... Från och med på måndag.. Jag VILL. Jag VILL.. Men jag vet bara inte HUR!

Hur GÖR man? Hur orkar man hålla gnistan vid glöd tillräckligt länge? Tanken i huvudet för en såpass lång TID, att man hinner TA sig något steg i rätt riktning? ... Om än bara ett ynka MYRSTEG? SNIGELSTEG? SENGÅNGARSTEG?

... Ja, ni kanske förstår..

Men ärligt. Jag kan skriva dessa scheman.. Det KAN jag. För att trots att hälften av jag tycks envist som f*n vilja åt FEL håll, kan jag även se en KLAR bild av vart den ANDRA hälften vill.. Vad jag vill UPPNÅ.. Och VAD som skulle göra livet mer värt att leva... Vad som skulle ge mitt liv, LIV!

... Jag vet inte hur.. Jag skriver. Jag planerar. Jag önskar och vill... Men SEDAN då?

... Jag vet jag önskade, hade lust häromdgen.. Om det var igår eller i förrigår... Att plocka ut den del av hjärnan som bråkar med mig och gör livet tungt som sten... Som håller mig fastkedjat vid berget där lavan ligger het... Bränner mig levande... Ja, eller tråkigare än SÅ, har jag nog :P

... Ta ut den och stampa på den..

Låter inte sant någonstans, och är ju heller inte särskilt möjligt eller så... Men ja... Man kan ju KÄNNA för det ändå!

... Från och med på måndag, vill jag ge mig själv en sista chans.. Ja, VILL säga sista.. Men faktum är ju att mitt liv kommer att BESTÅ av alla dessa chanser. Mina chanser till mig själv, kommer inte att ta slut så länge som jag inte har lyckats ta mig dit jag vill!

Men det är frustrerande som F*N att veta med sig att man har gjort alla dessa scheman... Ja, säkert närmare FEMTIO GÅNGER... Och FORTFARANDE inte känner att man kan ta dem till sig och ge hundra!

.. MEN. Dagen idag.

Ja-a... Mindes gårnatten, så sent som för någon TIMME sedan.. Men nu tycks jag ha glömt. Bara för att min hjärna är inne på annat..

Ja, just det.. Jag hade iallafall JÄTTESVÅRT att sova inatt.. Låg och bara vilade. Till en början..

Men tröttnade. Och klockan två någon gång.. Eller om det var senare. Tog jag fram mobilen och började se på lite videos på youtube..

Klockan halv fyra... Eller om det var halv fem, la jag undan mobilen. Då jag var för trött.. och batteriet skulle dött annars. Mobilens.

... Låg vaken ytterligare någon timme. Trött. Lite smått frustrerad..

Klockan halv sex på morgonen. Utan att ha fått en ENDASTE blund, kollade jag upp vilken nästa buss till stan, skulle vara...

Men konstaterade att det kändes lite TIDIGT att vara i stan redan vid kvart över sex på morgonen... Och DESSUTOM utan någon som HELST SÖMN!

... Lyckades iallafall somna någon gång därefter.. Men vaknade och kände mig alldeles äcklig, någon gång mitt i natten, höll jag på att säga.. Kom på att det måste ha varit på morgonen. Då jag SOMNADE på morgonen!

... Jag minns inte när jag klev upp.. Men när det var en halvtimme tills bussen skulle gå, traskade jag iallafall iväg..

Halsduken HÅRT virad runt halsen.. Såpass att jag UTAN några problem, om jag hade varit tillräcklgt trött... och VÅGAT! Hade kunnat somna sittandes där i bussbåset...

När jag kom in till busstationen, gick jag direkt till affären. Handlade mig lite smått..

Godis, en liten kruka till sovrummet och så duschtvål, var något av vad jag fick med mig.. Minns inte om det var något mer...

Och så gick jag tillbaka till busstationen..

Satte mig i väntsalen... Och ja... Väntade.

Väntade. Väntade... Och.. VÄNTADE.

Väl hemma... Ja, det blev nog datorn.. Godis. Då jag var SUPERHUNGRIG! Japp. LEVER på det just nu! .. Av MÅNGA olika anledningar.. Eller ja. Egentligen bara två..

Vilket jag känner att INTE är acceptabelt länge! .. Jag behöver ta TAG i mitt liv. Och inte BARA ätandet! Utan jag behöver ta tag i ALLT!

... För att. Varför LEVER jag, när jag dag efter dag, lider? Känner mig olycklig. Misslyckad. Och missnöjd med det mesta... Varför... HUR orkar jag LEVA? Och till vilken MENING?

... Nej. Godis till frukost, lunch och middag... INTE okej.

Och det känns inte heller hållbart. Då jag äter kanske EN gång om dagen. Och då när jag väl ÄTER, så blir det MASSOR! Och LÅNGT utöver att jag har blivit MÄTT! LÅNGT utöver att jag är sugen.. Och LÅNGT inpå att jag mår illa! ... Av EN enkel anledning! ... Godiset BRÅKAR med blodsockret! ... Jag TROR att det är därför iallafall...(Eller för att kroppen behöver näringen)..

... Satt iallafall här vid datorn. Läste bloggar. Kollade blocket. Mailen.. Och tittade sedan på några avsnitt av Teen Mom, varvat med att kolla tradera i pauserna.. Under reklamen.

... Tog mig en kopp te... Och proppade i mig OLIDLIGT mycket godis! OLIDLIGT!

... Vilket tog mig till det faktum att "Nu får det RÄCKA." Det RÄCKER!

Jag VILL inte mer! Är TRÖTT på att känna mig missnöjd, olycklig och ensam.. TRÖTT på att känna mig handfallen. Handikappad... Och ONÖDIGT DUM! ... Och jag är TRÖTT på att LEVA med denna självinsikt, utan att göra NÅGONTING åt hur jag lever och mår!

Förändring tack.. Jag fyller 25 nu i början av mars. Mitt vuxna liv står fortfarande på vänt, och drömmarna kommer snart till att gå förlorade, mitt framför näsan på mig! Japp. Stressad. Jag ser typ mig själv förstöra precis ALLT som jag än sålänge har chansen att åstadkomma! FÅR INTE HÄNDA!

... Jag får se hur jag löser det... Men det borde ju inte vara någon OMÖJLIGHET. Jag menar. Folk GÖR det ju. Lever sitt liv med en viss framgång.. Så det borde ju jag OCKSÅ kunna göra.

... God natt med er <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...