Livet ur D:s synvinkel

Direktlänk till inlägg 26 juni 2015

Bygga tro av hopp

Av D - 26 juni 2015 23:38

Okej, jag antar att jag borde blogga nu... För att jag är T-R-Ö-T-T.

 

... Idag har varit en dag full av stress och ångest för mig. Ingen direkt PRAKTISK stress, då jag typ inte orkar ta TAG i någonting. Men i huvudet.. Ojoj.

 

Alla dessa förändringar just nu, och att jag har börjat VILJA saker igen. Tar TAG i saker... Och blickar FRAMÅT...

Ja, det är jobbigt. Och skallen blir alldeles tjock.. Huvudet jobbar.. och jobbar... Och jobbar.

... Och idag var jag nära på att bryta ihop... Men jag kämpade emot.. och till slut så la sig känslorna igen... Och nu är det åter bara hjärnan som jobbar. Snurrar... Stör mig och gör mig orolig...

 

Det är tungt att äta. Då jag måste köpa mat. Planera måltider... Och fokusera på att verkligen ÄTA när jag ska.. Och varken för mycket eller för lite...

Men nu till kvällen kom jag iallafall på att jag ska börja fokusera på att äta LÅNGSAMT. För att när jag mår DÅLIGT och äter, så blir jag med ens osäker och börjar få känslan av att jag HETSÄTER, fastän jag inte alls har BÖRJAT med det ännu.

Och då tänker jag att det kanske hjälper lite grann om jag fokuserar på att äta långsamt... Och därmed blir lugnare(?)...

 

Ja, jag vet inte.

Men dagen idag.

Inatt gick jag och la mig relativt sent. Då jag var stressad i sinnet. Hade mycket att tänka på. Ältade och funderade... Och kände mig.. helt enkelt, orolig..

 

Två kanske jag kom i säng... Låg en stund. Vred och vände på mig. Stirrade...

Och klev sedan upp igen. La mig framför tv:n...

Började känna hur det BRÄNDE i ögonen. Men jag var pigg. Hjärnan i full gång...

Det kändes inte heller VÄRT det att gå och lägga sig igen. Då matklockan skulle ringa om ett par timmar. Vid åtta...

 

Så jag låg kvar...

Men bestämde mig dock för att kliva i säng igen, någon timme innan klockan ringde.

Somnade. Och klev upp för frukost i planerad tid...

 

Och jag åt MYCKET. ONYTTIGT...

Och att sedan gå och lägga sig för att sova igen... Ja, jag vaknade inte med någon fräsch känsla, precis...

 

... Satte mig vid tv:n och väntade otåligt in lunchen. Men inte för att jag ville äta. För att jag var fortfarande mätt. Och hade, om jag kunde tillåta mig själv, hoppat över lunchen idag..

Utan, nej. Det berodde på att jag visste att jag snart skulle äta. Och jag ville bara få det överstökat. Passera den punkten för dagen...

 

Åt lunch... Och väntade sedan lika otåligt på att det skulle bli dags att gå till bussen.

Idag skulle jag handla en almanacka. Det var det enda som stod på listan. Och det enda som jag skulle ta mig FÖR idag. Då jag varje gång som jag funderade på någon mat som jag behövde köpa, fick ångest och blev osäker. Tvekade.

... "Det får köpas när det köps, helt enkelt".

 

Men. Ja, de hade inte heller HÄR, almanackor. Så idag gav jag upp om det. Iallafall för nu. Jag har istället ritat mig en kalender för nästa månad, på Paint. Och satt den som skrivbordsbakgrund. Kanske också funkar.

 

... Men då det har känts så MYCKET idag. Att jag har varit ÖVERVÄLDIGAD av allt som händer och ska till att ske. Att jag har känt mig trött, stressad och otillräcklig. Nervös och rörig i sinnet...

Ja, jag orkar ingenting. Och jag tvivlar på mig själv. Det är ju nätt och jämnt att jag orkar hålla ihop såpass mycket att jag fortsätter kämpa för ätandet..

 

Så det känns tufft. Allra helst eftersom att jag behöver tvätta kläder för att kunna duscha. Jag behöver få fönstret fixat så snart som möjligt. Jag vill bli AV med kartongerna och alla retursopor... Och jag kan inte koppla av och bort, utan att slänga livet åt sidan igen och börja svälta... Vilket böjer mina blickar mot familjen... Ska jag inte svika dem och avböja från alla sammankomster och aktiviteter som komma kan... Ja, då måste jag fortsätta kämpa. Annars ORKAR jag inte...

