Livet ur D:s synvinkel

Alla inlägg under juli 2015

Av D - 14 juli 2015 23:07

... Jag HAR ju mailat dem... Jag HAR skrivit en notering på min WhiteBoardTavla, så att jag inte ska glömma att kontakta dem igen om de inte svarar någorlunda på en gång... Mer kan jag inte göra just nu...

 

... Men ÄNDÅ känner jag mig bara så... OROLIG. Jag har ångest. Känner... Ja oro, helt enkelt..

 

... Jag börjar med dagen från igår och jobbar mig framåt mot nuet..

 

Jag klev upp till klockan, vid åtta på morgonen.. Som vanligt. Åt frukost. Slarvstädade toaletten... Om inte det var när jag klev upp för andra gången...

Och så klev jag i säng igen. Satte klockan på senare larm. Och klev upp vid kvart över nio, halv tio någon gång...

 

SEDAN var det bara att vänta på att pappa skulle komma.

... När klockan började närma sig, ryckte jag åt mig soppåsen med de misslyckade köttbullarna i, och gick bort till det numer fungerande och RIMLIGA soprummet.. Och så väntade jag ute, på pappa...

 

Han kom. Vi åkte och hämtade 14åringen... och även... 21åringen och hans tjej. Och så bar det av till IKEA...

På vägen dit, visade det sig att mamma och pappa önskade min hjälp att flytta omkring på möbler mellan källaren och övervåningen. Både uppåt och neråt. Tunga som lätta. Otymliga.. Liksom inte..

 

... Så jag skulle alltså inte längre hem efter IKEA... Tur att jag inte hade lagt mat på tining till igår.. Ångesten i DET, alltså...

 

... Väl på IKEA, gick pappa, jag och 14åringen för sig.. Och 21åringen och HANS tjej gick mestadels för sig själva..

Jag kollade inte så värst mycket. Och 14åringen och jag var mest pappas svans..

Men det var trevligt ändå. Och 14åringen fick hem sin soffa. Den egentliga anledningen till att pappa och han skulle dit.

JAG följde bara med för att jag blev erbjuden det när jag var hos föräldrarna sist... Och aldrig sa nej :)

 

... Ehmm..

Vi åt lunch på IKEA... Kollade lite till... Och begav oss sedan hemåt.

... Lämnade av 21åringen och tjejen, på vägen...

 

.. Och så middag när vi kom hem...

 

... Och oj..

Trött och stel efter bilresan... Och nu var det dags för ommöblering...

Idag kan jag ju säga att musklerna ömmar och det känns som om jag har sträckt nedre delen av ryggen...

Men jag känner ändå att min nya kost har gjort mig starkare. För att ALLA möbler var tyngre i vintras när vi flyttade!

 

Till kvällen, efter hårt arbete, blev det film och kvällsfika... Och efter det, gick vi alla och la oss...

 

... Jag hade väldigt svårt att somna i natt. Sängen var obekväm. Täcket fel... Och kudden ALLDELES för platt, luftig och mjuk.

... Funderingar som snurrade runt, runt i huvudet...

Och brännande ögon till slutet...

 

Men någon gång där på tidig morgon, tycks jag ändå ha somnat. För att när mamma började röra sig i köket vid halv åtta, vaknade jag...

Hörde att de skulle ner i källaren och träna... Så jag låg kvar i ett par, tre, fem minuter. Och klev sedan upp.

Satte mig vid tv:n en stund... Men direkt jag hade satt mig till rätta, kom de upp. Och det blev frukost...

 

... Efter frukosten... Ja, saker är grynigt..

Men någon gång där på förmiddagen, flyttade pappa och jag lite möbler igen... De var inte nöjda :P

Så en byrå som vi bar UPP igår, skulle NER igen... Och så skulle en kista med... Ja, vad de nu har ligger och dräller DÄRI, ner i källaren...

 

Det blev lite tv för mig. Då pappa och mamma var mäkta upptagna med resten av projektet med alla prylar från rum till rum. Upp ur lådor. Ner i lådor...

 

... Det blev lunch innan vi sedan åkte iväg till stan. Affären för att handla..

Jag hade tänkt ta bussen till stan. Och sedan ta en lång promenad till affären. Handla.. och så åka hem...

Men pappa erbjöd sig att de kunde skjutsa. Då de ändå skulle handla inom de närmaste dagarna..

 

Jag följde med mamma till den affären HON skulle till. Handlade. Väntade in mamma och betalade sedan i kassan...

Nu var det en halvtimme kvar tills halvtvå-bussen skulle gå... Så eftersom att mamma inte visste när pappa skulle komma tillbaka från SITT ärende på annat håll, promenerade jag tillbaka till stationen, i relativt rask takt. Kassen var iallafall väldigt lätt den här gången.

 

Åkte hem. Plockade undan varorna... Och slog sedan ihjäl lite tid... på ingenting.. Tills jag skulle börja med maten..

Ja, just det. Och "ingenting" i det här fallet, är att skriva in siffror i budgeten... TROR jag... Nu minns jag inte riktigt. Men jag har gjort det IDAG iallafall. Precis NÄR, vet jag inte.

 

... Sedan blev det enkel matlagning...

Middag vid matbordet... För en gångs skull..

... Och så blev det lite tv... Och dator, kanske.

 

Jag kollade upp lite tv-bänkar och soffbord, en sista gång...

Lät det hela sjunka in lite. Lägga sig.... Och slog sedan till. Jag köpte hem soffbordet som jag bokmärkte för... några månader sedan. Och likaså den tv-bänk som jag hade tittat ut...

 

... Men DIREKT jag har BETALAT soffbordet, så kommer jag på att jag skulle ha meddelat om senare frakt i beställningen! SKANDAL.

 

... Nej, men grejen är den att pappa och mamma snart åker till Gotland i några dagar... Och då kan inte pappa vara här och ta EMOT möblerna med mig.

