...

 

... Hur länge jag skulle orka känna denna osäkra känsla... Känna mig otillräcklig... Hur länge jag skulle orka låta min hjärna hålla igång...

 

Flera DAGAR med denna vardag... Det är DÄR jag tvivlar som mest! Jag klarar idag. Jag orkar imorgon också... Men tänker jag LÄNGRE, så...

Jag får helt enkelt låta BLI det... Undvika att förvandla min positiva framgång till en MARDRÖM...

 

Jag sökte iallafall lite info, där jag stod och väntade i det lätta regnet...

Sökte EN gång... Nöjde mig för stunden. Sökte nästa minut igen... Nöjde mig en stund till... Men med ständiga funderingar och frågetecken roterandes i huvudet...

 

... Jag tittade säkert några gånger till..

Sedan kom bussen. Jag klev på. Funderingarna fortsatte. Men de KAN nog ha varit något LUGNARE nu...

 

... Klev av bussen och slängde mig direkt in på att börja laga mat. Jag VISSTE att jag skulle bli sen. Vilket störde mig en aning..

Jag HÅLLER inte så JÄTTEHÅRT i rutinerna längre, till den grad att jag måste vara EXAKT på TID... För att jag är mer SÄKER på detta nu. På min vilja. Vet att den håller i... Än sålänge iallafall.

... Men samtidigt blir jag fortfarande STRESSAD när jag inte kan hålla TIDEN. Eftersom att jag då får svårare att hantera NÄSTA mål.. Så beslutet är taget. Jag håller mig till den skrivna tiden på nästa mål, ändå.

 

Lagade maten. Vilken blev klar tills halv fem..

Kryddningen var svår. Och jag var stressad nästan hela tiden.. Men det har bara VARIT en sådan DAG idag..

 

Jag åt...

Och sedan var det en hel del disk att ta hand om...

Och efter det, kom problemet med INFRYSNINGEN av maten.

Det STÖR mig att jag ibland glömmer bort att lägga i PORTIONER.. Det STÖR mig VAD jag lägger maten i... Och det STÖR mig huruvida...

Ja, det stör mig att jag inte orkar hålla KOLL på vad jag lägger i frysen...

 

... Och ja-a... Det stör mig att det aldrig känns som någon självklarhet hur MYCKET mat jag ska laga. Ifall jag ska se till att få fulla matlådor med en full måltid... Eller göra så lite som möjligt, och bara frysa in halva matlådo med GRYTOR och liknande...

 

... Ja, jag vet inte. Egentligen BORDE inte så mycket STÖRA mig... Men som sagt. Jag är stressad idag. Trött. Slut... Kan snart somna sittandes..

Snart kommer natten. Sömnen. Den bästa tiden på dygnet.. Trots drömmarna :)

 

För övrigt, har det bara blivit tv.. Någon dusch har jag inte HELLER orkat med. Men imorgon blir jag hemma hela dagen. Utan några direkta sysslor, förutom att...

Nej, bara sätta in maten i micron. Härligt.

Så DÅ ska jag ta mig en dusch eller ett bad, iallafall.

 

God natt med er <3

 

 

Nyss skrivit...

En tung dag idag...

 

... Kvällen har jag ägnat åt att med halvt fokus, titta på tv... och andra hälten, fundera.. fundera... Och FUNDERA.

Jag har ältat matlista. Maträtter... Och försökt fastställa mina middagar i några dagar framåt. Kommit fram till vad jag ska handla imorgon, så att jag ska slippa handla igen på några dagar. Då jag inte vet om jag behöver vara HEMMA de närmaste dagarna...

 

... Jag vet inte riktigt VARFÖR... Eller hur jag ens KLARAR det.. Att hålla igång min hjärna på det sättet. Jag vet bara att jag fastnade på potatis precis...

Men nu när jag vill reda UT det hela, har jag inte så många svar att ge. Inte heller info om mina tankegångar, att dela...

 

.. Så jag går vidare.

Dagen idag.

 

... Tappade precis LUSTEN att skriva om min dag.

Men jag ska nämna att jag har städat idag. STORSTÄDAT lägenheten. Om man nu kan kalla det "storstäda".. Så fort som allt ska gå.. Men jag både dammsög, torkade golven och dammade...

 

Till middag blev det matlåda ur frysen. Kokade lite ris till det...

 

Och förövrigt har det blivit enbart tv... Inte ens DUSCHA har jag orkat med. Men får väl se om jag orkar det IMORGON, efter affären och matlagning...

 

Rent mentalt har jag iallafall planerat middagar för några dagar framåt. Försökt räkna på vilka av alla mejeridrycker och så vidare som ständigt tar SLUT, som jag behöver köpa nytt av redan NU, för att slippa handla på några dagar...

