Det stör mig en gnutta, att jag inte ännu vet vilken adress det är som jag ska besöka imorgon. För visning på lägenhet. Jag vet att jag ska dit. Och jag vet vilken stad. Men den fulla adressen har jag inte...

Jag kunde säkert fråga om den när som helst. Men av någon anledning tycks pappa tycka att det är bättre om vi messar lägenhetsägaren och frågar henne precis innan vi åker imorgon. Och trots att jag inte förstår anledningen till det. Så har han nog någonting i åtanke när han säger att vi borde göra så. Så därför håller jag ut. Låter den knappa oron, virvla i min själ...

Kan trots allt tänka mig att det har med att inte störa onödigt mycket. Utan istället ta det i samband med visningen. När vi ändå ska träffas. Men vad vet jag?

Inatt sov jag bra. Skönt. Vaknade dock många gånger imorse. Då jag hade glömt stänga av alla miljoner larm som jag hade på mobilen. Men jag stördes inte särskilt. Halvsov bara tills jag till slut klev upp vid åttatiden.

Frukost. Och sedan blev jag sittandes i vardagsrumssoffan med endast behå och kortbyxor på mig. Ja, det var såå varmt!

Där satt jag sedan och skrev dagbok. Stirrade rakt ut. Och messade med Xsambon.

Jag hade redan fått svar från kvinnan som ska hyra ut sin lägenhet i en mysig stad i närheten av denna. Och nu har vi bestämt visning... Ja, min första visning någonsin. Imorgon klockan 13.00, om jag inte missminner mig. Mamma och pappa hänger med som en trygghet. Som TUR är! Hur skulle jag klara något sådant här utan dem?! Tack för semestertider ;D

Så man kan ju tänka sig att tankarna snurrade i mitt inte alltför stilla huvud, där jag satt än mer stilla i soffan. Och bara var.

Sedan blev det iallafall lunch. Väntandes på att få höra från Xsambon. Få de svar som jag nu har fått, från "hyresvärden".

Smet från disken. Pratade med Xsambon i telefon. Och fick säga hejdå minst fem gånger innan jag till sist fick chansen att faktiskt lägga på. Blir väl så när man inte har pratat på länge. Och jag kan erkänna... Det kändes KUL att prata med honom igen! Ville egentligen inte sluta.

Sedan bar det av till en marknad en stund härifrån. Gick omkring i den stekheta solen tillsammans med 17åringen, mamma och pappa. En inte allför ickegnällig mamma, och en pappa som lite lätt irriterade sig på det. Men annars en trevlig stund ute i det heta, tillsammans med några av de personer som står mig närmast.

Det är alltid kul att gå på marknad. Och nog för värmen. Men det var inte jättemycket folk, iallafall! Vilket var skönt. Jag fick mig köpt ett par häftiga gula byxor. Sådana som man nästan bara hittar på marknad. Och en kalender med Mopsar till 13åringen i present. Jo, han älskar mopsar! Vilket jag tvärtemot tycker att är fula. Ursäkta mig. Nej. Jag kör hellre på Engelsk Bulldog i så fall. Om man ska välja någon av de fulsöta hundarna ;D

En mjukglass. Och en flaska kallt vatten. Och sedan bestämde vi oss för att åka hem igen. Handla mat på hemvägen. OJ, vad jag ser fram emot att börja handla min egen mat! Leva mitt eget liv... Ja, och framför allt, tvätta min egen tvätt! ... Jo, befriande.

Väl hemma, blev det middag. Efter att nästan ha somnat i soffan. Diska iordning. Och sedan sätta sig vid tv:n.

När resten (13åringen, mamma och pappa) joinade, blev det film "Sin City". Lång och jättekonstig. Vet inte vad mer jag kan säga om den. Men det var ändå något speciellt med de där berättarrösterna ;)

Lite oro över ifall jag kanske ändå BORDE fråga om adressen. Men tänker ändå att "Pappa vet nog bäst". Vi väntar.