Tv-bänken skulle redan TA mellan två och tre veckor att få HEM... Medans soffbordet skulle ta mellan en och två DAGAR... Vilket blir väldigt dumt..

 

Och så ser jag att det specifikt STÅR på just soffbordets webbutik, att man kan skriva i "meddelanden" om man vill ha varan levererad SENARE datum...

 

... Jag SKRIVER till pappa och FRÅGAR om det vore smartast att göra så... Och han svarar(eller om det var mamma) att de trodde att det var enklast...

.. Jag kommer IHÅG det... ENDA tills jag ska lägga beställningen... DÅ är det borta!.. Och DIREKT jag har klickat på "betala"... så kommer jag på det.. Och det är för sent!

 

... Men jag mailade dem direkt och hoppas att de hinner se mitt mail INNAN de behandlar beställningen...

Annars får jag lösa det på annat sätt..

 

... Men ångesten efter DETTA, alltså...

 

... När jag inte VET...

... När ALLT är ovisst...

 

... Men det BRUKAR ju lösa sig till det bättre. Man oroar sig nästan ALLTID i onödan :)

Och snart.. Inom ett par-tre veckor, har jag en tv-bänk och ett soffbord härhemma.

.. HÄRLIGT.. HOPPAS det blir snyggt.

 

... God natt med er <3

Ska ju trots allt försöka sova.. Begäret att börja stressäta har iallafall bleknat lite nu, under skrivandets stund...

 

 

ANNONS
Av D - 12 juli 2015 20:59

... Snart gråter jag... Jag ORKAR verkligen inte. Orkar inte hålla på...

 

Just nu känns det som om ALLT har brakat samman... Jag känner ett STORT begär att bli AV med all mat jag har i skåpen. Då denna gör mig stressad... Och jag kan inte låta BLI att se FRAM emot den lugna och fria känslan som kommer när jag åter kan leva mina dagar av ingenting. Inga rutiner. Inga krav och måsten... Inga egna förväntningar på mig själv...

 

Jag vill inte känna mig DUKTIG och VUXEN på bekostnad av mitt lite mer utav inre lugn...

Visst. Jag tänker ALLTID mycket. Ältar och funderar. Gör uträkningar hit och dit. Vänder och vrider på saker och ting, tills jag finner någonting som verkar vettigt. Mer rätt...

 

... Men det här... Det KRÄVER för mycket... och jag kan inte ens känna mig NÖJD efter att jag har ätit. Får ALLTID en slags jobbig känsla... Dov eller mer intensiv...

Och jag längtar efter att kunna vara i STAN hur länge jag vill... Att inte känna att jag behöver PLANERA och FUNDERA dagarna i ända... Även om jag har ett stort INTRESSE av alla dessa avväganden hit och dit. Planeringar.. Och att slänga omkring med idéer i mitt huvud...

Och jag ÄLSKAR att handla mat. Att fylla frysen med matlådor fyllda med mat som jag SJÄLV har gjort...

 

Och nu känner jag mig bara BEROENDE av att FORTSÄTTA. Då annat vore att svika mig själv och att backa från någonting som jag ändå klarar av...

Känns såå ONÖDIGT.

 

... Och så har jag ju för MYCKET mat hemma just nu, för att kunna hetsa allt på en gång och börja med "dagens mat"...

 

... Dessutom gör min FAMILJ i mitt huvud, mig väldigt... UPPGIVEN.. Då DE är en stor faktor till att jag INTE kan ge upp om mig själv nu... Jag kan inte ge upp... Isolera mig ÄNNU mer... Och sedan bära på det TUNGA samvetet att jag "önskar att de kunde hålla sig på avstånd"...

Jag menar. Jag känner så NU OCKSÅ.. Men nu har jag iallafall ENERGIN till att tvinga ut mig själv på roliga(som jag vet att de blir) träffar med dem...

 

... Men jag bröt rutinen idag... Jag mådde dåligt. Ville ge upp... Och så åt jag en gång till... Bara för stressens och ätandets skull...

Och nu känner jag bara att... Det var okej för den här gången. Ingen skada skedd... Men gör jag det för många gånger, får jag bestämma mig för att sluta äta igen. För att jag har inte RÅD att hetsa för många gånger och SAMTIDIGT äta enligt mina rutiner...

 

Nu hetsade jag ju aldrig idag. Eftersom att jag endast åt en extra skål med mjölk och flingor. Så det kan man ju inte kalla att "hetsäta"... Men det är ju själva GREJEN. Att frångå sina rutiner och äta på grund av FEL ANLEDNING...

 

... Vet inte hur jag ska orka, bara...

Hade jag INTE haft så förjordans MYCKET mat hemma just nu, hade jag nästan GARANTERAT proppat i mig det och sedan börjat med "dagen mat" igen..

Det är sommar, och jag vill göra ANNAT. Ha ANNAT i tankarna, än äta, planera för mat, och LAGA mat...

 

... Jag vet inte om jag har lust att SKRIVA om min dag idag. Den har varit lugn och bra, tror jag.

Jag handlade mat utanför stan. Åkte vid lunchtid, som vanligt.

Sedan kom jag hem och lagade mat. Jobbade länge med att få till det rätt. Efter eget huvud. Utan recept. Bara fiffla lite grann.

 

Åt. Och diskade iordning. För att sedan sätta mig vid tv:n...

Det blev ett bad och dusch. Då jag ska åka till IKEA med pappa och 14årigen imorgon...

 

... Och sedan...

Jag fick för mig att försöka mig på att steka köttbullarna som låg i frysen. Då frysen börjar bli full... Och...

Ja-a... Dessa hamnade i soporna. En HÖG med disk i slasken. Och ett rent KAOS i huvudet. Ångest i bröstet... Och jag orkar inte ta tag i disken... Inte EN GÅNG TILL, IDAG...