 

... Jag har såklart som VANLIGT, känt mig lite smått uppgiven när ångesten sätter in. När tröttheten och bristen på ork, gör sig påmind... När jag får en minsta lilla HINT av tvivel i sinnet.. En känsla av otrygghet i kroppen...

... Vilket såklart har satt IGÅNG funderingarna... De funderingar som numer inte läggs så mycket ENERGI på. Då jag inte ens ÖVERVÄGER något annat alternativ. Något annat sätt att HANTERA mitt liv, min vardag och mig själv på... Inte längre... Det här är mitt liv nu... Mitt nya "jag"...

 

... Jag fick en smäll av en insikt inatt... Nästan så att jag tog ett extra andetag...

Helt plötsligt bara... "Jag fyller snart 26!" TJUGOSEX!!

... Jag blev stressad. För allt. Men allra mest på det sociala planet. För att även om jag känner mycket press och obehag i sociala sammanhang många gånger, och trivs bra för mig själv... i mina egna tankar och funderingar. I mina dagdrömmar och visioner... Så känner jag också att jag inte HAR något liv.. Inte kan UPPNÅ någonting, om jag lever för mig själv...

 

Jag antar att jag, trots att jag inte just NU kan se mig själv och en egen liten familj, ändå fortfarande HAR det som ett framtida mål...

Jag vill inte LEVA livet, meningslöst, för mig själv.. Ensam.

 

... Ja-a... Det var nog det.

God natt med er <3

 

 

Dagen idag..

Gud vad jag DRÖMMER konstigt om nätterna nuför tiden, förresten. Eller jag vet inte om det är nätterna, eller när jag somnar om efter frukosten..

Men jättekonstigt iallafall. HEMSKA drömmar. En massa bråk och konflikter. Jag känner mig ALLTID så avvisad och... HATAD...

... Det är mina syskon. Det är lärare. Okända människor... BARN... Ofta dagisbarn... Kanske inte just när det gäller bråk. Men de är ofta med i dessa drömmar...

Och inte alltför sällan, befinner vi oss på en kryssningsbåt... Mixat med någon skolaktig miljö..

 

Jag vet inte om det var igår natt eller idag. Men då var ALLA emot mig. Pappa var jättearg. Något som jag hade gjort mot 14åringen eller något. Ofta i dessa drömmar, bråkar 23åringen och jag...

Och den här gången, minns jag att jag satt hukad på golvet. Blev utskälld. Hatad... mobbad... av dessa unga tjejer. En hel DRÖSE av dem. Jag kände mig trängd... Och jag tror inte riktigt att jag FÖRSTOD... VARFÖR de var på mig...

 

... Och så det konstigaste. När jag sitter där, kommer min tvilling(som jag inte har).. Jag blev paff... Fundersam... Förvånad... Jag såg "mig själv?" framför mig. Och får veta att vi är syskon!

... Hon hade två.. eller tre kompisar med sig...

.. Och dessa var de ENDA som inte hatade mig. Och som stöttade mig...

 

... Okej. Skitkonstigt.

Men nu ska jag beskriva dagen idag.

Jag klev som vanligt upp till klockan imorse. Vid åtta.

Åt frukost. Diskade efter mig... Och klev sedan i säng igen...

Vaknade väl i ungefär samma tid som jag BRUKAR göra... Eller halv tio kanske jag vaknade första gången efter frukosten...

 

Jag tror att jag satte mig vid tv:n.. Eller om jag la mig...

Och när tiden blev inne, gjorde jag iordning lunch... Någonting däremellan MINNS jag inte... Så det låter jag vara osagt...

 

Jag åt min lunch. Medans jag såg på mitt program som jag alltid ser på...

... Och... så ringer det på dörren...

Lite stressad och med byxorna fortfarande uppknäppta, går jag mot dörren. Funderandes kring vem det kunde vara som ville MIG någonting NU... Jag får ju ALDRIG besök...

 

Jag funderade på mina föräldrar. Vilket i skrivandets stund, inses att är omöjligt... De är ju på Gotland nu..

Jag tog GOD tid på mig att öppna dörren. Då jag kände att jag behövde samla mig först.. Och knäppa BYXORNA!..

Och när jag öppnar, står där en ung kille, ny på sitt jobb, med ett leende på läpparna och mitt SOFFBORD bredvid sig!..

 

Jag blev paff. Förvånad... Lite smått fundersam... Jag har inte hört någonting om att det skulle komma idag... Sist JAG hörde något, skulle kvinnan i kundtjänst, lägga till på min order att jag ville ha det levererat om två VECKOR...