Och nu blir det sängen. T-R-Ö-T-T. God natt med er <3

Nu sitter jag här och skriver med ena handen. Äter en välförtjänt banan. Håret rinner. Och jag bloggar i väntan på sängen...

Jag börjar med dagen från början, tror jag. Trots att jag bara vill berätta hur duktig och stark jag känner mig just nu!

Inatt var en hemsk natt. Ja, rätt ut sagt.

Jag klev i säng med beslutsångest och prestationsångest uppöver öronen. Osäker som få, och med viljan att bara slippa. Tankarna snurrade och vägrade sakta ner. Vägrade ge svar på min desperata fråga. Frågetecknet som jag såväl visste hur onödigt och dumt det var. Något litet som allt så ofta växer sig för stort för att orka mäkta med... En sådan dum sak som vilken kategori ett visst inlägg bör hamna under!

... Allt känns fel, och jag finner inga rätt. Men hjärnan fortsätter desperat söka. Då svaret måste finnas. Stycket som frågetecknet gäller, läses gång på gång, upp i mitt huvud... Och tankarna snurrar stressat karusell innanför mitt pannben...

Men nog om det.

Värmen gjorde inte det hela bättre. Och inte heller det faktum att 17åringen låg och tittade på tv i allrummet, en dörr igenom(om man nu kan säga så)... Och PÅ det, visste jag även med mig att jag skulle kliva upp tidigt idag! Vilket inte gjorde mig MINDRE stressad!

Jag klev iallafall upp vid halv sju när klockan ringde. Åt frukost som planerat. Kände mig pigg och redo för träning. Men då det var en timme kvar tills jag kunde träna, så gick jag och la mig en stund igen. Vilade. Vilket har blivit en vana på senare dagar...

Och sedan när klockan ringde igen, kände jag bara att den känsla som jag tidigare känt, som nött lite lätt inombords och gjort mig lite lätt orolig, blev allt påtagligare. Jag var rädd att störa. Jag är alltid rädd att störa. Försiktig och blyg. Osäker. Vill inte bli sedd. Märkt. Ja, det är jag. Har alltid varit jag. Till och med på dagen, är jag rädd för att låta för mycket när jag tränar. Rädd att folk ska undra. Vågar inte riktigt värma upp... Men idag var underbart. En sådan lättnad! ... Kommer tillbaka till det, senare.

Så. Jag bestämde mig iallafall för att ligga kvar. Det fick helt enkelt bli "30grader-varmt-träning" idag.

Låg kvar i sängen tills klockan elva ungefär. Kände mig alldeles konstig inombords, efter en natt av orolig sömn och konstiga drömmar där jag smiter. Rymmer. Flyr. Blir jagad. Gömmer mig. Där jag blir upptäckt. Hittad. Rädd... Där jag blir mördad... Ja, verkligen jättekonstig dröm. Jag sprang runt som i en skola. Där var småbarn. Typ dagisbarn. Där var vuxna. Ja, mer vuxna än jag... Och jag tror det var berg... Ja, jag minns inte. Men en jättekonstig dröm, iallafall. Och jag var alldeles blöt när jag klev upp för andra gången!

Klev iallafall upp. Skrev dagbok. Led av värmen. Ja, verkligen led. Jag längtade efter hösten. Sommaren förstör för mig och grötar till det extra mycket för mig i mitt huvud, med tanke på träningen. För att det var där alla mina planeringar låg idag. Planering efter planering. Försökte få allt att gå ihop. När skulle jag träna? Äta? Hur skulle jag hinna med och orka både och? Hur skulle tiden mellan måltiderna gå ihop för träning? Skulle jag kunna träna någon gång då det INTE var varm? Och kunde man träna på tom mage?