 

... Men iallafall. Jag gick tillbaka till busstationen. Väntade på bussen hem.. Och började sedan direkt med maten. För att hinna äta när klockan blev fyra.

... Ja, just det. Det var därför jag var för stressad för att sova, igår natt.. Jag hade fastnat i ett dilemma. En problemlösning, vad gällde MATTIDERNA. Skulle jag kunna äta varje gång som klockan ringde, så skulle det bli väldigt begränsat vilka tider jag skulle kunna vara hemifrån eller på aktivitet. Eftersom att det känns väldigt stressig, omständigt och krångligt att få det att gå ihop om jag ska ha MED mig mat till stan...

 

Ja, jag vet inte. Jag övertänker nog bara allt. Och det är inte så svårt som jag GÖR det...

Men jag blir som besatt av dessa TIDER. På MINUTEN ska det vara. Helst.

Men det är nog mycket rädslan för att, om jag rucklar på det LITE GRANN, så spricker det helt. Rasar samman...

Jag är bara tacksam att jag(än sålänge iallafall) inte är besatt av att äta samma SAK till frukost, lunch eller middag varje dag. Som jag varvid tidigare tillfälle. Nej, VAD jag äter, är lite friare nu iallafall..

 

Åt middag. Och sedan...

Ja, det kan ha varit NU som jag la ut en textbild här på bloggen... Och försökte skriva i textsamligen, men konstaterade att huvudet var för rörigt för att kunna bilda ord...

 

Så jag satte mig vid tv:n... Och någon gång under dagen, gjorde jag den där kalendern för juli månad...

 

... När klockan blev strax innan åtta, och jag länge haft lust att proppa i mat, av ren... inre stress och ångest tror jag, så tog jag fram kvällsmålet... Och bara åt..

Eftersom att jag mådde dåligt, så åt jag varken av hunger eller sug... Utan det var rent och skärt stressätande. Fort och utan att smaka... Med missnöjet i sinnet, och oron att jag åt för mycket, i själen...

... Svårt att avgöra, när man mår dåligt..

 

... Ja, jag var inte nöjd. Och jag tvivlade på om jag skulle orka fortsätta. Det var inte KUL att äta. Inte GOTT att äta... Och med ätandet i vardagen igen och blickarna framåt, blev livet i SIG, alldeles för mäktigt att orka med..

 

Men jag TRIVS inte heller med svälten. Och även om den är LUGNARE, kräver mindre och inte gör mig lika osäker... så kunde jag inte göra så mot min familj.. och inte heller svika mig själv ÄN en gång.

 

... Nej, det var inget alternativ.

Jag försökte skriva av mig i ett anteckningsblock som råkade ligga nära till hands.

Tog mig igenom ångesten, och började sedan skära pommes av potatis.. och la in i frysen. Kanske ska köpa hem tillbehör till hamburgare och sedan steka upp köttfärsen som jag har i frysen och fritera pommes till, imorgon... Eller någon dag...

 

... Ja-a... Det kanske var det.

Livet känns som en utmaning, och det går inte många minuter utan tvivel. Utan känslan av otillräcklighet och brist på ork..

Men jag känner mig idag, mer fast besuten än på länge att jag ska göra det här till en POSITIV upplevelse. Imorgon ska jag äta LÅNGSAMT. Försöka NJUTA av det..

 

På NÅGOT sätt ska jag finna styrka i mig själv, till att bygga tro av hopp. Och utöva glädje :)

 

Jag vill ju ha en hund. Funderar fortfarande på att ha det som ett mål längre fram. Någonting att sträva efter.

Men tills dess, kanske jag bara ska försöka ha KUL om dagarna. Träna, baka, laga mat. Kanske umgås lite med familjen. Bara skratta och le.

Och OM det skulle vara möjligt, få mig själv att känna mig stolt och stark, genom att få saker gjorda i lägenheten och få tvätten tvättad.

 

God natt med er <3

 

 

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av D - 27 augusti 2018 10:22

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Av D - 2 april 2018 13:56

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Av D - 13 januari 2018 18:19


 

Av D - 22 september 2017 19:23

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Av D - 5 september 2017 13:39

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10 11 12 13 14
15 16 17 18
19
20
21
22
23 24 25 26 27 28
29 30
<<< Juni 2015 >>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skapa flashcards