 

Killen var trevlig. Med ett ständigt leende på läpparna. Och väldigt lugn, trygg och avslappnad. Skämtade lite grann...

Ja, man hann med MYCKET på fem minuter :P

 

Jag fick skriva PÅ pappret...

Och så var man helt plötsligt, ett buckligt och halvsmutsigt, lite trasigt paket rikare. I hallen. Uppställt på kortsidan i min lilla hall, stod den likt lutande tornet... Den balanserade, rent ut sagt.

 

... Men jag lät det stå en stund. Och gick istället tillbaka till min serie som jag följer. Och i pauserna, prioriterade jag nu att öppna detta jättelika paket och få det till vardagsrummet helskinnat, före att ta hand om disken efter lunchen..

 

Det TOG sin lilla tid att få in detta rätt så tunga och såklart otympliga bord, in till vardagsrummet... Och DET utan att förstöra trägolvet!..

Jag trixade och joxade. Lät bordet VANDRA fram över golvet. En sida i taget. Ett ben åt gången...

.. Och till SLUT.. Till SLUT var det på plats... Och jag bara ÄLSKAR det! PERFEKT.

 

... Ja. Känslorna jag hade på förmiddagen.. och fortfarande till viss del HAR, skrev jag ju om tidigare idag. Så nu går jag vidare...

 

... Efter att jag hade lagt in det förra inlägget, var det dags att börja med middagen.

Idag skulle jag laga kokt potatis med stekt fläsk och spenatstuvning...

Stressad... Osäker... Och frustrerad över att inte lyckas synka de olika momenten... Det blir ju ALDRIG som man tänkt sig!

 

Men det blev MAT iallafall..

Stuvningen lite för tunn... Och trots salt i potatisen, och både salt och kryddor i spenaten, smakade det i princip INGENTING. Saltning är svårt... Kryddning lite enklare...

Fläsket blev iallafall bra...

 

Diska efter mig... Och sedan...

Jag minns inte riktigt...

Men det blev nog tv, i väntan på att få börja tvätta kläder...

 

Ner i tvättstugan. Upp igen... Tv.. Kanske lite dator. Kolla bloggar och sådär...

Ner i tvättstugan igen. Upp.. Och sedan försöka få tiden att gå, framför tv:n...

 

... Och så ner en sista gång..

Hämta upp tvätten. Och sedan äta lite kvällsfika... Och därefter börja vika min rena, härligt doftande tvätt... Halvt disträ framför tv:n såklart...

 

Jag kom även att tänka på soffbordet... som jag inte vågar ställa någonting på.. Inte ens lägga tv-kontrollen.. eller ett PAPPER :P .. Nej INGENTING, just nu..

... Jag kände ständigt med mina fingrar på bordsskivan... Jag hade kommit på det faktum att ytan var skrovlig.. och att det därmed kunde bli svårt att både torka AV det och att borsta bort damm.. Jag menar. Det händer nog lätt att ludd och damm... om det nu skulle råka hamna på bordet, borrar sig IN i trät.. Och att fiber från trasor och liknande skulle flisa sig in om jag försöker torka AV det...

 

Men det löser sig nog. Ska iallafall klippa till fina tabletter av antingen vaxduk eller något annat gummiaktigt någon dag framöver...

 

Men tvätten var det ja..

Jag.. Det gick ju såklart smärtfritt att vika TVÄTT.. Det är ju sådant jag kan göra i lugnan ro.. och bara drömma mig bort...

Men så kommer jag till mina jeanshängselbyxor... De hade trasslat ihop sig på något konstigt vis... och jag förstod inte hur jag skulle göra för att få dem rätt...

Jag snurrade dem.. och snurrade dem... och SNURRADE dem. Åt det ena hållet.. Och det andra... Men det blev aldrig BRA...

 

... Säkert i TJUGO minuter försökte jag. Lite smått frustrerad.

Men tur att man bor ENSAM i sådana här situationer. Jag menar. Hade någon varit i närheten. ANDATS vid sidan om mig... Eller försökt ge mig en hjälpande hand.. Eller TIPS!..

Ja, Xsambon vet nog vad jag pratar om. Jag blir JÄTTESTRESSAD, irriterad och frustrerad.. Det problem jag försöker lösa, behöver min FULLA uppmärksamhet. Och det finns inget utrymme för andras "förstörande" hjälp... Eller att någon "stör mig med att andas för nära"...

 

... Men ensam.. Ja, då bubblar jag inte upp.. Jag löser mitt problem. Finner svar. Klurar tills jag förstår...

 

.. Och så till slut, RÅKADE jag bara göra rätt.. och förstod då byxornas gåta. Vad som hade hänt ;P

 

... Sedan blev det tv... Och film.. på tv:n...