Ja, hela dagen gick åt till att fundera. Ändra i schemat. Planera. Diskutera med mig själv. Och när jag väl hade bestämt mig för NÄR jag skulle träna, så kom bekymret. Mellanmål. IGEN. Jag menar. Osäkerheten för ifall jag fick i mig för mycket protein och hur jag istället skulle lägga upp mellanmål och kvällsmål. Eller ifall jag ens skulle HA något proteintillskott, gjorde mig gråhårig och varm. Jag ältade och ältade. Stressade och stressade. Blev mer och mer frustrerad. Gråtfärdig. Där jag satt tillsammans med pappa, mamma och 13åringen, och såg klart på resten av den sista "Sagan om ringen"filmen.

... Och det frågetecknet ligger fortfarande kvar. Jag är bra på att förbruka energi. Men jag kan inte bemästra konsten att veta hur jag ska fylla på med nytt! Där är jag helt maktlös. Hur mycket protein är lagom? Vågar jag äta olika mycket varje dag? Typ varannan dag det ena, och varannan dag det endra? För att två proteintillskott per dag, är lite overkill. Det vet jag. Men att bara ta när jag tränar... Är det bra? Eller bara barsen ena dagen, och proteinshaken den andra?

Ja, jag är för orolig helt enkelt. Jag tror att kroppen ska gå sönder om jag inte får i mig samma mängd av alla ämnen varje dag... Eller om jag får i mig för mycket!

Men nu till mig. Jag var såå duktig vid tjugo i tio idag, när jag började min träning! Japp, tjugo i tio på kvällen. Och guuud vilken härlig känsla! Det bästa och smartaste jag gjort på länge! Träna utomhus på gräsmattan och kvällsluften ;D Det var helt underbart härligt! Och inga restriktioner. Jag kunde studsa huuur mycket jag ville, utan att störa. Jag kunde ta ut mig själv ordentligt, och göra så bra ifrån mig som bara JAG kan! Och inte nog med det, var himmelen sådär vacker mörkblå och klar. Träden som svarta silhuetter mott skyn. Insekter som fortfarande "sjöng" lite tyst. Och naturens lugna brus... För att inte TALA om den friska luften!

Ja, där mådde jag bra. Jag gick på känsla idag. Räknade istället för att låta stoppuret visa mig vägen. Och sedan bar det av för joggning. Och även här, överträffade jag mig själv. Det var underbart att jogga i mitt lugna tempo i tystnaden. Att bara springa där i min egen takt och veta att snart är jag hemma igen. Renduschad och nerbäddad i min säng...

Ja, och jag bara joggade, joggade och joggade. Jag tog i, men den svala luften, gjorde att jag ändock inte höll på att DÖ av andnöd. Nej, det var lugnt. Lagom ansträngande. Och när det väl BLEV för jobbigt, efter lite mer än halva rundan, gick jag en stund. För att sedan, så fort som jag kände möjlighet, tog kampen till mig, att jogga igen. För att, snart. Ja, snart skulle jag vara hemma igen!

Nog för att inte denna gången, var joggingturen helt utan promenad. Men det var näst intill. Och jag känner på mig att det inte dröjer länge förräns jag kan springa en hel runda i lugnt tempo. Och DET är inte dåligt! Idag klarade jag det NÄSTAN. För att mycket promenad blev det inte. Till och med den sista långa, branta och kurviga backen i slutet av rundan, som jag alltid GÅR uppför, joggade jag idag ;D STOLT! Jag är STARK nu! VILJA.

Stretching under stolthet och utpustande. Ute i mörkret i gräset. Och sedan en dusch. Tankarna är lugnare och problemet med protein, får jag(hoppas) skjuta på tills imorgon. Nu blir det sängen. God natt med er <3

Ja-a. Efter lite funderingar, tänker jag att nog detta skulle passa mig bättre.

Det har gått från att jag tränar i gastande värme mitt på dagen... Till att jag känner att jag får ut mer av att träna lite svalare.