Jag orkar inte... Är slut.

 

... Jag har lust att proppa. Men bara för att lindra min stressade hjärna. Och för att eliminera den sak i mitt liv som just nu ger mig den värsta stressen. Maten. Ätandet.

... Men samtidigt så får jag en på något vis, BRA känsla inombords när jag planerar för middagar. Skriver inköpslistor... Går i affären och plockar mina medvetet valda varor.. Varor av syfte...

Att jag har en PLAN... På något sätt.. ett LIV...

 

... Men att ständigt jobba... Aldrig vara ledig... förutom när jag sover(åh, den bästa tiden på dygnet)... DET kunde jag vara utan...

 

.. Så. Ska jag erkänna mig besegrad?.. Vara svag?

... Eller ska jag se denna kvällen som ett mindre nederlag? En stund av svaghet?.. Och ta nya tag imorgon?

 

Jag VET att det sistnämda är både smartare och mer rätt... Och jag KÄNNER mig ju trots allt starkare och mer vuxen... Önskar bara att jag kunde KOMBINERA detta framsteg(med tvätten och matrutinerna) med ett LIV. En VARDAG där det HÄNDER någonting... UTAN att jag ska älta mina rutiner och blir orolig och spänd. Fundera i TIMMAR på hur jag ska lösa det, det och det.. Vad som kommer att hända med det och det...

OROA mig för att ALLT kommer att braka samman för att jag inte kan, får, hinner göra just DEN saken, just DEN tiden.. Fråga mig VARFÖR...

 

... Ja-a. Jag vet inte.

Men att ge upp, känns inte rätt. Inte nu när det ändå GÅR så bra.

Jag får helt enkel ta nya tag. Försöka...

Och INTE tänka på kvällens avvikande från rutinen!.. Det gör mig svag...

 

God natt med er <3

 

 

ANNONS
Av D - 12 juli 2015 00:23

Jag sitter här och FÖRSÖKER plugga in kartan, från där bussen stannar imorgon.. Så att jag kan gå till det köpcentret som jag vill handla mat på...

Men det är inte det enklaste. Jag kan inte komma ihåg vart den busshållplatsen ligger... Och inte heller tycks kartan visa vart gångvägarna finns... Åtminstone kan JAG inte hitta den... Även om jag tar på fotovy...

Det är jättekonstigt. För att jag VET att både busshållsplatsen och gångvägen FINNS där. Då jag har funderat på att kliva av där FÖRUT. För att se hur lång tid det tar att GÅ..

 

... Det jag är intresserad av, är väl ifall det kommer att gå snabbare för mig att kliva av DÄR och handla på en större affär i DET köpcentret... Än om jag går den dryga tjugo minuter långa promenaden till köpcentret utanför stan... Vilket känns stressigt.

 

... Men så har jag ju även ett TREDJE alternativ. Köpcentret dit jag gick ifrån STAN en gång. Vilket tog mig en timme i mixade takter...

 

... Ja, det är JOBBIGT att inte känna till det snabbaste alternativet. För att jag måste figurera ut det hela. Så att jag kan komma till butiker som inte ruinerar mig...

 

Men. Dagen idag.

 

Eehmm. Ja-a...

Jag ska ta det slarvigt och snabbt. Hoppigt och dant. För att jag är trött.. Och hade det inte känts så VIKTIGT för mig, hade jag hoppat bloggningen idag...

 

Dagen började som vanligt.

Kliva upp till klockan. Äta frukost. Diska efter mig. Och sedan kliva i säng igen...

 

.. När jag sedan vaknade och klev upp vid... Ja, elva någon gång, var det snart dags för lunch...

 

Jag vet inte hur jag ska skriva. För att jag minns inte så mycket..

Men dagen bestod i det stora hela av tv.. På dagen funderade jag mycket på...

 

Nej, jag vet inte.

Jag stekte iallafall några pannkakor på ett ägg... Det enda jag kunde tillåta mig själv i matlagningsväg, efter långa och intensiva funderingar fram och tillbaka. Mycket funderingar och dribblanden, vad gällde vad jag borde och inte borde köpa... Vill köpa...

 

Men det blev några pannkakor. Och så åt jag vanliga snabbnudlar till middag. Med en pannkaka bredvid...

 

Jag hade lust. VILLE försöka mig på att steka de där köttbullarna som jag la undan igår. Men jag fann aldrig orken till det...

 

Däremot passade jag på att ta ut lite sopor till soprummet, när jag ändå skulle ut på promenad...

... Under promenadens gång, kände jag mig ensam.. och livet var tråkigt. Jag ville bara börja LEVA, och jag kände mig fången inom mig själv. Där jag gick i min gula tröja. Stirrade ner i marken och såg asfaltet flytta sig under mina fötter.. Ensam... Lite uppgiven...

 

... Annars.

Jag har skrivit in i en kalender, vilka två näringskällor som gäller för varje dag till middag, hela månaden ut...

 

... Och jag har tvivlat på ätandet... Samtidigt som jag har fört in ny sak efter sak i min inköpslista. Då jag kommer på maträtter till matlistan... Och de saker som jag äter varje dag, en efter en, tar slut...

 

Hmm... Ja-a. Det var nog det... Känns det som...

... Så jag säger väl god natt.

God natt med er <3

 

 

Av D - 10 juli 2015 23:45

... Samma sak idag, som övriga dagar...

Jag övertänker bara allt... För att allt ska fungera, måste jag bara gå på infall. På magkänslan... Och direkt när jag känner för det.

Alternativt skriva upp det på listan när det känns rätt, och sedan inte TÄNKA på det mer.. Inte FUNDERA mer..  innan jag "utför aktiviteten"... Eller vad man nu ska kalla det...

 

För att dessa funderingar. Denna osäkerhet... Detta TVIVEL...

