Livet ur D:s synvinkel

Direktlänk till inlägg 19 april 2015

Stressar ihjäl mig

Av D - 19 april 2015 22:55

... Jag stressar ihjäl mig på det faktum att tv:n nu hänger på väggen. Sladdar som ska kopplas. Golv som måste städas noggrannare. Inställningar som ska göras...

Stressar ihjäl mig på det faktum att soffan snart är påväg hem till mig. Att DHL kan ringa vilken dag som helst, när som helst...

Stressar ihjäl mig på det faktum att soffan sedan ska pressas in genom en hälften så stor dörröppning...

 

Jag stressar också ihjäl mig på att imorgon är en fullspäckad dag. Med praktik som jag inte litar ett JOTA på. Att jag har ärenden i stan, som jag inte alls ser fram emot... eller egentligen orkar ta tag i... Och att jag för 54:e gången i rad, ska gå för att med beslutsångest och stressade känslor, så att det bara SNURRAR i hjärnan, handla "dagens mat" som oftast till kvällen, FORTFARANDE snurrar däruppe!

 

Stressar ihjäl mig på det faktum att Vovven som jag vill ha, som jag redan ser som min, när som helst kan vara borta ifrån Blocket... Den vovve som jag ändå inte kommer att kunna köpa... HUR mycket den än hamnar på plussidan när jag gör min plus-och minuslista!

 

... Ja, jag stressar ihjäl mig... Och trots att det enda jag egentligen VILL, är att få ett liv och komma igång med någonting, så känns det som om jag bara vill lägga ner allt.. För att det känns så överväldigande..

Att för en dag, behöva gå till en lampbutik och ställa en fråga, kanske behöva ta ett fem minuters telefonsamtal.. gå till affären och köpa ett par produkter... och gå till ClasOlssons för att köpa en kabel... Ja, det känns som en omöjlighet att mäkta med... när jag DESSUTOM ska praktisera tre timmar på morgonen!

... Men jag tror att det är för att det inte bara är morgondagens sysslor på g. Jag har så mycket annat att ta tag i och att uppnå just nu... Så jag vet inte...

 

... Men jag kanske ska ta och beskriva dagen idag, också...

... Om jag nu kan minnas hur den började.. Eller hur gårkvällen slutade...

Orkar dock inte tänka efter..

 

Så jag gör en lite blurrig beskrivning bara...

Idag har jag suttit mycket vid datorn.. Dagen började med mycket funderingar på min lilla vovve, som natten även slutade med...

Jag låg nämligen med ångest och en SÅDAN SAKNAD efter henne hela natten inatt! Den hund som jag aldrig träffat. Som jag inte vet vem hon är, mer än till ett foto... Men som det ändå känns som om jag känt i hela mitt liv... Som om hon hör hemma i mitt hjärta..

 

Ja, jag har fäst mig. Fäst mig ordentligt.. Och jag mår dåligt i tanken på att hon nästa gång jag kommer in på blocket, kan vara borta... Trots att jag inte ser hur jag NÅGONSIN skulle kunna ta henne till mig, mer än i mina drömmar...

 

Men jag har suttit här vid datorn... Och i ovissheten över när och OM mamma och pappa skulle komma idag, suttit och stirrat på ett foto på vovven och gjort en utförlig plus-och minuslista..

Stirrat ut genom fönstret. Förflyttat mig från rum till rum.. Tittat mig i spegeln och pillat mina sår.. Rivit upp dem gång på gång..

 

Väntade. Väntade och väntade.. Och ju mer klockan blev, desto mer undrade jag ifall jag skulle hinna åka in till stan med fem-bussen idag... Eller när skulle föräldrarna komma? SKULLE de komma? .. Lite lätt frustrerad över att de inte kunde ge mig lite framförhållning...

Jag var hungrig och ville bara försäkra mig om att jag även IDAG, skulle kunna köpa "dagens mat" ... Jag är inte längre lika redo för att svälta en hel dag, som jag för några veckor sedan, bara ÖNSKADE att jag kunde få göra. Att en sådan situation skulle uppstå...

 

När klockan blev fem över tre, messade mamma. Och de hade nu lämnat hemmet...

Jag började räkna på tiden.. Försöka föreställa mig när de skulle vara här och hur lång tid det sedan skulle ta.. Att sätta upp tv:n, menar jag..

 

Tog mig en liten promenad medans jag väntade... Och kom på tanken att jag ju faktiskt kunde köpa någonting att äta, här i BYN idag.. Men jag ville inte. Kunde inte förmå mig.. Då idag var en annan affär på schemat... Och jag VERKLIGEN ville till stan idag.. Och varför åka, om jag ändå redan har handlat.. tänkte jag..

 

Så jag fortsatte hoppas istället. På att vi skulle hinna klart innan fem.

De kom hit.. Pappa började borra.. Och det pratades en del... Men jag kände mig inte lika lätt och pratglad som jag det senaste har blivit när vi har träffats.. Nej, jag var..

Ja, jag vet inte... Känslor som störde... Hela situationen i sig, låg nog och gnagde inom mig, skulle jag tro.

 

Men jag var glad. Och när de skulle åka, så åkte jag istället med DEM in till stan. De åker ju ändå FÖRBI där när de ska hem!

Jag handlade det jag skulle ha... Tog en kort, kort promenad... Och satte mig sedan på busstationen, med ältande känslor och ångest...

 

Golvet hemma var dammigt av betong... Likaså min växt... Det störde mig lite grann.. Då orken är slut... Men när jag kom hem, började jag ändå sopa lite grann... Och sedan, trots att klockan kändes vara för mycket för att vilja dammsuga, stressade jag fram dammsugaren och hastigt och nervöst, dammsugade golvet. Det värsta..

Tog sedan trasan och torkade golvet lite snabbt... Innan jag satte mig framför datorn med en kopp kaffe, och åt vad jag hade köpt...

 

Serier på datorn...

... Och sedan, ett inlägg i min textsamling...

 

God natt med er <3

 

 

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av D - 27 augusti 2018 10:22

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Av D - 2 april 2018 13:56

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Av D - 13 januari 2018 18:19


 

Av D - 22 september 2017 19:23

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Av D - 5 september 2017 13:39

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

Vill du följa mig? :)

Följ Livet ur D:s synvinkel med Blogkeen
Följ Livet ur D:s synvinkel med Bloglovin'

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24
25
26
27 28 29
30
<<< April 2015 >>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se