Tänkte mig tidig morgon. Men fick problem med att orka, kunna, hinna äta en timme innan...

Så. Nu har jag bestämt mig för sen kväll istället. Kanske lite överdrivet sent. Men jag vill ju inte missa våra filmkvällar =) Och så äter vi ju HELA tiden =D Där får jag tillfälle. Men härlig kvällsluft iallafall ;)

Vi testar ;)

Höres ikväll <3

Min själ känner sig förtvivlad, orolig. Och jag är inte säker på varför...

Idag har varit en minst sagt, varm dag. Att vara utomhus har knappast varit ett alternativ! Då jag bara känner att det skulle ha varit ett onödigt lidande. Jag testade imorse, att gå ut i skuggan. Tänkte sätta mig i gräset och bara ta det lugnt en stund... Men i skuggan var varmt och lufttunnt... Den enda skillnaden från solen, var att det inte brände mot huden.

Ja, det har varit sådär äckligt svettigt idag. Man har inte riktigt känt värmen, men jag har helt klart gått runt och känt mig lite lätt fuktig! Allra helst då mina tankar har snurrat som värst. Då kommer värmen inifrån, som en bomb från ovan!

Jag har liksom inte trott att NÅGONTING skulle vara möjligt... skulle orkas med i denna dagens värme. Men jag har ändå fått en del gjort. För det första, har jag beställt hem ett presentkort till 22åringen som fyller år nu den 26:e. Och då blir 23åringen =) Kollade igenom en massa presentkort från olika ställen, och bestämde  mig till slut för att beställa ett från Hellbergs Guld... Eller heter det Hallbergs? Ja, smyckeaffären iallafall.

Det blir nog bra med den saken. Till det kortet beställde jag även ett elegant(tror jag att det stod) kuvert och en hälsning med ett jättesött foto på henne som 14åring. Med två flätor i håret, och tandställning :P Ja, det är ett minne kärt. Mitt mest älskade foto på henne, av de foton jag tog på syskonen med min allra första kamera =)

Älskade syster.

Förutom det, har jag även tvingat mig själv att orka med en städning idag. Ja, jag orkade åtminstone med EN grundrengöring i ETT rum. Men bättre det, än ingenting ;) Skulle egentligen ha velat orka med mitt eget rum som alltid tycks bli smutsigt varje gång som jag har städat det :P Undrar varför =P Och sedan hallen häruppe på övervåningen och trappen ner...

Men det fick bli bara badrummet/toaletten här på övervåningen. Det var nog ändå det som var i störst behov. Och denna gången, lämnade jag ingenting orört. Dörr, dörrkarm. Handtag och vägg. Strömbrytare. Spegel och hyllor. Duschhandtag och munstycke. Ja, och så toaletten från alla håll och kanter. Och samma sak med handfatet. Och sist men inte minst, dränkte jag hela golvet med vatten. Lät det rinna undan, och tog fram "svabben".

Sedan var jag klar ;D

Och förutom dessa saker, har jag nog inte gjort någonting utöver det som jag gör VARJE dag. Såsom kollar blocket. Läser bloggar. Söker efter lägenheter. Sitter ute på stentrappan(när värmen tillät)... Segade i vardagsrumssoffan... Vattnade mina växter... Ja. Och åt mat.

Jag tittade en stund på när 13åringen spelade basket. Ja, mot sig själv. Kastade en gummibasketboll mot ett trasigt litet "10åringsmål". Söta broder =)

Och nu på kvällen, såg vi på film. Pappa, mamma, jag och 13åringen. Början av sista filmen "Konungens återkomst"... Kan den ha hetat så?

Jag, med ångesten i bröstet. Oron i själen. Tankar som segade i huvudet. Yrade runt utan att riktigt visa sig. Gåtfulla intellekt.