... Jag orkar helt enkelt inte med ångesten. Och att ständigt fråga mig själv "varför"..

"Om" och "ifall"... "Men.."...

 

... Jag får se hur mycket av dagen jag kan minnas.

Men jag klev iallafall som vanligt upp till klockan imorse... Åt frukost... Och insåg att jag hade glömt att diska efter kvällsfikat igår... Det kom som en chock. Jag diskar ju ALLTID efter varje gång som jag har ätit. För att undvika stress.. och i rädsla för att tappa greppet.. självdiciplinen...

 

Men igår... Nej, jag hade HELT glömt bort det. Och hur jag kunde göra DET... Det VET jag inte... Måste ha varit väldigt mycket annat i tankarna igår..

 

Men iallafall.. Jag diskade all disk.. och så gick jag och la mig igen...

... När jag åter klev upp, runt halv tolv, såg jag på lite tv. Åt lunch... Och sedan så svarade jag på 22åringens mess.. Det var på tiden... Men eftersom att hon svarade tillbaka, ska jag försöka orka skicka ett svar på DET, på söndag, tänkte jag...

Ja, det är lite jobbigt bara. Kanske ingen stor grej att skriva några bokstäver och trycka på "skicka"... Men... Orken...

 

Hmm...

... Om jag inte missar någonting nu, så var det iallafall dags för att börja laga mat. Idag stod köttbullar och stuvade makaroner på listan...

... Och.. Ja-a.. Det enda jag kan säga, är att det blev totalt kaos... Vilket resulterade i att jag slängde köttbullarna som var ren köttfärsmos i pannan, i soporna.. Och så värmde jag istället upp mina hemlagade hamburgare och åt till mina stuvade makaroner..

Så. Hemlagat till fullo... Men inte precis som jag hade tänkt mig..

 

Det störde mig en aning att slänga bort såpass mycket mat... Men eftersom att jag bara hann börja steka HÄLFTEN av köttbullarna, så la jag resten i frysen, och ska se om det fungerar bättre att steka dem när de är frysta...

 

... Sedan blev det diska efter maten... LÄNGE. En ren röra att ta reda på. Vilket det alltid blir när jag lagar mat. Men på sätt och vis, TRIVS jag ändå med att diska och städa diskbänken. Det är rogivande och en liten paus från tv:tittandet och alla stressande funderingar.

 

Eehmm...

Jag tog en kort promenad på kvällen. Vid sjutiden...

... Funderade fram och tillbaka, på ifall jag skulle gå in på affären och köpa en mjölk, då den var slut. Och ifall jag skulle passa på att köpa hem till söndagens mat också... Ältande. Beslutsångest. "Vad var bäst?"... "Vad var onödigt?"... "Skulle jag in till stan imorgon och kunde handla DÅ?"...

 

... Ja, just det ja. Jag satt hela förmiddagen och eftermiddagen, och kollade gamla kvitton. Jämförde affärer och så vidare. Städade den kökslådan där allt var kaos...

 

... Men iallafall. Promenaden slutade ändå med att jag gick in på affären och köpte mig en mjölk bland annat...

Stötte ihop med mammas kusin som jag inte har sett eller hört någonting ifrån sedan jag var hundvakt till deras lilla Jack Russel som kort därefter var tvungen att somnas in...

... Varken DE eller jag har...Eller rättare sagt.. DE har vad jag har fått intrycket av, inte vågat höra av sig efter det hela.. Och JAG... Ja, jag har inget intresse av det. Det är REDAN för stressigt socialt.

 

Men han hälsade. Frågade lite grann av ren artighet.. Och sedan gick vi skilda vägar.

Jag, hem för att sätta mig vid tv:n och snart äta kvällsfika...

... Den här gången var jag dock inte hungrig. Jag kände mig fortfarande JÄTTEMÄTT efter middagen. Men det kändes bra. Jag åt ändå. Men bara aningen mindre...

 

... Jag fastnade i funderingar. I beslutsångest och osäkerhet...

... Såpass att jag ångrade att jag köpte potatis tills på söndag... "Jag handlar mer mat... men jag är inte ens säker på att jag kommer orka FORTSÄTTA"... Egentligen vill jag bara låta det vara nu. Försöka hålla på rutinerna tills allt jag har hemma, har tagit slut. Och sedan... Ja-a...

 

Men då ser jag min familj framför mig... Ska jag orka träffa dem och börja leva mitt liv på ett sätt som inte bara JAG är värd, utan även DE, så måste jag kämpa vidare nu...

För att jag kan inte hantera ett liv på ett normalt och friskt sätt, om jag svälter...

 

... Men all ångest gör mig GALEN!

.. Jag krånglar bara TILL allt så mycket. Övertänker det... Och gör allt så mycket VIKTIGARE och mer BETYDELSEFULLT... DÖDLIGT ALLVAR, än vad det egentligen behöver VARA...

... Och jag vet MED mig det.. Men det förändrar ingenting...

 

Jag har dribblat morgondagens mat. Men INGENTING har känts rätt. Samtidigt som de "förslag" jag har haft, har känts fel att avstå... Jag KAN inte ta ett beslut...

 

... God natt med er <3

 

 

Av D - 9 juli 2015 22:18

... Jag är trött... Har känt mig stressad hela dagen. Dribblat fram och tillbaka, ifall jag ens skulle orka GÖRA de två saker som stod på listan idag.. Eller om jag bara skulle strunta i det...

Känt mig TVUNGEN att ändå hålla mig till rutinerna. Till mitt schema...

 

... Och ja... Allt blir gjort. Det är så det ser ut just nu... Allt blir gjort... Problemet ligger inte i det praktiska. När jag har bestämt mig och.. Ja. Kommit UR den där jobbiga perioden då jag inte fick någonting ALLS GJORT... Då KAN jag faktiskt saker.. Och får dessa gjorda... Och ofta med väldigt noggrannhet och en toutch av entusiasm...