 

God natt med er <3

 

 

Lite känslor.. sådär just nu..

 

.. Okej. Jag var så himla trött igår. Så därför blev det ingen bloggning..

Jag är så himla trött idag också. Men nu får det bli bloggning ändå. Så att jag inte kommer av mig helt...

 

Sist jag bloggade var, om jag inte missminner mig, i torsdags.. Så jag kommer inte att kunna beskriva alla dagar. Men jag ska sammanfatta dem iallafall..

 

... I fredags morse, visste jag inte riktigt NÄR jag skulle åka till mina föräldrar. Eller om jag ens skulle åka samma DAG... Så jag funderade mycket på det, fram och tillbaka. Jag visste inte riktigt vad mina FÖRÄLDRAR ville. Och det kändes som om jag trängde mig på...

En obehaglig känsla som hade uppkommit av något intryck jag fått när vi pratat sist. Något tonfall eller deras röst i sammanhanget...

 

... Så, jag ville inte komma för TIDIGT. Och jag kände bara att jag kanske borde håll mig borta tills på LÖRDAG MORGON iallafall. Så att jag inte stör...

 

Men samtidigt ville jag bara ha en PAUS ifrån VARDAGEN ett tag. Komma bort, och slippa tänka på rutiner.. Inköp.. och matlagning... Vardagssysslor och så vidare..

 

Så jag bestämde mig för att åka in till stan med samma buss som jag BRUKAR göra. Där runt ettiden. Promenera lite.. Och bara ta det lugnt. Då jag inte behövde HANDLA någonting "idag"...

"Det skulle bli härligt"..

 

Sagt och gjort. Och hela tiden, funderade jag över ifall jag skulle ta bussen HEM igen.. Eller hoppa på den buss som kör åt det ANDRA hållet ungefär samma tid..

... Bestämde mig till slut för att åka till föräldrarna. Kände mig värd en paus "nu när det går så bra".. "Och jag VET ju att jag alltid är välkommen där. Annat är ju en jobbig känsla"..

 

Messade mamma när bussen lämnade stationen...

... Och ja-a. Sedan var jag där..

Mamma höll på att förbereda morgondagens mat. Lite halvt upptagen. Men samtidigt välkomnande och på gott humör. Pappa, han dammsög köksolvet när jag kom, och gjorde det ansträngande för mamma och mig att prata. Men det funkade :P

 

... Vi pratade lite i köket, mamma och jag, medans hon plockade med mat och gjorde olika röror. Och sedan blev det att sätta sig vid tv:n.. Ja, för mig iallafall. Mamma och pappa var upptagna ett tag till..

Men det dröjde inte länge, så joinade de mig...

 

Vi slöade en stund.. Och sedan blev det middag framför tv:n. Gårdagens chipsgratäng. Men inget fel på den. Riktigt gott, faktiskt ;D

 

...Eehmm...

Film och fika.. Och så ringer 14åringen och frågar om mamma kan hämta honom på busstationen...

... Pappa och jag sitter kvar vid tv:n och fortsätter titta klart på filmen... För att när mamma och 14åringen kom tillbaka, skulle vi se på annan film...

 

Det var lite smått obehagligt.. Och jag kände mig spänd... och vågade till en början, knappt andas...

... Ingen av oss SA något... Och det kändes som om ingen av oss egentligen visste "om man skulle göra det"...

... Men efter en stund, slappnade jag ändå av lite mer.. Inte mycket... Det kändes hela tiden lite...

Ja, men jag kände mig som en spänd sträng, orolig att råka klirra... eller vad man nu säger...

 

... Men när mamma och 14åringen kom hem igen, försvann känslan helt... Och jag blev med ens, mer avslappnad i både kropp och själ...

 

Vi såg på nästa film tillsammans.. och efter det...

Jo, jag satt uppe i några minuter till... Men då jag var(och har varit de senaste dagrna) väldigt trött den dagen, klev jag i säng, rätt så omgående...

 

Och visst för att det var svårt att somna. Men den natten sov jag bättre än vad jag hittills gjort hemma hos mina föräldrar. Jag somnade... Och jag vaknade inte förrän halv nio, då mamma började klirra i köket..

 

Det blev frukost...

Och sedan en del förberedelser inför grillningen. Innan 22åringen med sambo, 23åringen, och 21åringen med tjej, skulle komma.. Ja, jag tror inte att jag glömde någon nu..

 

De kom. Vi pratade.. JA, mest DE. Jag SA faktiskt inte så mycket. Och varför jag säger "faktiskt", vet jag inte. För att det är ju typ "jag" att inte säga så mycket..