Nu blir det sängen. Planen är ju att kliva upp halv sju imorgon. Äta frukost. Och sedan träna klockan åtta. Får se om det håller för mitt sinne. Värt en chans iallafall =)

God natt med er <3

Ja, jag skriver väl mitt inlägg nu på en gång. Då jag har ångest och känner mig orolig(eller något liknande) som bara f*n...

Jag vet inte. Jag mår bara jättedåligt på grund av den här rakapparaten. Perfektionismen inom mig, växer sig så tjock och stark... Sådär så det bara vrider sig i själen, varje gång som jag har använt den här apparaten. Jag kan inte sluta känna på mina ben. Sluta leta stubb och hårstrån. Jag söker efter dem, och ältar sedan dess närvaro. Jag tvivlar och grubblar... "Är den bra eller dålig?", "Finns det bättre apparater?"... "Gör jag kanske bara på fel sätt?"... "Vad KRÄVER den av mig för att fungera?"...

Men grejen är ju den, att jag blir stressad medans jag använder den, också. Både för att jag vill att det ska gå snabbare och att allt ska bli perfekt, och för att jag är rädd att rakappratens ljud får resten av familjen att undra vad jag håller på med och varför det tar så lång tid...

Jag orkar liksom inte använda någonting som får mig att må dåligt... Men samtidigt är jag beroende. Den ger en sådan härlig känsla mot huden, och det finns ju en chans att jag hittar rätt sätt för mig att använda den på... Bara jag ger det tid. Hade bara varit så skönt att bo själv, så att jag kunde utforska det i lugn och ro...

Dum sak att må dåligt över... Men that´s who I am :) I brist på annat, så.

Dagen idag.

Imorse kev jag upp till klockan, klockan typ... Ja, jag minns inte. Halv nio kanske. Eller inte. Så.. Ja.

Åt iallafall frukost, och bävade inför träningen idag. Jag hade mycket funderingar fram och tillbaka. Störde mig på att det var så varmt ute. Och var orolig för att inte orka träna ordentligt i denna GASTANDE sol!

Önskade att jag kunde slippa... Och fortsatte mina funderingar, nerbäddad i sängen.

Medans jag låg där, bestämde jag mig för att från och med nästa träning, kliva upp vid halv sju, så att jag kunde börja träna vid åtta, och vara på joggande fot klockan halv nio på morgonen. För att då skulle inte solen vara så varm, och jag skulle utan problem, kunna fortsätta min träning, även de varmaste av dagar.

Planen kändes bra, och jag log i tanken på den mysfaktor som morgonfukten och de tomma gatorna. Naturens egna musik i det tysta, skulle ge mig. Kärlek i en annan form =)

Så jag bestämde mig för att, eftersom att det skulle vara i princip lika gastande ökenvarmt hela dagen, kunde jag lika gärna vänta till efter lunch, med dagens träning. För att nu var jag trött och ville bara vila i sängen en stund till. Fylla på med både vätska och mat innan träningen, kunde jag också göra ;)

Jag låg kvar i sängen, fram till klockan elva, kanske. Och klev sedan upp för att göra ingenting. Satte mig här vid datorn ett tag, och skrev upp mitt nya dagsschema. Kollade lite lägenheter. Blocket. Läste bloggar, om och om igen... Ja-a... Något mer?

... Jo. Jag rakade benen... Bara för att jag känner att jag behöver rakapparatens bekräftelse hela tiden. Jag och så vill jag inte vänta för länge mellan rakningarna heller. För att det skulle göra det väldigt tidskrävande vid nästa rakning.

Sedan blev det lunch.

Lite till datorhäng. Kollade väl allt, några vändor till... Annars vet jag inte. Då minnet är både dåligt och kort :P

Jag vet jag har kollat en del på mina foton på datorn. Redigerat lite grann. Och tänkt lägga ut något på bloggen...