 

Men det ligger i det psykiska... Och det emotionella... Jag är ständigt stressad eller osäker... Och skulle det vara så att jag inte ÄR det för en stund.. Mår BRA... Ja, då är det någonting ANNAT som nöter inombords... Och... ger mig ångest...

... Det faktum... att jag inte är nöjd.. Kräver MER...

 

Jag vaknade imorse, till klockan. Klev upp och åt frukost.. Och gick sedan och la mig igen..

Fick ett mess från 22åringen.. som sa att de tänkte grilla tillsammans med mamma och pappa någon helg framöver. Och om jag var intresserad... Ja-a...

 

... Drömde konstigt. Minns jag gick omkring på en båt eller något. En STOR båt. Såg en massa människor... Och blev jagad och retad. Nerbrottad av ett gäng killar. Eller män.

Jag minns att jag letade efter mitt rum. Hittade det många gånger. Men varje gång som jag lämnade det igen, så... Ja, till slut så HITTADE jag det inte. Sprang bara omkring och ryckte i handtag efter handtag.. HELT vilse.

 

Jag brukar kunna drömma LIKNANDE drömmar som då utspelar sig på skola eller sjukhus. Och detta var nog en blandning mellan skola och båt.. För att där fanns lärare..

... Men iallafall.. Det slutade iallafall med att jag blev attackerad av en av dessa killar, med kniv. Vilken jag, under ren panik, lyckades rycka ur hans hand och hugga honom fyra gånger i ryggen. Väl utspritt och bara ytliga jack. Medvetet ytliga. Då jag inte ville göra honom illa...

 

... Och ja-a.. Efter det, sprang jag bara omkring, paranoid.. Med en lärare och många andra människor efter mig... Jag, med en kniv i högsta hugg...

 

Ja-a.. Vad konstigt man kan drömma..

Klev iallafall upp för andra gången, vid... Ja, det minns jag inte. Men mellan tio och elva, kanske...

Och nu blir det grumligt. Men jag satte mig nog vid tv:n. Och framför tv:n, rullade jag tankar om ifall jag bara skulle STRUNTA i matlagningen idag. Då jag inte visste vad jag skulle GÖRA av kycklingen och potatisen. Jag visste bara att det var dags för dessa två matkällor idag...

 

... Jag funderade och funderade.. Men jag ORKADE bara inte försöka komma PÅ hur jag skulle tillaga dessa, för att vilja ÄTA dem... Kändes såå ointressant...

... Men att äta någonting annat. Något lätt... Ja, det kändes inte HELLER bra. Rädsla för att tappa greppet som jag nu har funnit. Greppet kring mig själv, som gör att jag inte längre varken hetsar eller svälter. Självkontrollen och... Ja, att det helt plötsligt har blivit så ENKELT att äta regelbundet och lagom mycket..

 

Jag var rädd att, om jag började slarva med VAD jag åt... Slarva med att ANSTRÄNGA mig lite för maten... Ja, så skulle jag snart tappa rutinerna.. Då man aldrig mår lika BRA av att äta näringsfattig- eller snabbmat varje dag...

 

... Och så var jag också orolig för att det skulle bli DYRARE för mig om jag åter började slarva med matlagning. Då det man TILLAGAR, oftast är BILLIGARE än... Ja, allt det där snabba...

Och ja-a... Ekonomin blir ju OCKSÅ lidande, om jag...

 

... Nej, jag vet inte. Jag går vidare.

Jag låg iallafall där på soffan och funderade. Gruvade mig även en del över dagens tvättning. Jag hade ju bokat tid i tvättstugan... Sett fram emot det de flesta av dagar... Men INTE idag..

Det känns bara som om jag blir tröttare och tröttare.. Och samtidigt som jag VILL mycket... och känner att jag blir STARKARE. Mer VUXEN.. Så känner jag också att ju fler dagar som går, desto närmare att ge upp av brist på ork, KOMMER jag...

 

... Men att fundera på att strunta i matlagningen. Att skjuta UPP på tvättningen. Nej, rädslan för att börja slarva... Känslan av att svika mig själv... Perfektionismen och de höga kraven inom mig själv... "Jag MÅSTE utföra detta!"..

 

Så när tiden blev inne... Efter att ha tvivlat... och känt mig LITE mer uppgiven än på länge och en GNUTTA frustrerad... Så satte jag ändå igång med maten. Fram med potatis och kyckling. Skära lite grann. Och sedan steka dessa. Fram med pulversåsen och göra iordning den... Och sedan avnjuta en fet men ändå relativt god middag...

Kände mig lite...

Jo, det var nog ångest, över känslan av att äta skräp.. Men det var ju iallafall halvt hemlagat.. Och det var ju dagens mål...

 

Sedan blev det att lägga in en massa mat och sådant i frysen. Diska all disk. Göra rent den fett-sprätta spisen...

Och så blev det tv igen...

 

Klockan fem, gick jag ner i tvättstugan med all tvätt. Hällde i det redan för flera dagar sedan, färdiguppmätta tvättmedlet i maskinerna. Satte igång dessa.. Och gick sedan upp till tv:n igen och otåligt väntade på att alarmet om att tvätten var klar, skulle ringa...

 

... Och SÅ fortsatte det sedan. Ner i tvättstugan. Över med tvätten till torktumlaren... Upp för att otåligt vänta... Och sedan till sist, ner för att hämta tvätten..

Äta kvällsfika framför tv:n. Ångest och ängslan... En unken känsla... Och stress som kom av regnet som smattrade mot rutan, och det faktum att jag nu känner STOR social press, på grund av alla som jag ska till att träffa inom den närmaste tiden... Och så maten såklart..

 

... Efter en stund, fick jag för mig att börja vika tvätten, framför tv:n...