Nej, jag satt mest tyst. Skrattade lite då och då.. och svarade på tilltal...

Kunde ju såklart sticka in med några ord när situationen var mer avslappnad. Alltså när alla var utspridda. Och man befann sig i en lugn situation och var sysselsatt med något...

Men annars... Nej.

 

... Det kom vissa STUNDER, då jag kände mig lite, lite... lite ivägen. Eller överflödig... Där jag kände att JAG var den enda som inte var med i samtalet(och så VAR det ju också)... Och att jag samtidigt som det var SJÄLVVALT, kände att jag borde vara lika MED som alla andra. Eftersom att jag är lika mycket FAMILJ med dem, som alla andra...

 

Men jag tror inte att jag brydde mig så mycket om det SOCIALA, EGENTLIGEN. Jag ÄR ju en ensamvarg och jag HAR inget direkt behov av att umgås och prata HELA TIDEN...

Utan det var nog mer det faktum att jag inte ville att någon ANNAN skulle reagera på hur ensam jag är... RÄDD att någon skulle tycka SYND om mig, eller PÅPEKA faktumet att jag "blir förbisedd i samtalet"..

 

... Men vi hade trevligt. Fastän jag var trött och har på det senaste, haft mer LYCKADE sociala dagar...

 

... Efter grillningen, plockade vi av och städade iordning efter maten...

Klockan var halv åtta, och alla åkte hem till sig, åt olika håll...

Själv valde jag att stanna kvar tills nästa buss gick. Så att jag kunde få njuta av den osociala bussresan in till stan... Och sedan, en SUPERHÄRLIG lugn promenad i stadsmörkret.

 

Det var RELATIVT mörkt iallafall, när jag kom in till stan...

Ja, och nu minns jag inte vad jag tänkte och kände då. Så jag hoppar lite..

 

Jag kom hem iallafall. Började småplocka lite i lägenheten. Och såg FRAM emot att få fortsätta med.. Komma TILLBAKA till mina rutiner igen...

För att trots att dessa tynger mig en del, så har jag en slags förkärlek till dem... De är trygghet. Och de känns som ett slags projekt.. "Vart kommer det att leda?" "Vart finns målet?"... "VAD kommer jag att lyckas uppnå?"... "Vad händer om jag gör så, så eller så?"...

... Och det bästa.. Trots att dessa är uppstressande och jag tvivlar dagligen, flera gånger om, så FUNGERAR det äntligen!

 

... Jag la mig, trots trötthet, i soffan en stund, och tittade på tv..

Och gav sedan upp, efter en halvtimme kanske, och kröp ner i min trygga säng. Redo att sova av mig tröttheten.

Såå SKÖNT.

 

... Vaknade imorse till klockan, som jag hade kommit ihåg att aktivera igen.. Åt frukost. Diskade efter mig... Och glömde ständigt bort att det var "söndag idag. Och inte måndag".. Bra att veta, när man planerar att åka till stan.

 

Klev upp... Minns inte när...

Men...

Ja, nu minns jag inte vad jag GJORDE, HELLER...

Men det blev att förbereda lunch. Och sedan blev det lite tv, innan jag tog bussen till stan...

 

Jag skulle gå till affären och handla mejeriprodukter och sådant. Hade en och en halv timme på mig. Och det betydde att jag inte skulle behöva stressa. Eftersom att jag hade en LISTA på vad jag skulle ha. Och därför inte skulle behöva LETA i affären...

 

Handlade. Och började min promenad tillbaka till busstationen...

Och blev en halvtimme... Eller om det var tjugo minter tidig. Perfekt.

 

... Hem igen..

Och när jag hade kommit hem, hade jag en del tid PÅ mig, innan jag skulle äta. Men idag skulle det bli matlåda. Så ingen stress.

 

Istället tog jag tag i tvätten. Jag behövde dela upp och sortera smutstvätten tills imorgon. Så att jag slipper det på den "officiella" tvättdagen. För att DET hade blivit stressigt.

 

... Jag fick problem med tvätten. Att sortera den. Och det hela kändes som ett tusenbitars pussel..

Det hjälpte ju inte att jag var TRÖTT och hade gått omkring och bävat inför kommande sociala aktiviteter hela dagen..

 

... Men jag tog en paus, i tvivlat humör...

Och tog sedan tag i det igen.

Japp, jag är envis. Men grejen är väl att jag VILL. Att jag är INTRESSERAD... ÄLSKAR att sortera och strukturera. Att ta en "aktivitet" från planering, till genomförande, och vidare till "mål"... Intressant att följa hur loppet löper...

