... Jag vill inte vara rädd längre... Vill inte trippa på tå bredvid livet, rädd för att göra någonting alls, längre...

Ska jag vara rädd.. Stoppa upp mig själv och oroa mig för onödiga saker...

Ja. Jag vill leva, om jag ska leva. Jag vill njuta, om jag ska göra mig besväret... Annars vill jag hellre låta det vara helt..

Och samtidigt som jag säger det, kunde jag inte hålla med mindre... Jag missar någonting STORT om jag ger upp nu! Det KÄNNER jag. Med hela kroppen!

... Men det är ju som jag kände tidigare idag... Att jag blir frustrerad på mig själv. På tillvaron. När jag inte får må RIKTIGT DÅLIGT! .. Nej, det är inte som det låter... Visst. Det kan i vissa fall vara en TRYGGHET att må dåligt...

Men det jag menar, är att jag känner att jag står och stampar på precis samma ställe HELA TIDEN. Och det på grund av att jag inte LIDER särskilt AV det. Mer än att jag skulle vilja framåt. Att det HÄNDE någonting.. Att LIVET fick ett VÄRDE..

Men samtidigt. Om jag hade fått må sådär RIKTIGT dåligt mitti allt det här.. Verkligen fått känna SMÄRTAN och varit sådär djupt DEPRIMERAD eller något, så hade jag haft en ANLEDNING att kämpa mot vad jag ville uppnå.. Mina känslor hade ständigt PÅMINT mig om att jag MÅSTE göra en förändring.. Att jag har någonting RIKTIGT angeläget att uppnå..

Ja. Så i DET hänseendet känner jag att jag nästan BER om att få må RIKTIGT dåligt... Men också ibland för att det hade varit så mycket ENKLARE.. Jag hade kanske inte känt att jag varken VILLE eller BEHÖVDE kämpa(?)...

... Men by the way... Nu står jag här. Jag känner att jag kanske ändå TRIVS lite för bra... Är LITE för bekväm... Eller kanske tycker att det är ANINGEN för tungt, för att kämpa mig framåt ordentligt mot det som jag känner att jag vill uppnå... för att ge livet ett värde...

Ja, kanske RÖR jag mig... Men jag vet också MED mig att jag skulle kunnat uppnå mycket mer på mycket kortare tid, om jag hade kommit IHÅG att vilja det!

... Men. Dagen idag...

... Ja-a... Snart känns det som om det kanske är dags att SLUTA blogga ändå... För att mitt minne vill aldrig sammarbeta nuför tiden.. Och kanske är det för att jag har blivit lat.. och inte längre bryr mig om/orkar tänka tillbaka.. Leta i minnet.. Fundera..

Och det känns ju inte så JÄTTEVÄRT det att blogga om sin dag, om det inte blir en sammanfattning av "min dag"...

... Men envis som jag är, tänker jag inte avsluta här.. Rädd för att känna att jag har svikit mig själv, efteråt...

Idag..

Ja, jag vaknade ju iallafall imorse.. Vid halv elva eller elva någon gång.. Låg kvar ett tag... och fick sedan tiden att gå, på något sätt.. Åt väl lite frukost. Och sedan åkte jag in till stan.

Visste inte vad jag skulle GÖRA.. Men jag var SKYLDIG mig själv att åka iväg en vända nu. Då den senaste gången var i tisdags förra veckan!

... Trött på bussresan. Nästan så att jag somnade... Och när jag kom in, tog jag mig en promenad..

Jag satte mig på en bänk vid forsen.. Eller ja. Jag satte mig typ i knappt en minut. Sedan gick jag vidare, och satte mig lite längre bort. Fortfarande vid vattnet.. Då bänken var torrare där..

Satt en stund. Och bestämde mig sedan för att gå tillbaka till busstationen och vänta på bussen...

Åkte hem..

Och väl hemma, har jag ätit. Jag har sovit en vända, i sängen. Då jag var såå trött.. En timme ungefär.. RIKTIGT SKÖNT!

Och så har jag tittat på några fler avsnitt av Vloggen som jag följer...

Hmm. Ja, som sagt. Detta blir nog ett fattigt inlägg. Då jag inte känner att jag orkar minnas längre... Och så har jag nog tappat suget lite grann.. Det HÄNDER ju ingenting! Och nu måste jag nog till att göra NÅGONTING med mitt liv! Min vardag.. Annars kommer jag inte att orka..

"Önska att man var deprimerad".. Hmm.

Nej, men jag är nog bara frustrerad på det faktum att jag inte REAGERAR på hur mitt liv ser ut.. Utan bara ACCEPTERAR..

Jag menar. Jag VET ju hur livet ser ut. Och vad jag ÖNSKAR att förändrades.. Men jag skulle nog vilja ha en starkare reaktion.. Och inte bara "Jo, jag mår bra"... Och så fortsätter jag som vanligt...

God natt med er <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...