Och efter det, blev det bara mer tv...

 

... Imorgon ska jag laga egna köttbullar och stuvade makaroner. Och så ska jag svara på 22åringens mess... Annars har jag inget annat på listan...

 

... EFTER imorgon, vet jag dock inte vad jag ska äta för mat. Matlistan tar slut efter det.

Och i skrivandets stund, vet jag inte ens om jag vill "plåga" mig själv något mer genom att köpa hem ÄNNU mer mat.. Mat som ska smärta varje gång som jag TÄNKER på hur många DAGAR jag måste hålla på rutiner och ständigt grubbla. När allt blir som jobbigast..

 

Så jag vet inte... Jag kan ju inte ge UPP, HELLER... Kan ju inte ens TILLÅTA mig själv att sluta laga mat NU.. Att backa när jag nu äntligen funnit min styrka... och hamnat i något slags vuxet "kämpar-spår"...

 

Ska snart försöka koppla av i sängen. Men först bli RIKTIGT trött framför tv:n..

God natt med er <3

 

 

Av D - 8 juli 2015 21:00

... Just NU, känner jag bara att oron och osäkerheten som jag ständigt dribblar i mitt huvud, har blivit för mycket...

Jag är TRÖTT på den här känslan nu! Och att hålla mig till rutiner. Att få saker att gå ihop VARJE dag... Och att sedan fundera på rätt och fel HELA tiden. Undra...

 

Ja, jag kan säga som så, att när jag TÄNKER på hur mycket mat jag nu har och dräller överallt. I både frys, kyl och skafferi... Tänker på hur lång TID det kommer att ta att ta SLUT på... Hur många FLER DAGAR av rutiner och ständigt tänkande.. PUSSLANDE, det kommer att INNEBÄRA...

 

... Ja, jag får ångest.. Jag önskar bara att jag kunde trolla BORT det. Få det att försvinna. För att jag ORKAR inte hålla PÅ länge!

Jag vill vara FRI. Kunna känna att jag kan NJUTA av LIVET... Och inte bara fokusera SÅ HÅRT på att vissa saker i VARDAGEN ska FUNGERA...

 

Jag blir stressad när jag känner.. eller INSER att någonting MER kommer att behöva ta min uppmärksamhet under någon dag.. Eftersom att jag bara ORKAR EN sak. Sedan är jag helt slut. Jag kan möjligtvis, om middagen är lite mindre krävande, mellan alla tankar och funderingar, orka med att ta en snabb vända till stan för att köpa mer matvaror, samma dag som jag lagar mat... Men sedan kolapsar jag bara...

 

Och idag är jag SUPERTRÖTT. Energin är slut. Ångesten och alla funderingar...

Ja, alla FUNDERINGAR ger mig ÅNGEST, eftersom att jag inte ORKAR fundera. Och all osäkerhet gör att jag vill ge upp.. Eftersom att jag är så TRÖTT.. och nu inte längre orkar LEVA i osäkerhet inför precis ALLT jag GÖR, HELA TIDEN...

 

... Men dagen idag.

... Om jag nu orkar beskriva den...

Lite sådär någorlunda kanske, iallafall...

 

Jag klev upp till klockan, vid åtta imorse. Åt frukost. Och klev sedan i säng igen.. Som vanligt.

... Blev väckt av ett mess från 22åringen. Stress och press...

Men jag brydde mig inte OM det just DÅ. Utan somnade bara om...

 

Alltså jag har inget emot mina syskon. Men jag känner samtidigt, nu när jag försöker så gott jag KAN att få min vardag att gå IHOP, att det är EXTRA jobbigt att planera in ett besök med 22åringen... Eller NÅGON annan, för den delen.

... Jag blir stressad... ALLRA helst när jag samtidigt tänker på att jag har tackat ja till att följa med 14åringen och pappa till IKEA på måndag! ... Och så har jag ju lovat 26åringen för länge SEDAN att hon ska få komma hem till mig på fika och middag!.. Och även 23ÅRINGEN har jag en innestående fika med!..

 

STRESS...

 

Klev iallafall upp vid strax efter tio... tror jag. Då jag kom på att jag hade glömt ta fram falukorven ur FRYSEN, som jag skulle göra korvstroganoff av idag. Så DET var jag tvungen att göra...

 

... Satte mig vid tv:n och väntade in tid för lunch.

Åt lunch...

... Och sedan blev det dags att skritta iväg till bussen. Det regnade ute. Så jag hade länge, medans jag satt där framför tv:n, funderat på om jag bara skulle handla det viktigaste och gå till affären här i byn.

Men jag kunde inte få det att gå ihop i mitt huvud. Det RÄCKTE ju inte med det viktigaste, om jag skulle slippa åka hemifrån.. eller kunna laga mat för flera dagar på en gång sedan... Nej, jag behövde ha hem ALLT från listan, om jag skulle få kommande dagar att gå ihop...

 

Så jag gav mig iväg...

Men det fick bli att gå till min favoritbutik. Där jag känner mig som tryggast och mest "hemma".. Även om den antagligen är lite dyrare. Men jag tänkte inte ens ÖVERVÄGA(fast det gjorde jag såklart. Flera gånger) att tvinga mig själv att ta mig til en större butik nu när det regnade..

Men eftersom att jag flyger mellan olika butiker, hej vilt. Så blir väl mitt snittpris på varor, helt enkelt snittpriset för alla butiker häromkring. Så, okej ändå.

 

... När jag kom in till stan, hade det iallafall slutat regna. OCH jag hade kommit på hur jag skulle på enklaste sätt, få min tid att gå ihop.. Så att jag varken behövde VÄNTA OLIDLIGT länge på BUSSEN.. ELLER få det helt omöjligt att hinna TA mig till OCH handla på större butiker...