 

Ja, men jag är intresserad, helt enkelt. Och nu när jag har kommit IN i dessa rutiner, då jag LYCKAS hålla rent.. Åtminstone med de saker jag har börjat ta mig AN. Såsom tvätt, disk och inköp...

.. Ja, jag tycker om att gå med framgång :)

 

... Och den här gången, kom jag fram till en lösning. Ett upplägg. Tvätten blev någorlunda strukturerad på ett sätt som jag trivdes med. Och tvättmedlet kunde nu doseras rätt...

 

Förutom det, har jag även skrivit rent lite grann på min WhiteBoard.. Och planerat för morgondagen och någorlunda för dagen efter det...

 

... Jag har ätit.

Varit inne på datorn och läst lite bloggar...

Och så har jag sett på tv...

 

Vet inte om jag har glömt något nu. Men annars...

God natt med er <3

 

 

Jag fortsätter.. Jag har krampat mig fast... Jag hanterar...

 

... Och fastän jag känner att jag kommer att KLARA det här, känns det också som om detta är ett evighetspel jag inte vill spela...

Jag menar. Visst, för ett TAG... Men att veta att det ALDRIG kommer att ta slut förrän jag ligger på dödsbädden...

... Nej...

 

Ibland känns det bara som om jag ÖNSKAR att jag åter ramlade ner i en svacka. Att jag åter kunde börja tänka fel. Känna att svälten var det bättre alternativet för mig... Att jag ÅTER skulle ignorera det faktum att jag sviker mina närmaste...

... Att sättet som jag lever på NU, var för svårt att hantera, orka med... och klara av...

... Återuppta självskadebeteendet.. Svälten...

 

... Men nu...

Jag känner mig för STARK för det. Och när jag säger "stark", menar jag VILJAN. Jag VILL inte backa tillbaka till någonting som jag VET att är ett stort bakslag och ett svek mot både mig själv och min omgivning...

Jag VILL inte backa tillbaka nu. Visa svaghet för någonting som jag ÄNTLIGEN har lyckats, efter flera ÅR, finna styrkan i.. Och VILJAN.

 

... Backar jag nu...

Nej, det är inte något alternativ...

Men jag önskar... Det GÖR jag..

När jag sitter, ligger härhemma och funderar. Känner ångest...

Ja, då önskar jag att jag inte orkade längre. Inte ville... Att jag ramlade ner i gropen...

... Så att jag slipper bry mig. Kan koppla av. Koppla bort...

 

... Jag klev som vanligt upp imorse...

Nej, den här gången, strax innan åtta. Vaknade så tidigt, och låg bara och vred och vände på mig...

Så jag kom på att jag lika gärna kunde kliva upp...

 

Jag åt frukost. Diskade. Och gick sedan och la mig igen... Som vanligt.

 

... När jag klev upp för andra gången.. Vilket var strax efter tio.. Så la jag mig framför tv:n.. Och när klockan blev tillräckligt, började jag i pauserna av programmen, fixa lunch...

En yoghurtexplosion över halva köket. Vilket stressade upp rejält, kan jag ju säga. Torka. Torka. Torka...

 

Det blev lunch framför tv:n. Och sedan ge mig iväg till bussen.

Idag skulle jag handla mat för dagen. Och jag skulle testa gå till köpcentret från halva biten.. Alltså mittemellan köpcentret och busstation..

 

... När vi passerade köpcentret, började jag föreställa mig hur många minuter en viss sträcka skulle ta. Och så klev jag av där jag trodde att det skulle gå en halvtimme. För att DET skulle vara lagom.

 

Jag gick i en lagom snabb takt. Raskt, men ändå relativt lugnt. Kollade klockan när jag kom till de ställen där jag hade föreställt mig en tid. Och insåg att jag hade gissat PRECIS RÄTT, på ALLA punkter ;D

 

... När jag väl kom in på affären, började jag kolla bland alla hyllor. Och DET var MÅNGA!.. En såå stor affär och jag visste redan MED mig att jag inte skulle, även om jag VILLE, orka kolla igenom dem ALLA..

... Lite beslutsångest vid hyllorna. Inre stress. Men samtidigt ett större lugn än vad jag hade TROTT att jag skulle känna. Då jag faktiskt kunde ta TILLVARA på att jag hade lång tid på mig den här gången. Vilket är unikt för mig.

Är det något nytt, spelar det oftast ingen ROLL hur lång tid jag har på mig. Jag stressar ändå... Och VÄNTAR i timmar istället!

 

... Till slut kom jag iallafall ut därifrån. Men nu var jag däremot stressad. Jag hade köpt en del utöver listan. Vilka saker jag även haft BESLUTSÅNGEST för under vissa minuter. Jag hade inte kollat särskilt på jämförelsepriset. Då jag inte kunde koncentrera mig på det i den JÄTTEAFFÄREN. Vilket jag är rätt så fixerad vid...