Sedan blev det iallafall träning. Träning som idag gick såå bra! Snacka att jag kände mig stark! Solen var knappt närvarande alls, och jag joggade säkert två tredjedelar av min runda, innan jag powerwalkade för första gången! Jag joggade inte fort. Inte alls. Men jag ökade takten lite då och då. Och på hela rundan, powerwalkade jag ytterst lite. Just för att jag kände att jag KAN jogga ;) Det var inga problem. Jag ORKADE!

Glad och slutkörd, kom jag till slut innanför ytterdörren och vek mig dubbel. Så J*VLA NÖJD med mig själv! Och jag kände mig verkligen stark och i toppform. Det var den härligaste känslan på länge, när jag satt där ute i skuggan på gräsmattan, under träden, och stretchade mina muskler, en efter en, efter en. Jag pustade ut gång på gång, av lättnad och stolthet. Att jag klarade det trots tvivel... och att hela passet hade känts bra!

En dusch. Och sedan lite till datorhäng, antar jag.

Middag på det. Där jag åt mig lite mer mätt an vad jag brukar göra. Tog hand om disken efter middagen... Och sedan blev det en snabb runda till, till datorn. För att sedan sällskapa med mamma, pappa och 13åringen, framför "Sagan om de två tornen".

Äta nästan en hel mellanmålsbars innan den knappa känslan av mättnad, fick mig att lägga bort den... "för att det är så det ska vara".

Märkte att jag tappat mitt ena örhänge som jag tyckte mycket om :( ... Och började älta stubbiga ben. Då jag råkade känna att apparaten missat en del stubb över båda benen. Därmed kom ångesten... Men annars. En HÄRLIG dag idag! ;D

God natt med er <3

Jag tänkte att jag i stressens och ångestens jobbiga stund, ska skriva en lite recension om min Braun Ladyshaver LS5560 som jag köpte för några(ett par?) veckor sedan. Då jag kände att rakhyveln tog för lång tid och var för opraktisk att använda...

Jag är ju sådär icke insatt i rakning alls. Och allra helst då rakapparaten! Då jag endast har använt rakhyvel tidigare. Knappt det!

Och nu efter att ha testat rakapparaten några gånger, med samma återkommande ångest efteråt, så kan jag fortfarande inte säga med säkerhet att det är just apparaten som är det bästa valet. Kanske har jag inte den rätta snitsen. Kanske gör jag det på fel sätt... Eller så är det kanske så att min perfektionism gör mig för stressad för att det ska fungera...

Jag vet inte. Men jag tycker att det blir mer och mer stubb kvar för varje gång. Fungerar bättre när jag trycker hårt mot huden... Men ska man göra det?

Braun Ladyshaver LS5560 fungerar egentligen rätt så okej. Men mina ben blir knappast babylena om man inte sitter i typ en halvtimme och varvar benen flera gånger om. Hårtstråna ställer sig nog upp precis som de ska, och de långa hårstråna skärs av helt okej. Men däremot blir det små korta hårstrån kvar, om man inte rakar på samma ställe och åt flera olika håll, flera gånger om. Trycker jag extra hårt, KAN jag om jag håller på en stund, få helt lena ben.

Men som sagt. Jag vet ju inte hur det SKA vara. Jag har ju ingenting att jämföra med. Och kanske hanterar jag apparaten på fel sätt... Eller så är allt precis som det ska vara.

... Min fråga till allmänheten, är väl... Kan man trycka sönder apparaten om man trycker för hårt? Och... Har ni några tips på hur man använder en rakapparat?

-Man måste vara proffs för att få bra resultat?

+Den skrapar inte mot huden och det är ingen risk att man skär sig. Man kan ha den både i vatten och torrt. Enkel att rengöra.

Eller trycker jag kanske för hårt... och att det är därför som det blir stubb?

Ett kilo upp ;D Nu har kroppen vant sig vid träningen, och sinnet vid ätandet ;)

Vi hörs ikväll. Nu ska jag genomlida min gastande-sol-varma träning =) Önska mig lycka till!