... Jag kliver helt enkelt av bussen på halva biten. Jag menar. Jag åker FÖRBI köpcentret med bussen VARJE DAG. Jag KAN kliva av EN hållplats därifrån. Vilket gör att jag får ALLDELES för lång tid att VÄNTA... Eller så kan jag kliva av vid busstationen.. och få svårt att hinna ta mig dit OCH handla..

.. Trodde jag. Men idag kom jag på att jag ju kan kliva av mittemellan busstationen och köpcentret.

Klappat och klart.

 

Jag gick till affären. Röjde bland varorna. Och jämförde priser.

... Och sedan gick jag tillbaka till busstationen och satte mig och väntade. Funderade middagar och matlagning. Hur jag skulle tillaga och HANTERA det som jag hade köpt.. Hur MYCKET jag skulle göra iordning... Och vad som skulle vara trist att tillaga och sedan frysa in i matlådor...

Ältande. Diskussion fram och tillbaka...

Tycker inte ALLS om att jag inte har någon erfarenhet.. och inte heller orkar kolla upp fakta.. och andras erfarenheter..

 

Hem. Och så direkt börja gråta lite grann över skuren gullök.

 

... Korvstroganoffen blev god.. Men receptet som jag använde, innehöll inte så mycket vätska. Och jag är ju mycket för såsig korvstroganoff.. Så nästa gång tillsätter jag nog mer av just det. Men annars. Jättegod. Och jag ÄLSKADE riset! Det PERFEKTA tuggmotståndet som jag hade fått till. Ja, förra gången som jag åt ris. Jag tog nämligen riset ur frysen idag. Då jag ändå hade det låg.

 

.. Sedan blev det lite stressigt. Jag hade redan gått över tiden med tjugo eller trettio minuter. Så jag lät bara resten av stroganoffen stå kvar framme.. och diskbänken fick se ut som ett bombnedslag medans jag åt. Vilket störde lite grann..

Men den fick jag sedan ordning på.. Stroganoffen in i frysen. Och likaså köttfärsen som jag köpte idag. Uppdelat på två... Och ett beslut om vad jag skulle göra med kycklingen, blev taget. Den får ligga i kylskåpet till imorgon...

 

... Fredagen blir jag hemma, as well.. För att då ska jag laga mat för just fredagen. Så då vill jag inte stressa...

 

Ja, jag måste ju fortsätta. Iallafall tills allt jag har i skåpen, är slut. Rutinerna måste hållas på, STENHÅRT. Annars så är det givet. Ristat i STEN, att jag kommer att börja VRÄKA i mig och må SKIT. För att... Då ger jag upp... Och vill bara bli AV med allt...

... Och ja-a... Det är ALLDELES för mycket mat för att klara av DET just nu!

 

... Men jag vill inte ge upp... Det känns som om hela min VÄRLD rasar samman då... Och ska jag ha en chans i...

Nej, jag vet inte. Jag ser min familj framför mig, när jag tänker "ge upp..". Så kan jag inte göra...

Och min ålder... Att tänka på DEN, gör att jag redan NU börjar känna att det är försent... Jag vill UPPNÅ saker..

Men hur då, när jag knappt orkar hantera den lilla vardag som jag har NU?

 

Annars har det blivit tv och äta..

 

.. Ja, det var väl det.

God natt med er <3

 

 

Av D - 7 juli 2015 22:36

Jag har ingen lust att BÖRJA inlägget med gnäll, idag. Så jag går direkt på att beskriva min dag. Så bakar jag in gnället i inlägget istället :)

 

Jag vaknade av klockan imorse. Men tror att jag, liksom igår, sov rätt så oroligt på morgonen.

Klev upp.. Och åt frukost. En frukost som idag gav mig en MASSA jobbiga funderingar och ältanden. Frågetecken och ängslan...

Jag hade nu... HAR nu bytt ut en del av frukosten mot någonting annat. Och gjort en del förändringar. Vilket jag också kände AV när jag åt. Mättnaden blev annorlunda. Och precis som ALLTID när jag gör förändringar, så frågar jag mig om det var bättre eller sämre INNAN... Känner efter lite extra mycket. Och blir stressad när jag inte kommer fram till något bra och rimligt svar. Ett LOGISKT svar... Ett "DÄRFÖR"...

 

Jag... TROR att jag diskade iordning efter frukosten...

Jo, det gjorde jag. Funderade på att INTE göra det.. Men kom fram till att, slarv föder mera slarv. Till slut brakar allt samman. Det vill säga. Disknedslag på bänken. Med högar av skräp...

 

... Sedan klev jag i säng igen. Medans jag fortsatte fundera över hur jag skulle äta min frukost. VAD jag skulle äta...

Ja, sådant ältande.. Sådan ängslan och osäkerhet som föder fram tanken "Kanske borde jag sluta äta igen...". Men som stoppas lika snabbt av tanken "Nej, det kan jag inte... Det VILL jag inte... Vilket NEDERLAG".. Så. Alltså. Det är inget alternativ ens när det hela känns som jobbigast.. SÅ långt har jag kommit :)

 

Vaknade sedan vid tio, tror jag. Minns inte varför eller av vad.. Men jag minns att jag klev upp...

Jag la mig framför tv:n...

 

... Minns inte så väl...

Men vid tolvtiden började jag iallafall göra iordning lunch...

 

... Hmmm..

 

Dagen blir lite grumlig nu. Men jag tar det som jag minns. Och lämnar resten ;)

 

Jag tror att jag har spenderat hela min dag framför tv:n. Förutom när jag skrev ihop recepten för de dagar som jag vet vad jag ska äta till middag på.. Skrev in de varor som jag behövde KÖPA till dessa middagar... Och rensade lite grann i min app för matinköp...

 

Men DET var på kvällen...

Nu måste jag hoppa tillbaka lite. Höll ju på att glömma att jag lagade BLOMKÅLSSOPPA idag!