Och jag oroade mig över mina frysvaror som jag hade i tygpåsen i den GASTANDE solen.

 

På busshållsplatsen fanns ingen skugga.... Och bussen blev flera MINUTER SEN!

... Så ja. En viss lättnad när bussen äntligen kom... Och en lite lugnare form av oro, när jag satt på bussen och tvingade mina matvaror vara ute i rumstemperatur i minst trettio minuter till...

 

DÅ tvivlade jag, kan jag ju säga.. Jag menar. Oron..

Jag kände bara att jag inte orkade känna SÅ mitt upp i alltihopa också..

Men jag tvivlar ju ofta. Av olika anledningar. Flera gånger om dagen...

Men ALLA gånger, är det alltid bara tvivel... Ett tvivel med ett för mig, jobbigt nog, självklart svar... "Jag kan inte backa nu...". Och fortfarande.. VARJE gång jag tvivlar. Önskar. Längtar.. efter ett avslut.. så ser jag min familj framför mig... Och även om jag ibland önskar att jag var mer ensam än vad jag ÄR, vet jag också MED mig att... Det gör jag inte alls...

 

Jag...

Ja-a...

 

... När jag kom hem, stressade jag igång med maten. Trots att jag behövde på toaletten sedan länge. Och hade varor som behövde plockas undan... Ja, jag kan ju säga att allt var tvunget att ske i en viss ordning..

Jag kastade undan frys-och kylvarorna. Lät resten ligga kvar i påsen i hallen. Fram med middagen som skulle tillagas. Börja hacka och göra iordning. steka och ha mig... Samtidigt som jag mellan alla vevningar i grytor och kastruller, försökte klämma in med annat som jag behövde hinna med...

 

... Sedan, när jag redan var en HALVTIMME sen med middagen, kände jag mig ju såklart tvungen att ÄTA också.. Diska såklart... Och EFTER DET... Ja, DÅ fick jag äntligen gå på toaletten.

 

... Middagen blev god.. men det visade sig tros allt att jag hade kunnat ha ÄNNU lite mer krydda i den...

 

Annars. Jag har äntligen tagit tag i alla papper från myndigheter, vården och liknande, som har legat uppstaplade på sovrumsgolvet sedan jag flyttade in. Satt dessa i en pärm och sorterat dem efter datum.. Ja, iallafall vissa av dem.. Jag vet inte om ALLT blev sorterat. Men de papper som det var tjocka BUNTAR av... De från vården till exempel. Ja, dessa sorterade jag upp. Annars hade det känts som en enda RÖRA i mitt huvud nu..

... Inte för att jag tror att jag någonsin kommer att LÄSA i dem.. Men ändå..

 

Förutom det, har jag nog inte GJORT någonting mer idag. Har funderat lite grann kring NÄR jag ska åka till mina föräldrar.

Familjen ska ju GRILLA på lördag. Men jag hade ju tänkt komma dit redan imorgon kväll...

 

.. Men samtidigt skulle det vara skönt att bara vara hemma imorgon... Dock kanske mer av en avkoppling ändå, om jag åker hemifrån... Vet inte vad jag skulle må bäst av just nu. Vinna mest på...

 

... Jag vet bara att...

... Ja, det jag redan har skrivit i detta inlägg...

 

God natt med er <3

 

 

Nu KÄNNER jag verkligen...

.. Jag kan inte slappna av.. Koppla BORT alla tankar...

Eller alla och alla... Rättare sagt. Just DEN tanken..

... Den bara rullar och rullar och rullar... Men finner jag inget svar.. Kommer jag inte FRAM till ett BESLUT... Ja, det blir svårt att låta den gå...

 

Inatt sov jag jättebra. Förutom att jag sov lite OROLIGT. Då det gick som det gick med min beställning av soffbordet igår...

 

... Men trött som jag var, efter att ha varit hos mina föräldrar i en natt, sov jag väldigt bra ändå.

... Och jag hade TREDUBBELT så svårt att vakna imorse. Där jag fortfarande halvt sovande, plockade fram min frukost..

 

Jag gick iallafall upp till klockan.. Åt. Diskade efter mig... Och gick sedan och la mig igen.. Med ett leende på läpparna... Jag ÄLSKAR att sova. Bästa tiden på dygnet!

 

... När jag vaknade för andra gången, hade jag fått svar från SoffbordsNissarna.. Och ALLT löste sig ;D SKÖNT.

Hon skrev in det på min order.. Så nu slipper jag oroa mig för DET.

