Direktlänk till inlägg 7 april 2015
... Hoppet blir mindre och mindre, för var dag... Likaså min fysiska och psykiska energi...
Så därför är ikväll ingen bra kväll för bloggning... Jag är tom på ord... Och det enda jag kan tänka på, är att jag är trött och vill sova... men inte vågar, för att den vakna tiden i sängen... Dessa TIMMAR av funderingar, vridningar och vändningar... Ja, dessa timmar är så smärtsamma och jobbiga, att jag inte vill gå och lägga mig ALLS.. Samtidigt som dessa VAKNA timmar vid skrivbordet... Ja... De är inte bättre DE...
Japp.. Lite negativitet såhär på kvällskvisten...
Och jag tror inte att jag har så mycket mer att dela med mig av just nu..
För att som sagt. Hoppet tvinar.. Möjligheterna blir blekare... Och de svarta väggarna runt min själ, kommer bara närmre och närmre...
Jag är glad. Och jag vill saker... Men jag inser även hur himla svårt... Näst intill OMÖJLIGT det kommer att vara att... Ja, att få ett LIV. Då jag inte orkar försöka. Och de vägar jag vill gå, inte går att passera... Inte om jag inte finner styrka...
Jobbcoach hörde inte av sig idag.. Men eftersom att jag inte SER henne, kan jag ju inte heller vara säker på att hon ens var på JOBBET.. Så några dagar till...
Dagen iallafall.. Lite snabbt.
Jobbig natt.. Räcker med att säga så..
Vaknade... någon gång...
Tog iallafall bussen in till stan..
Solsken och vackert väder.. För mycket kläder.. För lite kläder... Av och på... Varmt och kallt.
Messade lite med 22åringen, påväg till affären.. Då hon undrade över hur jag hade haft det i påsk..
Och åt sedan en munk på vägen tillbaka till busstationen.
Väntade på bussen. Bara i några minuter. Då jag kom ganska lägligt dit idag...
Och så åkte jag hem..
Väl hemma, har jag ätit lite till.. Druckit lite kaffe. Och sett på lite serier på datorn..
Jag har kollat blocket. Läst bloggar.. Hållit koll på mailen... Och det gamla vanliga..
Då jag kände mig kroppsligt trött.. Pumpad på energi... I vetskapen om att jag äter både väldigt FEL och för lite.. Vilket med största sannolikhet betyder "blodbrist" ... Så la jag mig på sängen. På rygg. Eftersom att jag hade salva i hela ansiktet. I hopp om att låta bli dessa sår som aldrig får läka..
... Men två minuter senare. Och jag flyger upp ur sängen. Ut på en promenad i kvällssolen.
En härlig uppfriskande promenad. Med ljud och dofter som tog mig tillbaka flera ÅR i tiden.. Och jag kunde inte annat än att gå långsamt, långsamt.. Ja, jag orkade ju inte gå snabbare än så.. Då det skulle ge mig en svimmande känsla... Och denna känslan blev alltmer intensiv, ju längre jag gick..
Hemma igen... Mer dator... Men ingenting att göra... Ett avsnitt av en serie på webben, orkade jag med... Sedan... Ja, jag satte mig på golvet... Bara satt där... Åt ett spaghettistrå okokt... Medans jag bara kände... att "nu får det räcka" ... Men jag visste samtidigt att "det fick inte alls räcka nu" "Det får ALDRIG räcka... För att då hade detta varit över redan första, andra, TREDJE... Fjärde FEMTIONDE gången som jag sa de orden!" ... Men det är inte över... Och jag är inte säker på att dessa demoner NÅGONSIN kommer att lämna min själ...
Och ALLT ligger på mig.. HOS mig... Så att det är så det får vara. Kanske är jag trots allt påväg UR detta. Det får tiden utvisa.
God natt med er <3
Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...
Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...
Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...
Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera... ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...
Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 |
26 | |||
27 | 28 | 29 | 30 |
||||||
|