Jag väntade och väntade framför tv:n, på att klockan skulle bli tillräckligt mycket för att jag skulle kunna börja med maten utan att behöva återuppvärma den...

Men jag var rastlös... Kunde inte sluta FUNDERA på hur den skulle bli och vad som skulle GÖRAS... Bråttom med att få se resultatet... Och att få denna "aktiviteten" därframme, ur vägen. Avklarad.

 

Så eftersom att det snurrade i huvudet och sprätte i fingrarna, så kunde jag inte FÖRMÅ mig att ta fram blomkålen och börja "bukettera" den. Och när jag hade börjat med första steget, kunde jag ju inte VÄNTA med NÄSTA... Så. Fram med löken och börja hacka den... Och sedan...

Ja, maten var ju i full gång. Så jag bestämde mig för att laga den tidigare istället.

 

... Jag skrev ju i förra inlägget idag, att det jobbigaste med att laga mat, är stressen...

Idag var jag faktiskt inte så stressad, om man jämför med hur jag BRUKAR känna mig. Jag tog det hela med ro. Lite osäkerhet, såklart.. Men det faktum att jag hade TRE kastruller på plattan samtidigt, gjorde mig inte så mycket...

Var nog grejen att alla stod på medelvärme. Och det enda jag behövde göra, var att röra om lite då och då.

 

.. Dock så var jag lite orolig och nervös för att använda stavmixern... Och väldigt osäker på NÄR det var dags att mixa... Och kryddningen är ju inte HELLER någon lek...

Men jag lyckades. Och jag lyckades FÖR bra för att kunna må sådär PRIMA bra som jag BORDE ha gjort av upplevelsen.

 

... Jag menar. Den blev så GOD att jag skulle kunnat äta den VARJE dag i flera dagar framåt. Så GOD att jag befarar att jag ska få seperationsångest när den tar slut, i oron för att jag aldrig ska få smaka på den igen...

 

Ja, ett ynkligt problem :P Men det är så jag fungerar. Stöter jag PÅ någonting BRA, så blir jag orolig för att gå MISTE om det i framtiden.. Att sakna det... Glömma BORT det... Eller bara se FÖRBI det...

Ja-a.. Helt enkelt rädd att inte lyckas igen...

 

Men den här lilla, lilla känslan av ängslan, dunstade bort ganska fort...

Jag NJÖT till FULLO av soppan, när jag väl hade tagit mig igenom den timme som återstod emellan matlagningens slut och matklockans ringande.

Ja, jag vet jag tänkte att "detta var något av det GODASTE jag NÅGONSIN ätit!".. En enkel soppa. Men...

Ja-a...

 

... Ja, just det.

Iallafall..

Senare till kvällen, började jag försöka planera för de närmaste dagarnas middagar. Skriva i min inköps-app.. Försöka strukturera upp lite...

Jag kollade recept...

 

Och ja... Jag fastnade. Körde fast... Och kände inte riktigt att jag kunde HANTERA det här med att pussla ihop fulla middagar till alla dagar som ränner in, en efter en hela tiden... Allt går för snabbt. Och att hela tiden försöka tänka... Vet inte om jag vill säga "logiskt".. och försöka pussla ihop rätt näringskällor med varandra i variation... Och sedan SAMTIDIGT få till någonting GOTT och HEMLAGAT. Känna pressen att allt ska bli PERFEKT. Och oroa mig för vad som händer med maten om jag gör det, det eller det.. Borde jag göra så eller så.. Och passar det eller det... "Men om jag vill ha DET till, istället?.. Nej, det är inte den dagen idag..".

 

... Min hjärna blir DÖV av att hålla på och tänka efter.. en två.. TUSEN gånger hela tiden. Och att få ångest eller känna ängslan när jag funderar på att tillfälligt.. eller permanent justera i mitt mönster.. I rutinen...

 

... Och jag funderade bara över.. Gör det lite rätt som det är. Både när jag hakar på känslan i kroppen efter måltid... VAD jag äter... HUR jag ska få tiden att gå ihop till inköp och så vidare, när jag äter vart fjärde timme... Eller om det handlar om hur jag ska orka laga hemgjord mat varje dag...

... Ja, jag ramlar ständigt in på tanken att jag bara vill koppla bort, koppla av... Sluta. Ge upp.. Bara svälta igen. För att jag har för mycket att tänka på, för att orka fortsätta.. För mycket att göra varje dag, för att orka titta framåt..

 

... Och att nu den sociala pressen börjar bli mer påtaglig... Ja, det gör inte levnadsångesten desto mindre...

 

.. Men jag ska inte ge upp. Det känns inte som något alternativ.

Nu har jag kommit igång, och jag får hantera ångesten.. och försöka kämpa mig igenom den hårdaste tiden, tills jag kanske har vant mig och växer in i uppgiften som vuxen :)

 

.. Men jag ser INTE fram emot morgondagen. Shopping ger ångest. Men ska jag kunna laga mat de närmaste dagarna, måste jag KÖPA den först..

Men "Vart?", "Hur hinna?". Och "Varför?..

Ja, det kommer att bli ältande frågetecken och diskussioner imorgon...

.. Och sedan blir det att laga korvstroganoff.

 

En dusch tryckte jag iallafall in..

Och nu ska jag snart försöka sova...

Men det blir nog lite tv först. Känner mig... Ja, antagligen ängslig INFÖR morgondagen och EFTER idag... Så behöver varva ner först..

 

.. Men god natt med er <3

 

 

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

Vill du följa mig? :)

Följ Livet ur D:s synvinkel med Blogkeen
Följ Livet ur D:s synvinkel med Bloglovin'

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
    1 2
3
4 5
6 7 8 9 10
11
12
13
14 15 16
17
18
19
20 21 22 23
24
25
26
27 28 29 30
31
<<< Juli 2015 >>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se