 

... Jag tog med mig min kudde in till soffan, och la mig och tittade på tv en stund. Innan det var dags för att göra iordning lunch...

 

.. Minns inte så mycket mer om DET...

Åt lunch. Såg på mitt program. Och bestämde mig sedan, efter en hel del funderande fram och tillbaka, att jag nog ska åka IN till stan. Men att handlingen av MORGONDAGENS mat, tar jag imorgon.

 

Jag ville bara in UTAN att ha någon MENING med det, för en gångs skull. Jag ville in dit utan något press eller stress. Utan några beslut att fatta... Och med TID till att bara göra ingenting. VILA. Ta LEDIGT för en stund...

 

Men. Jag hade fortfarande mycket funderingar i huvudet. Morgondagens middag skulle bestämmas och figureras ut.. Tillagningsätt.. Ingredienser... Och ja-a... VAD, helt enkelt.

 

... Inköpslistan skrev jag medans jag satt och väntade på bussen... Men funderingarna slutade ju inte för DET.. Och nu när jag sitter här och FORTFARANDE försöker komma på EXAKT hur jag vill ha MIDDAGEN imorgon. Hur lång TID den kommer att TA.. HUR jag på bästa sätt tillagar den... Och VAD jag egentligen vill ha I den. Behöver köpa TILL den...

 

... Ja, ni kanske förstår känslan..

Just nu känner jag mig bara... Jag har ångest. Jag känner att hjärnan får mjölksyra av att inte kunna komma fram till ett svar..

Och det bästa vore egentligen att kunna SLÄPPA det hela, tills imorgon. För att när jag väl ska TILLAGA maten, går det säkert av bara farten. Besluten tas, utan att jag tänker och funderar för mycket...

Men problemet DÅ, är väl att jag kan missa att KÖPA någonting som jag behöver ha HEM, då..

... Och problemet NU, är att jag vill VETA hur jag ska tillaga min potatis imorgon, redan NU... Kokt eller stekt? Små eller stora bitar? Riven i smet? Ugnen eller spisen? Krydding?..

... OCH det faktum att jag inte orkar kola UPP mer info nu, om hur man gör det, det eller det. Om hur länge och vilka siffror... Mängder...

 

... Men men.

Jag åkte iallafall in till stan. Det småregnade. Kom några skurar. Men bara här i byn. I stan var det solsken till den grad att det BRÄNDE i ryggen.. Vilket resluterade i att jag gick och satte mig i skuggan istället..

 

Jag tog mig en promenad ner till forsen och satte mig där och lyssnade på levande musik från puben(eller vad det nu kan ha varit) lite längre bort...

Sedan gick jag vidare. En liten omväg tillbaka till stationen, med funderingarna och den ändå lätta beslutsångesten i högsta hugg. Ältanden.. och dribblanden...

Men jag gjorde ändå som tänkt. Tar tag i allt imorgon. Och idag var bara en kravlös fritidstripp till stan.. För första gången på LÄNGE.

 

En halvtimmes väntan på bussen... Och att kliva av så att jag fick tjugo minuters promenad hem...

Sedan blev det att äta.

Idag var en "övrigt"dag. Vilket innebar att jag inte riktade in mig på någon av min kategorier av näringskällor.

Så nu ville jag ha blomkålssoppa. Vilket jag tog ur frysen... Såå GOD! Och så tog jag ett knäckebröd med mjukost på också..

 

... Enkel och snabb mat idag. Men imorgon känns som en NÄSTAN ohanterbar utmaning. Så det väger nog upp sig...

 

Det har blivit tv... HELA DAGEN. Lite dator kan jag mig också minnas. Jag skrev ner... Började skriva ner lite recept i Word.

Sedan stekte jag lite pannkakor med blåbär i. Vilka i och för sig inte smakade särskilt mycket BLÅBÄR, när det kom till kritan. Men de fick fin färg och blev sådär underbart frasiga runt kanten.

 

... Mitt problem NU, är att jag har så HIMLA mycket i frysen. ALLA matlådor är upptagna... Och förutom det faktum att jag behöver LEDIGA sådana, så känner jag också STRESSEN i att inte ha varit ÄNNU noggrannare när det gäller att DOKUMENTERA vad jag har i frysen. Måste ju komma ihåg att ÄTA det också!

Jag HAR en lista i min inköpsapp.. Men DET är ju bara de saker jag MINNS. Jag känner nästan att jag måste gå IGENOM frysen och tjecka AV så att jag inte GLÖMT något.

 

... Annars har det typ bara VARIT tv.

Kvällsfika som VANLIGT, när klockan blev åtta...

 

... Ja-a.. God natt med er <3